Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 317.
1
Nr 317.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
stater för lantbruksstyrelsen, statskonsulenter och statens
fiskeriadministration m. m.; given Stockholms slott den
12 april 1978.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt föreslå riksdagen
l:o.
att
dels godkänna det av cliefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslaget till ordinarie stat och övergångsstat för lantbruksstyrelsen, att
tillämpas från och med år 1919, ävensom de villkor och bestämmelser,
vilka av honom föreslagits för åtnjutande av de i förstnämnda stat för
ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar;
dels förklara,
att eu var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder
ordinarie befattning i lantbruksstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavarare av ordinarie befattningar i lantbruksstyrelsen,
vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, att de
vilja övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för
avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
dittills gällande stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den
man ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem;
Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 280 höft. (Nr 317.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
dels ock höja det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie an
-
slaget till luntbruksstyrelsen från......................................... kronor 79,900
med ................................................ » 71,800
till............................................. » 151,700;
2:o.
att
dels godkänna det av departementschefen framlagda förslaget till
stat för statskonsulenter, att tillämpas från och med år 1919, ävensom
de villkor och bestämmelser, som av honom föreslagits för åtnjutande
av de i samma stat upptagna avlöningar;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder
ordinarie befattning såsom statskonsulent, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie statskonsulentbefattningar,
vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, att de vilja övergå
till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens
åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills
gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den
mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit dem;
dels medgiva, att, därest statskonsulenten å extra stat i fröodling
Anders Elofson utnämnes till ordinarie statskonsulent å den nya staten
från och med ingången av år 1919, han må äga att för åtnjutande av
första ålderstillägget såsom sådan räkna sig till godo den tid, han dessförinnan
innehaft sin nuvarande befattning;
dels ock, med uteslutande av de under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och lantmannanäringar» upptagna särskilda anslag
till statskonsulenter i boskapsskötsel, i mejerihushållning < ch i svinsköt-el,
tillhopa 12,000 kronor, och med förklarande att anslag för anställande
av undervisare i fårskötsel och ullkultur icke skall från och
med år 1919 vidare utgå, under nämnda anslagstitel uppföra ett nytt
anslag till statskonsulenter till belopp av ....................... kronor 29,000,
kommande vid bifall härtill och tdl de av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln i punkterna 3 och 4 gjorda
3
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
framställningar det i nämnda anslagstitel ingående bestämda anslaget
att höjas frän 395,700 kronor med 24,500 kronor till 420,2<>0 kronor
samt aDslagsåteln i sin helhet vid bifall därjämte till framställningen i
punkten 8 under nionde huvudtiteln i statsverkspropositionen att höjas
från 755,700 kronor med 64,500 kronor till 820,200 kronor;
3:o.
att å extra stat för år 1919 anvisa såsom förslagsanslag, högst
dels för anställande av en statskonsulent för det mindre jordbruket
.............................................................................................. kronor 9,600,
med förklarande att härav må utgå såsom avlöning till
statskonsulenten 5.600 kronor, därest hans bostadsort är
Stockholm, och eljest 5.200 kronor, samt högst 4,000
kronor till hans reskostnader;
dels ock såsom personligt ålderstillägg _ till statskonsulenten
för det mindre jordbruket August Östergren, därest
han fortfarande med gott vitsord tjänstgör i denna egenskap
................................................................................................
eller tillhopa ...............................................................................
» 500;
i 10,100.
4:o.
dels godkänna det av departementschefen framlagda förslaget till
stat för statens fiskeriadministration, att tillämpas från och med år 1919,
ävensom de villkor och bestämmelser, som av honom föreslagits för
åtnjutande av de i samma stat upptagna avlöningar;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder
ordinarie befattning å staten för statens fiskeriadministration, skall vara
pliktig underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av fiskeriintendent- eller fiskeriassistentbefattning,
vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, att de
vilja övergå till den nya avlömngsstaten samt underkasta sig de föi
avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,
i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem;
dels medgiva, att från ordinarie anslaget till fiskerinäringens under -
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
stöd må utgå kostnader för tillsyningsman vid regala laxfisket i Torne
älv samt för vägskatt för samma laxfiske;
• dels ock höja anslaget till fiskerinäringens understöd
från .................................................................................... kronor 121,000
med .............................................. » 19,000
till................................................................................... » 140,000.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandhållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 317.
5
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:
Enär det syntes av behovet påkallat att verkställa utredning rörande
omorganisation av lantbruksstyrelsen och därmed sammanhängande ämnen,
bemyndigade Kungl. Magt den 3 juli 1917 chefen för jordbruksdepartementet
att för ändamålet tillkalla särskilda sakkunniga. I enlighet härmed
tillkallade samma dag dåvarande depai-tementschefen ledamoten av
riksdagens första kammare friherre Johan Gabriel Beck-Friis, överdirektören
Axel Wilhelm Flach, ledamöterna av riksdagens andra kammare
godsägaren Axel Wilhelm Theodor von Sneidern och lektorn Karl
Anders Wilhelm Björck samt ryttmästaren Johan Henrik Bernhard Hegardt.
1 skrivelse den 15 december 1917 anmälde dessa sakkunniga, att deras
arbete fortskridit så långt, att förslag beträffande omorganisation av lånt
-
Inledning.
6 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 317.
bruksstyrelsen samt reglering av statskonsulenternas och fiskeritjänstemännens
löner beräknades kunna avlämnas under loppet av januari månad
innevarande år. De meddelade vidare, att för genomförande av deras förslag
skulle enligt deras beräkning krävas förhöjning dels i anslaget till lantbruksstyrelsen
med 71,400 kronor eller till i 51,300 kronor, dels i anslaget
till statskonsulenter med 17,000 kronor till 29,000 kronor och dels i
anslaget till fiskerinäringens understöd med 10,300 kronor till 131,300
kronor. Däremot skulle ej längre behövas följande i riksstaten för år
1918 upptagna extra anslag, nämligen: till ingenjörsbiträden hos lantbruksstyrelsen,
15,000 kronor, till extra tjänsteman hos lantbruksstyrelsen,
4,500 kronor, till extra biträden hos lantbruksstyrelsen m. m., 13,675
kronor, samt till statskonsulent i fröodling m. m. 7,000 kronor.
Det bör anmärkas, att i de tre första av dessa extra anslag ingå
för år 1917 avsedda belopp med resp. 5,000, 1,500 och 1,575 kronor,
så att årskostnaden från dessa anslag för år 1918 beräknats till resp.
10,000, 3,000 och 12,100 kronor.
På grund av sagda anmälan föreslog Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
riksdagen • att i avbidan på blivande propositioner beräkna
de sålunda angivna höjningarna i nämnda ordinarie anslag.
Sedan de sakkunniga den 19 januari 1918 avgivit det åsyftade
betänkandet samt utlåtanden däröver inkommit från lantbruksstyrelsen
och statskontoret, anhåller jag nu att få anmäla dessa ärenden.
I yttrande till statsrådsprotokollet den 3 juli 1917 angående frågan
om ändrad organisation av lantbruksstyrelsen m. m. erinrade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, att Kungl. Maj:t den 27 oktober 1916
anbefallt löneregleringskom mitten att skyndsamt avgiva utlåtande i vissa
av den då föredragande departementschefen angivna frågor om ändringar
i lantbruksstyrelsens organisation och därmed sammanhängande ämnen
rörande statskonsulenternas avlöning och tjänstgöringsskyldighet ävensom
om vissa föreliggande förslag rörande ordnandet av den centrala ledningen
av egnahemsrörelsen, däriblaud ett gående ut på denna lednings
förläggande till lantbruksstyrelsen, samt anförde därefter följande.
»Sedan jag tagit kännedom om detta förslag och övriga egnahemsfrågan
berörande handlingar, har jag för min del icke kunnat bliva övertygad om lämpligheten
att nu förlägga egnahemsrörelsens centrala ledning till lantbruksstyrelsen.
Om än de sidor av samhällslivet, som denna styrelse närmast representerar, äro av
mycket stor betydelse för egnahemsväsendet, finnas dock även andra särdeles viktiga,
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317. ~
åt vilka tillbörlig uppmärksamhet jämväl måste ägnas. Då något annat ämbetsverk
icke nu finnes, till vilket dessa ärenden med större fog kunna förläggas, samt det
i varje fall synes mig för tidigt att redan nu för deras räkning inrätta en fullt
självständig ny statsinstitution, vill det synas mig, som om den lämpligaste utvägen
skulle vara att förlägga den centrala ledningen till en vid jordbruksdepartementet
tämligen direkt knuten myndighet, antingen en särskild kommission eller en i viss
män fristående byrå inom departementet. Utredning angående det närmare anordnandet
härav skall jag låta med det snaraste åvägabringa.
Om denna min principiella ståndpunkt gillas, bortfaller ett av huvudmomenten
i den föregående departementschefens motivering vid remissen till löneregleringskommittén
av lantbruksstyrelsens organisationsfråga. Att denna fråga måste med
det snaraste lösas, står emellertid för mig klart, Lantbruksstyrelsens arbetsmängd
har under senare tid vuxit i hög grad. Kungl. Maj:t har därför på min hemställan
i år föreslagit riksdagen att anvisa medel till anställande av ytterligare en extra
tjänsteman å styrelsens lantbruksbyrå, vilket förslag riksdagen ock bifallit. Det
synes mig även, som om beträffande styrelsens övriga byråer samt den allmänna
organisationen av styrelsens arbetsformer vissa förändringar skulle vara av behovet
påkallade. Särskilt synas beträffande de arbetsuppgifter, som nu påvila byråchefen
för kansli- och ekonomiska ärenden, vissa ändringar nödvändiga, isynnerhet när den
nuvarande erfarne innehavaren av denna befattning nästa år uppnått pensionsåldern.»
Efter att vidare hava erinrat om vissa föreliggande förslag rörande
ändringar beträffande fiskeri;! dmiuistrationen och inrättande av en iiskeriförsöksanstalt
ävensom om en framställning om lönereglering för statens
fiskerijänstemän, vilken framställning remitterats till löneregleringskommittén,
fortsatte departementschefen sålunda:
»Jag har inhämtat, att nämnda kommitté på grund av andra viktiga och vidlyftiga
ärenden icke kan antagas kunna ens till tiden för nästa riksdag inkomma
med betänkande i de nu nämnda till kommittén remitterade frågorna, även om Lägan
om egnahemsärendenas centrala ledning frånskiljes. På grund härav och då det
synes mig angeläget att åt lantbruksstyrelsen snarast möjligt beredas bättre lämpade
arbetsformer och erforderlig personalökning å ordinarie stat, samt härmed i viss
män sammanhänga förenämnda frågor om statskonsulenter och fiskeritjänstemän
in. m., vill jag för min del förorda, att ovannämnda remisser till lönereglenngskommittén
nu återkallas samt alla nu ifrågavarande utredningar med undantag av
egnahems frågan anförtros åt särskilda av chefen för jordbruksdepartementet tillkallade
sakkunniga personer.»
Do sakkunniga hava rörande gången av sitt arbete anfört följande.
»Redan vid påbörjande av det oss givna uppdraget insågo vi. att därest
förslag till omorganisation av lantbruksstyrelsen skulle kunna såsom från vederbörligt
håll ifrågasatts avgivas inom sådan tid, att detsamma kunde tjäna till underlag för
proposition i ärende! till 191 ^ års riksdag, utredningsarbetet tillsvidare måste begränsas
till de frågor, som påkallade lösning i oavvisligt sammanhang med lantbruks-''
styrelsens organisation. Vidare syntes det oss angeläget, att frågoina om legleimg
av statskonsulentcrnas och fiskeriintendenternas löner, vilka spörsmål länge väntat
på sin lösning, om möjligt samtidigt kunde bliva föremal för ett slutligt avgöiande.
8
Lantbruksstyrelsens
nuvarande
organisation
och stat.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
Vi hade emellertid vid nu angivna förhållanden att först intaga vår ståndpunkt
till det framställda kravet på en självständig styrelse för fiskeriärendenas centrala
handläggning ävensom undersöka, huruvida inrättande av en fiskeriförsöksanstalt
skulle komma att i någon mån göra lokala fiskeritjänstemän med de nuvarandes kvalifikationer
obehövliga, samt om dess inverkan på den centrala fiskeriadministrationen.
Efter att hava verkställt en för bedömande härav erforderlig utredning, för
vilken redogörelse lämnas här nedan, kommo vi till den uppfattningen, att den centrala
ledningen av statens fiskeriadministration kunde, fortfarande som hittills och
oberoende av en försöksanstalts inrättande, med allenast viss ökning i nuvarande
arbetskrafter bibehållas hos lantbruksstyrelsen samt att vad anginge det senare spörsmålet
lokala fiskeritjänstemän med ovannämnda kvalifikationer icke kunde undvaras,
även om en dylik anstalt inrättades.
\i ansågo följaktligen hinder ej möta att, oberoende av att de varandra nära
stående frågorna om fiskeriförsöksanstalt och den lokala fiskeriadministrationen samt
det i olika framställningar upptagna spörsmålet om reglering av förhållandet mellan
statens och hushållningssällskapens fiskeritjänstemän icke ännu kunnat prövas i hela
dess vidd, i vårt nu ifrågavarande betänkande framställa förslag såväl till den
centrala fiskeriadministrationens ordnande som ock till reglering av fiskeri tjänstemännens
löner.»
Beträftande de sakkunnigas förslag tillåter jag mig hänvisa till
deras betänkande, vilket blivit befordrat till trycket, och anhåller att i
det följande endast få meddela vissa utdrag därav.
Lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen utgöres för närvarande av en överdirektör såsom
chef samt lem ledamöter. Av ledamöterna äro fyra byråchefer (3:dje
gradens tjänst) och föredragande av respektive lantbruksärenden, agrikulturtekniska
ärenden, fiskeriärenden samt kansli- och ekonomiska
ärenden. Den femte ledamoten är byrådirektör (2:a gradens tjänst) och
föredragande av vissa i instruktionen angivna ärenden, företrädesvis
rörande kontrakt och säkerhetsförbindelser i fråga om vatten avledningsföretag
samt utbetalning av statsmedel till sådana företag.
De tekniska ledamöterna skola vara fackutbildade var och eu på sitt
område. Byråchefen för kansli- och ekonomiska ärenden skall vara jurist.
Styrelsen utövar sin verksamhet dels genom den inom själva styrelsen
anställda personalen, vilken med undantag av ledamöterna utgöres
av vissa extra befattningshavare, dels ock genom vissa styrelsen underlydande
lokala tjänstemän.
Hos byråchefen för lantbruksärenden finnas inom styrelsen anställda
två extra tjänstemän med agronomutbildning (amanuenser) ävensom ett
9
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 317.
kvinnligt biträde. Råväl amanuenserna som nämnda biträde hava en
daglig arbetstid av 6 timmar. Amanuenserna åtnjuta vardera ett årligt
arvode av 3,000 kronor från av riksdagen för ändamålet å extra stat
anvisade anslag. Det kvinnliga biträdet åter har en avlöning av 1,200
kronor för år, som utgår från styrelsens experisanslng. Kostnaderna lör
övertidsarbete hos denne byråchef har under ar 1916 uppgått till i tunt
tal 470 kronor.
I de grenar av lantbruksstyrelsens verksamhetsområde, som tillhöra
byråchefen för lantbruksärenden, finnas ute i orterna anställda följande
tjänstemän: 5 statskonsulenter, en undervisare i fårskötsel och ullkultur,
2 instruktörer i husslöjd, 3 inspektörer över den lägre lantbruksunclervisningen,
en stipendiat i boskapsskötsel, en statens förste torviugen jör,
4 statens torvingenjörer och en statens torvassistent ävensom en lantbrukskonsulent
i Tyskland samt en i England.
Byråchefen för agrikulturtekniska ärenden har till sitt bita äde
endast tillfälligt anställda ingenjörer och ingen) örsbiträden, däribland
tidvis inkallade lantbruksstipendiater, i vilkas utbildning ingår en obligatorisk
tjänstgöring hos ifrågavarande byråchef under eu tid av sammanlagt
sex månader, ävensom ett stadigvarande anställt kvinnligt ingenjörsbiträde.
Härtill kommer ett kvinnligt biträde för rotelföring, registrering
m. m. För ifrågavarande ändamål är dels i lantbruksstyrelsens stat
uppfört ett belopp av 10,000 kronor, dels av riksdagen senast för år
1918 å extra stat anvisat anslag till enahanda belopp. Av ingenjörsbiträdena
hava två varit mera stadigvarande anställda under en följd
av år, och åtnjuta dessa vardera ett arvode efter 4,000 kronor för år
räknat. Det kvinnliga ingenjörsbiträdet erhåller från och med 1918 en
avlöning av 1,800 kronor. Det andra kvinnliga biträdet har ett ärligt
arvode av 1,200 kronor, som utgår från av riksdagen å extra stat anvisat
anslag till andra biträden inom lantbruksstyrelsen än ingenjörsbiträden.
Den dagliga tjänstetiden är för nu nämnda biträden 6 timmar.
Den närmast under den agrikulturtekniska byrån lydande pei sonalen
utgöres av lantbruksingenjörskåren. I regel finnes inom varje
län en statens lantbruksingenjör. För närvarande är lantbruksingenjörernas
antal 23. Dessutom äro i staten för nämnda kår upptagna 4
extra lantbruksingenjörer och 5 lantbruksstipendiater (för närvarande
7 på grund av att extra lantbruksingenjörsbefattningarna äro vakanta;
2 utom stat avlönas med extra lantbriiksingenjörsmedel).
Under byråchefen för fiskeriärenden tjänstgöra i styrelsen, dels på
tider, som styrelsen bestämmer, cn fiskeristipendiat såsom extia fiskenassistent,
dels ock stadigvarande ett kvinnligt biträde. Biträdets arbetstid
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 2Jfy) höft. (Nr 317.)
10
Kung. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
ar 41/2 timmar och avlöning 1,320 kronor, därav 720 kronor från styrelsens
expensanslag och 600 kronor från anslaget till belöningar för
dödande av sälar.
Under fiskeribyrån lyda fiskeritjänstemännen. Beträffande den
lokala fiskeriadministrationen är riket indelat i sex distrikt med vart och
ett sin fiskeriintendent. Inom fiskeriadministrationen äro vidare anställda
en fiskeriassistent, en fiskeriingenjör och två fiskeristipendiater.
Byråchefen för kansli- och ekonomiska ärenden har till sitt förfogande
allenast tre kvinnliga biträden. Ifrågavarande biträden åtnjuta
årliga arvoden om respektive 3,000, 1,800 och 1,600 kronor. Den dagliga
ordinarie arbetstiden är 6 timmar. För att medhinna nu ifrågavarande
göromål har en avsevärd del av biträdenas arbete måst utföras på övertid.
Kostnaderna för övertidsarbete har under år 1916 uppgått till i runt
tal 3,200 kronor, varav byråns egna biträden uppburit ett belopp av
cirka 2,500 kronor. Biträdenas inkomster på övertid uppgår sålunda i
runt tal till respektive 1,070, 665 och 760 kronor. Antalet timmar
övertid torde kunna beräknas uppgå till sammanlagt 8 timmar per dag
för de nu ifrågavarande biträdena eller 4 timmar för ett av dem och
2 timmar för vartdera av de två övriga. Dessutom har måst anlitas
extra arbetskraft i medeltal 2 timmar per dag.
Hos byrådirektören finnas anställda tre kvinnliga biträden, av vilka
ett åtnjuter ett årligt arvode av 1,500 kronor, de två övriga vartdera
1,200 kronor. Deras dagliga arbetstid är 6 timmar. Kostnaderna för
övertidsarbete har uppgått till i runt tal 360 kronor.
Den för lantbruksstyrelsen nu gällande stat är av följande utseende:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
11
Överdirektören och chefen..............
1 byråchef ....................................
3 byråchefer .................................
1 byrådirektör
1 förste vaktmästare
1 vaktmästare ..............................
Till ingenjörsbiträden å den agrikulturtekniska
avdelningen ......
Till andra extra biträden, vikariatsersättning
och expenser...............
Lön |
Tjänst- görings- penningar |
Orts- tillägg |
Summa |
|
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
|
0,200 |
2,800 |
1,000 |
10,000 |
|
5,000 15,000 3,600 |
2.500 7.500 1,800 |
600 1,800 400 |
8,100 24,300 5,800 |
I Efter 5 år kan lönen höjas (Efter 5 år kan lönen höjas |
900 |
450 |
150 |
1,500 |
/Efter 5 år kan lönen höjas |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
(Efter 5 år kan lönen höjas |
— |
— |
— |
10,000 |
|
— |
— |
— |
19,000 |
|
— |
— |
— |
79,900 |
Utöver den ordinarie tjänstemannapersonalen liar Kungl. Maj:t
första gången den 15 oktober 1897 för tiden intill den 1 januari 1899
ocli sedermera år från år förordnat eu legitimerad veterinär att såsom
ledamot av lantbruksstyrelsen handlägga och föredraga ärenden rörande
tuberkulinundersökningar och därav betingade åtgärder. Arvodet till
denne extra ledamot ävensom till såsom biträden åt denne anställda en
veterinär och ett kvinnligt biträde utgår från det anslag, som riksdagen
år från år anvisat å extra stat till förekommande och hämmande av
tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.
Innan de sakkunnig aredogjort för de förslag rörande omorganisation De sakkunav
lantbruksstyrelsen, vilka de efter verkställd utredning funnit sig böra "q®försfag*®
framställa, hava de förutskickat, att de förslag, som sålunda komme att
framställas, icke vore av den art, att de medförde någon egentlig rubbning
i den nuvarande organisationens huvudgrunder, utan avsåge att
inom ramen av nämnda organisation åstadkomma eu erforderlig utökning
12
Vissa allmänna
spörsmål.
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 317.
av styrelsens ordinarie personal och i samband därmed ett mera ändamålsenligt
ordnande av arbetet inom ämbetsverket.
De sakkunniga hava först erinrat, hurusom rörande ärendenas
handläggning inom lantbruksstyrelseu under chefens frånvaro stadgas i
den för ämbetsverket gällande instruktion § 15, att under överdirektörens
ämbetsi''esor eller då han begagnar semester eller eljest under kortare
tid, som icke överstiger fjorton dagar, är hindrad att förrätta sitt ämbete,
ävensom i vissa andra fall, ärendena skola, där ej Kungl. Maj:t annorlunda
förordnar, avgöras av styrelsens ledamöter samfällt, varvid fordras
för besluts fattande, att, jämte föredraganden, minst en av de Övriga
ledamöterna är tillstädes. I överdirektörens frånvaro må dock icke,
såvida ej Kungl. Maj t för tillfället annorlunda förordnar, lediga tjänster
tillsättas annorledes än genom förordnanden att dem tillsvidare förrätta,
eller ansvar för fel i tjänsten ådömas, ej heller utan överdirektörens
medgivande beslut fattas eller åtgärder vidtagas, som rubba de grundsatser
för förvaltningen, vilka förut blivit stadgade eller följda inom
styrelsen.
De sakkunniga hava med anledning härav upptagit till övervägande
frågan, huruvida den vid vissa under senare år omorganiserade ämbetsverk
införda ställföreträdarinstitutionen, d. v. s. att en av verkets ledamöter
av Kungl. Maj:t förordnas såsom ställföreträdare för verkets chef,
borde komma till användning inom lantbruksstyrelsen. Vissa skäl, sådana
som kontinuitetens uppehållande vid ärendenas behandling inom ämbetsverket
m. fl., syntes visserligen tala för ställföreträdarinstitutionens införande,
men beträffande lantbruksstyrelsen förelåge dock icke samma
förutsättningar som hos berörda omorganiserade verk. I samtliga dessa
syntes de på de olika byråcheferna ankommande uppgifterna ofta vara
mera likartade eller i regel beröra allenast olika grenar av ett och samma
verksamhetsområde. I lantbruksstyrelsen däremot representerade byråcheferna
från varandra så gott som fullständigt skilda verksamhetsområden.
De sakkunniga hade vid övervägande av förhållandena funnit
avgörande skäl tala mot införande av nämnda institution och ansåge,
att nu gällande bestämmelser i fråga om ärendenas handläggning under
chefens frånvaro borde bibehållas, så mycket mer som Kungl. Maj:t
med tillämpning därav kunde, därest omständigheterna skulle sådant
påkalla, meddela förordnande å ämbetet, utan att i sådant fall ovillkoi--ligen vara bunden vid någon av ledamöterna inom styrelsen.
En fråga, som hade ett visst samband härmed, gällde den enligt
§ 29 i instruktionen byråchef åliggande skyldighet att under ledamot
13
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
av styrelsen beviljad tjänstledighet eller när ledamot befunne sig på
ämbetsresa, begagnade semester eller vore jävig att deltaga i ett ärendes
behandling eller när ledamotsplats vore ledig, jämte egen tjänst
bestrida annan ledamots åligganden. Enär byråcheferna utgjorde styrelsens
hela ordinarie personal och vikarie för byråchef icke kunde tagas
bland den extra personal, som anställts, hade styrelsen i allmänhet nödgats
vid förfall för byråchef förordna annan ledamot att jämte egen
tjänst uppehålla jämväl en eller tva andra byrachefsbefattningar. Att
detta skulle verka till hinder vid behandlingen av de olika ärendena,
läge i öppen dag. För att icke äventyra ärendenas sakkunniga behandling
hade också under byråchefs semester i regel endast löpande,
enklare ärenden upptagits till behandling. Övriga, mera arbetskrävande,
med undantag för dem av brådskande natur, hade fatt vila, till dess
vederbörande byråchef åter inträtt i tjänstgöring. Nu omordade olägenhet
hava de sakkunniga ansett böra undaurödjas dels genom att i möjligaste
mån sörja för att vikarie funnes att tillgå bland den a lespektive
avdelningar anställda personalen, dels därigenom att nödiga medel
till vikariatsersättning ställdes till styrelsens förfogande. Pa så sätt
skulle den omnämnda bestämmelsen beträffande byråchefs ifrågavarande
skyldighet, vars lämplighet kunde starkt ifrågasättas, göras obehövlig.
Då byråcheferna hittills saknat dem underlydande ordinarie personal,
hade någon byråindelning i egentlig mening icke varit genomförd
inom styrelsen. Med den utvidgning av styrelsens personal, de sakkunniga
nu ämnade föreslå, syntes emellertid böra följa, att arbetet
inom styrelsen efter den fördelning, som för närvarande faktiskt vore
genomförd de olika byråcheferna emellan, organiserades a fyra särskilda
byråer. Byråerna syntes lämpligen kunna benämnas lantbruksbyran,
agrikulturtekniska byrån, fiskeribyrån och administrativa byrån. Vad
byrådirektören anginge borde han icke upptagas såsom ledamot utan
såsom tjänsteman å agrikulturtekniska byrån.
Byråchefen för lantbruksärenden vore utan tvivel den av styrelsens
ledamöter, på vilken den största arbetsbördan vilade. Han hade nämligen
att handlägga hela den mångfald av olika ärenden, som kunde
sammanfattas under benämningen jordbruket och dess binäringar.
Till belysande av lanthushållningens utveckling i vårt land sedan
tiden för lantbruksstyrelsens inrättande intill nuvarande tid i vad rörde
lanthruksbyrån borde i sin mån kunna tjäna beloppet av utav statsmakterna
anvisade anslag till olika för jordbruksnäringens främjande
avsedda ändamål för åren 1890 och 19 i 7. Dessa utgjorde nämligen
Lantbrukby
r ti ii.
14
Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 317.
för år 1890 i ordinarie anslag 270,400 kronor och i extra anslag 72,000
kronor mot för år 1917 respektive 1,095,200 kronor och 1,420,800
kronor. Härutöver hade 1917 års riksdag beviljat särskilda anslag å
t ill Hopa 265,300 kronor till åtskilliga nya ändamål.
De sakkunniga hava beträffande denna byrå vidare anfört följande.
»Överflyttandet till lantbruksstyrelsen jämlikt statsmakternas beslut från och
med innevarande år av fördelningen av ansiaget till understöd åt vissa elever vid
lägre lantbruksundervisningsanstalter torde givetvis förorsaka en ytterligare ökning
i lantbruksbyråns arbetsbörda. Av riksdagen begärda ofta mycket krävande utredningar
i vissa lantbruksbyrån berörande frågor ävensom av utav riksdagens vederbörande
utskott allt oftare infordrade yttranden i anledning av väckta motioner medföra
ett icke obetydligt tillskott i lantbruksbyråns arbetsmängd.
Antalet till byrån överlämnade ärenden utgjorde första aret av lantbruksstyrelsens
verksamhet år 1890 707 och har därefter oavbrutet stegrats, så att motsvarande
siffra för åren 1912-1916 uppgått till respektive 2,619, 2,705, 2,673,
2,818 och 3,378. Under ar 1917 hava till lantbruksbyrån överlämnats icke mindre
än 10,391 ärenden. Av dessa hava emellertid omkring 6,000 avsett framställningar
om dispens från stadgade maximipris å utsädesvaror, för vilka ärendens handläggning
byråchefen biträtts av särskild för ändamålet anlitad person,
Vid bedömandet av de särskilt å lantbruksbyrån erforderliga arbetskrafterna
torde icke heller böra förbises det mycket tidsödande och krävande arbetet med
redigerande av styrelsens årsberättelse, vilket arbete till huvudsakligaste del faller
på nämnda byrå. Denna berättelse utgör icke allenast eu sammanfattning av från
samtliga under lantbruksstyrelsen lydande institutioner och tjänstemän avgivna berättelser
utan upptager jämväl utförliga redogörelser rörande alla såväl med understöd
av statsmedel som av hushållningssällskapen själva under året vidtagna åtgärder
för främjande av de olika grenarna av de verksamhetsområden, vilka lantbruksstyrelsen
representerar. Genom berättelsens överskådlighet, dess fullständiga
uppgifter och belysande sammanställningar har densamma erhållit ett synnerligen
stort värde och kommit till mycken användning. Värdet av publikationen ifråga
skulle emellertid bliva än större, därest densamma utkomme tidigare än för närvarande
är fallet. Utgivningen bär huvudsakligen till följd av otillräckliga arbetskrafter
under de senare åren blivit betydligt fördröjd. — — —.
Un jämförelse mellan den ifrågavarande byråchef åliggande ofantligt stora
arbetsbördan och de till hans förfogande för närvarande ställda arbetskrafter ger
otvetydigt vid handen, att dessa är o i hög grad otillräckliga. Det torde nämligen
näppeligen ligga inom rimlighetens gränser, att byråchefen med biträde allenast avtvå
yngre extra tjänstemän och ett kvinnligt skrivbiträde skall kunna medhinna alla de
på byrån ankommande uppgifter. Det har även visat sig, att byråchefen, oaktat
han dagligen utom den ordinarie tjänstetiden av sex timmar ägnat fyra å fem timmar
åt byråns arbete, likväl endast genom medverkan av- styrelsens chef kunnat
medhinna de löpande ärendena. Någon tid till initiativtagande i önskvärd utsträckning
har självfallet icke blivit honom övrig och åtskilliga större ärenden ha måst
uppskjutas på längre eller kortare tid.
Vikten av att ovannämnda missförhållande i fråga om den till byråchefens
förfogande stående personalen avhjälpes, torde ligga i öppen dag, särskilt med hän
-
15
Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
syn till den synnerligen betydelsefulla uppgift, som ifrågavarande byrå har att fylla
för främjandet av landets jordbruk. Framför allt bör noggrant tillses, att icke
byråchefen genom allt för mycket detaljarbete berövas möjligheten att, i den mån
på honom ankommer, befordra utvecklingen inom den gren av förvaltningen, som
tillhör hans befattning.
Till en början gäller då att tillse, huruvida icke i fråga om denna byrå
genom ett bättre utnyttjande av redan förefintliga resurser ett tillskott i arbetskraft
skulle kunna på ett eller annat sätt tillföras densamma. Härvid hava vi närmast
tagit sikte på de lokala tjänstemän, vilkas arbete, såsom tidigare framhållits, på
ett synnerligen intimt sätt berör ifrågavarande byråchefs verksamhetsområde. I
främsta rummet åsyftas härvid statskonsulenterna, statens torvtjänstemän och inspektörerna
för den lägre lantbruksundervisningen.
Vad då först statskonsulenterna beträffar så äro dessa, på sätt tidigare framhållits,
fem till antalet, varav tre äro anställda på ordinarie stat och två på extra
stat. Från och med år 1918 skall därjämte finnas anställd en lantbruksstyrelsen
underlydande statskonsulent för landsbygdens elektrifiering.
Statskonsulenternas uppgift består huvudsakligen i, dels att var inom sitt
fack biträda lantbruksstyrelsen vid fullgörandet av dess åligganden, dels tillhandagå
allmänheten med råd och upplysningar samt dels att med uppmärksamhet följa allt,
som hör till eller kan befordra utvecklingen inom den gren av lanthushållningen,
för vilken han blivit anställd, i vilket sistnämnda avseende han har att fullgöra
vissa i reglementet närmare angivna åligganden. Avlöningen till ordinarie statskonsulent
utgår med 4,000 kronor, därav 2,500 kronor i lön och 1,500 kronor i
tjänstgöringspenningar, med rätt för befattningshavaren att åtnjuta två ålder stillägg,
vartdera å 500 kronor efter respektive fem och tio år. Till vardera av de å extra
stat uppförda statskonsulenterna utgår ett årligt arvode av 4,000 kronor, varjämte till
bestridande av resekostnader avsetts ett belopp av 2,500 kronor för en var av dem.
Rese- och traktamentsersättning till statskonsulenterna utgår efter fjärde klassen i
gällande resereglemente.»
Vad beträffar statskonsulenten för det mindre jordbruket hava de
sakkunniga anfört, att då lian torde vara avsedd att överföras till den
institution, som kunde komma att få egnahemsfrågan sig anförtrodd, de
ansett sig icke böra i detta sammanhang upptaga till prövning sistnämnde
befattningshavares blivande ställning.
De sakkunniga hava därefter lämnat en närmare redogörelse för
de särskilda statskonsulenternas förrättningar, resor och andra arbetsuppgifter
samt framhållit, att särskilt statskonsulentens i mejerihushållning
verksamhet, i vad den rörde hans uppgift att tillhandagå allmänheten
med råd och upplysningar, numera torde hava till stor del upphört.
Anledningen härtill syntes företrädesvis vara att söka — förutom däri
att genom ifrågavarande statskonsulents långvariga och energiska verksamhet
allmän kännedom inom jordbrukarkretsar blivit spridd rörande
de viktigaste förutsättningarna och medlen för en rationell mejerihus
-
Ang.
anlitande
inom lantbruksstyrelsen
av
statskonsulenterna.
16
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
hållnings bedrivande — i den omständigheten, att av hushållningssällskapen
på senare tid anställda konsulenter allt mera övertagit ståtskonsulentens
rådgivande verksamhet. Vid sådant förhållande och i betraktande
jämväl därav att statskonsulentens i boskapsskötsel verksamhet
i nu ifrågavarande avseende visat tendens att av enahanda skäl i viss
mån begränsas till att biiräda lantbruksstyrelsen och att följa, utvecklingen
av respektive lantbruksgren ute i bygderna och då det vidare
torde kunna antagas, att likuande förhållanden komrne att framträda
även inom övriga statskousulenters arbetsområden, hava de sakkunniga,
under betonande av att ifrågavarande verksamheter i huvudsak allt
framgent borde äga bestånd för att såmedelst utgöra ett ledande och
sammanhållande organ de olika lokala organisationerna emellan samt
mellan dessa och lantbruksstyrelsen, uttalat önskvärdheten av att, därest
förändrade förhållanden skulle sådant påkalla, lämpliga modifikationer
måtte på lantbruksstyrelsens initiativ åvägabringas beträffande nämnda
befattningshavares ställning och verksamhet.
