Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
67
Nr 313.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden;
given Stockholms slott den 19 april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att till bidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden
sjukvårdskostnader å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 230,000 kronor, att användas i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet angivna grunder.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
1916 års
riksdag.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
april 1918.
N ärvarande:
lians excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:
Enligt vad jag förut denna dag meddelat, har 1916 års provinsialläkarkommitté
i sitt den 1 december 1917 avgivna betänkande angående
reglering av löneförhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare
m. m. till behandling upptagit jämväl frågan om åtgärder
för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden.
I en vid 1916 års riksdag väckt motion, nr 58, framhölls behovet
av att utredning verkställdes i och för reglering av provinsialläkarnas
arvoden. Till stöd härför anfördes huvudsakligen, att för de
personer, vilka vore boende på större avstånd från läkarbostaden, kostnaderna
för läkarbesök enligt gällande taxa ställde sig synnerligen
höga, under det de nära läkaren boende hade alla fördelar, ringa honorar
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
69
till läkaren, ringa eller ingen skjutskostnad. Detta inverkade å andra
sidan ogynnsamt på läkarvården i distriktens utkanter, särskilt för den
mindre bemedlade befolkningen.
För avhjälpande av nu berörda missförhållanden ifrågasatte motionären
en sådan anordning, att varje distrikt allt efter dess storlek finge
en särskild taxa, d. v. s. läkaren skulle uppbära ett visst fastställt
arvode lika för så väl långväga som närmare besök. Arvodet finge i
detta fall sättas så, att läkarens intresse icke bleve lidande.
Motionären hade också tänkt sig den utvägen, att ett visst lägre
arvode fastställdes lika för alla distrikten, men att särskilt arvode därutöver
för långväga besök samt skjutsersättningar ersattes av statsmedel.
Medicinalstyrelsen, vars yttrande över motionen inhämtades, tillstyrkte
den begärda utredningen och ansåg, att densamma särskilt
borde avse det av motionären föreslagna andra alternativet.
I skrivelse den 29 mars 1916, nr 57, anförde därefter riksdagen
följande:
Vid granskning av förenämnda motion hade riksdagen ej kunnat undgå
finna, att de av motionären påpekade olägenheterna, vad anginge nu gällande
bestämmelser i fråga om för provinsialläkare utgående arvoden för sjukbesök,
vore värda statsmakternas allvarliga uppmärksamhet. Jämlikt den av Kungl.
Maj:t den 15 september 1911 utfärdade taxan för vissa i civil tjänst anställda
läkare medförde tillkallandet av i taxan avsedd läkare, k de fall, då avståndet
till sådan läkare vore stort — vilket mångenstädes, och särskilt i de nordligare
länen i vårt land, vore händelsen — högst avsevärda kostnader för den sjuke.
Exempelvis skulle kostnaden för ett sjukbesök 4 mil från läkarbostaden,
inbegripet skjutsersättning, enligt gällande taxa uppgå till nära 40 kronor.
Att dylika kostnader bleve synnerligen betungande för den mindre bemedlade
befolkningen läge i öppen dag. En beklaglig följd därav vore, att läkarvården
i provinsialläkardistriktens utkanter bleve illa tillgodosedd eller alldeles
försummad.
Riksdagen ansåge i likhet med motionären, att till åstadkommande av förbättring
i ovan berörda missförhållanden en utjämning av gällande taxebestämmelser
vore påkallad, utan att därigenom läkarens intresse finge bliva lidande.
I överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen uttalat i sitt i ärendet avgivna
yttrande ansåge riksdagen den utväg att lösa förevarande fråga vara fördelaktigast
och närmast ledande till målet, som ginge ut på, att ett visst lägre
arvode fastställdes lika för alla distrikt och att särskilt arvode därutöver för
långväga besök samt skjutsersättningar ersattes av statsmedel. Riksdagen förbisåge
ej, att en dylik utväg kunde komma att medföra nog så avsevärda utgifter
för statsverket. Det förtjänade dock härutinnan påpekas, att den ifrågasatta
utredningen torde böra inskränkas till förhållandena å landsbygden, där en utjämning
av läkartaxan enligt riksdagens mening niirmast borde avse att komma
de mindre bemedlade, såsom småbrukare, torpare och hantverkare med flera, till
Provinsial
läkare
kommittén.
70 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 313.
godo, enär givetvis den åsyftade lindringen endast borde åtnjutas av personer
under en viss bestämd inkomstgräns.
Vidare borde erinras om, att läkarvården för de under fattigvården börande
ävensom den stora massan av alla i enskild tjänst varande personer ombesörjdes
dels av de kommunala myndigheterna, dels av vederbörande husbonde, varför
dylika fall icke torde beröras av framställningen i motionen. Det vore under
sådana förhållanden att förmoda, att den noggranna utredning av förevarande
spörsmål, som riksdagen ansåge vara av behovet påkallad, skulle visa, att de
ifrågasatta statsutgifterna skulle kunna hållas inom rimliga gränser.
