Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

1

Nr 339.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter;
given Stockholms slott den 23 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att på 1918 års tilläggsstat anvisa ett förslagsanslag av högst
3,000,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
angivna grunder användas till understöd för uppförande
av bostadshus med smålägenheter.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 299 käft. (Nr 339.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Bostadtfrågan
under
kristiden.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstiernå,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde följande:

Under de senaste åren har städernas bostadsfråga i stigande grad
påkallat det allmännas intresse och föranlett åtgärder från dess sida.
Medan krisårens materialfördyring och kreditsvårigheter medfört stark
nedgång och delvis nästan fullständigt avstannande i fråga om den privata
byggnadsverksamheten, har inflyttningen till städerna och nybildningen
av hushåll pågått i samma, till eu del t. o. m. i större utsträckning
än förut. Härav har följt ett missförhållande mellan utbud och efterfrågan
på bostadsmarknaden, vilket medfört å ena sidan betydande stegringar
av bostadshyrorna, å den andra kännbar bostadsknapphet, i fråga om
vissa orter och lägenhetskategorier stegrad till verklig bostadsnöd. Ansvaret
för avhjälpandet av bristen på bostadsmarknaden har givetvis i
första hand påvilat stadskommunerna själva, och synas dessa också

3

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 339.

merendels sökt med kraft och skyndsamhet vidtaga nödiga åtgärder.

Sålunda hava åtskilliga städer understött den enskilda, i förvärvssyfte
bedrivna byggnadsverksamheten genom tillhandahållande av billig
tomtmark eller beredande av sekundär kredit. I stor utsträckning hava
jämväl igångsatts halvkommunala byggnadsföretag, vanligen i bolagsform
och ofta under medverkan av industrier på platsen men å vissa
håll i form av kooperativa bostadsföreningar. Efter hand har man dock
i allt flera städer ansett sig böra tillgripa direkt kommunalt bostadsbygge,
antingen inriktat på permanenta bostadshus eller på byggnader
av en mer eller mindre provisorisk karaktär.

För att kommunala åtgärder av denna omfattning skulle kunna
genomföras, utan att arbetet för bostadsbristens avhjälpande alldeles överstege
stadskommunernas krafter, fordrades emellertid i åtskilliga avseenden
statens stöd. Sålunda krävdes statligt ingripande för att häva eller
lindra hyresstegringarna, för att bereda bostadsbyggnadsverksamheten
tillgång på nödigt kapital samt för att motverka prisökningarna på
byggnadsmaterial. Med avseende å dessa inbördes nära sammanhängande
områden hava också från statens sida vidtagits eller planlagts åtgärder
såväl under tidigare år som under de senaste förflutna månaderna. Sålunda
har Kungl. Maj:t, på hemställan av chefen för justitiedepartementet,
den 2 april 1918 avlåtit proposition till riksdagen med förslag
till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.,
avsedd att träda i stället för lagen den 25 maj 1917. Vidare hava de
inom civildepartementet för utredning av de mindre bemedlade klassernas
bostadsfråga tillkallade sakkunniga (statens bostadskommission) den 6
december 1917 avgivit ett betänkande angående ordnandet av den sekundära
bostadskrediten, vilket inom en närmare framtid torde få påkalla
åtgärder från Kungl. Maj:ts sida. Slutligen hava ingivits vissa framställningar,
avseende vidtagande av lämpliga åtgärder i syfte att bereda
byggnadsverksamheten tillgång på byggnadsmaterial till skäliga
pris eller möjliggöra denna verksamhets fortgång under nuvarande prisförhållanden.

Frågan om nedbringande av de under kristiden allt högre upp- Byggnadsdrivna
prisen på byggnadsmaterial påkallade redan tidigt uppmärksam- materialhet
från det allmännas sida, och efter hemställan av statens bostads- ^ågans lage''
kommission överlämnades detta spörsmål till utredning av den för ändamålet
tillsatta s. k. byggnadsmaterialkommissionen. Kommissionens utredning
om lämpliga åtgärder att bereda byggnadsverksamheten tillgång
på material till skäliga pris, som avlämnades den 16 maj 1916, föran -

Riksdagens
beslut 1917.

Kungörelse
om statsbidrag
den
13 mars 1917.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

ledde emellertid, på grund av den långt framskridna tiden, icke någon
framställning i ärendet till 1916 års riksdag. Då prisstegringen å byggnadsämnesmarknaden
alltjämt fortgick och mot slutet av året medfört
en ökning av byggnadskostnaderna med omkring 70 ansåg dåvarande
statsrådet och chefen för civildepartementet ett omedelbart statsingripande
vara nödvändigt för att underlätta produktionen av bostadslägenheter,
och syntes honom det verksammaste medlet för ett sådant ingripande
vara att söka underlätta denna produktion genom direkta understöd.
Enär emellertid fara syntes föreligga, att ett härigenom eventuellt
förorsakat uppsving inom byggnadsindustrin skulle tagas till intäkt
för ytterligare prisförhöjningar å byggnadsmaterial, erhöll statens
industrikommission i uppdrag att utreda möjligheterna av prisreglering
av de viktigaste slagen av dylik material samt att i samband därmed
avgiva förslag rörande de lämpligaste formerna för bostadsbyggandets
ifrågasatta statssubvention.

Industrikommissionens arbetsutskott uppdrog utredningen såvitt anginge
järn åt byråchefen A. F. Enström samt beträffande övriga viktigare
byggnadsmaterial, nämligen trä, tegel och cement, åt regeringsrådet
L. A. V. Rydin, ingenjören G. Holmberger, arkitekten E. Josephson
och kaptenen C. H. F. Meurling.

Det av nämnda sakkunniga utarbetade förslaget, vilket den 16
januari 1917 överlämnades till min företrädare, har legat till grund för
den av Kungl. Maj:t den 20 januari 1917 till riksdagen avlåtna proposition
(nr 34), varuti Kungl. Maj:t föreslog riksdagen att till understöd
efter vissa grunder för uppförande av bostadshus med smålägenheter
anvisa ett förslagsanslag av 4,000,000 kronor. I skrivelse den
13 mars 1917 anmälde riksdagen — efter vissa uttalanden rörande förutsättningarna
för och arten av denna subvention, till vilka jag framdeles
får tillfälle återkomma — att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition på extra stat för år 1918 under sjätte huvudtiteln
anvisat ett förslagsanslag, högst 4,000,000 kronor, att i huvudsaklig
överensstämmelse med i propositionen angivna grunder användas
till understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter, med
rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna beloppet.

Samma dag utfärdades kungörelse i ämnet, därvid fastställdes följande
allmänna grunder för utgående av statsbidrag till uppförande av
bostadshus med smålägenheter:

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

5

§ I Har

stad, köping eller municipalsamhälle eller ock landskommun, som innesluter
tätare bebyggt område, på grund av rådande stegring av byggnadskostnaderna
beviljats understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter, må
sådant samhälle, här nedan benämnt kommun, kunna för ändamålet tilldelas
statsbidrag under förutsättning

att fråga är om uppförande av bostadshus utav mera varaktigt slag och icke
provisoriska bostäder eller s. k. baracker;

att ifrågavarande bostadshus utgöras antingen av hyreshus, huvudsakligen
inrymmande smålägenheter, varmed här förstås bostadslägenheter om högst tre
rum, kök däri inbegripet, eller ock av egnahemsbyggnader med ett byggnadsvärde,
icke överstigande 10,000 kronor;

att byggnadsföretaget påbörjats icke tidigare än den 1 januari och icke senare
än den 31 december 1917 samt att det slutföres före den 1 oktober 1918;

att bostadsbyggnaderna så förvaltas, att avkastningen under minst tio år
från det byggnaderna tagas i bruk ej överstiger viss procent å det nedlagda kapitalet,
i vilket syfte annan ägare till sådan byggnad än kommun skall tillförbindas
att underkasta sig kommunal myndighets kontroll med särskild hänsyn till att
hyressumman ej må ökas utöver det belopp, som av nyss angivna vinstbegränsning
betingas; samt

att genom ifrågavarande byggnadsverksamhet icke befordras en av förhållandena
ej ovillkorligen påkallad inflyttning från landsbygden.

§ 2.

Statsbidraget må ej utgå med större belopp än att detsamma jämte sådant
kommunalt bidrag, som i § 1 avses, motsvarar en tredjedel av sammanlagda
byggnadskostnaderna, med iakttagande att, där nämnda kostnader i något fall
kunna antagas ej hava efter den 1 augusti 1914 i motsvarande grad stegrats,
skälig jämkning av statsbidraget bör äga rum.

Statsbidraget må ej heller utgå med mera än två tredjedelar av det sammanlagda
belopp, som inom kommunen användes för det i § 1 angivna ändamål.
Undantagsvis och i fråga om mindre, hårt skattetyngda kommuner med stor bostadsbrist
må dock statsbidraget kunna höjas intill tre fjärdedelar av samma belopp.
Likaledes må beträffande större och mera bärkraftiga kommuner, vilka för
bostadsändamål förfoga över mera betydande medel, och särskilt sådana, som ej
under den rådande kristiden gjort mera betydande ekonomiska uppoffringar för
bostadsproduktionens befrämjande, statens bidrag kunna nedsättas intill hälften
av det inom kommunen för ändamålet använda beloppet.

§3.

Statens bidrag utgår såsom understöd utan rånte- eller återbetalningsskyldighet.
Såsom bidrag från kommuns sida må jämväl godtagas lån med ränteoch
amorteringsfrihet under minst tio år ävensom annat motsvarande bidrag,
såsom understöd in natura i form av tomtmark, byggnadsmaterial och dylikt,
dock under förutsättning, att härvidlag värdet icke upptages högre än det verkliga.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Kostnad, som bestrides av till kommunens förfogande ställt enskilt bidrag,
ma vid bestämmande av statsbidrags storlek icke tagas i beräkning i annat fall,
än då det enskilda bidraget eljest icke skulle kommit kommunen till godo.

§4.

Ansökning om erhållande av statsbidrag skall ställas till Konungen samt
snarast möjligt och senast den 10 april 1917 ingivas till statens industrikommission.
I ansökningen skall redogörelse lämnas för bostadsfrågans läge inom
kommunen och särskilt det förefintliga behovet av nya bostadshus med smålägenheter,
därvid hänsyn må tagas endast till sådan inflyttning till kommunen,
som är av förhållandena oundgängligen påkallad. Ansökningen skall vidare innehålla
uppgifter om de ungefärliga sammanlagda kostnaderna för byggnadsföretag,
för vilka statsbidrag sökes, det begärda statsbidragets belopp, i den mån detta
kan angivas, om och i så fall på vilka villkor lån kunnat anskaffas ur pensionsförsäkringsfonden,
byggnadernas belägenhet samt det antal bostadslägenheter,
som däri skola inrymmas, jämte dessas storlek, tidpunkten för företagets beräknade
påbörjande och avslutande, byggnadsföretagarens namn, innehållet av de
bestämmelser om vinstbegränsning, varom i § 1 stadgas, samt arten och storleken
av det kommunala bidrag, som kommer att föreslås.

Sedan kommun erhållit underrättelse, att utsikt till statsbidrags erhållande
förefinnes, höra, i och för ansökningens slutprövning, ansökningshandlingarna
snarast möjligt fullständigas medelst nödiga ritningar och byggnadsbeskrivningar
samt entreprenadkontrakt eller kostnadsberäkningar, åtföljda av specificerad och
av kommunal myndighet bestyrkt materialprislista, upptagande dels de avtalade
priserna, dels de priser, som å orten voro rådande omedelbart före den 1 augusti
1914. Vidare bör bevis bifogas om beviljat kommunalt bidrag samt angående
storleken och arten av detsamma.

Statens industrikommission åligger att ofördröjligen med eget utlåtande till
Kungl. Maj:t insända de inkomna ansökningarna.

§5.

Kommun, som erhållit statsbidrag, är ansvarig för att den statsunderstödda
byggnadsverksamheten anordnas på lämpligaste sätt såväl vad angår byggnadsmaterialets
anskaffande som beträffande företagets planläggning, utförande och
förvaltning ävensom att verksamheten äger rum under erforderlig kontroll.

Kostnaderna för den kommunala organisationen och kontrollen skola bestridas
av vederbörande kommun utan anlitande av statsbidraget.

§ 6.

Sedan statsbidrag blivit beviljat, äger kommunen att hos statens industrikommission
göra framställning om statsbidragets utbetalande. Kommunen skall
därvid avgiva förbindelse, att bidraget kommer att till byggnadsföretagare utanordnas
endast i mån av understött byggnadsföretags fortskridande ävensom att
bidraget återbäres i den mån detsamma icke efter fastställda grunder kommit
till användning. Framställningen skall ock åtföljas av kostnadsberäkning för
varje särskilt byggnadsföretag, så att därav tydligt framgår, huruvida vederbö -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

7

rande kommunala myndighet beslutit att därför av kommunens medel eller av
sådant enskilt bidrag, som enligt § 3 får vid statsbidrags utfående tagas i beräkning,
utgiva så mycket, som motsvarar den mot statsbidraget enligt Kungl. Maj :ts
beslut svarande, kommunen åliggande kostnad.