Rörande spörsmålet om ett bättre utnyttjande än för närvarande
är fallet av statskonsulenternas arbetskraft hade lantbruksstyrelsen i skrivelse
den 5 juli 1915 framställt vissa förslag. De sakkunniga hava i
detta ämne anfört:
»I de för statskonsulentema gällande särskilda reglementen linnes icke stadgad
skyldighet för sådan befattningshavare att vara bosatt å viss ort inom landet.
Enligt vad som inhämtats äro statskonsulenten i boskapsskötsel och statskonsulenten
för det mindre jordbruket bosatta i Stockholm, statskonsulenten i mejerihushållning
har sin bostad i Strängnäs, statskonsulenten i svinskötsel i Eslöv och statskonsulenten
i fröodling i Uppsala. Under de tider, då statskonsulentema icke äro upptagna
av resor, utföres deras genom resorna eller eljest av deras verksamhet föranledda
arbete i hemmet.
Ur synpunkten av ett bättre utnyttjande än som under ovannämnda förhållanden
hittills varit möjligt av den hjälp och det stöd i lantbruksstyrelsens verksamhet,
som, enligt vad lantbruksstyrelsen framhållit, statskonsulentema visat sig
vara i stånd att lämna, äro vi fullt ense med nämnda styrelse rörande önskvärdheten
därav, att ett mera intimt samarbete lantbruksstyrelsen och statskonsulentema
emellan åvägabringas. Arbetet å ömse håll skulle därigenom med säkerhet komma
att i hög grad underlättas på samma gång arbetsresultatet helt visst skulle bliva
gynnsammare.
I sådant syfte har lantbruksstyrelsen föreslagit, att i samband med ifrågasatt
reglering av statskonsulenternas löner dessa befattningshavare måtte åläggas skyldighet
att under tider, då de icke vore upptagna av tjänsteresor, på kallelse av
styrelsen inställa sig till tjänstgöring i styrelsen för att där biträda vid utredning
av föreliggande ärenden en var ifråga om den gren av lanthushållningen, för vilken
han blivit anställd.
17
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
Jämväl de sakkunniga äro av den uppfattningen, att ett bättre tillvaratagande
av statskonsulenternas arbetskrafter torde kunna ske därigenom, att dessa befattningshavare,
i den mån så är möjligt och deras tid med hänsyn till det övriga
med statskonsulentbefattningen förenade arbetet det medgiver, beredes arbete inom
lantbruksstyrelsen, var och en givetvis endast i vad rör hans särskilda område.
Med den genom resor ute i landet vunna erfarenheten rörande verkningarna av
tidigare av lantbruksstyrelsen beslutade åtgärder och den därunder jämväl förvärvade
speciella sakkunskapen vill det ock synas, som lantbruksstyrelsen genom ifrågavarande
befattningshavare skulle kunna erhålla ett värdefullt stöd vid beredande av
vissa de olika statskonsulenternas verksamhetsområden berörande frågor, på samma
gång, såsom lantbruksstyrelsen också framhållit, ett tillskott i arbetskraft skulle
kunna tillföras styrelsen och särskilt då dess lantbruksbyrå. — — —.
Den omständigheten, att statskonsulenterna, på sätt ovan nämnts, äro bosatta
i olika delar av landet, har icke blott föranlett svårigheter ifråga om uppehållande
av samarbetet med lantbruksstyrelsen utan jämväl, enligt vad vi erfarit, i många
fall försvårat möjligheten för allmänheten att för råds inhämtande komma i personlig
beröring med befattningshavarna ifråga. Detta torde jämväl i sin mån hava
bidragit till att statskonsulenternas rådgivande verksamhet, såsom ovan antytts, i
vissa fall erhållit en mindre omfattning. I betraktande av att den statskonsulenterna
åliggande uppgift att var inom sin särskilda gren av lanthushållningen
tillhandagå med råd och upplysningar har avseende å landet i dess helhet, skulle
det ur den rådsökande allmänhetens synpunkt givetvis vara synnerligen önskvärt,
att statskonsulenternas expedition och bostad förlädes till en för hela landet centralt
belägen ort med goda kommunikationer.
Starka skäl torde ur denna synpunkt tala för, att för statskonsulent stadgas
skyldighet att, därest icke Kungl. Maj:t på särskild framställning annorlunda förordnar,
vara bosatt i Stockholm.
Med bostadens förläggande till nämnda stad torde, enligt vår åsikt, jämväl
frågan om statskonsulents ovanberörda tjänstgöring inom lantbruksstyrelsen lättare
kunna ordnas. Det förefaller oss nämligen, som om statskonsulent under nämnda
förutsättning helt naturligt borde kunna åläggas att under de tider, då han icke
vore upptagen av tjänsteresor, vara tillstädes inom lantbruksstyrelsen för att där i
enlighet med av styrelsen meddelade föreskrifter biträda vid behandlingen av ovan
antydda slag av ärenden eller eljest utföra av statskonsulentbefattningen föranledda
arbeten ävensom för att där mottaga den besökande allmänheten.
För ifrågavarande ändamål torde särskilda lokaler böra beredas statskonsulenterna
inom lantbruksstyrelsen.
Fördelarna av en sådan anordning torde, såväl ur synpunkten av uppehållandet
av samarbetet lantbruksstyrelsen och statskonsulenterna emellan som ock med hänsyn
till möjligheten för allmänheten att av nämnda tjänstemän erhålla erforderliga råd
och anvisningar, ligga i öppen dag. Ej heller torde böra förbises den lättnad ifråga
om skriftväxlingen mellan nämnda styrelse och s atskonsulenterna, som skulle åvägabringas
genom förläggande till lantbruksstyrelsen av nämnda befattningshavares
expedition.
I fall, dä statskonsulent erhållit Kungl. Maj:ts medgivande att vara bosatt ä
annan ort än Stockholm, bör, enligt vårt förmenande, befattningshavaren givetvis
Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 230 höft. (hr 317.) J
18
Kungl. Maj.is nåd. -proposition Nr 317.
vara skyldig att på kallelse av lantbruksstyrelsen på egen bekostnad inställa sig
till tjänstgöring i styrelsen.
Yi hava förvissat oss därom, att det biträde av statskonst ente m a, som,
enligt vad ovan sagts, kunde av lantbruksstyrelsen påkallas, icke torde komma att
på något sätt inkräkta på nämnda befattningshavares nuvarande verksamhet i
olika delar av landet. Det måste nämligen, jämväl enligt vår mening, ligga i lanthruksstyrelsens
välförstådda intresse, att en var av statskonsulentema blir i tillfälle
att fortfarande som hittills genom besök på olika platser följa utvecklingen av de
olika näringsgrenarna och vinna närmare kännedom om allt, som kan befordra densamma.
Detta utgör nämligen, såsom lantbruksstyrelsen även framhållit, en oavvislig
förutsättning för att lantbruksstyrelsen skall kunna på önskvärt sätt draga
avsedd fördel av statskonsulenternas arbete.
Bestämmelser rörande de av oss här ovan förordade förändringar ifråga om
statskonsulenternas tjänstgöringsskyldighet torde, därest förslaget vinner beaktande,
böra intagas i blivande nya reglementen för statskonsulentema.
I likhet med lantbruksstyrelsen anse vi, att en utsträckning, på sätt ovan
ifrågasatts, av statskonsulenternas åligganden icke torde böra ifrågakomma annat
än i samband med en reglering av dessa befattningshavares löner.»
Ang. anii- Av statens torvtjänstemän vore torvingenjörerna ständigt fullt upp
lantbrukssty
fagna me(l arbete ute i orterna, och även förste torv ingen]’örens tid och
relsen av
torvtjänstemännen.
krafter toges redan nu helt i anspråk för tjänstens fullgörande. De
sakkunniga hava därför icke beträffande dessa tjänstemän framlagt något
förslag angående tjänstgöringsskyldighet i lantbruksstyrelsen. De hava
emellertid ansett, att för statens förste torvingenjör uttryckligen bör
stadgas skyldighet att, därest icke Kungl. Maj:t på särskild framställning
annorlunda förordnar, vara bosatt i Stockholm, i vilket fall
anslaget till anställande av torvingenjörer och torvassistent syntes böra
ökas med ett belopp, motsvarande ortstillägg till
tjänsteman.
Vidare hava de sakkunniga anfört:
nu ifrågavarande
Ang. anlitande
inom
lantbruksstyrelsen
av inspektörerna
över den
lägre lantbruksundervisningen
och om
omorganisation
av denna
inspektion.
»Under det i anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar»
ingående bestämda anslag tinnes under benämning »den lägre lantbruksundervisningen»
uppfört bland annat en post å 5,000 kronor till inspektion av
de lägre lantbruksundervisningsanstalterna. Härav utgå 1,700 kronor i årligt arvode
till en var av inspektörerna i mellersta och södra distriktet samt 1,600 kronor
såsom årligt arvode till inspektören i norra distriktet.
Inom ett vart av de tre distrikt, i vilka landet för inspektion av ifrågavarande
undervisning indelas, finnas lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor.
Härav följer, att inspektionen av de olika slagens skolor inom distriktet kommer
att förrättas av en och samma person. Med hänsyn till ifrågavarande skolors
enligt vår uppfattning rätt så olika uppgifter och arten av den undervisning, som
där meddelas, har lämpligheten av en sådan anordning synts kunna ifrågasättas.
Skarpast framträder i nämnda avseende skillnaden mellan lantbruksskolorna å ena
19
Kungl. Maj:ts nåd: proposition Nr 317.
sidan samt lantmanna- och lanthushållsskolor^ å den andra. Alla avse de visserligen
att bibringa kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande, de sistnämnda
dock allenast i vad rör sådana lantgöromål, som å viss ort utföras av kvinnor.
Under det att däremot vid lantbruksskolorna undervisningen är förenad med skötseln
av ett större jordbruk, är vid lantmannaskolorna huvudvikten lagd på den teoretiska
undervisningen. Enligt gällande reglemente för med statsmedel inrättade lantmannaskolor
skall dylik skola också allenast hava tillgång till ett välskött lantbruk
av sådan beskaffenhet, att det kan tjäna såsom undervisningsmateriel.
Det torde av det anförda framgå, att en person, som är lämplig som inspektör
för den ena sortens skola, icke alltid är det för den andra. Det är långt ifrån
säkert, att en person, väl skickad att inspektera den huvudsakligen teoretiska undervisningen
vid lantmannaskola, innehar erforderliga kvalifikationer för inspektion av
ett med lantbruksskola förenat större jordbruk. Den hittills vunna erfarenheten
torde jämväl hava ådagalagt svårigheten däruti att till inspektör erhålla en person,
som i båda ovannämnda avseenden fyller berättigade fordringar.
De sakkunniga hysa den meningen, att inspektionens utförande på fullt tillfredsställande
och verksamt sätt är ett viktigt medel för att betrygga uppnåendet
av de resultat, som man genom statens uppoffring för lantbruksundervisningen avser
att vinna. Då vissa brister i nämnda avseende synas vidlåda det sätt, varpå inspektionen
vid den lägre lantbruksundervisningen för närvarande är ordnad, hava vi
ansett oss höra taga under övervägande, huruvida icke densamma borde inrättas
på ett sätt, varigenom det önskvärda resultatet bättre kunde ernås. Härvid
hava vi kommit till den uppfattningen, att inspektionens omläggning med hänsyn
till de olika skolornas art med en inspektion för samtliga skolor av visst slag har
göda skäl för sig. Visserligen skulle till följd härav de av inspektionen föranledda
resorna till äventyrs komma att i någon mån ökas. A andra sidan skulle emellertid
den stora fördelen vinnas, att för inspektionen lättare kunde erhållas lämpliga personer,
på samma gång" som den likformighet vid inspektionens utförande över hela
landet, varom riksdagen, på sätt ovan nämnts, uttalat förhoppning, bättre skulle
kunna åvägabringas, om det bleve en och samma person, som inspekterade samtliga
skolor av visst slag.
Inspektionens uppdelning hava vi tänkt oss sålunda, att för lantbruksskolorna
med deras särskilda karaktär och uppgift skulle anställas en särskild inspektör.
Beträffande lantmanna- och lanthushållsskolorna åter synes ur synpunkten av att dessa
skolor ofta äro förenade, inspektionen för dem kunna göras gemensam så tillvida,
att inspektören för lantmannaskolorna skulle hava att jämväl vid lanthushållsskolorna
utöva, tillsynen över .skolans ekonomi, efterlevnaden av gällande reglementen och
andra föreskrifter, lokalförhållanden m. in. Vad däremot angår inspektionen av
själva undervisningen vid sistnämnda skolor hava vi för avsikt att här nedan framställa
förslag i sådant avseende.
Inspektionen av lanthushållsskola, utom vad anginge undervisningen, kunde,
därest ovannämnda förslag vunne beaktande, företagas i samband med inspektions
.förrättande vid vederbörande lantmannaskola, oberoende av om lanthushållsskolekurs
då påginge eller ej.
'' Enligt gällande bestämmelser handhaves jämväl inspektionen av själva undervisningen
vid lanthushållsskola för närvarande av vederbörande inspektör. I betraktande
av skolans uppgift att meddela unga kvinnor praktisk och teoretisk under
-
20
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
visning i huslig ekonomi och vissa kvinnliga lantgöromål torde eu manlig person
knappast kunna förutsättas inneha nödig sakkunskap för ett verksamt utövande av
en sådan inspektion. Inspektionen av undervisningen vid lanthushållsskolorna skulle,
i överensstämmelse med vad redan är fallet beträffande vid folkhögskolorna anordnade
husmoderskurser, med större fördel kunna anförtros åt en för ändamålet lämplig
inspektris. Härvid vilja vi jämväl erinra därom, att redan kommittén för utarbetande
av förslag till ett ändamålsenligt anordnande av den lägre lantbruksundervisningen
in. m. förutsett, att i framtiden behov av anlitande av en särskild inspektris
för tillsynen över nu ifrågavarande skolor skulle komma att göra sig gällande.»
I detta sammanhang hava de sakkunniga erinrat om ett av folkskolöverstyrelsen
den 14 oktober 1916 avgivet utlåtande angående anordnande
av lmsmodersskolor, vari anförts, att för närvarande vore
inom överstyrelsen för sådan inspektion anställda dels en inspektris i
huslig ekonomi och dels en inspektris i kvinnligt handarbete. Båda
dessa inspektriser vore gemensamma funktionärer för folkskolöverstyrelsen
och läroverksöverstyrelsen, båda innehade sina befattningar som
bisysslor och erhölle för sina inspektionsuppdrag särskilda arvoden:
inspektrisen i huslig ekonomi från vardera överstyrelsen 750 kronor och
inspektrisen i kvinnligt handarbete från vardera överstyrelsen 500 kronor,
varjämte de åtnjöte rese- och traktamentsersättning enligt tredje klassen
i gällande resereglemente. Dessa inspektriser hade att utöver sin inspektionsverksamhet
biträda överstyrelsen vid handläggningen av sådana
ärenden, som berörde de undervisningsgrenar, de representerade, överstyrelsen
hade i sitt arbete haft stor hjälp av dessa sina sakkunniga,
men det vore tydligen eu olägenhet, att de måste fullgöra sina uppdragvid
sidan av andra sysslor, åt vilka de hade att huvudsakligen ägna
sin tid och sina krafter. Det vore i hög grad önskvärt, att för inspektion
av undervisningen i husligt arbete måtte kunna anställas en person
med detta uppdrag såsom ensamsyssla. För övrigt kunde vid det nuvarande
systemet lätt splittring i inspektionen av undervisningen i
husligt arbete komma att uppstå, i det att inspektionen inom skilda
skolor å samma plats förrättades av olika inspektriser, vilka till-och
med kunde vara anställda hos olika ämbetsverk. Enhetlighet på detta
område skulle däremot åstadkomma ej blott väsentliga besparingar i
statens kostnader för rese- och traktamentsersättningar utan ock, vad
som vore viktigare, en enhetlig ledning av det här ifrågavarande betydelsefulla
undervisningsarbetet.
Chefen för folkskolöverstyrelsen hade på förfrågan av de sakkunniga
uttalat önskvärdheten därav, att jämväl inspektionen av undervisningen
vid lanthushållsskolorna komme att ordnas i anslutning till
vad överstyrelsen i dess berörda utlåtande uttalat rörande inspektionen
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 317. 21
av all undervisning i husligt arbete. Förutsättningarna för att kunna
erhålla en person, som vore hågad att uteslutande ägna sig åt ifrågavarande
inspektionsverksamhet, syntes honom så mycket lättare kunna
åvägabringas, därest ytterligare ett arvode för ändamålet kunde påräknas
(det för inspektion av undervisningen vid lanthushållsskolor).
De sakkunniga hava vidare i detta ämne yttrat:
»Jämväl de sakkunniga synes en sådan anordning, som nu nämnts, vara tilltalande
under förutsättning likväl att till befattningen ifråga kan förvärvas en person
med erforderliga kvalifikationer för ett sakligt bedömande jämväl av den vid lanthushållsskolorna
förekommande undervisningen i lantmannaarbeten. Därest enhetlighet
i nu ifrågavarande avseende sålunda skulle komma att åvägabringas, torde,
enligt vårt förmenande, inspektionsplan för samtliga ifrågavarande skolor böra fastställas
efter gemensam överläggning de ämbetsverk emellan, vilkas verksamhetsområden
därav berördes.
Rörande frågan huruvida inspektör bör åläggas skyldighet att inom lantbruksstyrelsen
biträda vid handläggning av vissa hans verksamhetsområde berörande
ärenden, så torde, vad inspektören för lantbruksskolorna beträffar, sådan skyldighet
med hänsyn till det ringa antalet inom lantbruksstyrelsen förekommande ärenden
rörande dessa skolor, vilkas antal uppgår till allenast 12, icke vara erforderlig.
I fråga om inspektören för lantmanna- och lanthushållsskolorna är däremot förhållandet
ett annat. Dessa skolor äro, såsom tidigare nämnts, tillsammans icke mindre
än 75. Till understöd åt lantmanna- och lanthushållsskolor är i 1918 års riksstat
uppfört dels ett förslagsanslag å 200,000 kronor till lantmannaskolor och dels ett
förslagsanslag å 60,000 kronor till lanthushållsskolor. Härjämte finnes i samma
stat upptaget ett förslagsanslag av 100,000 kronor till understöd åt vissa elever vid
lägre lantbruksundervisningsanstalter. — —• —.
Med den person- och lokalkännedom, som inspektören för lantmanna- och
lanthushållsskolorna kan förutsättas komma att förvärva under sina inspektionsresor,
synes denne tjänsteman skola bliva i stånd att lämna lantbruksstyrelsen ett synnerligen
värdefullt biträde och stöd vid handläggning av de ärenden, för vilka vi här ovan
lämnat on kortfattad redogörelse. Särskilt torde böra framhållas, hurusom granskningen
av insända uppgifter vida bättre skulle kunna utföras av inspektören, som
varit på platsen och äger närmare kännedom om förhållandena i det särskilda fallet,
än av byråchefen, som uteslutande måste lita till skriftliga uppgifter, vilka ofta till
följd av deras oklara avfattning lätt kunna missförstås. Svårigheten för byråchefen
att bedöma exempelvis, huruvida ortsbidraget i de fall, då det lämnas i form av
fria lokaler, uppgår till erforderligt belopp, torde sålunda i betraktande av det
växlande värde, vartill en sådan förmån kan uppskattas, vara ytterligt stor.
Skulle sålunda byråchefen å lantbruksbyrån i nu omordade avseenden erhålla
en god hjälp i inspektören, torde å andra sidan icke kunna nog starkt betonas fördelen
för inspektören att inom lantbruksstyrelsen få deltaga uti ifrågavarande ärendens
behandling och erhålla kännedom om den där rådande uppfattning i frågor, som
sedermera kunna komma före vid inspektionerna.
Betydelsen av att, såsom föreslagits, samla i en inspektörs hand inspektionen
av samtliga lantmannaskolor torde jämväl ur nu angivna synpunkter böra framhållas.
Vi hava sålunda tänkt oss, att med innehavandet av sistnämnda inspektörs -
22
Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 317.
befattning borde, på sätt nu gäller beträffande den inom folkskolöverstyrelsen anställde
inspektören för folkhögskolorna, förenas skyldighet att beträffande det slag
av skolor, för vilka han blivit anställd, granska inkomna ansökningar om statsbidrag
och däröver avgiva förslag, uppgöra förslag till fördelning av anslaget till understöd
åt vissa elever vid sådana skolor, biträda vid beredning av andra ärenden, som röra
den lägre lantbruksundervisningen i nu ifrågavarande del, ävensom, när han därom
anmodades, såsom föredragande därvid deltaga.
På inspektrisen för undervisningen vid lanthushållsskolor borde det enligt vårt
förmenande, i likhet med vad som gäller beträffande inspektrisen för hushällsgöromål
i folkskolöverstyrelsen, ankomma att rörande inom lantbruksstyrelsen förekommande
frågor beträffande denna undervisning i egenskap av styrelsens konsulent på anmodan
antingen personligen deltaga i ärendenas behandling eller ock avgiva
skriftligt yttrande.
Ett genomförande av den förordade omläggningen av inspektionen av den
lägre lantbruksundervisningen skulle, på sätt framgår av ovanstående, medföra eu
minskning i nuvarande inspektörernas antal från tre till två, varemot skulle tillkomma
en inspektris med endast viss begränsad uppgift rörande lanthushållsskolorna.
Vid sådant förhållandé uppstår givetvis det spörsmålet, huruvida möjlighet
förefinnes, att med den ifrågasatta inspektionspersonalen på ett nöjaktigt sätt medhinna
den inspektion, varom här är fråga.»
Efter redogörelse för inspektörernas förrättningsdagar och under
framhållande av den inspektörerna nu åliggande skyldighet, att var inom
sitt distrikt varje år besöka samtliga ifrågavarande skolor och, vad lantbruksskolorna
beträffar, två gånger årligen, hava de sakkunniga fortsatt:
»I sistnämnda avseende företer inspektionen av de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
en olikhet med inspektionen av folkhögskolorna, i det att beträffande
de senare några bestämmelser rörande inspektions förrättande årligen vid samtliga
skolor icke förefinnas. I fråga om folkhögskolorna, till antalet 48, sker inspektionen
efter av folkskolöverstyrelsen på förslag av folkhögskolinspektören fastställd
plan.
Med hänsyn till de lägre lantbruksundervisningsanstalternas stora antal (87)
synes ett liknande tillvägagångssätt beträffande dessa vara så mycket mera att
förorda —--. Detta torde vara lämpligt även ur den synpunkten, att, därest lant
bruksstyrelsens
chef eller vederbörande byråchef besöker skola, såsom understundom är
fallet, ny inspektion av samma skola samma år därigenom skulle kunna undvikas.
Då sammanlagda antalet rese- och förrättningsdagar i vad rör lantmannaoch
lanthushållsskolor under nuvarande förhållanden med stadgad skyldighet att
inspektera samtliga skolor varje år uppgått till i medeltal allenast 62 dagar, synes
inspektören av dessa skolor, därest inspektionen, såsom ovan föreslagits, allenast
företoges efter av lantbruksstyrelsen fastställd- plan, utan att hans tid bleve därigenom
tillnärmelsevis helt tagen i anspråk, jämväl kunna, på sätt ovan angivits,
biträda landtbruksstyrelsen.
Vid bestämmandet av storleken av det arvode, som lämpligen bör tillerkännas
nu ifrågavarande iftspektör, torde man böra utgå från å ena sidan de nuvarande
inspektörernas arvoden ställda i förhållande till de använda rese- och förrättningsdagarnas
antal, å andra sidan antalet af de rese- och förrättningsdagar, som kan
28
Kungl. Majds nåd. ''proposition Nr 317.
beräknas komma att åtgå för den inspektion, som skulle tillkomma inspektören för
lantmanna- och lanthushållsskolor. Det antal rese- och förrättningsdagar, som, med
den inspektörerna för närvarande åliggande skyldighet att årligen inspektera alla
skolor inom var och en sitt distrikt, i medeltal åtgått till inspektion av samtliga
nu ifrågavarande skolor, belöper sig till 62 dagar. Därest emellertid så ordnas,
att endast vissa i fastställd inspektionsplan angivna skolor, vid vilka inspektion
ansetts vara av behovet påkallad, årligen inspekteras, synes sistnämnda dagantal
kunna ej obetydligt nedbringas. Vi föreställa oss, att rese- och förrättningsdagarnas
antal sålunda skulle komma att hålla sig omkring 40. Med hänsyn härtill synes
det då, jämväl i betraktande av den skyldighet att biträda lantbruksstyrelsen, som
bör tillkomma inspektören för lantmanna- och lanthushållsskolor, vara tillräckligt,
om dennes arvode bestämmes till 3,000 kronor. Arvodet komnie då att uppgå till
enahanda belopp, som nu tillkommer folkhögskolinspektören, vars rese- och förrättningsdagar
under år 1916 uppgått till 39 dagar.
Arvodet till inspektören för lantbruksskolorna synes efter det antal rese- och
förrättningsdagar (29) att döma, som i medeltal tagits i anspråk för inspektionen
av dessa skolor och i betraktande av att denne inspektör i olikhet med inspektören
för lantmannaskolorna icke skulle åläggas tjänstgöringsskyldighet inom lantbruksstyrelsen
lämpligen kunna sättas till 1,250 kronor.
Rörande frågan om det arvode, som bör tillerkännas inspektrisen av undervisningen
vid lanthushållsskolorna, vilja vi erinra därom, att det ovannämnda inspektris
i folkskolöverstyrelsen tillkommande arvode, såsom tidigare nämnts, utgår med 750
kronor per år och att, enligt vad vi inhämtat, det antal rese- och förrättningsdagar,
,som den henne åliggande inspektion tagit i anspråk under åren 1915 och 1916, i
medeltal uppgått till 35 dagar.
Någon säker utgångspunkt för bedömandet av det antal rese- och förrättningsdagar,
som kan komma att åtgå för inspektion av undervisningen vid lanthushållsskolorna,
är emellertid svår att erhålla, alldenstund denna för närvarande ofta sker
i samband med inspektion av lantmannaskola. 1 betraktande dock av lantliushållsskolornas
antal (31 med sammanlagt 51 kurser) torde, även om, såsom antagas kan.
icke alla skolor komma att årligen besökas, rese- och förrättningsdagarnas antal
lämpligen kunna jämställas med det för inspektrisen i folkskolöverstyrelsen ovan
angivna. I överensstämmelse härmed anse vi, att arvodet till inspektrisen för undervisningen
vid lanthushållsskolor bör sättas till 750 kronor.
I detta sammanhang vilja vi vidare erinra därom, att en omläggning, pa
sätt ovan föreslagits, av inspektionen av den lägre lantbruksundervisningen torde så
mycket lättare låta sig genomföras från och med år 1919, som de av Kung!. Maj:t
å nuvarande inspektörsbefattningar meddelade förordnanden då utgå.
Vid bifall till vad vi i nu förevarande avseende föreslagit, skulle ovan tidigare
omförmälda anslagspost å 5,000 kronor till inspektion av den lägre lantbruksundervisningen
komma att tagas i anspråk på följande sätt:
arvode till 1 inspektör för lantbruksskolor ............................................ kronor 1,250
» till 1 inspektör för lantmanna- och lanthushållsskolor (de senare
med undantag av undervisningen) ................................................ » 3,000
» till 1 inspektris för undervisningen vid lanthushållsskolor........ » 750
Summa kronor 5,000.
24
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 317.
Vid behandlingen av spörsmålet rörande den erforderliga stadigvarande personalen
å 1 antbruksbyrän, vartill vi nu övergå, hava vi utgått från att särskilt statskonsulenternas
och inspektörernas för den lägre lantbruksundervisningen biträde vid
behandlingen av vissa till denna byrå hörande ärenden skulle, på sätt här ovan
antytts, vara att påräkna.
Stadig- Oavsett de arbetskrafter, vilka sålunda beräknats kunna tillföras lantbruks
Homd
a lånt". ^■Vla"'' torde emellertid eu utökning av den å byrån stadigvarande anställda persobruksbyrån.
via''en .vara erforderlig. Härvid torde med visst fog kunna göras den invändningen,
huruvida icke genom biträde av statskonsulenterna och inspektörerna för den lägre
lantbruksundervisningen den ifrågavarande byrå för närvarande åvilande arbetsbörda
skulle i så väsentlig grad reduceras, att ytterligare ökad arbetskraft skulle göras
obehövlig. Till bemötande av en sådan invändning vilja vi framhålla att, enligt vad
vi erfarit, har för ett nödtorftigt medhinnande av handläggningen av de till lantbruksbyrån
hörande ärenden överdirektören själv nödgats direkt handlägga vissa större
sådana. Och synes detta hava skett i sa stor utsträckning, att överdirektörens tid
torde hava tagits i anspråk härför i lika hög grad som för utförande av på honom
i egenskap av ämbetsverkets chef ankommande arbete, ett missförhållande som det
måste vara en angelägenhet av vikt att avhjälpa. Med den arbetsmängd, som måste
åvila chefen för ett ämbetsverk med sådan omfattande verksamhet som lantbruksstyrelsen,
torde nuvarande tillståndet uti ifrågavarande avseende icke längre kunna
upprätthållas utan skada för ämbetsverkets funktioner.
Först framträder då såsom ett ofrånkomligt behov, att byråchefen befrias från
eu avsevärd del av det detaljarbete med de löpande ärendena, varav hans tid nu
allt för hög grad tages i anspråk, ävensom att honom beredes tillräcklig och pålitlig
saklig hjälp vid förberedande av större ärenden. Då för detta ändamål närmast
torde erfordras en mera kvalificerad fackutbildad person, synes å byrån böra uppföras
en tjänsteman i andra lönegraden (5,800 kronor) med agronomutbildning. Ett ytterligare
skäl, som påkallar anställande av en sådan tjänsteman, torde vara, att byråchefen
endast därigenom kan bli satt i tillfälle att med den ingående kännedom, han
under sin tjänstgöring förvärvar om jordbrukets utvecklingsmöjligheter, taga initiativ
till åtgärder för jordbrukets och de olika binäringarnas ytterligare främjande.
Åt denne tjänsteman, vilken sålunda borde erhålla ställning av byråchefens
närmaste man och ställföreträdare, synes jämväl kunna uppdragas att vid förefallande
behov efter styrelsens bestämmande självständigt föredraga vissa ärenden. Ifrågavarande
befattningshavare torde lämpligen kunna benämnas byrådirektör.
Den formella kompetensen för byrådirektören å ifrågavarande byrå anse vi i
betraktande av de uppgifter, som skulle tillkomma honom, böra vara densamma,
som för närvarande gäller beträffande byråchefen, eller att hava avlagt avgångsexamen
vid högre allmänt läroverk samt fullständigt och med goda vitsord genomgått
ett av rikets lantbruksinstitut och vara erkänt kunnig och erfaren i lanthushållning.
I förbigående anse vi oss böra i detta sammanhag erinra därom, att chefen
för jordbruksdepartementet jämlikt nådigt bemyndigande den 3 juli 1917 tillkallat
särskilda sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande av förslag i fråga
om de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas för främjande av trädgårdsskötseln,
företrädesvis bland mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare, och att vi med
nämnda sakkunniga, vilka det jämlikt nådig föreskrift ålåge att i frågor, som hade
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317. 25
sammanhang med den åt oss anförtrodda utredning, samråda med oss, den 20 oktober
1917 haft gemensamt sammanträde. Vid detta sammanträde framgick, att bemälda
sakkunniga hade för avsikt att föreslå ett flertal nya åtgärder för trädgårdsskötselns
höjande ävensom, såsom en följd härav, förstärkning av lantbruksstyrelsens arbetskrafter,
men att något definitivt förslag då icke förelåg. Icke heller därefter hava
vi erhållit del av något förslag i nämnda avseende.
\''id sådant förhållande hava vi vid beräknandet av de inom lantbruksstyrelsen
erforderliga arbetskrafterna måst utgå från den nuvarande ordningen för trädgårdsärendenas
handläggning därstädes.
För anställande å byrån av agronom utbildade amanuenser torde fortfarande
höra beräknas ett belopp, motsvarande det till de för närvarande å byrån anställda
amanuenserna anvisade, eller 6,000 kronor. I amanuensernas uppgift torde böra
ingå att biträda vid det, på sätt ovan framhållits, mycket krävande och tidsödande
arbetet med redigering av styrelsens årsberättelse, för vilket arbete, såsom jämväl
ovan antytts, torde erfordras ökad arbetskraft, ävensom att i övrigt efter byråchefens
närmare bestämmande utföra å byrån förekommande lämpliga arbeten.
Åt lantbruksstyrelsen torde böra lämnas rätt att under härför lämplig tid
bevilja sådan befattningshavare semester under en tid av högst en månad årligen.»
Handläggningen inom den centrala statsförvaltningen av sådana
vattenavledningsärenden, vilka avse lån ur odlingslånefonden eller statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet, vare sig från norrländska avdikningsanslaget
eller allmänna avdikningsanslaget, ävensom ärenden avseende
företag, som understötts från de tidigare av riksdagen beviljade
anslag, vilka numera ersatts av ovannämnda bägge avdikningsanslag,
tillhörde intill år 1915 i regel väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
lantbruksstyrelsen gemensamt.
1 den mån hithörande ärenden ankommo på lantbruksstyrelsens
uteslutande handläggning, ålåg föredragningen av dessa den ledamot
av styrelsen, som ursprungligen kallades överingenjör men numera benämnes
byråchef för agrikulturtekniska ärenden, liksom denne jämväl
hade att föredraga frågor angående lantbruksingenjörerna, extra lantbruksingenjörerna
och lantbruksstipendiaterna, ävensom andra agrikulturtekniska
ärenden. •
Något tekniskt utbildat biträde åt denne byråchef, avsett att gå
honom tillhanda vid utförandet av hans tjänsteåligganden, fanns ursprungligen
icke upptaget i styrelsens stat. Småningom ökades emellertid
högst betydligt anslagen till understödjande av vattenavleduingsföretag
och därmed även antalet ansökningar med tillhörande planer m. in.,
som borde undergå granskning. Lantbruksstyrelsen måste därför till
överingenjörens biträde under vissa tider årligen inkalla eu eller liera
lantbruksstipendiater eller tillfälligt anställda särskilda ingenjörsbiträden.
Till eu början kunde utgifterna härför bestridas från styrelsens expens1Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 280 käft. (Nr 317.) 4
Agrikulturtekniska
byrån.
26
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
anslag. Småningom blev detta icke längre möjligt, utan anvisade Kungl.
Maj:t särskilda medel därtill, vilka intill år 1913 utgingo från det under
nionde huvudtiteln uppförda anslag till extra utgifter. Därefter anvisade
riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t för ändamålet anslag å
extra stat.
Före överflyttandet till lantbruksstyrelsens uteslutande handläggning
av vaftenavledningsäienden verkställdes granskningsarbetet av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen var för sig. överflyttandet
medförde givetvis så till vida en förenkling i arbetet, att
ärendena icke längre behövde sändas de båda ifrågavarande ämbetsverken
emellan. Härigenom kunde i viss mån dröjsmål med ärendenas avgörande
undvikas. A andra sidan kunde samtidigt icke helt bortses
från den större trygghet och säkerhet i grauskningsarbetet, som varit
förhanden därigenom, att granskningen utförts av två ämbetsverk oberoende
av varandra. Fn kontrollgranskning visade sig därför fortfarande
i viss mån av nöden. Detta föranledde i sin ordning ökat behov av
ingenjörsbiträden å lantbruksstyrelsens agrikulturtekniska byrå. I statsverkspropositionen
till 1914 års senare riksdag sammanställdes kostnaderna
för ingenjörsbiträde inom lantbruksstyrelsen på följande sätt:
Extra lantbruksingenjörer..................
Lantbruksstipendiater...........:...............
I):o ........................
Extra ingenjörer...................................
Kvinnligt ingenjörsbiträde..................
