Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

1

Nr 293.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående användning
för kulturella ändamål av viss del av den svenska
Längmanska donationsfondens avkastning; given Stockholms
slott den 16 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,

att avkastningen av den med litt. B betecknade delen av den
svenska donationsfond, som upprättats genom testamente av finländske
handlanden Erik Johan Längman, må i den omfattning testamentet
stadgar samt under iakttagande av de utav departementschefen i
statsrådsprotokollet angivna huvudgrunder och enligt de närmare bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t utfärdas, tagas i användning för de
med nämnda del av fonden avsedda kulturella ändamålen.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 259 höft. (Nr 293.)

1

2

Kungl. Majtts Nåd. Proposition Nr 293.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén, anförde:

Ang. an- Sedan Kungl. Maj:t den 30 december 1916 bemyndigat statsrådet
vändning och chefen för finansdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga
/enahanda Personer för att utreda, i vilken ordning halva årliga avkastningen å
mål av viss ^en del av Längmanska donationsfonden, som betecknades med litt. B,
del av den borde komma till användning till de med nämnda del av fonden avsvenska
sedda ändamål, samt avgiva de förslag, vartill utredningen kunde
Långman- giva anledning, samt bemälde departementschef samma dag tillkallat
ska dona- föföerre K. Langenskiöld, professorn vid Stockholms högskola friherre
dens av- ^e Geer, professorerna vid Uppsala universitet A. Noreen och
kastning. F. P:son Wetter samt redaktören K. Wåhlin att utföra ifrågavarande
arbete, hava de sakkunniga med skrivelse den 28 september 1917
överlämnat den av dem verkställda utredningen jämte förslag till
stadgar för Längmanska kulturfonden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

3

I ärendet hava underdåniga yttranden avgivits av justitiekanslern,
kanslern för rikets universitet, större akademiska konsistorierna i Uppsala
och Lund, lärarkollegiet vid Karolinska institutet, lärarrådet vid
Göteborgs högskola och matematisk-naturvetenskapliga avdelningen
vid Stockholms högskola, svenska akademien, vetenskapsakademien,
vitterhets- historie- och antikvitetsakademien, akademien för de fria
konsterna, musikaliska akademien, ledamöterna i nationalmusei nämnd
samt folkbildningsförbundet.

Under ärendets fortsatta handläggning har dess beredning överlämnats
från finansdepartementet till ecklesiastikdepartementet.

Då jag nu går att anmäla detta ärende för Eders Kungl. Maj:t,
vill jag först göra följande erinringar rörande Längmanska donationens
tillkomst och donationsmedlens hittillsvarande förvaltning.

Genom ett den 20 december 1859 upprättat testamente, varav
transsumt torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll (Bil. A),
donerade finländske handlanden och kulturvännen Erik Johan hängman
sin huvudsakligen genom vidsträckt sågverksrörelse förvärvade
förmögenhet »till förmån för Finlands» och »Sveriges alla stånd och
folkklasser». Enligt testamentets i många avseenden svårtolkade bestämmelser
skulle Längmans kvarlåtenskap efter hans död förvaltas
odelad, till dess den uppnått en storlek av 450,000 rubel silver.
Därefter skulle den skiftas så, att donationen till förmån för Finlands
folk skulle utgöra 155,000 och donationen till förmån för Sveriges folk
295,000 rubel, d. v. s. resp. 31/9<> och 59/9o.

Den på Sverige belöpande donationen skulle delas i tre fonder,
litt. A om 125,000, litt. B om 138,750 och litt. C om 31,250 rubel.

Fonden litt. A »bestämmes till grundfond» och är avsedd för kommunala
och andra allmännyttiga behov, såsom befrämjande av jordbruk
och skogsskötsel, handel, industri, kommunikationsväsen och folkundervisning,
beredande av understöd åt nödlidande, fattigvård och
sjukvård, anslag till livränteanstalter, sparbanker o. s. v. Innan fonden
tages i anspråk för dessa ändamål, skall den förräntas med ränta
på ränta i vissa »serier», intill dess fonden uppnått en storlek av 4
miljoner rubel eller i svenskt mynt 11,200,000 kronor. Därefter skall
avsättning äga rum enligt bestämd plan till speciella fonder jämte
vidare förräntning och avsättning till fonder »för att av årliga räntan
kunna vid förefallande omständigheter förse varje kommuns behov».

Fonden litt. B är avsedd för »vetenskaper och sköna konster,
litterära arbeten och skrifters gratis utdelning till allmoge, på det nö -

Längmans

testamente.

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

Donatio nens hittills varande förvaltning -

dig förtida kännedom och håg förberedes för att upprätthålla och förvalta
förtecknade fonder; samt för avlöningar, omkostnader och resor
till och för dem, vilka uti styrelse-, kontrollerings-, förvaltnings-, räkenskaps-
och bokförings väg skola redogöra för alla fonder». Från fonden
skola därjämte utgå livräntor (»honorationssummor») till vissa i testamentet
angivna personer. Även beträffande denna fond är bestämt
att den skall förräntas i serier, så »att för varje gång som kapitalet
fördubblats, så utgör det en serie». Dock saknas föreskrift om fondens
tillväxt i visst antal serier, innan den får tagas i anspråk för det ena
eller andra ändamålet. Däremot stadgas att till livräntor, omkostnader
samt till litterära behov m. m. tillsammans icke får användas
mer än hälften av årliga räntan — »på det denna fond icke måtte
betagas önskad kraft, samt att någonting i stort måtte i en framtid
kunna verkas och utföras».

Den tredje fonden, litt. C, har till uppgift »svenska kursens upphjälpande».
Fonden skall först tillväxa genom förräntning tills den
uppnått 100 miljoner kronor. Därefter skall halva årliga räntan indragas
till förmån för staten samt vidare förräntning och indragning
av räntan äga rum enligt bestämd plan.

Beträffande dessa fonders förvaltning meddelas slutligen följande
föreskrift: »Fn kommitté bildas för att handhava allt detta, varibland
2:ne vetenskapsmän och 2:ne handlande, vilka inom var sin kår utse
de sina, och dessa utse en präses, vilka tillsammans utse personer av
varje stånd, och till antal efter behov.»