De ifrågasatta statsbidragen torde lämpligen kunna efter företeende av kvitterade
räkningar och behörigt intyg utbetalas till vederbörande av Kungl. Maj:ts
befallningshavande från till samma myndigheters förfogande ställda förslagsanslag.
Var inkomstgränsen lämpligen skulle sättas ävensom det avstånd från läkarbostaden
beräknas, för vilket särskild ersättning för sjukbesök borde utgå av statsmedel,
torde en blivande utredning få utvisa.
På grund av vad sålunda anförts hemställde riksdagen om en all- •
sidig och skyndsam utredning av frågan om reglering av provinsialläkares
arvoden därhän, att utjämning i största möjliga mån måtte
kunna ske, samt att Kungl. Maj:t därefter måtte för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs av Kungl. Maj:t
åt provinsialläkarkonrmittén.
I anledning av detta uppdrag anför kommittén i sitt betänkande
den 1 december 1917 följande.
Den av riksdagen begärda allsidiga utredningen hade ej av kommittén
kunnat åstadkommas, då härför erforderligt statistiskt material
ej funnits tillgängligt. Då emellertid förevarande spörsmål vore synnerligen
behjärtansvärt, hade kommittén ansett sig böra tillse, om icke
något ändock kunde åtgöras för att bereda mindre bemedlade, som vore
avlägset boende från läkarstationen, billigare läkarvård än vad gällande
läkartaxa bestämde.
Av riksdagens skrivelse i ämnet framginge, att läkarens intresse
ej borde bliva lidande vid en utjämning av gällande taxebestämmelser.
Den ifrågasatta utjämningen borde avse att komma mindre bemedlade
å landsbygden tillgodo. En viss inkomstgräns borde fastställas för dem,
som skulle komma i åtnjutande av den åsyftade lindringen i sjukvårdskostnaden,
varjämte det avstånd från läkarbostaden borde bestämmas,
för vilket särskild ersättning för sjukbesök finge utgå av statsmedel.
Slutligen borde statsutgifterna för ifrågavarande ändamål hållas inom
rimliga gränser.
71
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
Det förslag, kommittén avsåge att framlägga, vore ej att anse som
en definitiv lösning av frågan. På grund av riksdagens förenämnda uttalande,
att utgifterna borde hållas inom rimliga gränser, hade det varit
nödvändigt att framgå med stor försiktighet. Kommittén hölle dock
före, att genomförandet av dess förslag skulle medföra avsevärd lindring
i sjukvårdskostnaden för de mindre bemedlade. En grund vore
lagd, varpå, sedan större erfarenhet vunnits, kunde byggas vidare.
Kommitténs förslag innebär, att ett förslagsanslag å 100,000 kronor
anvisas till bidrag för lindring i sjukvårdskostnader å landsbygden.
För disponerande av medel från detta anslag skulle, enligt kommitténs
förslag, gälla följande regler:
1. Bidrag utgår endast vid vissa av provinsial- eller extra provinsialläkare
företagna sjukvårdsresor.
2. Berättigade till bidrag för sig själva och sina familjemedlemmar ävensom
tjänare äro de personer, för vilka det beräknade beloppet, efter vilket skatt
utgår enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, ej överstiger
1,500 kronor eller, om inkomsten härleder sig uteslutande från kapital och
arbete, 1,800 kronor, eller, om inkomsten åtnjutes enbart från fast egendom, 1,000
kronor.
Personer, för vilka kommunen åtagit sig att betala läkarvård, äro ej berättigade
till bidrag från sagda anslag.
3. Kommunalnämnden uppgör förslag senast i december månad å dem,
som äro berättigade till bidrag, och tillställer vederbörande bevis därom.
4. Bidrag kan ej ifrågakomma vid läkares sjukbesök på avstånd ej överstigande
1 mil från läkarstationen, och utgår ej heller bidrag för gäldande av
skjutsersättning eller annan reseersättning vid sjukbesök på längre avstånd.
5. Vid sjukbesök på avstånd överstigande 1 mil från läkarstationen betalar
patienten 7 kronor av det läkaren tillkommande arvodet, och fördelas återstående
delen av kostnaden sålunda, att staten betalar ®/5, vederbörande kommun */j och
patienten ’/5.
6. För erhållande av omförmälda lindring i sjukvårdskostnaden företesvid
läkarens besök det i mom. 3 omnämnda beviset.
För utfående av den del av arvodet, som gäldas av stat och kommun,
insänder läkaren kvartalsvis räkning, upptagande jämväl patienternas namn samt
platse,r och dagar för besöken, till kommunalnämnden, som senast inom en månad
likviderar densamma.