Tillhopa I
Antal |
Arvode |
Summa |
lånåder |
per månad |
kronor |
12 |
250 |
3,000 |
8 |
200 |
1,600 |
6 |
150 |
900 |
10 |
300 |
3,000 |
12 |
125 |
1,500 |
48 — 10,000
I enlighet härmed är i den av riksdagen år 1914 godkända staten
för lantbruksstyrelsen upptagen eu anslagspost å 10,000 kronor till
ingenjörsbiträden å den agrikulturtekniska byrån.
Redan år 1915 visade det sig omöjligt att med de tillgängliga
medlen bedriva granskningsarbetet på ett sådant sätt, att de för året
disponibla understödsmedlen till vattenavledningsföretag kommo att fullt
tagas i anspråk. Vidare hade den tid, som krävdes för granskning av
planer, till vilkas utförande medel sökts från allmänna avdikningsanslaget,
vida överstigit den beräknade. Detta har föranlett, att riksdagen på framställning
av Kungl. Maj:t för vart och ett av de följande åren för
ändamålet anvisat medel jämväl å extra stat. För år 1916 uppgick det
27
Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 317.
extra anslaget till 5,000 kronor, för år 1917 till 10,000 kronor och för
år 1918 uppgår det till 10,000 kronor.
De sakkunniga hava beträffande arbetet å denna byrå anfört bland
annat följande:
»Av en jämförelse mellan de byråchefen för agrikulturtekniska ärenden och
byrådirektören åvilande arbetsuppgifter framgår, att dessa i flera fall ligga varandra
mycket nära och hava många beröringspunkter. Erfarenheten har också givit vid
handen, att det allt emellanåt varit nog så svårt att i det speciella fallet bestämma
gränserna för den enes och den andres verksamhetsområde. I betraktande av att
ifrågavarande befattningshavare båda äro ledamöter av styrelsen och i denna egenskap
givetvis gent emot varandra intaga en jämförelsevis självständig ställning, inses,
att svårigheter i berörda avseende lätt kunna uppstå. Vidare är att märka, att
byrådirektören för fullgörande av den på honom i egenskap av ledamot i styrelsen
ankommande uppgift att på eget ansvar föreslå de belopp, varmed statsunderstöd
till ett företag vid viss tidpunkt skall utbetalas, ständigt nödgas stå i närmaste
förbindelse med vederbörande lantbruksingenjörer för erhållande av vissa uppgifter
till ledning härför och i många fall måste infordra kompletterande upplysningar i
sådant avseende. Då nu lantbruksingenjörerna, på sätt ovan nämnts, sortera under
byråchefen för agrikulturtekniska ärenden, kommer byrådirektören givetvis att intaga
en olämplig mellanställning, under det att lantbruksingenjörerna samtidigt å sin
sida kunna erfara en viss känsla av dubbelt förmanskap.
Dessa skäl tala för sammanförande av byråchefens och byrådirektörens funktioner.
Ett ytterligare skäl härför synes oss vara, att en bättre arbetsfördelning
därigenom skulle kunna åvägabringas. Särskilt tänka vi härvid på lantbruksstipendiaternas
arbeten, vilka för närvarande utföras uteslutande å byråchefens avdelning.
Det synes nämligen vara av stor vikt, att dessa under utbildning varande yngre
personer varda satta i tillfälle att inhämta kännedom jämväl om de arbeten, som
nu utföras å byrådirektörens avdelning.
Det vill vid angivna förhållanden synas, som om överinseendet och ledandet
av jämväl de byrådirektören för närvarande åvilande uppgifter rörande vattenavlednings-,
avdiknings- och odlingsföretag lämpligast borde anförtros åt byråchefen för
agrikulturtekniska ärenden såsom varande den främste representanten för lantbruksstyrelsens
ifrågavarande verksamhetsområde. Detta innebär naturligen icke, att en
tjänsteman i den grad, som den nuvarande byrådirektören innehar, skulle på så sätt
göras obehövlig. Den ifrågasatta omläggningen skulle allenast medföra, att befattningshavarens
ställning av ledamot icke längre tarvades. Några svårigheter beträffande
en sådan omläggnings genomförande torde heller icke komma att möta,
alldenstund byrådirektörsbefattningen för närvarande endast uppehälles på förordnande.
Vid behandlingen här nedan av spörsmålet rörande de för vattenavledningsärendenas
handläggning inom lantbruksstyrelsen erforderliga arbetskrafter torde man
därför böra utgå ifrån, att samtliga dessa iirenden komma att förläggas till en byrå
under gemensam ledning av byråchefen för agrikulturtekniska ärenden.
Med fasthållande härav torde emellertid ur synpunkten av arbetets mest fördelaktiga
bedrivande en viss uppdelning av byråns arbete huvudsakligen efter arten
av de göromål, som för närvarande handhavas av å ena sidan byråchefen med de
å byrån tjänstgörande ingenjörsbiträdena och å andra sidan av byrådirektören, lump
-
Tekniska
avdelningen.
28 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
ligen böra bibehållas. Byrån torde med andra ord i praktiken komma att arbeta
på två avdelningar, den ena representerande den rent tekniska sidan av ifrågavarande
ärendens handläggning, såsom granskning av arbetsplaner, kostnadsförslag m. m.
(tekniska avdelningen), och den andra med uppgift närmast att handlägga sådana,
ärenden av ifrågavarande art, som angå kontrakt och säkerhetsförbindelser, utbetalningar
av statsmedel m. in. (kamerala avdelningen). — — —.
Vid överflyttandet till uteslutande handläggning inom lantbruksstyrelsen av
de ärenden, som med ett gemensamt namn kunna kallas vattenavledningsärenden,
förutsattes ökat ingenjörsbiträde å agrikulturtekniska byrån. Särskilt tänkte man
sig, att detta skulle ske genom anställandet därstädes av en extra lantbruksingenjör.
Så blev också fallet; men icke mer än tre månader därefter förordnades den extra
lantbruksingenjören såsom förste innehavare av ovanberörda byrådirektörsbefattning.
På grund av vakanser inom lantbruksingenjörskåren har därefter, såsom redan tidigare
antytts, någon annan extra lantbruksingenjör icke varit att tillgå. Granskningsarbetet
har sålunda måst utföras, naturligen under överinseende av byråchefen, av
uteslutande tillfälliga extra ingenjörer, däribland visserligen, såsom tidigare angivits,
ett kvalificerat ingenjörsbiträde samt lantbruksstipendiater. Att detta emellertid är
ett betänkligt missförhållande, som snarast måste rättas, torde vara ofrånkomligt.
Det kan med säkerhet förväntas, att de ifrågavarande byrå åliggande arbetsuppgifter,
vilka redan för närvarande nått en mycket stor omfattning, i fortsättningen
komma att i än högre grad ökas. — — —. För ernåendet under sådana
förhållanden av bästa möjliga arbetsresultat torde vara ofrånkomligt, att de biträdande
arbetskrafterna å den blivande tekniska avdelningen å ifrågavarande byrå
givas mera fasta former.
Den ursprungliga tanken på att organisera den biträdande ingenjörspersonalen
å agrikulturtekniska byrån uteslutande medelst tidvis inkallande till tjänstgöring
därstädes av extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater torde sålunda med
hänsyn till den av allt att döma mycket osäkra tillgången, åtminstone för en längre
tid framåt, på lämpliga sådana arbetskrafter icke kunna helt vidhållas.
I det föregående har framhållits, hurusom efter vattenavledningsärendenas
överflyttande på enbart lantbruksstyrelsen vissa detaljgranskningar i regel måste
kontrolleras av en mera kvalificerad person. För utförande av i huvudsak nämnda
kontrollarbete torde å den tekniska avdelningen såsom byråchefens närmaste biträde
böra å ordinarie stat anställas en mera kompetent fackutbildad ordinarie tjänsteman
i andra normalgraden med benämning förste byråingenjör. Berörda kontrollarbete
torde, enligt vad som från lantbruksstyrelsen inhämtats, komma att i det närmaste
upptaga en sådan befattningshavares hela tid. Den tid, som för honom ej blev till
fullo upptagen härav, vore välbehövlig till beredande av andra agrikulturtekniska
ärenden och remisser. Någon tid övrig att syssla med den första detaljgranskningen
av arbetsplanerna kunde däremot denne person icke beräknas få, åtminstone
icke i någon nämnvärd omfattning. — — —.
Beträffande åter den första detaljgranskningen och därmed sammanhängande
arbeten å de planer, för vilkas utförande lån eller anslag sökes, torde, enligt inom
lantbruksstyrelsen verkställda beräkningar, härför för närvarande krävas en sammanlagd
arbetstid av 64 månader per år. Av de sålunda erforderliga arbetskrafterna,
vilka, på sätt ovan framhållits, hittills i regel utgjorts av tidvis inkallade lantbruks
-
29
Kungl. Maj:ti nåd. proposition AV 317.
stipendiater och tillfälligt anställda privata ingenjörer samt ett extra kvinnligt
ingenjörsbiträde, torde för vinnande av mera stadga i arbetet två ingenjörer och
det kvinnliga ingenjörsbiträdet böra stadigvarande anställas. Härigenom skulle, om
för en var av dessa befattningshavare beräknas en månads semester, erhållas en
ständigt tillgänglig arbetskraft, motsvarande sammanlagt 33 månader per år. Övrig
erforderlig arbetskraft torde närmast böra, såsom hittills, fyllas genom inkallande
av eventuellt tillgängliga extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater samt.
om så erfordras, genom anställande jämväl av tillfälliga ingenjörer. Numera vunnen
erfarenhet torde hava givit vid handen, att det kvinnliga ingenjörsbiträdet kommer
att under alla förhållanden bliva erforderligt, varför denna befattningshavare synes
böra uppföras å ordinarie stat.
\ ad däremot de bada ingenjörerna beträffar, synes förhållandet vara ett annat.
Den för närvarande rådande ovissheten rörande möjligheten att framdeles tillgodose
den ifrågavarande båda befattningshavare motsvarande arbetskraften genom inkallande
av extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater torde nämligen tala
mot dessa befattningars uppförande såsom ordinarie tjänster. Härtill kommer, att
ifrågavarande medel till vattenavlednings-, avdiknings- och odlingsföretag endast
anvisas å extra stat. Nämnda befattningshavare synas sålunda enligt vårt förmenande
höra av lantbruksstyrelsen förordnas tillsvidare. Deras arvode torde böra bestämmas
till belopp, motsvarande den med ordinarie tjänst i första normalgraden förenade
avlöning, eller 4,000 kronor för år, med rätt för samma tjänstemän att åtnjuta
en månads semester.
Åt såväl bemälde förste byråingenjör som sistnämnda båda ingenjörer borde
jämväl kunna uppdragas att verkställa vissa besiktningar, avsyningar och inspektioner
å vattenavledningsföretag ute i landet. Härigenom skulle nämligen tillfälle
beredas, dem att komma i en för deras arbete å tjänsterummet svnnerligen nyttig
och välbehövlig beröring med det praktiska livet.
Till arvoden åt ifrågavarande ingenjörer ävensom för anställande av ytterligare
erforderliga ingenjör sbiträden torde, enligt av byråchefen för agrikulturtekniska
ärenden gjord beräkning, i lantbruksstyrelsens stat böra upptagas ett belopp av
15,400 kronor enligt följande specifikation:
2 byråingenjörer å 4,000 kronor ..................................... kronor 8,000
extra lantbruksingenjör under 6 månader å 250 kronor » 1,500
lantbruksstipendiater under 12 månader ä 200 kronor .... » 2,400
extra tillfälliga ingenjörer under 6 månader å 350 kronor » 2H00
diverse biträden under 7 månader..................................... » 1,400
Summa kronor 15,400.
Skulle emellertid av lantbruksstyrelsen ifrågasatt ökning i allmänna avdikmngsanslaget
på i runt tal 400,000 kronor för år 1919 vinna beaktande, torde
anslagsposten till ingenjörsbiträden hos lantbruksstyrelsen böra undergå en förhöjning
med 1,000 kronor. — — —
Såsom kompetens för innehavande av befattning såsom förste byråingenjör ;i
ifrågavarande avdelning anse vi böra stadgas lantbruksingenjörsutbildning.
Det kvinnliga ingenjörsbiträdets åliggande skulle såsom hittills vara att utföra
sådana arbeten av ifrågavarande art, vilka icke kräva ingenjörsutbildning utan
Kamerala
avdelningen.
Fisker iby rån.
30 Kung!. Maj ts nåd. proposition Nr 317.
med fördel kunna anförtros åt ett kvinnligt biträde med vana vid arealuträkningar
ocdi efter vissa grunder uppgjorda kostnadsförslag, kostnadsfördelningar av här förekommande
art, tillämpningen av vissa allmänna formella bestämmelser angående
ifrågavarande ärenden, kartritning, arealberäkning, räknemaskins användande m. m.
Med hänsyn till det detta biträde åliggande arbete av särskilt kvalificerad art
torde hon böra uppföras i tredje biträdesgraden (2,000—2,400 kronor).
Vad därefter beträffar den kamerala avdelningen, så torde, på sätt föreslagits
i fråga om den tekniska avdelningen, såsom byråchefens biträde där böra anställas
en kvalificerad lantbruksingenjörsutbildad person. I likhet med den nuvarande byrådirektören
och den ifrågasatte förste byråingenjören å den tekniska avdelningen
synes d nne befattningshavare böra uppföras såsom tjänsteman i andra lönegraden.
Liksom byråchefens närmaste man å den tekniska byrån torde befattningshavaren i
fråga böra benämnas förste byråingenjör.
Självfallet torde den nu antydda uppdelningen av de båda förste byråingenjörernas
arbetsuppgifter icke få utgöra hinder för byråchefen att, när han så med
hänsyn till arbetets behöriga skötande finner lämpligt, överlämna visst arbete från
den ene till den andre av de ifrågavarande båda avdelningarna. Lantbruksstipendiaterna
torde under alla förhållanden, på sätt redan ovan antytts, böra beredas arbete
jämväl å den kamerala avdelningen.
Åt ifrågavarande båda befattningshavare torde jämväl, enligt lantbruksstyrelsens
bestämmande, kunna uppdragas att självständigt föredraga visst ärende eller
viss grupp av ärenden.
Såsom vikarie för byråchefen torde efter omständigheterna förordnas den ene
eller den andre av förste byråingenjörerna.»
I de motioner, som lågo till grund för riksdagens skrivelse den 7
juni 1916 angående omorganisation av statens fiskeriadministration,
framhölls, att vissa olägenheter visat sig förbundna med den nuvarande
administrationen. I det väsentliga ville motionärerna därvid göra gällande,
att olägenheterna i fråga närmast vore att tillskriva den lokala
hskeriförvaltningens bristfälliga och otillfredsställande arbetsfördelning.
I stället för den rådande decentraliseringen borde träda en specialiseriug
på skilda arbetsuppgifter, en omläggning, som med nödvändighet krävde
»en centralisering av administrationen, så att den komme att bilda en
central "organisation, inom vilken de olika tjänstemännen skulle hava att
arbeta "på skilda delar av fiskeriadministrationens arbetsområde utan att
vara bundna till särskilda distrikt».
Emellertid framhöllo motionärerna även, att vissa förändringar
kunde tänkas erforderliga inom den nuvarande centrala administrationen.
Särskilt hänvisades till att den önskade utredningen borde kunna skänka
material för ett säkrare omdöme, huruvida en särskild styrelse vore erforderlig
eller om icke målet kunde på ett för staten biiligare sätt nås
31
Kung!. Maj.is nåd. proposition Nr hl7.
genom en centralisering med bibehållande av den nuvarande anordningen
med fiskeriförvaltningen lydande under lantbruksstyrelsen.
Vederbörande utskott vitsordade i sitt utlåtande över ifrågavarande
motioner, att vissa olägenheter vore förenade med den nuvarande organisationen,
och höll därför före, att, då frågan om vissa organisatoriska
föranstaltaingar på området redan vore föremål för behandling, det av
motionärerna framförda kravet jämväl borde bliva föremål för behandling
och sakkunnigt beaktande i ändamål att få utrönt, i vad mån och
på vilket sätt de påstådda olägenheterna skulle kunna avhjälpas.
Utskottets hemställan om utredning bifölls av båda kamrarna.
V erkställandet av den begärda utredningen uppdrogs ursprungligen
åt lantbruksstyrelsen, vilken remiss emellertid sedermera återkallades,
varefter ärendet överlämnades till de sakkunniga,
I anledning av skrivelsen avgåvos yttranden av länsstyrelser, landsting
och hushållningssällskap.
Beträffande de i motionerna vid 1916 års riksdag framkastade
förslag dels att inom den centrala förvaltningen inrymma skilda representanter
för havs- och färskvattensfiske, dels ock att genom upprättande
av en egen, från lantbruksstyrelsen skild styrelse bereda en självständigare
ställning åt näringens representation hava bland de hörda
myndigheterna och sammanslutningarna delade meningar varit rådande.
I en P. M., vilken såsom bilaga fogats vid de sakkunnigas betänkande, har byråchefen
Nordqvist lämnat en utredning av fiskeriärendenas nuvarande behandling inom
lantbruksstyrelsen. Han konstaterar i detta sammanhang en avsevärd ökning av de
å byrån handlagda ärendenas antal; sedan år 1904 en stegring från 287 till 847 ärenden
år 1915.'') Då utredningsarbetet i dess helhet åvilade byråchefen ensam, hade stora
svårigheter yppat sig att medhinna oundgängliga arbeten. Oberoende av alla övriga
förändringar i organisationen samt av upprättandet av en föreslagen fiskeriundersökningsanstalt
vore det med hänsyn härtill alldeles nödvändigt, att ökade krafter erhölles
för handhavande av den centrala förvaltningen av fiskerinäringen, »emedan i
annat fall varken nya initiativ kunna tagas eller övervakandet av tidigare vidtagna
åtgärders riktiga utförande medhinnes».
Vid övervägande av de åtgärder, som för fiskerinäringens utveckling synas
nyttigast, har byråchefen Nordqvist kommit till den uppfattningen, att fiskeriadministrationens
avskiljande från lantbruksstyrelsen och förläggande under eu särskild
styrelse vore det avgjort fördelaktigaste. Härför talade fiskerinäringens självständiga
ställning gentemot jordbruksnäringen samt vidare det sakförhållandet, att, sä länge
fiskerinäringen sorterade under lantbruksstyrelsen, den såväl inom denna styrelse
som i allmänhetens ögon torde bliva betraktad som en binäring och en bisak. Med
hänvisning till att under ärendets utredning yrkanden framställts på särskilda administrationer
efter Danmarks och Norges föredöme för havsfisket och sötvattensfisket,
l) Härvid Ur att märka, all ej mindre iin 320 utgjorts av till granskning insända sitldelar;
nämnda ärenden voro 1901 icke föremål för lanthruksstyrelsens handläggning.
:!2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
framhåller byråchefen Nordqvist vidare, att hos oss ingen skarp gräns kunde dragas
mellan dessa olika fisken och att därför en enhetlig administration vore att föredraga
framför en uppdelning på två styrelser, en för havsfisket och en för sötvattensfisket.
Fiskeristyrelsen borde utgöras av en chef, en föredragande för ärenden rörande
havsfiske, en föredragande för ärenden rörande sötvattensfiske och eu föredragande
för juridiska, kansli- och ekonomiska ärenden, vilken tillika skulle vara styrelsens
sekreterare och kassör samt hava inseende över registrators- och aktuariegöromålen.
De tre föredragandena borde benämnas byråchefer. Förutom nu nämnda tjänstemän
erfordrades två skrivbiträden och en vaktmästare. Chefen och föredragandena vid
den nya styrelsen borde i avseende å löneförmåner likställas med motsvarande ämbetsinnehavare
inom lantbruksstyrelsen. I enlighet med detta förslag borde staten för
den nya styrelsen beräknas till 44,800 kronor.
De sakkunniga hava beträffande den centrala fiskeriadininistra
ö
tionen
yttrat huvudsakligen följande:
»Vid övervägande av den centrala fiskeriadministrationens framtida gestaltning
hava vi utgått från det efter vår uppfattning oemotsägliga förhållandet, att nuvarande
ordning icke kan anses tillfredsställande. Fiskerinäringens glädjande livliga
utveckling under de senare åren, kraftigt stödd av den 1904 beslutade och 1912
fullständigt genomförda nyorganisationen av administrationen, har medfört en icke
oväsentlig ökning av fiskeribyråns arbetsbörda, som nödvändiggör på ett eller annat
sätt en förstärkning av där arbetande krafter, vilka såsom tidigare nämnts för närvarande
utgöras förutom av byråchefen av allenast ett kvinnligt biträde och en
tidvis inkallad fiskeristipendiat. I motsatt fall torde man kunna förutse, att ärendenas
handläggning kommer att avsevärt fördröjas till men för såväl fiskerisaken som
allmänheten" samt att den främste ledaren av näringens utveckling så tynges av
rent administrativa löpande ärenden, att han icke kan finna tid övrig för att ägna
uppmärksamhet åt det i alla länder pågående intensiva arbetet på fiskeriernas utveckling,
varförutan ett framgångsrikt initiativtagande icke lär kunna ifrågakomma
i vårt eget land. Därtill kommer som ett efter vår åsikt synnerligen betydelsefullt
moment, att de båda grenarna av fiskerinäringen, havsfisket och sötvattensfisket,
till sin hela natur äro varandra så väsentligt olikartade, att man icke längre kan
känna sig tillfreds med eller stå till svars för att låta dem fortfarande företrädas
av eu och samme tjänsteman, för vilken det icke ligger inom möjligheternas område
att fullt behärska alla de mångskiftande, synnerligen omfattande frågor, varuti sakkunnig
ledning kräves. I likhet med vad fallet för närvarande är i våra grannländer,
S3rnes det även hos oss skola bliva till avgjord fördel, om man sörjer för
att förvärva sakkunniga målsmän för såväl havs- som sötvattensfisket åt den centrala
myndigheten. — — —.
Huvudfrågan blir. såsom torde framgå av vad ovan sagts, om fiskeriärendena
fortfarande skola förbliva under lantbruksstyrelsens handläggning eller om tillgodoseendet
av näringens berättigade intressen kräver eu egen från lantbruksstyrelsen
avskild styrelse.
Vid avgörandet vilketdera alternativet, som därvid skall tillerkännas företrädet,
torde man till en början böra söka utröna, vad som i ingivna framställningar
och föreliggande yttranden åsyftats med uttrycket »centralisering» av administra
-
33
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 317.
tionen. Såvitt vi därvid kunnat finna, liar man i allmänhet icke avsett att direkt
i den blivande centrala myndigheten inrymma de specialister, som ansetts böra övertaga
de nuvarande fiskeriintendenternas vetenskapligt kvalificerade verksamhet vid
övergivandet av den rådande decentrajisationsgrundsatsen. Alldeles övervägande
har man i stället utgått från den förutsättningen, att ifrågavarande tjänstemän
borde knytas till den föreslagna undersökningsanstalten, vilken enhälligt ansetts böra
sättas i nära samband med den centrala myndigheten.
De för ärendenas slutliga avgörande inom centralförvaltningen erforderliga
vetenskapligt-praktiska undersökningar tillhöra den förberedande handläggningen,
vare sig de verkställas genom den lokala förvaltningens eller genom det planerade
försöksinstitutets försorg eller genom samarbete dessa organisationer emellan. Hos
oss har ingen tvekan kunnat råda därom, att, oberoende av vilken organisationsform,
som slutligen väljes, det administrativa och det vetenskapligt utredande arbetet
inom centralmyndigheten böra noga isärhållas. Under dessa förhållanden låter sig
givetvis frågan om den centrala myndighetens organisation bedömas och avgöras,
oberoende av hur fiskeriadministrationen i övrigt anordnas. Vad som erfordras är
tydligen en central myndighet, som fyller alla de krav, som rimligen kunna uppställas
på en till omfattningen efter de faktiska förhållandena avvägd, sakkunnig
och initiativkraftig ledning av den för folkhushållningen betydelsefulla fiskerinäringen.
Vid övervägande av frågan, huruvida en så beskaffad central myndighet kan
åvägabringas inom lantbruksstyrelsen eller om en särskild, därifrån utbruten fiskeristyrelse
bättre motsvarar föreliggande behov, hava vi ansett oss i främsta rummet
böra uppmärksamma det förhållandet att, innan en ny styrelse föreslås upprättad,
det noga bör tillses, att ett verkligt kännbart och oavvisligt behov därav existerar.
Därvid måste sålunda det nödiga omfattande verksamhetsfält, som en sådan åtgärd
förutsätter, redan föreligga. Man har med andra ord att omsorgsfullt undersöka,
att icke en dyrbar organisation tillskapas, innan de faktiskt givna förutsättningarna
motivera så vittutseende åtgöranden.
I jämförelse med det arbete, som åvilar vissa andra styrelsens byråer, är
den å fiskeribyrån konstaterade ökningen enligt vår uppfattning icke av den omfattning,
att den i och för sig utgör tillräcklig grund för en särskild fiskeristyrelses
upprättande. Vi hava icke heller kunnat av den motivering i övrigt, som av vissa
hörda myndigheter samt av byråchefen Nordqvist åvägabragts, komma till den övertygelsen,
att det är nödvändigt att redan nu taga ett så stort steg, som upprättande
av en ny egen styrelse skulle innebära. — — —.
Till en början må bemärkas, att sättet för besluts fattande inom lantbruksstyrelsen
endast formellt kan sägas innebära ett underordnande av fiskerinäringen
under en å detta område icke speciellt sakkunnig chef. Föredragande byråchefen
äger liksom varje annan föredragande i med lantbruksstyrelsen jämförliga verk
reservationsrätt gentemot chefens beslut, och komma sålunda hans meningar och
därför åberopade skäl att underställas den i sista hand beslutande myndighetens
prövning, vilket inträffar i det övervägande antalet av styrelsen behandlade viktigare
hithörande ärenden. Ävenledes torde i praktiken denna synpunkt spela en skäligen
underordnad roll, i det att en avvikelse från den av den sakkunnige representanten
inom styrelsen förfäktade meningen vid besluts fattande ytterligt sällan torde ha
förekommit.
Vad så beträffar fiskerinäringens självständiga ställning såsom ett skäl för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. I samt. 280 höft. (Nr 317.) 5
34
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 317.
upprättande av en särskild styrelse för handläggning av dessa ärenden, torde ett
dylikt förhållande i och för sig icke berättiga till ställande av ett dylikt krav på
statsverket. Inom näringsadministrationen torde det över huvud vara ett ouppnåeligt
och för övrigt icke önskvärt mål, att varje näringsgren utrustas med sin särskilda
styrelse. Vi tillåta oss att erinra om socialstyrelsen och kommerskollegium såsom
i detta hänseende representativa gemensamma organ för grupper av närbesläktade
näringsgrenar. Också synes såväl det åberopade förhållandet som ock vad som
anförts rörande fiskerinäringens uppfattande såsom en bisak eller binäring vara av
den underordnade beskaffenhet, att en ändring av lantbruksstyrelsens namn till
exempelvis lantbruks- och fiskeristyrelsen bringade nödig rättelse häri.
Då vi sålunda icke funnit anledning att nu föreslå upprättandet av en särskild
fiskeristyrelse utan anse under nedan angivna betingelser fiskeriärendena kunna
fortfarande med fördel handläggas inom lantbruksstyrelsen, hava vi emellertid velat
uttala, att fiskerinäringens hastiga utveckling och särskilt det uppsving, som genom
vidtagna och föreslagna förbättringar och utvidgningar i statens verksamhet för
dess^ främjande torde kunna förväntas inträffa, möjligen kunna i framtiden motivera
eu åtgärd i antydd riktning. Om och när så skulle bliva fallet, torde det vara en
jämförelsevis enkel sak att ur lantbruksstyrelsen utbryta den nu till utvidgning
föreslagna fiskeribyrån.
Den förstärkning av arbetskrafterna inom den centrala fiskeriförvaltningen,
som vi finna av behovet påkallad, bör sålunda åvägabringas genom en utökning av
fiskeribyråns nu otillräckliga personal.
Vad som i främsta rummet synes böra ifrågakomma är att sörja för, att
det nu orepresenterade, så betydelsefulla saltvattensfisket erhåller en egen företrädare
inom administrationen. Den nuvarande byråchefen är nämligen som bekant särskilt
inriktad på och skickad för tillvaratagande av sötvattensfiskets intressen och kan
förväntas finna full sysselsättning med administrationen av denna gren av fiskerinäringen.
Vi ha därefter haft att undersöka, på vilket sätt denna representation av
havsfisket bör åvägabringas. Å ena sidan kan den nuvarande fiskeribyrån tänkas
uppdelad i tvenne byråer, en för ärenden rörande sötvattensfisket och en för sådana
rörande saltvattensfisket; å andra sidan torde man kunna tänka sig bibehållande av
en fiskeribyrå, där tjänstemännen utgöras av en byråchef och föredragande i ärenden
rörande sötvattensfisket samt en byrådirektör och eventuellt föredragande rörande
saltvattensfisket, varvid dock torde höra uttryckligen angivas, att denna fördelning
av arbetet icke får lägga hinder i vägen för en eventuell framtida omkastning i de
båda tjänstemännens föredragningsskyldighet på så sätt att, om byråchefen företräder
saltvattensfisket, byrådirektörens verksamhet kommer att omfatta sötvattensfisket.
Vilketdera av dessa båda alternativ, som är att föredraga, kan i viss mån
vara en lämplighetsfråga. I båda fallen torde det med anordningen avsedda syftet
på ett tillfredsställande sätt uppnås. Då vi funnit oss böra förorda den sistnämnda
utvägen, sker det därför, att vi övertygat oss om, att en del ärenden äro av den
art, att de lämpligen förberedas i samarbete mellan båda representanterna, vilket
lättare torde kunna försiggå inom en byrå än om byråerna äro två. Likaledes
torde det svårligen kunna bestridas att, om än gränsen mellan saltvattens- och sötvattensfiske
i allmänhet ligger klar, vissa föreliggande frågor, särskilt vidkommande
35
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
förhållandena i Östersjön, endast med någon svårighet låta sig inrymmas inom det
ena eller andra facket och att med hänsyn härtill en anordning med tvenne skilda
byråer skulle medföra vissa, låt vara ej alltför stora praktiska olagenheter. Slutligen
har det synts oegentligt att genomföra en fullständig uppdelning inom den
centrala fiskeriförvaltningen, medan inom den lokala administrationen motsvarande
specialisering icke består och ej heller torde vara åtminstone helt genomförbar.
Ökad självständighet för den gren, som kommer att representeras av byrådirektören,
kan åvägabringas därigenom, att styrelsen åt nämnde befattningshavare uppdrager att
föredraga ärenden inom den av honom företrädda huvudgrenen.
På anförda grunder anse vi oss därför böra förorda upprättande av en byrådirektörstjänst
inom styrelsens fiskeribyrå, med eventuell föredragningsskyldighet
för närvarande av ärenden rörande saltvattensfisket.
Vidare ha krav framförts på beredande av lättnad i de rena sekreterargöromålen
för nämnda byrås vidkommande, och har i detta syfte ifrågasatts uppförande
i staten av en juridiskt utbildad tjänsteman med tjänstgöringsskyldighet å nskenbyrån.
Vi ha funnit oss böra upptaga detta spörsmål till prövning i samband med
liknande anspråk från andra av styrelsens byråer. Likaledes återkomma vi i nämnda
sammanhang till fiskeribyråns behov av kvinnligt biträde.»
De åligganden, som tillkomma byråchefen för kansli- och ekonomiska -)f™n™lr2
ärenden inom lantbruksstyrelsen, vilken, i anslutning till vad ovan löie- och inträdande
slagits rörande byråindelnings införande i egentlig mening inom styrelsen,
skulle bliva byråchef å den administrativa byrån, finnas angivna i § 21
i den för lantbruksstyrelsen gällande instruktion. De äro av synnerligen
omfattande beskaffenhet.
De sakkunniga, liava beträffande denna byra anfört bland annat
följande:
»Av de mångtaliga uppgifter, som upptaga kanslibyråchefens tid, är givetvis
den att ansvara för uppsättningen av expeditionerna till styrelsens beslut den mest
betungande. Ehuru byråchefen tack vare särskilt det å byrån anställda äldsta
k v inuti ga biträdets långvariga tjänst och stora duglighet hittills kunnat erhålla en
wod hjälp jämväl vid uppsättning av enklare expeditioner, nödgas emellertid denne
i andra fall, i fullständig avsaknad av juridiskt utbildade biträden, ensam utföra
hela detta arbete. Nu ifrågavarande uppgift, som under första skedet av lantbruksstyrelsens
verksamhet med hänsyn till ärendenas då relativt ringa antal beräknades
kunna fyllas av en person, har så småningom utvecklat sig därhän, att en sådan
anordning icke längre kan upprätthållas utan skada för arbetets utförande. Det
torde nämligen ligga i öppen dag, att med de byråchefen för kansli-och ekonomiska
ärenden i övrigt åliggande, nog så maktpåliggande och sin tid krävande uppgifter
icke i längden rimligtvis kan förenas icke blott ansvaret för utan jämväl verkställandet
av själva uppsättningen av koncept till inom styrelsen föredragna ärenden,
vilkas antal stegrats i samma mån, som arbetet inom ämbetsverket i dess helhet ökats.
I detta sammanhang må jämväl erinras om den olägenhet, som uppstått för
lantbruksstyrelsen därigenom att styrelsen i saknad av någon underordnad tjänsteman
med juridisk utbildning nödgats under kanslibyråchefens semester årligen anlita
en utomstående tjänsteman för uppehållande av byråchefsbefattningen i fråga.
36
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
Till belysande av ökningen i kanslibyråchefens arbetsbörda torde kunna tjäna
bär nedan intagna uppgifter rörande antalet till styrelsen inkomna ärenden under
de ar, som förflutit, sedan lantbruksstyrelsen inrättades.
1890 |
1895 |
1900 |
1905 |
1910 |
1911 |
1912 |
1913 |
1914 |
1915 |
1916 |
|
Lantbruksbyrån ............... |
707 |
887 |
952 |
1,552 |
2,305 |
2,375 |
2,619 |
2,705 |
2,673 |
2,818 |
3,378 |
Agrikulturtekniska byrån... |
171 |
351 |
534 |
625 |
822 |
892 |
902 |
738 |
1,267 |
1,493 |
1,214 |
Byrådirektörens avdelning .. |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
1,018 |
1,306 |
|||
Fiskeribyrån................... |
in |
145 |
171 |
307 |
469 |
427 |
536 ‘ |
523 |
596 |
847 |
962i |
Kanslibyrån .................... |
— |
72 |
116 |
103 |
118 |
151 |
131! |
196 |
291 |
443 |
524| |
iTuberkulosavdelningen ...... |
— |
- |
4,106 |
i |
5,330 |
5,278 |
5,399| |
6,009 |
5,437 |
5,190 |
5,187! |
Summa |
989 |
1,458 |
5,879 |
7,232 |
9,044 |
9,123 |
9,587'' |
10,171 |
10,264 |
11,809; |
12,571; |
framgår, att antalet till lantbruksstyrelsen inkomna ärenden från styrelsens
tillkomst intill utgången av år 1916 mer än tolvdubblats.
