Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr HO.

1

Nr 30.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående överlåtelse
till lantförsvaret av vissa områden, tillhörande
kr ono eg endomarna Kungsgården nr 1, Västhyn nr 1
samt Västerhus nr 1 och 2 i Frösö socken av Jämtlands
län; given Stockholms slott den 31 december 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att de å en vid statsrådsprotokollet fogad karta med bred röd linje
inneslutna områden, omfattande delar av de under domänstyrelsens förvaltning
stående kronoegendomarna Kungsgården nr 1, Västbyn nr 1
samt Västerhus nr 1 och 2 i Frösö socken av Jämtlands län, må, med
undantag av ett å Västbyn nr 1 beläget, för kronojägarboställe avsett
område om ungefär 1 hektar, mot den ersättning Kungl. Maj:t kan bestämma
eller efter motsvarande nedskrivning av statens domäners fond,
vid utgången av nu löpande arrendetider eller för Kungsgården nr 1 den
14 mars 1918, för Västbyn nr 1 den 14 mars 1920 och för Västerhus
nr 1 och 2 den 14 mars 1922 överlåtas till lantförsvaret för att disponeras
av Frösö remontdepå.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

'' • !

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 27 käft. (Nr 30.)

1

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.

Framställning
av chefen för
remonteringsstyreleen.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 31 december 1,917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Branting,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén.

Efter gemensam beredning med hhefen för jordbruksdepartementet
anmälde departementschefen, statsrådet Nilson, härefter en av chefen
för remonteringsstyrelsen gjord underdånig framställning om överlämnande
till lantförsvaret av viss del av förra kårchefsbostället Kungsgården
nr 1 med flera kronoegendomar i Jämtlands län samt yttrade
därvid följande:

»Sedan genom kungl. brev den 31 maj 1907 föreskrivits, att å
Frösön i Jämtland skulle från och med den 14 mars 1910 anordnas en
för sjätte arméfördelningen avsedd remontdepå, avslutade remonteringsstyrelsen,
enligt erhållet uppdrag, kontrakt med arrendeinnehavama av
de under domänstyrelsens förvaltning stående krön oegendom ärna Kungs -

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr do.

gården nr 1, Västbyn nr 1 och Västerhus nr 1 ocli 2 i Frösö socken
angående överlåtelse åt remonteringsstyrelsen av deras arrenderättigheter,
gällande för Kungsgården till den 14 mars 1917, för Västbyn
nr 1 till nämnda datum 1920 och för Västerhus nr 1 och 2 till samma
dag 1922.

Med anledning av en utav domänstyrelsen uti underdånig skrivelse
den 9 januari 1914 gjord framställning om föreskrift, huru med dispositionen
av egendomen Kungsgården skulle förfaras efter arrendetidens
utgång den 14 mars 1917, framhöll chefen för remonteringsstyrelsen
uti infordrat utlåtande den lö februari 1914, att såväl egendomen Kungsgården
som egendomarna Västbyn och Västerhus vore för depån erforderliga.
Depån vore nämligen inhyst i de å Kungsgården befintliga
byggnaderna, och den för depån behövliga betesmarken utgjordes av
ägorna till ovannämnda gårdar. Chefen för remonteringsstyrelsen föresloge
därför, att till lantförsvaret måtte, för att användas till remontdepå, överlämnas
dels förra kårchefsbostället 2Va mantal Kungsgården med därtill
hörande skog, med undantag dock av fyllnadsjorden Kånkbacken, som vore
belägen på andra sidan Östersund, samt på denna jord vilande skatt och
vägunderhåll, dels förra regementsprofossbostället Vs mantal Västbyn nr 1
med alla därtill hörande ägor, inberäknat skogen, dels och förra regementsfältskärsbostället
6/i2 mantal Västerhus nr 1 och i förening därmed
upplåtna förra kronofogdebostället 9/1 y 2 mantal Västerhus nr 2 med
undantag av den från Västerhus nr 1 redan avsöndrade lägenheten
Kråkstaflon med därtill hörande mark samt den till kronopark avsatta
skogen. I sammanhang härmed ville chefen för remonteringsstyrelsen
framhålla, att det i och för tillgodoseendet av erforderliga arbetskrafter
vore av vikt, att vid gårdarnas överlämnande till lantförsvaret medföljde
alla till gårdarna hörande torp, ävensom att den skog, som föresloges
skola medfölja gårdarna, vore behövlig för uppförande av stängsel
vid depån in. m.

Uti avgivet yttrande den 24 februari 1914 förklarade arméförvaltningens
intendentsdepartement, att det vore synnerligen önskvärt, att ifrågavarande
egendomar, i överensstämmelse med vad chefen för remonteringsstyrelsen
föreslagit, överlämnades till lantförsvaret. Tidpunkten för överlämnandet
borde sättas samtidigt för alla egendomarna, eller till den 14 mars
1917, den dag då arrendetiden för Kungsgården utlöpte, detta med hänsyn
till fördelen av att på så sätt frågan ej mer än en gång behövd-e
underställas riksdagens prövning. Beträffande de överenskommelser, som

Arméförvaltningens
intendentsdepartements
yttrande
den 24
februari 1914.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.

Ortsmyndig heternas yttranden.

för det dåvarande gällde mellan remonteringsstyrelsen och innehavarna
av de till gårdarna hörande torpen, ansåge sig departementet böra framhålla,
att dessa överenskommelser ej genom överlämnandet komme att
undergå någon förändring.

Sedan domänstyrelsen anbefallts att inkomma med yttrande i ärendet,
avgav styrelsen till åtlydnad härav den 31 augusti 1916 utlåtande samt
överlämnade därvid yttranden från chefen för Frösö remontdepå, vederbörande
kronofogde, Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, statens
skogsförsöksanstalt samt vederbörande jägmästare och överjägmästaren
i mellersta Norrlands distrikt.