Donator avled den 16 oktober 1863. Vid bouppteckning, som
förrättades efter honom den 12 april följande år, uppskattades boets
behållning till 1,338,000 mark finskt mynt. År 1866 fördelades mellan
Finland och Sverige efter den i testamentet bestämda grunden då
disponibla kontanta medel, utgörande 555,776 mark 69 penni, varvid
på Sveriges lott kom en summa av 364,646 mark 95 penni. Allt
efter som sterbliusets tillgångar hunno realiseras, utskiftades de båda
ländernas andelar, och år 1876 överlämnades till Sverige dess sista
anpart.

Genom brev den 27 maj 1864 uppdrog Kungl. Maj:t åt statskontoret
att, intill dess annorlunda kunde varda förordnat, förvalta svenska
folkets andel av denna donation och mot ränta utlåna ej mindre dessa
medel än även därå efter hand uppkommande räntebesparingar.

Sedan donationen vid 1876 års slut utvisat en behållning av 841,013
kronor 64 öre och därigenom uppnått det belopp av 295,000 rubel —

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 293.

5

826,000 kronor — som i testamentet angivits utgöra svenska folkets
andel, fördelades behållningen mellan de olika fonderna enligt den i
testamentet föreskrivna proportionen, därvid fonden litt. A tillgodofördes
356,361 kronor 71 öre, fonden litt. B 395,561 kronor 50 öre och
fonden litt. C 89,090 kronor 43 öre. Vid den redovisning, som årligen
upprättas inom statskontoret över donationens medel, bifogas en fördelning
på motsvarande sätt av tillgångar, inkomster och utgifter mellan
de tre särskilda fonderna. Sålunda utvisar redogörelsen för år 1917 en
kapitalbehållning vid nämnda års slut för fonden litt. A om 2,268,039
kronor 62 öre, för fonden litt. B av 2,037,193 kronor 34 öre samt för
fonden litt. C av 567,009 kronor 85 öre. Fondernas uppbörd under
året utgjorde resp. 97,326 kronor 60 öre, 87,644 kronor 81 öre och
24,331 kronor 65 öre. Fonden litt. B belastades under samma tid av
utgifter för livräntor och förvaltningskostnader till belopp av 5,228
kronor. Därest av fondens avkastning nämnda år förekommit utdelning
till kulturella ändamål, skulle alltså det i sådant avseende tillgängliga
beloppet hava uppgått till 38,594 kronor 40 öre.

Under det att fonderna litt. A och C enligt testamentets uttryckliga
bestämmelser kunna tagas i anspråk först i en avlägsen framtid,
har förslag att börja använda fonden litt. B till därmed avsedda
kulturella ändamål varit uppe vid skilda tillfällen.

Redan vid den tidpunkt, då Längmanska donationen uppnått
dess i testamentet förutsatta minimibelopp, ifrågasatte statskontoret i
underdånig skrivelse den 12 november 1877, huruvida icke utdelning
från fonden litt. B. kunde begynna och den av donator avsedda
kommittén för donationens förvaltning bildas. Denna framställning
blev dock på anförda skäl avstyrkt av justitiekanslersämbetet och
vid ärendets föredragning den 25 januari 1878 fann Kungl. Maj:t, att
någon utdelning från fonden ännu ej borde äga rum.

Frågan upptogs ånyo vid 1893 års riksdag genom en inom andra
kammaren väckt motion av professorn friherre A. E. Nordenskiöld,
vilkens initiativ ledde till riksdagens skrivelse den 28 april samma år.
Riksdagen anhöll däri, att Kungl. Maj:t täcktes taga i omprövning,
huruvida någon del av avkastningen av B-fonden redan nu kunde
för något eller några av de i Längmans testamente avsedda ändamålen
disponeras, samt därefter till riksdagen inkomma med det förslag,
vartill förhållandena kunde föranleda.

I motiven till riksdagens skrivelse anföres bland annat följande: Då inom
finska lantdagen den åsikt gjort sig gällande, att med testamentets föreskrifter

Tidigare
förslag att
använda
B-fonden.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

vore förenligt, att en de! av fondens avkastning redan nu användes för de i
sådant hänseende i testamentet bestämda ändamål, torde med skäl kunna ifrågasättas,
huruvida icke även i avseende å den Sverige tillagda andelen av testators
efterlämnade tillgångar, för vilken andel samma bestämmelser gällde som
för den Finland tillkommande lotten, kunde vidtagas åtgärder, varigenom de
donerade medlens avkastning delvis komme att redan inom den närmaste tiden
bliva tillgänglig för vissa bland de allmännyttiga ändamål, den vore avsedd att
främja. Vid sådant förhållande hade riksdagen ansett testamentets bestämmelser
ånyo böra underställas Kungl. Maj:ts omprövning; och därest Kung!. Maj:t
skulle finna, att viss del av fondens avkastning kunde redan nu disponeras, torde
anledning förefinnas för Kungl. Maj:t att till riksdagen göra framställning i ämnet.

Med anledning av riksdagens skrivelse infordrades yttranden av
justitiekanslern och statskontoret.

Justitiekanslern (J. E. Elliot) anförde i sitt den 14 juni 1893 avgivna
utlåtande:

Enligt testamentets innehåll skulle av de för fonden litt. B årligen inflytande
räntemedel utbetalas icke allenast de »honorationssummor» eller årliga
livräntor, som genom testamentet tillagts vissa enskilda personer, utan även tills
vidare alla förvaltningsomkostnader och arvoden för vardera av fonderna litt. A
och B. Då emellertid båda dessa slag av utbetalningar till följd av deras natur
måste begynna ganska snart efter testators död och då testamentet vidare föreskreve,
dels att, på det med fonden litt. B någonting i stort måtte i en framtid
kunna verkas, finge »till avlöningar, omkostnader samt till litterära behover
m. m. tillsammans icke mer än hälften av årliga räntan användas» och dels
att »alla löner och kostnadsutgifter utgå främst till så stort belopp som det
någonsin erfordras, varefter resten av årliga halva räntan tillfaller behovet för
vetenskaper och sköna konster» utan att beträffande nämnda rest av den
halva årsräntan i testamentet gjorts förbehåll om dess användande först vid
någon mera avlägsen tidpunkt eller om dess kapitaliserande i likhet med den
andra hälften av årsräntan, samt då härmed sammanställdes den omständigheten,
att testamentet angåve såsom ett bland ändamålen med fonden litt. B att
genom gratisutdelning av skrifter förbereda »förtida kännedom och håg» för att
upprätthålla och förvalta »förtecknade fonder», med vilket senare uttryck torde
åsyftas de särskilda i testamentet näst förut omförmälda fonder, i vilka fonden
litt. A framdeles komme att uppdelas och vilka fonder skulle användas för
ändamål, dem testator uppenbarligen funnit i främsta rummet behjärtansvärda,
så syntes det kunna anses både med ordalydelsen i testamentet och med testators
syften förenligt, att halva årliga avkastningen av den svenska fonden litt. B
till den del, som icke toges i anspråk för legater och förvaltningskostnader, redan
nu användes till befrämjande av vetenskaper och sköna konster samt till spridande
av populära skrifter i ekonomiska och andra ämnen.