Efter granskning av inkommen framställning utbetalar statens industrikommission
till vederbörande kommun vad densamma tillkommer av det kommunen
beviljade statsbidraget.

Det åligger kommun att till statens industrikommission och å av denna fastställda
tider insända rapporter rörande statsunderstött byggnadsföretags fortskridande
och fullbordande samt statsbidragets utbetalande.

Med anledning av de industrikommissionens enligt nämnda kungörelse
anförtrodda uppgifter beslöt industrikommissionens arbetsutskott
den 20 mars 1917 att inom kommissionen tillsätta en särskild byrå,
benämnd byggnadsbyrån, för handläggning av de ansökningar, som med
anledning av kungörelsen kunde komma att till kommissionen ingivas.
Till ledamöter i nämnda byrå utsåg kommissionen regeringsrådet
L. A. V. Rydin (ordförande), kaptenen C. H. F. Meurling, ombudsmannen
hos statskontoret N. Gr. Spilhammar, sekreteraren i svenska
stadsförbundet filosofie doktorn Yngve Larsson samt ledamoten av riksdagens
andra kammare, lantbrukaren D. H. Pettersson i Bjälbo. För
denna byggnadsbyrås verksamhet må på grundval av byråns arbetsberättelser
här lämnas en kortfattad redogörelse.

Den 10 april 1917, då ansökningarna om statsbidrag senast skulle
vara till industrikommissionen ingivna, hade sådana inkommit från
följande 93 kommuner med härefter upptagna belopp, nämligen:

Alvesta municipalsamhälle

Arboga stad ........................

Arlövs municipalsamhälle.

Arvika stad .........................

Askersunds stad ...............

Billinge kommun................

Bodens municipalsamhälle

Borlänge köping .................

Borås stad....................

Djursholms » ....................

Enköpings )) ...................

Eslövs » ....................

Eskilstuna » ....................

Falkenbergs » .................

kronor

18,000: —

140,000: —

»

20,000: —

62,222: 22

11,700: —

»

15,000: —

»

22,222: 22

»

22,222: 22

»

150,000: —

»

80,000: —

»

27,424: —

»

48,000: —

»

280,000: —

100,000: —

Statens indus
trikommis
sions byggnadsbyrå.

Användningen
av
statsbidraget
år 1917.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Falköpings stad...........................................................

... kronor

41,000: —

Falu B ...........................................

))

70 000-

Fässbergs kommun.............................................

B

166,667: —

Gävle stad ........................................................

B

133,000: —

Göteborgs b ...............................................

B

926,515: —

Halmstads b ............................‘................................

B

252,333: —

Hedemora b .............................................................

B

14,000: —

Hjortsberga kommun ................................................

B

2,000: —

Hälsingborgs stad ......................................................

B

245,943: —

Hässleholms b ................................................

B

30,000: —

Järfälla kommun ......................................................

B

44,444: —

Jönköpings stad.......................................................

B

653,111: 10

Kalmar » .......................................................

B

151,000: —

Karlshamns b .................................................

B

60,000: —

Karlskrona B ........................................................

B

222,222: 22

Karlstads b .........................................................

B

99,447: 18

Katrineholms b ...................................................

B

175,400: —

Kristianstads b ...........................................

B

40,000: —

Kristinehamns b .....................................................

B

26,000: —

Kungsbacka b ........................................................

B

14,216: —

Kungsörs köping........................................................

B

30,000: —

Köpings stad..............................................................

B

50,000: —

Laholms b ...............................................................

B

50,000: —

Landskronab ...............................................................

B

587,776: 76

Lidingö köping ...........................................................

B

150,000: —

Lidköpings stad..........................................................

B

48,444: 44

Linköpings B .............................................................

B

60,000: —

Ludvika köping..........................................................

B

59,333: 33

Luleå stad .............................................................

B

44,444: —

Lunds b .............................................................

B

144,000: —

Malmö b ............................................................

B

780,888: —

Mariefreds b ...............................................................

B

10,666: —

Mariestads b ................................................................

B

33.000: —

Mjölby municipalsamhälle..... ..................................

B

40,000: —

Mörbylånga köping.....................................................

B

4,666: 67

Norrköpings stad.........................................................

B

162,955: —

Norrtälje b .............................

)>

38 000- —

Nybro köping...............................................................

B

45,000: —

Nyköpings stad...........................................................

B

57,000: —

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Nässjö stad .....................................

Oskarshamns stad ..........................

Oxelösunds municipalsamhälle......

Raus planterings »

Sala stad.........................................

Sigtuna » .........................................

Skara » ..........................................

Skänninge stad .................................

Skövde » .................................

Snötorps kommun .........................

Sollefteå stad....................................

Stockholms 3> ....................................

Stocksunds köping...........................

Strömstads stad.................................

Sundbybergs köping........................

Sundsvalls stad................................

Säters » .................................

Sävsjö municipalsamhälle............

Söderhamns stad............................

Söderköpings 33 ..............................

Södertälje » ..............................

Sölvesborgs » ...........................

Tidaholms » ..............................

Tierps municipalsamhälle...............

Trälleborgs stad .............................

Uddevalla » ..............................

Ulricehamns » ..............................

Umeå » ...............................

Uppsala » ..............................

Varbergs 3> ..............................

Vänersborgs » ...............................

Västerviks 3> ..............................

Västerås 33 ...............................

Växjö » ...............................

Åkarps municipalsamhälle .............

Åtvidabergs » .............

Ångelholms stad..............................

Örebro » ...............................

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

............................ kronor

............................ x>

............................ »

........................... ))

............................ »

............................ »

........................... »

............................ »

........................... »

.......................... »

........................... »

........................... »

.......................... »

.......................... 3>

........................... »

........................... »

........................... D

.......................... »

........................... »

.......................... »

........................... »

........................... »

........................... »

........................... »

........................... x>

........................... 3>

........................... ))

........................... »

........................... ))

.......................... »

........................... ))

........................... »

.......................... »

.......................... ))

.......................... »

.......................... 3)

. ........................ 3)

......................... 3)

1 samt. 299 käft. (Nr 399

135,000: -60,000: —
49,111: 10
88,888: 88
26,666: 66
8,444: 44
33,300: —
18,000: —
60,000: —
40,666: —
25,000: —
1,773,200: —
55,000: —
15,777: 78
60,000: —
55,000: —
15,000: —
8,000: —
50,700: —
6,666: 67
115,800: —
3,300: —
27,778: —
10,000: —
33,333: 34
186,600: —
10,000: —
45,000: —
24,000: —
100,000: —
110,200: —
130,000: —
272,000: —
60,000: —
6,000: —
20,000: —
50,000: —
206,000: —
.) 2

10

Örnsköldsviks stad
Östersunds »

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

............................ kronor 14,888: —

.................................................. » 30,000: —

eller tillsammans kronor 10,799,584: 23,

motsvarande en byggnadssumma av omkring 47 miljoner kronor.

Efter ansökningstidens utgång, hade ansökningar inkommit från
Huskvarna stad om statsbidrag av 142,000 kronor och från Trollhättans
stad om bidrag till belopp av 152,667 kronor, men ansåg sig byrån
det oaktat höra upptaga berörda ansökningar till prövning.

Vid bedömandet av ansökningarna och uppgörandet av förslag till
bidragens fördelning tog byggnadsbyrån i främsta rummet hänsyn till
den inom respektive kommuner förefintliga större eller mindre bostadsbristen.
1 övrigt blevo vid prövningen följande synpunkter i huvudsak
bestämmande.

Då statsbidrag begärts från flera olika byggnadsföretag inom samma
kommun, lämnades i allmänhet företräde åt dem, som uppvisade lägre
byggnadskostnad per eldstad, alldenstund anslagets ändamål uppenbarligen
var att åstadkomma största möjliga antal bostäder. Av detta
skäl förordades vanligen hyreshus till bidrag framför egna hem, ehuru
visserligen ock fall förekommit, då egnahemsbyggnader företedde förhållandevis
lika låg byggnadskostnad som hyreshus och sålunda i lika
mån som dessa ansågos berättigade till bidrag. Företräde lämnades i
allmänhet åt byggnadsföretag, som genom sin omsorgsfullare planläggning
och organisation syntes lämna bättre säkerhet för att bidraget
skulle komma till avsett gagn. Av detta skäl gåvos i regel bostadsföreningar
eller i filantropiskt syfte, under kommunal medverkan bildade
bostadsbolag företräde framför enskilda företag. Vid i övrigt enahanda
förutsättningar kommo därigenom sådana kommuner, som redan förut
ägnat bostadsförhållandena en planmässig omvårdnad, att äga företräde
framför andra, där så icke varit fallet.

Vid den genomgående nedsättning av de begärda anslagsbeloppen,
som blev nödvändig, ägnades särskild uppmärksamhet åt industrins
ställning till dess arbetares bostadsbehov. Bidrag tillstyrktes sålunda
icke, då detsamma uppenbarligen varit avsett att användas till direkt
understöd åt särskilda industriföretag eller åsyftat att tillgodose ett
visst, företags behov av arbetarbostäder. Där understöd förordades åt
byggnadsföretag, vars kapital i större eller mindre utsträckning tillhandahållits
av industrier på platsen, ansågs bidrag av allmänna medel
ej böra utgå i samma proportion som till andra byggnadsföretag eller

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

med en tredjedel av hela byggnadskostnaden, utan föreslogs skälig nedsättning
a.v bidraget, då någon förräntning av det från industriellt håll
lämnade kapitalet, lika litet som av det kommunala bidraget, under de
första 10 åren icke ansågs böra beräknas.

I syfte att ifrågavarande statsanslags ändamål i största möjliga
omfattning skulle kunna ernås, förordades jämväl i andra fall än de
nyss nämnda vissa nedsättningar av det begärda bidraget i förhållande
till hela byggnadskostnaden. Sålunda beräknades i åtskilliga fall det
allmännas bidrag till byggnadsföretaget till en fjärdedel i stället för
en tredjedel av byggnadskostnaden, nämligen då denna varit relativt
låg och det på grund härav samt stundom också med hänsyn till
kommunens ekonomiska ställning kunde antagas, att företaget även
med ett sålunda reducerat bidrag skulle komma till stånd. 1 ett eller
annat fall gåvo jämväl meddelade hyresuppgifter vid handen, att viss
nedsättning av statsbidrag vore möjlig, utan att företagets ekonomi
äventyrades.

Slutligen må framhållas, att vid ansökningarnas bedömande behörig
hänsyn togs därtill, att icke sådana omständigheter vore för handen, att
genom understödjande med statsbidrag av byggnadsverksamheten inom
en kommun av förhållandena ej ovillkorligen påkallad inflyttning från
landsbygden skulle befordras.

Sedan granskningen av de inkomna ansökningshandlingarna avslutats,
hemställde byggnadsbyrån i skrivelse den 26 april 1917, att det
av riksdagen anvisade anslaget måtte förberedelsevis och i avvaktan
på den i nådiga kungörelsen den 13 mars 1917 omförmälda slutprövningen
fördelas mellan 55 kommuner med i skrivelsen angivna belopp.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad byrån sålunda föreslagit
beslöt Kungl. Maj:t den 27 april 1917 att för uppförande av bostadshus
med smålägenheter i enlighet med bestämmelserna i förberörda
kungörelse till nedan angivna kommuner bevilja statsbidrag med högst
följande belopp, nämligen:

Alvesta municipalsamhälle

Arboga stad ...................

Arvika » ...................

Askersunds x> ....................

Bodens municipalsamhälle

Borås stad.................

Eslövs d .................