Uti berörda yttrande instämde chefen för Frösö remontdepå med chefen
för remonteringsstyrelsen.

Åven vederbörande kronofogde tillstyrkte egendomarnas överlämnande
till lantförsvaret.

Kungl. Maj.ts befallningshavande ansåg, att då egendomarna vore
behövliga för depån och dess verksamhet, samt depån numera vore
permanent, de borde för depåns räkning överlämnas till lantförsvaret.
Då emellertid remonteringsstyrelsen vore skyldig att under då löpande
arrendeperiod erlägga arrendeavgäld till statens domäners fond, borde
förändring i egendomarnas disposition inträda, först i den mån arrendetiden
för respektive egendomar utginge, nämligen för Kungsgården den
14 mars 1917, för Västbyn den 14 mars 1920 och för Västerhus nr 1
och 2 den 14 mars 1922. Remontdepåns behov av husbehovsvirke och
arbetskraft gjorde, att såväl nödig skogsmark som torp borde åtfölja egendomarna
vid deras överlåtande. Enligt förteckning över kronans utarrenderade
jordbruksdomäner uppginge den under arrendet inbegripna
skogs- och hagmarken till för Kungsgården 3 1 9,3680 hektar och för Västbyn
114,4610 hektar, och syntes det Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som remontdepån icke kunde vara i behov av så betydande arealer skogsmark,
utan att åtminstone någon del därav, såsom exempelvis det under
Kungsgården lydande Bynäset, borde ställas under skogsstatens förvaltning,
varemot samtliga torp borde åtfölja egendomarna vid deras överlämnande
till lantförsvaret för att, såsom ovan nämnts, bereda depån
tillgång till erforderlig arbetskraft.

överjägmästaren hade ur skogshushållningssynpunkt ej något att
erinra mot överlämnande till lantförsvaret av den till egendomarna
hörande inrösningsjorden. Skötseln av skogen borde däremot fortfarande
handhavas av skogsstaten, därvid emellertid för fyllande av det behov,
underhåll av stängsel vid depån med mera, som chefen för remonterings -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30. 5

styrelsen anfört såsom skäl för skogens överförande till lånt förs varet,
remontdepån kunde och borde tillförsäkras liusbehovsvirke att från skogen
uttagas på lämpligast bästa sätt.

Statens skogsför söks anstalt ansåge lämpligast, att hela utmarken till
hemmanet Västbyn nr 1 bibehölles under domänstyrelsens förvaltning,
då endast därigenom full säkerhet kunde vinnas, att avverkning i trakten
av de av anstalten å egendomen i fråga anordnade två försöksytor
om respektive 1 och 1,40 hektar ej utfördes till men för de gjorda försöken,
å vilka betydande arbeten och högst avsevärda kostnader nedlagts
och vilka utgjorde synnerligen värdefulla delar av försök, som utförts å
olika trakter av landet.

Med förnyat utlåtande överlämnade överjägmästaren yttrande från
vederbörande jägmästare, vilken upplyste, att den till Västerhus nr 2
hörande skogen jämte två torp, utgörande 30/192 mantal, tillsammans
med den till Västerhus nr 3 hörande skogen och två torp, utgörande
“/se mantal, förklarats för kronopark under benämning Västerhus nr
4; att förutom å Västbyn nr 1 dessutom en försöksyta vore under anläggning
å Västerhus nr 1; att förutom huvudgårdarna och intill desamma
belägna torp den areal, vars överlämnande till remontdepån nu begärdes,
utgjorde 568,10 hektar, därav 487,07 hektar skogsmark, 63,83 hektar mossoch
myrmark och 17,20 hektar inägor; att därå för närvarande funnes en
skogstillgång på omkring 40,000 kubikmeter till större delen överårig och
skadad skog; att den årliga virkesavkastningen kunde för en god tid framåt
beräknas till 1,200 å 1,500 kubikmeter; att under åren 1913—1915 från
dessa skogar uttagits i medeltal 2,998 kubikmeter, varav 107 kubikmeter
utlämnats till husbehov — en del kvistar och dylikt, som tillvaratagits
till ved av torparna, däri ej medräknat — och 2,891 kubikmeter försålts
för en köpeskilling av i medeltal 22,362 kronor 29 öre; att någon
uppgift å remontdepåns årliga virkesbehov ej lämnats men att därför ej
gärna kunde erfordras mer än högst 200 å 250 kubikmeter; samt att
något behov av skogen för annat ändamål än tillgodoseende av remontdepåns
virkesbehov ej kunde förefinnas.

För egen del förklarade överjägmästaren sig vidhålla sitt förut avgivna
yttrande. Några vägande skäl för att skogsmarken skulle vara
behövlig för remontdepån hade icke anförts, då depån givetvis kunde
tillförsäkras behövligt bränsle, stängsel och byggnadsvirke, alldeles oavsett
om skogen förvaltades av lantförsvaret eller domänstyrelsen. Skillnaden
vore blott, att i senare fallet skogen komme att skötas rationellt.
Om emellertid någon del av skogsmarken nödvändigt skulle överlämnas
till remontdepåns omedelbara förvaltning, ansåge överjägmästaren lämp -

6

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.

ligast, att den s. k. Hästhagen, om 44 hektar, upplätes, då denna skogstrakt
i det närmaste vore avgränsad från den övriga skogen, läge nära
huvudgården av Kungsgården och innehölle skog av skilda åldrar; och
borde i sådant fall även överlåtas det å nämnda skogsskiftes norra del
belägna torpet ävensom jämte huvudgårdens inägor lämpligen även å
inrösningsjorden belägna torp, vid vilket förhållande behovet av erforderlig
arbetskraft borde vara fullt tillräckligt tillgodosett, helst som
något jordbruk icke bedreves och särskild personal vore anställd för
remonternas skötsel. Skulle det visa sig, att till depån något år skulle
erfordras husbehovsvirke, som icke kunde erhållas å nyssnämnda skogsskifte,
borde bestämmelser meddelas, att depån skulle äga rätt till utsyning
å övriga delar av skogsmarken. Allt annat av skogsmarken
jämte därå befintliga torp borde bibehållas såsom kronopark.