8. Kommunalnämnden i sin ordning äger att halvårsvis med företeende
av behöriga verifikationer hos Kungl. Maj:ts befallningshavande göra framställning
om gottgörelse för den del av kostnaden, som belöper på staten.
Till förtydligande av ifrågavarande förslag anför kommittén följande:
»Bidrag bär ej ansetts böra utgå vid sjukbesök, som företages av annan
läkare än provinsial- eller extra provinsialläkare, och skulle bidrag icke heller
utgå vid dessa läkares sjukbesök å avstånd ej överstigande 1 mil från läkar
-
72
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 313.
Skiljaktig
mening inom
kommittén.
Yttranden
över kommitténs
förslag.
stationer!. En inkomst av 1,000 kronor av fast egendom tiar ansetts motsvara
en inkomst av 1,800 kronor av kapital och arbete. Något bidrag till skjutsersättning
eller annan reseersättning bär ej ansetts böra ifrågakomma. Sådant bidrag
skulle nämligen förutsätta upprättande av reseräkningar och en noggrann granskning
av dessa, som kunde föranleda mycket arbete och besvär. Som emellertid
resekostnaderna mången gång kunna uppgå till avsevärda belopp, är det att hoppas,
att kommunen vid långa avstånd skall träda hjälpande emellan, såsom redan nu
på många ställen äger rum. Vid sjukbesök på avstånd överstigande 1 mil skulle
patienten av läkararvodet betala dels arvodet för besök på en mils avstånd från
läkarstationen, vilket enligt kommitténs förslag till läkartaxa skulle för mindre
bemedlad utgöra 7 kronor, och dels Vs av återstående delen av arvodet. Även
det särskilda arvode, som enligt § 8 i kommitténs förslag till läkartaxa skulle utgå
för specialundersökning eller biträde vid förlossning liksom ock det särskilda
arvodet, varom förmäles i läkartaxan § 10, innefattas i det arvode, till vars gäldande
bidrag eldigt förenämnda förslag skulle utgå från det allmänna.»
Eu av kommitténs ledamöter, häradshövdingen Högberg, har i
denna del reserverat sig och anför följande:
»Ehuru kommittén ej medhunnit den noggranna utredning, som riksdagen
ansett böra i förevarande ämne verkställas, samt kommittén således haft giltig
anledning underlåta att nu framlägga förslag till frågans lösning, har kommittén
likväl hemställt om ett visst statsanslag samt uppgjort förslag till grunderna för
dess användning. Om anslaget är för högt eller för lågt, därom vet man intet;
men att en efter de föreslagna grunderna upprättad stadga med villkor för anslagets
användning skall bliva svårtillämplig och lätt få över sig skenet av godtycklighet
är sannolikt.
Då emellertid en utjämning i frågan om provinsialläkarnes arvoden till förmån
för de mindre bemedlade givetvis är önsklig, samt kommittén själv påpekat,
att vissa kommuner redan nu främja utjämningen genom bidrag till gäldande av
läkarnes resekostnader, borde, enligt min mening, kommittén hava undersökt,
huruvida icke utväg funnes att förmå kommunerna att mera allmänt åtaga sig
någon del av läkararvodet för sina mindre bemedlade medlemmar. Därvid borde
statsunderstöd givas åt fattiga kommuner med gles befolkning och tyngande skatter.
I ärendets nuvarande skick synes kommitténs förslag icke böra föranleda
till någon åtgärd.» *
Till följd av remiss har medicinalstyrelsen den 8 februari 1918 avgivit
utlåtande över kommitténs betänkande samt därvid överlämnat från
förste provinsialläkarne och Kungl. Maj:ts befallningshavande i rikets
samtliga län infordrade yttranden. De hörda myndigheterna hava i
allmänhet biträtt kommitténs förslag i förevarande del. Åtskilliga erinringar
hava dock framställts, och må ur de inkomna yttrandena här
återgivas följande.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län anser sig icke kunna tillstyrka
kommitténs förslag.
73
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
I riksdagens skrivelse i ämnet kade uttalats, att riksdagen ansåge den utväg
att lösa förevarande fråga vara fördelaktigast ock närmast ledande till målet,
som ginge ut på att ett visst lägre arvode fastställdes lika för alla distrikt ock
att särskilt arvode därutöver för långväga besök samt skjutsersättningar ersattes
av statsmedel. Kommitténs förslag i detta liänseende ginge icke tillnärmelsevis
så långt som riksdagen ifrågasatt.
För ett sjukbesök kos en mindre bemedlad person på en och en halv mils
avstånd skulle enligt kommittéförslagets allmänna bestämmelser betalas arvode
med 9 kronor samt skjutsersättning med 5 kronor 40 öre — räknat enligt rnaximilegan
för Stockholms län — eller tillsammans 14 kronor 40 öre. Av detta
belopp skulle enligt utjämningsförslaget den mindre bemedlade själv erlägga 7
kronor + 40 öre + 5 kronor 40 öre eller tillsammans 12 kronor 80 öre ock således
vinna en besparing av endast 1 krona 70 öre, eller omkring 11,8 procent
av kela beloppet.