Antalet från styrelsen utgångna expeditioner under år 1890 ställer sig i iämforelse
med de under de senaste fem åren avlåtna på följande sätt:
t—* 00 CD O to |
1913 ; |
1914 |
1915 i |
1916 |
|
Lanlbruksbyrån ........ |
i l 1,361 |
2,001 |
2,116 |
2,085 ; |
2,644 |
Agrikulturtekniska byrån ......... |
•■1 425 |
461 |
553 |
857 |
779 |
Byrådirektörens avdelning |
1 475 |
||||
Fiskeribyrån .............. |
384 |
538 |
610 |
681 |
1,284 |
Kanslibyrån ........... |
171 |
199 |
204 |
269 |
|
Tuberkulosavdelningen .. |
■ ■i ''i 82 |
109 |
in |
114 |
194 |
Summa! 1004 2,423 |
3,308 |
3,594 1 |
5,481 j |
8,306 |
• • , lrånräknas nu de av 1916 års expeditioner, vilkas uppsättning, enligt vad
inhamtat, verkställts av byrådirektören, finner man, att sedan år 1890 antalet
av de expeditioner för vars uppsättande i koncept byråchefen för kansli- och ekonomiska
ärenden haft att svara, mer än femdubblats. De inom lantbruksstyrelsen
Handlagda, direkt av kristiden föranledda ärenden hava med undantag för år 1917
utgjort ett mycket ringa antal av den anledningen, att ärenden av sådan art som
Bekant i regel handlagts inom vederbörande kristidskommissioner.
ökats frå™72iStillh524 ^ ^ ifrågavarande byråchcfs föredragning hörande ärenden
-i t iwed,.d,®? ovan ?ngivna betydande utvecklingen av styrelsens verksamhet har
&J.a,*a. et ±oln'' att den kanslibyrån åliggande ekonomiska förvaltningen blivit allt
vidlyftigare och mer krävande.
-------- / 1
1 Som rotlar över de olika ärendesgruppema icke upplagts förrän 189°, har nå°-on sneeifikation
av ärendena dessförinnan icke kunnat lämnas. S P
37
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr ii 17.
Lantbruksstyrelsens uppbörd utgjorde år 1890 53,149.9 6 kronor fördelade å
11 konti. Under de senaste fem åren har uppbörden ställt sig sålunda:
1912 |
| 1913 |
1914 |
1915 |
1916 |
||||
kronor |
antal : konti t | |
, antal kronor , 1 konti |
kronor |
antal ; |
kronor 1 J |
antal konti |
kronor |
antal : |
257,441.13 |
! | 54 |
347,742.83 j 62 ■ |
422,471.3 4 |
71 |
435,178.59 ; |
72 |
454,737.28 ; |
83 |
Nu lämnade uppgifter giva vid handen, att icke blott själva uppbörden 8-dubblats utan även att samtidigt det antal konti, varå medlen måst redovisas, stigit
från 11 till 83.
Vad angår registrators- och aktuariegöromålen, vilkas övervakande jämväl
ankommer på ifrågavarande byråchef, så hava dessa ökats i direkt proportion till
de inkommande ärendenas antal.
För ett behörigt utförande av det byrån åliggande arbetet hava de å byrån
anställda tre kvinnliga biträdenas krafter måst i avsevärd grad tågas i anspråk å
övertid. Såsom redan i det föregående anförts har denna tid i medeltal uppgått
till 8 timmar per dag, då i varje fall ytterligare extra arbetskraft måst anlitas i
medeltal 2 timmar dagligen.
Nu anmärkta förhållanden synas oförtydbart giva vid handen, att för ett
behörigt utförande av de byråchefen för kansli- och ekonomiska ärenden åliggande
uppgifter oundgängligen erfordras väsentligt ökade arbetskrafter. Särskilt torde för
behövligheten härav kunna åberopas den omständigheten, att ifrågavarande byråchef
har att ansvara för så gott som hela styrelsens expeditionsväsen och som följd
därav nödgas taga del av behandlingen av samtliga därmed sammanhängande, inom
styrelsen förekommande ärenden. För att lantbruksstyrelsen skall bliva i tillfälle
att draga mesta fördelen av hans arbetskraft, måste enligt vårt förmenande givetvis
lättnad beredas byråchefen i det egentliga kansli- och kassörsarbetet.»
Sedan de sakkunniga därefter förmält sig hava inhämtat, att byrådirektören,
vars tid ursprungligen beräknats komma att för vattenavledningsärendens
handläggning och vad därmed ägde sammanhangtagas
i anspråk allenast till hälften, så helt upptagits med utförande av
detta arbete, att han icke ens varit i stånd att fullgöra den honom
enligt lantbruksstyrelsens instruktion åliggande uppgift att ansvara för
uppsättningen av de av byråchefen för agrikulturtekniska ärenden föredragna
ärendena, och att sistnämnda ai-bete sålunda alltjämt kommit att
åvila kanslibyråchefen, vilken sålunda icke erhållit avsedd lindring, hava
de fortsatt sålunda:
»Vi äro av den uppfattningen, att byråchefen å administrativa byrån, som
kanslibyråchefen efter den nya organisationens genomförande skulle komma att benämnas,
bör i huvudsak bibehållas vid de funktioner han nu innehar.
38
Ekonomiska
ärenden.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
Då såväl chefen som ledamöterna av lantbruksstyrelsen med undantag av
den administrative byråchefen kunna förutsättas bliva personer med så gott som
uteslutande praktisk-teknisk utbildning, synes lämpligt, att ansvaret för ämbetsverkets
expeditionsväsende alltjämt koncentreras hos byråchefen å den administrativa
byrån. Expeditionerna till de inom ämbetsverket föredragna ärendena komma
på så sätt fortfarande att underkastas en enhetlig formell granskning, varigenom
åt verket bevaras en i formellt avseende sammanhållande kraft. I fråga om vissa
formulärskrivelser och andra expeditioner av liknande art torde emellertid, synes
det oss, undantag av styrelsen kunna medgivas från regeln, att expeditionen skall
före dess avlåtande granskas av administrative byråchefen. Vid organiserandet av
den nya byggnadsstyrelsen har man även med utgångspunkt från ovan framhållna
synpunkter åt den administrative byråchefen därstädes uppdragit ansvaret för ärendenas
formella behandling. — — —
Med den ekonomiska förvaltningen följer eu mängd olika göromål, såsom
föredragning av räkningar, uttagning av medel, siffergranskning av räkningar, utbetalande
av medel till mycket stor del i småposter, uppgörande av månatliga
sammandrag över ställningen av de till styrelsens förfogande ställda anslag, förandet
av styrelsens räkenskaper och upprättande av bokslut däröver m. m. — — —.
Vi hava oss särskilt bekant, att de dagligen återkommande, ofta brådskande medelsutbetalningarna
vålla en ofördelaktig splittring i byråchefens ifråga eljest krävande
arbete.
Vi anse sålunda, att vissa av de kanslibyråchefen i nu ifrågavarande avseende
åliggande göromål med fördel skulle kunna utföras av en underordnad befattningshavare.
Härvid tänka vi närmast på handhavandet av styrelsens kassa, verkställandet
av utbetalningar, bokföring in. m., med andra ord de rena kassörs- och bokhällargöromålen.
Däremot hålla vi före, att byråchefen fortfarande bör som hittills
bibehållas vid föredragningen av styrelsens ekonomiska ärenden. Detta synes nämligen
vara av största vikt ur den synpunkten, att kanslibyråchefen vid fattande av
styrelsens beslut, särskilt då dessa gälla utbetalningar av medel, i varje fall besitter
kännedom om de olika anslagens ställning, vilket han näppeligen skulle kunna gorå,
därest han icke själv vore föredragande av styrelsens ekonomiska ärenden. .
Vid jämförelse i nämnda avseende med andra ämbetsverk, med vilka lantbruksstyrelsen
företer vissa likheter, såsom medicinalstyrelsen och nya byggnadsstyrelsen,
skall man jämväl finna, att kassörs- och bokhållargöromålen därstädes
uppdragits åt en å den kamerala, respektive den administrativa byrån anställd underordnad
tjänsteman med kamer al-juridisk utbildning. — — —.
Tanken på att eventuellt med den nuvarande kvinnliga registratorstjänsten
förena utförande av de nu omordade kassörs- och bokhållargöromålen har icke varit
oss främmande. Tvärtom har, särskilt med fästat avseende därå att, enligt vad vi
erfarit, en befattningshavares tid icke skulle bliva helt upptagen av styrelsens
kassörs- och bokhållargöromål, möjligheten av en sådan anordning varit föremål
för en ingående undersökning från vår sida. Sedan vi emellertid förvissat oss
därom, att registratorsgöromålen inom lantbruksstyrelsen med hänsyn till det därmed
förenade arbetet kräva en persons hela arbetskraft, hava vi icke ansett oss
höra framställa något förslag i nu berörda avseende.----—.
I överensstämmelse med det ovan sagda och då det är av synnerlig vikt, att
39
Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 317.
en byråchef icke onödigtvis belastas med rent detaljarbete, torde såsom biträde åt
byråchefen å ifrågavarande byrå böra uppföras en första gradens tjänsteman med
huvudsaklig uppgift att ombesörja de byrån åvilande kassörs- och bokhållargöromålen.
Denne tjänsteman torde lämpligen kunna benämnas byråassistent. Under
tider, då byråassiStentens tid icke komme att helt tagas i anspråk för berörda
arbete, torde ,åt honom — — — jämväl böra uppdragas .att utföra förefallande
notariegöromål.
Beträffande den formella kompetensen för byråassistenten torde härutinnan
böra gälla vad som i allmänhet är eller kan varda föreskrivet om inträde i rikets
administrativa ämbetsverk.
Beträffande frågan om ställföreträdare för byråchefen anse vi, att såsom
sådan lämpligen torde kunna förordnas den sekreterare, som här nedan kommer att
föreslås till uppförande i lantbruksstyrelsens stat.
Registrators- och de därmed sammanhängande aktuariegöromålen inom ämbetsverket
hava jämte andra arbeten av mera kvalificerad art under kanslibyråchefens
överinseende alltsedan lantbruksstyrelsens tillkomst med ett synnerligen tillfredsställande
resultat bestritts av ett extra kvinnligt biträde. Då man även på de
senare åren just sökt mer och mer realisera den tanken att ej använda juridiskt
utbildad eller eljest överkvalificerad arbetskraft, där icke arbetets beskaffenhet sådant
kräver, synas alla skäl tala för, att en av de nuvarande extra kvinnliga biträdesbefattningarna
i lantbruksstyrelsens stat uppföres såsom registratorsbefattning. I
detta sammanhang anse vi oss böra erinra därom, att vid senaste omorganisation
av medicinalstyrelsen man i förevarande avseende gått så långt, att den dåvarande
manliga registratom överfördes på indragningsstat och registratorsbefattningen uppfördes
såsom en tredje gradens kvinnliga biträdesbefattning.
I avseende å denna befattningshavares tjänsteställning torde, med hänsyn till
att för ifrågavarande arbete fordras icke blott god omdömesförmåga och stor noggrannhet
utan även en grundlig kännedom om de olika ärendenas art och sättet för
deras behandling, nämnda biträdesgrad här böra, i likhet med vad i medicinalstyrelsen
skett, vinna tillämpning. Avlöningsförmånerna till sådan befattningshavare
äro 1,100 kronor i lön, 750 kronor, i tjänstgöringspenningär och 150 kronor
i ortstillägg jämte två ålderstillägg å 200 kronor efter respektive fem och
tio år.
Såsom redan förut framhållits kommer registratorns tid att bliva helt upptagen
uteslutande av de med registratorstjänsten förenade göromål.
Härefter åtérstår att tillföra lantbruksstyrelsen för kansliarbetets utförande
erforderliga biträdande arbetskrafter. Det arbete, vars tillgodoseende här är i fråga,
omfattar dels rena sekreterargöromål (uppsättning av koncept till utgående expeditioner),
vartill i regel fordras tjänstemän med juridisk utbildning, dels ock rotelföring,
expediering, kollationering, renskrivning m. m., vilka arbeten i regel, det
sistnämnda alltid, utföras av kvinnliga biträden. — — —.
Härvid upptages först till behandling den juridiskt utbildade personalen.
Vad då först angår den administrativa byrån — — — torde för uppsättning
av byråns egna jämförelsevis få expeditioner det sekretorarbiträde i allmänhet vara
Registratorgöromil.
Kanslipersonal
med juridisk
kompetens.
40
Kung1. Maj ds nåd. proposition Nr 317.
till fyllest, som kan påräknas av den underordnade tjänsteman, vilken skulle, enligt
vad vi ovan föreslagit, anställas å byrån.
Vad därefter angår lantbruksbyrån, så föranleder det stora antalet till denna
byrå hörande ärenden givetvis ett betydande arbete med uppsättning av koncept
till expeditioner i de olika ärendena. — — — —. Av de i regel mest krävande,
underdåniga skrivelserna och utlåtandena belöper sig under år 1916 i genomsnitt en
skrivelse eller utlåtande på varje arbetsdag, vartill kommer ett tiotal andra expeditioner.
Sammanställer man detta förhållande med den omständigheten, att expeditionernas
antal befinner sig i en stadig stegring, vilken kommer att bliva än större,
i den mån lantbruksstyrelsen tager initiativ till nya åtgärder, inses, att de sekreterargöromål,
som komma att föranledas av ifrågavarande byrås föredragning, måste
bliva i hög grad maktpåliggande. Härvid torde heller icke böra förbises den ökning
i expeditionernas antal, som kan bliva en följd av särskilda åtgärders vidtagande
för trädgårdsskötselns främjande. Någon nämnvärd hjälp för uppsättande av expeditioner
och dylikt å byrån torde knappast kunna påräknas av den föreslagne byrådirektören.
Dennes tid torde nämligen komma att uteslutande tagas i anspråk för
utredningar och uppsättande av promemorior in. in. Tagas sålunda i betraktande
nu anförda omständigheter, synes knappast något tvivel kunna råda därom, att man
för utförande av enbart nu ifrågavarande arbete måste räkna med anställande av
en sekreterare eller med andra ord en juridiskt utbildad tjänsteman i andra normalgraden.
—- — — —. Ett ytterligare skäl för uppförande i styrelsens stat av eu
sekreterare torde vara, att därigenom en tjänsteman erhålles, åt vilken vid förfall
för den administrative byråchefen lämpligen skulle kunna, såsom redan ovan antytts,
uppdragas att uppehålla dennes befattning, varigenom nu rådande svårigheter i
detta avseende skulle avlägsnas.
För uppsättningen av expeditionerna till de å agrikulturtekniska byrån hörande
ärendena, vilka i första hand handlagts å byråns kamerala avdelning, torde
närmast förste byråingenjören å denna avdelning höra ansvara. För detta arbete,
vilket i regel består uti ifyllande av tryckta formulär, torde juridisk utbildning icke
heller vara erforderlig. För uppsättningen av övriga å byrån belöpande expeditioner
eller de, som för närvarande uppsättas å kanslibyrån, torde däremot erfordras
biträde av en tjänsteman med juridisk-administrativ skolning. — — — —.
Jämväl uppsättning av expeditionerna till de å fiskeribyrån handlagda ärenden
torde kräva biträde av ovan angivet slag. Av enahanda skäl, som ovan sagts beträffande
byrådirektören å lantbruksbyrån, torde någon nämnvärd hjälp i berörda
avseende icke vara att påräkna av den föreslagne byrådirektören å fiskeribyrån. —
Sistnämnda två byråers expeditioner utgöra årligen i medeltal 1,315. Härtill
kommer ett fåtal å tuberkulosavdelningen belöpande, mera krävande expeditioner.
Med hänsyn såväl till vad vi inhämtat rörande arten i allmänhet av nu ifrågavarande
expeditioner som ock till deras antal i jämförelse med antalet av lantbruksbyråns
expeditioner, i medeltal under de senaste fem åren uppgående till 2,041,
synes det vara till fyllest, om för utförande i första hand av sekreterargöromålen
å agrikulturtekniska byrån, fiskeribyrån och tuberkulosavdelningen beräknas en
administrativt utbildad tjänsteman i första lönegraden.
Vi föreslå sålunda, att, förutom byråassistenten å administrativa byrån, såsom
biträdande personal med juridiskt-administrativ utbildning i lantbruksstyrelsens stat
41
Kutig!. Majds nåd. proposition Nr 317.
uppföras två tjänstemän, varav en i andra och en i första lönegraden. Den förre
torde höra benämnas sekreterare och den andre byråassistent. Genom en sådan
anordning skulle, om byråchefen å administrativa byrån jämväl tages i betraktande,
vinnas en lämplig gruppering av tjänster med juridisk kompetens inom lantbruksstyrelsfen,
. där sålunda skulle komma att finnas representerade samtliga tre normalgrader,
vilket särskilt vid vikariatsfrågor under semestertider och sjukdomsfall är
av betydelse.
Rörande spörsmålet om sist berörda två tjänstemäns placering till tjänstgöring
inom styrelsen hava vi, efter övervägande av de olika sätt, som i sådant
avseende ansetts tänkbara, och de skäl, som kunnat tala för det ena eller det andra
sättet, funnit oss icke böra föreslå deras knytande till vare sig den ena eller andra
av styrelsens byråer, utan torde detta vara en lråga, varom det lämpligast bör tillkomma
lantbruksstyrelsen att i en blivande arbetsordning bestämma. Yi vilja allenast
framhålla angelägenheten därav, att arbetsfördelningen ifrågavarande tjänstemän
emellan kommer att ske på ett med hänsyn till deras kvalifikationer och lämplighet
för arbetet inom ämbetsverket så gagneligt sätt som möjligt.
Kompetensen för sekreteraren och sistbemälde byråassistent anse vi böra
bestämmas i likhet med vad ovan föreslagits rörande byråassistenten å administrativa
byrån.
De sakkunniga övergå härefter till den kvinnliga personal, som synes böra
uppföras å ordinarie stat.
Vad då först angår den för utskrivning och expediering av samtliga från
styrelsen utgående expeditioner erforderliga personalen hava vi kommit till den uppfattningen,
att härför torde erfordras dels ett mera kvalificerat och erfaret kvinnligt
biträde, med uppgift närmast att under den administrative byråchefen leda och övervaka
ifrågavarande arbete, dels ock för själva renskrivningsarbetet ett annat kvinnligt
biträde. Förstnämnda biträde, som jämväl borde åligga att vara registratorns ställföreträdare
samt att, då registratorsarbetet sådant påfordrade, biträda sistnämnda
befattningshavare, torde lämpligen böra uppföras i andra biträdesgraden (1,600_-
2,000 kronor). Det andra biträdet däremot anse vi böra tilldelas första biträdesgraden
(1,200—1,600 kronor).
För utförande av lättare kansligöromål såsom rotelföring, registrering m. m
för lantbruksbyråns räkning torde böra beräknas ett kvinnligt biträde. Arten av
det arbete, som sålunda torde komma att åvila detta biträde, synes motivera detsammas
uppförande i andra biträdesgraden.
Dessutom har av lantbruksbyråchefen starka skäl anförts för anställande å
denna byrå av ett kvinnligt biträde för renskrivning o. d. De sakkunniga, som icke
velat motsätta sig en sådan anordning, hava emellertid med hänsyn till svårigheten
att nu bedöma det behov av dylikt biträde, som efter den nya organisationen kan
komma att göra sig gällande, ansett olämpligt, att detta biträde uppföres som ordinarie.
Vi hava i stället här nedan under anslaget till amanuenser, extra biträden
vikariatsersättmng och expenser beräknat medel härför, därest sådan hjälp skulle
visa sig erforderlig.
Hos den nuvarande byrådirektören äro, såsom i det föregående nämnts, anställda
tre kvinnliga biträden. Det ena av dessa biträder byrådirektören med uppsättande
av lättare expeditioner och förandet av föreskrivna förteckningar över med
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 280 käft. (Nr 317.) 6
Kvinnliga
biträden.
42
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 317.
statsmedel understödda företag samt andra liggare angående foretagen och darmed
i samband stående ämnen, ävensom vid övervakandet att de från vederbörande
sökande till förvaring i lantbruksstyrelsens arkiv insända avskrifter och kopior av
handlingar och ritningar rörande ifrågavarande företag befinnas vara enligt nöjaktigt
bevis härom fullt överensstämmande med de akter, som legat till grund för planens
fastställande, i vilket avseende särskilt skall tillses, att de vid fastställelsen gjorda
ändringar och tillägg i huvudexemplaren även finnas införda i vederbörande avskrifter
och kopior. För detta arbete erfordras icke blott en synnerligen ingående
kännedom om ifrågavarande ärenden utan jämväl god omdömesförmåga och utomordentlig
noggrannhet. Med hänsyn till de kvalifikationer, som sålunda måste stallas
på ifrågavarande biträde, vilket efter den nya organisationens genomförande synes
höra på enahanda sätt biträda förste byråingenjören på den agrikultur teknisk a byråns
kamerala avdelning, torde den s. k. tredje biträdesgraden har hora vinna tillämpning.
Beträffande de två övriga kvinnliga biträdena, av vilka det ena företrädesvis
som hittills torde böra biträda med införande å kostnadsförslagen och planerna till
ovannämnda företag av Kungl. Maj:t vid anslags eller lans beviljande fastställa
ändringar och det andra huvudsakligen verkställa rensknvningsarbeten torde dessa
framdeles i lika hög grad som för närvarande vara erforderliga. Av de nu ifrågavarande
två biträdena torde det ena böra uppföras i andra bitradesgraden och det
andra i första biträdesgraden. . , , ■ ,
För rotelföring, registrering och dylikt å agrikulturtekmska byråns tekniska
avdelning torde böra beräknas ett kvinnligt biträde i andra biträdesgraden.
För samma ändamål torde för fiskeribyråns del böra uppföras ett kvinnligt
biträde i andra biträdesgraden. Detta biträde torde med hänsyn till den mindre
omfattningen av rotelförings- och registreringsarbetet å fiskeribyrån jemväl hora
åläggas att utan särskild ersättning verkställa den kontroll rörande insända sa delar
m. m., som på sätt ovan nämnts för närvarande utföres av det å byrån anstalta
extra biträdet mot gottgörelse från anslaget till dödande av sälar.
Slutligen torde ytterligare böra uppföras ett ordinarie kvinnligt biträde med
uppgift i första hand att åt styrelsens chef utföra stenografenng, renskrivning m. m.
Åt detta biträde synes jämväl böra uppdragas att under registratorns inseende liava
närmaste vården av styrelsens bibliotek, varjämte det skulle åligga biträdet i fråga
att i övrigt utföra förefallande kansliarbete. Då för nämnda uppgifter torde erfordras
en mera kvalificerad person, synes detta biträde höra, i likhet med det hos medicinalstyrelsens
chef anställda kvinnliga biträdet, sättas i den s. k. andra bitradesgraden.
Deri närmare fördelningen av arbetet de kvinnliga biträdena emellan torde
höra ankomma på lantbruksstyrelsen.
Enligt de av oss nu framställda förslagen skulle den ordinarie kvinnliga personalen
i lantbruksstyrelsen. det kvinnliga ingenjörsbiträdet å agrikulturtekmska
byrån och registratorn å administrativa byrån inbegripna, utgöras av 2 bitraden i
första lönegraden, 6 i andra lönegraden och 3 i tredje lönegraden. Härjämte beräknas
ett extra kvinnligt biträde å lantbruksbyrån. Då inom styrelsen for närvarande
finnas stadigvarande anställda 10 extra kvinnliga bitraden, kommer den
kvinnliga personalen att ökas med 2 kvinnliga bitraden, penna ökning motsvarar
i betraktande av det med den nuvarande personalen erforderliga övertidsarbetet
allenast det oundgängligaste behovet.»
43
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
Såsom tidigare nämnts finnas inom lantbruksstyrelsen för närvarande
anställda en förste och en andre vaktmästare. De sakkunniga
hava funnit, att redan nu ett rätt så kännbart behov föreligger av anställande
av ytterligare en vaktmästare hos styrelsen. Med hänsyn härtill
och i betraktande jämväl därav att detta behov torde komma att
göra sig än mer gällande, därest det av dem framställda förslaget om
utökning av styrelsens personal vunne beaktande, hava de ansett sig
böra föreslå uppförande i lantbruksstyrelsens stat av en tredje vaktmästare.
De sakkunniga hava härefter lämnat följande sammanställning över
den föreslagna organisationen, förutom chefen:
Lantbrnksbyrån.
Ordinarie.
En byråchef.
En byrådirektör.*
Extra.
Två eller flera amanuenser (beräknat belopp 6,000 kronor).
Agrikuiturtekniska byrån.
Ordinarie. 9
En byråchef.
Två förste byråingenjörer {därav en ny).
Ett kvinnligt ingenjörsbiträde.
Extra.
Två byråingenjörer.
Fiskeribyrån.
Ordinarie.
En byråchef.
En byrådirektör.
Administrativa byrån.
Ordinarie.
En byråchef.
En byråassistent (kassör och notarie).
En kvinnlig registrator. 1
1 De föreslagna nya befattningarna hava betecknats med kursiv stil.
Vaktmästare.
Samman fattning -
Chefens ställning
och avlöning
sförmåner.
44 Kung!,. Maj ds nåd. ''proposition Nr 317.
Utom byråerna.
Ordinarie.
Fm sekreterare.
En byråassistent (notarie).
Ett kvinnligt biträde i tredje biträdesgraden.
Sex kvinnliga biträden i andra biträdesgraden (därav ett nytt).
Två » » i första »
En förste vaktmästare.
Två andre vaktmästare (därav en ny).
Extra.
Ett kvinnligt biträde.
Anm. De kvinnliga biträdenas placering hava de sakkunniga tänkt sig på följande sätt:
å lantb ruksbyrån: 1 andra gradens och 1 extra biträde, å agrikulturtekniska byrån: förutom
det kvinnliga ingenjörsbiträdet (3:e graden) 1 tredje gradens, 2 andra gradens och 1 första gradens
biträde, å fiskeribyrån: 1 andra gradens biträde samt å administrativa byrån: förutom registratorn
(3:e graden) 2 andra gradens och 1 första gradens biträde.
Beträffande chefens ställning och avlöningsförmåner hava de sakkunniga
— med undantag av överdirektören Flack, som icke deltagit i
behandlingen av denna del av ärendet — anfört följande:
»I samband med den nu föreslagna utökningen av lantbruksstyrelsens personal
hava vi ansett oss böra jämväl till prövning upptaga frågan, huruvida ämbetsverkets
chef fortfarande som hittills bör bibehållas vid ställning av överdirektör med därmed
förenade avlöningsförmåner av 10,000 kronor eller om någon förändring härutinnan
torde böra ske.
Till utrönande härav hava vi först undersökt förhållandet i nu ifrågavarande
avseende beträifande andra med lantbruksstyrelsen jämförbara centrala ämbetsverk.
Därvid hava vi funnit, att chefen för såväl lotsstyrelsen som riksförsäkringsanstalten
med vardera endast tre ordinarie ledamöter intar ställning av generaldirektör
med en avlöning av 11,000 kronor. Vidare ger den verkställda utredningen
vid handen, att i de centrala ämbetsverk, vilkas chef har överdirektörs ställning,
förutom lantbruksstyrelsen samt läroverks- och folkskolöverstyrelserna, där ledamotsantalet
uppgår till fyra. ledamöternas antal är två eller tre. Sålunda utgöras vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, försäkringsinspektionen samt kontrollstyrelsen av, jämte
överdirektören, tre ledamöter, under det att i vardera av fångvårdsstyrelsen och lant,-mäteristyrelsen ledamöternas antal uppgår till allenast två.
Vad de båda skolöverstyrelserna beträffar, vilka i likhet med lantbruksstyrelsen
utgöras av en överdirektör och fyra ledamöter, torde böra framhållas, att läroverksöverstyrelsens
hela ordinarie personal förutom ledamöter och chef utgöres av 1
andra och 3 första gradens tjänstemän samt folkskolöverstyrelsen av 1 andra och
2 första gradens tjänstemän.
Enligt det av oss framlagda förslaget skulle lantbruksstyrelsens ordinarie
personal komma att bestå av förutom chefen och ledamöterna 5 andra gradens och
2 första gradens tjänstemän.
45
Kungl. Maj.ts nåd. ''proposition Nr 317.
Av det ovan sagda torde framgå, att lantbruksstyrelsens chef skulle efter
den nya organisationens genomförande, därest han bibehölles såsom överdirektör,
komma att intaga en ställning, som icke vore fullt jämförlig med den, som tillkommer
cheferna för vissa andra med lantbruksstyrelsen i nu ifrågavarande avseende
jämförliga centrala ämbetsverk. Särskilt tänka vi härvid på den nyligen
omorganiserade riksförsäkringsanstalten.
Uteslutande av nu antydd anledning synas sålunda starka skäl tala för att
lantbruksstyrelsens chef beredes en förbättrad ämbetsställning.
Då härtill kommer, att i betraktande av lantbruksstyrelsens utömordentligt
betydelsefulla och alltmer krävande uppgift att främja och stödja utvecklingen av
landets modernäring det är av synnerlig vikt att till ämbetsverkets chef kunna förvärva
en framstående och för posten väl kvalificerad person, synes det oss välbetänkt,
att åt lantbruksstyrelsens chef gives ställning av generaldirektör.
Beträffande storleken av det arvode, som i denna egenskap bör tillkomma
honom, torde detta, i likhet med vad senast skett beträffande arvodet till generaldirektören
och chefen för den år 1917 inrättade byggnadsstyrelsen, bestämmas till
11,000 kronor eller till det för generaldirektörer i gällande normalstat bestämda
beloppet.»
Till i ngen] örsbiträden å agrikulturtekniska byrån finnes i nu gällande
stat för lantbruksstyrelsen upptagen en post å 10,000 kronor, varjämte
för samma ändamål å extra stat för år 1918 anvisats ett anslag
till enahanda belopp. De sakkunniga hava, såsom ovan anförts, föreslagit,
att i blivande stat för lantbruksstyrelsen upptages ett belopp av
15,400 kronor till anställande av två extra byråingenjörer samt till
ingen]örsbiträden å agrikulturtekniska byrån.
Anslag till
byråingenjörer
och ing
enj örsbiträden
å agrikulturtckläska
byrån.
Till andra extra biträden inom lantbruksstyrelsen än nyssnämnda
ingen]örsbiträden ävensom till vikariatsersättning och expenser finnes i
styrelsens stat upptaget ett belopp av 19,000 kronor. Härjämte har
riksdagen på framställning av Kung!. Maj:t från och med år 1916 för
samma ändamål anvisat anslag å extra stat, vilka för år 1918 uppgå
till sammanlagt 12,100+3,000 = 15,100 kronor.
Nämnda i styrelsens stat upptagna belopp har under år 1916 tagits
i anspråk på följande sätt:
biträde å lantbruksbyrån
» » fiskeri by rån .....
» » kanslibyrån ....
d » »
kvinnligt
1
1
1
1
1
Övertidsarbete ..
)>
»
»
»
1.200
720
3,000
1,800
1,400
3,365
11,485
312
Vikariatsersättning (under kanslibyråchefens semester)................
Egentliga expenser..................................................................................
Summa kronor 19,000.
7,203
Anslag till
amanuenser,
extra biträden,
vikariatsersättning
och
expenser.
46
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
Ovanberöi''da å extra stat anvisade belopp å 15,100 kronor hava
beräknats för nedannämnda ändamål:
1 kvinnligt biträde å agrikulturtekniska byrån ..............................
1 » » » byrådirektörens avdelning..............................
2 kvinnliga biträden å » » ............................
Övertidsarbete å nämnda båda avdelningar.......................................
ökade medel till egentliga expenser ..............................................
Två arbetsbiträden å lantbruksbyrån (amanuenser) ........................
Summa kronor
1,200
1,500
2,400
1.500
2.500
6,000
15400.
De sakkunniga hava i detta ämne anfört huvudsakligen följande.
»Till anställande av agronomutbildade amanuenser torde på sätt i det föregående
antytts böra beräknas ett belopp av 6,000 kronor......
I överensstämmelse med vad tidigare föreslagits bör för anställande av ett
extra kvinnligt biträde beräknas ett belopp av 1,200 kronor.
För att lantbruksstyrelsen skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin
viktiga uppgift, erfordras enligt vårt förmenande, att såväl ämbetsverkets chef som
dess tekniska byråchefer i ganska avsevärd utsträckning företaga inspektions- och
andra tjänsteresor. Med de arbetskrafter, som hittills stätt styrelsen till buds, har
det icke varit möjligt att i erforderlig omfattning företaga sådana resor. Med iakttagande
av att i chefens frånvaro särskild vikarie såsom hittills icke skulle behöva
förordnas, hava vi till gottgörelse åt de vikarier, som eljest under dylika resor
måste förordnas, beräknat ett belopp av i runt tal 2,400 kronor.
För beredande av semesterledighet för befattningshavare hos styrelsen torde,
i likhet med vad fallet är beträffande andra centrala ämbetsverk, böra finnas tillgång
till vikariatsersättningar i allmänhet, motsvarande vederbörande befattningshavare
tillkommande tjänstgöringspenningar. Beträffande de kvinnliga biträdena
synes emellertid, med hänsyn till de med dessa befattningar förenade tjänstgönngspenningarnas
ringa belopp, för vikarie för kvinnligt biträde i högsta grad höra beräknas
125 kronor, för biträde i mellangrad 100 kronor samt för biträde 1 lägsta
grad 75 kronor, allt för månad, varjämte till vikarie för vaktmästare en ersättning
av högst 3 kronor per dag bör avses. Nu nämnda princip har jämväl kommit till
tillämpning vid beräknande av det i medicinalstyrelsens nu gällande avlöningsstat
upptagna beloppet till vikariatsersättningar. Med utgångspunkt härifrån hava vi
kommit till ett belopp av i runt tal 5,800 kronor.
Härjämte anse vi emellertid, att för mötande av ytterligare behov av vikariatsersättningsmedel
(vid sjukdomsfall 0. d.) ävensom för anlitande vid behov av
tillfälliga biträden bör avses ett belopp av 2,500 kronor.
Detta gör sammanlagt 2,400 + 5,800 + 2,500 = 10,700 kronor, vilket belopp
vi anse böra beräknas för vikariatsersättning.
Lägges det belopp av den i lantbruksstyrelsens stat upptagna anslagspost
till expenser, vilket för år 1916 funnits tillgängligt för täckande av egentliga expensutgifter,
eller 7,203 kronor, till det belopp å 2,500 kronor, som för vartdera av åren
1917 och 1918 för samma ändamål beviljats å extra stat utöver det i styrelsens
stat upptagna anslaget, erhållas 9,703 kronor. Enligt vad vi erfarit hava de till
47
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Kr 317.
styrelsens förfogande sålunda ställda expensmedel redan under nuvarande förhållanden
visat sig otillräckliga för ett om än så nödtorftigt tillgodoseende av det oundgängligaste
behovet. Visserligen hava med iakttagande av den yttersta sparsamhet
därav kunnat bestridas de löpande utgifterna. Däremot hava andra hithörande
behov, exempelvis underhållet av styrelsens inventarier, i icke ringa mån måst
eftersättas på grund av brist på medel härtill. Under sådana omständigheter och
i betraktande jämväl av att med den av oss ovan föreslagna utökningen av lantbruksstyrelsens
ordinarie personal torde följa ett ej oväsentligt vidgat behov av
expensmedel, hava vi icke ansett oss kunna ifrågasätta de egentliga expensmedlens
beräknande i den nya staten till lägre belopp än 15,000 kronor.
Enligt de antydda beräkningarna skulle alltså erfordras
till amanuenser ........................ |
....................... kronor |
6,000: — |
» extra biträde........................ |
........................ » |
1,200: — |
» vikariatsersättningar ........ |
........................ » |
10,700: — |
» expenser............................... |
........................ » |
15,000: — |
Summa kronor |
32,900: — |
vilken summa torde böra avrundas till 33,000 kronor.»
Den i det föregående omförmälda extra kvinnliga biträdesbefattningen
å kanslibyrån, med vilken enligt lantbruksstyrelsens beslut för
närvarande är förenat ett årligt arvode av 3,000 kronor, har allt sedan
lantbruksst3U’elsens inrättande eller i icke mindre än 27 år innehafts av
fröken Anna Vestin. Detta biträde bär under sin långvariga tjänst
inom ämbetsverket utfört ett synnerligen förtjänstfullt och träget arbete.
Därest, såsom de sakkunniga ansåge, hem bida biträde uppflyttades
i högsta kvinnliga biträdesgraden å ordinarie stat, skulle, även om hon
genast tillerkändes två ålderstillägg, hennes avlöning icke komma att
uppgå till högre belopp än 2,400 kronor.