Enköpings » ...............

kronor 9,000: —

» 30,000: —

» 44,000: —

» 11,000: —

» 22,000: —

» 60,000: —

» 21,000: —

» 17,000: -

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Eskilstuna stad............................................................... kronor

Falkenbergs » .............................................................. »

Fässbergs kommun....................................... »

Gävle stad................ d

Göteborgs » ................................................................. »

Halmstads » ........ »

Hedemora » ................................................................. »

Hälsingborgs » ............................... »

Järfälla kommun ..... »

Jönköpings stad..........................................................''.. t>

Kalmar )) .......................................-................ »

Karlskrona » .................................................. »

Karlstads » »

Katrineholms » ....................... »

Kristinehamns » ............................................................ »

Kungsörs köping............................................................... »

Köpings stad ........................................... »

Landskrona » »

Linköpings » »

Luleå » ®

Lunds » ®

Malmö » »

Mariestads )> »

Mjölby municipalsamhälle................................................ »

Norrköpings stad......................................................... »

Norrtälje » »

Nyköpings » »

Nässjö » ...........................................................- »

Oskarshamns » »

Oxelösunds municipalsamhälle....................................... »

Skara stad............................. »

Skänninge » ................................................................ »

Skövde » ................................................................. »

Stockholms » ................................................................. »

Sundbybergs köping.........................................:.............. »

Sundsvalls stad.................................................................. »

Söderhamns » ................................................................ »

Södertälje » .................................................................. »

Tierps municipalsamhälle................................................ »

Uddevalla stad....................... »

180,000

17.000

55.000

58.000

563.000

67.000

14.000

70.000

20.000

150.000

40.000

100.000

62.000
60,000

15.000

19.000

20.000
122,000

50.000

43.000

17.000

265.000

10.000
18,000

160.000

37.000

57.000

50.000

40.000

30.000

15.000

18.000

29.000
654,000

60.000

27.000

12.000

43.000

10.000
48,000

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

13

Umeå

Uppsala

Vänersborgs

stad.........................

)) ........................

..................................... kronor

.................................... »

44.000

24.000

30.000
200,000

—

)) .......................

.................................... »

Västerås

)) .......................

.................................... »

_

Växjö

Örebro

» ........................

»

15''000

_

)) ....................

..................................... ))

128*000

Östersunds

» .........................

.................................... »

20''000

—

Summa kronor 4,000,000

—

Därjämte uppdrog Kungl. Maj:t åt statens industrikommission att
till vederbörande utbetala de sålunda beviljade statsbidragen under
iakttagande av föreskrifterna i förenämnda kungörelse den 13 mars
1917 samt de ytterligare bestämmelser, som kommissionen kunde finna
skäligt att beträffande varje särskilt statsbidrag meddela. Vidare anbefallde
Kungl. Maj:t industrikommissionen att, därest besparing skulle
uppstå å förenämnda, av Kungl. Maj:t anvisade statsbidrag, inkomma
med förslag till fördelning av de belopp, som sålunda bleve disponibla.

Så snart meddelande om Kungl. Maj:ts beslut ingått, avlät byggnadsbyrån
i slutet av april och i början av maj 1917 skrivelser med
underrättelse därom till samtliga bidragssökande kommuner.

Därefter påbörjades omedelbart den för ansökningarnas slutprövning
erforderliga granskningen av de insända handlingarna, vilka undan för
undan kompletterats med föreskrivna ritningar, byggnadsbeskrivningar,
kostnadsberäkningar m. m.

Så snart en kommun iakttagit samtliga de för statsbidrags erhållande
föreskrivna villkoren samt avgivit förbindelse, att bidraget till
byggnadsföretagare skulle utanordnas endast i mån av understött byggnadsföretags
fortskridande ävensom bidraget återbäras, i den mån detsamma
icke efter fastställda grunder kommit till användning, har
byggnadsbyrån i skrivelse till industrikommissionens arbetsutskott hemställt
om statsbidragets utbetalande.

Intill utgången av mars månad 1918 hava statsbidrag utbetalts till
45 kommuner med ett sammanlagt belopp av 3,331,500 kronor.

Byggnadskostnadernas samt stats- och kommunalbidragens fördelning
på de olika kommunerna och efter formerna för byggnadsverksamhetens
utövande ävensom antalet lägenheter och eldstäder i de
byggnader, för vilka statsunderstöd hittills utbetalts, framgår av nedanstående
tablå:

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Slag av byggnader.

A n

; a 1.

Beräknad

byggnads-

Stats-

Kom-

munalt

Kom-

muner

Bygg-

nader

Lägen-

heter

Eld-

städer

kostnad,

kronor

bidrag,

kronor

bidrag,

kronor

1. Av kommun uppförda byggnader,
egnahemsbyggnader ej inberäknade

11

49

583

1,334

3,335,597

649,000

») 324,500

2. Av bostadsaktiebolag och bostads-föreningar uppförda byggnader ...

27

215

1,860

4,085

12,218,734

2,241,000

1,326,966

3. Av enskilda personer uppförda bygg-nader ....................................

6

40

271

672

1,593,625

192,900

106,950

4. Egna hem samt sådana mindre bygg-nader, i vilka utom bostad för
ägaren finnas högst 2 lägenheter
för uthyrning...........................

14

133

241

636

1.507,929

248,600

174,720

Summa

—

437

2,955

6.727

18,655,885

3,331,500

1,933,136

Av under 4. upptagna voro verkliga
egna hem (enfamiljshus) ...............

5

49

49

147

460,804

Av de med statsunderstöd uppförda bostadslägenheterna togos de
första, 34 enrumslägenheter i Malmö, i bruk redan den 31 mars 1917,
och av de övriga voro vid utgången av mars månad 1918 402 lägenheter
med tillsammans 928 eldstäder rapporterade färdiga.

Av vissa orsaker, huvudsakligen svårigheten att anskaffa byggnadsmaterial
till rimligt pris, hava följande 8 kommuner, som fått sig tilldelade
statsbidrag, icke fullföljt ingivna ansökningar beträffande hela
det beviljade statsbidraget, nämligen:

Bodens munieipalsamhälle

Enköpings stad .................

Falkenbergs » .................

Järfälla kommun ...............

Mariestads stad ..................

Mjölby munieipalsamhälle
Oxelösunds »

Uppsala stad.............:..........

.............. kronor 22,000: —

............ )) 17,000: —

.............. » 17,000: —

.............. » 20,000: —

.............. '' » 10,000: —

.............. » 18,000: —

.............. » 30,000: —

.............. » 24,000: —

Summa kronor 158,000: —

l) Belopp, motsvarande halva statsbidraget, å vilket avkastning icke får beräknas under första 10 åren
efter byggnadens fullbordande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

15

Nedannämnda 4 kommuner hava icke fullföljt av dem ingivna ansökningar
i fråga om en del av dem tilldelade belopp, nämligen:

Eslövs stad................................ kronor 9,100: —

Kungsörs köping................................................................... » 7,000: —

Lunds stad................................................... » 6,000: —

Umeå » ....................... » 2,000:-

Summa kronor 24,100: —

Av det belopp, tillsammans 182,100 kronor, som genom att ansökningarna
om statsbidrag av vissa kommuner icke fullföljts sålunda
blivit disponibelt till fördelning mellan andra kommuner, har Kungl.
Maj:t, efter av byggnadsbyrån gjord framställning, genom beslut den
31 december 1917 tilldelat

Karlskrona stad ytterligare högst
Motala » »

Trollhättans » »

............... kronor

26,000: —

.............. y>

16,000: —

............. »

115,000: —

Summa kronor

157,000: —

Vid årsskiftet återstod sålunda av det till understöd för uppförande
av bostadshus med smålägenheter beviljade anslaget allenast ett belopp
av 25,100 kronor. Till följande 12 kommuner, från vilka fullständiga
handlingar för ansökningarnas slutprövning ej till byggnadsbyrån inkommit,
både vid utgången av mars månad 1918 av de dem beviljade
understöden nedannämnda belopp ej kunnat utanordnas, nämligen till

Arvika stad.........

Eskilstuna » ........

Fässbergs kommun
Gävle stad ...

Göteborgs »
Jönköpings »
Landskrona »
Norrtälje j>
Stockholms »
Trollhättans »
Vänersborgs »
Växjö »

kronor

2>

»

y>

»

»

»•

»

»

»

17,300

43.000

11.000
2,100

83.000
98^000

2,000

37.000

190.000

115.000

30.000

15.000

Tillsammans kronor 643,400

16

Prisreglering
å byggnadsmaterial
m. m.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Av ovanstående belopp utgöra de för Norrtälje, Trollhättan, Vänersborg
och Växjö angivna understöden hela de dem beviljade statsbidragen.

I syfte att underlätta de material svårigheter, varmed jämväl de
statsunderstödda byggnadsföretagen haft att kämpa, har industrikommissionen
med vissa järnverk träffat överenskommelse om leverans
av byggnadsjärn till nedsatt pris för de statsunderstödda byggnadsföretagen.
Överenskommelsen omfattade sammanlagt 2,000 ton balkarT
plåt samt stång- och profiljärn. Likaså .har överenskommelse träffats
med svenska cementförsäljningsaktiebolaget om leverans till nämnda
företag av erforderlig cement intill 30,000 fat, i den mån desamma
kunde komma till användning under år 1917, till ett pris, som med 1
krona per fat understeg det på vederbörande byggnadsort gällande
marknadspriset. Sedermera träffades avtal mellan byggnadsbyrån och
bolaget om leverans av ytterligare 10,000 fat cement till de statsunderstödda
byggnaderna. För sistnämnda parti kunde någon prisreduktion
dock icke utverkas.

Sedan byggnadsbyrån utsänt cirkulär till samtliga kommuner, som
erhållit del av statsunderstödet, med anmodan att inkomma med rekvisitioner
å erforderlig cement och järn till de statsunderstödda byggnadsföretagen,
har flertalet kommuner insänt sådana rekvisitioner, vilka efter
skedd granskning av byrån attesterats och vidarebefordrats. Fördelningen
av de till reducerat pris utlovade cementpartierna, har därvid
skett i förhållande till de olika byggnadsföretagens omfattning.

Då anmälan inkommit, att bristen på järnbalkar vållade stora
svårigheter vid uppförandet av de statsunderstödda byggnaderna, så att
till och med fara förelåge, att en del arbeten måste avbrytas, verkställde
byggnadsbyrån, efter förhandlingar med industrikommissionens järnbyrå,
en utredning rörande den kvantitet balkar, som erfordrades för nämnda
byggnader och som av vederbörande byggherrar ej kunnat anskaffas.
I de fall då ej i stället för balkar andra konstruktioner utan olägenhet
och nämnvärd kostnadsökning kunde användas, erhölls genom järnbyråns
bemedling erforderliga järnbalkar, så att avbrott i arbetet kunnat
undvikas.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 389.

17

I för lösande av städernas bostadsfråga intresserade kretsar synes
emellertid den meningen gjort sig gällande, att den under år 1917 utgående
statssubventionen för underlättande av uppförande av bostadshus
med smålägenheter visat sig vara för ändamålet otillräcklig och att
därför, med hänsyn till de oavbrutet fortgående prisstegringarna på
byggnadsmaterial och den alltjämt fortfarande krisen å bostadsmarknaden,
ytterligare statsåtgärder voro av nöden för reglering av tillgång
och .pris å byggnadsmaterial. Sedan en framställning i detta syfte inkommit
från Gävle stads drätselkammares bostadskommitté, anbefallde
Kungl. Maj:t genom remiss den 31 oktober 1917 statens bostadskomrnission
att häröver avgiva utlåtande. Därjämte överlämnade jag till
kommissionen för yttrande dels en framställning av Stockholms byggmästareförening,
varuti framhölls, att byggnadskostnaderna under krisåren
stegrats med 90—115 och hemställdes om åtgärder för att bereda

den enskilda byggnadsverksamheten tillgång å byggnadsmaterial till
skäliga pris, dels ock en framställning från Stockholms hyresgästförening,
jämväl avseende åtgärder från det allmännas sida i syfte av
byggnadskostnadernas nedbringande.

I bostadskommissionens med anledning härav den 11 februari 1918
avgivna utlåtande framhålles, att kommissionen lämnat svenska stadsförbundets
bostadsråd, i vilket den kommunala sakkunskapen och erfarenheten
å förevarande område är företrädd, tillfälle att avgiva yttrande
i frågan, och instämde kommissionen för egen del i allt väsentligt
med vad det kommunala bostadsrådet anfört. Därefter fortsätter kommissionen
sålunda:

»Fortsatta åtgärder från statens sida för bostadsproduktionens nödtorftiga
vidmakthållande äro oundgängligen nödvändiga, och i likhet med bostadsrådet är
kommissionen av den mening, att det härvid icke är tillfyllest med en reglering
av byggnadsmaterialmarknaden i den begränsade omfattning, i vilken en sådan
över huvud numera kan vara möjlig. Ett fortskridande å samma väg, som med
fjolårets statssubvention inslogs, bör fastmera vara av nöden.