Vid testamentets tillämpning i Finland hade denna tolkning gjort sig utan
synnerlig tvekan gällande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

Jämväl statskontoret fann i utlåtande den 26 september 1893
hinder icke möta för att halva årliga ränteavkomsten av de under
fonden litt. B bokförda medel, i den mån denna del icke toges i anspråk
för legater och förvaltningskostnader, användes till de övriga ändamål,
vilka fonden litt. B vore avsedd att främja.

Ärendet avgjordes den 22 november 1895 av Kungl. Maj:t, som
fann riksdagens skrivelse icke för det dåvarande föranleda till någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Beslutet motiverades därmed, att testamentets
bestämmelser visserligen voro så avfattade, att av dem icke
någon säker slutsats kunde dragas i fråga om den tidpunkt, då enligt
testators avsikt utdelning från fonden litt. B skulle få vidtagas, men,
med avseende ej mindre å vidden av de syftemål, vilkas befordrande
testator med sin donation avsett, än även å de i testamentet förekommande
yttranden dels om legatet i dess helhet, att detsamma
endast vore beräknat att i tidens längd kunna önskad verkan göra,
dels ock beträffande fonden litt. B, att någonting i stort därmed
borde i en framtid kunna verkas och utföras, kunde det med fog antagas,
att, om än testator icke åsyftat, att fonden litt. B, innan halva
årsräntan å densamma finge för det med fonden avsedda syftemålet
användas, skulle hava uppnått en storlek, jämförlig med den, testator
tillämnat åt fonderna litt. A och C, det likväl varit med testators
avsikter överensstämmande, att från fonden litt. B, vilken vid 1894
års utgång uppnått en storlek av 881,151 kronor 16 öre, utdelning,
varigenom dess ytterligare tillväxt skulle komma att väsentligen fördröjas,
först skulle äga rum, sedan fonden vuxit till ett avsevärt högre
belopp än det, vartill den för det dåvarande uppginge.

Frågan om B-fondens användning för dess huvudsakliga ändamål
har därefter varit vilande, till dess professorn friherre G. De Geer i en
den 22 juli 1914 dagtecknad skrift hos Kungl. Maj:t hemställde, att
Kungl. Maj:t täcktes taga under omprövning, huruvida och i vilken
omfattning Längmanska donationsfondens avkastning numera kunde för
något eller några av de i Längmans testamente avsedda ändamålen
disponeras, samt i så fall vidtaga de åtgärder, som kunde finnas erforderliga.
Över denna framställning hördes statskontoret, som i utlåtande
den 30 september 1914 yttrade följande:

Statskontoret, som redan i sitt underdåniga utlåtande av den 20 september
1893 uttalade sig för det då föreliggande förslaget att börja taga någon del av
denna fonds avkastning i anspråk för därmed avsedda ändamål, anser sig, med
avseende å den betydande tillväxt fonden sedan dess vunnit och då i varje hän -

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

delse fondens kraftiga kapitaltillväxt även för framtiden är betryggad genom
den i testamentet givna bestämmelsen, att »till avlöningar, omkostnader samt
till litterära behover m. m. tillsammans icke mer än hälften av årliga räntan
får användas», kunna med sitt förord understödja, att framställning göres till
riksdagen i det föreliggande förslagets syfte.

Vid föredragning av detta ärende den 30 december 1916 beslöt
Kungl. Maj:t, på sätt ovan nämnts, att låta genom tillkallade sakkunniga
utreda, i vilken ordning halva årliga avkastningen å fonden
litt. B borde komma till användning till de med nämnda del av fonden
avsedda ändamålen.

De saTc- I överensstämmelse med det sålunda givna uppdraget hava de

kunniga, sakkunniga verkställt utredning om de för den ifrågavarande fondens
användning erforderliga organisatoriska anordningarna samt avgivit
förslag till stadgar för fonden, vilken av de sakkunniga benämnts
Längmanska kulturfonden.

De sakkunniga hava funnit att testamentets föreskrift om en kommitté,
vari ingå »2:ne vetenskapsmän och 2:ne handlande, vilka inom
var sin kår utse de sina o. s. v.», och där alltså såväl vetenskaplig
sakkunskap som förfarenhet i praktiska ting äro representerade jämsides
med varandra, måste antagas avse den framtida tidpunkt, då
jämväl fonden litt. A kan börja användas för därmed avsedda praktiska
ändamål, vilka testator tydligen i främsta rummet omfattat med
sitt intresse. Då det därjämte icke ansetts möjligt att redan nu fullständigt
överblicka de mångahanda omständigheter, vilka sammanhänga
med den samfällda användningen av fonderna litt. A och B i
en avlägsen framtid, hava de sakkunniga stannat vid att föreslå en
för B-fondens nuvarande användning speciellt avpassad organisation
av den beskaffenhet, att därigenom bäst främjas de kulturella intressen,
till vilkas förmån fonden blivit stiftad.

