Kuntjl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 319.

1

Nr 319.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående undantag
från gällande föreskrifter om statsunderstöd åt synnerligt
skattetyngda landskommuner; given Stockholms slott den
19 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att, utan hinder därav, att kommun ej uppfyllt den i 4 mom. av
kungörelsen den 25 juni 1917 angående villkor och grunder för tilldelande
av statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner
förekommande bestämmelse i fråga om tid för uppbörds verkställande,
Kungl. Maj:t må äga efter prövning i förekommande fall bevilja statsunderstöd
enligt förenämnda kungörelse; samt

att Kungl. Maj:t må för dylika fall, i huvudsaklig överensstämmelse
med den i statsrådsprotokollet förordade bestämmelse, föreskriva särskilt
villkor för statsunderstöds tilldelande.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bitning till riksdagens protokoll 1913. 1 sant!. 282 käft. (Nr 319.)

1

2

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 319.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNKR,
Statsråden: Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIEBNA,

Kydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde följande: Sedan

riksdagen i skrivelse den 16 juni 191/ hos Kungl. Maj:t
anmält, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning i ämnet
för tilldelande i enlighet med av riksdagen angivna villkor och grunder
åt synnerligt skattetyngda landskommuner å extra stat under sjunde
huvudtiteln för år 1918 beviljat ett förslagsanslag å 600,000 kronor,
fastställde Kungl. Maj:t i kungörelse den 25 juni 1917 i överenstämmelse
med riksdagens beslut villkor och grunder för tilldelande av dylikt
statsunderstöd.

3

Kunyl. Maj ds nåd. proposition Nr 319.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen,
sjunde huvudtiteln, punkten 47, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att lör
tilldelande av statsunderstöd, i enlighet med de villkor och grunder, som
för 1918 meddelats i kungörelsen den 25 juni 1917 åt synnerligt skattetyngda
landskommuner, å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag
å 600,000 kronor.

I berörda kungörelse den 25 juni 1917 stadgas i 4 momentet:

»Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd skall vidare gälla,
att i laga ordning beslutats, att uppbörd av minst hälften utav den under
det löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas tidigast efter
utgången av juni månad påföljande år.

Verkstäiles kommunalskattens uppbörd av skilda uppbördsmyndigheter
för kommunalstämma och för kyrkostämma, skall det i första
stycket stadgade villkor tillämpas å vardera uppbörden.»

Detta villkor för erhållande av understöd har betingats av en i 7
momentet av kungörelsen förefintlig bestämmelse, att understödet skall
vid uppbörd genom avkortning a därvid förfallande skattebelopp tillgodokomma
de skattskyldiga efter storleken av deras kommunalskatt.
Endast i vissa nedan nämnda undantagsfall må beviljat statsunderstöd
tillfalla kommunen såsom dess inkomst. Kungl. Maj:ts beslut i anledningav
inkomna ansökningar har beräknats kunna givas i tillräckligt god
tid, för att vederbörande kommun före den 15 juni skall kunna hava
underrättats därom. Kommunen skall därefter upprätta avkortningslängd.
Bestämmelser i detta avseende återfinnas i en särskild av Kungl. Maj:t
utfärdad kungörelse den 7 september 1911. Skall statsunderstödet utan
omgång kunna komma de skattskyldiga till godo, måste så stor del av
uppbörden vid understödets beviljande återstå, att den åtminstone motsvarar
avkortningens belopp. Detta är i regel händelsen, om uppbörden
av halva kommunalskatten skall verkställas först efter understödets beviljande.
Skulle det i något fall inträffa, att avkortningens belopp överstiger
vad den skattskyldige vid uppbörd efter den 30 juni har att
erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet kommunen såsom dess
inkomst. Detta är sålunda ett av ovan omförmälda undantagsfall. 1 a
enahanda sätt förfares för övrigt med understöd, som icke överstiger
tjugufem öre för etthundra kronor inkomst.

Ansökningar om understöd, vilka böra ingivas till Kungl. Maj:ts
befallningsliavando i länen före den 1 december det löpande aret, hava
för år 1918 nu inkommit från 472 kommuner. Av dessa kommuner
hava, såvitt en summarisk undersökning giver vid handen, 61 i närvarande
stund ej fullgjort berörda villkor i avseende å uppbördens verk -

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 319.

ställande. I fråga om det övervägande flertalet av dessa kommuner
hava Kungl. Maj:ts befallningshavande utan hinder av detta förhållande
tillstyrkt ansökningarna. Vid ansökningarnas ingivande till Kungl. Maj:ts
befallningshavande hade ytterligare omkring ett trettiotal kommuner ej
uPPfyl^ sagda villkor, men dessa hava sedermera, i allmänhet på grund
av påminnelser från befallningshavandena, fattat sådana beslut, att villkoren
numera torde få anses uppfyllda.

Anledningen till att villkoren beträffande uppbörds verkställande
av ett så avsevärt antal kommuner ej fullgjorts, synes i allmänhet vara
bristande uppmärksamhet i avseende å bestämmelsen därom. I de flesta
fall har det, när ansökningarna inkommit till Kungl. Maj:t, varit för
sent för vederbörande kommuner att vidtaga rättelse, då uppbörden i
dess helhet eller en större del av densamma redan ägt rum.

Av anförda omständigheter torde framgå, att det med ifrågavarande
statsunderstöd avsedda syfte, nämligen att provisoriskt åstadkomma en
jämnare fördelning av de kommunala skattebördorna, ej skulle i åsyftad
utsträckning tillgodoses, om alla de kommuner, vilka nu ej uppfyllt villkoren
beträffande uppbördens verkställande, skulle på denna grund uteslutas
från erhållande av statsunderstöd. Det torde även böra beaktas,
att, såsom förut nämnts, statsunderstödet enligt antagna grunder i regel
skulle komma kommunens skattskyldiga medlemmar direkt till godo, och
att vederbörande kommunala myndigheters försummelse ej bör lända
de skattskyldiga till skada.