För ett sjukbesök hos en mindre bemedlad person på tre mils avstånd
. ställde sig siffrorna på följande sätt. Enligt de föreslagna allmänna reglerna
skulle betalas i arvode 13 kronor ock i skjutsersättning 10 kronor 80 öre; tillsammans
23 kronor 80 öre. Härav skulle enligt utjämningsförslaget den mindre
bemedlade själv erlägga 7 kronor + 1 krona 20 öre + 10 kronor 80 öre eller
tillsammans 19 kronor och således bespara 4 kronor 80 öre, eller omkring 20
procent av kela beloppet. Det syntes vara obestridligt att, om utjämningen skulle
medföra den avsedda effekten att möjliggöra sjukvård genom läkarens besök kos
mera avlägset boende mindre bemedlade sjuka, vilkas sjukvård icke bekostades
av kommunen, en betydligt större andel av ersättningsbeloppet måste avlyftas
från den sjuke. Kungl. Maj:ts befallningskavande ansåge för sin del, att det enda
möjliga vore, att den sjukes hela kostnad bestämdes till 3 kronor, motsvarande
den föreslagna ersättningen för ett besök inom 2 kilometer. Möjligen kunde för
att motverka mindre nödvändiga sjukbud beloppet köjas till 7 kronor, motsvarande
själva arvodet vid ett besök på en mils avstånd. Upprättandet av de räkningar
å skjutsersättning m. m., som skulle ifrågakomma, torde icke bliva alltför
betungande för läkaren.
Huru än utjämningsfrågan ordnades, vore av mycket stor betydelse, att uttryckligen
förklarades, att vad som i utjämningssyfte utbetalades av kommunala
medel icke finge räknas såsom fattigvård ock således icke keller medföra fattigvårdens
rättsverkningar.
KungJ. Maj.is befallning shav ande i Uppsala län ställer sig tvekande gent
emot kommitténs förslag, att bidrag för gäldande av skjutsersättning eller annan
reseersättning ej bör ifrågakomma vid sjukbesök på längre avstånd. Dessa kostnader
kunde, på sätt kommitterade jämväl anfört, stiga till avsevärda belopp. De
av kommitterade anförda skälen emot bidrag i detta fall finner Kungl. Maj:ts
befallningshavande ej bindande.
Förste provinsialläkaren i länet anmärker, att den lättnad, som enligt förslaget
skulle komma mindre bemedlade till godo, delvis bleve beroende på kommunernas
benägenhet att bidraga till läkarens arvoden, då kommunerna icke
kunde åläggas en dylik utgift.
Kungl. Maj:ts befallning sb anande i Östergötlands län finner ett inskridande
från det allmännas sida för beredande av lättnad i sjukvårdskostnaderna på
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 27<> höft. (Nr 311—313.) 10
74
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
landsbygden vara synnerligen önskvärt. Emellertid torde det bliva förenat med
svårigheter att finna en anordning, varigenom frågan kunde vinna en praktisk
lösning. För egen del kunde Kungl. Maj ds befallningshavande icke finna annat
än att ett ej obetydligt arbete genom föreskriften i punkt 3 i förevarande förslag,
särskilt i större kommuner, pålagts kommunalnämnderna, vilka redan vore
öyerhopade med en mångfald av bestyr. Ansåges det emellertid, att kommunalnämnden
skulle upprätta det ifrågasatta förslaget å dem, som skulle vara berättigade
till bidrag, kunde den förenkling ske, att i stället för utsändande till vederbörande
av bevis därom, läkaren erhölle en förteckning å de bidragsberättigade.
En ytterligare förenkling vore, om förteckningen endast upptog sådana, vilka
icke påförts något utskyldsbelopp. Övriga, som önskade komma i åtnjutande av
i förslaget omförmäld lindring i sjukvårdskostnaden, borde genom vederbörlig
debetsedel kunna styrka sin behörighet härtill. Uti en av föreliggande förslags
detaljbestämmelser torde ett förtydligande böra äga rum, i det uttrycket »familjemedlemmar»
syntes vara alltför allmänt hållet, för att icke missbruk lätt skulle
kunna uppstå.
Kungl. Maj:tS'' befallningshavande i Jönköpings län, som i likhet med kommittén
anser en utjämning av sjukvårdskostnaderna på landsbygden synnerligen
önskvärd, finner emellertid kommitténs utredning i denna del sakna den fullständighet
och allsidighet, som erfordrades för ett rätt bedömande av ifrågavarande
spörsmål.