Ekonomisk Den ekonomiska förvaltningen förutsättes av de sakkunniga skola
förvaltning, fortfarande liksom hittills ske gemensamt för donationen i dess helhet
och ombesörjas genom statskontoret eller annan myndighet, som Kungl.
Maj:t bestämmer. Å förvaltningsmyndigheten skall blott ankomma att
tillhandahålla de från B-fondens avkastning tillgängliga medlen.
Utdelning Beträffande organ för utdelning av anslag till kulturella ändamål
av anslag, hava de sakkunniga grundat sitt förslag på en jämförelse mellan de
olika former, som tillämpas i fråga om de skandinaviska grannländernas
stora kulturfonder.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

9

De sakkunniga anföra i detta avseende följande:

»För motsvarande ändamål, som i Sverige kommer att tillgodoses
av Längmanska fonden litt. B, förfogar man i Norge över den s. k.
Nansenfonden (»Fridtjof Nansens fond til videnskapens fremme»),
sammanbragt genom nationalsubskription till minne av Nansens berömda
färd över Nordpolshavet, och i Danmark över den högst betydande
Carlsbergsfonden, donerad av kaptenen och bryggaren J. C.
Jacobsen. Beträffande båda dessa fonder gäller att avgörandet om
medlens användning överlämnats åt en särskild styrelse, så sammansatt
att den inom sig äger erforderlig vetenskaplig sakkunskap och övriga
kulturella fackinsikter.

I Finland, där enligt vad ovan framhållits lantdagen förbehållit
sig rätten att själv besluta om utdelning av anslag från Längmanska
fonden, tillgår sålunda, att lantdagen varje gång lämnar bankfullmäktige
i uppdrag att till nästa lantdag inkomma med förslag till fördelning
av tillgängliga belopp. Förslaget upprättas med ledning av ansökningar,
som ingivas till bankfullmäktige. Efter remiss till bankutskottet
går ärendet till lantdagens behandling. Att beslutanderätten
förlagts till lantdagen har medfört den naturliga konsekvensen, att
någon mera ingående prövning av det inbördes företrädet hos olika
kulturbehov icke kunnat äga rum. I stället hava anslagen jämförelsevis
schablonmässigt fördelats mellan vetenskapliga ändamål (årligen
c:a 50 %), befrämjande av konst och litteratur (c:a 25 %) och spridande
av skrifter (c:a 25 %), och — vad viktigare är -— anslagen hava
uteslutande tilldelats samfund och inrättningar för vetenskapliga eller
andra kulturella ändamål. Anslagen beviljas dessa organisationer för
att av dem användas till främjande av deras ändamål med skyldighet
att på utsatt tid till bankfullmäktige avgiva utredning om och redovisning
för användningen av uppburna belopp.

Av dessa olika tillvägagångssätt vid utdelning av anslag synes det
i Norge och Danmark tillämpade vara vida att föredraga framför det
finska. Då i sistnämnda fall anslagen förbehållas kulturella samfund och
inrättningar, komma bidragen lätteligen, i stället för att utgöra ett
bispringande i rätta ögonblicket av en för forskningen och samhället
gagnande arbetsuppgift, att nedsjunka till understöd av den art, som
bör utgå av allmänna medel eller fyllas genom bidrag av medlemmarna
i den ifrågavarande organisationen. Utvecklingen i Finland synes ock
bekräfta denna farhåga. Dessutom ligger det i sakens natur, att bidragen,
sedan de en gång börjat utgå, praktiskt sett bliva perma Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 259 käft- (Nr 293.) 2

10

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

nenta och allenast i sällsynta undantagsfall fråntagas det understödda
samfundet eller inrättningen. I den mån bidragen överhuvud nå fram
till individuella arbetsuppgifter, kommer vidare beslutanderätten att
helt och hållet ligga i händerna på de särskilda organisationerna.
Dessa bliva vid utväljande av föremålen för understöd mellanhänder,
åt vilka den viktigaste prövningen överlämnas, och splittringen på en
mångfald sådana äventyrar ett rationellt avvägande av det inbördes
företrädet hos olika individuella behov.

Jämför man med utvecklingen i Finland den norska Nansenfondens
och den danska Carlsbergsfondens verksamhet, framstår tydligt
företrädet av en anordning, varigenom utdelningen av anslagen anförtros
åt ett med fackliga förutsättningar utrustat organ.

Från sistnämnda fonder utgå endast i sällsynta undantagsfall
understöd till kulturella organisationer. Sådana erhålla permanent
bidrag allenast i ett fall, i det att båda ländernas centrala vetenskapliga
samfund (motsvarande svenska vetenskapsakademien) uppbära visst
årligt anslag, nämligen Videnskapsselskapet i Kristiania 15,000 kronor
till sällskapets publikationer och Kgl. Danske Videnskabernes Selskab
enligt föreskrift i Carlsbergsfondens statuter 10,000 kronor, avseende »att
trygga sällskapets oberoende ställning och verksamhet». Den alldeles
övervägande delen av tillgängliga medel går däremot till andra behov,
som styrelsen i varje särskilt fall prövar förtjänta av bidrag. Från
Nansenfonden hava sålunda under årens lopp utgått anslag till redogörelser
för vetenskapliga expeditioner, till utgivande av vetenskapliga
publikationer i övrigt, bidrag till expeditioner och vissa bestämda
vetenskapliga undersökningar samt personliga understöd för utövande
av fri vetenskaplig verksamhet. Dessutom hava från fonden utdelats
vetenskapliga pris och belöningar. Från Carlsbergsfonden hava utdelats
— förutom avsevärda belopp för inköp av konstverk och deras
vård — stipendier och honorar för speciella vetenskapliga studier och
undersökningar, anslag för vissa år och i undantagsfall för livstid till
verksamhet såsom fria vetenskapsmän, resestipendier, understöd för
anskaffande av instrument och andra vetenskapliga hjälpmedel, för
avlönande av medhjälpare, för översättningsarbeten och bibliografiska
arbeten samt slutligen bidrag till publikation av vetenskapliga verk.

De sakkunniga tveka för sin del icke att förorda, att utdelningen av
understöd från den svenska fonden i likhet med förhållandet i Norge
och Danmark uppdrages åt ett för detta ändamål särskilt bildat organ,
i de sakkunnigas förslag kallat nämnd. Därigenom att den reella prov -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

11

ningen förlägges till en enda myndighet, erhåller denna tillfälle att
överblicka hela det vidsträckta verksamhetsområde, som omfattas av
fonden. I en nämnd, som bildas uteslutande för fördelningen av anslag,
kunna insättas ledamöter med den mest framstående sakkunskap
och sålunda trygghet skapas för allsidig avvägning av olika kulturella
intressen. En dylik nämnd bör även kunna på det sätt sörja för anslagens
ändamålsenliga fördelning, att nämnden genom att förskaffa
sig överblick över eljest förefintliga understödsmöjligheter kan taga
hänsyn till det större eller mindre behov av understöd, som i betraktande
av utsikten till bidrag på annat håll gör sig gällande i olika fall.
Längmanska fonden är nämligen på grund av verksamhetens vidd ägnad
att träda supplerande vid sidan av ett stort antal redan nu verksamma
fonder eller stiftelser för mer eller mindre specialiserade ändamål. Därigenom
kommer fonden att i förhållande till sistnämnda fonder intaga
en central ställning, och nämnden kan antagas bliva ledande på området,
förutsatt att den erhåller en för denna uppgift kvalificerad sammansättning.
»

I enlighet därmed hava de sakkunniga föreslagit att anförtro utdelningen
av anslag åt en nämnd av fem ledamöter. Förutom kanslern
för rikets universitet såsom självskriven ordförande skulle tre
ledamöter utses att företräda: en de humanistiska vetenskaperna, en
naturvetenskaperna och en konst och litteratur.