Utöver vad bostadsrådet till stöd härför anfört, vill kommissionen framhålla
en ytterligare omständighet, som för närvarande kan anses ålägga staten ett visst
ansvar för bostadsmarknadens sunda utveckling. Kommissionen åsyftar härmed
lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.,
om vars fortsatta giltighet under ytterligare ett år kommissionen i dagarna avgivit
förslag. Aven om stilleståndet å byggnadsmarknaden i all huvudsak är att
återföra å de nu rådande, utomordentliga prisförhållandena inom byggnadsindustrien,
så lärer det dock ej kunna förnekas, att även liyresstegringslagen utövat ett
återhållande inflytande å lusten till nybyggnadsverksamhet. Kommissionen är
visserligen av den uppfattningen, att vill en förlängning av lagens giltighetstid
sådana ändringar av densamma böra vidtagas, att detta ogynnsamma inflytande
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 299 höft. (Nr 339.) 3

Framställningar
om
statsunderstöd
åt
bostadsproduktionen

även under
år 1918.

Statens

bostads kommissions utlåtande.

18

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

i möjligaste mån förminskas, men clet lärer, även med iakttagande härav, dock
kunna befaras, att lagens bestämmelser det oaktat skola kvinna bidraga att inskränka
den enskilda företagsamheten inom byggnadsindustrin. Så länge denna
lagstiftning gäller, måste staten därför i viss män anses ansvarig för att den
uteblivna enskilda produktionen ersättes genom åtgärder från det allmännas sida,
åtminstone i vad angår de mest oundgängliga behoven.

Emellertid är det uppenbart, att den subvention spolitik, som härför är nödvändig,
i .likhet med hyresregleringen måste betraktas såsom en extraordinär, av
kristiden föranledd, tillfällig åtgärd, och att den sålunda bör så anordnas, att
den icke försvårar utan om möjligt underlättar hyresmarknadens anpassning efter
de nya produktionsbetingelserna och sålunda kan snarast möjligt avvecklas.
Ehuru det givetvis är svårt att rätt bedöma framtidsutsikterna å bostadsmarknaden,
synas dock vissa tecken tyda på, att en stagnation i någon mån inträtt i
ökningen av bostadsbehovet. Preliminära befolkningssiffror för år 1917 giva vid
handen, att foikökningen i åtskilliga större städer detta år varit avsevärt mindre
än närmast föregående år. Otvivelaktigt måste de fortgående inskränkningarna
inom industrin samt dyrtidens allt kännbarare tryck göra inflyttningen till städerna
mindre lockande. Hyresstegringslagens förbud i vissa fall mot uppsägningar
torde också hava bidragit till eu minskad flyttningsfrekvens inom städerna.
Överhuvudtaget torde bostadsförhållandena på grund av dessa olika omständigheter
under fjolåret hava stabiliserats, samtidigt som det befintliga bostadsbeståndet
och dess reserver dock blivit till det yttersta utnyttjade.

Att märka är vidare, att den starka materialbristen kommer att uppdraga
ganska snäva gränser för årets byggnadsverksamhet, en omständighet som för
övrigt redan vid administrationen av fjolårets statsanslag visat sig inskränka eller
fördröja de understödda företagen. I samma riktning kommer givetvis även nedgången
i åtskilliga kommuners finansiella läge att verka. l)e uppoffringar, som
de kommunala subventionerna till arbetarbostadsföretag i samband med statsunderstöd
inneburit, hava flerstädes nått den omfattning, att en viss tvekan inför
nya bördor av detta slag är val förklarlig, särskilt i betraktande av den höjd,
som kommunalskatten i flera städer under dyrtidens tryck uppnått. Med hänsyn
till alla dessa omständigheter vågar kommissionen antaga, att ett statsanslag av
tre miljoner kronor skall vara tillfyllest för de subventioner, som under innevarande
år äro nödvändiga.

I fråga om grunderna för fördelningen av detta belopp delar kommissionen
den mening, som av bostadsrådet gjorts gällande. Dock synes med ledning av
hittills vunnen erfarenhet vara att tillråda, att större frihet än hittills tillerkännes
den myndighet, som har att handlägga hithörande ärenden. Sålunda torde man
kunna ifrågasätta lämpligheten av att subventionens relativa storlek genom allmänna
stadganden alltför strängt fastlåses. Erfarenheten har nämligen visat, att
betingelserna för ett lyckligt fullföljande av planerade byggnadsföretag äro i hög
grad växlande. Det torde därför vara praktiskt, att den statsmyndighet, åt vilken
anslagets förvaltning anförtros, bemyndigas att, efter förhandlingar med i byggnadsföretagen
intresserade kommuner och industriföretag, med viss självständighet
avgöra subventionens storlek efter det förefintliga bostadsbehovet, byggnaaskostnaderna
och hyresnivån i orten samt de understöd, som från enskilt håll
kunna lämnas för bostadsföretagens realiserande. Utan tvivel stode härigenom
i åtskilliga fall besparingar att vinna, då fråga är om bärkraftiga företagare.
Därjämte torde den nuvarande avfattningen av grunderna för anslagets fördelning

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

19

i § 2 av kungl. kungörelsen den 13 mars 1917 vara mindre lämplig, då den föranleder,
att varje ökning av kommunernas bidrag nödvändigt medför eu motsvarande
minskning i statens bidrag. En ändring av nämnda kungörelse torde
å denna punkt vara önskvärd.

Av bostadsrådets ledamot fastigketskamreraren A. Gärde har i ett särskilt,
till rådets framställning fogat yttrande förordats, att statssubvention jämväl måtte
komma produktionen av medelstora lägenheter till godo. Otvivelaktigt råder för
närvarande i flera större städer en svår brist å tre- och fyrarumslägenheter, ej
minst beroende därpå, att familjer, som förut haft större lägenheter, under dyrtidens
tryck måst inskränka sitt bostadsbehov. Det kan icke förnekas, att i flera
samhällen bostadsfrågan bereder särskilda svårigheter för hushåll, tillhörande en
klass av löntagare, för vilken redan förut dyrtidens tryck är synnerligen kännbart,
men som merendels i mindre omfattning än den egentliga arbetarklassen
kommer i åtnjutande av det allmännas understöd för tillgodoseende av sina livsmedelsbehov.
A andra sidan måste det allmännas understöd uppenbarligen under
nuvarande förhållanden inskränkas till byggnadsföretag, som bereda bostäder åt
så stort antal hushåll som möjligt, och ur denna synpunkt kan kommissionen
icke förorda subventionens utsträckande till lägenheter om fyra rum och kök.
Och för lägenheter om tre rum och kök kan redan nu i särskilt fall anslag komma
att utgå. Med hänsyn härtill torde någon ändring av bestämmelserna i av herr
Gärde önskad riktning icke vara erforderlig eller lämplig.

Med stöd av vad här ovan och i bostadsrådets framställning anförts, får
bostadskommissionen i underdånighet förorda, att åtgärder vidtagas för åvägabringande
av ett anslag av statsmedel å tre miljoner kronor till understöd åt de
mindre bemedlades bostadsbehov att iitgå enligt i huvudsak enahanda grunder
som fjolårets anslag för samma ändamål, dock med de avvikelser, som ovan
särskilt motiverats.»

Det i bostadskommissionens utlåtande åberopade yttrandet av svenska
stadsförbundets bostadsråd innehåller till en början följande:

»De uttalanden, som i de till Kungl. Maj:t ingivna framställningarna framkommit
angående byggnadskostnadernas stegring och de konsekvenser, som
härav uppstått för byggnadsverksamheten, torde i stort sett överensstämma med
de verkliga förhållandena. Yid den diskussion över denna fråga, som ägt rum
inom bostadsrådet, har som en obestridd utgångspunkt anförts, att byggnadskostnaderna
sedan 1914 ungefärligen fördubblats, något som också tämligen väl
stämmer överens med de kalkyler, Stockholms byggmästareförening i sin skrivelse
framlagt. Av denna stegring kommer eu ej oväsentlig del på det senast
gångna året. Vid nästföregående årsskifte beräknades stegringen till cirka
70 %. Med enahanda kostnadsökning räknades i den proposition om ett anslag
av 4 miljoner kronor till understöd för uppförande av bostadshus, som av
Kungl. Maj:t framlades för 1917 års riksdag, och de kommuner, som sedermera
inlade ansökningar om att erhålla del av detta anslag, torde ej heller i
allmänhet ansett sig behöva utgå från en större stegring. Av den redogörelse
för administrationen av det nämnda anslaget, som industrikommissionens byggnadsbyrå
avgivit, framgår emellertid otvetydigt, att knappheten och kostnadsstegringen
å byggnadsmaterial under senare delen av året på ett oroväckande sätt
fortfarit, och att denna utveckling rest svåra hinder i vägen för fullföljande av

Svenska stadsförbundets

bostadsråds
yttrande.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

de planerade kommunala eller lialvkommunala byggnadsföretagen. I ett fåtal
fall hava dessa till och med måst helt uppgivas, och de beviljade statsbidragen
sålunda icke ens kunnat tagas i anspråk. Eu inskränkning av den för år 1917
planerade byggnadsverksamhetens omfattning har ock vållats därav, att statsbidraget
med hänsyn till anslagets knapphet flerstädes måst tillmätas efter en
lägre norm, än som ursprungligen beräknats vara behövligt.

De svårigheter, med vilka den stats- och kommununderstödda byggnadsverksamheten
sålunda haft att kämpa, måste anses så mycket betänkligare, som
denna verksamhet i regeln varit den enda, vilken under nuvarande konjunkturer
kunnat påräknas för smålägenhetsproduktionen. Ehuru siffror över byggnadsverksamheten
under året ännu blott äro tillgängliga för Stockholm och Göteborg,
äro dock förhållandena i detta hänseende överallt enahanda. Någon icke subventionerad,
affärsmässig byggnadsverksamhet för smålägenheter har under året
knappast någonstädes förekommit.

Under det bostadsproduktionen i några stadssamhällen av nyss angivna,
skäl blivit mindre, än vad man vid årets början beräknat, har å andra sidan
bostadsbehovet ingalunda minskats. De preliminära översikter över befolkningsrörelsen
i städerna, som vid årsskiftet inflyta i dagspressen, medgiva visserligen
icke några fasta slutsatser därom, huruvida inflyttningen under år 1917 varit
lika stor som föregående år. I stort sett torde de emellertid bekräfta, att folkmängdsökningen
i så gott som alla industriella stadssamhällen, där bostadsbristen
redan förut givit anledning till svåra bekymmer, under sistförflutna året fortgått
med oförminskad kraft. I några städer synes den under årets senare del inträdda,
depressionen inom vissa dominerande industrier hava medfört en tendens till
stagnation i folkmängdsökningen. I andra fall åter torde det emellertid med
skäl kunna ifrågasättas, huruvida det icke varit de olidliga bostadsförhållandena,
som medfört att folkökningen i en stad varit mindre än man kunnat vänta. Att
man särskilt i de större och framåtgående stadskommunerna är fullt medveten
om det allvarliga läget å bostadsmarknaden, därom vittna de planmässiga, omfattande
och dyrbara åtgärder, som i bostadspolitiskt syfte mångenstädes igångsatts.
»

Efter att vidare hava lämnat en redogörelse för de vidtagna bostadsåtgärderna
i vissa större stadssamhällen, varav även framgår, att
mångenstädes jämväl planeras ett fullföljande under år 1918 av den
kommunala eller halvkommunala byggnadsverksamhet, som under föregående
år i huvudsak ensam uppburit smålägenhetsproduktionen, yttrar
bostadsrådet vidare:

»Det står jämväl för bostadsrådet klart, att denna produktion i viss omfattning
oundgängligen måste vidmakthållas. Troligt är visserligen, att å ena sidan
bristen på råmaterial under detta år skall framtvinga en fortgående inskränkning
av det industriella arbetet, samt att å andra sidan även de bekymmersamma livsmedelsförhållandena
skola medverka till ett avstannande av inflyttningen till åtskilliga
stadssamhällen. Bostadsrådet är ock av den mening, att byggnadsverksamheten
under så abnorma prisförhållanden som de nu rådande av allmänna
nationalekonomiska grunder bör inskränkas till den nödvändigaste. Men även
om tillbörlig hänsyn tages till här angivna omständigheter, förefinnes uppenbar -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

21

ligen ett visst ofrånkomligt behov av nya lägenheter, ett behov som måste tillgodoses,
därest icke ett ur social synpunkt högst betänkligt nödtillstånd skall
uppkomma.