De sakkunniga hava under sådana förhållanden ansett billigheten
kräva, att ifrågavarande biträde hölles skadeslöst för den nedsättning i hennes
fasta avlöningsförmåner, som skulle bliva en följd av befattningens
uppförande å ordinarie stat, så mycket mer som hennes nuvarande inkomster
i lantbruksstyrelsen, övertidsarbete inberäknat, uppgått till icke mindre
än omkring 4,000 kronor.
På grund härav hava de sakkunniga ansett skäligt, att bemälda
biträde, under förutsättning att hon antoges till biträde å den nya staten,
måtte tillerkännas ett personligt avlöningstillägg till sådant belopp, att
hennes sammanlagda ordinarie avlöning uppginge till 3,000 kronor.
För sådant ändamål hava de i förslag till övergångsstat upptagit ett
belopp av 600 kronor.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle för lantbruksstyrelsen komma
att gälla följande ordinarie stat och övergångsstat:
Övergångs
förhållanden.
De sakkunnigas
förslag
till stater.
48
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
A. Ordinarie stat.
Avlöning
Lön jä |
Tjänst- 1 |
1 Orts- 1 |
Summa i |
Anmärkning |
pennin- i |
tillägg |
|||
gar |
) |
|||
7,000 |
3,000 |
1,000 i |
11,000 |
1 |
5,000 |
2,500 |
600! |
po o o |
Efter 5 år kan lönen höjas! |
15,000 |
7,500 |
1,800 j |
24,300 |, |
med 600 kronor. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
|
3,600 |
'' 1,800 |
400 |
5,800 |
Efter 5 år kan lönen höjas’ |
400 |
med 500 kronor och! |
|||
3,600 |
1,800 |
5,800 | |
efter 10 år med ytter-i |
|
3,600 3,600 |
1,800 1,800 |
400 400 |
5,800 5,800 |
ligare 500 kronor. |
med 500 kronor, efter, |
||||
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
i 10 år med ytterligare! |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
500 kronor och efter. |
15 år med än ytter-ligare 500 kronor. |
||||
1,100 |
750 |
150 |
2,000 |
|
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 | |
Efter 5 år kan lönen höjas |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
med 200 kronor ochj |
4,500 |
2,750 |
750 |
8,000 |
ligare 200 kronor. |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
i |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
|
900 |
450 |
150 |
1,500 |
jEfter 5 år kan lönen höjaSj |
350 |
i 150 |
1,200 |
(■Efter 5 år kan lönen höjas |
|
700 |
(1 med 100 kronor och |
|||
700 |
350 |
150 |
1,200 |
j j efter 10 år med ytter-it ligare 100 kronor. |
— |
— |
— |
15,400 |
|
— |
— |
— |
33,000 |
|
— |
| - |
I - |
1150,700 |
Generaldirektören och chefen
1 byråchef...........................
3 byråchefer ........................
1 byrådirektör .....................
1 byrådirektör ...................
1 l:e byråingenjör .............
1 l:e byråingenjör ..............
1 sekreterare.......................
1 byråassistent....................
1 byråassistent................
1 kvinnligt biträde i tredje lönegraden
2 kvinnliga biträden i tredje lönegraden
.......................................
1 kvinnligt biträde i andra lönegraden j
5 kvinnliga biträden i andra löne-1
graden.......................................
1 kvinnligt biträde i första lönegraden
1 kvinnligt biträde i första lönegraden j
1 förste vaktmästare .................... i
| 1 vaktmästare .............................
1 vaktmästare .............................
I Till arvoden åt två extra byråingenjörer
samt till ingenjörsbiträden å
agrikulturtekniska byrån ............
j Till amanuenser, extra biträden, vikariatsersättning
och expenser......
Summa kronor
Anwi. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100
kronor årligen.
B. Övergångsstat.
Till personligt avlöningstillägg åt biträdet Anna Vestin
Kronor
600
600
49
Kung!. Alaj:ts nåd. proposition Nr 317.
Villkoren för åtnjutande av de i ovannämnda statförslag upptagna
avlöningsförmåner hava de sakkunniga ansett böra fastställas i
huvudsaklig anslutning till vad 1917 års riksdag i sådant avseende beslutat
i fråga om befattningarna i byggnadsstyrelsen.
Till mig har därefter från de sakkunniga ingivits en den 24
januari 1918 dagtecknad, så lydande skrift:
»Efter övervägande av de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas för åstadkommande
av en önskvärd förstärkning av fiskeri by råns inom lantbruksstyrelsen
personal, i syfte att åt vardera av fiskerinäringens båda huvudgrenar, saltvattensoch
färskvattensfisket, förvärva sin särskilda målsman, hava vi i avgivet betänkande
funnit oss böra föreslå uppförande i lantbruksstyrelsens stat av en byrådirektörstjänst
i andra normalgraden. Under den prövning, som föregick nämnda
förslags framställande, framkommo vissa betänkligheter med hänsyn till möjligheten
att för nämnda befattning kunna förvärva en person med de höga kvalifikationer,
varförutan ändamålet med tjänstens upprättande icke ansågs kunna uppnås. Det
kunde nämligen icke förbises, att den grupp befattningshavare, ur vilken i främsta
rummet byråchefs- och byrådirektörstjänsterna tänkas rekryterade, nämligen fiskeriintendenterna,
genom den samtidigt förordade löneregleringen föreslogs till erhållande
av eu lön, som skulle endast med ett ortstillägget motsvarande belopp understiga
deii byrådirektören tillkommande. Under sådana förhållanden torde man icke kunna
undgå att hysa farhågor för, att en fiskeriintendent skall befinnas ovillig att frånträda
sin innehavda befattning för att ägna sig åt den i verkligheten icke bättre
avlönade tjänsten inom styreisen. Då vi på i betänkandet närmare angivna skäl
icke funnit oss kunna tillstyrka uppförandet i styrelsens stat av ännu en byråchefstjänst
med fiskerinäringen som verksamhetsområde och icke heller ansett det
möjligt att åt den föreslagna befattningen giva karaktär av sådan utom de för de
centrala verken fastställda normalgraderna, hava vi icke kunnat se någon tänkbar
utväg att undanröja de säkerligen med rätta befarade rekryteringssvårigheterna.
I årets statsverksproposition hava vi emellertid funnit, att herr statsrådet
under nionde huvudtiteln (punkt 97) beträffande statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt såsom en lämplig väg att undgå liknande svårigheter beträffande ifrågavarande
verk föreslagit, att åt byrådirektörer där giva en avlöning, motsvarande
den för byrådirektörer i patent- och registreringsverket bestämda och i fjol beträffande
en byrådirektörsbefattning å extra stat i lantmäteristyrelsen analogivis tilllämpade.
Avlöningen skulle på så sätt komma att uppgå till 6,800 kronor, därav
4,200 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar och 600 kronor i ortstillägg,
vartill kan efter fem år komma ett ålderstiliägg å 600 kronor. Vidare
borde till byrådirektör utnämnd andragradstjänsteman erhålla rätt för älderstilläggs
erhållande tillgodoräkna sig tid över tio år i andragradstjänsten.
Då det synes oss uppenbart, att en åtgärd av denna art skulle vara ägnad
att helt undanröja de av oss hysta farhågorna beträffande rekryteringen av den
ifrågasatta byrådirektörstjänsten å fiskeribyrån, hava vi velat i det nya läge, frågan
genom herr statsrådets ovan omförmälda ståndpunktstagande erhållit, rikta uppBihang
till riksdagens ''protokoll 1918. 1 sand. 280 höft. (Nr 317.) 7
Ang. byrådirektören
å
fiskeribyrån.
Framställningar
från
samtliga
statskonsulenter.
50 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
märksamheten å förhållandet, i förhoppning att herr statsrådet vid prövning av
vårt tidigare avgivna förslag ville taga under särskilt övervägande, huruvida icke
åt den föreslagna byrådirektörstjänsten skulle kunna givas samma avlöning, som
nu förordats böra utgå till byrådirektörerna i meteorologisk-hydrografiska anstalten.
Den omständigheten, att nu ifrågavarande byrådirektör därigenom skulle
komma att i avlöningshänseende bliva gynnsammare ställd än övriga styrelsens
motsvarande befattningshavare, synes oss icke böra få utgöra hinder för vidtagande
av berörda anordning. De uppställda kompetenskraven överstiga avgjort dem, som
torde ifrågakomma för den endast agronomutbildade och icke specialiserade tjänstemannen
å lantbruksbyrån, vartill kommer som ett ytterligare skäl, att innehavaren
av den föreslagna byrådirektörsbefattningen å fiskeribyrån jämväl genom sin verksamhet
i högre grad än den till lantbruksbyrån knutne är avsedd att bliva en mera
självständig målsman inom styrelsen för den av honom företrädda huvudgrenen.»
Statskonsulenter.
I en till lantbruksstyrelsen ingiven skrift den 18 juni 1913 hava
de nuvarande innehavarna av statskonsulentbefattningarna i boskapsskötsel
Josef Ekelund, i mejerihushållning Gustaf Liljhagen, i svinskötsel
Nils Landberg, för det mindre jordbruket August (%tergren och i fröodling
Anders Elofsou, gjort framställning om beredande av höjning i
till dem utgående avlöning och resekostnadsersättning. Angående deras
nuvarande förmåner i nämnda hänseenden har här förut lämnats uppgift
vid behandlingen av frågan om statskonsulenternas anlitande inom
lantbruksstyrelsen. I nämnda framställning framhölls svårigheten för
statskonsulenterna att av lönen vinna skälig utkomst för sig och sina
familjer samt deras mångsidiga arbete, som krävde speciell utbildning.
Vidare anfördes, att förflyttandet från tjänster hos enskilda eller hushållningssällskapen
till statskonsulentbefattning borde vara en befordran,
men att detta icke nu vore fallet i ekonomiskt hänseende. Många länskonsulenter
vore högre avlönade och hade tillfälle till arvoden för särskilda
arbeten. Statskonsulenterna syntes närmast jämförliga med föreståndarna
vid central anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
vilka hade professors avlöning. Reseersättningen enligt fjärde klassen
vore så låg, att den menligt inverkade på tjänsterna, helst konsulenternas
arbete till dryg del bestode i resor, vilka omfattade längre tid och utsträcktes
över hela landet. Sådana resor krävde dyrbarare utrustning
och nödvändiggjorde förhyrande av nattlogi, merendels i städerna, där
prisen vore höga. Ledamöter i premieringsnämnd, vilka statskonsulenterna
å tjänstens vägnar medföljde å deras förrättningsresor, reste efter
tredje klassen.
51
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
I skrivelse den 27 juli 1913 hemställde statskonsulenten östergren,
att befattningen såsom statskonsulent för det mindre jordbruket
måtte uppföras å ordinarie stat.
Lantbruksstyrelsen överlämnade med skrivelse den 10 oktober 1913 Lantbruk*.
v o f-11 ep kj
dessa framställningar och hemställde därvid, att avlöningen till de tre ny10 lots.
ordinarie stalskonsulenterna i boskapsskötsel, i mejerihushållning och i
svinskötsel måtte höjas till 5,800 kronor, om bostadsorten vore Stockholm,
men eljest till 5,400 kronor; att enahanda avlöning måtte å extra
stat anvisas åt statskonsulenterna för det mindre jordbruket och i fröodling;
samt att reseersättningen måtte utgå efter tredje klassen i resereglemente!.
I detta sammanhang bör omförmäla» en uppkommen fråga om
förändring av den nuvarande befattningen såsom undervisare i fårskötsel
och ullkultur.
Uti skrivelse den 10 maj 1915 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
täcktes låta verkställa undersökning rörande möjligheterna att verksamt
befrämja fårskötseln inom landet, särskilt med hänsyn till ökad och förbättrad
produktion av ull och dennas användning i svensk industri, samt
vidtaga de åtgärder, som i anledning av en sådan undersökning kunde
prövas lämpliga.
Sedan kommerskollegiet och lantbruksstyrelsen anbefallts att gemensamt
häröver avgiva utlåtande samt lantbruksstyrelsen erhållit bemyndigande
att för frågans närmare utredning tillkalla sakkunniga,
avgåvo dessa sakkunniga den 10 oktober 1916 betänkande, varefter
kpmmerskollegiet och lantbruksstyrelsen den 14 mars 1917 avläto skrivelse
angående åtgärder för åstadkommande av en förbättrad och ökad ullproduktion,
vilken framställning föranledde proposition till 1917 års
riksdag, som biföll densamma.
I betänkandet hade emellertid de sakkunniga bland annat föreslagit
inrättandet av en statskonsulentbefattning i fårskötsel, vilken fråga
icke föranledde något förslag i nyssnämnda proposition. Lantbruksstyrelsen
har nu i skrivelse den 3 oktober 1917 underställt denna fråga
Kungl. Majrts prövning och torde ur styrelsens skrivelse följande böra
återgivas:
Statskomulent
i fårskötsel.
»Ända sedan år 1831 har det funnits en av staten anställd undervisare i Lantbruk.-, -fårskötsel, på grund av nådiga brevet den 15 juni 1877 antagen medelst kontrakt styrelsen ''■''/„>
tillsvidare med sex månaders uppsägning. Denne undervisares avlöningsförmåner 1917
äro enligt nådiga brevet den 29 maj 1874 av samma års riksdag fastställda att
Itc sakkunnigas
yttrande
och förslag.
52 Klingl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
utgå med 2,000 kronor i första lönegraden, vilken avlöning får efter innehavarens
av sådan beställning väl vitsordade tjänstgöring under en tid av 5 år, räknad från
och med året näst efter det, då han blivit antagen, ökas med 500 kronor och således
årligen utgå med 2,500 kronor, vidare efter 5 års sådan tjänstgöring höjas
till 3,000 kronor och slutligen efter 5 års sådan tjänstgöring höjas till 3,500 kronor.
Enligt nådiga brevet den 2 juni 1876 äger undervisaren rätt till pension efter de
grunder, som i sådant hänseende då voro för civila ämbets- och tjänstemän i allmänhet
stadgade, och är sålunda berättigad och skyldig att vid 70 års ålder avgå
från tjänsten, dock med rätt för vederbörande, vilken det tillkommer att entledigandet
meddela, låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade
prövas kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och
han finnes villig att i densamma kvarstå. Rese- och traktamentsersättning utgår
till undervisaren enligt fjärde klassen i gällande resereglemente. — — —. Då den
nuvarande undervisaren, som är född 1843 och således uppnått en ålder av 74 år,
erhållit lantbruksstyrelsens tillstånd att kvarstå i tjänsten tillsvidare intill den 1 juli
1918, kan han även utan ansökning när som helst överflyttas på indragningsstat.
Vidkommande behovet av anställande av en statskonsulent anser sig lantbruksstyrelsen
kunna hänvisa till den utredning, vilken av förbemälda sakkunniga
åvägabragts angående fårskötselns ställning till det nutida jordbruket och som leder
till det uttalandet av de sakkunniga, att alla anledningar synas föreligga att för
framtiden ullpris och köttpris skola bliva sådana, att fårskötseln i landet, rätt bedriven
och av det allmänna på lämpligt sätt befrämjad, skall bliva ekonomiskt
lönande.
I likhet med de sakkunniga finner lantbruksstyrelsen den särställning den nuvarande
undervisaren i fårskötsel intager gent emot de övriga statskonsulenterna i
husdjursskötselns andra grenar icke vara på giltiga skäl grundad, utan att en omläggning
av befattningen till mera överensstämmelse med dessa är önskvärd. Detta
gäller med hänsyn till såväl skyldigheter som avlöningsförmåner.
Vad skyldigheterna beträffar, så borde dessa, vad angår statskonsulenten i
fårskötsel, vara i huvudsak desamma som de, vilka beträffande andra grenar av
husdjursskötseln enligt gällande reglemente tillhöra de för dessa anställda statskonsulenterna,
d. v. s. i huvudsak att biträda lantbruksstyrelsen med begärda utredningar
samt att på rekvisition tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar.
Särskilt bör framhållas, att, på sätt de sakkunniga anfört, den blivande statskonsulenten
i fårskötsel bör äga kompetens, förutom i övriga till befattningen självskrivet
hörande grenar av fårskötseln, jämväl i fråga om ullbedömning, ullsortering och
marknadsfordringarna å ull, samt att han även i alla dessa avseenden bör äga erforderlig
utbildning.»
Lantbruksstyrelsen bär hemställt, att till avlöning åt en statskonsulent
i fårskötsel måtte å ordinarie stat uppföras anslag till enahanda
belopp, som styrelsen förut föreslagit för de ordinarie statskonsulenterna,
De sakkunniga, som haft att utreda frågan om lantbruksstyrelsens
omorganisation m. m., hava i fråga om statskonsulenternas ställning och
avlöning m. m. först erinrat om sitt förut återgivna uttalande, att statskonsulenten
för det mindre jordbruket antoges vara avsedd att, i någon
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317. 58
form överflyttas till en blivande institution för handläggning av egnahemsärendena,
vadan de sakkunniga icke ansåge sig böra göra något
uttalande beträffande dennes ställning. De hava vidare anfört huvudsakligen
följande:
»Beträffande statskonsulenten i fröodling föreligger visserligen icke någon
framställning om denna befattnings uppförande såsom ordinarie. Vi hava emellertid
det oaktat ansett oss böra till prövning upptaga denna fråga. Vid en närmare
undersökning av denne statskonsulents verksamhet under de gångna åren (befattningen
tillkom år 1912) hava vi nämligen funnit, att densamma torde vara stadd i
en ständigt stegrad utveckling. Av allmänheten har statskonsulenten i fröodling
allt mer och mer anlitats. Även lantbruksstyrelsen har i stor utsträckning använt
hans biträde för utredningar rörande åtgärder till fröodlingens främjande, varförutom
befattningshavaren i fråga genom på eget initiativ igångsatta försök och utredningar
lyckats komma till för särskilt vallodlingen i vårt land i ekonomiskt avseende synnerligen
värdefulla resultat.
Behovet av ifrågavarande befattning har sålunda visat sig vara av så stadigvarande
natur, att redan i denna omständighet grundad anledning synes föreligga
att uppföra avlöningen till innehavaren av densamma på ordinarie stat.
Då därtill ytterligare kommer, att med det växande intresse, varmed beteskulturen
omfattas av landets jordbrukare, det synes vara av vikt, att en alltmer
planmässig ledning från statens sida kommer denna för jordbrukets framgångsrika
bedrivande synnerligen viktiga odling till del, något som väsentligt underlättas
genom tillgång på omförmälde statskonsulent, anse vi, att största möjliga säkerhet
bör beredas därför, att man icke endast vid befattningen må kunna behålla en duglig
och för densamma fullt kompetent innehavare utan ock må kunna påräkna kompetent
sökande, då befattningen en gång bliver ledig. Därför kräves emellertid enligt vår
uppfattning med nödvändighet, utom att med befattningen förenas skäliga avlöningsförmåner,
att den osäkerhet undanröjes, som alltid i viss mån måste vara förbunden
med innehavandet av en på extra stat uppförd befattning.
Några delade meningar torde näppeligen råda därom, att statskonsulenternas
nuvarande löneförmåner äro alltför knappt tillmätta. Dessa befattningshavare äro
nämligen för närvarande i avlöningshänseende icke ens fullt jämställda med tjänstemän
i den s. k. första normalgraden. Begynnelseavlöningen är visserligen densamma,
men slutlönen är 500 kronor högre för sistnämnda tjänstemän. I betraktande särskilt
av de kvalifikationer, som med hänsyn till de statskonsul eu terna åliggande uppgifter
givetvis måste ställas på en dylik befattningshavare, synas starka skäl tala
för att såväl å ordinarie som å extra stat uppförda statskonsulenter uppflyttas till
ställning lika med andra gradens tjänstemän. Härmed skulle just följa de avlöningsförmåner,
som lantbruksstyrelsen, på sätt ovan nämnts, ifrågasatt för dessa befattningshavare.
Beträffande frågan om rätt för statskonsulent att för erhållande av ålderstillägg
å den nya staten få tillgodoräkna sig den tid, han före den nya lönestaten.s
trädande i tillämpning innehaft samma befattning, har lantbruksstyrelsen beträffande
de ordinarie statskonsulenterna föreslagit, att sådan rätt måtte tillerkännas dem.
Vi äro av samma uppfattning. Möjligen kan den åsikten här tänkas göra sig
gällande, att ifrågavarande befattningshavare, med hänsyn till den för dem före
-
54
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
slagna begynnelseavlöningens storlek, 5,400 (5,800) kronor, i förhållande till den
med statskonsulentbefattning för närvarande förenade motsvarande avlöning, 4,000
kronor, icke borde medgivas sådan rätt för ålderstilläggs erhållande som ovan sagts.
Gent emot en sådan uppfattning vilja vi erinra därom, att, i samband med att
instruktörerna i boskapsskötsel och mejerihushållning år 1905 uppfördes såsom statskonsulenter,
lönen för dessa befattningshavare höjdes från 2,000 kronor till 4,000
kronor eller med 2,000 kronor, varvid befattningshavarna medgåvos rätt att för
ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig sin tjänstgöring såsom instruktörer. För
övrigt må anmärkas, att de statskonsulenter, varom nu är fråga, d. v. s. de ordinarie,
redan tillerkänts de två ålderstillägg, varav de enligt nu gällande stat kunna
komma i åtnjutande, vadan den verkliga ökningen i dessa befattningshavares avlöningsförmåner,
om de medgivas ovan föreslagna rätt för ålderstilläggs åtnjutande,
uppgår till allenast 1,800 respektive 1,400 kronor, beroende på om bostadsorten är
Stockholm eller icke.
Yad däremot angår de å extra stat uppförda statskonsulentema för det mindre
jordbruket och i fröodling, har det synts lantbruksstyrelsen, som om rätt att för
ålderstillägg räkna sig till godo föregående innehavande av sådan tjänst icke syntes
kunna medgivas dessa befattningshavare av skäl, att den föreslagna ökningen av
deras avlöningsförmåner, vilka utgjorde 4,000 kronor, i allt fall genast efter den
nya statens trädande i kraft bleve lika stor som den ökning, av vilken de nuvarande
ordinarie statskonsulentema komme i åtnjutande. Sedan lantbruksstyrelsen avlät
sin nu ifrågavarande framställning, har emellertid riksdagen på förslag av Kungl.
Maj:t för vart och ett av åren 1917 och 1918 beviljat nuvarande innehavarna av
sistnämnda befattningar vardera ett personligt ålderstillägg av 500 kronor. I betraktande
härav torde enligt vår uppfattning få anses skäligt, att nuvarande statskonsulenten
i fröodling, vilken ansetts böra uppföras å ordinarie stat, berättigas
att för erhållande av ett första ålderstillägg å den nya staten tillgodoräkna sig den
tid, han redan tjänstgjort i samma befattning.
I anledning av vad statskonsulentema i sin ovanberörda skrift anfört ifråga
om de inom hushållningssällskapen anställda konsulenter i jämförelse med statskonsulenterna
tillkommande förmåner, vilja vi meddela, att från de olika hushållningssällskapen
i detta avseende infordrade uppgifter giva vid handen, att ingen av
dessa konsulenter torde komma att, därest statskonsulenternas löneförmåner fastställas
i överensstämmelse med vad vi ovan föreslagit, uppnå en i avlöningsavseende
så gynnsam ställning som dessa, även om därvid tagas i betraktande resekostnadse
isättning och andra ersättningar i form av särskilda arvoden för vissa arbeten,
som i en del fall äro förenade med länskonsulenttjänsterna.
Körande lantbruksstyrelsens förslag i fråga om statskonsulenternas bostadsort,
sä hava vi redan i fråga om organisationen av styrelsens lantbruksbyrå angivit vår
ståndpunkt till detta spörsmål.
För åtnjutande av de föreslagna nya avlöningsförmånerna torde, på sätt lantbruksstyrelsen
föreslagit, böra stadgas enahanda villkor, som enligt kungörelsen den
11 november 1910 gälla för statskonsulenten i svinskötsel.
Beträffande den av oss i det föregående föreslagna i viss mån förändrade
tjänstgöringsskyldigheten för statskonsulentema, torde, såsom vi jämväl vid behandlingen
av detta spörsmål framhållit, bestämmelser härom böra intagas i blivande
nya reglemente]! för ifrågavarande befattningshavare.
Kungl. Maj:ts nåd proposition Nr 317. 55
I anslutning till vad lantbruksstyrelsen i sin ovanberörda skrivelse den 5
juli 1915 föreslagit anse vi, att, därest tjänstgöringsskyldighet i nämnda styrelse
ålägges statskonsulenterna och deras bostadsort bestämmes till Stockholm, dessa
böra tillerkännas rätt att på tider, som av lantbruksstyrelsen bestämmas, årligen
åtnjuta 1 Va månads semester.
Vidkommande frågan om statskonsulenternas rese- och traktamentsersättning,
vilken för närvarande utgår enligt fjärde klassen i gällande resereglemente, har
lantbruksstyrelsen av ovan angivna skäl föreslagit, att ifrågavarande befattningshavare
måtte medgivas sådan ersättning enligt tredje klassen i samma reglemente.
Otvivelaktigt torde jämväl enligt vår uppfattning de av statskonsulenterna och lantbruksstyrelsen
anförda jämförelserna utgöra talande skäl för eu förbättring av
statskonsulenternas ställning uti nu ifrågavarande avseende. På förfrågan har
emellertid från civildepartementet meddelats, att därstädes för närvarande vore
under utarbetande förslag till provisorisk höjning av de i gällande resereglemente
upptagna traktamentsbelopp, vilket förslag vore avsett att föreläggas nästinstundande
riksdag, samt att dessutom under närmaste framtiden vore att emotse förslag till
fullständig revision av samma resereglemente. Under sådana förhållanden hava
vi för vår del endast ansett oss nu böra föreslå, att statskonsulenterna i ett
blivande nytt resereglemente berättigas till samma rese- och traktamentsersättning
som den, vilken kan komma att tillerkännas med dem jämförliga befattningshavare
såsom domänintendenter, yrkesinspektörer, folkhögskolinspektören, inspektörerna
för den lägre lantbruksundervisningen och för elektriska anläggningar, överassistenterna
vid centralanstalten för jordbruksförsök in. fl.
Vad slutligen angår det av lantbruksstyrelsen i dess ovanberörda skrivelse
den 3 oktober 1917 framställda förslaget om inrättande av en statskonst entbefattning
i fårskötsel, så äro jämväl vi av den åsikten, att den nuvarande befattningen
såsom undervisare i fårskötsel, särskilt i betraktande av den utveckling, som ifrågavarande
gren av lanthushållningen kan antagas gå till mötes som en följd därav,
att nästlidet års riksdag beviljat särskilt anslag för fårskötselns främjande, bor
ersättas med en statskonsulent. Vi hava så mycket mindre att erinra mot en sådan
anordning, som den nuvarande undervisaren i fårskötsel, vilken redan uppnått en
ålder av 74 år, på sätt lantbruksstyrelsen i sin sistberörda skrivelse framhållit,
när som helst kan förklaras skyldig avgå med pension. Vi hava heller intet att
invända däremot, att befattningen i fråga, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, uppföres
ä ordinarie stat. Mot de för densamma ifrågasatta avlöningsförmåner eller mot
de ifrågasatta villkor och bestämmelser för avlöningsförmånernas åtnjutande hava
vi så mycket mindre något att erinra, som dessa stå i full överensstämmelse med
vad vi i sådant avseende bär ovan föreslagit beträffande de övriga statskonsulenterna.
Vad vi föreslagit i fråga om de nuvarande statskonsulenternas tjänstgöringsskyldighet,
bostadsort m. in., torde givetvis böra gälla jämväl statskonsulenten i fårskötsel.»
De sakkunniga hava slutligen framhållit, att vid bifall till deras
förslag beträffande statskonsulenterna erfordrades eu höjning i ordinarie
anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar»
från 755,700 kronor med 17,000 kronor till 772,700 kronor under iakttagande''
samtidigt dels att anslagstiteln »befrämjande i allmänhet av
Framställningar
från
statens fiskeritjänstemän.
56 Kungl, Ma j ds nåd. proposition Nr 317.
jordbruk och lantmannanäringar» minskades med ett belopp, motsvarande
det till nuvarande undervisaren i fårskötsel under sistnämnda an slagstitel
beräknade arvodet eller 2,000 kronor, dels ock att anslag å extra
stat icke längre behövde upptagas till anställande av en statskonsulent
i fröodling.
Angående statskonsulenternas reseersättning bär ledamoten av de
sakkunniga, överdirektören Flach i avgiven reservation gjort följande
uttalande:
»Såsom ett av huvudskälen för den av statskonsulentema och lantbruksstyrelsen
gjorda hemställan, att statskonsulenternas ersättning för tjänsteresor måtte
utgå enligt resereglementets 3:e klass i stället för, såsom nu är fallet, enligt reglementets
4:e klass, har framhållits, att med dem jämförliga befattningshavare såsom
domänintendenter, yrkesinspektörer, bergmästare, inspektörer för elektriska anläggningar
och jämväl överassistenter vid centralanstalten för jordbruksförsök ansetts
böra tillerkännas rese- och traktamentsersättning enligt förstnämnda klass. Detta
skål äger enligt min mening fortfarande sin fulla giltighet. Det synes mig sålunda
icke vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att, när t. ex. statskonsulenten
i mejerihushållning inspekterar statens mejeriundervisningsanstalter, rese- och
traktamentsersättning till honom utgår enligt resereglementets 4:e klass, medan däremot
inspektörerna för den övriga lägre lantbruksundervisningen ävensom folkhögskolinspektören
och folkskolöverstyrelsens inspektris vid sina inspektionsresor uppbära
ersättning enligt samma reglementes 3:e klass.
Den omständigheten, att dagtraktamentet i de olika reseldasserna nu på grund
av förändrade tidsförhållanden möjligen kan komma att höjas, synes mig icke utgöra
skäl för att ovannämnda skillnad mellan med varandra fullt jämförliga befattningshavare
fortfarande skall äga bestånd. Därtill kommer, att den nu ifrågasatta förhöjningen
i traktamentsersättningen icke lärer kunna betraktas såsom någon förhöjning
i egentlig mening utan tillkommit uteslutande såsom en följd av rådande
dyrtid och det sjunkande penningvärdet.
På grund såväl härav som av vad statskonsulentema och lantbruksstyrelsen
i övrigt i ämnet anfört — därvid jag anser mig särskilt böra framhålla betydelsen
såväl för lantbruksstyrelsen som för de näringsgrenar, en var av statskonsulentema
representerar, att konsulenternas resor icke genom otillfredsställande kostnadsersättning
bliva inskränkta till det minsta möjliga — får jag såsom min mening
uttala, att de sakkunniga även i denna punkt bort biträda lantbruksstyrelsens
förslag.»
Statens fiskoritjänsteinän.
Uti en i maj 1912 dagtecknad skrivelse hava samtliga statens
ordinarie fiskeritjänstemän hemställt, att lantbruksstyrelsen måtte vidtaga
åtgärder för förbättrande av lönevillkoren; i en ny skrivelse i juli 1913
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 317. 37
hava samma tjänstemän begärt, att styrelsen ville hos Kungl. Maj:t göra
framställning om, att statens fast anställda fiskeritjänstemän måtte tilldelas
löneförmåner motsvarande dem, som tillkomme andra normalgradens
tjänstemän. Från fiskeriingenjören har till lantbruksstyrelsen ingivits
eu promemoria rörande det honom tillkommande arvodet. Slutligen har
tiskeriintendenten i övre norra distriktet N. Rosén ingått med en framställning,
att lantbruksstyrelsen ville vidtaga åtgärder i syfte att åt
nämnde intendent utverka ortstillägg till lönen å 400 kronor, om han
vore stationerad i Luleå, och å 300 kronor, om stationen vore Umeå.
Med anledning av nämnda framställningar har lantbruksstyrelsen i
skrivelse den 10 oktober 1913 hos Kungl. Maj:t gjort framställning om
förhöjning av ifrågavarande fiskeritjänstemäns löner. Till stöd för denna
har anförts i huvudsak följande:
Den nuvarande staten för statens fiskeriadministration godkändes av 1904
års riksdag och fastställdes av Kungl. Maj:t den 17 juni samma år. I denna stat
upptogos sex fiskeriintendenter med eu avlöning för en var av dem av 4,00u kronor,
därav 2,500 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, en fiskeriassistent
med avlöning av 3,000 kronor, därav 1,800 kronor i lön och 1,200 kronor i
tjänstgöringspenningar, två fiskeri stipendiater med arvode å 1,500 kronor samt eu
fiskeriingenjör med arvode å 2,000 kronor. För fislceriintendenterna och fiskeriassistenten
skulle lönen kunna efter fem år höjas med 500 kronor och efter 10 år
med ytterligare 500 kronor.
För att kunna antagas till fiskeriassistent erfordrades jämlikt reglementet för
statens fiskeriassistent den 18 november 1904 minst godkända insikter i zoologi och
botanik i filosofie licentiatexamen eller ock att genom utgivna skrifter eller på annat
sätt styrkt sig hava förvärvat insikter, motsvarande minst betyget godkänd i zoologi
uti filosofie licentiatexamen och i botanik i filosofie kandidatexamen. Enligt reglementet
för statens fiskeriintendenter den 18 november 1904 erfordrades för befordran
till intendentstjänst samma teoretiska kvalifikationer, vartill komme minst fyra års
tjänstgöring såsom fiskeristipendiat eller fiskeriassistent eller ock att annorledes hava
förvärvat omfattande praktisk erfarenhet i de ämnen, som tillhörde fiskeriintendentens
verksamhetsområde.
Lantbruksstyrelsen har vidare erinrat därom, att de kompetensfordringar, som
sålunda stadgats för befordran till fiskeriintendent och fiskeriassistent, närmast kunde
jämställas med dem, som uppställts för befordran till lektorstjänst vid de högre allmänna
läroverken samt för tjänstemän vid meteorologiska centralanstalten. Mot dessa
nära sammanfallande kompetenskrav svarade emellertid skäligen olika löneförmåner.
Fiskeriintendenterna åtnjöte visserligen samma begynnelselön som lektorer men allenast
två ålderstillägg å 500 kronor mot fyra för lektorerna, vadan avlöningen i
högsta lönegraden för fiskeriintendent med 1,000 kronor understege lektors. Alldeles
analogt vore förhållandet med fiskeri assistenten, som beträffande begynnelselönen
jämställts med adjunkterna vid de allmänna läroverken; medan dessa åtnjöte fyra
ålderstillägg å 500 kronor, uppbure assistenten endast två, varigenom högsta avlöningen
sålunda vore 1,000 kronor lägre än adjunktens.
Bihang tit1 riksdagens protokoll 1918. I sand. 2*0 käft. (Nr 317.) 3
Lantbruk* -styrelsen.
•’>H Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 317.
Ännu ogynnsammare utfölle jämförelsen mellan fiskeritjänstemännens och de
till meteorologiska centralanstalten knutna tjänstemännen, vilka vid 1913 års riksdag
beviljats avlöningsförmåner, motsvarande andra normalgradens.
Fiskeritjänstemännen hade därjämte i sin skrivelse framhållit, att de endast i
ringa mån hade tillfälle till extra inkomster, varför de vore hänvisade att uteslutande
eller nästan uteslutande leva på den avlöning, som de erhölle av staten.
Lantbruksstyrelsen har i fortsättningen betonat, att fiskeritjänstemännens
verksamhet för att bliva praktiskt fruktbärande förutsatte fortsatt vetenskapligt
arbete. Deras undersökningar krävde instrument, reagentier och litteratur, för vilka
utgifter endast till en ringa del ersättning utginge av staten eller vederbörande
rekvirent. Därtill komme, att telefon svårligen kunde undvaras, om förbindelsen
med allmänheten icke skulle onödigtvis försvåras, samt att kontorsrekvisita, utrustning
för resor o. dyl. droge ej ringa kostnader, vartill hänsyn vid lönebeloppens
fixerande måste tagas.