De sakkunniga föreslå, att dessa ledamöter förordnas av Kungl.

Maj:t efter förslag, som upprättas av förefintliga sakkunniga myndigheter
och korporationer inom varje klass. I dessa valkorporationers
intresse att föreslå personer, som vid det slutliga valet kunna tävla
med övriga inom klassen föreslagna, hava de sakkunniga funnit den
säkraste garantien för att nämnden kommer att tillföras främsta till
buds stående sakkunskap. Såsom femte ledamot hava de sakkunniga
föreslagit nämndens sekreterare, vilken skulle utses genom val af övriga
ledamöter.

I fråga om fondens ändamål innehåller testamentet, att densamma Föremål
är bestämd »för vetenskaper och sköna konster, litterära arbeten och för anslag.
skrifters gratis utdelning till allmoge». De sakkunniga hava föreslagit,
att vissa riktlinjer skulle angivas för fondens begynnande verksamhet
inom den sålunda föreskrivna, vida ramen. Dock bygger förslaget på
den förutsättningen, att verksamhetsområdet kan och bör vidgas,
sedan de till nämndens förfogande stående medlen i en framtid vuxit
till mera avsevärda belopp.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

De sakkunniga framhålla till en början, att sådana understöd böra
stå tillbaka, vilka på ett mera permanent sätt taga fondens medel i
anspråk, och anföra därefter följande:

»Från fondens verksamhet synas vidare kunna uteslutas alla anslag
av personlig karaktär, vare sig de utgå för personlig utbildning eller för
fritt vald vetenskaplig eller annan kulturell verksamhet. I förra avseendet
är det tillräckligt att erinra om den betydande tillgången på stipendier
av olika slag i jämförelse med en kännbar brist på understöd för
produktiv verksamhet. Anslag för fri kulturell verksamhet måste tvivelsutan
i vissa fall anses vara av högt värde och av behovet påkallade.
I förhållande till anslag, som direkt riktas på utförande av bestämda
arbetsuppgifter, måste dock deras resultat anses mera oberäkneligt, vartill
kommer den fara för fondens ansträngande, som följer av ifrågavarande
anslags tendens att övergå till understöd på obestämd tid.

De sakkunnigas förslag går i stället ut därpå, att understöd från
fonden i allt huvudsakligt skola utgå efter sträng realprincip, d. v. s.
för genomförande av vissa bestämda kulturella arbetsuppgifter. De
jämförelsevis blygsamma belopp, som för närvarande äro tillgängliga,
kunna förväntas genom utdelning efter denna grundsats erhålla möjligast
effektiva användning på samma gång som en naturlig begränsning
vinnes i fondens verksamhet. Dylika anslag för vissa arbetsuppgifter
böra emellertid stå öppna icke blott för enskilda personer, utan
även för kulturella samfund och institutioner samt periodiska publikationer,
såframt icke understöden avse permanenta behov. I övrigt
bör den närmare tillämpningen av berörda grundsats överlämnas åt
nämndens fria prövning, och de bestämmelser de sakkunniga i detta sammanhang
föreslagit avse allenast att allsidigt utveckla grundsatsen
och samtidigt i viss mån angiva de olika ändamålens inbördes företräde.

Däremot anse sig de sakkunniga icke kunna förorda den form av
understöd för vetenskaplig, konstnärlig eller litterär verksamhet, som
består i utfästande av tävlingspris. Sådana äro ofta ägnade att draga
personer från deras naturliga verksamhetsfält, varjämte koncentrationen
av fleras ansträngningar på en och samma arbetsuppgift ofta innebär
ett föga planmässigt slöseri med arbetskraft. Därest åter prisuppgifterna
i realiteten fastställas med syftning på viss forskares eller
konstnärs arbete, är ett för samma ändamål direkt givet understöd i
alla händelser mera rationellt.

Ehuru de anslag, som utdelas för att möjliggöra genomförandet

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

13

av viss arbetsuppgift, efter de sakkunnigas mening böra vara huvudsaken,
synas dock vid sidan därav vissa andra ändamål äga anspråk på tillgodoseende.
Särskilt bör det finnas möjlighet att från fonden utdela
belöningar för redan utfört kulturellt arbete. Sådana äro önskvärda
även från den synpunkten, att de stundom utgöra en lämplig form
för ersättning i efterhand av kostnader, vilka redan nedlagts å viss
arbetsuppgift. Beträffande utförda konstverk är konstverkets inköpande
den naturligaste formen för dylik ersättning. Det torde icke heller
råda mer än en mening därom, att det skulle vara i hög grad önskvärt,
om medel kunde beredas för detta ändamål och därigenom i vårt
land skapas en, om än blygsam, motsvarighet till Carlsbergsfondens
storartade verksamhet i detta avseende. De sakkunniga hava emellertid
måst böja sig för det faktum, att anslag av denna art, vilka måste
finnas att tillgå någorlunda kontinuerligt, för närvarande överstiga
fondens krafter och därför måste ställas på framtiden.

Då de sakkunniga slutligen föreslå, att anslag må kunna tilldelas
kulturella institutioner eller periodiska publikationer för deras åvägabringande
eller tillfälliga bispringande, har detta skett med tanke på
rena undantagsfall, då dylika anslag kunna vara av särskilt stor betydelse.
>

Fondens verksamhet för folkbildningens främjande skall enligt de
sakkunnigas förslag företrädesvis avse att tillhandahålla dels populära
skrifter m. m. för kostnadsfri utdelning, dels mera omfattande skrifter
och dylikt, som på stället kan hållas tillgängligt för bildningssökande.
I vanliga fall borde spridningen omfatta redan befintliga skrifter, men
därjämte skulle finnas möjlighet att från fonden understödja åstadkommande
av nya folkskrifter.