De erfarenheter, som de gångna krisåren i detta hänseende lämnat, synas
bostadsrådet nog så talande. Rådet har låtit sammanställa åtskilliga uppgifter,
som för skilda städer belysa de år för år stigande svårigheter, vilka vid höstflyttningarna
möta de flyttande hyresgästernas bemödanden att anskaffa nya bostäder.
Vid varje flyttningstillfälle vittnar ett ständigt större antal husvilla, vilka
på ett eller annat sätt måste omhändertagas av kommunens myndigheter, om
bostadsmarknadens ansträngda läge. Och det är uppenbart, att siffrorna å husvilla
långt ifrån giva en uttömmande bild av det verkliga nödläget. Otvivelaktigt
hava de husvilla blott varit ett mindretal i jämförelse med alla de familjer, som
visserligen ej blivit så att säga ställda på gatan, men likväl måst nöja sig med
oskäligt trånga eller i andra hänseenden underhaltiga bostäder av i många fall
provisorisk art. Av representanten för den bostadshygieniska sakkunskapen inom
bostadsrådet hava de olyckliga följderna av smålägenketsbristen med styrka framhållits.
I sanitärt hänseende underhaltiga lägenheter hava av hälsovårdsmyndigheterna
fortfarande måst tillåtas såsom bostäder, och den merendels nödvändiga,
fortgående utgallringen av dåliga smålägenheter har bostadsinspektionen tvingats
att helt och hållet inställa. Sammanträngningen av de fattigaste och största
familjerna och den därmed sammanhängande lägenhetsklyvningen leder därjämte
till vanvård av bostaden, och av ej mindre ödesdiger inverkan å familjelivet är
den likaså vid flyttningarna ofta framtvingade splittringen av redan bestående
familjer och hushåll å ett flertal lägenheter såsom inneboende hos vänner och
bekanta. Inneboendesystemet med alla dess kända olyckliga verkningar har under
krisen tagit en betydande utbredning. Det står för bostadsrådet klart, att krigskon
junkturernas inverkan å byggnadsindustrin i själva verket hotar att leda till
en allvarlig försämring av de mindre bemedlades bostadsstandard i åtskilliga av
vårt lands största och mest blomstrande stadssamhällen.

Vid övervägande av de åtgärder, som kunna ifrågasättas för att betrygga
tillgodoseendet av åtminstone det mest tvingande behovet av nya lägenheter under
år 1918 och om möjligt förebygga en ytterligare försämring av bostadsmai-knaden,
har det stått klart för bostadsrådet, att sådana åtgärder endast äro möjliga genom
eller i samarbete med vidkommande kommuner. De kommunala eller halvkommunala
bostadsföretagen torde för närvarande i stort sett vara de enda, som på
grund av sin verksamhet under krisen äga den organisation och de erfarenheter,
som krävas för ett omedelbart fortsättande av smålägenhetsproduktionen. Endast
i den mån de erhållit understöd från det allmänna, stat eller kommun, och underkastat
sig dess kontroll, hava enskilda företagare under de sista åren kunnat
deltaga i sådan byggnadsverksamhet.

Ä andra sidan torde det ligga i öppen dag, att vederbörande stadskommuner
icke ensamma kunna bära de bördor, med vilka denna verksamhet måste
bliva förenad. Redan för ett år sedan erkändes allmänt, att läget hade utvecklat
sig därhän, att en viss del av byggnadskostnaderna måste utan vidare från början
avskrivas, därest man ville ernå hyror, som ej alltför hårt belastade lägenhetsinnehavarne,
och att staten rimligen borde med en väsentlig anpart deltaga i den
sålunda nödvändiga subventionspolitiken. Den tankegång, som bestämde beviljandet
av fjolårets 4-miljonersanslag, måste med ännu större styrka nu göra sig
gällande. Även om hyresnivån i nybyggda lägenheter förlägges högre än före -

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 339.

gående år — något sona ur social synpunkt borde så långt möjligt undvikas, men
av ekonomiska skäl nog måste i viss mån anses oundgängligen nödvändigt —
lärer det icke kunna undgås, att en högst avsevärd del av byggnadskostnaderna
även nu måste bliva räntelös, d. v. s. att ett kraftigt tillskott från det allmännas
sida fortfarande erfordras, om någon byggnadsverksamhet skall kunna komma
till stånd.

Vad härvid till en början kommunerna angår, så motsvaras detta fortsatta
krav å deras ekonomi ingalunda av någon ökad kommunal bärkraft. I allmänhet
äro städernas finanser hårt belastade av dyrtiden. Den ökning av skatteinkomsterna,
som affärslivets uppblomstring under de senare åren medfört, har i regeln
mer än motvägts av genom kristiden framkallade ökade utgifter. Då kommunerna
icke äga rätt att såsom staten uttaga några extra skatter av krigsvinsterna,
återstår ingen annan utväg än att höja den vanliga kommunalskatten, vilken
som känt — i följd av dess icke progressiva skala — hårdast drabbar löntagaren
och över huvud medelklassen. Dylika skatteförhöjningar förestå också detta år
i ett stort antal städer, på sina håll samtidigt med mycket betydande tillägg till
taxorna å gas och elektricitet. Överhuvudtaget måste de närmaste årens utveckling
av de kommunala finanserna motses med de största bekymmer. Med tämlig
säkerhet kan förväntas, att skatteinkomsterna skola komma att starkt nedgå
jämväl i de städer, som under krigskonjunkturerna haft en något bättre ställning,
medan däremot dyrtiden fortfarande kommer att ställa stora krav på städernas
budgeter. Att, såsom redan nu i vissa städer måst ske, förhöja den föråldrade
och ojämnt drabbande inkomstskatt, vilken är den enda skattekälla av betydelse,
som står de svenska kommunerna till buds, över 8 eller 9 kronor per inkomsthundra,
måste emellertid ur sociala synpunkter anses synnerligen betänkligt.
Under sådana förhållanden kan det endast anses skäligt, att staten, som.för egen
del har till förfogande kristidens rikt flytande skattekällor, också med bidrag
för sådana ändamål, vilka oundgängligen måste tillgodoses, i någon mån lättar de
kommunala bördorna.

En invändning, som upprepade gånger förts på tal, då fråga varit om statssubvention
åt byggnadsverksamheten, har varit, att ett dylikt understöd skulle
innebära ett ensidigt tillgodoseende av städernas intresse, en omständighet, som
med det skarpa motsatsförhållande, som ännu ofta gör sig gällande mellan stad
och land, måhända kunde vara ägnat att väcka betänkligheter. Gent emot detta
har emellertid med fog gjorts gällande, att den svåra bostadskris, som nu råder
i många städer, otvivelaktigt framkallats eller åtminstone förvärrats genom industrins
hastiga expansion under krigskonjunkturerna, men att den extra beskattning,
som i gengäld pålagts konjunkturvinsterna, på grund av gällande skattelagstiftning
kommer staten och ej kommunen till godo. Då krigskonjunkturskatten,
som just under detta finansår synes för staten bliva en oförutsett rik
inkomstkälla, till alldeles övervägande del härrör just från stadsmannanäringarna,
måste det anses i högsta grad befogat, att denna statsinkomst åtminstone till
någon ringa del anlitas för avhjälpande av det nödtillstånd, kristiden medfört
speciellt för städernas mindre bemedlade befolkning. I själva verket hava statsmakterna
utan större tveksamhet redan godkänt denna princip i fråga om livsmedelsprisens
nedbringande, för vilket ändamål riksdagen anslagit betydande belopp.
Då bostadsbehovets skäliga tillfredsställande givetvis är ett socialt intresse
av samma vikt som livsmedelsbehovet, torde enahanda grunder gälla för en subventionspolitik
i det förra som i det senare fallet.

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Ett spörsmål, som i detta sammanhang uppstår, är, huruvida icke direkt
skyldighet att bära kostnaderna för bostadsfrågans ordnande borde åläggas de
industrier, vilka, såsom förut är sagt, i väsentlig mån hava ansvaret för den
ökade, inflyttningen till städerna. Sant är visserligen, att en aktiv medverkan
från industrins sida är av stort värde för åstadkommande av bättre bostadsförhållanden
inom samhällen med talrik arbetarbefolkning ej blott under nuvarande
kristid, utan även under normala förhållanden. Värdefulla insatser hava också
på detta område i många fall vidtagits av framsynta industriledare. I stor omfattning
har särskilt under krisen ett fruktbringande samarbete uppstått mellan
stadskommuner och industriföretag, och från industrins sida har härvid mestadels
stor beredvillighet visats, då akonomiska uppoffringar varit av nöden för att
få bostadsföretag i gång. Men att på lagstiftningens väg tvinga industrin att
för bostadsfrågans lösning göra ytterligare insatser, utöver vad företagen själva
finna av sin välförstådda fördel påkallat, möter dock betydande svårigheter. Och
detta problem lärer åtminstone icke, med nödig omsikt, kunna lösas så snabbt,
att därav kan väntas hjälp mot det nu hotande akuta nödläget. Eör de speciella
krigsindustrierna, vilka arbeta under synnerligen osäkra framtidsutsikter,
vore det dessutom uppenbarligen förenat med stora svårigheter att göra kapitalanläggningar
av här ifrågavarande slag. Den enklaste och närmast till hands
liggande utvägen att av dessa industrier utkräva de bidrag, de kunna anses vara
skyldiga samhället, är otvivelaktigt att pålägga dem en extra skatt, vars avkastning
till någon del må användas att lindra den av industrins uppblomstring framkallade
bostadsnöden.

Om något generellt åläggande för de olika industrierna att var i sin stad
sörja för sina arbetares bostadsförhållanden sålunda näppeligen kan nu omedelbart
ifrågasättas, så utesluter detta givetvis icke att kommunerna måste uppmärksamt
följa den industriella utvecklingens behov av nya arbetarbostäder och
särskilt i samband med sin markpolitik verka för att bostadsförhållandena icke
genom nygrundade eller nyinflyttade industrier bliva försämrade, utan att nödiga
åtgärder varda vidtagna för tillgodoseende av bostadsbehoven för företagens arbetare.
Avenså må å hyresnämnderna ankomma att vid prövning av uppsägningsfrågor
tillse, att ej industrin för sina behov ockuperar bostadslägenheter,
som förut innehafts av hos företaget ej anställda arbetare, och därigenom framkallar
ökad bostadsbrist.

Bostadsrådet anser sig i detta sammanhang ej kunna underlåta att understryka,
att staten, utöver vad förut framhållits, i fråga om bostadsmarknadens
reglering har speciella förpliktelser med hänsyn till sina tjänstemäns och övriga
anställdas bostadsbehov. De förpliktelser, som på detta område vila å den enskilda
industrin, gälla naturligen ej i mindre grad staten, som särskilt under
krisen kommit att intaga direkt arbetsgivarställning till ett avsevärt större antal
personer än förut och å många orter förorsakat stora sammandragningar av personal,
för vars bostadsbehov särskilda anordningar ej vidtagits. Om statens bostadspolitik
beträffande dess löntagare redan under normala förhållanden ofta
lämnat mycket övrigt att önska, så hava under kristiden missförhållanden på
detta område framträtt ofantligt mycket skarpare. Särskilt i Stockholm, där
arbetet i kristidskommissionerna dragit samman en talrik personal, hava kännbara
svårigheter av denna anledning gjort sig gällande. I avsevärd omfattning
hava dessa svårigheter förorsakats av de nya ämbetsverkens egna lokalbehov,
som medelbart givetvis återverkar å den allmänna bostadsmarknaden. Talrika

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

annonser i dagspressen liava under det gångna året även vittnat om de svårigheter,
det berett de från landsorten inflyttade tjänstemännen att i Stockholm
erhålla bostäder. I vissa fall hava kommissioner och ämbetsverk sökt lätta sina
egna funktionärers bekymmer genom att åt dem förhyra bostäder. I den mån
detta lyckats — något som väl också torde kunna förutsättas med hänsyn till
husägarnas givna benägenhet att antaga offentliga institutioner som hyresgäster
— har konsekvensen tydligen endast blivit en ytterligare skärpning av bostadsknappheten
för huvudstadens övriga befolkning.

Då den ifrågavarande ökningen av antalet statsfunktionärer å vissa områden
är av till stor del tillfällig karaktär, gäller härvidlag liksom i fråga om vissa
förut berörda s. k. krigsindustrier, att det i många fall är förenat med stora
svårigheter för vederbörande arbetsgivare att direkt igångsätta några byggnadsföretag.
Och även vad angår den skyldighet att i övrigt ansvara för sina anställdas
bostadsförhållanden, som måste anses åvila staten, är det uppenbart, att
några bostadsföretag av betydenhet näppeligen kunna igångsättas så tidigt, att
de bliva fullbordade till hösten 1918 eller överhuvudtaget under innevarande år.
Billigaste och lämpligaste sättet för staten att fullgöra sina skyldigheter i förevarande
avseende lärer under sådana förhållanden vara, att staten i eu eller annan
form lämnar understöd åt redan befintliga inarbetade kommunala bostadsföretag,
vilka med sin uppövade organisation för närvarande i regeln äro bättre rustade
än några andra myndigheter att snabbt tillgodose det av statens verksamhet förorsakade
bostadsbehovet.

