Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

1

Nr 286.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och
innehavare av prästerliga emeritilöner; given Stockholms
slott den 22 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga närslutna förslag till lag angående krigstidsunderstöd åt
präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare
av prästerliga emeritilöner;

dels ock för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående till ifrågavarande
präster för ecklesiastikåren 1917—1918 och 1918—1919 godkänna
de allmänna grunder, som för sådant understöd av departementschefen
i statsrådsprotokollet förordats.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Vär n er Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 253 höft. (Nr 286.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Förslag till

Lag

angående krig stid sunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa
extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.

1 §•

Till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering enligt lagen
om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 trätt i
tillämpning, samt till extra ordinarie präster, med avseende å vilkas löneförmåner
föreskrifterna i 12, 13 och 14 §§ samt 25 § första stycket samma
lag skola lända till efterrättelse, må jämlikt av riksdag och kyrkomöte
beslutade grunder samt enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser
utgå krigstidstillägg och krigstidshjälp för ecklesiastikåren 1917
— 1918 och 1918—1919.

2 §•

För tiden efter ecklesiastikåret 1918—1919 må, där Konungen i enlighet
med grunder, som av riksdagen beslutas, förordnar om tilldelande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp eller annat därmed jämförligt understöd
åt befattningshavare i statens tjänst, i den mån hinder ej möter av
vad i 5 § denna lag sägs, jämlikt av riksdagen beslutade grunder och
enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser krigstidsunderstöd.
efter ecklesiastikår räknat, utgå till de i 1 § omförmälda präster.

3 §•

Innehavare av prästerlig emeritilön äger jämlikt, för ecklesiastikåret
1918 —1919, av riksdag och kyrkomöte och för tiden därefter av riksdagen
fattade beslut samt enligt de närmare bestämmelser, Konungen meddelar,
uppbära krigstidstillägg; skolande i fråga om sådant krigstidstillägg de
grunder, som äro eller varda fastställda för krigstidstillägg eller annat
dylikt understöd åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, äga motsvarande
tillämpning.

4 §•

Krigstidsunderstöd åt kyrkoherde och komminister samt sådan adjunkt,
varom i 14 § 3 mom. lagen om reglering av prästerskapets avlöning förmäles,
skall, frånsett ecklesiastikåret 1917—1918, för varje pastorat, såvitt

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

angår dess prästerskap, bestridas, i den mån sådant erfordras, medelst
församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar,
på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt 19 och 20 §§
samma lag stadga. Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd
åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter inom pastoratet
utdebiterats sammanlagt större belopp än som motsvarar sex öre för varje
helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall
ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande
beloppet.

Krigstidsunderstöd åt de i första stycket av denna paragraf avsedda
präster, såvitt angår ecklesiastikåret 1917—1918, ävensom dylikt understöd
åt annan extra ordinarie präst än i nämnda stycke avses samt åt innehavare
av prästerlig emeritilön gäldas ur kyrkofonden.

5 §•

Kyrkofonden må ej för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk
för gäldande av krigstidsunderstöd, som i denna lag avses, ån som motsvarar
fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår,
sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda.

6 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna
lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i svensk författningssamling.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars 1918.

Närvarande;

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petbén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

Krigstids- På förslag av Kungl. Maj:t anvisade riksdagen å 1917 års stat medel
för beredande under år 1916 av krigstidshjälp åt befattningshavare i stapet
i nyreg- tens tjänst. Vidare har riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts därom
Siorda framställning för beredande under år 1917 av krigstidstillägg och
Framstälinin- krigstidshjälp åt dylika befattningshavare anvisat för ändamålet erfordergar
om dyr- bga medel. Jämväl innevarande års riksdag har i anledning av Kungl.
’ ram er na V Maj:ts 1 proposition (nr 10) därom framställda förslag beslutat att bevilja
d^nyreglera- anslag för enahanda ändamål att utgå under år 1918. De åtgärder, som av
de pastoraten, staten sålunda vidtagits i syfte att för statsanställda lindra trycket
av den genom det pågående kriget framkallade dyrtiden, hava icke haft
avseende å rikets präster, enär dessa — ehuru verksamma i statens tjänst
— ej äro hänförliga till befattningshavare av nyssnämnda slag.

Åtskilliga framställningar från prästerligt håll, som under åren 1916
och 1917 inkommit till Kungl. Maj:t, hava emellertid nogsamt vittnat om

Kunyl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 28ti. 5

att särskilt de präster, vilkas löner — från att enligt det äldre avlöningssystemet
hava grundats på markegångsberäkning med möjlighet till anpassning,
åtminstone i viss mån, efter rådande prisförhållanden —genom 1910
års lagstiftning angående prästerskapets avlöning blivit, i likhet med övriga
ämbets- och tjänstemäns, i huvudsak bestämda till tixa kontanta belopp,
långt ifrån känt sig oberörda av den stegring i levnadsomkostnaderna,
som under krigsåren i allt mera ökad grad framträtt.

Då dessa framställningar framförallt åsyfta en allmän revision av 1910
års lagbestämmelser i ämnet, saknar jag anledning att i detta sammanhang
närmare ingå på desamma.

Frågan om krigstidsunderstöd åt prästerskapet i de enligt 1910 års
lagar nyreglerade pastoraten, vilket spörsmål närmast utgör föremålet för
denna min framställning, har däremot enbart framförts av domkapitlet i
Uppsala, som i underdånig skrivelse den 22 augusti 1917 — under
framhållande bland annat av den brydsamina belägenhet, i vilken
en del präster i nyreglerade pastorat råkat genom inträdd förminskning
av deras inkomster samtidigt med den oanade prisstegring å alla livsförnödenheter,
kristiden fört med sig, samt penningvärdets fall — gjort framställning
om ett dyrtidstillägg åt prästerskapet i nyreglerade pastorat såsom
av behovet med nödvändighet påkallat.

Jag torde i detta sammanhang böra nämna, att från P. Öhrwall
m. ti. innehavare av s. k. prästerliga emeritilöner till Kungl. Maj:t inkommit
i huvudsak likalydande skrifter, däri de — under åberopande
av de till följd av kriget stegrade levnadskostnaderna och deras därav
framkallade nödläge — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till riksdag och
kyrkomöte göra framställning om krigstidstillägg åt innehavare av emeritilöner
i enlighet med de grunder, som bleve bestämda för statens pensionärer.

Vid föredragning den 28 september 1917 av domkapitlets i Uppsala berörda
skrivelse beslöt Kungl. Maj:t anbefalla kyrkofondskommittén att skyndsamt
till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande, huruvida och i vad mån genom
anvisande av medel ur kyrkofonden tillgång kunde beredas att åt de präster,
för vilka lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910 trätt i tillämpning, tilldela det krigstidstillägg
och eventuellt den krigstidshjälp, som med hänsyn till nuvarande
höga levnadskostnader kunde anses påkallade.

Till åtlydnad härav har kyrkofondskommittén i nämnda avseenden verkställt
en omfattande undersökning, vars resultat kommittén framlagt i ett

Kyrkofondakommittöns

utlåtande och
däröver avgivna
yttranden.

6

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 286.

den 17 december 1917 avgivet utlåtande. Detta utmynnar i en hemställan
till Kungl. Maj:t, att dels för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp
åt präster i nyreglerade pastorat ävensom därutöver till vissa
extra ordinarie präster föreslå riksdagen och kyrkomötet antagandet av en
lag, innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning
den 9 december 1910 samt lagen om kyrkofond samma dag och av innehåll
att, där med anledning av den av kriget föranledda förhöjningen i
levnadskostnaderna Kungl. Maj:t i enlighet med grunder, som av riksdagen
godkännas, beviljar krigstidstillägg och krigstidshjälp eller annat därmed
jämförligt lönetillskott åt befattningshavare i statens tjänst, lönetillägg efter
enahanda grunder och för motsvarande tid, efter ecklesiastikår räknat, må
utgå till präster, som nyss sagts, samt gäldas, för kyrkoherdar, komministrar
och s. k. ständiga adjunkter av pastoraten och kyrkofonden gemensamt
efter närmare avgivna grunder — dock, vad angår ecklesiastikåret
1917—1918, till hela sitt belopp av kyrkofonden — samt för annan extra
ordinarie präst ur kyrkofonden, dels ock vid bifall härtill meddela i anledning
därav erforderliga föreskrifter.

över kyrkofondskommitténs utlåtande hava på grund av remiss kammarkollegium
och statskontoret den 1 februari 1918 avgivit gemensamt
underdånigt utlåtande. Den från pastor emeritus öhrwall inkomna framställningen
har jämväl varit remitterad till statskontoret, som däröver avgivit
underdånigt utlåtande den 27 februari 1918.

Härjämte hava av mig jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 januari
1918 tillkallade särskilda sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet biträtt
vid utredningen av förevarande fråga. Dessa sakkunniga, vilka utgjorts
av ledamoten av riksdagens första kammare, överstekammarjunkaren friherre
Johan Gabriel Beck-Friis, ledamoten av riksdagens andra kammare
komministern Harald Martin Hallén, ledamoten av riksdagens andra kammare,
gruvarbetaren Martin Wilhelm Holmström, hovrättsrådet i Göta hovrätt
Fredrik William Linder samt förutvarande talmannen i riksdagens andra
kammare, hemmansägaren Daniel Persson*), hava vid sina sammanträden
rörande de olika sidorna av frågan gjort uttalanden, för vilka jag i det
följande kommer att redogöra.

Då jag nu går att framlägga detta ärende för Kungl. Maj:t, vill
jag till vinnande av större överskådlighet i den följande framställningen
behandla ämnet ur följande huvudsynpunkter, kring vilka de olika detaljfrågorna
gruppera sig, nämligen: l:o) behovet för prästerskapet i nyregle *)

Denne har dock efter den 26 februari 1918 på grund av sjukdom varit förhindrad
att deltaga i de sakkunnigas arbete.

7

Kungl. Maj:In Nåd. Proposition Nr 28ti.

tade pastorat av krigstidstillägg och k r ig st idshj (itp ; 2:o) grunderna för
beräkningen av krigstidstillägg och krig stidshj atp åt ifrågavarande präster i
3:o) sättet för krig stidstilläggets och krig stöd shjälpens utgörande; samt 4:o)
erforderliga lag- och författningsbestämmelser. Jag ämnar därvid under värjo
särskild punkt dels redogöra för kommitténs ställning till det förhandenvarande
spörsmålet, det av kammarkollegium och statskontoret däröver
avgivna yttrandet samt vad de sakkunniga i frågan uttalat, dels ock
angiva min egen . ståndpunkt i saken. Vid behandlingen av den sista
punkten kommer jag då i tillfälle att hos Kungl. Maj:t göra den hemställan
i ämnet i dess helhet, vartill jag ansett den föreliggande utredningen giva
anledning.

Behovet för prästerskapet i nyreglerade pastorat av krigstidstillägg

och krigstidshjäip.

för ett rätt bedömande av frågan, huruvida sådant behov föreligger,
torde det vara lämpligt att till en början lämna en kort redogörelse för
de grunder, efter vilka prästerliga befattningshavare, varom nu är frå»a,
avlönas. °

Dessa, grunder innehållas i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9
december 1910 samt, för det extra ordinarie prästerskapets del, dessutom i nådiga förordningen
den 18 april 1914 angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets
avlöning samt.angående gottgörelse till ordinarie präst, som mottagit förordnande att
jamte egen tjänst uppehålla annan befattning eller annan i hans tjänst biträda (den
s. k. adjunktsavlöningsförordningen).