De huvudsakliga grunderna för den av de sakkunniga föreslagna
organisationen hava i de underdåniga yttrandena över förslaget lämnats
utan erinran. Dock har från olika håll samstämmigt framhållits, att
i nämnden borde beredas plats åt en särskild representant för folkbildningsintresset.
Denna hemställan synes mig böra vinna avseende
och kan tillgodoses utan ökning av antalet ledamöter i nämnden därigenom,
att ifrågavarande representant erhåller den plats, som i de
sakkunnigas förslag reserverats för nämndens sekreterare. I likhet
med vad de sakkunniga föreslagit angående tillsättande av företrädare
för fondens övriga verksamhetsområden bör jämväl denne ledamot

Departe ments chefen.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av vissa sakkunniga myndigheter
och institutioner.

Även i vissa andra avseenden synes mig de sakkunnigas förslag
böra modifieras och förberedande arbete därmed pågår inom ecklesiastikdepartementet.
Särskilt synes det mig angeläget att rätten att
avgiva förslag till ledamöter och suppleanter i nämnden tillägges icke
blott de av de sakkunniga i sådant avseende föreslagna officiella
institutionerna, utan även befintliga fria organisationer av betydelse
för den kulturella utvecklingen. I främsta rummet synes mig en sådan
utvidgning i förslagsrätten nödvändig inom klassen konst och litteratur,
där de sakkunniga såsom förslagsgivande upptagit allenast svenska
akademien, akademien för de fria konsterna, musikaliska akademien
och ledamöterna i museinämnden vid nationalmuseum. I överensstämmelse
därmed anser jag ock, att förslag till företrädare för folkbildningsintresset
bör avgivas icke blott av vissa myndigheter, utan även av
viktigare organisationer för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Med iakttagande av nu antydda och vissa andra, mindre väsentliga
modifikationer, delvis föranledda av de inkomna yttrandena, synes mig
de sakkunnigas förslag väl ägnat att läggas till grund för Längmanska kulturfondens
verksamhet, därest beslut fattas att nu börja använda fonden.

I fråga om tidpunkten för påbörjande av fondens verksamhet
för kulturella ändamål hava de sakkunniga, vilkas uppdrag omfattat
allenast organisationsfrågan, förutsatt det av professorn friherre De Geer
väckta förslaget vara förtjänt av bifall redan på grund av den utredning,
som tidigare förebragts i ärendet. I de inkomna yttrandena har denna
fråga ytterligare berörts av justitiekanslern. I dennes underdåniga utlåtande
den 27 oktober 1917 framhålles, att det syntes justitiekanslern,
som om den tolkning av testamentet, Kungl. Maj:t åren 1878 och 1895
omfattat och godkänt, vore grundad på bättre skäl än den tolkning,
enligt vilken utdelning från fonden litt. B redan nu finge äga rum.
Då emellertid även sistnämnda tolkning vore möjlig, kunde ju testamentet
anses icke lägga ovillkorligt hinder i vägen för en sådan utdelning,
om den ansåges önskvärd.

För min del är jag övertygad om att det vore lyckligt, om fondens
användning för kulturella ändamål icke längre ställdes på framtiden.
Under det att den kapitalbehållning hos fonden, med vilken
Kungl. Maj:ts beslut år 1895 räknade, uppgick till omkring 880,000
kronor, utgör behållningen numera över 2 miljoner kronor. Kapitalets
fortsatta kraftiga tillväxt måste anses tillfredsställande betryggad ge -

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 293.

15

nona föreskriften, att halva årliga avkastningen oavkortad skall användas
till kapitalökning. Det belopp, som kan disponeras för fondens
kulturella verksamhet, uppgår för närvarande till inemot 40,000 kronor
och stiger årligen. För visso bereda dessa medel möjlighet att
inom testamentets ram göra en betydelsefull insats i den kulturella
utvecklingen. Även om understöd av den art, som här avses, i en
del fall kunnat erhållas av staten eller enskilda personer, har dock
helt visst, såsom i friherre De Geers förenämnda skrift framhålles,
bristen på för alla förtjänta sökande utan svårighet tillgängliga, allmänna
fonder i hög grad försvårat eller alldeles hindrat tillkomsten
av många viktiga arbeten, som eljest kunnat bliva till gagn och heder
för vårt land. Särskilt måste det vara angeläget, att befintliga möjligheter
att understödja det kulturella arbetet tillvaratagas under nuvarande
förhållanden, då omkostnaderna för vetenskaplig och annan
kulturell produktion stegrats oerhört, utan att utsikten till ökad avkastning
av arbetet tillnärmelsevis hållit jämna steg därmed.

I riksdagens förut berörda skrivelse den 28 april 1893 är uttalat,
att därest Kungl. Maj:t skulle finna, att viss del av den ifrågavarande
fondens avkastning skulle kunna disponeras, anledning torde förefinnas
för Kungl. Maj:t att till riksdagen göra framställning i ämnet.

På grund av vad riksdagen sålunda uttalat, anser jag riksdagens
medgivande till fondens användning böra inhämtas och hemställer fördenskull,
att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen medgiva,

att avkastningen av den med litt. B betecknade
delen av den svenska donationsfond, som upprättats
genom testamente av finländske handlanden Erik
Johan Längman, må i den omfattning testamentet
stadgar samt under iakttagande av de av mig angivna
huvudgrunder och enligt de närmare bestämmelser,
som av Kung]. Maj:t utfärdas, tagas i användning
för de med nämnda del av fonden avsedda
kulturella ändamålen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

16

Kunql. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

Bil. A.

Avskrift i transsumt
av

E. J. LÄNGMANS TESTAMENTE.

»Min qvarlåtenskap, bestående uti:

Reverser m. m. enligt förteckning till Kapital............ S. R. 112,970: —

d:o d:o d:o ............ » 84,154: 07

d:o d:o d:o ............ > 45,682: 56

» 242,806: 63

Af för osäkra fordringar......................................................... » 806: 63

» 242,000: —

Värdet för 70,000 stock, dels levererade, dels under

nötning, antages......................................................