Då fråga är om de medel, staten kan använda för möjliggörande och understödjande
av ökad bostadsproduktion, hava ofta åtgärder för reglerande av tillgång
och pris å byggnadsmaterial i främsta rummet föreslagits. Den från Stockholms
byggmästareförening ingivna framställningen går väsentligen i denna riktning,
och enahanda fråga har även framförts i ‘den från Gävle ingivna skrivelsen.
Efter vad genom verkställda utredningar gång efter annan fastslagits, synes det
numera vara ytterst svårt, ja omöjligt att nå några mera betydande resultat
endast genom en dylik reglering av byggnadsmaterialmarknaden, vare sig genom
införande av något slags kompensationssystem, maximipris eller andra liknande
åtgärder. Givetvis vill dock bostadsrådet för sin del kraftigt tillstyrka alla åtgärder
i pri sregler ande riktning, som kunna visa sig möjliga och verksamma.
Men allenast en dylik reglering lärer icke kunna bringa någon fart i den avstannade
byggnadsverksamheten.

Av större vikt för byggnadskostnadernas nedbringande än prisreglerande
åtgärder av nyss angiven art, huru önskvärda och nödvändiga än sådana i och
för sig äro, kunna förenklingar i byggnadssättet vara. Av synnerligt värde i
detta hänseende äro de erfarenheter, som hava under året vunnits vid uppförande
av s. k. provisoriska bostadshus i Stockholm och Göteborg. Dessa bostäder
tillfredsställa med avseende å hygien, utseende och trevnad rätt långt
gående krav. Enligt bostadsrådets förmenande bör man vid den fortsatta subventionspolitiken
tillse, att understöd i främsta rummet kommer bostadsföretag
till godo, vid vilkas planerande all möjlig sparsamhet iakttagits. Endast därigenom
lär det under nuvarande förhållanden vara möjligt att genom understöden
ernå något mera betydande tillskott av smålägenheter. I syfte att i någon män
kunna underlätta planläggningen och konstruktionen av dylika förenklade arbetarbostadshus
har bostadsrådet för sin del igångsatt vissa jämförande under -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

25

sökningar av byggnadssätt och kostnader vid under år 1917 subventionerade bostadsföretag.
Resultaten härav hoppas rådet att senare kunna meddela.

I fråga om grunderna för de här ifrågasatta understödens fördelning torde
några större avvikelser från sättet för fördelningen av 1917 års anslag ej behöva
ifrågakomma. Förutsättning för bidrag bör sålunda under alla förhållanden vara
ett kommunalt bidrag av halva statsbidragets storlek. Det sammanlagda statsoch
kommunbidraget torde likaså i överensstämmelse med hittills följda grunder
böra fastställas till en fast kvotdel av byggnadskostnaderna, men rimligen bör
det stå vederbörande myndighet fritt att, med hänsyn tagen till varierande byggnadskostnader,
hyror och bostadstillgång i orten, ävensom till kommunens bärkraft,
ej blott — såsom förra året skedde — i särskilda fall räkna med ett
mindre bidrag av allmänna medel än nyss nämnda kvotdel, utan även lämna
högre bidrag än den såsom regel fastställda kvotdelen förutsätter.

Körande storleken av det anslag, som under innevarande år må anses erforderligt
för ifrågavarande ändamål, anser sig bostadsrådet ej kunna uttala
någon bestämd mening. A ena sidan påkallar, såsom nyss framhållits, den nu
avsevärt högre prisnivån ofta högre subventioner av allmänna medel än förra
året. Men å andra sidan tvingar uppenbarligen den rådande materialknappheten
till största möjliga inskränkningar av byggnadsverksamheten. '' I stort sett torde
anslagets huvudsyfte detta år få anses vara att möjliggöra en fortsättning av de
kommunala och halvkommunala bostadsföretag, som under krisen i åtskilliga
industristäder igångsatts eller planlagts, i den mån dessa företag äro oundgängligen
nödvändiga för att icke bostadsnöden skall ytterligare förvärras. Med hänsyn
till dessa olika omständigheter anser bostadsrådet ej osannolikt, att det erforderliga
statsanslaget detta år skulle kunna, trots den inträdda ytterligare prisstegringen,
stanna vid samma belopp som förra året beviljades.

På grund av vad i det föregående blivit sagt anser sig bostadsrådet böra
på det bestämdaste tillstyrka, att bostadskommissionen måtte hos Kungl. Maj:t
och riksdagen utverka ett förnyande av den statssubvention, som sistlidet år beviljades
för bostadsproduktionen, med belopp, som minst är tillräckligt att hålla
den redan påbörjade och planerade kommunala byggnadsverksamheten i gång.»

Denna bostadsrådets framställning åtföljes av ett av bostadsrådets
ledamot fastighetskamreraren A. Gärde vid frågans behandling avgivet
särskilt yttrande, vars huvudinnehåll återgivits i bostadskommissionens
ovan återgivna utlåtande.

Genom remiss den 21 februari 1918 anbefalldes socialstyrelsen att
avgiva utlåtande i ärendet, och är styrelsens i anledning härav den 21
mars avgivna yttrande av i huvudsak följande lydelse:

»Enligt de till socialstyrelsen från respektive byggnadsnämnder avgivna
årliga uppgifterna angående bostadsbyggnadsverksamheten utgjorde under de
senaste fyra åren antalet tillkomna bostadslägenheter i rikets samtliga städer
med över 10,000 invånare:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 299 käft. (Nr 339.)

Social styrelsens yttrande.

4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

År 1914. År 1915. År 1916. År 1917.

5,292 3,471 3,887 4,831

Ehuru 1917 års siffror ännu måste betecknas såsom preliminära, vittna de
likväl oförtydbart om, att bostadsproduktionen under nästförflutna år företett en
icke oväsentlig stegring i jämförelse med de båda närmast föregående krisåren.
Detta gynnsamma förhållande är dock uteslutande att tillskriva en betydande
ökning av den allmännyttiga bostadsproduktionen, ty den enskilda spekulativa
byggnadsverksamheten har under inverkan av de alltjämt växande byggnadskostnaderna
och kreditsvårigheterna befunnit sig i stark och oavbruten tillbakagång.
Huru den relativa betydelsen av den allmännyttiga och spekulativa byggnadsverksamheten
förskjutit sig under de senaste åren, belyses genom följande
siffror:

Av 100 nytillkomna bostadslägenheter uppfördes genom:

Allmännyttig

bostadsproduktion.

År 1914.............................. 10.7

» 1915.............................. 13.2

» 1916............................. 24.9

» 1917.............................. 58.9

Spekulativ

bostadsproduktion.

89.3

86.8

75.1

41.1

Undersöker man närmare, i vilken utsträckning de särskilda slagen av
allmännyttig byggnadsverksamhet medverkat till 1917 års så betydande resultat,
finner man, att av sammanlagt 2,845 på sådant sätt tillkomna bostadslägenheter
16 (0.6 %) voro uppförda av staten, 1,125 (39.5 %) av kommuner, 1,457 (51.2 %)
av bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag samt 247 (8.7 %) av industriella
företag.

Om än bostadsproduktionen under* nästförflutna år förbättrats i förhållande
till de föregående krisåren, så har den dock, till följd av underskottet från föregående
år, ingalunda varit av sådan omfattning, att härigenom någon verklig förbättring
av bostadsmarknaden kunnat inträda. Givetvis har dock 1917 års byggnadsverksamhet
i sin mån bidragit till att bostadsnöden icke blivit ännu mer
förvärrad. Den spekulativa bostadsproduktionen har, såsom redan framhållits,
starkt nedgått — i jämförelse med 1916 års resultat med ungefär en tredjedel —
och, då ifrågavarande byggnadsverksamhet under krisåren alltmer börjat inrikta
sig på större, dyrbarare lägenheter, kan den sägas för närvarande vara av ringa
betydelse för de mindre bemedlades bostadsbehov. Då någon ändring härutinnan
väl knappast är att förvänta, så länge krisen varar, torde det vara uppenbart,
att kraftiga åtgärder böra vidtagas för bibehållande och höjande av den allmännyttiga
byggnadsverksamheten. Lika uppenbart synes vara, att detta syfte
under nuvarande förhållanden näppeligen kan vinnas utan statens direkta medverkan.
I samtliga ovannämnda framställningar framhålles ock nödvändigheten
av att staten träder hjälpande mellan. Härvid synes man i främsta rummet
hava uppställt fordran på att staten vidtager lämpliga åtgärder för reglering av
tillgången av samt priset å byggnadsmaterial. Hyresgästföreningen i Stockholm
har dock alternativt föreslagit ett fortgående på den under förra året inslagna
vägen att genom direkt understöd av stat och kommun stödja byggnadsverk -

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 339.

27

samheten. För egen del liar styrelsen bland annat med hänsyn till det negativa
resultat, som verkställda utredningar angående reglering av byggnadsmaterialfrågan
givit, i likhet med bostadskommissionen ansett sig böra förorda den
direkta understödsvägen. Det finnes desto störrre anledning därtill, som fjolårets
försök i denna riktning slagit synnerligen väl ut. Efterfrågan å bidrag
från det utav 1917 års riksdag anvisade anslaget å fyra miljoner kronor till
understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter har varit synnerligen
livlig, så att sammanlagda summan av de sökta beloppen flera gånger överstiger
det beviljade anslaget. Enligt vad styrelsen inhämtat är ock ifrågavarande
anslag numera, så när som på ett obetydligt belopp, i dess helhet fördelat. Ehuruväl
större delen av de bostadslägenheter, för vilkas uppförande understöd beviljats,
sannolikt icke blevo färdiga för inflyttning under år 1917, är det dock å andra
sidan säkert, att det av statsmakterna beviljade anslaget till understöd för uppförande
av bostadshus med smålägenheter i synnerligen hög grad medverkat till
den relativt goda bostadsproduktionen under år 1917. Det är sålunda tydligt,
att man här funnit en verksam metod att upphjälpa bostadsmarknaden ur dess
nödläge.

Givetvis kunna vissa betänkligheter anföras mot här förordade understödssystem,
då härigenom landsbygden göres medansvarig för vissa kostnader, som
ensamt borde bäras av stadssamhällena själva. Det torde emellertid icke kunna
undvikas, att man på detta liksom på andra områden måste på grund av nödlägets
tvång vidtaga åtgärder, som under normala förhållanden äro mindre lämpliga.
I förevarande avseende bör jämväl tagas i betraktande, att stadsmannanäringarna
under krisåren tillfört stadskassan betydande inkomster, som komma
hela landet tillgodo.

Emot de av bostadskommissionen ifrågasatta ändringar i fråga om grunderna
för understöds utgående har styrelsen ingenting att erinra.

I detta sammanhang vill styrelsen upptaga ett spörsmål, som jämväl svenska
stadsförbundets bostadsråd berört i sitt yttrande i ämnet, nämligen frågan i vad
mån större industri- och affärsföretag böra medverka till lösande av bostadsfrågan
i städer, köpingar och dylika samhällen. Yisserligen lärer man icke kunna
förvänta, att de åtgärder i angivna riktning, som i det'', följande ifrågasättas, skola
medföra resultat, som bliva av betydelse för den nuvarande akuta bostadskrisen,
men man synes i allt fall redan nu böra ställa frågan länder diskussion för att
i god tid kunna planera och finna effektiva medel för mötande av framtida
bostadskriser.

Det lärer med fog kunna göras gällande att, när industrin och affärslivet
för tillfredsställande av sina behov å arbetskraft och för sina ändamål hopdraga
större arbetarmassor och andra kategorier av arbetstagare i städer och köpingar,
vederbörande företag böra åtminstone i viss omfattning bära ansvaret för att
lämpliga bostäder stå de anställda till buds. Det kan sålunda ur samhällssynpunkt
icke anses tillfredsställande, att genom dylika massinflyttningar andra befolkningsgrupper
inom vederbörande samhällen skola tillskyndas ständiga svårigheter
i bostadshänseende eller såsom nu ofta blir fallet rent av påläggas det
ekonomiska ansvaret för anskaffande av bostäder åt industri- och affärsföretagens
arbetare och övriga anställda. Detta missförhållande framträder med synnerlig
skärpa, då man tillgriper statliga åtgärder, varigenom landsbygden, som väl behöver
den arbetskraft, som industrin och stadsmannanäringarna beröva den,
jiimväl får lämna ekonomisk medverkan för bostadsbyggandet i städerna. Sådan

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

statssubvention, som styrelsen här ovan förordat, kan därför anses tillrådlig endast
i ett nödläge och måste snarast möjligt upphöra, så snart förhållandena det
medgiva. På landsbygden, där arbetsgivarna, även inom industrin, som regel
sörjt för arbetarnas bostadsbehov, har man i allmänhet löst frågan dels på det
sättet, att arbetsgivaren uppför och gratis eller mot förhållandevis låg hyra tillhandahåller
bostäder åt sina arbetare antingen direkt eller med ett för ändamålet
bildat allmännyttigt bostadsbolag som mellanled, dels därigenom, att arbetsgivaren
understöder egnahemsbyggande! bland arbetarna. Mot nämnda system torde
emellertid ofta kunna göras den erinran, att de i viss män binda arbetarna i
deras handlingsfrihet gent emot arbetsgivaren. Andra metoder synas därför även
böra tagas under övervägande. Sålunda torde kunna ifrågasättas, huruvida icke
de större industri- och affärsföretagen, eventuellt andra större arbetsgivare och
bland dem även staten, genom en särskilt kommunal beskattning skulle, där förhållandena
det påkalla, påläggas en del av det ekonomiska ansvaret för bostads,
frågans lösning. Genom en dylik beskattning skulle så småningom kunna bildas

kommunala bostadsfonder, varur medel kunde erhållas såväl för den kommunala
byggnadsverksamheten som för understödjande av annan allmännyttig byggnadsverksamhet
å orten genom billiga eller räntefria lån eller genom direkta bidrag.
Styrelsen håller före, att en sådan beskattning icke behövde bliva synnerligen
betungande. Redan en avgift av exempelvis 5 kronor per år och arbetstagare
skulle å en ort som Stockholm kunna giva ett icke obetydligt resultat. Styrelsen
har icke ansett sig böra närmare ingå på frågan utan endast velat giva en antydan
om en av de utvägar, som böra komma under diskussion vid en utredning
i ämnet.