Lönerna för det ordinarie prästerskapet — kyrkoherdar och komministrar _

fastställas av Konungen pastoratsvis i penningar för en tid av 20 år, räknat från den
dag, förut gällande löneregleringsresolution upphör att äga tillämpning. Lönen delas
i grundbelopp samt fyllnadsbelopp, beräknat efter pastoratets folkmängd vid tiden för
löneregleringens fastställande och pastoratets areal i land, vartill kan komma ytterligare
tillägg med hänsyn till särskilda törhållanden, såsom synnerligen höga levnadskostnader
i orten, duplikationsskyldighet, besvärlig tjänstgöring. Tillägffet°får ej överskrida
för kyrkoherde 1,000 kronor och för komminister 750 kronor.

Lägsta lön är — frånsett undantagsfall — för kyrkoherde 4,000 kronor och för
komminister 2,500 kronor j högsta lön för komminister är 5,000 kronor, för kyrkoherde

8,000 kronor samt för domprost och pastor primarius i Stockholm 10,000 kronor.

Präster, vilkas lön bestämts till lägre belopp än för kyrkoherde 4,500 kronor och
för komminister 3,000 kronor, erhålla efter viss tids tjänstgöring ålderstillägg, så avpassat
att lönen jämte ålderstillägget uppgår till nyssnämnda belopp, dock får ålaerstillägget
icke i något fall överstiga 500 kronor.

Behovet för
prästerskapet
i nyreglerade
pastorat av
krigstidsun der8töd.

1910 års
pr&stl öneregleringslagar.

8

Knngl. Maj:ti Nåd. Proposition Nr 286.

Härförutom åtnjuter tjänstinnehavaren fri bostad, bestående av tomt med bostadshus
och, där hinder ej möter, erforderligt område till trädgård. Kan fri bostad
ej beredas, utgår till tjänstinuehavaren hyresersättning, till beloppet bestämd av
Kungl. Maj:t. Vidare åtnjuter prästen ersättning för skjuts i tjänstärenden med högst
250 kronor samt bränsle till husbehov, där tillgång därtill finnes; kostnaderna för
vedens fällning, framforsling och beredning skola emellertid bestridas av tjänstinnehavaren.
Saknas bränsletillgång, plägar denna omständighet betraktas som sådant särskilt
förhållande, som kan föranleda lönens höjande genom tilläggsbelopp.

I särskilda fall har präst, som enligt löneregleringsresolutionen tillerkänts ved
in natura från visst boställe, på angivna skäl, såsom boställsskogens avlägsna belägenhet
och därav föranledda dryga kostnader för vedens framforsling, anhållit att få utbyta
berörda förmån mot visst penninganslag från kyrkofonden. Dylika framställningar
hava i allmänhet av Kungl. Maj:t- bifallits på det sätt, att sökanden berättigats
att, så länge han under innevarande löneregleringsperiod kvarstår vid sin dåvarande
befattning, mot avstående av rätten till ved från boställets skog, såsom ersättning därför
ur kyrkofonden årligen uppbära visst belopp eller, såsom i enstaka fall medgivandet
lyder, ett belopp, motsvarande enligt vederbörande jägmästares uppskattning
värdet å rot av det virke, beräknat till viss myckenhet för år, som sålunda anslås.

Utöver sålunda angivna löneförmåner kan ordinarie präst under vissa förutsättningar
åtnjuta särskild ersättning för annan prästerlig tjänstgöring. Sålunda äger ordinarie
präst, som mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning
eller annan i hans tjänst biträda, att av den, som uppbär med den senare
befattningen förenade inkomster, åtnjuta gottgörelse enligt de av Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter angående beräkning av sådan gottgörelse. Bestämmelserna i sagda hänseende
äro givna i adjunktsavlöningsförordningen. Jämväl prostarvodena torde vara
att räkna hit. För en var av kontraktsprostarna, vilka utses bland vederbörande
kontrakts kyrkoherdar, utgår ett av Kungl. Maj:t fastställt arvode, vilket är fördelat i
grundbelopp, lika för alla, och fyllnadsbelopp, som lämpas efter antalet pastorat i
kontraktet och kontraktets areal.

Inom det tjänstgörande extra ordinarie prästerskapet kunna urskiljas fyra särskilda
grupper befattningshavare: 1) de så kallade ständiga adjunkterna, som avses
i 14 § 3 mom. löneregleringslagen, d. v. s. adjunktstjäuster, som i sammanhang med
fastställande av lönereglering enligt sagda lag inrättas i pastorat, där Konungen
funnit, att bibehållande eller inrättande av komministerstjänst icke erfordras, men att
arbetet därstädes dock kräver, att ordinarie tjänstinnehavare erhåller stadigvarande biträde
av extra ordinarie prästman; 2) sådana extra ordinarie präster, åt vilka Konungen
i enlighet med 6 § 8 mom. lagen om kyrkofond den 9 december 1910 beviljar
anslag för särskild prästerlig tjänstgöring (bland hittills varande sådana präster märkas
kontrakts- och stiftsadjunkter, en järn vägspräst); 3) innehavare av extra ordinarie
befattningar, till vilkas inrättande inom pastorat, där lönereglering enligt 1910 års
lagar icke trätt i tillämpning, Konungen lämnat tillstånd (pastoratsadjunkter m. fl.);
4) de egentliga adjunkterna och vikarierna, vilka innehava förordnande att biträda
ordinarie präst i hans tjänst eller att uppehålla ordinarie befattning.

I avseende å det extra ordinarie prästerskapets avlöning är stadgat, att varje
tjänstgörande adjunkt skall såsom löneförmåner åtnjuta bostad, vivre — dessa förmåner
utgående in natura eller under vissa förutsättningar i penningar — skjuts i tjänstärenden,
årligt adjunktsarvode samt kostnadsersättning för resa till tjänstgöringsort,
allt enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t därom meddelar, Genom ovannämnda

Kuntjl. Maj:t.i Nåd. Proposition Nr 286. 9

förordning den 18 april 1914 bara sådana föreskrifter utfärdats och därvid stadgats
huvudsakligen följande:

Adjunktsarvode utgår, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda bestämmer,
med 1,200 kronor för år räknat, samt därutöver, efter 5 års väl vitsordad
tjänstgöring, från och med början av näst därpå följande ecklesiastikår ett ålderstilllägg
å J100 kronor och, efter ytterligare 5 års sådan tjänstgöring, ett andra ålderstillägg
å likaledes 300 kronor.

Skola förmånerna av bostad och vivre utgå i penniugar, skall gottgörelse för
dem utgivas med belopp, som, med hänsyn till levnadskostnaderna i orten, för varje
särskilt fall bestämmes av vederbörande domkapitel eller konsistorium; dock att gottgörelsen
icke i något fäll må fastställas till lägre belopp än 600 kronor för år räknat.
Tjänstgör extra ordinarie präst såsom biträde vid två ordinarie befattningar,
skall adjunktsarvode ökas med 600 kronor. Då extra ordinarie präst på grund av
förordnande uppehåller ordinarie tjänstebefattning, skall den extra ordinarie prästen,
utöver vad han såsom adjunkt äger åtnjuta, tillika erhålla vikariearvode med belopp,
i allmänhet motsvarande viss procent av den med befattningen förenade reglerade
lönen, dock med iakttagande av visst minimi- och visst maximibelopp.

Jag anhåller vidare att få i anslutning till denna redogörelse för de
grunder, enligt vilka prästerna i de nyreglerade pastoraten avlönas, lämna
on sammanfattning av de bestämmelser, som gälla med avseende å anskaffandet
av de för dessa prästers avlöning erforderliga medlen.

De för kyrkoherdar och komministrar fastställda löuer jämte ersättningar och arvoden
till de så kallade ständiga adjunkterna bestridas med avgifter, som med viss
närmare angiven begränsning utdebiteras inom pastoraten, samt med vissa andra till
pastoratens förfogande ställda inkomster, varjämte kyrkofonden, på sätt nedan säges,
under viss förutsättning har att därtill bidraga.

De närmare bestämmelserna i angivna hänseenden äro meddelade i 19 och 21 §§
löneregleringslagen, av vilka den förra huvudsakligen stadgar följande:

Till bestridande av ifrågavarande löner, ersättningar och arvoden skola, i den
mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas: 1) församlingsavgifter tillbelopp
ej överstigande 3 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av hela inkomstbeloppet
inom pastoratet, 2) arrenden av ecklesiastika löneboställen med vissa
angivna undantag, 3] avgälder av lägenheter, avsöndrade eller upplåtna från boställen,
som Dyss sagts, ränta å medel, som vid försäljning eller avstående för allmänt behov
erhållits för sådant boställe eller del därav, ävensom övriga till avlöning av prästerskapet
i pastoratet avsedda medel med undantag av sådana, vilka skola tillgodokomma
viss tjänstinnehavare utöver lönen eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel,
utgående med ett efter vissa grunder beräknat belopp, samt 5) ytterligare
församlingsavgifter till erforderligt belopp.

Beträffande kyrkofondens bidragsskyldighet är i 21 § föreskrivet att, om för omförmälda
ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt större belopp än
som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela
inkomstbelopp, ersättning skall av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande
beloppet utom beträffande lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig
att utgöra.

Ålderstillägg och skjutsersättning gäldas av kyrkofonden, hyresersättning av pastoratet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 253 höft. (Nr 286.) 2

Anskaffaudet
av de präster
liga avlöningsmedlen.

10

Verkningarna
av det nya
avlöningssystemet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Gottgörelse för uppdrag att annan ordinarie präst i hans tjänst biträda eller att jämte
egen tjänst uppehålla annan befattning utgöres av innehavaren av den senare befattningen.

I avseende å sättet för bestridande av avlöningen för det extra ordinarie prästerskapet
gäller att, såsom nyss sagts, avlöningen för de så kallade ständiga adjunkterna
utgår efter samma grunder som det ordinarie prästerskapets löner. Avlöningen för
de extra ordinarie präster, som äro hänförliga till ovannämnda andra grupp, gäldas
av kyrkofonden. De till tredje gruppen hörande extra ordinarie prästerna avlönas
såsom för varje särskilt fall är föreskrivet, ofta så att skyldigheten härutinnan fördelas
mellan vederbörande pastorat och kyrkofonden, stundom med bidrag från vederbörande
kyrkoherde eller från enskild församlingsmedlem, bruk eller dylikt. Yad
angår fjärde gruppens extra ordinarie präster eller dem, som i egentlig mening äro
adjunkter eller vikarier, stadgas huvudsakligen följande. Bostad och vivre ävensom
skjuts i tjänstärenden tillhandahållas adjunkten av den präst, till vilkens biträde han
är anställd eller vilkens tjänst han uppehåller. Adjunktsarvode, inbegripet ålderstillägg,
för extra ordinarie präst, vilken är anställd såsom biträde åt allenast en ordinarie
tjänstinnehavare, gottgöres av kyrkofonden. Det belopp, varmed adjunktsarvodet
under förut angiven förutsättning skall förhöjas, utgöres av adjunktstagaren. Vikariearvode
gäldas av den, som uppbär de med den ordinarie tjänsten förenade inkomsterna.
Kostnadsersättning till adjunkt för resa till tjänstgöringsort bestrides av kyrkofonden.