Fordran hos Dresser & Co. & H. Matsen & —

63,000: —
» 15,000: —

S. R. 320,000: —

hvilket kapital, mindre eller större, skall efter min död förräntas, intills
det uppnått 450,000 Rubel Silfver.

Af denna summa skall S. R. 218,750 delas uti Sju lotter,
och » 231,250 delas uti Fem lotter,

nämligen

2/7 delar af R. 218,750 till förmon för
Finlands alla Stånd och Folkklasser,
och hvartill enskilta Egendoms-innehafvare
af alla Religioner höra, men
dit höra icke församlingar som hålla
egen grekisk kyrka och egen Grekisk

präst, gör ................................................... S. R. 62,500: —

2/b delar af R. 231,250 till öfverst nämndas
förmån ................................................ » 92,500: — 155,000: —

6/i delar af R. 218,750 till förmon för

Sveriges alla Stånd och Folkklasser » 156,250: —

3/b delar af R. 231,250 till desamme gör » 138,750: — 295,000: -—

S. R. 450,000: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

17

Af årliga räntan skall Fru Sophie Kåskelin, som med ömhet vårdat
mig och under loppet af flere år mitt hem, jemte hennes tvenne barn
min Gud Son och Gud dotter, samt efterföljande anhöriga och personer,
så länge de lefva årligen erhålla:

Att utgå med 2/b delar af årliga räntebeloppet ifrån till förmån
för Finland bestämda 92,500 Rubel samt med 8/t> delar af årliga räntebeloppet
från de för Sverige bestämda 138,750 Rubel.

Mine uti Finland under idkad sågrörelse uti nära 30 år i alla directioner
gjorda resor, äfven att hafva ägt ett sågverk uti Öfver Torneå,
har lärt mig känna hvarje mänskligt lidande; Och hvilket om genom
Cultivering m. m. småningom och först efter Sekler till det mästa afhjelpa
ändock aldrig skall i och för Climatets svåra och Jordmånens
mera vanlottade beskaffenhet kunna frigöras från ömsom påkommande
Frost-, Missväxt-, hungers- och Farsotsår, samt deraf härrörande nöd;
ja äfven ibland de bättre stånden detta förutan uppstående fattigdom
och armod, och förnämligast då befolkningen i mohn af tid och odling
hunnit tillväxa, samt det nödvändiga Industrin derjemte såsom följd
tillbragt det mehnliga, en mängd proletärer, om hvilkas nöd ingen kan
för eget bestånd sig bekymra, har jag derföre från längre tider besluta
att, till undgående delning af min förmögenhet, qvarstå uti min Ungkarlsställning,
för att sålunda igenom dem, som öfver detta bestämma
äga, få mina välmenande och bekymransfulla önskningar uppfyllda.

Emedan berörde olägenheter och eländen känbarast upstå uti Landets
norra del, så bestämmes början i Finland att i sinom tid ske,
aldraförst och till fullo innom Uleåborgs Län, börjandes ifrån Svenska,
Norska och Rysk Arkangelska gränsorna, och att sålunda utan afbrott
med nästangränsande Län fortsättas; Ändock så, att förr än till annat
Län skrides, skall Comunerna inom det handhafvande Länets sedermera
insedda behofver än vidare behöfliga understödas och afhjelpas.

Det ifrån 218,750 Rubel med 2/7 delar för Finland utgående belopp,
S. R. 62,500 bestämmes till Grundfond och under benämning L:a A.

1:o) för kommunala behofver såsom Jordbruks och skogs Modell
farme, Folkskolor, bidrag till Jordgummor, Docktorer, Läke Medel,
Sjuka, Fattiga och dylike Orkeslösa hindrade på hvilket sätt som hällst
att kunna eller förmå arbeta; och i rundeligare mohn till bättre klassens
nödlidande; Sparbanker, Understöd och lifränta för Oäkta och ej skyddegande
barn, m. m. hvad för en komun anses af behof.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 259 höft. (Nr 293.) .''3

18

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

2:o) för Hungers-, Missväxt- och Farsotsår, Brand och andra Natur
påkommande skador och olyckor, såsom Watten öfversvämning, Jordras,
Hagel m. m. dylikt.

3:o) för bidrag till Bergverken, Morasters uttorkning, Sjöars af-och
tilledning, Landsvägars uphjelpande och Kommunikationers befrämjande.

4:o) för Sjöfart och handel.

5:o) för Industri och slöjd.

6:o) för livräntefond.

7:o) för Jernvägar, Kanaler och andra allmänt nyttiga företag.

Berörde grundfond S. R. 62,500 förräntas med ränta på ränta
under ett tidlopp af 6 Serier, till 4 Millioner Rubel Silfver, hvarefter
utdelning samt vidare förräntning och utdelning bör på sätt här nu
utvises ske.

l:a Serien ..................................- 125,000 Rubel Silfver

2:a * ____________________________________ 250,000

3:e » ........................-.......- 500,000

4:e » —.........-................. 1,000,000 »

5:e » -_____._______________________2,000,000

6:e Serien

4,000,000 häraf

7*

delen

1,000,000 till Kommunala Fonden

7:e »

6,000,000

»

7»

delen

2,000,000 N :o 2.

N:o 3.

N:o 4.

N:o 5.

8:e »

8,000,000

»

7*

delen

2,000,000

9:e »

12,000,000

»

7»

delen

2,000,000

10:e »

20,000,000

»

7*

ten

5,000,000

1,000,000

1,000,000

3,000,000

ll:e »

20,000,000

»

7*

ten

5,000,000

2,000,000

3,000,000

12:e »

20,000,000

»

7»

ten

5,000,000

1,000,000

4,000,000

13;e »

20,000,000

»

7*

ten

5,000,000

2,000,000

3,000,000

14:e »

20,000,000

»

7»

ten

5,000,000

2,000,000

3,000,000

15:e »

20,000,000

»

7*

ten

4,000,000

2,000,000

4,000,000

Återstår 10,000,000

34,000,000 2,000,000

1,000,000

10,000,000

20,000,000

= 77 Millioner Rubel Silfver.

Om behofverna för med tidsandan uppstående nyttiga inrättningar
erfordrade en längre förräntningstid, så fortsättes dermed på samma
sätt; ty fullkomligt men icke bristfälligt bör hvarje fonds skäliga behof
blifva, och främst för allt, alla märkeligt nödlidande blifva behöfliga
understödda.