Sedan vederbörande jägmästare av domänstyrelsen anmodats att
å upprättad »Sammandragskarta över kronoegendomarna Västbyn nr 1,
Västerhus nr 1, 2 och 3, Kungsgården och Stocke å Frösön» efter vissa
av styrelsen lämnade riktlinjer förslagsvis angiva lämpliga gränser för
de områden, som enligt hans mening borde bibehållas såsom kronoparker,
förklarade jägmästaren i med anledning därav avlåten skrivelse den 13
april 1916 sig anse några talande skäl icke förefinnas för behövligheten
eller ens lämpligheten av att skogsområde i annan mån än som erfordrades
för erhållande av lämplig begränsning tilldelades remontdepån
från egendomarna i fråga, och att såväl skogarnas som depåns behov
bäst tillgodosåges, om erforderligt virke intill viss kubikmassa årligen
utlämnades med eller utan betalning beträffande vedvirke, samt att gagnvirke
försåldes till depån mot skälig ersättning, när behov därav uppstode.
Likaså vore jägmästaren ännu ej övertygad om behövligheten av,
att de flesta torpen lafles under depån. För skogarna vore det däremot
synnerligen önskvärt, att de funnes att påräkna, då erforderlig arbetskraft
där vore svår att erhålla, framför allt till kulturer och dikningar. För eu
rätt skötsel av de allmänna skogarna inom Frösö bevakningstrakt vore
det dessutom enligt jägmästarens mening oundgängligen nödvändigt, att
en kronojägare vore bosatt å Frösön, varför emellertid fordrades, att
lämplig bostad funnes att tillgå, och ansåge jägmästaren frågan därom
lätt och utan avsevärd kostnad kunna lösas på så sätt, att de åbyggnader,
som vore belägna å den med nr 43 å en av förste lantmätaren
John Tjerneld år 1897 över inägorna till kronoegendomarna Västbyn nr
1 och Västerhus nr 1, 2 och 3 upprättad karta betecknade ägoflguren
jämte, förutom nämnda område, de å samma karta med nr 41, 42 och
47 utmärkta ägofigurerna samt lämplig del av ägofigurerna nr 30 och

7

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 30.

283 därför undantoges. Byggnaderna i fråga kunde med någon reparation
göras fullt användbara, och hade depåchefen på därom av jägmästaren
gjord förfrågan förklarat, att det enligt hans mening blott vore till fördel
för remontdepån att slippa tillsyn och underhåll för dessa byggnader,
som ej vore till något depåns ändamål erforderliga.

Såsom lämplig begränsning mot norr för det område, som skulle
överlämnas till remontdepån, loresloge jägmästaren en förlängning av
linjen A—K å nyssnämnda karta över ägofigurerna nr 302, 303 och
307 till gränsen för Lagers torp å Västbyn nr 1, därefter längs denna
gräns till torphägnadens slut och så i rak sträckning mot rågångshörnet
å rålinjen mellan Västbyn nr 1 och 2, varigenom depån komme att erhålla
hela den till beteshägnad lämpliga marken å denna sida. Jägmästaren
ansåge vidare, att ur skogssynpunkt det syntes honom bäst,
om av kronoegendomen Kungsgården under skogsstaten behölles jämte
Bynäset den del, som läge mellan Västerhus nr 1 och en på senare tid
bruten väg, den s. k. Malaj vägen, vilken framginge mellan Frösö lägerplats
och Kungsgårdsviken. Skulle däremot endast Bynäset av Kungsgården
behållas åt skogsstaten, föresloge jägmästaren, att gränsen bestämdes
ungefärligen efter den streckade linjen å förberörda sammandragskarta,
som betecknade skottvallen för skjutbanan, med rätt att som
till- och utfartsväg använda dels vägen efter stranden å 1897 års
karta över Kungsgården nr 310 V* med flera ägoflgurer, dels ock den
s. k. Malajvägen.

Genom den sålunda av jägmästaren förordade fördelning skulle åt
skogsstaten komma att behållas, förutom de fyra torp, som vore belägna
å kronoparken Västerhus nr 4 (förutvarande Västerhus nr 2 och 3), två
torp å Bynäset eventuellt även två å Kungsgårdens hemskog, så kallade
Lindtorpet å Västbyn nr 1 och Nils Nilssons eller Apelltorpet å Västerhus
nr 1, ävensom huvudgården å Västbyn nr 1. Förbehåll om rätt för
skogsstaten och åt densamma bibehållna torp att använda nu brukliga
vägar borde enligt jägmästarens mening därvid göras.

Jämlikt bestämmelserna i kungl. brevet till domänstyrelsen den 29
maj- 1896 syntes det jägmästaren, som om hela det med litt. B å Tjernelds
karta över Kungsgården betecknade området skulle vara upplåtet
till Jämtlands fältjägarregemente. Skogen därå skulle dock förvaltas av
skogsstaten och vid virkesförsäljningar inflytande medel ingå bland
statens skogsmedel. Det å sammandragskartan med »Rödjningen» betecknade
området vore ett skogsskifte till Kråkstaflon, en i enskild ägo
varande lägenhet.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.

De egendomar, som berördes av den ifrågasatta upplåtelsen, vore
b''» mantal Västbyn nr 1 med en areal enligt skifteshandlingarna av
136,80 hektar, ö/ia mantal Västerhus nr 1 med en areal enligt samma
handlingar av 121,05 hektar, 9/192 mantal Västerhus nr 2 litt. Cb med
en areal enligt ägostyckningshandlingarna av 6,27 hektar samt 2 V2
mantal Kuugsgården nr 1 med en areal av 423,60 hektar, därvid arealen
av dels det under benämning Kånkbacken till kronopark avsatta utskiftet
och dels det med litt. B å Tjernelds förberörda karta betecknade
området fråndragits.