Förste provinsialläkaren i länet finner de föreslagna bestämmelserna för
utbekommande av ifrågavarande bidrag allt för obestämda. Med den föreslagna
inkomstgränsen, 1,000 kronor, för den, som åtnjöte inkomst enbart från fast
egendom, skulle de allra flesta jordbrukare komma under denna gräns. Då tilllämpningen
av bestämmelserna för det ifrågasatta anslaget tvivelsutan komme
att vålla stora praktiska svårigheter, ifrågasättes, om ej den kontanta lönen för
provinsialläkarne borde höjas och arvodet för längre resor i stället avkortas efter
något zontariffsystem.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands län ifrågasätter lämpligheten
därav, att kommunen för visst fall skall jämte staten och den betalningsskyldige
deltaga i gäldandet av läkararvodet. Enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes
mening borde kommunen, i enlighet med vad hittills varit gällande, fortfarande
vara befriad från varje bekostande av läkarvård, som icke vore att hänföra till
fattigvård.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Älvsborgs \än anmärker i likhet med förste
provinsialläkaren i länet, att den i mom. 7 föreslagna bestämmelsen om att, för
utfående av den del av arvodet, som skulle gäldas av stat och kommun, läkaren
skulle insända räkning kvartalsvis, kunde föranleda att läkare, särskilt i vidsträckta
distrikt, tvingades till avsevärda förskotteringar.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län finner lämpligt, att kommunerna
kunde erhålla bidrag från det ifrågasatta anslaget jämväl till kostnaden för
resor, som läkare företoge för att å avlägsnare orter hålla mottagningar å bestämda,
förut kungjorda dagar.
75
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
Förste provinsialläkaren i Kopparbergs län, med vilken Kungl. Maj.ls befallningshavande
i länet instämmer, framhåller, att anledningen till de höga kostnaderna
för läkarvården för avlägset boende till huvudsaklig del vore att söka i
de höga skjutskostnaderna. Enligt förslaget skulle emellertid sistnämnda kostnader
fortfarande åvila patienten. Det vore önskligt, om hjälpen för de verkligt
behövande kunde göras mera effektiv. Förste provinsialläkaren föreslår, att staten
för mindre bemedlade, avlägset boende, övertager, i stället för två femtedelar,
hela den del av arvodet för läkarbesöket, som överstiger arvodet för en mil.
Vid sådant förhållande kunde antagas, att kommunerna vid behov skulle låta sig
angeläget vara att på frivillighetens väg bidraga med erforderlig hjälp till övriga
kostnader, skjutsar och dylikt.
Kungl. Maj.ls befallninqshavande i Jämtlands län finner sig icke kunna tillstyrka
den ordning för frågans lösning, som av kommittén föreslagits. Särskilt
olämplig syntes bestämmelsen om de årliga av kommunalnämnden upprättade förslagen
å personer, som skulle vara berättigade till bidrag för av dem påkallade
sjukvårdsresor. Oegentligt syntes ock, att dylikt bidrag ej skulle få beräknas å
resekostnader, vilken i avlägset belägna trakter ofta nog vore den drygaste kostnaden.
Överhuvudtaget syntes den föreslagna anordningen opraktisk och ägnad
att medföra jämförelsevis stort besvär för läkarne och myndigheterna. Kungl.
Maj:ts befallningsliavande ville för sin del ansluta sig till häradshövdingen Högbergs
reservation.
Kungl. Maj.ls befallningsliavande i Västerbottens län finner det föreliggande
förslaget knappast vara av beskaffenhet att i befintligt skick kunna godkännas
samt förordar ytterligare utredning i ämnet.
Förste provinsialläkaren i länet, som i övrigt förordar förslaget, anser, att
bidrag för sjukresor icke bör utgå med mindre resans längd överstiger ett skjutshåll
eller 2 mil.
Medicinalstyrelsen anför i sitt förenämnda utlåtande följande:
Medicinal
styrelsen.
»Kommittén har sökt att genom föreslaget statsbidrag vinna en utjämning
av sjukvårdskostnaderna å landsbygden. Genom den föreslagna taxehöjningen
bliva dessa kostnader större. Motionären i ämnet vid 1916 års riksdag hade angivit
kostnaden för ett sjukbesök 4 mil från läkarbostaden, inbegripet skjutsersättning,
enligt nu gällande taxa till nära 40 kronor. Med de föreslagna taxebestämmelserna
uppgår motsvarande kostnad till något över 50 kronor, därav 23
kronor i arvode åt läkaren. Det synes medicinalstyrelsen synnerligen önskvärt,
att en utjämning här kommer till stånd. Något bidrag till skjutsersättning eller
annan reseersättning har av kommittén icke ifrågasatts. Sadant bidrag skulle
nämligen förutsätta upprättande .av reseräkningar och en noggrann granskning av
dessa, som kunde föranleda mycket arbete och besvär. Kommitténs förslag, som
sålunda är mindre långt gående än riksdagen synes hava avsett, har dock det
göda med sig, att den fattiges börda något lindras. Kommittén medgiver själv,
att dess förslag ej är att anse såsom en definitiv lösning av fråganv Någon allsidig
utredning, såsom riksdagen begärt, har kommittén ej kunnat åstadkomma,
då härför erforderligt statistiskt material ej finnes tillgängligt. Medicinalstyrelsen
vill härvid tillägga, att sådant material torde bliva synnerligen svårt om ej
Departe
ments
chefen.