På dessa grunder har lantbruksstyrelsen hävdat, att det, för att även framdeles
dugande krafter måtte kunna påräknas för fiskeriadministrationen, vore nödvändigt
att förbättra fiskeritjänstemännens lönevillkor.
Därvid borde enligt styrelsens uppfattning den hittillsvarande skillnaden i lön
mellan fiskeriassistent och fiskeriintendent allt fortfarande bibehållas, dels på grund
av den förra tjänstens karaktär av övergångsbefattning, dels med hänsyn därtill, att
för befordran till densamma icke hittills erfordrats någon praktisk utbildning.
Vidkommande lönebeloppens storlek har styrelsen föreslagit, att fiskeriintendenterna
måtte jämställas med tjänstemän i andra och fiskeriassistenten med sådana
i första normalgraden, varvid tillika framhållits, att nuvarande innehavare av ifrågavarande
tjänster borde för ålderstilläggs erhållande efter Kungl. Maj:ts beprövande
få tillgodoräkna sig den tid, de innehaft sina befattningar.
Beträffande slutligen den av intendenten Rosén gjorda framställningen om
ortstillägg bär lantbruksstyrelsen förordat densamma.
I fråga om fiskeriingenjören hänvisar lantbruksstyrelsen till den av denne ingivna
promemorian, vari framhållits, att med befattningen icke kunnat förenas någon
annan ordinarie befattning vare sig i stat, stad, kommun eller enskilt företag. Den för
uppehället nödvändiga inkomsten utöver lönen samt de tjänsten följande extrainkomsterna
för ritningars uppgörande hade sålunda fiskeriingenjören varit hänvisad förskaffa
sig genom arbeten av tillfällig art såsom konsulterande ingenjör. Fiskeriingenjören
hade av detta skäl måst vara bosatt i huvudstaden. Med tanke på de
avlöningsförmåner, som för arbete av här ifrågavarande betydelse komme andra
väg- och vattenbyggnadsingenjörer till del, ville fiskeriingenjören göra gällande, att
arvodet för det hittillsvarande arbetet måste anses alldeles för lågt. Fiskeriingenjören
framhåller vidare, att den ifrågasatta effektivare inspektionen av fiskvägar samt
det nya dikningslagsförslagets antagande torde komma att medföra ett avsevärt ökat
inspektionsarbete av reningsanordningar vid olika anläggningar, varigenom möjligheterna
till utövande av annan verksamhet inskränktes och således inkomsterna
komme att reduceras i den mån arbetet i tjänsten ökades. I detta sammanhang
anföres därjämte, att ersättningen för inspektionsresor, för närvarande utgående
efter 4:de klass, endast nätt och jämt täckte reskostnaderna. Slutligen framhålles,
att de med tjänsten förenade extrainkomsterna för ritningar etc. vore mycket varierande
efter byggnadsverksamheten i landet, att med tjänsten icke vore förenad pen
-
59
Kungl. Maj.is nåd. proposition AV 317.
sion eller ålderstillägg samt att tjänsten icke i och för sig ledde till någon högre
befattning. På anförda grunder anhölle fiskeriingenjören, att arvodet måtte höjas
till 4,000 kronor. .
I anledning av denna fiskeriingenjörens framställning har lantbruksstyrelsen
uttalat, att vid tjänstens inrättande icke förelåg någon erfarenhet beträffande den
omfattning, som verksamheten skulle komma att erhålla. Befattningen kom däiföi
icke att i lönehänseende likställas med övriga i staten upptagna befattningar, för
vilka avlöningen utgick såsom lön med tjänstgöringspenningar utan endast såsom
arvode, vilket, oaktat de uppställda höga kompetensfordringarna, bestämdes till allenast
2,000 kronor. Under de år, som förflutit, sedan tjänsten besatts, hade det enligt
styrelsens åsikt framgått, att fiskeriingenjören hade en synnerligen viktig uppgift
att fylla och att hans fackkunskaper och skicklighet måst tagas i anspråk för
tjänsten långa tider varje år. Då det vidare för framtiden visat sig vara nödvändigt
att anordna en mera omfattande inspektion av fiskvägar m. in. än hittills,
vilken lämpligast borde tillkomma fiskeriingenjören eller i en del fall fiskernntendenten
med biträde av fiskeriingenjören. komme dennes tid att framdeles i än högre
grad upptagas av tjänstegöromål, varigenom möjligheterna till enskild förtjänst
komme att minskas. Enligt styrelsens mening kunde det, vid sådant förhållande
ifrågasättas, om det icke vore riktigast att uppföra befattningen med lön och tjänstgöFingspenningar.
Men, då avlöningen för en på detta sätt anställd fiskeriingenjöi
måste bestämmas så hög, att det för staten bleve fördelaktigare att bibehålla befattningen
såsom arvodestjänst med ökat arvode i anseende till den skicklighet, som
måste krävas hos innehavaren av fiskeriingenjörsbefattningen, ansåg styrelsen, att
fiskeriingenjörens arvode på anförda skäl borde höjas från 2,000 till 4,000 kronor.
I samband med denna framställning om höjda löneförmåner åt de
ordinarie fiskeri!.jänstemännen har lantbruksstyrelsen ansett sig böra
framhålla önskvärdheten av en lörändning i fiskeristipendiatinstitutionen,
som jämväl skulle påkalla ändringar i staten för statens fiskeriadministration.
Då emellertid de sakkunniga, som haft dessa frågor under utredning,
av skäl som synas mig giltiga, ansett sig icke kunna för närvarande
förorda dessa förslag, torde någon redogörelse för denna del av
ärendet nu icke behöva lämnas.
Beträffande statensfiskeri tjänstemän i övrigt hava lantbruksstyrelsesakkunniga
anfört väsentligen följande:
»Innan vi funnit oss kunna taga ståndpunkt till de föreliggande lönefrågorna,
hava vi i främsta rummet ansett oss böra allsidigt och ingående undersöka och pröva
det uppslag till en förändrad organisation av fiskeriadministrationen, som framkommit
i de vid 1916 års riksdag väckta motionerna, vilka resulterat i riksdagens skrivelse
den 7 juni 1916 med begäran att Kungl. Maj:t i samband med utredningen angående
inrättande av en statens fiskeriundersökningsanstalt jämväl måtte föranstalta
om utredning rörande en omorganisation av fiskeriadministrationen i riket. Såsom
i det föregående under Tiskeribyrån’ framhållits har därvid tanken hos motionärerna
närmast varit att genom upphävande av distriktsindelningen och centralisation av
Angående
fiskeristipen
diatinstitu
tionen.
De sakkunnigas
yttrande
o ek förslag.
60
Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 317.
administrationen undanröja bestående och jämväl av jordbruksutskottet i dess utlutande
vitsordade olägenheter, förenade med den nuvarande organisationen.----
Ehuru, som redan nämnts, vi icke hunnit slutföra vårt uppdrag i den del,
som gäller förslag om upprättande av en statens fiskeriundersökningsanstalt och
därav eventuellt betingade förändringar i den lokala fiskeriadministrationen, ha vi
likväl vid prövningen av nu ifrågavarande lönespörsmål funnit oss nödsakade att i
första hand klargöra, om och i vad män ett fortsatt behov av de nu förefintliga
vetenskapligt utbildade krafterna inom fiskeriadministrationen även med en i antydd
riktning förändrad organisationsform skulle föreligga.
Därvid torde till en början böra erinras om, att av de från hushållningssällskap,
landsting och Kungi. Maj:ts befallningshavande i rikets samtliga län inkomna
yttranden otvetydigt framgår, att någon väsentlig omläggning av fiskeriintendenternas
nuvarande verksamhetsområden icke synts det övervägande flertalet av dessa
sammanslutningar och myndigheter önskvärd eller nyttig.-----. Från de flesta
håll har kravet på bibehållande ute i orterna av vetenskapligt kvalificerade tjänstemän
med auktoritet hos befolkningen med styrka gjort sig hört, delvis, såsom särskilt
av uttalandena från Värmland framgår, med hänsyn till nödvändigheten av att
vid konflikter mellan industri- och fiskeriintresset äga tillgång till en med auktoritet
utrustad tjänsteman för det senares effektiva tillvaratagande.----.
För att erhålla eu klar uppfattning av de nuvarande fiskeri tjänstemännens
ställning till ifrågavarande grundläggande spörsmål hava vi med Kungl. Maj ds medgivande
haft muntliga överläggningar med samtliga intendenter med undantag för
den i nedre norra distriktet, som av tjänsteresa varit förhindrad tillstädeskomma,
samt fiskenassistenten. Därvid framgick det, att samtliga, med undantag för fiskerimtendenten
Andersson, och således även de, som tidigare varit målsmän för en
motsatt åskådning, numera voro stadgade i uppfattningen av omöjligheten uti att
ersätta intendenterna med praktiskt administrativa tjänstemän ute i orterna i sammanhang''
med de vetenskapliga krafternas koncentrering till en central anstalt.
De sakkkunniga hava i detta sammanhang upptagit till närmare provning
arton av de mångahanda olikartade göromål, som nu åligga fiskeriintendenterna,
ävensom övervägt, i vilken utsträckning dessa göromål med fördel skulle kunna
uppdelas på de föreslagna lokala tjänstemännen med övervägande praktisk utbildning
samt den vetenskapliga centralanstalten. Därvid har det framgått, att ärenden
av sådan till synes övervägande praktisk innebörd som gemensamt: etsfiskefrågor.
verkställande av undersökningar för och uppgörande av förslag till lokala fiskeristadgar,
undersökningar i samband med inplanteringar av olika fiskslag i vattendrag,
prövning av åtgärder till fiskets skydd vid vattendragens exploatering av industrien
ynre av den art, att de som regel förutsatte ett vetenskapligt skolat omdöme.
Under sådana omständigheter har det icke synts genomförbart att så uppdela de nu
fiskeriintendenterna åvilande göromälen, att eu del överflyttades å de föreslagna
praktiskt utbildade tjänstemännen av lägre kompetens, medan andra åter övertoges
av centralanstaltens tjänstemän. Vid detta förhållande, och med hänvisning till vad
som vid frågans ^ förberedande behandling anförts i de inkomna yttrandena ha vi
funnit oss för vår del, oberoende av tidigare hysta uppfattningar, icke kunna förorda
ett upphävande av distriktsindelningen på sätt och villkor, som ovan angivits.
Detta utesluter emellertid icke, att vi i samband med det förslag till fiskeriundersökningsanstalt,
som är under utarbetande och som i sinom tid skall fram
-
61
Kuncjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
ställas, kunna komma att finna en ändamålsenligare uppdelning av de nuvarande sex
distrikten önskvärd, i syfte att därigenom undanröja en del av de olägonheter, som
otvivelaktigt måste anses vidlåda den nuvarande organisationen.
Vi vilja sålunda genom framläggande av detta resultat av den företagna
prövningen av alla hithörande spörsmål framhålla, att man enligt vår bestämda
åsikt även i framtiden måste räkna med vetenskapligt skolade krafter av de nuvarandes
kvalifikationer såsom ledare av distriktens fiskeriverksamhet och att således
ur denna synpunkt hinder icke möta för ett omedelbart avgörande av dessa tjänstemäns
sedan länge ifrågasatta och endast av den svävande organisationsfrågan fördröjda
lönereglering. Emellertid vilja vi med hänsyn till ovannämnda riksdagsskrivelses
tillkomst uttala, att verkställda undersökningar givit vid handen, att man,
även om skäl förelegat att frångå den 1904 införda decentralisationsgrundsatsen,
likväl skulle haft behov av minst ett motsvarande antal vetenskapligt skolade tjänstemän
med intendenternas kvalifikationer för den centrala anstaltens verksamhet och
att således en lönereglerings gemomförande redan vid nästkommande års riksdag
icke på något sätt kan vara ägnad att på förhand binda riksdagen för någon bestämd
organisationsform. — — —.
Nu gällande stat för statens fiskeriadministration har följande utseende:
Lön |
Tjänst- görings- pennin- gar |
Summa |
|
1 fiskeriintendeut .............................. |
2,500 |
1,500 |
4,000 |
5 fiskeriintendenter .......................... |
12,500 |
7,500 |
20,000 |
1 fiskeriassistent.............................. |
1,800 |
1,200 |
3,000 |
2 fiskeristipendiater, arvoden |
— |
— |
.5,000 |
1 fiskeriingenjör, arvode |
— |
2,000 |
|
Summa avlöning kronor |
— |
32,000 |
Anmärkningar
Efter fem år kan lönen
höjas med 500 kronor
och efter tio år med
ytterligare 500 kronor.
i
Mot den av lantbruksstyrelsen avgivna motiveringen för förhöjning av fiskeriintendenternas
löner lärer icke vara något väsentligt att erinra. Man torde med
fog kunna göra gällande, att, om ock de teoretiska minimikrav, som föreskrivas i
instruktionen av 18 november 1904, ej fullt nå upp till dem, som stadgats för befordran
till lektor, de nuvarande fiskeriintendenterna i realiteten uppfylla dessa
kompetensfordringar, vartill kommer en något längre praktisk utbildningstid. Nu äro
emellertid lektorstjänsterna liksom samtliga lärarbefattningar vid statens allmänna läroverk
just ifrågasatta till ny lönereglering, som förväntas komma att framläggas för
instundande riksdag, varigenom den sistlidet år beviljade provisoriska regleringen,
som tilldelade lektorer i första lönegraden ett lönetillägg å 700 kronor, skall ersättas
av en definitiv.
Om ock sålunda närmare hållpunkter för eu jämförelse härutinnan icke nu
föreligga, är det dock ostridigt, att fiskeriintendenterna i lönehänseende redan genom
den nämnda tillfälliga löneförbättringen blivit satta ytterligare i efterhand. Då det
62
Kungi. Maj:ta nåd. ''proposition Nr 317.
emellertid enligt vår mening är oundgängligen nödvändigt, att en omedelbar förbättring
av fiskeri tjänstemännens löner vidtages, om icke rekryteringen skall försvåras
eller rent av omöjliggöras i konkurrensen med bättre avlönade statsbefattningar med
motsvarande kvalifikationer, ha vi vid fixeringen av de lönebelopp, som härvid synts
skäliga, ansett oss berättigade utgå från dels de lönesatser, som fastställts för
tjänstemännen vid meteorologiska centralanstalten och geologiska undersökningen,
dels från de under lantbruksstyrelsen sorterande statskonsulenter, vilkas avlöningsförmåner
behandlas på annat ställe i detta betänkande.
Av dessa skäl anse vi, att en reglering av fiskeriintendenternas löner till
det belopp, som nu tillkommer tjänstemän i andra normalgraden, bör komma till
stånd, vadan avlöningen därefter skulle komma att utgå med 3,600 kronor i lön,
1,300 kronor i tjänstgöringspenningar, eller tillsammans en begynnelselön av 5,400
kronor, vartill komma två ålderstillägg av 500 kronor efter respektive 5 och 10
års tjänst.
I samband härmed ha vi funnit skäligt föreslå, att nuvarande innehavare av
fiskeriintendent-befattningar såsom även i det föregående föreslagits beträffande de
ordinarie statskonsulenterna skola äga att efter Kungl. Maj:ts beprövande för åtnjutande
av de med den förhöjda lönen förenade ålderstillägg räkna sig till godo
den tid, de före den nya statens ikraftträdande innehaft sina nuvarande befattningar.
Samtidigt anse vi oss likaledes, med hänvisning till vad ovan sagts rörande
den lokala fiskeriadministrationens framtida gestaltning, böra framhålla, att såsom
villkor för den förhöjda lönens åtnjutande bör ingå en uttrycklig skyldighet för
fiskeriintendenterna att ikläda sig den jämkning i åligganden eller förändring i tjänstgöring,
som kunna bliva en följd ej mindre av en förändrad distriktsindelning än
även av en blivande omorganisation eller centralisering av fiskeriadministrationen.
I reseersättningshänseende böra fiskeriintendenter och fiskeriingenjören likställas
med statskonsulenter och hänvisa vi till vad här ovan sagts angående deras
reseersättning.
Vidkommande vidare det av lantbruksstyrelsen förordade dyrortstillägget till
fiskeriintendenten i övre norra distriktet finna vi de åberopade skälen och jämförelserna
talande och anse oss därför böra föreslå, att för denne befattningshavare i
staten uppföres såsom ortstillägg ett belopp till storleken motsvarande det för övriga
jämförliga tjänstemän utgående å den ort, där ifrågavarande fiskeriintendent är
stationerad. Härutinnan torde de jämlikt beslut av 1917 års riksdag inrättade länsassessorstjänsterna
närmast ifrågakomma för jämförelse. Då länsassessorerna i
Jämtlands, Norrbottens och Västerbottens län tillerkänts ett ortstillägg allenast å
200 kronor, finna vi oss emellertid icke kunna tillstyrka det av lantbruksstyrelsen
förordade ortstillägget å 400, respektive 300 kronor, utan synes oss i staten för
statens fiskeriadministration böra uppföras ett ortstillägg å 200 kronor för fiskeriintendenten
i övre norra distriktet.
Beträffande slutligen vad som i lantbruksstyrelsens omförmälda skrivelse framhållits
rörande de faktiskt för tjänstens behöriga fullgörande oundgängliga utgifterna
för expeditionslokal, telefon och nödiga skrivmaterialier, ha vi visserligen funnit det
därutinnan anförda vara värt beaktande, synnerligast som vi ha oss bekant, att i
ett grannland. Norge, de där tjänstgörande lokala befattningshavarna av motsvarande
ställning tilldelats en viss ersättning för bestridande av ifrågavarande utgifter; men,
då i betraktande av att en förändring i hittills tillämpade grundsatser härutinnan
63
Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 317 .
otvivelaktigt skulle komma att inverka på även andra statens befattningshavares än
de nu ifrågavarandes avlöningssätt och lönevillkor, ha vi icke funnit oss böra i
denna del framställa bestämt förslag utan ha endast på detta sätt velat bringa saken
i erinran, för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna förhållandena påkalla genomförande
av en allmän förändring i hittills följda grundsatser.
Den ökning i staten, som föranledes av ovanstående förslag till reglering av
de sex fiskeriintendentemas löner, skulle under de anförda förutsättningarna komma
att uppgå till 8,400 kronor, vartill kommer det belopp, som bör uppföras såsom
ortstillägg för fiskeriintendenten i övre norra distriktet, 200 kronor, tillsammans
sålunda 8,600 kronor.
Den nuvarande fiskeriassistenten, som anställes av lantbruksstyrelsen efter
enahanda teoretiska kompetensfordringar som för fiskeriintendenter men utan krav
på viss praktisk utbildning, åtnjuter 3,000 kronor i lön med två ålderstillägg av
500 kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring. Då platsen äger karaktär av övergångstjänst
och dessutom, genom frånvaron av krav på praktisk utbildning, kompetensfordringarna
för densamma äro lägre än de för befordran till fiskeri intendent
stadgade, torde den hittillsvarande skillnaden i lönevillkor fortfarande böra upprätthållas.
En lämplig avvägning anse vi därvid träffad, om fiskeriassistentens avlöning,
i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag, bestämmes utgå efter första normalgraden.
--—. Då den föreslagna fiskeriundersökningsanstalten kommit i verksamhet,
torde det kunna befinnas önskvärt, att fiskeriassistenten, som nu är bosatt i Uppsala,
stationeras å ort, dit densamma förlägges, och bör då ovanstående lön ökas med
ortstillägg, om så kräves. Några särskilda bestämmelser härom torde emellertid
med hänsyn till tjänstens karaktär icke befinnas erforderliga. Däremot anse vi oss,
i likhet med vad som skett beträffande statskonsulenterna och fiskeriintendentema
och i överensstämmelse med lantbruksstyrelsens framställning, böra hemställa, att
nuvarande innehavare av fiskeriassistentbefattningen må äga att efter Kungl. Maj:ts
beprövande för åtnjutande av de med den förhöjda lönen förenade ålderstillägg räkna
sig till godo den tid, han före den nya lönestatens trädande i kraft innehaft sin
befattning.
Genom den nu föreslagna höjningen av fiskeriassistentens löneförmåner skulle
ovannämnda stat komma att ytterligare ökas med 700 kronor.
Beträffande fiskeriingenjörens nuvarande, år 1904 fastställda arvode synes
detsamma i betraktande av ej mindre de kvalifikationer, som för tjänstens behöriga
skötande krävas, än även av den alltmera växande omfattning, vari hans medverkan
måst tagas i anspråk under den fortskridande industrialiseringen av landets vattendrag
och därav föranledda föranstaltningar till fiskerintressenas tillgodoseende, vara
alltför lågt tillmätt. — — —.
I likhet med styrelsen hålla vi före, att några fördelar med en förändring
av tjänstens karaktär icke stå att vinna, och få sålunda i denna del ansluta oss till
den av styrelsen hävdade uppfattningen. I vad det åter gäller fastställande av
arvodets storlek, anse vi oss icke kunna tillråda större förhöjning än med 1,000
kronor till 3,000 kronor, särskilt som det torde vara ställt utom tvivel, att de med
tjänsten förenade extrainkomsterna med en utvidgad verksamhet skola visa sig allt
-
Utlåtande av
lantbruks*
styrelsen.
04 Kutigl. Maj.ts nåd. proposition AV 317.
jämt stegras och tjänsten sålunda komma att giva en i förhållande till arbetet
skälig inkomst. Det torde därjämte kunna förutsättas, att frågan om vattenföroreningarnas
framtida handläggning enligt det förslag, som framkommit från den
s. k. dikningslagskommittén, skall få ett avgörande inflytande på den arbetsbörda,
som åvilar fiskeriingenjören, och även med hänsyn härtill synes det mindre välbetänkt
att nu i det läge, vari denna fråga för närvarande befinner sig, vidtaga en
så avsevärd höjning av arvodet, som den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta.---.»
I överensstämmelse med vad de sakkunniga sålunda anfört hava
de uppgjort följande förslag till
Stat för statens fisker iadministration.
'' - |
Tjänst- |
--- |
- |
||
Avlöning |
Lön |
görings- pennin- |
Orts- tillägg |
Summa |
Anmärkning |
gar |
|||||
1 fiskeriintendent ........................ |
3,600 |
1,800 |
200 |
5,600 |
1 Efter fem år kan lönen |
1 fiskeriintendent ........................ |
3,600 |
1,800 |
— |
5,400 |
1 höjas med 500 kronor |
4 fiskeriintendenter ..................... |
14,400 |
7*200 |
— |
21,600 |
) ytterligare 500 kronor. |
höjas med 500 kronor, |
|||||
! 1 fiskeriassistent........................... |
2,200 |
1,500 |
— |
3,700 |
efter tio år med ytter-ligare 500 kronor och |
'' |
efter femton år med |
||||
2 fiskeristipendiater. arvoden ......... |
- |
— |
— |
3,000 |
|
1 fiskeriingenjör » ......... |
3,000 j |
||||
Avlöning, summa kronor |
_ |
— |
42,300 | |
1 avgiven reservation har överdirektören Flach förklarat sig anse,
att statens fiskeritjänstemän borde av enahanda skäl, som reservanten
anfört i fråga om statskonsulenterna, tillerkännas rese- och traktamentsersättning
efter resereglementets tredje klass.
Den 20 februari 1918 har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande
över de sakkunnigas ifrågavarande betänkande och därvid anfört följande:
»Den av de sakkunniga verkställda utredningen har på ett otvetydigt sätt
bekräftat och ytterligare lagt i dagen det inom lantbruksstyrelsen välkända för
-
65
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
hållandet, att byråchefen för lantbruksärenden ej ens med de under de senaste åren
tillkomna arbetskrafterna — två extra tjänstemän med agronomutbildning och ett
kvinnligt biträde — kunnat under rimlig arbetstid utföra det maktpåliggande arbete,
som vilat på honom. I anslutning härtill hava ock de sakkunniga såsom ytterligare
förstärkning i de nu tillgängliga arbetskrafterna föreslagit anställandet å
byrån av en andra gradens tjänsteman (byrådirektör) samt, eventuellt, ett icke på
ordinarie stat uppfört kvinnligt biträde, vars avlöning beräknats skola utgå från
styrelsens expensanslag. Därtill kommer jämväl det tillskott av arbetskrafter, som
skulle komma att tillföras här ifrågavarande byrå genom statskonsulenternas och
den ene inspektörens för den lägre lantbruksundervisningen föreslagna tjänstgöringsskyldighet
under viss begränsad tid i lantbruksstyrelsen. Hur värdefullt detta sistnämnda
tillskott än måste anses, torde det dock icke i större utsträckning komma
att minska de ordinarie tjänstemännens å byrån arbetsbörda dels på grund av att
de förstnämnda befattningshavarnas tid alltid till väsentlig grad torde bliva upptagen
av tjänsteresor, dels ock till följd av att till var och en av dem givetvis icke
kan komma att lämnas annat arbete än sådant, som sammanhänger med vederbörandes
egentliga verksamhet.
Vid behandlingen inom styrelsen av föreliggande nådiga remiss har det starkt
framhållits, att den sålunda föreslagna utökningen av lantbruksbyråns arbetskraft —
om hänsyn tages ej endast till byråns nuvarande arbetsbörda utan ock till de nya
arbetsuppgifter av olika slag, som på grund av lantbrukets oavbrutna utveckling
tid efter annan komma att överlämnas till denna byrå — icke kan anses tillräcklig
och sålunda ej heller sätter sagda byrå i stånd att på tillfredsställande och önskvärt
sätt motsvara de berättigade anspråk, som ställas och måste ställas på densamma.
Särskilt otillräcklig synes den erforderliga, mera kvalificerade arbetskraften
bliva, något som givetvis kan komma att i avsevärd grad menligt inverka på byråns
arbetsresultat. För att förebygga de kännbara olägenheter, som härav måste bliva
en given följd, har lantbruksstyrelsen ansett vägande skäl föreligga att föreslå den
förändringen i de sakkunnigas förslag, att en agronomutbildad första gradens tjänsteman
(byråassistent) anställes å nu ifrågavarande byrå. Lantbruksstyrelsen har
härvid haft under omprövning, huruvida icke genom vidtagandet av denna förändring
en nedsättning skulle kunna aga rum i det av de sakkunniga beräknade
anslaget till amanuenser, 6,000 kronor. Amanuensarbetet på omförmälda byrå är
emellertid redan nu så omfattande och visar så stark tillväxt, att en dylik nedsättning
endast skulle få till följd, att den föreslagne byråassistenten finge åtaga
sig en väsentlig del av sagda amanuensarbete, varigenom det med hans anställande
avsedda målet icke skulle uppnås.
Beträffande det kvinnliga biträdet å kanslibyrån, fröken Anna Westin, vars
nuvarande årliga inkomster i lantbruksstyrelsen uppgå till omkring 4,000 kronor,
därav 3,000 kronor i arvode och omkring 1,000 kronor för övertidsarbete, hava de
sakkunniga föreslagit, att hon, därest hon antages till biträde å den nya staten,
måtte tillerkännas ett personligt avlöningstillägg å 600 kronor, varigenom hennes
sammanlagda ordinarie avlöning skulle uppgå till 3,000 kronor.
Vid föredragning av detta de sakkunnigas förslag har det inom styrelsen
framhållits, att, då hänsyn tages därtill, att fröken Westin alltifrån lantbruksstyrelsens
inrättande år 1890 på ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött sina åligganden
i ämbetsverket, den minskning i hennes årsinkomster, som sålunda skulle komma
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. ‘380 höft. (Nr 317.) 9
Reservation
av byråcheferna
Eg er ström
och Ewe.
66 Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
att uppstå, för henne måste bliva i alltför hög grad kännbar och att det måste
anses synnerligen önskvärt, att åt henne beredas löneförmåner i närmare överensstämmelse
med hennes nuvarande årsinkomst.
I anslutning härtill har lantbruksstyrelsen ansett sig böra hemställa, att det
av de sakkunniga föreslagna avlöningstillägget måtte höjas med 400 kronor eller
från 600 kronor till 1,000 kronor, varigenom hennes avlöning komme att uppgå
till 3,400 kronor.
Såsom ytterligare stöd för denna sin hemställan tillåter sig lantbruksstyrelsen
erinra, att Kungl. Maj:t, vid framläggande inför 1914 års senare riksdag av förslag
till omorganisation och lönereglering av medicinalstyrelsen, åt ett sedan 16 år tillbaka
i styrelsen anställt kvinnligt skrivbiträde begärde ett avlöningstil] ägg av 400
kronor, vilket belopp motsvarade hälften av skillnaden mellan hennes förutvarande
årsinkomst, omkring 2,400 kronor, och hennes blivande avlöning, därest hon antoges
till biträde å den nya staten, eller 1,600 kronor. Riksdagen biföll vad Kungl. Maj:t
sålunda föreslagit.
Beräknas avlöningstillägget åt fröken Westin, vars årsinkomst uppgått till
omkring 4,000 kronor, och vars avlöning å nya staten, eventuellt lönetillägg oberäknat,
skulle bliva 2,400 kronor, efter ovan angivna grunder, skulle nämnda tillägg
komma att uppgå till 800 kronor. En förhöjning i detta belopp med 200 kronor
eller till 1,000 kronor synes lantbruksstyrelsen väl motiverad dels på grund av
fröken Westins väsentligt mycket längre tjänstetid i ämbetsverket och dels med
särskilt fästat avseende vid det mera ansvarsfulla och maktpåliggande arbete, som
under denna hennes långa tjänstetid varit henne anförtrott.
I övrigt har lantbruksstyrelsen funnit sig böra hemställa om bifall till de
sakkunnigas samtliga förslag förutom det, som avser rese- och traktamentsersättning
till statskonsulenterna, i fråga om vilket lantbruksstyrelsen ansluter sig till
den avgivna reservationen.»
Mot lantbruksstyrelsens sålunda avfattade utlåtande hava i särskilda
hänseenden reservationer avgivits av byråcheferna Egerström,
Ewe och Nordqvist.
Byråcheferna Egerström och Ewe hava avgivit gemensam reservation
av huvudsakligen följande innehåll.
Reservanterna hava först vänt sig mot ett i samband med frågan om ställföreträdare
för styrelsens chef gjort uttalande i betänkandet, att Kungl. Maj:t kunde,
därest omständigheterna sådant påkallade, meddela förordnande å ämbetet utan att
i sådant fall ovillkorligen vara bunden vid någon av ledamöterna inom styrelsen.
En sådan anordning som den sistnämnda syntes reservanterna vara mycket olycklig
att tillgripa annat än i yttersta nödfall. Den skulle visa misstro mot styrelsens
ledamöter och därigenom skada styrelsens verksamhet. Bäst syntes vara, att under
chefens ledighet Kungl. Maj:t, om icke annan åtgärd ansåges böra vidtagas, förordnade
en av ledamöterna att upprätthålla chefsämbetet, Kungl. Maj:t obetaget
att bland ledamöterna för längre eller kortare tid utse en ställföreträdare för chefen.
Den förändring beträffande statskonsulenternas verksamhet, som i betänkandet
föreslagits, syntes reservanterna mindre lycklig. Vad som egentligen orsakat miss
-
67
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 317.
nöjet med statskonsulentinstitutionen, sådan den för närvarande vore organiserad,
hade icke varit, att statskonsulenterna ej vant skyldiga att biträda vid behandlingen
av vissa byråärenden, utan att det icke varit möjligt att utnyttja den tid, då statskonsulenterna
icke vore på resor, för det ändamål, vartill statskonsulenterna voie
anställda. Då reseersättningen visat sig otillräcklig och statskonsulenterna icke
vore skyldiga att hava sin bostad i Stockholm, hade uppstått det förhållandet, att
de icke kommit att resa så mycket som önskligt varit och att det samarbete med
lantbruksstyrelsen, som ansetts önskvärt, hade uteblivit. Någon brist i statskonsulenternas
uppgift sådan den angivits i reglementena för dessa tjänstemän hade icke
förefunnits. För att dessa tjänstemän skulle bliva för det allmänna till avsedd
nytta, fordrades, att deras avlöningsförmåner höjdes, sä att de kunde vara bosatta
i Stockholm, och att deras reseersättning bestämdes så, att det kunde begäras, att
de skulle företaga erforderliga resor inom landet. Däremot vore det icke önskligt,
att de bleve förvandlade till några som helst byråtjänstemän i lantbruksstyrelsen,
varigenom deras fria ställning såsom styrelsens sakkunniga rådgivare endast kunde
förryckas och skadas och deras intresse för sin uppgift äventyras. Med den tillökning
i arbetskrafter inom lantbruksstyrelsen, som föreslagits av de sakkunniga,
förefunnes ej heller något behov att ålägga statskonsulenterna att bitiäda vid
behandlingen av ärenden å lantbruksbyrån. Om statskonsulenterna erhölle sagda
förmåner jämte lokal i huvudstaden, där de vore skyldiga att a bestämda tidei
vara tillstädes, vare sig denna lokal vore belägen inom lantbruksstyrelsens ämbetslokal
eller icke. kunde reglementet för statskonsulenterna vara i det närmaste
oförändrat. .
Reservanterna hava vidare uttalat, att statskonsulenten för det mindre jordbruket
borde utan att hans uppgifter sammanblandades med egnahemsfrågan fortfarande
sortera under lantbruksstyrelsen, till vars ämbetsbefattning hörde höjandet
av jordbruk av alla storleksgrader. En sådan konsulent behövde finnas anställd
under lantbruksstyrelsen, därest denna skulle kunna fullgöra sin uppgift beträffande
det mindre jordbrukets höjande. För de jordpolitiska frågornas behandling erfordrades
särskild personal. Statskonsulenten för det mindre jordbruket borde nu uppföras
på ordinarie stat och i fråga om löneförmåner likställas med övriga statskonsulenter.
De sakkunnigas förslag rörande inspektionen för den lägre lantbruksundervisningen
kunde reservanterna ej heller gilla. Genom den föreslagna anordningen
måste enligt deras mening uppkomma ensidighet hos inspektörerna samt bristande
förmåga att sätta sig in i själva systemet för lantbruksundervisningen och uppgiften
för samt det inbördes förhållandet mellan varje slag av skolor. Beträffande
inspektrisen syntes en sådan vara alldeles överflödig för att icke säga skadlig,^ då
undervisningen borde avpassas efter det praktiska jordbrukets behov, vilka maste
bäst förstås av personer, som grundligt kände till dessa. För övrigt syntes erfarenheten
ännu icke givit säker ledning rörande fördelarna eller nackdelarna av det nuvarande
systemet. Vid sådant förhållande syntes någon ändring i detta icke böra
vidtagas.
Av skäl, som anförts mot statskonsulenternas biträdande arbete å lantbruksbyrån,
ansågo reservanterna förslaget, att en av inspektörerna skulle vid tillfälle
biträda å lantbruksbyrån, olämpligt och obehövligt.
Arvodena för de tre inspektörerna syntes emellertid böra höjas och bestämmas
68
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
till 2,100 kronor i norra distriktet och 2,200 kronor i vartdera av de båda övriga
distrikten jämte rese- och traktamentsersättning.
Förslaget att åt byråchefens å lantbrnksbyrån närmaste man och ställföreträdare,
byrådirektören, skulle kunna uppdragas att vid förefallande behov efter
styrelsens bestämmande självständigt föredraga vissa ärenden syntes innebära en
faxa för arbetets jämna gång a byran. Därigenom kunde byråchefen komma att
undandragas ett biträde, som han väl behövde, då det sagda uppdraget kunde innebära
en ursäkt för byrådirektören att frånsåga sig andra mindre självständiga göromål.
Förhållandet mellan förman och underordnad kunde härigenom lätt bliva
mindre gott och slitningar mellan personalen uppstå.