Jämlikt kungl. brev till domänstyrelsen den 1 juni 1900 skulle från
den 14 mars 1901 avsättas till kronopark: 35/i92 mantal Västerhus
nr 2 litt. Ce med en areal av 19,62 hektar och “/as mantal Västerhus
nr 3 litt. Db1 och DbI[ med en areal av 79,07 hektar.

Beträffande den å sammandragskartan upptagna kronodomänen
1 Va mantal Stocke nr 2 litt. C, som enligt skifteshandlingarna hade
en areal å hem- och utskiftet av 2 2 4,07 hektar förutom ett skifte i
Brattåsen, berördes densamma ej av remönteringsstyrelsens framställning.

Därest upplåtelsen skulle komma att ske, på sätt av jägmästaren
angivits och avsetts, skulle det område, som sålunda skulle överlämnas
till remontdepån, komma att omfatta, förutom inägor, 98,47 hektar
skogsmark och 20,30 hektar moss- och myrmark, därav av Västbyn nr 1
2,15 hektar skogsmark och 1,64 hektar moss- och myrmark, av Västerhus
nr 1 3,14 hektar skogsmark och 1,43 hektar moss- och myrmark,
av Västerhus nr 2 1,64 hektar skogsmark och 0,56 hektar moss- och
myrmark samt av Kungsgården 91,54 hektar skogsmark och 16,67 hektar
moss- och myrmark.

Jägmästaren, som ansåge, att å området befintliga sankmarker lätt
borde kunna torrläggas och göras skogbärande, upplyste, att'' från området
i fråga årligen borde kunna uttagas omkring 1,5 kubikmeter per
hektar eller i runt tal 150 kubikmeter med ett rotvärde av 4 kronor
50 öre per kubikmeter.

Om virke skulle utlämnas till remontdepån från de områden, som
komme att bibehållas under skogsstatens förvaltning, ansåge jägmästaren,
som hölle före, att pris ej borde bestämmas annat än för vedvirke, då
värdet å gagnvirke vore beroende på vilka dimensioner, som vid olika
tillfällen erfordrades, att vedvirke för närvarande hade ett rotvärde av
4 kronor per kubikmeter, då såsom ved beräknades endast avfall från
gagnvirkesavverkningar samt smärre gallringsvirke och spridda vindfällen
och torrträd.

Kung!. Maj .is Nåd. Proposition Nr do. 9

Uti infordrat särskilt yttrande framhöll jägmästaren, med anledning
därav att det synts domänstyrelsen, som om det till kronojägarbostad
föreslagna området vore väl ringa tilltaget och borde utvidgas till att
omfatta åtminstone 1 hektar, och att det skalle vara lämpligare att ej
låta området gå in på ägorna till Västerhus nr 1 eller det å Tjernelds
karta med litt. 11 betecknade området, att hela området till kronojägarbostaden
borde utan olägenhet kunna beredas å ägorna till Västbyn
nr 1 eller det å sistnämnda karta med litt. A betecknade området,
om det toges från de å samma karta med ägofigurerna nr 30, 41, 42,
43 och 47 betecknade områdena; det med ägofiguren nr 44 betecknade
området vore behövligt för remontdepån, som där hade ett sommarstall,
vilket tidvis användes för remonterna.

Uti en till domänstyrelsen ingiven skrift av den 1 juni 1914 hade
emellertid J. G. Forsberg med flera torpare under kronoegendomen
Kungsgården hos styrelsen anhållit att vid utgången av löpande arrendeperiod
den 14 mars 1917 bliva skilda från remonteringsstyrelsen och
ställda omedelbart under domänstyrelsen eller helst att vid nämnda
tid få friköpa torpen.

Över nämnda framställning infordrade domänstyrelsen yttranden av
chefen för-Frösö remontdepå, vederbörande kronofogde och Kungl. Maj:ts
befallningshavande i länet samt överjägmästaren.

Med förmälan att det vid depån anställda manskapet, 6 man, hade
att sköta och motionera 70 å 140 hästar förutom daglig tillsyn av
stängsel och dylikt och omöjligt kunde hinna med andra nödvändiga
arbeten, såsom vägunderhåll, skötsel av betesmarker med mera, framhöll
depächefen nödvändigheten av, att samtliga torp fortfarande med nuvarande
skyldigheter bibeliölles under gården.

Kronofogden och Kungl. Maj:ts befallningshavande kunde icke heller
tillstyrka bifall till torparnas framställning.

Över jägmästaren upplyste, att ifrågavarande torpare bodde på Kungsgårdens
skog och under en stor del av året vore sysselsatta med avverkningar
och andra arbeten på såväl Kungsgårdens som andra kronans
skogar på Frösön. I den mån som skogsvården utvecklades, komme
de att få sitt huvudsakliga levebröd genom skogsarbeten. Torparna
hade ock visat sig vara mycket dugliga skogsarbetare och vore så gott
som oumbärliga för en rätt skötsel av kronans skogar på Frösön, och
komme det för framtiden att bliva en stor olägenhet, att torparna under
vårtiden, då kulturer borde ske, vore upptagna med arbete åt remontdepån.
Utan att vilja underkänna den betydelse, torpen för jordbruket
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 27 höft. (Nr 30.) 2

Framställning
av torpare
under Kungsgården.

Domänsty relsens yttrande.

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.

kunde hava, ansåge överjägmästaren sig böra ur skogssynpunkt tillstyrka
torparnas framställning. Genom ett bifall till deras anhållan
komme sökandena i varje fall att vinna en väsentligt bättre ställning,
enär de enligt nuvarande kontrakt endast åtnjöte 1 krona 50 öre för
vinterdagarna, vilket vore blott omkring hälften av vad fast anställda skogsarbetare
vanligen erhölle.