Jag har med den redogörelse, jag här lämnat för huvudinnehållet
i de enligt 1910 års lagstiftning på ifrågavarande område gällande bestämmelserna,
velat giva en allmän översikt över huru prästerna i de nyreglerade
pastoraten i avlöningshänseende äro ställda. Nedanstående tablå,

September 1913—juli 1917.

Stift.

K

7 1

k

5 h

e r

d a

r>

Komministrar,

som i lön erhålla under 4,00o

kronor årligen

som i lön erhålla 4,000—4,300

kronor årligen

som i lön erhålla 4,300 —4,500

kronor årligen

som i lön erhålla 4,500—5,001

kronor årligen

som i lön erhålla 5,000—5,50(

kronor årligen

som i lön erhålla 5,500 — 6,000

kronor årligen

som i lön erhålla 0,000—6,500

kronor årligen

som i lön erhålla 6,500—7,000

kronor årligen

som i lön erhålla 7,000—7,500

kronor årligen

som i lön erhålla 7,500—8,000

kronor årligen

som erhålla ersättning för
bränsle

som erhålla hyreseraättningj

som erhålla ved in natura

CD

C

B

Ef oi
3 o

2 n
** er

•-i C

S*

ö &

0

1

JO

O''

s

som i lön erhålla 2,500—2,700

kronor årligen

som i lön erhålla 2,700—3,000

kronor årligen

som i lön erhålla 3,000 kro
nor och därutöver årligen

som erhålla ersättning för
bränsle

som erhålla hyresersättning

som erhålla ved in natura

Uppsala .......................

5

12

3

21

22

5

5

4

2

10

27

7

63

1

7

6

47

15

18

46

Linköping ............

11

22

8

22

10

7

1

—

—

4

31

2

54

_

6

4

20

8

10

22

Skara ...................

3

4

5

29

15

3

2

—

1

4

37

—

29

_

5

13

29

21

10

26

Strängnäs .....................

3

9

7

16

11

1

2

3

1

3

24

2

32

2

1

4

22

13

9

16

Västerås.......................

6

3

8

16

11

4

3

3

4

7

14

2

51

_

1

5

36

4

15

37

Växjö...........................

1

17

7

19

12

3

1

1

1

—

20

1

42

2

18

12

13

9

6

36

Lund ...........................

—

—

1

6

15

5

3

1

—

3

27

3

7

_

_

_

9

9

8

Göteborg........................

1

1

2

3

13

6

1

1

—

1

22

2

7

_

1

3

11

9

7

6

Karlstad.......................

—

3

3

5

9

3

—

—

—

—

3

—

20

_

9

14

5

5

8

28

Härnösand.....................

—

—

—

4

5

1

2

1

1

—

2

1

12

_

6

1

1

5

Luleå .......................

—

—

—

1

—

4

—

2

1

4

5

_

8

i

_

_

14

8

6

7

Visby ...........................

—

1

—

1

-

-

—

—

—

—

2

—

—

-

—

—

Samma

30

72

44

143

123

42

20

16

11

36

214

20

325

6

48

61

212

102

98

229

11

Kungl. Maj.Is Nåd. Proposition Nr 2Sfi.

vilken tablå inom ecklesiastikdepartementet utarbetats med ledning av löneregleringsresolutioner,
vilka under tiden september 1913—juli 1917 fastst,''lllts
jämlikt lagen den 9 december 1910 angående reglering av prästerskapets
avlöning, torde giva en mera överskådlig bild av huru löneförhållandena
för det ordinarie prästerskapet inom olika stift kommit att gestalta sig vid
det praktiska tillämpandet av den nya löneregleringslagen.

Sålunda hava av de i förestående tablå upptagna 537 kyrkoherdar,
vilkas löner under ovan angivna tidsperiod reglerats enligt det nya avlöningssystemet,
i avrundat tal angivet, 5% en kontant löneinkomst, understigande
4,000 kronor, 48% åtnjuta i kontant lön mellan 4,000 och 5,000 kronor,
30% mellan 5,000 och 6,000 kronor, 6 % mellan 6,000 och 7,000 kronor
samt 8 % mellan 7,000 och 8,000 kronor. Av de i tablån upptagna 327 komministrarna
hava omkring 2 % eu kontant lön, ej uppgående till minimibeloppet
2,500 kronor, 33 % erhålla i lön mellan 2,500 och 3,000 kronor
samt omkring 65 % mellan 3,000 och 5,000 kronor.

1 övrigt torde följande erinringar i anslutning till tablåns innehåll
vara förtjänta av intresse. Såsom jag förut nämnt, plägar Kungl. Maj:t i
de fall, där tillgång till ved in natura icke är för handen eller i varje fall den
ved, som å bostället kan erhållas, icke är tillräcklig för täckande av tjänstinnehavarens
vedbehov, såsom fyllnadsbelopp tillerkänna vederbörande präst
särskild ersättning i penningar för behovet att köpa bränsle. Vid bestämmandet
av dylik ersättning har räknats med ett vedbehov av, för kyrkoherde
50 kubikmeter och för komminister 40 kubikmeter, allt för år, samt
till utgångspunkt vid beloppets fastslående tagits priset per kubikmeter för
virke å rot under normala prisförhåilanden. De fyllnadsbelopp, som i sådant
avseende tillkommit prästerna, torde, frånsett enstaka undantag, icke hava
överstigit 225 kronor. — Vad angår de i tablån omförmälda hyresersättningar,
som, där hinder mött för upplåtande av fri bostad, tillagts prästerna
att gäldas av pastoraten, hava dessa belopp i stort sett såsom regel utgjort,
för kyrkoherdar 1,000 kronor och för komministrar 600 kronor.

Jag övergår nu till en framställning av de synpunkter, som under ärendets
förberedande behandling gjort sig gällande med avseende å frågan om
behovet för dessa präster av krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Spörsmålet, huruvida ett sådant behov föreligger, frågan om dess
omfattning ävensom huru länge det kan komma att äga varaktighet, beröres
av kyrkofond skommittén i början av dess utlåtande, där kommittén
yttrar:

Prästerskapet i de nyreglerade pastoraten kan med fullt fog sägas vara i löneavseende
jämförligt med statens tjänstemän i allmänhet. Lönesatserna för de senare
äro normerade efter de förhållanden, som voro gällande år 1907, då den första löne -

Kyrkofond»-

kommittén

12

Kung!. Maj:1s Nåd. Proposition Nr 280.

staten efter nu tillämpade lönetyper, den för statskontoret, fastställdes, under det att
normeringen av lönesatserna för prästerna skedde efter förhållandena åren 1909—1910;
och från det förstnämnda till de båda sistnämnda åren torde någon förändring i avseende
å levnadskostnaderna knappast kunna sägas hava inträtt. Visserligen pågår
alltjämt regleringen av prästerskapets löner, men denna är bunden av de år 1910 antagna
^grunderna för lönernas beräkning, i följd varav, så länge 1910 års lagstiftning
kvarstår orubbad, vid den fortgående regleringen av de särskilda prästernas löner avseende
ej kan eller får fästas vid den numera inträdda dyrtiden. Det nya prästerliga
avlöningssystemet är ej heller så beskaffat, att det i stort sett skulle göra prästerskapet
i mindre grad än befattningshavarna i statens tjänst berörda av dyrtiden och dess verkningar.
Det måste följaktligen efter kommitténs uppfattning vara ett fullt befogat
anspråk, att de präster, vilkas avlöning utgår efter de år 1910 fastställda grunder, få
med anledning av den förhöjning i levnadskostnaderna, som uppstått eller kan komma
att uppstå till följd av det pågående kriget, åtnjuta krigstidstillägg och krigstidshjälp
eller annat därmed jämförligt lönetillägg efter enahanda grunder och för motsvarande
tid, som äro eller bliva bestämda för befattningshavare i statens tjänst,

Då Kung], Maj:t, efter riksdagens hörande, genom kungörelse den 29 maj
1917 beviljat befattningshavare i statens tjänst krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1917 att utgå efter vissa närmare angivna grunder, har kommittén alltså
funnit sig böra i första hand undersöka, huruvida och i vad mån genom anvisande av
medel ur kyrkofonden tillgång kan beredas att åt präster, som bär avses, tilldela krigstidstillägg
och krigstidshjälp under ecklesiastikåret 1917—1918 — vilket torde få anses
för prästerna närmast motsvara löneåret 1917 för statstjänarna — enligt samma grunder,
som genom ovanberörda kungörelse bestämts för befattningshavare i statens tjänst.

Undersökningen måste dock uppenbarligen sträckas längre. Det kan nämligen
ej tänkas annat än att det behov av löneförbättring, som är eu följd av den av det
pågående kriget föranledda dyrtiden, kommer att bliva bestående en icke obetydlig tid
framåt. Då löneregleringen för prästerskapet alltjämt pågår, så att under eu följd av
år antalet präster, vilkas avlöning utgår efter ny lönereglering, årligen avsevärt ökas,
stegras också år från år anspråken på kyrkofondens förmåga att bereda löneförbättring
åt det nyreglerade prästerskapet. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig höra
söka utreda kyrkofondens förmåga att även under närmast följande år lämna tillgång
till sådan löneförbättring, varom nu är fråga. Det har synts kommittén tillräckligt
att för närvarande begränsa denna utsträckta undersökning till ecklesiastikåren 1918—
1919 samt 1919—1920. Men på grund av ovissheten om dyrtidstillståndets varaktighet
maste givetvis den frågan framställa sig till besvarande, om och i vad mån kyrkofonden
skulle äga förmåga att bereda prästerna lönetillskott, för den händelse dyrtidstillståndet
fortsätter, även sedan den prästerliga löneregleringen blivit till fullo genomförd. Kommittén
har därför ansett sig icke kunna undgå att söka besvara jämväl denna fråga.
För detta ändamål har kommittén sökt bilda sig en föreställning om hurudan fondens
ställning kan antagas vara år 1925. Löneregleringen för prästerskapet kan nämligen,
praktiskt taget, anse? vara genomförd med ingången av ecklesiastikåret 1925—1926.
Antalet äldre löneregleringar, som utgå efter sagda tid, är nämligen 34, vilkas giltighetstid
successivt löper till ända åren 1926 — 1934 samt år 1941, men på grund av föreskriften
i 2 § i lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets
tionde samt om ersättning därför eventuellt kan upphöra redan förr, dock tidigast den
30 april 1924.

Vid fullgörandet av undersökningen om kyrkofondens förmåga att bereda krigstidstillägg
och krigstidshjälp efter utgången av ecklesiastikåret 1917—1918 har det

Kung!. Maj ds Nåd. proposition Nr 280. 1 o

emellertid synts kommittén tydligt, att de» tillfälliga löneförbättring, som skulle avse
denna tid, icke skäligen kan hållas vid det mått, som givits åt löneförbättringen för
är 1917—1918. Den fördyring av levnadskostnaderna, som givit anledning till, löneförbättringen
under år 1917, bar därefter fortgått i stegrat mått och fortfar alltjämt.
Många omständigheter tyda på att höjdpunkten ännu ej uppnåtts.