76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
omöjligt att erhålla. De skäl, som av kommittén anförts mot statsbidragets beräknande
jämväl å resekostnaden, synes styrelsen vid ärendets outredda läge
tungt vägande. Redan nu har för övrigt på många håll hänt, att kommunerna
själva tagit saken om hand och trätt hjälpande emellan, då resekostnaderna stigit
till allt för höga belopp eller träffat ekonomiskt mindre välsituerade personer.
Ett tillämpande av kommittéförslaget skulle skänka en god erfarenhet för
en framtida utsträckning. av rätten till statsbidrag. Styrelsen anser därför kommitténs
förslag — dock i en detalj något modifierat på sätt nedan skall angivas
höra laggas till grund för ett prov. Som förslaget icke har någon större erfarenhet
att stöda sig på, är det även svårt att fixera någon viss summa för
statsbidraget. Erhåller anslaget förslagsanslags natur, kan det nu angivna beloppet,
100,000 kronor, vid behov överskridas och bör då ett följande år lämpligen
höjas i den mån dess anlitande giver sådant vid handen.
Mot anordningarna för statsbidragets utgående hava från de hörda myndigheterna
anmärkningar framställts. Särskilt hava vissa Kungl. Maj:ts befallningshavande
ställt sig tveksamma emot den föreslagna medverkan av kommunalnämnderna.
Medicinalstyrelsen har icke kunnat undgå att dela dessa farhågor. Kommunalnämnderna
böra naturligen i någon män medverka, men lämpligast vore
om de kunde fritagas så vitt möjligt från det direkta utanordnandet
till lakarna av arvodesbidragen. Styrelsen vill för sin del föreslå, att detta utamordnancie
Överflyttad å landskontoret, där sakkunniga arbetskrafter stå till buds.
villig!. Maj.ts befallningshavande skulle i sin tur hos kommunalnämnden uttaga
det belopp, som belöper å kommunens andel i sjukvårdskostnaderna.»
Såsom av riksdagen framhållits, medför tillkallandet av läkare till
platser, belägna på längre avstånd från läkarstationerna, enligt gällande
läkaitaxa betydande kostnader. Genom det av mig förut denna dag
förordade och av Kungl. Maj:t biträdda förslaget om ändringar av
taxan komma kostnaderna för läkarbesöken att än ytterligare stegras.
Redan vid föredragning av nämnda förslag framhöll jag emellertid,
att berörda förhållande icke finge inverka till ökande av de olägenheter,
som redan nu i hög grad förefinnas beträffande läkarvården för
den mindre bemedlade befolkningen i mera avlägset belägna trakter
och att därför en höjning av läkartaxan såsom ett nödvändigt supplement^
kiävde, att genom statens medverkan kostnaderna för läkarvården
för de svagast ekonomiskt situerade å landsbygden bleve lindrade.
Därest förslaget om ökning av provinsialläkardistriktens antal vinner
riksdagens bifall, komma kostnaderna för allmänheten av läkarvården
att i någon mån minskas, så till vida som genom inrättandet
av nya. distrikt avstånden till läkarstationerna i många fall komma att
bliva mindre. För en stor del av befolkningen inom de särskilda distrikten
bliva dock avstånden fortfarande betydande.
Det förslag, som kommittén framlagt i syfte att lindra sjukvårdskostnaderna
för den mindre bemedlade befolkningen å landsbygden, är
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
77
icke grundat på en så ingående utredning, att detsamma kan göra
anspråk på att slutgiltigt lösa föreliggande fråga.
Att märka är dock därvid, att, såsom medicinalstyrelsen framhållit,
det torde vara särdeles svårt, om ens möjligt, att anskaffa sådant statistiskt
material, som kan vara av betydelse för frågans slutgiltiga bedömande.
Erfarenheten allena kan giva erforderligt stöd för de lämpligaste
anordningarna. De åtgärder, som nu kunna komma att beslutas, få
därför karaktären av ett försök. Detta lärer dock i och för sig icke
behöva verka avskräckande. Skulle det nämligen visa sig, att den
valda vägen icke är den bästa, torde erforderliga jämkningar efter omständigheterna
kunna vidtagas i de tilltänkta bestämmelserna.