För egen del har domänstyrelsen uti sitt förberörda utlåtande den
31 augusti 1916 anfört följande:

De områden av Kungsgården, som jägmästaren i skrivelse den 13
april 1916 antagit vara överlämnade till Jämtlands fältjägarregemente
på grund av kungl. brevet den 29 maj 1896, utgjordes av de ägor,
som å en styrelsens skrivelse bilagd »Karta över Frösö läger och trakten
däromkring» vore betecknade med litt. A och litt. B, och vilka områden
enligt gällande arrendekontrakt för egendomens utarrendering för löpande
arrendeperiod, omfattande tiden den 14 mars 1897 —den 14 mars 1917,
undantagits från arrendet, likasom även skett dels med den förut till mötesplats
upplåtna marken, däri inberäkna! det mellan lägenheten Svenstorpet
och Västerhus nr 2 belägna område, som i norr begränsades av landsvägen
till Östersund och i söder av egendomens skogsmark och regementets skjutbana,
dels med lägenheten Svenstorpet, dels ock med den till skjutbana för
regementet använda mark. Sedermera hade jämlikt kungl. brev den 1
juni 1900 förordnats, bland annat, att till förenämnda regemente skulle
från den 14 mars 1914 upplåtas dels från V* mantal Västerhus nr 2
det område, innehållande 19,625 hektar, som å den av förste lantmätaren
Tjerneld år 1897 avfattade karta inneslötes av en med siffrorna I—X angiven
gränslinje, och dels från Va mantal Västerhus nr 3 det å kartan inom
linjen XI, Xll, IV, V, VI, VII och VIII upptagna område 12,566 hektar,
samt att det å kartan inom punkterna p, x, y, z angivna område 1,87
hektar, tillhörande samma regementes mötesplats, skulle utbytas mot ett
lika stort område av skogsmarken till Västerhus nr 3, å kartan betecknat
med punkterna 1, p, n, varjämte föreskrivits, utom annat, att det till
Västerhus nr 2 hörande, från dess övriga ägor helt och hållet avskilda
område, innehållande 6,275 hektar, som benämndes västra inägoskiftet,
fortfarande skulle stå under domänstyrelsens förvaltning, att dels förenämnda
med bokstäverna p, x, y, z å kartan utmärkta område tillika
med övriga delar av Västerhus nr 3, vilka icke vare sig på grund av
äldre nådiga beslut eller genom ifrågavarande markupplåtelse för regementets
behov tagits eller toges i anspråk, dels ock de ägor till Västerhus
nr 2, som ej inginge i ovanberörda med siffrorna I—X å kartan

11

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 30. .

betecknade område eller i nämnda hemmans västra inägoskifte, skulle
från den 14 mars 1901 till kronopark avsättas, samt att boställenas
mantal skulle fördelas mellan de delar därav, som komme att för olika
ändamål disponeras. På grund av sistberörda föreskrift hade förenämnda
och s’/i92 mantal Västerhus nr 2 samt 11 dg mantal Västerhus
nr 3 uppkommit. De till regementet upplåtna områdena hade åsatts
B2/''i92 mantal Västerhus nr 2 och 37/»e mantal Västerhus nr 3.

Domänstyrelsen ansåge sig böra biträda jägmästarens i förenämnda
skrivelse den 13 april 1916 framställda förslag, att till remontdepån
måtte överlämnas dels det område av Kungsgården, som nu inginge i
arrendet och vore upptaget å sammandragskartan såsom beläget söder
om den med streckad röd linje betecknade Malaj vägen och å kartan
över Kungsgården öster om samma väg, till den del det förut ej upplåtits
till Jämtlands fältjägarregemente, dels ock av Västerhus nr 1 och 2
samt Västbyn nr 1 de delar, som å sammandragskartan omslötes av en
heldragen röd linje, dock med undantag av ej mindre det inom Västbyn
nr 1 till kronojägarboställe avsedda, likaledes med heldragen röd
linje inneslutna område än även det område, varom här nedan förmäldes.

Vid eu jämförelse mellan sammandragskartan och .Tjernelds karta
över boställena Västbyn och Västerhus syntes nämligen få antagas, att det å
förstnämnda karta uppdragna kilformiga område av Västerhus nr 2 och
3, som angränsade Frösö läger, genom kungl. brevet den 1 juni 1900
upplåtits till regementet och således ej borde, såsom jägmästaren i skrivelsen
den 13 april 1916 föreslagit, ingå i området för remontdepån.
Nämnda kilformiga område hade en areal av 1,58 hektar.

Enligt hos styrelsen gjord uträkning komme arealen av de av styrelsen
sålunda för remontdepån föreslagna områdena att utgöra sammanlagt
cirka 236,30 hektar, därav enligt jägmästaren 98,47 hektar skogsmark
och 20,30 hektar moss- och myrmark.

Beträffande de delar av ifrågavarande kronoegendomar, som ej komme
att disponeras för remontdepåns räkning, hemställde styrelsen, att sagda
områden måtte ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning,
i mån som de bleve arrendelediga, samt förklaras för kronopark
och tilläggas den förut därstädes bildade kronoparken Västerhus nr 4.''

Den sålunda tillstyrkta upplåtelsen tillförde remontdepån en avsevärt
mindre skogsmark än som äskats såsom behövlig för depån.. I avseende
härå ville emellertid styrelsen framhålla, att remontdepån i likhet
med andra statsinstitutioner hade tillfälle att från annan statens skog, i
detta fall den närliggande kronoparken, under hand inköpa för depån
behövligt virke, i mån sådant lämpligen kunde därstädes uttagas. En

12

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.

Chefens för
remonteringsstyrelsen

yttrande den
10 februari
1917.

sådan anordning vore fördelaktig ur skogshushållningssynpunkt, enär
det virke, som för ändamålet erfordrades, kunde uttagas inom ett större
område, varvid skogsvårdens krav kunde bättre tillgodoses, än om virket
i fråga_ skulle hämtas från ett inskränktare område, i vilket senare fall
kunde inträffa, att ett för ändamålet för värdefullt virke måste anlitas.
Aven flan depåns sida sett borde anordningen kunna godtagas, då det
beaktades, att det givetvis vore lättare att inom ett så vidsträckt område
som ifrågavarande kronoparks erhålla lämpliga dimensioner och
kvaliteter.