Ärendena a lantbruksbyran vore emellertid så mångtaliga och mångsidiga,
att o denna byrå borde uppdelas å två byråer med bestämt skilda ärenden samt en
byrådirektör å vardera avdelningen, dock utan föredragning. Fn sådan arbetsbörda
som den, vilken enligt förslaget skulle vidkomma byråchefen för lantbruksärenden,
kunde ej uppbäras av en person utan på grundlighetens bekostnad. Skedde sagda
uppdelning av byrån, syntes de föreslagna agronomutbildade amanuenserna jämte
byråassistenten kunna indragas, varigenom skulle besparas ett årligt belopp av
10,000 kronor. Til! följd härav skulle den ökade kostnaden för den av reservanterna
föreslagna anordningen icke belöpa sig till mera än 8,900 kronor, men organisationen
skulle pa detta sätt bliva betydligt starkare.
Åt de föreslagna förste byråingenjörerna å den agrikulturtekniska byrån
skulle enligt förslaget kunna uppdragas att självständigt föredraga visst ärende eller
viss grupp av ärenden. Vad reservanterna anfört angående de faror och olägenheter,
som ansetts möta vid genomförande av liknande anordning inom lantbruksbyrån.
syntes äga sin tulla tillämpning även inom agrikulturtekniska byrån. Ej
heller syntes föredragningarna behöva inom agrikulturtekniska byrån fråntagas den
där tjänstgörande byråchefen. Redan vunnen erfarenhet hade ådagalagt, alt en
enda person val medhunne föredragningen både inom den tekniska och kamerala
avdelningen utan skada för övriga ärendens handläggning. Splittrades ledningen
av byråns arbeten på det sätt, som kunde ske, om de sakkunnigas förslag komme
att oförändrat antagas, syntes genom den nya organisationen den splittring i
arbetet, som för närvarande förefunnes och som den nya organisationen avsett °att
förekomma, skola snarare ökas än minskas.
De agrikulturtekniska ärendena vore av den beskaffenhet, att någon del av
desamma ej borde helt skiljas från den agrikulturtekniske byråchefens ämbetsbefattning,
villret ej kunde ske utan att i viss man menligt inverka på möjligheten för
honom att utöva den sammanhållning av frågorna, som vore nödig för ärendenas
säkra, jämna och skyndsamma behandling.
Angående den administrativa byrån och övergångsförhållandena hava dessa
reservanter uttalat sig sålunda:
>> Enligt vad i betänkandet upplyses, har avsikten varit, att lantbruksstyrelsens
mangåriga kvinnliga biträde fröken Anna Westin, som alltsedan lantbruksstyrelsens
inrättande eller numera över 28 år biträtt styrelsen och inom ämbetsverket utfört
ett synnerligen förtjänstfullt och träget arbete, skulle uppflyttas i högsta kvinnliga
biträdesgraden å ordinarie stat, varigenom hennes avlöning, två ålderstillägg inberäknade,
skulle komma att uppgå till 2,400 kronor, vartill dock skulle komma ett
Kmu/l. Maj:ts nåd. proposition År 317. 09
personligt avlöningstillägg av 600 kronor, så att hennes sammanlagda ordinarie
avlöning skulle uppgå till 3,000 kronor. Enligt de föreslagna villkoren för avlöningarnas
åtnjutande skulle hon icke kunna erhålla något övertidsarbete eller annan
extra inkomst inom lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att ovan
nämnda belopp, 600 kronor, skulle höjas till 1,000 kronor.
Då ifrågavarande biträdes nuvarande inkomster överstiga 4,000 kronor, skulle
detta innebära en minskning i arbetsförtjänst enligt de sakkunnigas förslag av omkring
1,000 kronor och enligt styrelsens förslag av omkring 600 kronor.
Såsom ledare av arbetena å lantbruksstyrelsens kansliavdelning alltsedan
styrelsens inrättande kan jag, Egerström, emellertid vitsorda, att med den utvecklingarbetena
inom styrelsen tagit, det hade varit nödvändigt, därest arbetet å avdelningen
skulle utförts endast ined tillhjälp av vanliga kvinnliga biträden, att, förutom den
förutvarande ordinarie tjänstemannen, för 20 år sedan antaga en ordinarie tjänsteman
i första lönegraden och för 10 år sedan ytterligare en ordinarie tjänsteman i andra
lönegraden. Genom att å avdelningen från början av styrelsens verksamhet varit
anställt ett kvinnligt biträde, som med snabb uppfattning, gott omdöme och ett
aldrig svikande minne förenat ett till självuppoffring gränsande nit och en arbetsförmåga.
som tillåtit henne att i regel ägna 10 å 11 timmar av dygnet åt tjänstearbeten.
har lantbruksstyrelsen kunnat reda sig med den fåtaliga biträdande personalen
a kansliavdelningen av till eu början ett, sedermera två och slutligen tre
kvinnliga biträden. Vilken besparing, som detta inneburit för statsverket under
dessa 28 ar, kan lätt inses. Att nu belöna ett sådant biträdes framstående, långvariga
och trogna arbete ined att indraga eu avsevärd del av inkomsterna synes
staten ovärdigt, på samma gång ämbetsverket därigenom tillskyndas en stor otjänst.
Vid flera tillfällen har lantbruksstyrelsen i offentliga uttalanden, då det varit fråga,
att bemälda biträde skulle uppföras å stat såsom ordinarie skrivbiträde, med hänvisning
till ett vid den tiden dryftat förslag, att kvinnor skulle kunna utnämnas till
ordinarie statstjänst, framhållit, att ifrågavarande biträdes arbete vore av den beskaffenhet.
att det icke kunde hänföras till annan kategori än tjänstemannakategorien,
varför styrelsen förklarade, att med det definitiva bestämmandet av lönevillkoren
för detta biträde borde anstå, tills sagda förslag hunnit slutbehandlas.
Den bästa lösningen för den närmaste tiden av denna del av personalfrågan
å administrativa byrån, en lösning som på samma gång möjliggjorde kontinuiteten
i arbetet a byrån, vore, om förenämnda kvinnliga biträde fortfarande komme att
utöva sin nuvarande verksamhet därstädes, vilken verksamhet just sammanfaller
med den föreslag ne byråas,sistentens. Ingen kan därtill hava större kompetens och
bättre förutsättningar än detta biträde, som under mera än 28 år med största framgång
. skött dessa göromål och innehar den noggrannaste kännedom om allt. som
hör till denna detalj.
Detta skulle nu kunna ske på det sätt, att fröken Anna Westin erhölle förordnande
å byråassistentbefattningen i styrelsen. För att hon emellertid icke skulle
gå miste om ordinarie tjänst, borde hon såsom föreslaget blivit utnämnas till
registratorsbefattningen. och borde lör den skull uppföras dels a ordinarie stat,
såsom de sakkunniga föreslagit, avlöning åt ett kvinnligt biträde i tredje lönegraden
med 2 ålder,■stillägg, dels ock ä övergångsstat såsom personligt avlöningstillägg åt
biträdet Anna Westin ett belopp enligt lantbruksstyrelsens förslag av 1,000 kronor.
Så länge hon innehade byräassistentförordnandet, komme förberörda avlöningsförmåner
Reservation
av byråchef
er na
Eg er ström,
Ewe och
Nordgvist.
70 Kanyl. Maj.is nåd. proposition Nr 317.
för registratorsbefattningen, 2,000 kronor jämte 2 ålderstillägg, vartdera ä 200
kronor, samt beloppet i övergångsstaten, 1,000 kronor, eller tillhopa 3,400 kronor
icke att för ändamålet utgå. Utav avlöningsbeloppet borde i sådan händelse 2,000
kronor disponeras för anställande under tiden av ett extra kvinnligt biträde i tredje
lönegraden för att under den tid, berörda förordnande varar, handhava registratorsgöromålen.
För möjliggörande av sagda anordning, varigenom statsverket skulle
besparas ett belopp av 1,400 kronor för år räknat, borde riksdagens medgivande
utverkas, att under ovan sagda förutsättning av den i den ordinarie staten till ett
kvinnligt biträde i tredje lönegraden upptagna avlöning finge användas ett belopp
av 2,000 kronor för helt år till anställande av ett extra kvinnligt biträde å administrativa
byrån. .
På grund av vad sålunda blivit anfört anse vi, att lantbruksstyrelsen bort i
det av de ifrågavarande sakkunniga avgivna förslaget hemställa om de ändringar,
som betingas av vad vi i det föregående anfört.»
I eu av byråcheferna Egerström, Ewe och Nordqvist gemensamt
avgiven reservation har förordats fiskeriärendenas utbrytande från lantbruksstyrelsen
och inrättandet av en särskild fiskeristyrelse. Till motivering
härför anföres huvudsakligen följande.
Redan år 1883 hade av en kommitté för revision av fiskeristadgan den 29
juni 1852 m. in. väckts förslag om inrättandet av en särskild fiskeristyrelse. När
lantbruksstyrelsen år 1889 inrättades, förlädes vårdnaden av insjöfisket och östersjöfisket,
som förut hört under lantbruksakademiens förvaltningskommitté, till lantbruksstyrelsen.
medan västkustfisket fortfarande kom att höra under kommerskollegiet.
Åtgärden att förlägga östersjö- och insjöfisket under lantbruksstyrelsen var en
billighets- och nödfallsutväg. För att åt frågan om västkustfisket bereda åtminstone
eu sakkunnig föredragning fprlades även denna år 1903 under lantbruksstyrelsen.
Såsom någon lämplig central styrelse för fiskeriärenden kunde emellertid lantbruksstyrelsen
icke anses. ...
Den person inom denna styrelse, som ensam ägde någon verklig insikt i
fiskerifrågor, vore betungad av ett mycket omfattande byråarbete med skyldighet
att föredraga sina ärenden inför en icke sakkunnig chef. Fiskerifrågorna vore av
en sådan natur, att de rakt ingen gemenskap hade med övriga lantbruksärenden,
vilket icke vore fallet med några andra till lantbruksstyrelsen hörande ärenden.
Erfarenheten visade, att den omständigheten, att föredraganden för fiskeriärenden
varit betungad av byråarbete med ty åtföljande föredragningsskyldighet, vant till
hinder för honom att, såsom han eljest kunnat, arbeta för fiskerinäringens höjande.
Då lantbruksstyrelsen nu måste omorganiseras, vore det också skäl att inrätta
en särskild fiskeristyrelse och därmed giva åt fiskerierna den ämbetshjälp, varav de
vore i behov. Skulle detta tillfälle försummas, vore det osäkert, huru länge det
komme att dröja, innan denna välbehövliga åtgärd vidtoges. De skäl, som de sa.kkunniga
anfört för uppskovet, syntes icke vara bevisande. Att chefen ytterligt
sällan frångått den föredragande byråchefens mening talade just icke för behovet
av ärendenas kvarblivande i lantbruksstyrelsen.
Den organisation av liskeribyrän, som föresloges i betänkandet, kunde visserligen
underlätta byråarbetet, men avhjälpte ingalunda den största bristen hos den
71
Kung]. Maj ds nåd. proposition Nr 317.
nuvarande ordningen, eller att den egentlige ledaren av fiskeriförvaltningen icke
hade den självständiga ställning, som ensam kunde sätta liv i utvecklingsarbetet.
Detta behövdes emellertid, därest några mera betydande resultat av denna förvaltningsgren
skulle kunna ernås. Massor av frågor inom denna gren av förvaltningen
väntade ännu på sin lösning och tiden borde icke förspillas.
Beträffande organisationen av den nya fiskeristyrelsen hänvisade reservanterna
till den såsom bilaga till de sakkunnigas betänkande fogade, av Nordqvist avgivna
P. M. i ämnet.
Om en särskild fiskeristyrelse inrättades, kunde ur den föreslagna staten för
lantbruksstyrelsen avföras följande belopp:
1 byråchef ........................................................ kronor 8,100: —
1 byrådirektör......................... » 5,800: —
1 kvinnligt biträde i 2:a lönegraden ............ » 1,600: —
1 d:o d:o » l:a d:o ............ » 1,200: —
av eXpensanslaget ............................................ » 6,000: —
Summa kronor 22,700: —
Om från den beräknade kostnaden för den nya fiskeristyrelsen
............................................................................ kronor 44,600:
avräknades sagda belopp.................................................... » 22,700: —
skulle den ökade kostnaden för eri särskild fiskeristyrelse
utgöra ................................................................ kronor 21,900: —.
Då det toges hänsyn till vilken stor vikt fiskerinäringen hade och ännu mera
kunde få för folkförsörjningen, om den komme till sin rätta utveckling, syntes detta
belopp vara en ganska måttlig summa. I själva verket skulle antagligen skillnaden
i kostnaden bliva ännu mindre, enär det sannolikt skulle bliva omöjligt att få en
fullt kompetent person att bliva föredragande för de fiskerifrågor, som skulle handhavas
av byrådirektören, då det ju knappast kunde förväntas, att någon för befattningen
lämplig fiskeriintendent ville utbyta sin fiskeriintendentsbefattning mot en
byrådirektörs, vilken oberäknat dyrortstillägget skulle hava samma löneförmåner
som fiskeriintendenterna. I
I särskild reservation har byråchefen Ewe förordat, att de ärenden,
som anginge torvindustrien ävensom norrländska och allmänna nyodlingsfonderna,
måtte överflyttas från lantbruksbyrån till agrikulturtekniska
byrån. Då denne reservant icke ansett sitt förevarande förslag höra
föranleda någon ändring i lantbruksstyrelsens organisation eller stat,
utan reservationen synes avse endast en ändring i styrelsens instruktion,
torde jag ej här behöva närmare ingå på densamma.
Reservation
av byråchefen
Ewe.
Utlåtande av
statskontoret.
72 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 817.
Till följd av remiss har jämväl statskontoret den 28 februari 1918
avgivit utlåtande över de sakkunnigas förslag och därvid yttrat huvudsakligen
följande:
I likhet med de sakkunniga ansåge även statskontoret, att, innan en ny styrelse
för fiskeriärenden föresloges upprättad, det borde noga tillses, att ett verkligt
kännbart och oavvisligt behov därav förelåge. Såsom de sakkunniga framhållit,
syntes emellertid ökningen av de å lantbruksstyrelsens fiskeribyrå handlagda ärenden
icke kunna anses vara av den omfattning, att den i och för sig utgjorde en
tillräcklig grund för en särskild fiskeristyrelses upprättande. Yad vidare beträffade
det för vidtagande av en dylik åtgärd anförda skälet, att fiskerinäringens självständiga
ställning gent emot jordbruksnäringen berättigade till framställande av dylikt
krav, hade varken byråchefen Nordqvist eller någon av de hörda myndigheter, som
uttalat sig för detta kravs tillgodoseende, påvisat, att nu gällande ordning med avseende
å fiskeriärendenas handläggning i något fall varit till olägenhet för fiskerinäringen.
Härtill komme, att den år 1904 beslutade nya fiskeriadministrationen
kunde sägas hava blivit fullständigt genomförd först från och med år 1912, vadan
tillräcklig erfarenhet om det sätt, varpå densamma verkade, väl knappast ännu torde
ha vunnits, en omständighet, som ju vore ägnad att i- ej oväsentlig mån spela in vid
bedömande av förevarande fråga.
Statskontoret ansåge sig på grund av vad nu anförts böra i denna del biträda
den av de sakkunniga hävdade uppfattningen, att någon giltig anledning ej förefunnes
att nu inrätta en egen styrelse för fiskerinäringen.
Vad därefter vidkomme det av de sakkunniga framlagda förslaget till omorganisation
av lantbruksstyrelsen, hade statskontoret visserligen funnit den därav
betingade nya staten för styrelsen innebära en avsevärd ökning i förhållande till
den hittills gällande, men med hänsyn till vad de sakkunniga, under åberopande i
vissa delar av lantbruksstyrelsens hemställanden, anfört i sin motivering hade statskontoret
icke ansett de sakkunnigas statförslag giva anledning till erinran annat än
i nedan angivna hänseenden.
Statskontoret hade icke av de sakkunnigas motivering blivit till fullo övertygat
därom, att det arbete, som skulle utföras av förste byråingenjören på den
agrikulturtekniska byråns kamerala avdelning, vore av den beskaffenhet och omfattning,
att det nödvändigtvis betingade anställandet av en befattningshavare i andra
normallönegraden, utan ansåge sig böra hemställa till övervägande, huruvida ej denna
befattning utan olägenhet kunde göras till en tjänst av första normalgraden.
För närvarande vore så ordnat, att det ålåge byråchefen för lantbruksstyrelsens
kansli- och ekonomiska ärenden i huvudsak att såsom föredragande handlägga
styrelsens administrativa och ekonomiska ärenden, att i en del fall närvara vid
annan ledamots föredragning samt att med vissa undantag ansvara för uppsättning
av koncept till styrelsens expeditioner ävensom för expediering av styrelsens beslut
m. m. Enligt de sakkunnigas förslag åter skulle för motsvarande göromåls utförande
finnas att, tillgå först och främst chefen för administrativa byrån samt därjämte
tre nytillkomna befattningshavare, nämligen en sekreterare och två byråassistenter.
Tillkomsten av den förstnämnde av dessa nya tjänstemän, sekreteraren, vilken
skulle uppföras i andra normallönegraden, syntes statskontoret vara av förhållandena
väl motiverad. Vad däremot beträffade förslaget om anställande därjämte i
73
Kungl. Mujtis nåd. proposition Nr 317.
första normallönegraden av eu tjänsteman med juridisk utbildning för utförande av
notariegöromål, både statskontoret knappast funnit vad de sakkunniga anfört till
stöd för förslaget i denna del innebära tillräcklig motivering för bifall därtill, utan
ville, med hänvisning jämväl till vad ämbetsverket senare i utlåtandet anförde rörande
inrättande av en kassörs- och bokhållartjänst, ifrågasätta behövligheten av
nämnda byråassistentbefattning.
Vad vidkomme den byråassistentbefattning, vars innehavare skulle handhava
kassörs- och bokhållargöromålen, ville statskontoret framhålla lämpligheten därav,
att denne tjänsteman, vars tid, enligt vad de sakkunniga anfört, icke skulle komma
att helt tagas i .anspråk för berörda göromål, jämväl Unge till uppgift att dels verkställa
en del medelsutbetalningar, sou* för närvarande ombesörjdes av statskontoret,
särskilt utbetalningar av avlöningsmedel, dels ock biträda sekreteraren med uppsättning
av en del enklare expeditioner. Benämningen å ifrågavarande befattningshavare
syntes med hänsyn till arten av hans huvudsakliga arbete böra ändras från
»byråassistent», som de sakkunniga föreslagit, till »kassör och bokhållare».
Vad beträffade de i staten upptagna förste vaktmästare och vaktmästarbefattningarna,
vilka sistnämnda enligt de sakkunnigas förslag skulle ökas från hittillsvarande
en till två — mot vilket förslag statskontoret ej hade något att erinra —
ville ämbetsverket endast påpeka, att inom löneregleringskommittén utarbetats förslag
angående lönereglering för vaktmästare i statens tjänst och att på prövning avberörda
förslag borde fä ankomma vad som i avlöning kunde anses böra tillkomma
de hos lantbruksstyrelsen anställda förste vaktmästare och vaktmästare.
I fråga om övriga i statförslaget upptagna poster ville statskontoret anmärka,
att det av de sakkunniga beräknade anslaget till vikariatsersättningar under semester
icke blivit, såsom vederbort, fastställt till det belopp, som för detta ändamål skulle
i verkligheten komma att erfordras. Enligt av statskontoret gjord beräkning skulle
såsom vikariatsersättning under semester för de i statförslaget upptagna ordinarie
befattningshavarna, därvid ämbetsverket dock i enlighet med de sakkunnigas förslag
förutsatt, att någon ställföreträdare ej skulle ifrågakomma för lantbruksstyrelsens
chef under den tid, denne begagnade sig av semester, komma att utgå, ej 5.300,
som de sakkunniga föreslagit, utan allenast 3,650 kronor.
Vad de sakkunniga hemställt med avseende å övergångsstat ansåge sig statskontoret
böra tillstyrka.
Vad vidkomme de sakkunnigas förslag i fråga om inspektionen av den lägre
lantbruksundervisningen, hade statskontoret, i betraktande av att de för ifrågavarande
ändamål erforderliga anslagsmedel icke skulle komma att undergå någon förändring
genom den av de sakkunniga föreslagna omläggningen av berörda inspektion,
icke någon erinran att i den delen framställa.
Med hänsyn till vad som anförts dels av statskonsulenterna i deras framställning
om lönereglering, dels av lantbruksstyrelsen i dess däröver avgivna utlåtande,
dels ock slutligen av de sakkunniga angående det önskvärda och berättigade
i att statskonsulenterna uppflyttades till lika ställning med andra gradens tjänstemän,
ansåge sig statskontoret kunna förorda bifall till de sakkunnigas förslag i donna
del. Icke heller beträffande de sakkunnigas hemställan om rätt för dessa befattningshavare
att för ålderstilläggs åtnjutande fä tillgodoräkna sig föregående tjänstetid
funne statskontoret hinder möta för bifall därtill.
I fråga om den rese- och traktamentsersättning, som borde utgå till statsBihantj
till riksdagens protokoll HUS. 1 sand. ''iso höft. (Nr .''117.) 10
74 Kung!. Maj:ts nåd. proposition .Nr 317.
konsulenterna, anslöte sig statskontoret till vad lantbruksstyrelsen i sådant avseende
hemställt, vilket förslag även tillstyrkts av en reservant bland de sakkunniga. Att.
såsom dessa senare föreslagit, avvakta tillkomsten av ett blivande nytt resereglemente.
iiman statskonsulentema tinge intaga den ställning i fråga om rese- och
traktamentsersättning, som betingades av deras uppflyttning i andra normallönegraden,
syntes ej vara nödigt. Det vore ju all anledning att förmoda, att den tillämnade
revisionan av resereglemente! icke kunde genomföras utan en viss tidsutdräkt,
och det syntes därför vara befogat att genast i och med den nu föreslagna
löneregleringens genomförande tillmötesgå statskonsulenternas krav i förevarande
cIVSGGIKIg.
Vad fiskeriintendenterna anginge, synteS en förhöjning av den till dem utgående
avlöning vara motiverad av den omständigheten, att, såsom de sakkunniga
framhållit, även om de teoretiska minimikrav, som i instruktionen den 18 november
1904 föreskrivits för att kunna föreslås till fiskeriintendent, ej fullt nådde upp till
dem, som stadgats för befordran till lektor vid högre allmänt läroverk, de nuvarande
fiskeriintendenterna dock i regel uppfyllde dessa kompetensfordringar, vartill
körnare för dem en något längre praktisk utbildningstid. Med hänsyn härtill syntes
mot en uppflyttning av dessa befattningshavare till andra normallönegraden icke
kunna göras någon invändning. Statskontoret hade ej heller velat motsätta sig, att
fiskeriintendenterna i likhet med statskonsulentema skulle få för ålderstilläggs åtnjutande
tillgodoräkna sig den tid. de före den nya statens ikraftträdande innehaft
sina nuvarande befattningar.
För fiskeriintendenten i övre norra distriktet hade lantbruksstyrelsen dessutom
föreslagit ett ortstillägg å 400 kronor, för den händelse stationsorten såsom
hittills bleve Luleå, eller å 300 kronor, om stationsorten bleve Umeå. De sakkunniga
hade emellertid vid förordande av sådant tillägg för nu ifrågavarande fiskenintendent
stannat vid ett belopp av 200 kronor, och statskontoret hade för sin del
icke funnit skäl frångå de sakkunnigas förslag härutinnan.
Att fiskeriintendenterna i och med genomförande av den nu föreslagna löneregleringen
borde i likhet med statskonsulentema åtnjuta rese- och traktamentsersättning
efter tredje klassen i resereglemente!, ansåge statskontoret vara en given
följd av deras då intagna ställning såsom andragradstjänstemän.
Beträffande fiskeriassistenten och fiskeriingenjören instämde statskontoret i
vad de sakkunniga med avseende å dessa tjänstemän föreslagit.
Yad de sakkunniga i övrigt hemställt i sitt förevarande betänkande hade
statskontoret icke funnit giva anledning till särskilt uttalande rrån dess sida.
Med anledning av de sakkunnigas särskilda framställning, att de med byrådirektörsbefattningen
å fiskeribyrån förenade avlöningsförmåner måtte ändias till
likhet med de för byrådirektörsbefattningar i exempelvis patent- och registreringsverket
gällande, har statskontoret anfört, att då den ställning, som denne byrådirektör
skulle komma att intaga, och den utsikt till befordran, som skulle erbjudas
honom, enligt statskontorets förmenande syntes få anses innebära tillräcklig
lockelse för''”fiskeriintendent att söka dylik befattning, även om skillnaden i avlöningsförmåner
ej uppginge till mer än vad som svarade mot pristillägget, hölle
statskontoret före, att de sakkunnigas i förevarande avseende uttalade farhågor
skulle befinnas vara ogrundade. Statskontoret kunde således icke finna, att behovet
av en ändring i de till nu ifrågavarande befattningshavare från början föreslagna
75
Kungl. Maj As nåd. proposition Nr 317.
avlöningsförmåner blivit på tillfyllestgörande sätt ådagalagt, och ville för den skull
avstyrka vad de sakkunniga i den särskilda skrivelsen hemställt.
T. f. statskommissarie!! Spilhammar har uttalat särskild mening
sålunda:
»Även om den utav de sakkunniga förebragta utredningen rörande behovet
av den å lantbruksstyrelsens agrikulturtekniska byrås kamerala avdelning föreslagna
förste byråingenjörstjänsten är tämligen knapphändig, anser jag dock, med hänsyn
till den omständigheten att göromålen å nämnda byrå oupphörligen ökas, behovet
av en ytterligare befattningshavare därstädes ådagalagt. På grund av de kvalifikationer,
som den nya tjänstinnehavaren, enligt förslaget, skall besitta, anser jag det
icke heller kunna ifrågasättas, att befattningen skall göras till en tjänst av första
normalgraden, då det *synes tvivel underkastat att i så fall med de med nämnda
grad förenade avlöningsförmåner numera kunna förvärva en för tjänsten skicklig
person.
Beträffande den i de sakkunnigas skrivelse den 24 sistlidna januari ifrågasatta
höjningen av vad de sakkunniga ursprungligen föreslagit i avlöningshänseende åt
byrådirektören å lantbruksstyrelsens fiskeribyrå, anser jag .de sakkunniga hava förebragt
goda skäl för en dylik förhöjning och kan icke dela den av statskontorets
majoritet häremot hävdade uppfattningen.»
Allt efter som de ärenden, lantbruksstyrelsen har att handlägga,
ökats i antal och omfattning, varom de av de sakkunniga lämnade uppgifterna
lämna tydligt vittnesbörd, har styrelsens egenartade organisation
visat sig medför# allt större svårigheter vid utövandet av styrelsens
ämbetsbefattning. Det har befunnits omöjligt för styrelsens nuvarande
personal att utan en så stor utsträckning i arbetstiden, att den medfört
fara för överansträngning, hinna nöjaktigt handlägga de löpande ärendena.
Till utövande av de ledande och initiativtagande uppgifter, som
böra tillkomma styrelsen, har i allmänhet knappast funnits någon tid
övrig. Att förhållandena i verkligheten icke gestaltat sig ännu ofördelaktigare
än som skett, är uteslutande att tillskriva personalens stora
intresse för de densamma förelagda uppgifterna samt dess erfarenhet
och duglighet. Det antydda missförhållandet är desto betänkligare, som
särskilt den senaste tidens svårigheter ådagalagt, i lmr stor grad hela
vår folkhushållning är beroende av jordbruket och dess binäringar och
vilket gagn i fråga om dessa näringars utveckling och förmåga av ökad
produktion, som målmedvetna och energiska åtgärder från statens sida
kunna medföra.
De sakkunnigas förslag avser i främsta rummet erforderlig utökningav
styrelsens ordinarie personal och tillika ett mera ändamålsenligt ordnande
av arbetet inom ämbetsverket. Jag anser också för min del, att
behovet av ändringar i dessa hänseenden är oavvisligt. Den mest känn
-
Departe
mentschefen
Ang.
låntbruksstyrelsen.
76
Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 317.
bara olägenheten torde nämligen hava varit bristen på skolade arbetskrafter
till biträde åt byråcheferna, vilken brist även nödvändiggjort
vissa för arbetets gång ofördelaktiga bestämmelser i instruktionen.
Vad det närmare innehållet i förslaget angår, torde jag få anföra
följande.
Såsom de sakkunniga framhållit, torde skäl ej förefinnas att vid
denna styrelse införa institutionen med viss ställföreträdare för chefen.
I fråga om den byrå i styrelsen, som torde vara mest överhopad
av arbete, nämligen lantbruksbyrån, hava de sakkunniga föreslagit, att
till byråchefens hjälp måtte anställas — utöver de agronomutbildade
amanuenser, till vilkas avlönande riksdagen för de .senaste åren anvisat
anslag å extra stat, ävensom kvinnliga biträden — en agronomutbildad
tjänsteman, benämnd byrådirektör, med avlöning enligt andra normalgraden,
varjämte särskilda bestämmelser skulle meddelas i syfte att staiskonsulenterna
samt den föreslagne inspektören för lantmanna- och lanthushållsskolor
måtte biträda vid vissa ärendens handläggning å byrån.
Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande över förslaget framhållit, att den
ökning i lantbruksbyråns arbetskrafter, som sålunda skulle åstadkommas,
bleve otillräcklig, särskilt vad beträffade den erforderliga mera kvalificerade
arbetskraften. Styrelsen har därför föreslagit den utvidgningav
denna byrås personal, att jämväl en agronomutbildad första gradens
tjänsteman (byråassistent) måtte anställas å byrån. Hfeservanterna Egerström
och Ewe, vilka avstyrkt förslaget om att statskonstenterna och
förenämnde inspektör skulle biträda vid arbetena å lantbruksbyrån, hava
ansett ärendena å denna byrå vara så mångtaliga och mångsidiga, att
byrån borde delas i två med var sin byråchef och byrådirektör.
Denna fråga är i viss mån beroende av frågan om statskonsuleuternas
och nämnde inspektörs arbetsskyldighet inom styrelsen. Vad
statskonsulenterna beträffar är det visserligen angeläget, att de
fortfarande som hittills genom besök å olika platser i landet följa utvecklingen
av de olika näringsgrenarna och vinna kännedom om vad
som kan befordra desamma samt att de på rekvisition tillhandagå allmänheten
med råd och anvisningar, och det kan icke anses lyckligt, om
de i större mån förändras till byråtjänstemän med verksamheten förlagd
till det centrala ämbetsverket. Den initiativtagande och livgivande
samt även sammanhållande verksamhet, som bör förväntas från dem,
skulle därigenom i allt för hög grad försvåras. Men jag anser dock
utredningen giva vid handen, att statskonsulenternas tid icke är i så
hög grad upptagen av resor och förrättningar av nj^ss angivna slag,
att icke avsevärd tid kan för dem bliva över till arbete inom lantbruks
-
77
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
styrelsen. Då detta arbete naturligtvis bör avse ärenden, som lalla inom
deras verksamhetsområde såsom statskonsulenter, böra även de själva
kunna hava gagn därav. Under betonande att en dylik förändring
förutsätter, att ökade avlöningsförmåner beredas statskonsulenterna, vill
jag därför biträda vad de sakkunniga härom anfört och föreslagit. .
För den av de sakkunniga föreslagna omläggningen av inspektionsväsendet
över de lägre lantbruksundervisningsanstalterna synas mig göda
skäl vara anförda. Några ökade anslagsmedel skulle förändringen icke
påkalla, Den kan, såsom de sakkunniga framhållit, lämpligen genomföras
från och med år 1919, vid vilket års ingång de nuvarande inspektörsförordnandena
utgå. I likhet med de sakkunniga finner jag visst
biträde vid arbetena å lantbruksbyrån kunna påräknas från inspektören
över lantmanna- och lanthushållsskolor.
Den arbetshjälp, som statskonsulenterna och nämnde inspektör
kunna lämna lantbruksbyrån, torde emellertid icke böra överskattas.
Någon mera stadigvarande tjänstgöring därstädes lärer varken kunna
eller böra förväntas av dem, utan torde deras biträde huvudsakligen
komma att påkallas vid vissa slag av ärenden. I betraktande av den
starka tendens till stegring, som utmärker arbetet å denna byrå, lärer
inom ganska kort tid den lättnad, som härigenom må kunna beredas,
bliva fullt uppvägd.
Jag finner det därför nödvändigt, att denna byrå även på annat
sätt erhåller ökad hjälp vid sitt arbete, icke minst av det skälet, att ämbetsverkets
chef icke bör i så hög grad, som de sakkunnigas utredning
visar, upptagas av direkt handläggning av till denna byrå hörande
ärenden. Att nu gå så långt som att uppdela byrån på två nya självständiga
byråer, vilket förenämnda reservanter förordat, kan jag emellertid icke
tillstyrka. Ej heller kan jag finna det tillräckligt ådagalagt, att det är
nödvändigt att jämte den av de sakkunniga föreslagne byrådirektören,
vilkens anställande jag tillstyrker, för närvarande anställa även en byråassistent,
såsom lantbruksstyrelsen ifrågasatt. Jag vill emellertid framhålla,
att den av mig nu tillstyrkta ökningen i byråns arbetskrafter är
den minsta, som bör kunna ifrågakomma, och att ändringar beträffande
denna byrå och dess personal sannolikt inom kort komma att visa sig
erforderliga, särskilt med hänsyn till de förslag beträffande''åtgärder för
trädgårdsskötselns främjande, vilka nyligen avgivits av de för denna frågas
utredande tillkallade sakkunniga, men som ännu ej kommit i det läge,
att de kunna anmälas för Kungl. Maj:t och leda till framställning till
den nu samlade riksdagen.
Vad angår den agrikulturtekniska byrån finner jag de sak -
78
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
kunniga hava framlagt övertygande skäl för att denna bör i sin helhet
ställas under ledning av byråchefen å byrån och att den nuvarande
byrådirektörens mera självständiga ställning såsom ledamot i styrelsen
bör upphöra. Jag vill erinra, att denna byrådirektörsbefattning uppehälles
endast på förordnande. Att emellertid, såsom de sakkunniga förordat,
arbetet å byrån faktiskt fördelas på två avdelningar, den tekniska
och den kamerala, synes mig lämpligt.
De sakkunniga hava beträffande den tekniska avdelningen föreslagit,
att såsom ordinarie befattningshavare skulle i staten uppföras eu
förste byråingenjör med avlöning i andra normalgraden samt ett kvinnligt
ingenjörsbiträde med avlöning i tredje biträdesgraden. Därjämte hava
de lörordat, att till arvoden åt två extra byråingenjörer samt till ingenjörsbiträden
måtte i staten uppföras en anslagspost å 15,400 kronor,
vilket belopp dock borde höjas med 1,000 kronor, därest en av lantbruksstyrelsen
för år 1919 ifrågasatt höjning i allmänna avdikningsanslaget bilölles.
Vad sålunda löreslagits har icke mött någon gensaga i de avgivna
utlåtandena. Jag biträder för min del dessa förslag, dock med framhållande
att på grund av vid innevarande års riksdag redan beslutad ökning av
allmänna avdikningsanslaget anslagsposten till extra byråingenjörer m. in.
bör bestämmas till 16,400 kronor.
A den agrikulturtekniska byråns kamerala avdelning skulle enligt
de sakkunnigas förslag tjänstgöra en andra gradens tjänsteman, benämnd
förste byråingenjör. Statskontoret har till övervägande hemställt, huruvida
ej denna befattning kunde göras till en tjänst av‘första normalgraden.
En reservant i statskontoret har dock anslutit sig till de sakkunnigas
mening. Då denna befattning närmast motsvarar den nuvarande
byrådirektörsbefattningen, vilkens innehavare har ett omfattande och maktpåliggande
arbete, som kräver synnerlig noggrannhet och uppmärksamhet,
är det av stor vikt, att detta omhänderkaves av eu därtill fullt kompetent
person. Jag anser därför för min del icke tillrådligt att för befattningen bestämma
lägre ställning och avlöningsförmåner än enligt andra normalgraden.