Kommitténs förslag innebär, att personer med viss mindre inkomst
skola vid sjukbesök på längre avstånd än eu mil från läkarstationen
äga åtnjuta bidrag till bestridande av det läkaren tillkommande arvodet,
i den mån detta överstiger 7 kronor eller det lägsta arvode, som föreslagits
skola utgå för besök på en mils avstånd. Av det överskjutande
beloppet skulle 2, r, gäldas av statsverket och 2/s av vederbörande kommun
— återstående 1U skulle betalas av patienten själv. Däremot
har kommittén icke ansett sig kunna föreslå bidrag till resekostnaderna.
Förslaget förutsätter, att vederbörande kommuner vilja åtaga sig
bidragsskyldighet i förevarande hänseende. Häremot hava åtskilliga
invändningar framställts, vilka jag dock icke finner allt för tungt vägande.
Redan nu hava åtskilliga kommuner visat sig behjärta föreliggande
syfte, och torde det finnas förhoppning om, att kommunerna i
allmänhet för läkarfrågans rationella ordnande skola visa sig villiga att
bära den utgift, som förslagets genomförande skulle medföra. Med hänsyn
till kommunalnämndernas personalkännedom torde också villkoret om
kommunernas medverkan innebära en viss säkerhet för, att den ifrågasatta
lindringen icke kommer andra tillgodo än sådana, som äro därav
i behov.
Enligt § 4 i förslaget till ny taxa skall vid sjukbesök, då våglängden
till den sjuke från läkarens bostad eller annat ställe inom distriktet,
därifrån resan anträdes, överstiger 2 kilometer, arvodet utgå, för besök
på avstånd ej överstigande eu halv mil, med 5—7 kronor samt, för besök
på längre avstånd, med ytterligare 2 kronor för varje överskjutande
börjad halvmil intill 4 mil och därefter med 2 kronor för varje överskjutande
börjad mil av våglängden till den sjuke, utan rätt för läkaren
till särskilt arvode för återfärden.
I flertalet fall, då den av kommittén ifrågasatta lindringen skulle
kunna äga rum, torde avstånden vid sjukbesöken ligga mellan 1 och 2
78
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
mil, och uppgår läkararvodet vid besök på detta avstånd enligt nyssnämnda
bestämmelser — därest man räknar med det lägsta arvodet, vilket i föreliggande
fall alltid lärer komma att utgå — till mellan 9 och 11 kronor. Det
härav till fördelning mellan stat, kommun och patienten själv föreslagna arvodesbeloppet
skulle utgöra 2—4 kronor. Lindringen för patienten skulle
sålunda i de flesta fall komma.att bliva allenast 1 krona 60 öre—3
kronor 20 öre. Vid sjukbesök på avstånd över 2 och intill 3 mil, där arvodet
ligger mellan 13 och 15 kronor, skulle bidraget komma att uppgå
till 4 kronor 80 öre—6 kronor 40 öre. Något annorlunda ställa sig
arvodesbeloppen, därest arvodet skall beräknas efter använd tid.
Emellertid är den ojämförligt största kostnaden vid de längre sjukresorna
betingad av den allt efter avståndet stegrade skjutsersättningen.
Den av kommittén föreslagna lindringen i sjukvårdskostnaderna synes
mig därför allt för obetydlig och torde knappast motsvara syftemålet
med riksdagens framställning i ämnet. Skall någon verklig fördel med de
ifrågasatta åtgärderna vinnas, synes nödvändigt att bidrag får tillgodonjutas
jämväl för bestridande av resekostnaderna. Visserligen förorsakas
härigenom åtskilligt besvär för läkarna med verifiering av
skjutsersättning och dylikt, men dessa svårigheter torde dock icke böra
tillerkännas avgörande betydelse.
För bidragets åtnjutande torde den av kommittén föreslagna grunden
kunna tillämpas sålunda, att bidrag för läkarbesök vid ett avstånd,
överstigande en mil från läkarstationen, utgår för den del av kostnanaden,
däri även reseersättning inbegripen, som överstiger 7 kronor.
Beträffande fördelningen av bidragsbeloppet mellan stat och kommun
har jag intet att erinra mot kommitténs förslag.
Den av kommittén föreslagna gränsen för rätt till nu ifrågasatt
lindring torde kunna i någon mån höjas. För min del vill jag förorda,
att dylik rätt medgives dem, för vilka det beräknade beloppet, efter
vilket skatt utgår enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
ej överstiger 2,000 kronor. Åtnjutes inkomsten enbart av fast egendom,
torde dock gränsen böra bibehållas vid det av kommittén föreslagna
beloppet, 1,000 kronor. Nu nämnda personer böra jämväl åtnjuta ifrågasatt
bidrag för sjukbesök, som avse deras tjänare eller medlemmar
av deras hushåll, dock naturligen under förutsättning, att den sjuke
icke själv har större inkomst än nyss nämnts.
Anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål undandrager sig för
närvarande ett säkrare bedömande. Nämnda behov är bland annat beroende
på, i vilken utsträckning kommunerna vilja åtaga sig förpliktelse
i förevarande hänseende. De av mig nu förordade ändringarna i kom
-
79
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
mitténs förslag medföra dock en betydande kostnadsökning i jämförelse
med nämnda förslag.
I innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på proposition angående reglering av löneförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. in., beräkna
bland annat dels en höjning av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare med 329,300 kronor, dels till provisorisk
förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 6,600 kronor, dels ock för
ordnande av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare ett extra
anslag å 55,000 kronor. Med bifall till av mig förut denna dag gjord
hemställan har Kungl. Maj:t beslutat föreslå riksdagen att höja nyssnämnda
ordinarie anslag med allenast 128,000 kronor samt att till provisorisk
förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner anvisa
ett extra anslag å 31,700 kronor. Däremot har förslag till åtgärder
ifråga om ordnande av provinsialläkarnas bostadsfråga icke nu ansetts
böra föreläggas riksdagen. Härigenom har, i förhållande till vad i
statsverkspropositionen beräknats, uppkommit eu besparing å omkring
230,000 kronor. För undvikande av rubbning i utgiftsberäkningen sy#nes
lämpligt, att anslaget för utjämning av sjukvårdskostnaderna å
landsbygden, vilket anslag givetvis bör erhålla förslagsanslags natur,
bestämmes till sistnämnda belopp.
I fråga om förslaget i övrigt har jag icke funnit anledning till
annat än några smärre erinringar. Sålunda synes uttryckligen böra
stadgas, att de kommunala bidragen för ifrågavarande ändamål skola
angivas icke vara fattigvårdsunderstöd. Det lärer vidare ej vara nödvändigt,
att samtliga personer, som äro berättigade till bidrag, av kommunalnämnden
meddelas bevis härom, utan synes tillfyllest och mest
ändamålsenligt, att den upprättade förteckningen över sådana personer
tillställes vederbörande läkare. Förteckningen i fråga bör givetvis ej
hava preklusiv verkan, utan torde t. ex. nyinflyttad person, som ej må
hava upptagits i förteckningen, böra vara oförhindrad styrka, att'' han
är berättigad till bidrag. Med hänsyn till de tidsödande granskningar
av reseräkningar, som komme att föranledas av mitt förslag, synes
bestyret med bidragens utbetalande böra uppdragas åt länsstyrelserna.
För att läkaren ej skall behöva göra mera avsevärda för skotte ringar,
lärer fordran å räkningars insändande kvartalsvis böra uppgivas.
De huvudsakliga villkor och grunder, som enligt mitt förslag skulle
gälla för tillgodonjutande av bidrag från ifrågasatta anslag, torde
kunna sammanfattas på följande sätt:
BO
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
l:o) Statsbidrag utgår enligt nedan angivna grunder till bestridande
av kostnader för sjukbesök, som av provinsial- eller extra provinsialläkare
företagas på avstånd, överstigande en mil från läkarstationen.
'' 2:o) Bidraget utgår med två femtedelar av den del av kostnaden
för sjukbesöket, reseersättningen däri inbegripen, som överstiger sju
kronor, under villkor, att vederbörande kommun ikläder sig ansvarigheten
för likaledes två femtedelar av nämnda del av kostnaden; skolande
kommunens bidrag angivas icke vara fattigvårdsunderstöd.
3:o) Berättigade till bidrag äro personer, för vilka det beräknade
beloppet, efter vilket skatt utgår enligt förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt, ej överstiger 2,000 kronor eller, om inkomsten
åtnjutes enbart av fast egendom, 1,000 kronor, och äga sådana
personer jämväl åtnjuta bidrag för sjukbesök, som avse hos dem anställda
tjänare eller medlemmar av deras hushåll, vilka icke själva hava
större inkomst än nyss nämnts.
Personer, för vilka kommunen åtagit sig att betala läkarvård, äro
ej berättigade till ifrågavarande bidrag.
4:o) Kommunalnämnden upprättar före utgången av december
månad varje år förteckning för nästkommande år över de personer,
som äro berättigade till bidrag, samt tillställer vederbörande läkare
nämnda förteckning.
5:o) För utfående av den del av kostnaden för sjukbesöket,
som gäldas av stat och kommun, insänder läkaren räkning, upptagande
patienternas namn samt platser och dagar för besöken, ävensom
uppgift å resekostnaden, till Kungl. Maj:ts befallningshavande i
länet, som snarast möjligt likviderar densamma. Kungl. Maj:ts befallningshavande
åligger att därefter hos vederbörande kommun uttaga den
del av kostnaden, som belöper på kommunen.
De smärre jämkningar i de sålunda föreslagna bestämmelserna, som
befinnas erforderliga, torde kunna vidtagas av Kungl. Maj'':t.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till bidrag för lindring i mindre bemedlade
patienters å landsbygden sjukvårdskostnader å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 230,000
kronor, att användas i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordade grunder.
81
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Conr. Falkenberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 276 käft. (Nr 311—313.) 11