Vad tiden för överlämnandet beträffade, syntes styrelsen lika med
Kung! Maj:ts befallningshavande lämpligast, att" densamma sammanfölle
med utgången av respektive arrendetider.

Styrelsen anhölle därjämte, att statens domäners fond måtte ersättas
eller nedskrivas med belopp, motsvarande värdet av vad till depån frånginge
densamma.

I avvaktan på utgången av förevarande fråga hade styrelsen ej
föranstaltat om uppskattning för förnyad utarrendering av den 14 mars
1917 arrendelediga egendomen Kungsgården. Komme beslut i ärendet
ej att i god tid dessförinnan fattas, anhölle styrelsen om föreskrift rörande
egendomens disposition efter nyssnämnda dag.

Vad torparnas ovan omförmälda framställning beträffade, ansåge sig
styrelsen icke kunna tillstyrka försäljning av något av torpen, eller att desamma
disponerades pa annat sätt än genom ett bifall till stvrelsens
hemställan i fråga om upplåtelsen till remontdepån komme att ske,

Uti infordrat yttrande den 10 februari 1917 har chefen för remontermgsstyrelsen
förklarat sig vidhålla sitt i skrivelse den 16 februari
1914 i ärendet avgivna förslag, att till remontdepån måtte överlämnas
dels Kungsgården med därtill hörande skogsmark — således icke blott den
del domänstyrelsen föreslagit eller Hästhagen och området söder och
öster om Malajvägen, utan även skogsmarken norr om Malajvägen på
båda sidor om den till Jämtlands fältjägarregemente upplåtna skjutbanan
ävensom Bynäset — dels Västbyn nr 1 med tillhörande ägor,
inberäknat skogen, dels ock av Västerhus nr 1 och 2 de delar, vilka
remontdepån dittills disponerat, med undantag likväl av de byggnader
och den odlade mark, omkring 4 tunnland, som den numera avlidne
förre arrendatorn hittills innehaft och som borde övertagas av domänstyrelsen
i stället för det område av Västbyn nr 1, vilket domänstyrelsen
föreslagit skulle överlåtas till kronojägarboställe. Såsom skäl därtill, att
en större areal bibehölles för remontdepån än domänstyrelsen föreslagit,

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr SO.

13

anförde chefen för remonteringsstyrelsen, att den del av skogsmarken,
från vars disposition domänstyrelsen ville avstå, icke vore tillräcklig att
tillgodose depåns behov av virke för underhåll av stiingsel och byggnader
samt vedbrand, att depån dessutom vore i behov av det å Kungsgårdens
ägor norr om Malajvägen belägna grustaget, samt att det vore av vikt, att
depån ägde fri förbindelse genom skogen norr om Malaj vägen för remonternas
förflyttande mellan Kungsgården och betesmarkerna norr om nämnda
skogsmark. Någon olägenhet syntes icke vara förenad därmed, att för
depån bibehölles en skogsareal, som möjligen vore större än som för
depåns normala behov nödvändigt erfordrades, om skogens skötsel fortfarande
såsom hittills handhades av skogsstaten. Därest emellertid hela
den till Kungsgården och Västbyn hörande arealen ansåges vara för
stor att bibehålla, syntes i första hand skogen till Västbyn, såsom gränsande
till den redan bildade kronoparken, jämte det s. k. Lindstorpet
och det till Västerhus hörande, invid kronoparken liggande Nils Nilssonstorpet
samt Bynäset med därå befintliga torp böra avskiljas från den
till remontdepån upplåtna marken, under villkor likväl att all för gårdarnas
torpare erforderlig vedbrand och virke utan kostnad för depån för framtiden
utsynades å kronoparkerna och ej å den för remontdepån återstående,
därför otillräckliga skogsmarken.

Uti infordrat underdånigt yttrande den 23 februari 1917 har arméför- Arméförvaitvaltningens
intendentsdepartement hemställt, att Kungl. Maj:t måtte ^entTdepån"
föreslå riksdagen medgiva, att det å en skrivelse bifogad »Karta över menta yttFrösö
läger och trakten däromkring» med bred röd linje inneslutna om- ryid« den

0 j °r j i i ° Tr y 23 februari

rådet, omfattande delar av egendomarna Kungsgården, Västbyn nr 1 samt 1917.
Västerhus nr 1 och 2, finge vid utgången av löpande arrendetider, eller
för Kungsgården den 14 mars 1917, för Västbyn nr 1 den 14 mars 1920
och för Västerhus nr 1 och 2 den 14 mars 1922, överlåtas till lantförsvaret
för att användas till remontdepå samt att erforderligt virke och
vedbrand för de under egendomarna lydande torparna finge utan kostnad
för depån framdeles utsynas från den från egendomarna avskilda,
till kronopark avsatta skogsmarken.

Beträffande domänstyrelsens förslag rörande upplåtande av en del
utav Västbyn nr 1 till kronojägarboställe komme departementet att, så
snart departementet erhållit ett från domänstyrelsen begärt yttrande i
ärendet, i annat sammanhang avgiva underdånigt utlåtande.

I fråga om den av domänstyrelsen i sammanhang med detta ärende
upptagna ansökningen från de under Kungsgården lydande torparna
rörande friköpande av torpen eller förändrad disposition av desamma

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.

ansåge departementet, som tillika med ämbetsverkets fortifikationsdepartement
i underdånigt utlåtande den 22 december 1916 avstyrkt bifall till
en av ifrågavarande torpare i ärendet gjord förnyad framställning, i likhet
med domänstyrelsen, sig icke kunna tillstyrka, vare sig att torpen försåldes
eller att desamma för framtiden disponerades på annat sätt än det,
vartill ett bifall till framställningen om egendomarnas disposition i övrigt
komme att föranleda.