De inom departementet tillkallade särskilda sakkunniga yttra med avseende
på frågan om det nyreglerade prästerskapets behov av dyrtidshjälp
följande:

Genom de beslut, som av 1916 och 1917 årens riksdagar fattats rörande krigstidshjälp
och krigstidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, hava från det allmännas
sida åtgärder vidtagits, varigenom statstjänare i egentlig mening under den av världskriget
framkallade dyrtiden bragts den ekonomiska hjälp, förhållandena ansetts påkalla
och medgiva. I enahanda syfte bar ock Kungl. Maj:t avlåtit proposition till den nu
samlade riksdagen. Prästerna, som genom arten av det arbete, de utföra, måste anses
direkt och i betydande mån tjäna statliga intressen, men som genom sin särställning
i administrativt hänseende ej tillhöra nämnda kategori av befattningshavare,
hava härvid kommit att stå utanför. Det synes emellertid de sakkunniga uppenbart,
att den rådande kristiden, vars verkningar för var dag, som går, bliva allt mera kännbara
och för närvarande enligt officiella uppgifter räknas hava medfört en stegring
av levnadskostnaderna med mera än 70 procent, näppeligen kan hava lämnat prästerna
i de enligt 1910 års lönelagar reglerade pastoraten oberörda. Dessa präster, vilkas
avlöning utgår enligt av Kungl. 3Vlaj:t och riksdagen bestämda grunder, hava ju huvudparten
av sina löneinkomster fastslagna till kontanta penningbelopp och måste därför
i stort sett anses vara att i löneavseende jämföra med statens befattningshavare, detta
så mycket mera som de ekonomiska förhållanden, från vilka 1910 års lagstiftare utgått
vid bestämmandet av grunderna för ifrågavarande prästers avlönande, voro på
det hela taget enahanda som de, vilka bildade utgångspunkten för de ännu giillande
lönetyperna för statstjänstemän.

Om det således torde få anses otvivelaktigt, att prästerskapet i de nyreglerade
pastoraten genom den rådande dyrtiden kommit i ett läge, vilket — liksom i fråga
om statens befattningshavare — påkallar ett ekonomiskt stödjande ingripande från det
allmännas sida, framställer sig till besvarande det spörsmålet, huruvida den av kriget
framkallade stegringen i levnadskostnaderna varit i lika hög grad kännbar för dessa
präster som för statstjänstemännen eller om anledning förefinnes att med avseende å
dyrtidens verkningar göra någon skillnad mellan prästerna och statens befattningshavare.

Det bär nyss framhållits, hurusom prästerskapet i de nyreglerade pastoraten på
grund därav, att huvuddelen av dess avlöning utgår i kontanta penningar, i lönehänseende
intager en med statstjänstemännen jämförlig ställning.

Emellertid åtnjuta ju dessa präster utöver den kontanta lönen fri bostad med,
där förhållandena sådant medgiva, erforderligt område till trädgård ävensom rätt till
husbebovsbränsle från boställsskogen i mån av tillgång. Tillika åligger det boställsarrendator,
jämlikt § 13 i kungl. förordningen den 15 september 1911 angående utarrendering
av prästerskapets löneboställen, att mot »måttlig ersättning» till tjänstinnehavaren
utgöra vissa tjänstbark eter, nämligen, förutom skjutsning och en del arbetsprestationer
med avseende å renhållning å prästgården och trädgårdens skötsel, att
för tjänstinnehavarens hushåll å prästgården avlämna mjölk och smör samt att bereda

LJeparte ments sakknnniira -

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

av tjänstinnehavaren anskaffad ved ävensom, där denne får ved eller bränntorv å bostället,
hugga eller upptaga samt framföra vad därav erfordras.

Svaret pa det ovan angivna spörsmålet synes alltså bliva beroende av, huruvida
nu omtbrmälda naturaförmåner äro för prästens hushållning av den betydelse, att
prästen pa grund därav kan anses vara bättre rustad än en statens befattningshavare
att utstå dyrtidens tryck.

Vad då först angår förmånerna av fri bostad och vedbrand torde det icke kunna
dragas i tvivelsmål, att förekomsten av dessa förmåner vid bestämmandet av de grunder,
efter vilka prästerskapets kontanta avlöning skulle utgå, inverkat därhän, att den
kontanta lönen kommit att hållas inom snävare gränser än som skulle blivit fallet,
om rätten till dessa förmåner saknats. Härigenom torde, även om det icke kan förnekas,
att nu ifrågavarande naturaförmåner i och för sig äro värdefulla, den fördel,
deras åtnjutande innebär för prästen, hava i viss mån neutraliserats. Därtill kommer,
beträffande den fria bostaden, att i den allmänna stegring å alla livsförnödenheter,
som under krigsåren ägt rum, bostadshyrornas ökning dock spelar en jämförelsevis
mindre betydande roll, och vidkommande förmånen av trädgård är att märka, förutom
det att densamma icke tillgodokommer städernas prästerskap och ett stort antal av
prästerna å landsbygden, att dess värde i väsentlig mån förringats genom de under
de senare åren i betydande grad ökade kostnaderna för den egentliga trädgårdsskötseln.

I fråga om de tjäustbarheter, arrendatorn är skyldig att, såsom det i arrendeförordningen
heter, mot måttlig ersättning utgöra till tjänstinnehavaren, synas endast
de, som röra arrendatorns befattning med prästens ved och hans skyldighet att leverera
mjölk och smör, vara av den beskaffenhet, att de här böra komma i betraktande.

För bedömande av frågan om dessa förmåners värde för prästerna hava de sakkunniga
genomgått 95 under de sista åren upprättade arrendekontrakt angående
prästlöneboställen i skilda delar av landet. De i kontrakten härutinnan förekommande
bestämmelserna hava därvid befunnits mycket växlande, och det torde icke vara möjligt
att angiva några vissa normer, som följts vid kontraktens avfattande. Särskilt
gäller detta veden, för vilkens huggning, framforsling och beredning ersättningen
varierar högst betydligt å de olika orterna. Ej sällan förekommer den bestämmelsen,
att mjölken eller smöret eller arrendatorns arbete med veden skall ersättas efter »ortens
pris». I några av de behandlade fallen kan tjänstinnehavaren säkerligen sägas hava
ej ringa fördel av de prestationer från arrendatorns sida, som i kontraktet blivit honom
tillförsäkrade; i andra fall åter torde värdet av de utfästa tjänstbarheterna vara mindre.
I synnerhet i de fall, där »ortens pris» skall lända till efterrättelse, torde prästen vara
föga skyddad mot omåttliga prisstegringar. I det stora hela har den verkställda granskningen
hos de sakkunniga efterlämnat det intrycket, att oaktat ifrågavarande tjänstbarheter
kunna sägas i allmänhet innebära eu förmån för prästerskapet, de likväl icke
äro av den betydelse, att det skulle vara rättvist att med hänsyn till desamma giva
krigstidsunderstödet åt prästerna mindre dimensioner än det understöd, som för år
1918 i propositionen nr 10 föreslagits i fråga om statens befattningshavare.

På grund av vad sålunda anförts vilja de sakkunniga för sin del bestämt tillstyrka,
att från statens sida åtgärder snarast vidtagas för att prästerskapet —i likhet
med de statsanställda — erhålla det bistånd i ekonomiskt hänseende, som med hänsyn
till den av världskriget framkallade dyrtiden kan anses påkallat.

15

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 286.

Den stegring i levnadskostnaderna, som någon tid efter krigets utbrott tog
sin början och sedermera fortgått regelbundet och med ökad intensitet, bär
under det sistförflutna året nått sådana mått, att enligt min mening
en nödvändighet föreligger för statsmakterna att träda hjälpande emellan
för lindring i de svårigheter, som träffat särskilt dem bland statskyrkans
präster, vilka, i likhet med statstjänarna, äro hänvisade att huvudsakligen
leva på till kontanta belopp fixerade löner.

Med avseende på verkningarna av den allmänna prisfördyringen under
kriget torde det vara tillräckligt att erinra, hurusom chefen för finansdepartementet
enligt det vid propositionen nr 10 till innevarande års riksdag
angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare
i statens tjänst fogade utdrag av statsrådsprotokollet den 18
januari 1918 anfört, att den under kriget uppkomna höjning i levnadskostnaderna,
som vid oförändrad levnadsstandard drabbar ett normalhushåll
om man, hustru och två barn, på grund av uppgifter från 44 städer
och stadsliknande samhällen av socialstyrelsen i december 1916 beräknats
till i runt tal 40 procent och i slutet av november 1917 till minst 72
procent, och departementschefen tillägger, att man utan fara för överdrift
torde kunna taga för givet, att den av kriget förorsakade stegringen-i levnadskostnaderna
dåmera kunde för ett dylikt normalhushåll, under förutsättning
av oförändrad levnadsstandard, beräknas till minst 75 procent. Det
är allom bekant, att under den del av år 1918, som sedermera gått till
ända, den allmänna höjningen av prisen på livsförnödenheter fortgått i
stegrat mått, och med säkerhet kan man förutse, att höjdpunkten ännu
icke är uppnådd.

Om med hänsyn till innebörden av nyssnämnda beräkningar allt
tvivel torde vara uteslutet därom, att ett verkligt behov av krigstidsunderstöd
måste föreligga för nu ifrågavarande präster, synes frågan om behovets
styrka givetvis kunna vara föremål för olika meningar.

Kyrkofondskommittén har ansett, att krigstidstillägget och krigstidshjälpen
åt prästerna borde följa samma grunder som motsvarande förmåner
för statstjänarna, även i fråga om beloppens storlek. Kommittén torde
följaktligen hava varit av den meningen, att behovets styrka är densamma
hos prästerskapet som hos de i statens tjänst anställda befattningshavarna.

Man får emellertid vid bedömandet av detta spörsmål ej förbise, att
i löneavseende full jämnställdhet icke råder mellan prästerna och statens
befattningshavare, beroende på de naturaförmåner, prästerskapet åtnjuter.
Detta förhållande har ock beaktats av de sakkunniga, som till behandling
upptagit frågan, huruvida berörda naturaförmåner kunna anses vara av
sådan betydelse för prästernas ekonomi, att krigstidstillägget och krigs -

Departe mentschefen -

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

tidshjälpen åt dera böra erhålla mindre omfattning än motsvarande förmåner
för statstjänstemannen. Härvid avses dock endast understöd för
tiden efter ecklesiastikåret 1917 — 1918. Vad beträffar det krigstidstillägg
och den krigstidshjälp, som för lagda ecklesiastikår skulle utgå till prästerna,
har ej ifrågasatts annat, än att de skulle hava samma proportioner som
statstjänarnas motsvarande understöd för år 1917. — De sakkunniga
komma till det resultatet, att naturaförmånerna visserligen äro prästerna
till gagn men ej i den grad, att det kan anses påkallat att giva krigstidstillägget
och krigstidshjälpen åt prästerna för tiden efter ecklesiastikåret

1917— 1918 mindre dimensioner än det motsvarande understöd, som för
år 1918 i propositionen nr 10 av Kungl. Maj:t föreslagits i fråga om statens
befattningshavare.

Vid den tidpunkt, då de sakkunniga hade att behandla detta ämne,
förelåg ännu icke riksdagens beslut med anledning av nämnda proposition.
Det beslut, riksdagen sedermera fattat rörande krigstidstillägg och
krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst, innebär
emellertid, såsom bekant, en icke oväsentlig höjning av de av Kungl.
Maj:t föreslagna beloppen. Frågan är då, om jämväl för prästerskapets
del en motsvarande ökning bör ske.