Årliga räntan från N:o 2 kan efter behof noga utgå, ty då N:o 1
upphör att anlitas, så kunna N:o 1 och 2 samt N:o 3 sammanslås till
en reservfond med nu tillsammans utvisande 37 Millioner Rubel Silfver,
för att af årliga räntan kunna vid förefallande omständigheter förse
hvarje Kommuns behof.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 293.

19

Efter det behofvet för förenämnde 5 fonder N:o 1 å 5 blifvit afhjelpa
så förräntas Grundfondens återstående 10 Millioner Rubel till
erforderligt belopp, såväl för en Lif-Ränte fond, om sådan, såsom förmonligare
mot de då existerande för försäkringstagarene uttänkt, anses
behöflig, som att årliga räntan måtte blifva tillräcklig för Jernvägsanläggningar
samt för andra nyttiga behof.

De ifrån 231,250 Rubel för Finland med 2/s delar utgående 92,500
Rubel bestämmes till fond under benämning L:a B för Wettenskaper
och sköna konster, Litterära Arbeten och skrifters gratis utdelning till
allmoge, på det nödig förtida kännedom och hog förberedes, för att upprätthålla
och förvalta förtecknade fonder; samt för aflöningar, omkostnader
och Resor till och för Dem, hvilka uti Styrelse-, Controllerings-,
förvaltnings-, räckenskaps- och bokföringsväg skola redogöra för alla
fonder.

Nämnde 92,500 Rubel skola förräntas i Serier
lista Serien till 125,000 Rubel
2:dra d:o » 250,000 »

3:dje d:o » 500,000 » och så vidare, att

för hvarje gång som kapitalet fördubblats, så utgör det en Serie.

Af denna fond L:a B för Finland årligen utkommande ränta, deraf
deltager och utbetalar Finland med 2/b delar uti de honorationssummor,
hvilka till de deraf berättigade, skola på föreskrifvet sätt utgå; hvarjemte
alla förvaltnings Omkostnader och Arvoden som angå hvardera
fonderna L:a A och B skola af denna dertill bestämda fond intill Sjette
seriens slut i L:a A utgå; och bör om förvaltnings Arvodet öfverenskommas
pr % af för året influtna räntebelopp, t. ex. 1 % för lista
Serien, med afpassad nedsättning för efterföljande Serier, ända intills
7:de serien uti Lia A tager sin början, då utdelning till Kommunerna
påbjuder förökad Förvaltnings personal och aflöning, samt dermed förändrad
plan.

På det denna fond icke måtte betagas önskad kraft, samt att någonting
i stort måtte i en framtid kunna värkas och utföras, så får till
Aflöningar, Omkostnader, samt till Litterära behofver m. m. tillsammans
icke mer än hälften af årliga räntan användas.

För det tids uppehåll som fonden Lia A rönt, under den tid som
fonden Lia B vid förräntandet vunnit stöd, så tillkommer det fonden
Lia A att af de gemensamt förräntande fonderna intills 6:te seriens
utgång erhålla de högsta och minst tidspillande ränteinbetalningar.

Den Finlands Stats Cassa tillkommande procent penning (om något

20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 293.

sådant ens komme i fråga), för de till Sverige öfvergående 295,000
Rubel, den finnes uti dessa för Finland bestämda 155,000 Rubel inbegripen.

Användandet af de för Sverige bestämda belopp skall oafvikeligen
ske efter samma bestämmelser och Schema som för Finland blifvit
bestämt och sålunda att:

Fonden L:a A erhåller i/t delar af 218,750 Rubel med S. R. 125,000

och återstående 1/i del af D:o » » » 31,250be stämmes

under benämning af fonden L:a C för Svenska Coursens uphjelpande,
att till en början uti Sverige eller där högsta ränta kan fås,
förräntas, och hvarigenom Serie tiden förkortas men sedan i Utlandet
där räntan förmonligst erlägges och säkerhet för Kapitalet finnes, vid
förmonligaste Cours tillfälle utlånas och förräntas, och att derifrån vidare
till egna och andra Länders Bolag, samt Läne- och Provins-Banker
afgifvas, där högre ränta påräknas kan, och slutligen, då Kapitalet
fått tillväxa, till Regeringar utlånas.

Enär denna fond L:a C igenom förräntning upphunnit till Etthundrade
Millioner Riksdaler Svenskt Riks Mynt, då indrages till förmon
för Staten halfva årliga räntan såväl i Ädel Metall efter utvisande behof,
som uti Wexlars afgifvande, under det att utlåning och förräntningen
i Utlandet och indragning af halfva årliga räntan sålunda bör
utan afvikelse och efter utvisande Schema fortgå.

Antages att

11 :te Serien lämnar 100 Millioner Rdr. Riksmynt då indrages årliga räntan
för 7»va Kapitalet.

12:te » » 100 » Rdr. Riksmynt

13:de » » 200 » » » då indrages halfva rän tan

som ofvan.

14:de » » 200 » » »

15:de » » 400 » > » deraf indrages hälften

som ofvan och att på enahanda sätt allt framgent fortfares.

Sverige bör i anseende till sin i L:a B ägande större och då redan
tillvuxna lönefond, med god beräkning kunna underhålla sina egna
Commanditer, hvilka å orter såsom London m. m. böra förenas med
de Män hvilka för Handeln och Industrin äfven böra lika af Finland
som af Sverige å Utrikes orter stabla hållas.

Alla Löner och Kostnads Utgifter utgå främst till så stort belopp

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

som det någonsin erfordras, hvarefter resten af årliga halfva räntan
tillfaller behof vet för Wettenskaper och sköna Konster.

En Committée bildas för att handhafva allt detta, hvaribland 2:ne
Wettenskapsmän och 2:ne Handlande, hvilka inom hvar sin Corps utse
de sina, och dessa utse en präses, hvilka tillsammans utse personer af
hvarje stånd, och till antal efter behof.

Ofvanstående har jag med fullt förstånd och fri vidja beslutit vara
min yttersta vidja och testamente, och har för detsammas bevittnande
tillkallat 2:ne mina bekante Herrar Pontus Kleman och Samuel Johnson,
som skedde i London den 20 December 1859.

E. J. hängman.

(Sigill.)