Otvivelaktigt har en stor del arbetsgivare av intresse för saken även i ifrågavarande
samhällen på ett mera betryggande sätt sörjt för sina arbetares bostadsbehov,
och sannolikt komma framdeles andra att följa dessas exempel. Det är
därför av vikt att, därest tvångsåtgärder tillgripas å området, dessa bliva av sådan
beskaffenhet, att de icke motverka frivilliga, mera effektiva åtgärder från arbetsgivarnas
sida. Socialstyrelsen har emellertid icke ansett sig böra underlåta att i
detta sammanhang framhålla angelägenheten av att en allsidig utredning snarast
möjligt kommer till stånd angående möjligheterna och förutsättningarna för arbetsgivarnas
medverkande till ordnande av bostadsfrågan i städer, köpingar och dylika
samhällen.»

industrikom- Jämväl från statens industrikommissions byggnadsbyrå har infordrats
Tyggnads- utlåtande rörande de ovanberörda framställningarna angående åtgärder
byrås från statens sida till att höja bostadsproduktionen. 1 sitt den 6 april

yttrande. 191g avgivna utlåtande lämnar byggnad sby rå n först en utförlig redogörelse
för användningen av fjolårets statsbidrag till smålägenhetsproduktionen,
varefter byrån fortsätter sålunda:

»Då byggnadsbyrån nu går att yttra sig över de gjorda framställningarna
angående åtgärder för reglering av tillgång och pris å byggnadsmaterial i syfte
att nedbringa byggnadskostnaderna, vill byrån till en början fastslå, att såväl
av bostadskommissionens och bostadsrådets som av socialstyrelsens över de
gjorda framställningarna avgivna utlåtanden synes framgå, att någon ökning av
den privata bostadsproduktionen under den närmaste tiden icke är att förvänta,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

29

varför fortsatta åtgärder från statens sida för bostadsproduktionens nödtorftiga
vidmakthållande måste anses vara av nöden, och detta så mycket mera som under
år 1917, enligt vad bostadsrådet meddelat, någon icke subventionerad, affärsmässig
byggnadsverksamhet för smålägenheter knappast någonstädes förekommit.

Det har från vissa håll framhållits, att då den förnämsta anledningen till
att den enskilda byggnadsverksamheten så helt avstannat är att söka i de alltjämt
stigande prisen å arbete och byggnadsmaterial, ett ingripande från statens
sida för reglering av tillgång och pris på dylika material måste anses i hög grad
önskvärt och ägnad att i sin mån befordra den avstannade byggnadsverksamheten.

Erfarenheten torde emellertid hava givit vid handen, att en dylik prisreglering
icke kan i mera avsevärd utsträckning genomföras. Byggnadsbyrån vill dock
i detta sammanhang framhålla, att genom statens industrikommission och byggnadsbyrån
anskaffats, delvis till reducerat pris, en del byggnadsmaterial för de
statsunderstödda byggnadsföretagen, såsom cement och järn, och att byrån i
några fall även kunnat vara vederbörande byggnadsföretag behjälplig för beredande
av transportmöjligheter för byggnadsmaterial. Då emellertid någon mera
omfattande och effektiv prisreglering å byggnadsmaterial icke synes genomförbar
måste andra medel anlitas för höjande av bostadsproduktionen, och lärer ingen
annan utväg för närvarande återstå, än att stat och kommun, på sätt som föreslagits,
träda hjälpande emellan, och att liksom under föregående år den direkta
understö ds vägen tillgripes.

I fråga om de förutsättningar, under vilka ett sådant understöd borde utgå,
hava såväl bostadskommissionen och bostadsrådet som socialstyrelsen ansett, att
i fråga om grunderna för understödets fördelning några större avvikelser från
sättet för fördelningen av 1917 års anslag icke behövde förekomma.

I § 1 av kungörelsen den 13 mars 1917 angående statsbidrag till uppförande
av bostadshus med smålägenheter är bestämt, att statsbidrag utgår till
hyreshus, huvudsakligen inrymmande lägenheter om högst tre rum, kök däri inbegripet,
eller ock till egnahemsbyggnader med ett byggnadsvärde, icke överstigande
10,000 kronor. Av en ledamot inom bostadsrådet har ifrågasatts, att statssubvention
jämväl skulle komma produktionen av medelstora lägenheter till godo
I likhet med bostadskommissionen anser emellertid byggnadsbyrån övervägande
skäl tala för bibehållandet av den nuvarande bestämmelsen i detta avseende.
Däremot vill det på grund av nu rådande prisförhållanden synas byggnadsbyrån
lämpligt, att det i ovannämnda § bestämda byggnadsvärdet på egnahemsbyggnader
av högst 10,000 kronor höjes till högst 15,000 kronor.

I fråga om fördelning av det nu ifrågasatta statsanslaget mellan olika kommuner
får byggnadsbyrån till en början framhålla, att enligt byråns mening fördelningen
bör såsom hittills fastställas av Kungl. Maj:t, under det att slutprövningen
av de inkomna ansökningshandlingarna, såsom förut varit fallet,
överlämnas till byggnadsbyrån.

Enligt § 2 i förenämnda kungörelse må statsbidrag ej utgå med större
belopp än att detsamma jämte det kommunala bidraget motsvarar 1/3 av de
sammanlagda byggnadskostnaderna med skälig jämkning i visst fall. Vidare
föreskrives, att statsbidraget icke må utgå med mera än 2/3 av det sammanlagda
belopp, som inom kommunen användes för byggnadsföretagets understödjande.
Dock kan undantagsvis, i fråga om mindre hårt skattetyngda kommuner med stor
bostadsbrist, statsbidraget höjas intill s/4 av samma belopp, varjämte, beträffande
större och mera bärkraftiga kommuner, vilka för bostadsändamål förfoga över

30

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 339.

mera betydande medel, och särskilt sådana, som ej under den rådande kristiden
gjort mera betydande ekonomiska uppoffringar för bostadsproduktionens befrämjande,
statsbidraget kan nedsättas intill hälften av det inom kommunerna för
ändamålet använda beloppet.

Yid bestämmandet av understödets maximibelopp utgick man från, att byggnadskostnaderna
under kristiden ökats med 70 %. Emellertid har denna kvot
på grund av den fortgående prisökningen i vissa fall visat sig vara för liten,
särskilt beträffande sådana byggnadsföretag, som först under slutet av föregående
år kunnat igångsättas. För närvarande hava byggnadskostnaderna ökats med
minst 110 ä 115 %, och sannolikt torde en ytterligare ökning vara att förvänta.
Under sådana förhållanden synes det byggnadsbyrån önskvärt, att möjlighet
beredes att i vissa fall öka det sammanlagda bidraget från det allmänna.

Statsbidraget från det år 1917 anvisade anslaget utgår i regeln med 2/3 av
l/3 av byggnadskostnaderna, d. v. s. med 2/g av nämnda kostnader. Någon annan
ändring i grunderna för statsbidragets utgående än att detsamma avjämnas till
2/g eller 1/4 av byggnadskostnaderna anser sig byggnadsbyrån emellertid icke^böra
föreslå. Medgivandet att i vissa fall beräkna statsbidraget till en större kvotdel
än 2/9 av byggnadskostnaderna har vid fördelningen av 1917 års anslag icke i
något fall kommit till användning, varför statsbidraget utan olägenhet lärer kunna
bestämmas till högst 1/4 av byggnadskostnaderna, priset för tomt ej inberäknat.
Däremot har den möjlighet, som förefinnes att minska statsbidraget under nyss
angivna kvotdel, ofta begagnats, då det förefintliga bostadsbehovet, lägre byggnadskostnad
per eldstad eller hyresnivån å platsen därtill givit anledning. En
nedsättning av statsbidraget under den fastställda maximigränsen bör därför
kunna ske, men synes fastställandet av ett minimibelopp ej erfordras eller ens
vara lämpligt.

Beträffande det kommunala bidraget anser byggnadsbyrån i likhet med
bostadsrådet, att detsamma bör utgå minst med ett belopp, motsvarande halva
statsbidraget. Däremot synes såsom bostadskommissionen i sitt utlåtande även
framhåller, bibehållandet av nu gällande föreskrift, att statsbidraget och det
kommunala bidraget tillsammans icke få överstiga Vs av byggnadskostnaderna
vålla betänkligheter. Behovet och önskvärdheten av att understödet från det
allmänna i vissa fall kan utgå med högre belopp än 1/3 av byggnadskostnaderna
föreligga i synnerhet beträffande sådana byggnadsföretag, som utföras av bostadsaktiebolag,
i vilka kommunen ingått såsom delägare, eller av vissa bostadsföreningar.
Möjlighet synes därför böra beredas kommunen, att, om så anses
erforderligt, för att företaget skall kunna komma till stånd, lämna större bidrag
än nyss sagda. Någon olägenhet av, att kommunerna medgivas en sådan frihet,
lärer ej vara att befara, ty det ligger givetvis i kommunens eget intresse att
icke bevilja större bidrag än som är nödvändigt. Enligt bestämmelsen om
vinstbegränsning måste i varje fall hyresbeloppen bestämmas så, att avkastningen
ej överstiger viss procent å det i byggnaderna nedlagda kapitalet, stats- och
kommunalbidrag frånräknat.

I övrigt synas de i kungörelsen den 13 mars 1917 intagna bestämmelserna
böra tillämpas vid fördelningen jämväl av det statsanslag, som kan bliva för
innevarande år anvisat och torde härvidlag endast tarvas några mindre ändringar
och tillägg, avsedda att bereda lättnad för kommuner och byggnadsföretagare
vid ansökningshandlingarnas ingivande.

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

I detta avseende lärer byggnadsbyrån, därest det ifrågasatta statsanslaget
kommer att beviljas, framdeles bliva satt i tillfälle att till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag.

Beträffande storleken av det anslag, som under innevarande år må anses
erforderligt för ifrågavarande ändamål, hava olika meningar framkommit. Under
det att bostadskommissionen på anförda skäl för sin del förordat anvisande av
ett statsanslag av tre miljoner kronor, har bostadsrådet ansett sig böra tillstyrka
ett förnyande av den statssubvention, som år 1917 beviljades för bostadsproduktionen,
med belopp, som minst vore tillräckligt att hålla den redan påbörjade
och planerade kommunala byggnadsverksamheten i gång; och har bostadsrådet
ansett ej osannolikt, att det erforderliga statsanslaget, trots den ytterligare prisstegringen,
skulle kunna stanna vid samma belopp, som förra året beviljades,
eller fyra miljoner kronor. Ehuru byggnadsbyrån med hänsyn till nu rådande
förhållanden icke anser det osannolikt, att en inskränkning även av den statsunderstödda
byggnadsverksamheten kan vara att emotse, har dock byrån,'' med
särskild hänsyn till önskvärdheten av att icke alltför ingripande reduktioner skola
behöva göras med avseende på redan planerade byggnadsföretag, ansett, att anslaget
även för innevarande år lämpligen bör kunna utgå såsom förslagsanslag
om högst 4 miljoner kronor.»

Av förevarande framställningar och de över dem av sakkunniga
myndigheter avgivna utlåtandena finner jag framgå, att under den tid,
som förflutit sedan beviljandet av fjolårets anslag till produktion av
bostadshus med smålägenheter, förhållandena å städernas och därmed
likartade samhällens bostadsmarknad snarare försämrats än förbättrats.