Då det gäller att bestämma måttet av det krigstidstillägg och den
krigstidshjälp, som må tillkomma prästerskapet för ecklesiastikåret 1918 —
1919, har jag funnit mig böra stanna vid att tillstyrka, att krigstidstilllägget
och krigstidshjälpen för sagda ecklesiastikår måtte utgå enligt de
grunder i tillämpliga delar, som i propositionen nr 10 till innevarande års
riksdag utstakats för motsvarande understöd åt befattningshavare i statstjänst,
d. v. s., i korthet uttryckt, krigstidstillägg: 200 kronor jämte 30
procent av avlöningen, maximum 1,700 kronor; krigstidshjälp enligt kungörelsen
den 29 maj 1917 med 50 procent förhöjning jämte utsträckning
till löntagare med högst 4,000 kronors taxerad inkomst.

Då jag sålunda förordar ett lägre understöd åt ifrågavarande präster
än det, som enligt förenämnda riksdagsbeslut skall tillkomma statstjänstemannen,
gör jag det i främsta rummet av det skälet, att, såsom av det
följande kommer att framgå, kyrkofondskommittén vid sina beräkningar
rörande kyrkofondens förmåga att deltaga i kostnaderna för utgörandet
av krigstidsunderstöd åt prästerna i nyreglerade pastorat utgått från att
krigstidstillägget och krigstidshjälpen åt prästerskapet för ecklesiastikåret

1918— 1919 skulle bliva av samma storlek, som i förberörda proposition
föreslagits i fråga om statens befattningshavare. Någon utredning, som
gör det möjligt att med tillförlitlighet bedöma fondens bärighet för det
fall, att prästerskapets krigstidstillägg och krigstidshjälp för ecklesistikåret

17

Kung!. MujUs Nåd. Proposition Nr 286.

1!)18—1919 erhölle samma dimensioner som det av riksdagen i år beslutade
krigstidsunderstödet åt statens befattningshavare, föreligger deremot
icke. I saknad av sådan utredning synes det mig icke tillrådligt att giva
krigstidstillägget och krigstidshjälpen åt prästerna i de nyreglerade pastoraten
för ecklesiastikåret 1918—1919 större omfång, än jag här förordat.

Den olikställighet mellan prästerskapet och statstjänarna, som härigenom
skulle uppstå i fråga om krigstidsunderstödets omfattning, synes
mig även ur rent sakliga synpunkter kunna försvaras. De naturaförmåner
i form av bostad och bränsle in natura, som prästerskapet i stor utsträckning
åtnjuter, bidraga givetvis till en ej oväsentlig lindring i dyrtidens
tryck. Ävenledes lärer det ej kunna bestridas, att de tjänstbarheter, som
i en mängd fåll tillförsäkrats prästerna i arrendekontrakten, i någon mån
bidraga att göra kristiden mindre kännbar för prästerna än för de i statens
tjänst anställda befattningshavarna. Jag anser därför, att, vad angår tiden
efter ecklesiastikåret 1917 — 1918, man rättvisligen med avseende på storleken
bör göra någon skillnad mellan det krigstidstillägg och den krigstidshjälp,
statens befattningshavare erhålla, och det motsvarande understöd,
varav prästerna må komma i åtnjutande. För att bedöma huru långt
man härvid bör gå, hade det väl varit önskligt, att en mera ingående
undersökning rörande värdet av prästerskapets naturaförmåner förelegat.
Då emellertid en dylik undersökning med säkerhet skulle hava dragit°ut
på tiden, så att ärendet icke kunnat framläggas för den nu samlade1 riksdagen,
har jag nödgats avstå därifrån. Såsom frågan nu ligger, synes
det mig, som om den av mig förordade reducering av prästernas krigstidstillägg
och krigstidshjälp i förhållande till statstjänarnas — även om
den av förut angivna skäl ej grundar sig på någon matematisk uppskattning
av ifrågavarande förmåners värde — likväl av såväl praktiska skäl
som ur billighetssynpunkt vore efter omständigheterna tillfredsställande.
Kvarstår behovet av krigstidstillägg och krigstidshjälp för prästerna jämväl
för tiden efter ecklesiastikåret 1918 — 1919, måste givetvis, liksom i
fråga om statens befattningshavare, för varje år tagas under omprövning
vilket mått understödet för det året skäligen bör erhålla.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 253 höft. (Nr 286.)

3

18

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Grunderna
för beräkningen
av
krigatidstilllägg
och
krigstidshjälp
åt
prästerskapet
i de nyreglerade
pastoraten.

Kyrkofonds kommittén.

Kungörelsen
den 29 maj
1917.

2. Grunderna för beräkningen av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt
prästerskapet i de nyreglerade pastoraten.

Kyrkofondskommittén har vid fullgörande av det uppdrag, som lämnats
densamma genom Kungl. Majits förberörda beslut den 28 september 1917,
utgått från att prästerskapet i de nyreglerade pastoraten skulle komma i
åtnjutande av krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt enahanda grunder,
som blivit eller kunde komma att bliva bestämda i avseende å befattningshavare
i statens tjänst. Krigstidstillägget och krigstidshjålpen för
ecklesiastikåret 1917—1918 har sålunda ansetts skola utgå i huvudsaklig
enlighet med de grunder, som angivits i den av Kungl. Maj:t med stöd
av 1917 års riksdags beslut i ämnet den 29 maj 1917 givna kungörelsen
angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare
i statens tjänst. För innehållet i denna kungörelse, såvitt dess bestämmelser
ansetts kunna få tillämpning på prästerna, lämnar kommittén
följande redogörelse, vilken jag åberopar:

Krigstidstillägg äga befattningshavare i statens tjänst — under förutsättning att
deras avlöning blivit av Konung och riksdag bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder — med nedan angivna begränsningar och undantag uppbära
med 15 % å bland annat följande i samma avlöning ingående slag av kontanta förmåner,
nämligen lön, tjänstgöringspenningar, ortstillägg, arvode, ålderstillägg, bostadsoch
bränsleersättning, extra lönetillägg, tillfälligt lönetillägg. Om en befattningshavares
krigstidstillägg skulle understiga 250 kronor för år räknat, höjes detsamma till
detta belopp, dock under iakttagande att krigstidstillägget icke må överstiga 25 % av
de kontanta avlöningsförmåner, på vilka det beräknas. Ingen befattningshavares
krigstidstillägg får Överstiga 800 kronor för år räknat (§ 1). — Krigstidstillägg beräknas
endast å avlöningsmedel, som utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av
statsmedel och dels av andra medel, beräknas krigstidstillägg endast å den del därav,
som utgår av statsmedel, dock att krigstidstillägg åt befattningshavare vid universiteten
och de allmänna läroverken beräknas å hela det belopp, vartill ovan angivna
slags avlöningsförmåner uppgå (§ 2). — Krigstidstillägg till den, som av statens medel
åtnjuter lön eller arvode för två eller derå befattningar, utgår endast för en av
dessa, nämligen för den, som medför högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna äro
lika, för den av dessa befattningar, till vilken han först blivit befordrad (§ 3). —
Krigstidstillägg må tillkomma befattningshavare allenast till så stort belopp, att detta
tillhopa med hans från en eller flera befattningar i statens tjänst härflytande inkomster
av ovan uppräknade slag jämte värdet av bostad, då sådan åtnjutes, icke överstiger
9,800 kronor (§ 4). — Krigstidstillägget anses tillhöra lönen och utgår odelat

19

hungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 2S(>.

till befattningshavare, även om han under tjänstledighet för svag hälsas vadande m. in.
avstår lönen helt eller delvis (§ 5). — Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas
avlöning till siffran hestämts av Kungl. Magt, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande
i tillämpliga delar av ovan angivna bestämmelser (§ 6).

Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om han vid årets
ingång var gift, och dels för barn under 15 års ålder, vilka han vid samma tidpunkt
underhöll, utgår, med nedan angivna undantag och förbehåll, till befattningshavare i
statens tjänst, som den 1 januari 1917 innehade ordinarie anställning, samt sådana i
statens tjänst anställda icke-ordiuarie befattningshavare, som den 1 januari 1917 innehade
och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid eu och samma statsinstitution
innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande
vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution
är såsom minimum i allmänhet stadgat (§ 8). — Från åtnjutande av krigstidshjälp
undantagas, bland andra, befattningshavare, som jämlikt den taxering till inkomst-
och förmögenhetsskatt, vilken under år 1917 ägde rum, har att erlägga dylik
skatt för högre belopp än 3,000 kronor, äkta makar3 taxeringar sammanräknade, samt
befattningshavare, som lämnar statstjänsten före den dag, då kungörelsen om krigstidshjälpeus
utbetalande trädde i kraft (§ 9). — Beloppet av den krigstidshjälp, som
ma till befattningshavare utgå, bestämmes i förhållande till taxeringen enligt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt sålunda, att befattningshavare, som erlägger
dylik skatt för högst 1,000 kronor, erhåller för hustru 100 kronor och för varje sådant
barn som nyss sagts till och med fem 50 kronor, befattningshavare, som erlägger
skatt för ett belopp från 1,000 till och med 2,000 kronor, erhåller för hustru 80 kronor
och för varje barn till och med fem 40 kronor samt befattningshavare, som erlägger
skatt för belopp från 2,000 till och med 3,000 kronor, erhåller för hustru 60
kronor och för varje barn till och med fem 30 kronor (§ 10).

Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg och krigstidshjälp
under året må icke överstiga 800 kronor (§ 12). —Om befattningshavare under
året avlidit, innan honom tillkommande krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts,
övergår hans rätt härutinnan till stärbhuset (§ 17).

Aven för framtiden böra efter kommitténs mening lönetillskotten för
prästerna följa samma grunder, som bliva bestämda för befattningshavare
i statens tjänst. Härvid har kommittén räknat med att de belopp, som
för tillfällig löneförbättring under år 1918 åt sådana befattningshavare
kom me att föreslås, skulle bliva icke oväsentligt förhöjda utöver vad som
bestämts att utgå för år 1917.

Härom yttrar kommittén:

Enligt senaste tillgängliga uppgifter av socialstyrelsen kan fördyringen i levnadskostnaderna
vid september månads utgång beräknas uppgå till 66 %. Tjänstemannakårerna
lära icke kunna göra sig förhoppning om att genom lönetillägg hållas
skadeslösa för hela denna betydande ökning, varför kommittén ansett sig böra beräkna,
att endast viss del därav må bliva ersatt. Förslagsvis har kommittén trott sig kunna
räkna med att i genomsnitt omkring hälften av fördyringen finge gottgöras löntagarna
genom lönetillägg. Då tillika den strävan gör sig gällande att tilldela de lägre löntagarna
proportionsvis högre lönetillägg än som tillgodokommer de bättre avlönade, har kommittén
ansett sig hava skäl att mäta ut lönetillägget på sådant sätt, att varje befatt -

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

uingshavare, oberoende av lönens storlek, erhåller ett för alla lika belopp samt därutöver
ett tillskott, beräknat i förhållande till lönens storlek. Det förra beloppet har
kommittén förslagsvis antagit till 200 kronor, det senare till en summa motsvarande
30 % av avlöningsmedlen. Med tillämpning av denna beräkningsgrund behöver icke,
såsom enligt kungörelsen den 29 maj 1917 skedde, räknas något minimibelopp för
krigstidstillägget. Det förut antagna maximibeloppet torde däremot, med hänsyn till
att den fortgående stegringen gör sig alltmera kännbar även för de högre inkomsttagarna,
behöva icke oväsenligt förhöjas. Kommittén har för sin del räknat med
alternativa maximibelopp för krigstidstillägget av 1,700 kronor (alternativ B. 1) och

2,000 kronor (alternativ B. 2). Sistberörda skäl har även föranlett kommittén att ej
heller räkna med något visst högsta belopp, som krigstidstillägget i förening med löneinkomsterna
ej må överstiga.