Med anledning av vad arméförvaltningens intendentsdepartement
styrelsens blunda föreslagit har domänstyrelsen uti infordrat yttrande den 2 mars
1917 meddelat, att styrelsen ansåge sig icke böra frångå styrelsens förut
intagna ståndpunkt och förslag i ärendet.

Domän -

yttrande den
2 mars 1917.

Chefens för I skrivelse till armé förvaltningen s intendentsdepartement den 16

remonterings-januarj 1917 par vidare chefen för remonteringsstyrelsen anmält, att
framställning arrendatorn av egendomarna Västerhus nr 1 och 2 i sammanhang med
den 16 ^ arrenderättens överlåtande å remonteringsstyrelsen tillförsäkrats bland annat
januari i9i,. pegittning8ratti intill den 14 mars 1922^eller till arrendator^ dessförinnan
inträffade död, av ett utstakat jordområde av omkring 4 tunnland,
sträckande sig norr ut från allmänna landsvägen, ävensom av
egendomens åbyggnader, bestående av boningshus, stallbyggnad, herberge,
mat-, vagns- och vedbod samt källare, mot skyldighet för arren
datorn att svara för jordens och husens vidmakthållande. Nu hade
arrendatorn avlidit, varför det skulle åligga remonteringsstyrelsen att
den 14 mars 1917 övertaga dels ifrågavarande jordområde, dels ock
byggnaderna med underhåll av desamma. Som varken jorden vore behövlig
för remontdepån ej heller byggnaderna, som i nu befintligt skick
torda vara svåra att få uthyrda, vore det för kronan och depån fördelaktigast,
om såväl jorden som byggnaderna kunde få återgå till domänstyrelsen,
vilken myndighet hos Kungl. Maj:t gjort framställning om
återbekommande — för användande till kronojägarboställe — av så stor
del av egendomen Västbyn, som just svarade mot förenämnda jordområde
av egendomen Västerhus. Vad Västbyn beträffade, kunde ej
utan stor olägenhet för depån någon del av densamma återbördas till
domänstyrelsen. På grund härav anhölle chefen för remonteringsstyrelsen,
att intendentsdepartementet måtte i sådant syfte träffa avtal med domänstyrelsen.

Yttrande av Vederbörande jägmästare har uti med anledning härav genom domän vederbörande

styrelser försorg inhämtat yttrande anfört, att det område, som av
jägmästare, ckefen rera0nteringsstyrelsen föreslagits att avsättas till kronojägar -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .HD.

15

boställe i ''stället för den del av Västbyn nr 1, som av domänstyrelsen
därtill föreslagits, vore beläget å Västerhus nr 1 intill Frösö lägerplats
och sträckte sig 300 meter i öster från allmänna landsvägen. Jordmånen
å detsamma vore grund och mager, och den därå belägna
s. k. Kapellbacken vore ej alls odlingsbar. Åbyggnaderna vore
mycket gamla och förfallna samt hade under många år ej underhållits
på behörigt sätt, varför de måste ersättas med nya, om kronojägarboställe
där sktille anordnas, vilket komme att medföra avsevärda kostnader.

Det av domänstyrelsen föreslagna området hade trevligare belägenhet
och bättre jordmån, hade trädgård och något planteringar samt åbyggnader,
som med tämligen ringa kostnad kunde göras lämpliga till kronojägarbostad.
Å intetdera stället vore åbyggnaderna behövliga för remontdepån.
För såvitt jägmästaren kunnat finna, bestode den enda olägenheten
av undantagande av område å Västbyn nr 1, såsom domänstyrelsen
föreslagit, däri, att detta område behövde inhägnas,'' då hägnad redan
funnes kring det nu å Västerhus nr 1 föreslagna. Uppförande av cirka
400 meter hägnad medförde dock bra ringa kostnad mot uppbyggande
av helt och hållet nya åbyggnader, vilket där bleve behövligt. Något
skäl till biträdande av chefens för remonteringsstyrelsen förevarande
förslag syntes sålunda ej föreligga.

För egen del har domänstyrelsen uti skrivelse till arméförvaltningens Domänintendentsdepartement
den 3 mars 1917 förklarat sig ej kunna biträda
det nu förevarande, av chefen för remonteringsstyrelsen väckta förslaget, 3 mars 1917.
helst som iordningställande av bostadslägenhet å det däri avsedda området
skulle ådraga statsverket en rätt avsevärd kostnad, som enligt
domänstyrelsens förslag ej skulle erfordras.

Uti underdånig skrivelse den 9 mars 1917 har arméförvaltningens ArméfSrvaitintendentsdepartement
tillstyrkt bifall till det av chefen för remonterings- ”dentTdepårtT
styrelsen i förevarande hänseende framställda förslag. menta skrivelse

den 9 mars
1917.

Av vad i ärendet förekommit synes mig till fullo ådagalagt, att DepartementsFrösö
remontdepå för framtiden alltjämt kommer att vara i behov av chefenbetesmarker
och skog å ifrågavarande under domänstyrelsens förvaltning
stående kronoegendomar. Vid sådant förhållande torde en överlåtelse
till lantförsvaret böra äga rum av de för remontdepån erforderliga
delarna av dessa egendomar.