Beträffande byrådirektören å lantbruksbyrån och de bägge förste
byråingenjörerna å agrikulturtekniska byrån hava reservanterna Egerström
och Ewe riktat en anmärkning mot förslaget, att viss föredragningsskyldighet
skulle uppdragas åt dem. Om än bestämmandet av
omfattningen av dylik föredragningsskyldighet bör närmare prövas och
därvid tillses, att ledningen av vederbörande b}7rås arbeten bibehålies i
byråchefens hand, bör dock möjligheten att ålägga dem dylik skyldighet
enligt min mening hållas öppen. Den bör kunna, rätt använd, bereda
vederbörande byråchef väsentlig lättnad i hans arbete.
79
Kunyl. Maj.ts nåd. -proposition Nr 317.
I fråga om fiskeribyrån hava de sakkunniga haft att yttra sig
över ett framställt förslag ätt inrätta en självständig, från lantbruksstyrelsen
skild fiskeristyrelse. De hava av närmare angivna skäl ställt sig
avvisande mot detta förslag. 1 reservation vid lantbrnksstyrelsens utlåtande
har emellertid förslaget tillstyrkts av tre byråchefer, Egerström, Ewe
och Nordqvist. Statskontoret har däremot uttryckligen instämt med de
sakkunniga. Med allt erkännande av fiskerinäringens stora vikt och
betydelse och med full insikt om att från statens sida kraftigare åtgärder
än ''hittills böra vidtagas för att främja denna näring — i vilket avseende
ytterligare förslag äro att förvänta från de sakkunniga — kan jag icke
finna det nödvändigt eller ens lämpligt, att utbryta _ fiskeriärendena från
lantbruksstyrelsen till en självständig styrelse. De skäl, de sakkunniga
anfört mot en sådan åtgärd, synas mig tungt vägande. Eu självständig
styrelse skulle förövrigt draga ungefär dubbla kostnaden mot en utvidgad
fiskeribyrå inom lantbruksstyrelsen.
Till förstärkning av fisker ibyråns pir betskrafter hava de sakkunniga
föreslagit anställande av en byrådirektör samt framhållit, att arbetet
borde mellan byråchefen och byrådirektören delas så, att den ene handlade
förnämligast ärenden angående havsfisket och den andre huvudsakligen
ärenden rörande insjöfisket. Jag biträder detta förslag. I avseende
å byrådirektörens avlöning hava de sakkunniga i sitt betänkande
förordat sådan efter andra normalgraden men i en senare framställning
ifrågasatt samma avlöning som gäller för vissa byrådirektörer i patentocli
registreringsverket och som av Kungl. Maj:t i år föreslagits för
avdelningsföreståndare vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt,
nämligen 6,800 kronor med två ålderstillägg. Statskontoret har — dock
med en reservant — ansett den av de sakkunniga först föreslagna avlöningen
loöra vara tillräcklig. Under framhållande att för förslaget om
sagda högre avlöning för nyssnämnda avdelnings föreståndare vid statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt förelågo alldeles särskilda, av anstaltens
sammansättning och uppgifter betingade skäl, ansluter jag mig i nu förevarande
fråga till de sakkunnigas första förslag och statskontorets majoritet.
En god lösning av frågan om ett lämpligt anordnande av arbetet å
lantbrnksstyrelsens administrativa byrå samt överhuvud med styrelsens expeditionsväsende
är synnerligen viktig för underlättande av styrelsens arbete.^
''De sakkunniga hava, under framhållande att såväl ämbetsverkets chef
som byråcheferna å de övriga byråerna kunde förutsättas bliva personel1
med så gott som uteslutande praktisk-teknisk utbildning, föreslagit, att
ansvaret för ämbetsverkets expeditionsväsende måtte alltjämt koncentreras
hos den administrative byråchefen. Oaktat jag icke kan undgå att finna.
80
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
att härigenom denne byråchef i mån som ämbetsverkets verksamhet
ytterligare utvecklas får ett så vittomfattande arbetsområde, att fara
föreligger för att han icke skall kunna medhinna att sköta detsamma
och alltså denna anordning kan komma att i viss män försvåra styrelsens
arbeten, måste jag erkänna, att med hänsyn till de inom styrelsen "rådande
förhållandena någon lämpligare lösning av frågan näppeligen erbjuder
sig. Det återstår då blott att till biträde åt denne byråchef anställa
tillräcklig, väl kvalificerad personal.
I detta avseende hava de sakkunniga föreslagit anställande av dels
en byråassistent (första gradens tjänsteman) med åliggande att vara
kassör och bokhållare samt därjämte fullgöra notariegöromål å administrativa
byrån, dels en sekreterare (andra gradens tjänsteman) med
huvudsaklig sysselsättning med ärenden från lantbruk sbyrån, dels ock
ytterligare en byråassistent (första gradens tjänsteman) för ombesörjande
av notariegöromål huvudsakligen å agrikulturtekniska byrån och fiskeribyrån
samt den extra avdelningen för tuberkulinärenden. Därjämte
skulle finnas en kvinnlig registrator. Mot vad sålunda föreslagits har
invändning gjorts allenast av statskontoret så till vida, att detta ämbetsverk
icke ansett behovet av den sistnämnde byråassistenten tillräckligt
styrkt, varjämte för den förstnämnde byråassistenten föreslagits benämningen:
kassör och bokhållare. För egen del biträder jag de sakkunnigas
förslag med den av statskontoret föreslagna ändringen i benämningen
å den ena byråassistentbefattningen. Jag kan icke tillråda, att, såsom
statskontoret ifrågasatt, den andra byråassistentbefattningen uteslutes.
En av de kännbaraste bristerna i styrelsens nuvarande organisation har
just varit saknaden av lägre tjänstemannabefattningar. Med kännedom
om styrelsens omfattande arbetsområde och den mängd utredningar,
utlåtanden och andra expeditioner, som skola uppsättas och ofnbesörjas,
hyser jag ej något tvivel om, att icke även denne tjänsteman skall få
fullt arbete. I betraktande av hans arbetsuppgifter och den kompetens,
som bör fordras av honom, torde hans benämning lämpligen böra bliva
notarie, såsom ock de sakkunniga inom parentes angivit. Jag vill för
övrigt framhålla, att ovannämnda fördelning av kanslitjänstemännens
arbete mellan byråerna är avsedd att blott i huvudsak tillämpas och
att naturligtvis dessa tjänstemän skola vara skyldiga att biträda med
kansligöromål, varhelst och i mån som behov därav yppar sig.
Vad de sakkunniga föreslagit beträffande kvinnliga biträden och
vaktmästare föranleder ingen annan erinran från min sida än att vaktmästarnas
avlöning bör bero av eventuellt blivande beslut om avlöningen
för dylika befattningshavare i allmänhet.
81
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
Det av de sakkunniga framförda förslaget att förändra chefsbefattningen
för .ämbetsverket till en generaldirektörsbeställning med avlöning
av 11,000 kronor vill jag understödja. Oavsett de av de sakkunniga
till stöd för detta förslag åberopade jämförelserna med andra
ämbetsverk och den ökning styrelsens personal skulle erhålla enligt det
nu förevarande förslaget, vill jag såsom ett ytterligare skäl för en dylik
förändring framhålla lantbrukets och dess binäringars oerhörda betydelse
för hela vårt land, vilken synes mig väl motivera att åt chefen för det
ämbetsverk, åt vilket dessa näringars befrämjande är närmast anförti-odd,
beredas sådan stallning och avlöning, att för befattningen kan förvärvas
och behållas en i sitt fack verkligt framstående person, som i sin ledande
ställning kan bliva landets modernäring till stöd och gagn.
Beträffande den i statförslaget med ett belopp av 33,000 kronor
upptagna posten till amanuenser, extra biträden, vikariatsersättning och
expenser har statskontoret gjort gällande, att den däri med 5,800 kronor
ingående vikariatsersättningen under semester blivit för högt beräknad
och borde sänkas till 3,650 kronor. M<‘d anledning härav må erinras,
dels att statskontoret torde beräknat vikariatsersättningen med iakttagande
av de av ämbetsverket föreslagna inskränkningarna i personalen
enligt de sakkunnigas förslag, vilka inskränkningar jag funnit mig icke
kunna tillstyrka, och dels att statskontoret icke synes hava beräknat
dylika ersättningar för vissa icke ordinarie befattningshavare såsom
byråingenjörer och amanuenserna å lantbruksbyrån. Åven med beaktande
härav finner jag emellertid sagda ersättning böra beräknas något
hmre än de sakkunniga gjort, men då å andra sidan do egentliga
expenserna torde vara väl knappt beräknade, anser jag mig ej böra
tillstyrka större nedsättning uti nu ifrågavarande anslagspost än med
1,000 kronor eller till 32,000 kronor.
Vad den föreslagna övergångsstaten angår, anser jag lantbruksetyrelsen
hava anfört göda skäl för att det personliga avlöningstil lägget
åt biträdet Anna Vestin höjes till 1.000 kronor. Beträffande detta biträde
anser jag därjämte det av byråcheferna Egerström och Ewe reservationsvis
framställda förslaget, att hon måtte förordnas att uppehålla
byråassistentbefattningen (= kassör och bokhållare) å administrativa
byrån, förtjänt av uppmärksamhet. Fröken Vestins framstående duglighet
och stora arbetsförmåga huva blivit synnerligen väl vitsordade. Under
sin långa tjänstetid har hon vunnit stor förfarenhet i de göromål, hon
haft om hand, vilka enligt nämnda reservanters uppgift just varit desamma,
som skulle tillkomma nyssnämnde kassör och bokhållare. Det
förefaller då ganska naturligt, att desamma fortfarande anförtros henne.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sund. 280 höft. (Nr 317.) 11
82
Kungl. Mnj.ts nåd. proposition Nr 317.
Så långe hon bestrider nämnda befattning, bör hennes egen befattning
såsom biträde i tredje lönegraden likaledes uppehållas på förordnande,
samt det å övergångsstat upptagna personliga avlöningstillägget icke
utgå. Något särskilt bemyndigande fråu riksdagens sida för vidtagande
av en sådan anordning synes icke behöva begäras.
Genom de nu av mig föreslagna ändringarna i förhållande till de
sakkunnigas förslag kominer slutsumman av oidinarie staten icke att
undergå någon förändring men övergångsstaten att ökas med 400 kronor,
så att det erforderliga anslaget uppgår till 151,700 kroma-, under det
att i statsverkspropositionen härtill beräknats 151,300 kronor. Ökningen
i förhållande till det nuvarande ordinarie anslaget till styrelsen blir
71,800 kronor.
Jag tillåter mig alltså framlägga följande förslag till stater för
lantbruksstyrelsen att gälla från och med år 1919:
83
Kungl. Maj ts nåd. proposition Nr 317.
A. Ordinarie stat.
-_!L-- |
| |
Tjänst- |
Orts- tillägg |
r |
|
Avlöning |
Lön j |
görings- pennin- |
Summa | |
Anmärkning |
|
gar |
|||||
Generaldirektören och chefen ......... |
7,000 |
3,000 |
1,000 |
11,000 |
|
1 byråchef................................... |
5,000 |
2,500- |
600 |
8,100 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
3 byråcheter ................................. |
15,000 |
7,500 |
1,800 |
24,300 |
* med 600 kronor. |
1 byrådirektör ............................. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
Efter 5 år kan lönen höjas [ |
1 byrådirektör .............................. |
3,600 |
1.800 |
400 |
5,800 |
|
1 l:e byråingenjör ........................ |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
’ efter 10 år med ytter-! |
1 l:e byråingenjör ....................... |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
ligare 500 kronor. |
1 sekreterare................................. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
Efter 5 år kan lönen höjas? |
1 kassör och bokhållare ............... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
(J 10 år med ytterligare |
! i notarie....................................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
j 500 kronor och efter! 15 år med au ytter-! |
I |
ligare 500 kronor. |
||||
| 1 kvinnligt biträde i tredje lönegraden |
1,100 |
750 |
150 |
2,000 4,000 |
- |
graden...................................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
|
j 1 kvinnligt biträde i andra lönegraden |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
med 200 kronor och |
j 5 kvinnliga biträden i andra löne- |
'' efter 10 år med ytter- |
||||
4,500 |
2,750 |
750 |
8,000 |
ligare 200 kronor. |
|
j 1 kvinnligt biträde i första lönegraden |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
|
j 1 kvinnligt biträde i första lönegraden |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
(Efter 5 år kan lönen höjas (Efter 5 år kan lönen höjas |
| 1 förste vaktmästare ..................... |
900 |
450 |
150 |
1,500 |
|
1 vaktmästare .............................. |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
lj med 100 kronor och |
! 1 vaktmästare .............................. |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
n efter 10 år med ytter-it ligare 100 kronor. |
| Till arvoden åt två extra byråingen- |
|||||
j jörer samt till ingenjörsbilräden å |
— |
_ |
16,400 |
||
j Till amanuenser, extra biträden, vi- |
! |
||||
J kariatsersättning och expenser...... |
— |
— |
| 32,000 |
||
Summa kronor |
— |
— |
— |
150,700 |
Anm. Dttrest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100
kronor årligen.
B. Övergångsstat.
Till personligt a^löningslillägg åt biträdet Anna Vestin
Kronor
1,000
84
Kungl- Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
För åtnjutande av de å den ordinarie staten upptagna avlöningarna
för ordinarie befattningshavare torde höra i överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag, dock med vissa, delvis av en av statskontoret framställd
erinran, verkställda jämkningar samt redaktionella ändringar fastställas
följande villkor och bestämmelser:
i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. m.:
att befattningshavare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av ämbetsverket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest ämbetsverkets ställning
inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom
självständigt ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande
göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande av
tjänstegrad och avlöning, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål,
som anförtros befattningshavaren, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra
i det verk, till vilket göromålen överlämnas;
att tjänsteman i första eller andra lönegraden ävensom kvinnligt biträde är
skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där lantbruksstyrelsen,
till befordrande av arbetets oavbrutna gång, finner befattningshavaren lämplig och
behövlig;
att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av tjänstegrad
och avlöning, vara pliktig att, närhelst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, förflyttas
till annan befattning inom förvaltningen med liknande arbetsuppgifter;
att med ordinarie befattning i lantbruksstyrelsen icke må förenas annan tjänst å
rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av
vad slag det vara må, såframt ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och,
vad angår innehavare av annan befattning, lantbruksstyrelsen uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;
i fråga om avlöningsförmåners upphörande m. m.:
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för tid, befattningshavaren eljest
varit befriad från tjänstgöring, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägg, men den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från
85
Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 317.
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen
eller ortstillägget, som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest prövas
skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;
att därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära
något därav;
att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande av semester,
eller när förordnande av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, befattningshavare
av lägre grad skall vara skyldig att, om vederbörande förordnas till högre
befattning i lantbruksstyrelsen. bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt
tre månader under ett och samma kalenderår, ägande han därvid att, i stället för
egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningar men eljest däremot svarande belopp;
att emellertid, därest ledamot av lantbruksstyrelsen till följd av tjänsteresa
eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast några få, högst fyra
dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman av lägre grad skall vara.pliktig
att utan särskild ersättning sköta de till ledamotsbefattningen hörande löpande
göromål;
att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig underkasta sig,
efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut;
i fråga om åld er stilla gg:
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning
i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter 5 år, under villkor att
innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid
icke må föras befattningshavaren till last tid, varunder åtnjutits semester eller
ledighet för fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på
samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att
den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början av kalenderåret näst efter
det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;
att befattningshavare må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas
den tid, som före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från tillträdet
Ang. statshontultnter.
86 Kung!. Majds nåd. proposition Nr 317.
till befattningen, vare sig på grund av fullmakt eller konstitutorial eller på grund
av förordnande i följd av frågan om lantbruksstyrelsens omorganisation;
att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt hos
lantbruksstyrelsen och antages till ordinarie biträde hos lantbruksstyrelsen från
samma tidpunkt, må för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, hon
omedelbart därförinnan mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig
beskaifenhet hos ämbetsverket;
att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning
intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från
tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning:
i fråga om semester, skyldighet att argå från tjänsten och pensionsrätt:
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas av generaldirektören, byråchefer och tjänstemän av andra
lönegraden en var under en och en halv månad, av tjänstemän av första lönegraden
och kvinnliga biträden en var under en månad samt av vaktmästare under femton
dagar;
att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes, begagna sig av
semester;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt
till pension skall gälla, vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare
av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;
i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att beträffande kvinnliga biträden å lantbruksstyrelsens stat skola i övrigt
lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade angående
allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.
Mot vad de sakkunniga anfört ock föreslagit beträffande höjning
av de nuvarande ordinarie statskonsulenternas avlöning till att utgå
efter andra normalgraden samt om rätt för dem att för ålderstillägg
tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom sådana har jag ej något
att erinra.
Jag biträder även förslaget, att den befattning såsom statskonsulent
i fröodling, vartill anslag å extra stat anvisats av riksdagen under
en följd av år, måtte förändras till ordinarie befattning med andra gradens
avlöning och med rätt för befattningens nuvarande innehavare, statskonsulenten
Anders Elofson att för erhållande av ett första ålderstillägg
tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring i samma befattning.
Inrättandet av en statskonsulentbefattning i fårskötsel finner jag
87
Kungi. Majds nåd. proposition Nr 317.
önskvärt och biträder förslaget därom, allenast med det tillägg att
jämväl getskötseln bör bliva föremål för denne konsulents tjänsteverksamhet.
I likhet med reservanten inom de sakkunniga samt lantbruksstvrelsen
och statskontoret anser jag, att statskonsulenternas rese- och
traktamentsersättning bör i samband med beviljandet av den nu tillstyrkta
höjda avlöningen bestämmas att utgå efter tredje klassen i resereglementet.
Det synes mig lämpligt, att för de ordinarie statskonsulenterna
fastställes särskild stat, avsedd att tillämpas från och med år 1919, och
tillåter jag mig nu framlägga följande förslag till
Stat för statskonsulenter.
• Av löning j |
Lön |
Tjänst- görings- pennin- gar |
Orts- tillägg |
Summa |
Anmärkning j | |
| 1 statskonsulent i boskapsskötsel.. • il » i svinskötsel......... il » i får- och getskötsel ! 1 » i mejerihushållning il » i fiöodling ......... Summa kronor |
3,600 3,600 3,600 3,600 3,600 |
1,800 1,800 1,800 1,800 1,800 |
400 400 400 400 400 |
5,800 5,800 5,800 5,800 5,800 |
1 1 Efter 5 år kan lönen |
— |
— |
— |
29,000 |
Anm. Ortstillägg utgår endast i det fall, att stutskonsulents bostadsort är Stockholm
För åtnjutande av avlöningarna å denna stat torde böra i anslutning
till de år 1910 bestämda avlöningsvilikoren för statskonsulenten i
svinskötsel men med vissa jämkningar och redaktionella ändringar i
överensstämmelse med senare beslut i liknande ämnen fastställas följande
villkor och bestämmelser:
i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. in.:
att statskonsulent skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av statskonsulentinst.itutionen eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,
88
Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
samt i sådant hänseende vara pliktig att, med bibehållande av tjänstegrad och avlöning,
sköta de göromål, som anförtros befattningshavaren;
att statskonsulent vidare skall, likaledes med bibehållande av tjänstegrad och
avlöning, vara pliktig att, närhelst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, förflyttas
till annan befattning inom förvaltningen med liknande arbetsuppgifter;
att med statskonsulentbefattning icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens
eller kommuns stat;
att med statskonsulentbefattning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl.
Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må,
så framt ej lantbruksstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för
tjänstgöringen, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare
bibehållas;
i jråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, statskonsulent
verkligen tjänstgjort, men för tid, då han varit befriad från tjänstgöring, skola utgå
till den, som uppehållit befattningen;
att statskonsulent, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortdill ägg, men att statskonsulent, som eljest undfår ledighet,
såsom »för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen,
dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning
avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå
så mycket av lönen eller ortstillägget, som erfordras för befattningens uppehållande
eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till statskonsulent för tid, varunder han avhållit sig
från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;
att därest statskonsulent varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom
uppbära något därav;
att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg utgå till månadens slut;
i fråga om ål der still ägg:
att, i fråga om i staten medgiven förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt
innehavande av statskonsulentbefatming, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
89
Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid
icke må föras befattningshavare till last tid, varunder åtnjutits ledighet för fullgörande
av värnplikt, och
för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att
den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter
det, varunder den stadgade tjänståldem blivit uppnådd;
att statskonsulent må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas den
tid, som före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till ordinarie befattning såsom sådan konsulent;
att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning intjänats,
redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från tjänsten,
icke må tillträda samma förhöjning;
i fråga om skyldighet att argå från tjänsten och pensionsrätt:
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till
pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare
av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.
För närvarande finnes under ordinarie anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och lantmannanäringar» upptagna särskilda anslag
å tillhopa 12,000 kronor till avlönande av tre statskonsulenter med
4,000 kronor till varje. I samband med godkännande av den härovan
framlagda nya staten höra dessa anslag uteslutas och nytt anslag till
belopp av 29,000 kronor uppforas. Härav föranledes eu höjning med
17,0u0 kronor, såsom ock beräknats i årets statsverksproposition. Anslag*stiteln
i sin helhet kommer vid bifall till detta jämte vissa andra i
åi''ets statsverksproposition framlagda förslag att höjas till 820,200 kronor.
De sakkunniga hava fäst uppmärksamheten på att den från anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar» nu
utgående avlöningen å 2,000 kronor till en undervisare i fårskötsel ej
längre komme ait bliva behövlig för sagda ändamål, sedan en statskonsulentbefattning
för denna näringsgren inrättats, och hållit före, att
sistnämnda anslagstil el borde minskas med detta belopp. Att vidtaga
en sådan minskning finner jag mig dock icke böra tillstyrka. Den del
av denna anslagstitels slutsumma, som är i ställd till Kungl. Maj:ts förfogande,
har nämligen i mån som anspråken på statens bidrag till särskilda
ändamål, vilka avse att främja lantbruket, stegrats, alltmera visat
sig vara tilltagen i minsta laget och tarvar väl derma obetydliga förjBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 280 höft. (Nr 317.) 12
90
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr S17.
höjning. Någon minskning i denna anslagstitel har ej heller beräknats
i statsverkspropositionen.
Något anslag å extra stat till statskonsulent i fröodling kommer
givetvis ej längre i fråga.
Ang. stats Vad beträffar statskonsulenten för det mindre jordbruket, synes
1Umfof''detn ^et ännu °visst, på vad sätt hans ställning i förvaltuingen lämpligen
mindre bör ordnas. Anslag för anställande av en dylik konsulent bör därför
jordbruket, tillsvidare fortfarande utgå å extra stat.
Hans avlöning bör emellertid höjas till likhet med övriga statskonsulenters
dock med avdrag, motsvarande i avjämnat tal dessas bidragtill
egen pensionering, och alltså utgå, uuder förutsättning att bostads,
orten är Stockholm, med 5,600 kronor men eljest med 5,200 kronor.
Enär den nuvarande statskonsulenten för det mindre jordbruket,
August Östergren, innehaft denna befattning från år 1909, skulle uppenbarligen,
därest hans befattning nu uppförts å ordinarie stat, rätt att
liksom statskonsulenten Elofson tillgodoräkna sig sagda tjänstetid för
erhållande av ett första ålderstillägg bort tillerkännas honom. Då nu
hans befattning, av skäl som icke bero av honom, bör tillsvidare bibehållas
såsom extra, sjmas mig starka skäl tala för att ett personligt
ålderstillägg å 500 kronor beviljas honom. Jag vill erinra, att dylikt
tillägg under de senare åren av riksdagen anvisats till honom.
Hittills har till reskostnader åt denne konsulent beräknats i det
å extra stat beviljade anslaget ett belopp av 2,500 kronor. Då denne
konsulent bör liksom statskonsulenterna å ordinarie stat framdeles åtnjuta
rese- och traktamentsersättning efter tredje klassen i reseregleraentet,
samt på grund av skedd höjning i dagtraktamentsbeloppen och
fördyrade reskostnader bör det härtill avsedda beloppet nu höjas till
4,000 kronor.
Inalles bör alltså för ändamålet anvisas å extra stat för år 1919
ett anslag av 10,100 kronor, därav 500 kronor till personligt ålderstillägg.
1 statsverkspropositionen beräknades härtill allenast 9,100 kronor.
Ang, fiskeritjänsiem&nnev.
Vad de sakkunniga föreslagit beträffande avlöningar m. m. för
befattningshavare vid statens fiskeriadministration biträdes till alla delar
av mig, allenast med den avvikelse, att rese- och traktamentsersättning
till fiskeriintendenterna och fiskeriingenjören — men icke till övriga
fiskeritjänstemän — bör utgå efter tredje klassen i resereglementet.
Den av de sakkunniga berörda frågan om beredande åt vissa
fiskeritjänstemän av någon ersättning för hållande av expeditionslokal
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
91
m. fl. utgifter på grund av tjänsten torde icke nu böra för denna speciella
tjänstemannagrupp upptagas -till prövning. Jag vill emellertid
erinra, att dylik ersättning vid 1917 års riksdag beviljades vissa befattningshavare
vid skogsstaten.
I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit får jag
alltså framlägga följande förslag till
Stat för statens fiskeriadministration.
Avlöning
1 fiskeriintendent ........................
1 fiskeriintendent ........... ............
4 fiskeriintendenter ....................
1 fiskeriassistent ........................
2 fiskeristipendiater, arvoden.........
1 fiskeriingenjör » .........
Summa kronor
Lön |
Tjänst-. görings- pennin- gar |
Orts- tillägg |
Summa |
3,600 |
1,800 |
200 |
5,600 |
3,600 |
1,800 |
— |
5,400 |
14,400 |
7,200 |
— |
21,600 |
2,200 |
1,500 |
— |
3,700 |
• |
3,000 |
||
— |
- |
- |
3.000 |
_ |
_ |
42,300 |
Anmärkning
Efter B år kan lönenj
| höjas med 500 kronor
j och efter 10 år med!
j ytterligare500kronor.
Efter 5 år kan lönen!
höjas med 500 kronor,!
efter 10 år med ytter-j
ligare 500 kronor ochj
efter 15 år med yt-;
terligare 5U0 kronor!
Då nu gällande avlönings villkor äro fastställda så länge sedan som
ur 1904, och sedan dess åtskilliga ändringar och tillägg skett beträffande
de villkor, som pläga uppställas för åtnjutande av avlöningar å ordinarie
stat, samt ytterligare villkor nu föreslagits av de sakkunniga, får
jag framlägga följande förslag till villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i förenämnda stat för statens fiskeriadministration upptagna
avlöningar:
i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. m.:
att fiskeriintendent eller fiskeriassistent skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva en följd av förändrad
distriktsindelning eller som vid en möjligen inträdande centralisering eller
annorledes förändrad organisation av statens fiskeriadministration eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende vara pliktig att, med bibehål
-
92 Kanal. Maj:ts nåd. proposition Kr 317.
lande av tjänstegrad och avlöning, sköta de göromål, som anförtros befattningshavaren;
att
fiskeriintendent eller fiskeri assistent vidare skall, likaledes med bibehållande
av tjänstegrad och avlöning, vara pliktig att, närhelst så av Kungl. Maj:t
prövas lämpligt, förflyttas till annan befattning inom förvaltningen med liknande,
arbetsuppgifter;
att med befattning såsom fiskeriintendent eller fiskeriassistent icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med befattning såsom fiskeriintendent eller fiskeriassistent ej heller mä
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom
aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej lantbruksstyrelsen uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka {underligt för tjänstgöringen, finner uppdraget eller
befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;
i fråga om avlöningsförmåners upplärande m. m.:
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort, men för tid, då han varit befriad från tjänstgöring, skola utgå
till den, som uppehållit befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att den, som eljest undfår
ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta
befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som erfordras för befattningens uppehållande
eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;
att därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, den del av hans avlöning,. som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära
något därav;
att vid sjukdomsförfall för fiskeriintendent fiskeriassistenten skall vara skyldig
att, om han förordnas att uppehålla fiskeriintendentsbefattning, bestrida densamma,
dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår; ägande
han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar;
att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig underkasta sig, efter
Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster, som
kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg, där sådant förekommer, utgå till månadens
slut:
93
Kungl. Maj.ts nåd. ''proposition Nr 317.
ifråga om ålderstillcigg:
att, i fråga om i staten medgiven förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt
innehavande av befattning'' i samma lönegrad, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras befattningshavaren till last tid, varunder åtnjutits ledighet för
fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, om sådan äger rum, efter än ytterligare fem år,
ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var. och en av omförmälda löneförhöjningar angår,
att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst
efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;
att befattningshavare må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas
den tid, som före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från tillträdet
till befattningen;
att likväl löntagare, som då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning
intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från
tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;
i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt
till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av
befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.
Då den nuvarande staten för statens ti skeriad mini si ration slutar
på 32,000 kronor, under det att den nu föreslagna statens slutsumma
uppgår till 42,300 kronor, kräves eu anslagshöjning med 10,300 kronor.
Utgifterna för statens fiskeriadministration bestridas från ordinarie anslaget
till fiskerinäringens understöd, nu å 121,000 kronor. Detta anslag
behöver alltså på grund härav höjas till 131,300 kronor, vilket också
beräknats i statsverkspropositionen.
1 sammanhang härmed har jag att anmäla, hurusom kassaförlagskommittén
i sitt betänkande den 20 mars 1917 angående åtgärder för
förskottsväsendets avveckling m. in. fäst uppmärksamheten på de förskott,
som plägat utgå för kostnader för tillsyningsman vid regula laxfisket
i Torne älv samt för vägskatt för samma laxfiske, samt föreslagit
åtgärder för att dessa kostnader måtte bestridas från anslag å rdcsstaten.
Statskontoret har i sitt utlåtande över nämnda betänkande förordat, att
Ang. kostnader
för regala
laxfisket i
Torne älv
m. m.
Departements
chefens
hemställan.
94 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.
dossa kostnader måtte bestridas från ordinarie anslaget till fiskerinäringens
understöd.
Ehuruväl dessa kostnader icke äro av alldeles samma natur som
övriga utgifter från detta anslag, utan åligga staten i egenskap av
fiskerättsägare, anser jag mig emellertid vid det förhållandet, att sagda
fiske icke för närvarande giver kronan någon nettoiukomst samt annan
lämpligare anordning icke synes erbjuda sig, kunna biträda statskontorets
mening. Härtill torde riksdagens medgivande böra begäras.
Ifrågavarande kostnader hava under senare år uppgått tilllmpa till
omkring 2,400 kronor om året. Då det icke är osannolikt, att dessa
kostnader komma att stiga, synnerligast ifall ifrågasatta ändrade anordningar
beträffande detta fiske varda genomförda, torde emellertid eu
något större utgift böra härtill beräknas.
Då dessutom den till Kungl. Maj:ts förfogande stående delen av
nu ifrågavarande anslag visat sig synnerligen otillräcklig för att tillgodose
befogade anspråk på statsbidrag till diverse särskilda åtgärder
för fiskerinäringens främjande, vill jag tillstyrka, att anslaget höjes till
140,000 kronor eller alltså med 19,000 kronor.
Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen:
l:o
att
dels godkänna det av mig framlagda förslaget till ordinarie stat
och övergångsstat för lantbruksstyrelsen, att tillämpas från och med år
1919, ävensom de villkor och bestämmelser, vilka av mig föreslagits
för åtnjutande av de i förstnämnda stat för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningar;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder
ordinarie befattning i lantbruksstyrelsen, skall ‘vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar i lantbrnksstyrelsen,
vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, att de
vilja övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för
avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
dittills gällande stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den
mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänst
-
Kunf/l. Maj:ts nåd. proposition Nr 317. 95
innehavares rätt till pension, vid - den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem;
dels ock höja det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie anslaget
till lantbruksstyrelsen från......................................... kronor 79,900
med ............................................................................................ » 71,800
till .......................................................................... » 151,700;
2:0
att
dels godkänna det av mig framlagda förslaget till stat för statskonsulenter,
att tillämpas från och med år 1919, ävensom de vihkor
och bestämmelser, som av mig föreslagits för åtnjutande av de i samma
stat upptagna avlöningar;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder
ordinarie befattning såsom statskonsnlent, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie statskonsulentbefattningar,
vilka icke före den 1 december 19 18 anmäla, att de vilja övergå
till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens
åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills
gällande ordinarie stat tillkommande avlönings örmåner ävensom, i den
mån ej annat förauledes av bestämmelserna i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit dem;
dels medgiva, att, därest statskonsulenten å extra stat i fröodling
Anders Elofson utnämnes 1 ill ordinarie statskonsnlent å den nya staten
från och med ingången av år 1919, han må äga att för åtnjutande av
första åld ers t il lägget såsom sådan räkna sig till godo den tid, lian dessförinnan
innehaft sin nuvarande befattning;
dels ock, med uteslutande av de under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och lantmannanäringar» upptagna särskilda anslag
till statskonsulent.er i boskapsskötsel, i mejei ihushållning och i svinskötsel,
tillhopa 12,000 kronor, och med förklarande att anslag för anställande
av undervisare i fårskötsel och ullkultur i< ka skall från och
med år 1919 vidare utgå, under nämnda anslagstitel upp''öra ett nytt
anslag till statskonsulenter till belopp av ........................... kronor 29,000,
kommande vid bifall härtill och till de av Kung!. Maj:t i statsverks -
96
Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Hr 317.
propositionen under nionde huvudtiteln i punkterna 3 .och 4 gjorda
framställningar det i .nämnda anslagstitel ingående bestämda anslaget
att höjas från 395,700 kronor med 24,500 kronor till 420,200 kronor
samt anslagstafla i sin helhet vid bifall därjämte till framställningen i
punkten 8 under nionde huvudtiteln i statsverkspropositionen att höjas
från 755,700 kronor med 64,500 kronor till 820,200 kronor;
3:o
att å extra stat för år 1919 anvisa såsom förslagsanslag, högst
dels för anställande av eu statskonsulent för det mindre jordbruket
........................................................................................... kronor 9,600,
med förklarande att härav må utgå såsom avlöning till
statskonsulenten 5,600 kronor,- därest hans bostadsort är
Stockholm, och eljest 5,200 kronor, samt högst 4,000
kronor till hans reskostnader;
dels ock såsom personligt ålderstillägg till statskonsulenten
för det mindre jordbruket August Östergreu, därest
han fortfarande med gott vitsord tjänstgör i denna egenskap
.............................................................................................. y> 500;
eller tillhopa ..................................................... » 10,100;
4:o
dels godkänna det av mig framlagda förslaget till stat för statens
fiskeriadministration, att tillämpas från och med år 1919, ävensom de
villkor och bestämmelser, som av mig föreslagits för åtnjutande av de
i samma stat upptagna avlöningar;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder
ordinarie befattning å staten för statens fiskeriadministration, skall vara
pliktig underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av fiskeriintendent- eib r fiskeriassistentbefiittning,
vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, att de
vilja övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för
avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
dittills gällande- ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,
i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem;
97
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 317.
dels medgiva, att från ordinarie anslaget till fiskerinäringens understöd
må utgå kostnader för tillsyningsman vid regula laxfisket i Torne älv
samt för vägskatt för samma laxfiske;
dels ock höja anslaget till fiskerinäringens under -
län vad departementschefen sålunda hemställt,
häruti statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna bifall och förordnade, att
proposition i ämnet skulle, med den lydelse bil.. . .
till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
stöd från .
med ..........
till.............
........ kronor 121,000
» 19,000
........ » 140,000.
Ur protokollet:
Eric Paulsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 380 höft. (Nr 317.)
13