Vad krigstidsbjälpen angår, har kommittén förutsatt, att befattningshavare i något
större omfattning än förut skulle bliva berättigade till sådant samt att tilläventyrs
krigstidsbjälpens belopp borde höjas. För tiden efter år 1918 har kommittén därför
beräknat, att alla befattningshavare, som jämlikt taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
hade att erlägga dylik skatt för belopp till och med 4,000 kronor, skulle
komma i åtnjutande av krigstidshjälp ävensom att krigstidshjälpen skulle förhöjas med
50 % utöver de nu beviljade beloppen, därvid den nytillkomna kategorien befattningshavare
med skatt för 3,000—4,000 kronors inkomst skulle undfå krigstidshjälp efter
samma grund, som nu är stadgad för befattningshavare med skatt för 2,000—3,000
kronors inkomst.

Kommittén, som förutsatt, att det sammanlagda belopp, som befattningshavares
krigstidstillägg och krigstidshjälp under året icke må överstiga, skall utgöra 1,700,
respektive 2,000 kronor eller lika med högsta beloppet krigstidstillägg, har emellertid
av skäl, som torde av det följande framgå, icke kunnat vid beräkningarnas utförande
iakttaga denna regel.

För den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skäligt tilldela befattningshavare
i statens tjänst lönetillägg till högre belopp än förut angivits, har kommittén ansett
sig böra verkställa eu beräkning angående beloppet krigstidstillägg, därest detta bestämdes
till 50 % av löneinkomsterna, dock högst 2,500 kronor.

Vad angår frågan om dika befattningshavare, som skulle komma i
åtnjutande av nu ifrågasatt krigstidstillägg och krigstidshjälp, framhåller
kyrkofondskoinmittén, att från tilldelningen av sådana förmåner böra uteslutas
innehavare av prebendepastorat, nämligen professors- och lektorsprebendena
— biskopsprebendena äro under indragning — enär dessa enligt
kungörelsen den 29 maj 1917 för krigstidstillägg fått tillgodoräkna sig
jämväl den del av professors- eller lektorslönen, som härflyter från prebendepastoraten.

Däremot har kommittén räknat med att det extra ordinarie prästerskapet
skulle medtagas, varvid kommittén ansett sig icke böra utesluta de
till förut omförmälda andra grupp hörande extra ordinarie prästerna
(kontrakts- och stiftsadjunkter, järn vägsprästen), emedan dessa förmodats
komma att fortbestå även efter det ny lönereglering genomförts för prä -

21

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 280.

sterskapet i de pastorat, som falla inom deras tjänstgöringsom råden, och
följaktligen ansetts vara att hänföra till den nya prästerliga organisationen.

I detta sammanhang erinrar kommittén, hurusom Kung]. Maj:t dels
genom beslut den 2 oktober 1917 beviljat lönctillskott för ecklesiastikåret
1916—1917 eller i vissa fall för kalenderåret 1917 åt förenämnda kontraktsadjunkter,
dels oek genom kungörelse samma dag förordnat, att det
adjunktsarvode, som jämlikt adjunktsavlöningsförordningen tillkommer varje
såsom adjunkt tjänstgörande extra ordinarie präst, skall för ecklesiastikåret
1916—1917, därest arvodet utgått ur kyrkofonden samt vederbörande
arvodestagare ägt för nämnda ecklesiastikår uppbära ålderstillägg, förhöjas
med 15 %, beräknade å summan av grundbeloppet och ålderstillägget eller
ålderstilläggen. Nu nämnda förhållande bör dock enligt kommitténs mening
ej utgöra hinder för att ifrågavarande befattningshavare för framtiden
komma i åtnjutande av krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt de
nya grunder, som kunna varda bestämda för präster, vilka omfattas av den
nya prästerliga organisationen.

Utom räkningen hava däremot lämnats de till omnämnda tredje grupp
hörande extra ordinarie prästmännen, d. v. s. innehavare av extra ordinarie
befattningar, vilka med Kungl. Maj:ts begivande inrättats inom pastorat,
där lönereglering enligt 1910 års lagar icke trätt i tillämpning
(pastoratsadjunkter m. fl.). Likaledes hava undantagits sådana till fjärde
gruppen (de egentliga adjunkterna och vikarierna) hörande extra ordinarie
präster, vilkas avlöning ej utgår enligt de i löneregleringslagen angivna
grunderna. Detta är, upplyser kommittén-, för närvarande förhållandet
endast i Visby stift.

Vad vidare angår de slag av löneförmåner, vard krigstidstillägg et må
beräknas, har kommittén förutsatt, att dessa, i anslutning till kungörelsen
den 29 maj 1917, bota, så vitt angår ordinarie präster, utgöras av lön,
ålderstillägg, hyresersättning och i gällande löneregleringsresolution bestämd
skjutsersättning, beträffande så kallade ständiga adjunkter av arvode,
däri inberäknat ålderstillägg, ävensom ersättning för bostad och vivre
samt i fråga om andra tjänstgörande extra ordinarie präster av arvode,
däri inberäknat ålderstillägg. Med kungörelsen anser kommittén ock överensstämma,
aft krigstidstillägget även må beräknas å det tillfälliga lönetillskott,
som Kungl. Maj:t, på sätt nyss erinrats, genom beslut den 2
oktober 1917 beviljat kontraktsadjunkter.

Med ordinarie präst har kommittén likställt extra ordinarie präst,
som åtnjuter med ordinarie prästerlig tjänst förenade löneförmåner enligt
därom av Kungl. Maj:t särskilt meddelad föreskrift (s. k. långvakansvikarier).

22

Kungl. Alaj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Nedan omförmälda löneförmåner har kommittén ansett icke böra läggas
till grund för krigstidstilläggets beräknande:

1) Vad genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss
prästerlig tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån utöver lönen (7
§ löneregleringslagen). Någon särskild motivering för detta undantag synes
kommittén ej vara behövlig.

2) Belopp, som präst, mot avstående av rätt till ved in natura, från
kyrkofonden erhåller såsom ersättning härför. Skulle sådant ersättningsbelopp
befinnas för lågt, kan — yttrar kommittén — befattningshavaren åter
begagna sig av rätten att utfå veden in natura eller ock hos Kungl. Maj:t
göra framställning om beloppets förhöjande.

3) Förhöjning å arvode, som tillkommer extra ordinarie präst på
grund därav, att han uppehåller mer än en befattning. Detta följer
av grundsatsen om att krigstidstillägg må uppbäras endast å en befattning.

4) Den ersättning för bostad och vivre, som skall utgå till annan
tjänstgörande extra ordinarie präst än så kallad ständig adjunkt. Beträffande
sistberörda undantag yttrar kommittén:

Ifrågavarande ersättningsbelopp skall nämligen utgöras av adjunktstagaren. Därtill
kommer, att beloppet, såsom förut nämnts, för varje särskilt fall skall bestämmas
av domkapitlet med hänsyn till levnadskostnaderna i orten, i följd varav det är lagt
i domkapitlets baud att fastställa ersättningsbeloppet med hänsyn tagen till dyrtiden. Ett
undantag härifrån torde dock böra göras i avseende på det för ecklesiastikåret 1917—
1918 beräknade krigstidstillägget, enär av uppgifter, som kommittén införskaffat från
domkapitlen, synes framgå, att dyrtidsförhållande åtminstone i regeln icke haft inflytande
på bestämmandet av de ersättningsbelopp av ifrågavarande slag, vilka må vara
för året gällande.

5) Vikariearvoden. Till stöd härför åberopar kommittén det förhållandet,
att dessa ålagts adjunktstagaren till utgörande — utom i det fall
att adjunktstagaren icke uppbär lön, fastställd enligt 1910 års prästlöneregleringslag.

6) Den förhöjning i arvodet för adjunkter, varom föreskrift meddelats
i ovan omförmälda kungörelse den 2 oktober 1917. Sagda förhöjning,
som utgått med 15 96 av arvodet, synes nämligen — säger kommittén
— i motsats mot ovanberörda, kontraktsadjunkterna beviljade lönetillskott,
vilka utgått med fixa belopp, vara att betrakta likställd med ett
för året 1916—1917 beviljat krigstidstillägg.

7) Kontraktsprostarvode. Anledningen till detta undantag skall jag
angiva i det följande.

I enlighet med den grundsats, som är angiven i § 3 i kungörelsen
den 29 maj 1917 har det synts kommittén höra iakttagas, att präst,

23

Käng!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 28t>.

aom uppehåller mer ån en befattning, vare sig den andra tjänsten är
prästerlig eller ej, icke må åtnjuta lönetillägg från mer än den ena befattningen.

I detta hänseende anser dock kommittén nödvändigt att vidtaga eu
viss modifikation, nämligen i det fall, att någon innehar två eller flera
befattningar av sådan beskaffenhet, att förekommande krigstidstillågg för
den ena befattningen skall utgå exempelvis av statsmedel, under det att tilllägget
för den andra skulle gäldas ur kyrkofonden. Att här tillämpa
grundsatsen, att krigstidstillågg skulle utgå endast för den ena av befattningarna
— den som medför den högsta avlöningen — skulle kunna erbjuda
svårigheter. Särskilt bleve detta fallet, om rättigheten att för den ena
befattningen uppbära krigstidstillägg beviljades senare än rättigheten i avseende
å den andra, så att valfrihet icke förelåge redan då befattningshavaren
började lyfta det med den senare befattningen förenade tillägget.
Om till exempel en komminister med 3,000 kronors avlöning tillika innehar
statsbefattning med 1,500 kronors arvode och han börjar av statsmedel
uppbära krigstidstillägg, beräknat för den senare tjänsten, huru — yttrar
kommittén — skall förfaras, då han därefter berättigas att ur kyrkofonden
åtnjuta sådant tillägg för komministerstjänsten med den begränsning, att
krigstidstillägg endast får utgå för den ena tjänsten? Möjligen skulle han
då, mot återbärande till statsverket av vad han därifrån uppburit, få hos
kyrkofonden lyfta vad honom ifrån denna tillkomme. Lämpligare synes
dock vara att ordna det så, att när innehavare av prästerlig territoriell
tjänst tillika innehar statstjänst med rätt att å den senare åtnjuta krigstidstillägg,
statens skyldighet att tillhandahålla detta tillägg bibehålies,
men prästen tillika erhåller rätt att, om han varit berättigad till högre
krigstidstillägg på den territoriella prästerliga befattningen, uppbära skillnaden
ur kyrkofonden.

Likaledes torde enligt kommitténs mening böra gälla, att den,- som
är berättigad till krigstidshjälp av statsmedel, icke må ur kyrkofonden
uppbära sådan hjälp.

I detta sammanhang påpekar kommittén, att i följd av bestämmelsen
därom, att präst, som uppehåller mer än en befattning, icke må tillgodonjuta
krigstidstillägg från mer än den ena befattningen, arvodet såsom
kontraktsprost icke bör läggas till grund för krigstidstilläggets beräknande.