Starka skäl synas alltså föreligga att vid understödets tilldelande
innevarande år medgiva undantag från meranämnda villkor i avseende
å uppbördens verkställande. Det lärer emellertid ej tillkomma Kungl.
Maj:t att utan riksdagens hörande från villkoret medgiva befrielse.
Riksdagens medgivande i detta avseende torde därför böra inhämtas.
Tydligt är, att kostnaden för statsverket ej därigenom skulle komma att
överskrida den av riksdagen avsedda, då det uppenbarligen förutsatts,
att de formella betingelserna skulle uppfyllas av eljest till understöds
erhållande berättigade kommuner.

Emellertid synes, i händelse av befrielse från ovanberörda villkor,
ett särskilt förfarande vara av nöden för understödets utbetalande till
de skattskyldiga för de fall, att då understödet beviljats och det på varje
skattebetalare belöpande avkortningsbelopp fastställts, så stor del av skatten
redan erlagts, att återstoden ej uppgår till vad som tillkommer den skattskyldige
i statsunderstöd. Vad i kungörelsen den 25 juni 1917 stadgats
för det där förutsatta fall, att minst halva uppbörden återstår, nämligen
att det belopp, varmed avkortningsbelopp^ överstiger den oguldna upp -

5

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 319.

bördssumman, skall tillfalla kommunen, synes ej i förevarande fall böra
komma till motsvarande tillämpning. Anledningen till nämnda bestämmelse
är nämligen tydligen det överskjutande beloppets obetydlighet
och besväret med dess utbetalande, som med hänsyn till beloppets ringa
storlek kunde synas onödigt betungande. Om däremot mer än halva,
måhända hela, uppbörden förrättats, innan understödet beviljats, ställer
sig saken annorlunda. Att i ett dylikt fall låta hela understödet tillfalla
kommunen såsom dess inkomst, skulle strida mot de principer, som
ligga till grund för statsunderstödets utgående, nämligen att understödet
skall komma årets skattskyldiga direkt till godo. Det vore nämligen det
följande årets budget, som komme att lättas genom att kommunen som
sådan under löpande året finge ett direkt opåräknat kontant tillskott,
varjämte det följande årets skattskyldiga, därest samma bestämmelser
om statsunderstöd då gälla, och villkoren om uppbörds hållande då uppfyllts,
skulle dessutom få understöd genom avkortning. Vill kommunen
utan att hava uppfyllt föreskrivna villkor om uppbörds verkställande
åtnjuta understöd, måste dess myndigheter finna sig i att i enlighet med
avkortningslängden till dem, som helt eller delvis erlagt sin skatt, direkt
utbetala understödet i den mån det överskjuter vad som ännu ej betalts
av skatten. Kommunen bör vara skyldig uppsöka skattebetalarna och
till dem utbetala överskjutande, eventuellt hela avkortningsbeloppen.
Emellanåt kan detta givetvis erbjuda svårigheter; skulle utbetalning
någon gång ej kunna verkställas, finge kommunen anses häfta i skuld
till skattebetalaren för avkortningsbeloppet.

I överensstämmelse med de för innevarande år genom kungörelse
den 25 juni 1917 fastställda villkoren och grunderna bör emellertid, om
understödet i dess helhet ej överstiger tjugufem öre för etthundra kronor
inkomst, detsamma tillfalla kommunen såsom dess inkomst, även om
villkoret för uppbördens hållande eftergivits.

Beträffande statsunderstödets utbetalande innevarande år i de fäll,
då undantag från villkoret om uppbörds verkställande medgives, torde
därför bestämmelse böra meddelas av ungefärligen det innehåll, att där
Konungen medgivit undantag från det i mom. 4 av kungörelsen den 25
juni 1917 stadgade villkor, skall, om understödet uppgår till mer än
tjugufem öre för etthundra kronor inkomst och avkortningsbelopp överstiger
vad skattskyldig efter dess fastställande har att erlägga, det överskjutande
beloppet genom vederbörande kommuns föranstaltande till
honom utbetalas.

Det bör ej förbises, att en tillämpning av nu omförmälda undanBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 282 käft. (Nr 319.) 2

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 319.

tagsförfarande, såsom redan antytts, kan erbjuda avsevärda svårigheter.
För framtiden synes därför det syfte, som beträffande innevarande år
skulle ernås genom medgivandet av undantag från villkoret om uppbörds
verkställande, i stället böra vinnas genom ett ytterligare inskärpande
av villkorets förekomst och den tvingande karaktären av detsamma.
Därest det i ovanberörda punkt 47 i sjunde huvudtiteln av
årets statsverksproposition äskade anslag skulle av riksdagen beviljas,
synas föreskrifter i detta avseende böra utfärdas i samband med särskild
kungörelse, innefattande närmare bestämmelser om statsunderstödets utbetalande
nästa år.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställde därefter föredragande
departementschefen, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
medgiva

att, utan hinder därav, att kommun ej uppfyllt den i 4 mom. av
kungörelsen den 25 juni 1917 angående villkor och grunder för tilldelande
av statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner
förekommande bestämmelse i fråga om tid för uppbörds verkställande,
Kungl. Maj:t må äga efter prövning i förekommande fall bevilja statsunderstöd
enligt förenämnda kungörelse; samt

att Kungl. Maj:t må för dylika fall, i huvudsaklig överensstämmelse
med den i statsrådsprotokollet förordade bestämmelse, föreskriva
särskilt villkor för statsunderstöds tilldelande.

Vad föredragande departementschefen härovan
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Stig Östergren.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.