Rörande frågan om vilka områden som sålunda böra överlåtas till lantförsvaret
hava emellertid, såsom av den förut lämnade redogörelsen
framgår, olika meningar uttalats av vederbörande myndigheter, i det att
chefen för remonteringsstyrelsen för depåns räkning framställt krav på

ftj Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 30.

avsevärt större skogsområde, än skogsvårdsmyndiglieterna ånsett vara
för ändamålet erforderligt. Den av arméförvaltningens intendentsdepartement
i ärendet gjorda hemställan, som i detta avseende innefattar en
medelväg mellan förenämnda myndigheters förslag, synes mig i stort
sett erbjuda den bästa lösningen av frågan. Skiljaktigheten mellan departementets
förslag och domänstyrelsens består huvudsakligen därutinnan,
att de norr om den s. k. Malaj vägen, å ömse sidor om Jämtlands
fältjägarregementes skjutbana belägna till Kungsgården hörande skogsområdena
skulle tillfalla remontdepån. Med tillämpning av detta förslag
skulle å ena sidan remontdepån tillförsäkras, förutom nödiga betesmarker,
en skogsareal, som, enligt vad utredningen i ärendet giver vid
handen, torde tillgodose depåns behov av virke in. in., vartill kommer,
att åt de av remontdepån för framtiden disponerade områdena skulle
givas en med hänsyn till deras användning ändamålsenlig form och inbördes
belägenhet* å andra sidan skulle under domänstyrelsens vård och
förvaltning bibehållas betydande skogsområden, vilka, därest så befinnes
lämpligt, kunna avsättas till kronopark. Det torde böra nämnas, att de
av statens skogsförsöksanstalt anlagda försöksytorna äro belägna inom
de områden, vilka skulle kvarstanna under domänstyrelsens förvaltning.

I enlighet med vad vederbörande jägmästare föreslagit, torde skogsstaten
och åt densamma bibehållna torp böra äga rätt att använda nu
brukliga vägar å de områden, som skola överlämnas till remontdepån.

Vad beträffar det framstallda förslaget om rätt för de under egendomarna
hörande torparna att utan kostnad för depån uttaga kontraktsenlig
mängd virke och vedbrand från de under skogsstaten bibehållna
delarna av skogsmarken, finner jag tillräckliga skäl icke vara anförda
för ett bifall härtill. I den mån skogstillgången å de av remontdepån
disponerade områdena skulle visa sig härför otillräcklig, torde, på sätt
domänstyrelsen föreslagit, erforderligt virke och bränsle kunna inköpas
från närliggande kronopark.

Enligt domänstyrelsens förslag skulle från överlåtelsen undantagas
bland annat, ett till egendomen Västbyn hörande mindre område, avsett
till kronojägarboställe. Chefen för remonteringsstyrelsen och arméförvaltningens
intendentsdepartement hava däremot hemställt, att för ifrågavarande
ändamål i stället måtte tagas i anspråk viss del av egendomen
Västerhus nr 1. Med hänsyn till den utredning, som rörande denna
fråga förebragts av vederbörande jägmästare, och då någon större olägenhet
för remontdepån icke synes vara förenad med förstnämnda områdes
upplåtande till kronojägarboställe, anser jag mig i denna del böra förorda
domänstyrelsens förslag.

Kung}. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr do. IT

Med nu angivna undantag finner jag mig, på grund av vad i ärendet
blivit anfört, böra tillstyrka det av intendentsdepartcmentet i ämnet
framställda förslaget. Till lantförsvaret skulle alltså överlåtas de
ä en karta, som torde få biläggas statsrådsprotokollet, med bred
röd linje inneslutna områdena, och torde överlämnandet böra ske mot
den ersättning, som Kungl. Maj:t kan bestämma, eller efter motsvarande
nedskrivning av statens domäners fond. Tiden för ifrågavarande
överlåtelser synes, i enlighet med vad myndigheterna föreslagit,
böra sättas till nu löpande arrendetiders utgång. Såsom förut nämnts,
utlöpte arrendetiden för Kungsgården deri 14 mars 1917. Då emellertid
frågan om egendomarnas överlåtande till lantförsvaret icke hann föreläggas
1917 års riksdag, har Kungsgården jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 9 mars 1917 å nyo utarrenderats till remonteringsstyrelsen för tiden
intill den 14 mars 1918.

N åd slutligen beträffar den av torparna under Kungsgården gjorda
anhållan att få friköpa de av dem arrenderade torpen, synes densamma
på de av myndigheterna anförda skäl icke böra föranleda någon åtgärd.
Genom beslut den 9 februari 1917 har Kungl. Maj:t avslagit en i enahanda
syfte gjord framställning från vissa av nämnda torpare.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,

att de å förenämnda, vid statsrådsprotokollet fogade karta med bred
röd linje inneslutna områden, omfattande delar av de under domänstyrelsens
förvaltning stående kronoegendomarna Kungsgården nr 1,
Västbyn nr 1 samt Västerhus nr 1 och 2 i Frösö socken av Jämtlands
län, må, med undantag av ett å Västbyn nr 1 beläget, för kronojägarboställe
avsett område om ungefär 1 hektar, mot den ersättning Kungl.
Maj:t kan bestämma eller efter motsvarande nedskrivning av statens
domäners fond, vid utgången av nu löpande arrendetider eller för Kungsgården
nr 1 den 14 mars 1918, för Västbyn nr 1 den 14 mars 1920 och
för Västerhus nr 1 och 2 den 14 mars 1922 överlåtas till lantförsvaret för
att disponeras av Frösö remontdepå.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Lindman.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 27 höft. (Nr 30.)

3

lUUuja till A iinf/l. MajUs Nåd. IProposition N:r ;><).

an»

►

/ OmråjöLe, y
CUsponeraOL (tf
^tnJbjybemegfet

torpet

XösVoy-VAuEw

Fröa/) läger

rtaona -

tb 0''n''a''

Erujtunds^

torpet

,Byndset

Hås ihåg ert.

Stocke

Stenstorpet

ÅTonstarpet

Kung3g är (ten.

Rise,

Mörks torp

WBBBi

Glasetts

ägor

Litt a till krono]ägarbostöHe avsett
område om c-a / har

Karta.

öfrer

FRÖSÖ LÄGER

och,

trakten, då/wmkring.

Skala, M6000

tOO SO o SJO TOO MO 400 SOOm,

Kortnrssons

Gen. Stab. Lit. Anst.