Såsom förut nämnts är i fråga om 1917 års krigstidstillägg till befattningshavare
i statens tjänst stadgat, att krigstidstillägget må uppgå allenast
till så stort belopp, att detta tillhopa med hans från en eller flera
befattningar i statens tjänst härflytande inkomster av de i kungörelsen

24

Krigstidsuaderstöd
åt
pasta rei
emeriti.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

angivna slag jämte värdet av bostad, då sådan åtniutes, icke överstiger
9,800 kronor.

Kommittén framhåller nu, att då det ordinarie prästerskapet i regeln
åtnjuter fri bostad, men denna icke är uppskattad till visst värde, svårigheter
tvivelsutan skulle uppstå vid tillämpningen av de blivande bestämmelserna
om krigstidstilläggets beräknande, därest nyssnämnda stadgande bibehölles
oförändrat i avseende å prästerskapet. Kommittén har därför
ansett sagda maximibelopp böra för prästerna, så vitt angår ecklesiastikåret
1917—1918, beräknas till 9,000 kronor, värdet å den fria bostaden
eller hyresersättning, då sådan åtnjutes, oberäknat.

Krigstidstillägg bör, anser kommittén, i likhet med vad som gäller
om avlöningen i allmänhet, utgå även för tid, då efter ordinarie befattningshavares
frånfälle de med hans befattning förenade inkomsterna åtnjutas
av hans stärbhus under tjänståret eller av hans till nådår berättigade
stärbhusdelägare.

Däremot lärer uppenbarligen prästerskapets änke- och pupillkassa, då
denna uppbär de ledig befattning tillhörande löneinkomsterna, icke kunna
göra anspråk på att få uppbära krigstidstillägg. Kommittén har emellertid
icke ansett nödigt att för beräkningens verkställande införskaffa upplysning
om i vilken omfattning dylikt förhållande ägt rum. Dess inflytande
på slutresultatet vore nämligen mycket ringa.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att kommittén jämväl beaktat
frågan om krigstidshjälp eller däremot svarande understöd åt präster,
vilka äro eller kunna bliva i åtnjutande av emeritilöner.

Dylika löner äro avsedda att utgå från kyrkofonden i av Kungl. Maj:t
bestämt antal till ordinarie och extra ordinarie präster i territoriella församlingar
med lägst 3,200 kronor för kyrkoherde och 2,000 kronor för
komminister samt högst 4,500 kronor; för extra ordinarie präst skall emeritilön
utgöra 1,500 kronor. Kungl. Maj:t utser innehavare av emeritilön
bland, såvitt angår det ordinarie prästerskapet, sådana präster, som uppnått
75 års ålder eller fyllt 65 år och under mer än tre av de senast förflutna
fem åren varit i följd av obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet
urståndsätta att själva fullgöra sina tjänståligganden och av sådan anledning
åtnjutit tjänstledighet, samt, ifråga om de extra ordinarie prästerna, bland
dem, som nått en ålder av 60 år. Med åtnjutande av emeritilön följer
skyldighet att avgå från tjänsten. För närvarande utgå emellertid emeritilöner
till ett antal av endast tio. Föreskrifter härom hava lämnats
i kungörelse den 26 november 1914. Innehavarna äro äldre otjänstbara
extra ordinarie präster, vilka såsom emeritilön erhålla envar 1,500
kronor.

25

Kutig!. Alaj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Kyrkofondskominittén föreställer sig, att innehavare av emeritilön böra
tillgodonjuta krigstidshjälp efter samma grunder, som må bestämmas för
pensionerade befattningshavare i statens tjänst, samt tillägger, att om sådant
understöd finnes böra gäldas ur kyrkofonden, förpliktelsen härutinnan för
kyrkofonden torde bliva föga betungande.

Kammarkollegium och statskontoret hava med avseende å de av kyrkofondskommittén
följda grunderna för beräknandet av ifrågavarande krigstidsunderstöd
funnit sig böra göra en erinran, såvitt angår det extraordinarie
prästerskapet, gentemot den av kommittén såsom huvudsaklig fastslagna
princip, att de prästmän, vilka uppehålla mer ån en befattning, vare
sig den andra tjänsten år prästerlig eller ej, icke må åtnjuta dyrtidstilllägg
från mer än en befattning — den högst avlönade. Ämbetsverken
anse väl, att denna princip, som står i överensstämmelse med stadgandena
i kungörelsen den 29 maj 1917 angående krigstidstillägg. och krigstidshjälp
under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst, också bör
tillämpas för i förslaget upptaget dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1917—
1918. Vidkommande åter det krigstidstillägg, som föreslagits att utgå
från och med den 1 maj 1918, synes det ämbetsverken, som om — därest,
på sätt föreslagits i den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen
angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare
i statens tjänst, extra ordinarie befattningshavare komme att tilldelas
förmånen av dyrtidstillägg från mer än en befattning — rättvisa och
billighet talade för att också i fall, då extra ordinarie prästmän icke vore berättigade
till erhållande av det ifrågasatta fasta dyrtidstillägget å 200 kronor,
dessas rätt till krigstidstillägg icke borde begränsas till endast en tjänst.

I vad kommittén anfört beträffande krigstidshjälp åt innehavare av

prästerlig emeritilön instämma ämbetsverken till fullo samt hemställa
för sin del, att prästmän i nu omhandlade ställning, vilka torde vara bland

de av nu rådande kristid hårdast tyngda, måtte komma i åtnjutande av

krigstidshjälp. Likaledes tillstyrkas åtgärder i sådant syfte i det av statskontoret
över förbemälde öhrwalls framställning särskilt avgivna yttrandet.

I övrigt hava de av kyrkofondskommittén föreslagna grunderna för understödssystemets
anordnande icke givit anledning till någon erinran från
kainmarkollegii och statskontorets sida.

En ledamot i kammarkollegium har varit av skiljaktig mening beträffande regeln,
att krigstidstillägg icke skulle beräknas å vikariearvode. Under framhållande att härigenom
e. o. prästmän, vilka tjänstgjorde som vikarier, komme att erhålla krigstidstilllägg
endast a adjunktsarvodet men att ett sådant förhållande icke vore förenligt med
grundsatsen, att de svagast avlönade skola i främsta rummet hjälpas gerom kngstidsR
i käng till riksdagens protokoll 1918.- 1 samt. 253 höft, (Nr 286.) 4

Kammarkollegium
och
statskontoret.

Departe ments sakknnniga.

26 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

tilläggen, har bemälde ledamot uttalat sig för att krigstidstillägg borde utgå även å
vikariearvode.

Rörande frågan om grunderna,, efter vilka krigstidsunderstödet till
prästerna borde utgå, göra de sakkunniga följande uttalande:

De sakkunniga dela kyrkofondskommitténs av kammarkollegium och statskontoret
biträdda mening, att krigstidsunderstöd bör till prästerna utgå efter i huvudsak samma
grunder som de för statens befattningshavare bestämda. Att härvid de principer, som
av 1917 års riksdag fastslagits beträffande krigstidstillägg och krigstidshjälp för samma
år åt befattningshavare i statstjänst böra i tillämpliga delar lända till efterrättelse i
fråga om det krigstidstillägg och den krigstidshjälp, som skulle komma att tilldelas
prästerskapet för ecklesiastikåret 1917—1918, under det att beträffande krigstidsunderstödet
åt prästerna för ecklesiastikåret 1918-^1919 i huvudsak samma grunder böra
följas, som för år 1918 enligt den i ämnet avgivna kungl. propositionen föreslagits
för statstjänarnas lönetillägg, synes de sakkunniga överensstämma med rättvisans krav.

Kyrkofondskommittén har till den grupp av prästmän, som skulle komma i åtnjutande
av krigstidsunderstödet, hänfört såväl ordinarie som extra präster; bland de
sistnämnda har kommittén uteslutit allenast innehavare av extra ordinarie befattningar,
inrättade inom ännu oreglerade pastorat, samt sådana till de egentliga adjunkterna
och vikarierna hörande prästmän, vilkas avlöning ej utgår enligt 1910 års löneregleringslag.
Häremot hava de sakkunniga intet att erinra; dock vilja de fästa uppmärksamheten
på att, då de lönetillskott, som enligt nådigt beslut den 2 oktober 1917 beviljats,
bland andra, kontraktsadjunkterna, enligt vad de sakkunniga hava anledning antaga,
varit att betrakta ej såsom en provisorisk lönereglering utan såsom tillfälliga lönetilllägg
med hänsyn till den rådande dyrtiden, och således fullt jämförliga med krigstidsunderstöd
av nu ifrågavarande slag, krigstidstillägget och krigstidshjälpen för ecklesiastikåret
1917—1918 synas för dem av dessa adjunkter, vilka erhållit dylikt lönetillskott
för kalenderåret 1917j böra beräknas allenast för den tid av ecklesiastikåret 1917—1918,
som belöper på kalenderåret 1918.

Såväl kyrkofondskommittén som kammarkollegium och statskontoret hava framhållit
önskvärdheten av att krigstidsunderstöd beredes jämväl innehavare av prästerliga
emeritilöner efter enahanda grunder, som gälla ifråga om f. d. befattningshavare i
statens tjänst. Detta önskemål anse även de sakkunniga synnerligen behjärtansvärt.
Nyssberörda grunder innehållas, såvitt angår år 1917, i kungl. kungörelsen den 19
juni 1917 (nr 367 i Svensk författningssamling). Enligt denna skall krigstidshjälp
med ett belopp av 150 kronor utgå till sådana f. d. befattningshavare, vilka vid ingången
av år 1917 voro berättigade till pension eller därmed jämförligt understöd,
under villkor dock att sammanlagda beloppet av krigstidshjälpen och pensions- eller
understödsförmånerna icke får överstiga 1,500 kronor för år räknat samt att vederbörande
icke under år 1917 haft att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre
belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade. I den kungl. propositionen
nr 11 till innevarande års riksdag, däri Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att för enahanda ändamål bevilja medel för år 1918, har principen, att rätten till krigstidsunderstödet
skulle göras beroende av pensionärens privata ekonomiska förhållanden,
frångåtts, i det att enligt förslaget understödet — vilket i följd härav benämnes krigstidstillägg
i stället för krigstidshjälp — skall utgå till varje vid ingången av år 1918
pensionsberättigad befattningshavare med 150 kronor jämte 30 procent av pensionens
årsbelopp, dock högst med 600 kronor.

27

Kunyl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 286.

Då enligt de sakkunnigas mening innehavare av prästerliga emeritilöner rättvisligen
icke böra i förevarande avseende komma i en bättre ställning än f. d. befattningshavare
i statens tjänst, utan vad angår ecklesiastikåret 1917—1918 samma grunder
för krigstidshjälpens utgående böra gälla i fråga om de förra, som för år 1917 gällt i
fråga om de senare, torde med hänsyn till storleken av de för närvarande utgående emeritilönernas
belopp (10 stycken på envar 1,500 kronor) någon krigstidshjälp för innehavare
av dylika löner icke kunna komma i fråga för ecklesiastikåret 1917—1918. Däremot
synas ifrågavarande präster böra för tiden efter ecklesiastikäret 1917—1918 tillerkännas
krigstidstillägg i enlighet med vad som kan komma att bliva bestämt för f. d. befattningshavare
i statens tjänst.