Socialstyrelsens statistik över byggnadsverksamheten ger visserligen
vid handen, att bostadsproduktionen under år 1917 nått ett väsentligt
bättre resultat än närmast föregående år. Detta gynnsamma förhållande
synes emellertid uteslutande böra tillskrivas den allmännyttiga byggnadsverksamhetens
starka såväl absoluta som relativa tillväxt, vilken i
sin ordning torde sammanhänga med det utgående statsunderstödet.
Den enskilda spekulativa byggnadsverksamheten beräknas däremot hava
nedgått med omkring en tredjedel mot föregående år, och med hänsyn
till den alltjämt fortgående prisstegringen på byggnadsmaterial och de
tilltagande svårigheterna att överhuvud anskaffa vissa slag av sådant
synes en ytterligare nedgång av nämnda verksamhet under innevarande
år sannolik. Den privata byggnadsverksamhetens betydelse för de mindre
bemedlades bostadsfråga är därjämte väsentligt mindre än produktionssiffrorna
giva vid handen, enär densamma i stigande grad inriktat sig
icke på smålägenheter utan på jämväl under nuvarande prisläge räntabla
lyx bostäder.

Kan det sålunda å ena sidan med sannolikhet antagas, att bostadsproduktionen,
lämnad åt sig själv, i endast ytterst ringa grad skulle

Departe ments chefen.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

kunna tillgodose befolkningens stora, mindre bemedlade huvudmassa,
synas å andra sidan många tecken giva vid banden, att bostadsbehovet
ingalunda minskats sedan föregående år. Visserligen har de svenska
städernas befolkningstillväxt under år 1917 hållit sig vid väsentligt
ringare mått än under närmast föregående år, och för de större
städerna synas, av föreliggande delvis preliminära folkmängdsuppgifter
att döma,'' ökningstalen i genomsnitt föga överskrida hälften av 1916
års siffror. Men ehuru sålunda proportionen mellan folkökning och
befolknings tillskott betydligt förbättrats, har detta ej varit tillräckligt
för att inverka på bostadsmarknaden i dess helhet. Den i Stockholm
nyligen verkställda räkningen av antalet outhyrda lägenheter ådagalägger,
att bostadstillgången i huvudstaden vid senaste årsskiftet var
knappare än den någon gång varit under hela den tid, för vilken siffror
finnas tillgängliga (sedan 1894—95) och att verklig bostadsbrist är för
handen. Och i de uppgifter, socialstyrelsen införskaffat från de i samband
med hyreslagens tillkomst upprättade kommunala bostadsförmedlingskontoren,
ger det antecknade stora antalet hyressökande i förhållande
till de ytterst fåtaliga lediganmälda lägenheterna ett starkt
intryck av den nu rådande enorma disproportionen mellan tillgång och
efterfrågan på hyresmarknaden. Måhända kan man med styrelsen
söka huvudorsakerna till den starka spänningen på bostadsmarknaden
däruti, att den försvagade bostadsproduktionen icke förmått fylla det
under krisåren småningom växande underskottet på bostäder, utan att
detta i stället på senaste tiden ytterligare ökats därigenom, att å ena
sidan krigskonjunkturen hos breda befolkningslager möjliggjort och
framkallat ett stegrat behov av självständiga bostäder och större bostadsutrymmen,
å den andra bostadsbristen och hyresregleringen i förening
hos nuvarande lägenhetsinnehavare medfört en strävan att söka i
det längsta bibehålla innehavda lägenheter och undvika alla bostadsflyttningar.

Att åtgärder jämväl under innevarande år måste vidtagas från det
allmännas sida för att i görligaste mån avhjälpa bostadsmarknadens
nuvarande nödläge, synes sålunda ofrånkomligt. Arbetet för att betrygga
tillgodoseendet av åtminstone det mest trängande behovet av nya lägenheter
och om möjligt förebygga en ytterligare försämring av bostadsmarknaden
bör därvid i främsta rummet ankomma på vederbörande
stadsförvaltningar själva. Men å andra sidan torde det framgå,
särskilt av den från svenska stadsförbundets bostadsråd lämnade utredningen,
att stadskommunerna icke ensamma kunna bära de betydande
och alltjämt växande bördor, med vilka denna verksamhet under nu -

33

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

varande förhållanden måste bliva förenad, utan att härför kräves stöd
jämväl från statens sida. Det har tillika framhållits, att vissa omständigheter
för närvarande kunna anses ålägga staten ett särskilt
ansvar för bostadsmarknadens sunda utveckling, nämligen dels statens
under kristiden utvecklade egenskap av arbetsgivare i stort, dels hyresstegringslagen
och dess återhållande inflytande å byggnadsverksamheten.

Måste man sålunda erkänna nödvändigheten av statens fortsatta
ingripande för bostadsproduktionens vidmakthållande under innevarande
år, uppkommer frågan om de medel, staten härför lämpligen kan och
bör använda.

I de ovanberörda till Kungl. Maj:t ingivna framställningarna föreslås
i främsta rummet åtgärder för reglerande av tillgång och pris
på byggnadsmaterial. Av de utredningar i detta avseende, som
lämnats av bostadsrådet och av statens industrikommissions byggnadsbyrå,
synes det emellertid oförtydbart framgå, att det för möjliggörande
och understödjande av ökad bostadsproduktion icke är tillfyllest med
en dylik reglering i den begränsade omfattning, i vilken en sådan överhuvud
numera befunnits vara möjlig-. Jämväl för innevarande år lärer
därför det enda verksamma ingripandet från statens sida kunna ske i
form av stats subvention av huvudsakligen enahanda art som under
fjolåret; allenast härigenom skulle möjliggöras vissa bostadsföretag,
som under senaste tiden inom åtskilliga samhällen igångsatts eller
planlagts.

Det må därvid särskilt betonas, att redan det år 1917 beviljade
statsunderstödet såväl i den därom avlåtna propositionen som i statsutskottets
utlåtande och riksdagens skrivelse betecknades såsom allenast
en extraordinär, av kristiden föranledd tillfällig nödhjälpsåtgärd. Riksdagen
har jämväl i nämnda skrivelse uttalat, att riksdagen icke kunnat
undgå att finna den form, vari statsunderstödet skulle utgå — subvention
utan återbetalningsskyldighet — mindre tilltalande, men tillika
efter ingående prövning nödgats konstatera, att detta sätt vore det
enda möjliga för vinnande av ett snabbt resultat av försöken att lindra
den hotande bostadsnöden; och synes detta uttalande vara fullt tillämpligt
även på det nuvarande läget.

_ Av riksdagens skrivelse framgår tillika, att riksdagen betraktat
ifrågavarande statssubvention närmast såsom ett försök, angående vars
värde och berättigande ett stadgat omdöme först kunde fällas efter
någon tids erfarenhet. Sådan erfarenhet föreligger nu efter ett år,
och den möjliggör jämväl ett bedömande av, i vad mån de i förevarande
hänseende yppade farhågor visat sig vara berättigade.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 299 höft. (Nr 339.) 5

34

Kungl- Maj.is Nåd. Proposition Nr 339.

Vid ärendets behandling förra året uttalades från flera håll farhågor
för, att ifrågavarande åtgärder skulle underlätta en icke önskvärd inflyttning
från landsbygden till städerna, och förklarade sig jämväl riksdagen
till fullo dela uppfattningen om det för landet skadliga i ett
dylikt resultat av understödsverksamheten. Med hänsyn härtill,intogs,
som jag förut omnämnt, i kungörelsen angående statsbidraget ett villkor
av innehåll, att dylikt bidrag ej finge utgå i fall, då en av förhålllandena
ej ovillkorligen påkallad inflyttning från landsbygden kunde
befordras, och har jämväl byggnadsbyrån vid understödsansökningarnas
prövning haft uppmärksamheten riktad härpå. Vad förut anförts giver
vid handen, att inflyttningen till städerna varit väsentligt mindre år
1917 än år 1916, och finnes stor anledning antaga ytterligare tillbakagång
under innevarande år med hänsyn till den tilltagande arbetslösheten
inom industrin samt de ökade livsmedels- och bostadssvårigheterna i
åtskilliga större städer. Vad beträffar invändningen, att statssubventionen
skulle innebära ett ensidigt tillgodoseende av städernas intresse,
må framhållas, dels att, som av den förut lämnade redogörelsen framgår,
under år 1917 understöd jämväl tilldelats åtskilliga landskommuner
och samhällen på landsbygden, dels att, såsom bostadsrådet framhållit,
den svåra bostadskris, som nu råder i många städer, otvivelaktigt framkallats
eller åtminstone förvärrats genom industrins hastiga expansion
under krigskonjunkturerna, medan den extra beskattning, som i gengäld
pålagts konjunkturvinsterna, på grund av gällande skattelagstiftning
kommer staten och ej kommunerna till godo.

Vidare yppades inom riksdagen farhågor för statssubventionens
förment ringa betydelse för bostadsproduktionens upphjälpande. Denna
farhåga synes hava blivit vederlagd genom den tidigare meddelade
redogörelsen för användningen av 1917 års statsunderstöd, varutinnan
man synes kunna ansluta sig till socialstyrelsens uttalande, att man här
funnit en verksam metod att upphjälpa bostadsmarknaden ur dess nödläge.

Med hänsyn till vad sålunda anförts rörande såväl bostadsmarknadens
nuvarande läge som det goda resultatet av fjolårets statsunderstöd,
vill jag för min del förorda, att dylikt understöd måtte utgå
jämväl för innevarande år. Framhållas må även, att i tvänne vid
innevarande riksdag i andra kammaren väckta motioner (nr 49 och
131) föreslås anvisande av betydande anslag till understöd för uppförande
av bostadshus med smålägenheter.

Angående grunderna för det sålunda ifrågasatta understödet synas,
såsom de sakkunniga myndigheterna ock uttalat, några större avvikelser
från de beträffande 1917 års anslag meddelade bestämmelserna icke

35

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 339.

behöva förekomma. Av eu ledamot av bostadsrådet har visserligen ifrågasatts,
att statssubventionen jämväl skulle komma produktionen av medelstora
lägenheter till godo. Huru beklaglig bristen på bostäder av denna
typ än är i många samhällen, finner jag dock, i likhet med bostadskommissionen
och byggnadsbyrån, övervägande skäl tala för bibehållande
av den nuvarande bestämmelsen i detta avseende. Däremot vill jag
förorda det av sistnämnda myndighet väckta förslaget, att med hänsyn
till nu rådande prisförhållanden det för understödsberättigade eguahemsbyggnader
bestämda högsta byggnadsvärdet måtte höjas från 10,000
kronor till 15,000 kronor. Byggnadsbyrån har vidare, under framhållande
av att byggnadskostnaderna under tiden från beviljandet av
1917 års anslag ökats med från 70 % till 110 å 115 % på prisen före
kristiden, ansett önskvärt, att möjlighet beredes att i vissa fall öka
det sammanlagda bidraget från det allmänna, och i detta syfte föreslagit,
dels att statens bidrag skulle höjas från 2A> till 2/s eller 7* av
byggnadskostnaderna, dels att det kommunala bidraget skulle utgå
minst med ett belopp, motsvarande halva statsbidraget. Mot detta förslag
synes intet vara att erinra, ej heller mot vissa av byrån ifrågasatta
smärre ändringar och tillägg, avsedda att bereda lättnad för kommuner
och byggnadsföretagare vid ansökningshandlingarnas ingivande.

1 fråga om beloppet av statsunderstödet har byggnadsbyrån stannat
vid 1917 års summa, 4 miljoner kronor, varemot bostadskommissionen,
på anförda skäl, förordat ett anslag å 3 miljoner kronor. För egen
del ansluter jag mig till bostadskommissionens förslag, och synas, förutom
av kommissionen anförda skäl, för beviljandet av det lägre beloppet
tala dels de ofantliga krav, som redan ställts på statsbudgeten,
dels ock syftet att angiva ifrågavarande anslag såsom allenast en extraordinär,
av kristiden föranledd tillfällig åtgärd, som snarast möjligt bör
avvecklas. Fn varaktig förbättring av byggnads- och bostadsmarknaden
lärer nämligen icke kunna grundas på en statens understödsverksamhet,
utan måste baseras på väsentligt andra förutsättningar, varvid den av
bostadsrådet och socialstyrelsen väckta frågan om industrins och arbetsgivarnas
bidragsplikt jämväl synes med det snaraste böra göras till
föremål för allvarligt övervägande.

Beträffande frågan om beredande av medel till förevarande utgift
lärer framställning komma att senare avlåtas av chefen för finansdepartementet.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kung]. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

36

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

att på 1918 års tilläggsstat anvisa ett förslagsanslag
av högst 3,000,000 kronor att i huvudsaklig
överensstämmelse med förut angivna grunder användas
till understöd för uppförande av bostadshus med
smålägenheter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.