Enligt de grunder, som för år 1917 gällt med avseende på krigstidsunderstöd åt
befattningshavare i .statens tjänst, har krigstidstillägg utgått med ett i visst förhållande
till de fasta avlöningsförmånerna stående belopp.

I den till innevarande års riksdag i ämnet avlåtna propositionen har åter gjorts
gällande, att någon »skillnad borde göras mellan befattningshavare, vilkas huvudsakliga
verksamhet ägnades åt en befattning i statens tjänst, och sådana, som endast i
mindre utsträckning tjänade det allmänna. I sådant syfte har föreslagits, att de förra
skola erhålla en oberoende av löneförmånernas belopp utgående s. k. grundplåt, i sammanhang
varmed emellertid för deras del bibehållits den bestämmelsen, att krigstidstillägg
icke må uppbäras å mera än en befattning. Vidkommande åter de extra befattningshavarna,
för vilka någon grundplåt icke skulle ifrågakomma, har nämuda begränsning
ansetts icke böra bibehållas.

Olika uppfattningar hava för prästerskapets - del hävdats ifråga om tillämpningen
av ovan omförmälda grunder för krigstidsunderstödets utgående.

Lika med kyrkofondskommittén finna de sakkunniga, att vad angår ecklesiastikåret
1917—1918 deu regeln bör gälla, attkrigstidstilläggicke må uppbärasåmera än en befattning.

Kyrkofondskommittén synes, ehuru i dess betänkande ej uttryckligen angivet, hava
utgått därifrån, att för tiden efter ecklesiastikåret 1917—1918 varje präst, såväl ordinarie
som extra, borde vid krigstidstilläggets beviljande erhålla den ovan omförmälda
grundplåten, och har i överensstämmelse därmed kommittén ansett principen böra bibehållas,
att krigstidstillägg icke må tillgodonjutas å mera än en befattning.

Kammarkollegium och statskontoret synas i denna fråga hava vant.av eu från
kyrkofondskommittén avvikande mening. Enligt sagda ämbetsverks mening skulle i
vissa fall extra ordinarie präster icke kunna erhålla grundplåt. I dylika fall borde, i enlighet
med vad som föreslagits beträffande extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst,
den extra ordinarie prästen berättigas att uppbära krigstidstillägg å mera än en befattning.

Det hade även enligt de sakkunnigas mening varit önskligt att jämväl för tiden
efter ecklesiastikåret 19L7—1918 samma principer, som i propositionen nr 10 till
den nu samlade riksdagen uti ifrågavarande avseende föreslagits ifråga om statstjänstemannen,
jämväl för prästerskapets del kunnat vinna tillämpning. Sakkunniga hava
dock ansett riktigast ansluta sig till den tankegång, som kyrkofondskommittén här synes
hava följt och som resulterat i att grundplåt borde tillerkännas varje präst, oavsett
huruvida han tjänstgjorde å extra eller å ordinarie befattning. Det måste nämligen
ihågkommas, att i och med vunnen ordination prästen ställt sig helt och hållet till det
kyrkliga arbetets tjänst, och ur denna för hela den prästerliga verksamheten grundläggande
synpunkt kan billigtvis icke den åtskillnad mellan ordinarie och extra befattningshavare,
som med avseende å rätten till grundplåt kommit till uttryck i för -

28

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 286.

berörda proposition, komma till användning å prästerliga befattningshavare. Då sålunda
de sakkunniga anse, att grundplåt bör tillgodokomma såväl ordinarie som extra präster
följer härav, att enligt de sakkunnigas mening principen, att krigstidstillägg icke må
uppbäras å mera än en befattning, bör i fråga om samtliga prästerliga befattningshavare,
såväl ordinarie som extra, bibehållas jämväl för tiden efter ecklesiastikåret 1917 — 1918.

Självfallet bör eu extra ordinarie präst — liksom den ordinarie — uppbära grundplåt
endast en gång under ecklesiastikåret och därvid lämpligen från den första befattning,
vid vilken han under ecklesiastikåret tjänstgör.

Beträffande de slag av löneförmåuer, varå krigstidstillägget borde beräknas, vilja
de sakkunniga, med anledning av vad kyrkofondskommittén i denna del föreslagit, göra
följande erinringar.

Kommittén undantager den ersättning för bostad och vivre, som skall utgå till
annan tjänstgörande extra ordinarie präst än så kallad ständig adjunkt. De sakkunniga
biträda härutinnan kommitténs mening av det skälet, att domkapitlet, som har att bestämma
ersättningens belopp, därvid skall för varje fall taga hänsyn till levnadskostnaden
i orten och således torde hava både rätt och plikt att såväl vid beloppets
fastställande fästa avseende vid rådande dyrtid som ock sedermera reglera beloppet med
hänsyn till inträffade förändringar i prisförbållandena.

Kommittén har emellertid beträffande de ersättningsbelopp, som fastställts att utgå
för det löpande ecklesiastikåret, ansett det böra medgivas, att krigstidstillägget finge
beräknas å dessa belopp, detta på den grund, att domkapitlen vid beloppens fastställande
i allmänhet icke skulle hava tagit tillräcklig hänsyn till de inträffade dyrtidsförhållandena.
Då det likväl lärer vara förknippat med avsevärda svårigheter att numera för varje
särskilt fall utröna, huruvida och i vad män vid ersättningsbeloppens fastställande den
rådande dyrtiden kommit att inverka på beloppens storlek, synes vad kommittén härutinnan
förordat ej lämpligen böra vinna bifall.

Jämväl vikariearvoden har kommittén ansett böra undantagas från de löneförmåner,
vara krigstidstillägg må beräknas, detta emedan dylika arvoden skola utgöras av
adjunktstagaren. De sakkunniga kunna för sin del icke finna det angivna skälet tillräckligt
starkt för att rättfärdiga en åtgärd, varigenom den del av prästerskapet, som
måhända är i det största behov av bistånd under kristiden, skulle komma att gå miste
om ett ej oväsentligt tillskott i sina löneinkomster. De sakkunniga ansluta sig därför
till den inom kammarkollegium uttalade skiljaktiga mening, att krigstidstillägg må
beräknas jämväl å vikariearvode.

I enlighet med vad som gällt för statens befattningshavare för år 1917 torde för
ecklesiastikåret 1917—1918 krigstidstillägg sålunda böra utgå dels till den ordinarie
präst, som åtnjuter tjänstledighet för sjukdom, svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
offentligt uppdrag eller andra särskilda uppdrag, å lönen i dess helhet, dels
ock till vikarien ä vikariearvodet, vilket såsom nämnts utgår av den ordinarie befattningshavarens
lön. Yad angår ecklesiastikåret 1918—1919 skulle, i överensstämmelse
med vad i propositionen nr 10 till innevarande års riksdag föreslagits, ordinarie präst,
som åtnjuter tjänstledighet av annan anledning än styrkt sjukdom eller offentligt uppdrag,
icke äga beräkna krigstidstillägg å den del av sin lön, som han under tjänstledigheten
har att avstå. De sakkunniga hava emellertid ställt sig betänksamma mot
att för prästerskapets vidkommande låta tjänstledighet för svag hälsas vårdande utgöra
ett skäl till avdrag å krigstidstillägget. Enligt vad de sakkunniga tro sig veta, förekommer
nämligen tjänstledighet för präster på grund av svag hälsa såsom regel allenast
i det fall, att vederbörande präst till följd av hög ålder är ur stånd att fullgöra sina

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

tjänståligganden. Visserligen torde i framtiden präster med hög tjänstålder komma
i åtnjutande av emeritilöner, men för närvarande är lagen om emeritilöner åt präster,
såsom framgår av vad förut sagts, huvudsakligen en lag allenast på papperet, om vars
verkliga ikraftträdande man ännu icke har sig något med visshet bekant. Under nu
angivna förhållanden skulle det enligt de sakkunnigas mening vara i hög grad obilligt
att låta präst, som genom frånvaron av rätt till pension nödgas trots otillräckliga kroppsoch
själskrafter kvarstanna vid sin tjänst men till följd av sitt svaga hälsotillstånd måst
överlåta åt annan att sköta tjänsten, vidkännas avdrag å krigstidsunderstödet. På grund
härav hålla de sakkunniga före, att jämväl tjänstledighet för svag hälsas vårdande bör,
vad prästerskapet angår, upptagas bland de tjänstledighetsorsaker, vilka icke föranleda
avdrag å krigstidstiliägget.

Slutligen vilja de sakkunniga i enlighet med sin förut tillkännagivna åsikt, att
de löuetillskott, som genom beslut den 2 oktober 1917 beviljats kontraktsadjunkterna,
käft karaktären av krigstidsunderstöd, i motsats mot kyrkofondskommittén
framhålla, att krigstidstillägg icke torde böra beräknas å berörda löuetillskott.

I övrigt hava de sakkunniga intet att erinra mot de av kyrkofondskommittén
föreslagna grunderna för här ifrågavarande krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående.

I fråga om det krigstidsunderstöd, som för ecklesiastikåret 1917—
1918 kan komma att beviljas ifrågavarande präster, torde, såsom jag
förut antytt, de i kung], kungörelsen den 29 maj 1917 angående krigstidstillägg
och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens
tjänst fastställda allmänna grunder för utgående av sådant understöd böra
tjäna till efterföljd, varemot för ecklesiastikåret 1918—1919 de i Kungl.
Maj:ts proposition nr 10 till innevarande års riksdag föreslagna allmänna
grunder och bestämmelser i tillämpliga delar, på sätt jag förut anfört,
böra vinna tillämpning.

Givetvis måste därvid dock göras vissa modifikationer och avvikelser,
vilka betingas av ifrågavarande prästers särställning i avlöningshänseende.

Kyrkofondskommittén har närmare angivit sin ståndpunkt till spörsmålen,
vilka befattningshavare, som böra komma i åtnjutande av nu ifrågavarande
krigstidstillägg och krigstidshjälp, och vilka avlöningsförmåner,
som vid de utgående beloppens bestämmande böra tagas i beräkning,
samt i övrigt påpekat, i vilka avseenden bestämmelserna rörande prästernas
krigstidstillägg och krigstidshjälp borde skilja sig från motsvarande föreskrifter
ifråga om statstjänare.

Vad till en början angår frågan om vilka befattningshavare, som böra
komma i åtnjutande av ifrågavarande krigstidstillägg och krigstidshjälp,
råder ju ingen tvekan om att dit böra hänföras ordinarie präster, kyrkoherdar
och komministrar, i pastorat, beträffande vilka lönereglering på
grund av lagen den 9 december 1910 trätt i tillämpning, och att, efter
hand som nya pastorat inträda i den pågående löneregleringen, där anställda
ordinarie präster jämväl böra bliva delaktiga därav.

Departe mentschefen.

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Att innehavare av prebendepastorat icke böra i detta sammanhang
erhålla krigstidstillägg och krigstidshjälp å de från prebendepastoraten
härflytande inkomsterna torde på de av kyrkofondskommittén anförda skäl
utan vidare vara klart.

Riktigt synes vara, att de s. k. långvakansvikarierna i nyreglerade pastorat,
vilka uppbära samtliga med den ordinarie befattningen förenade löneförmåner,
ifråga om rätten till krigstidstillägg och krigstidshjälp jämnställas med de
ordinarie prästerna.

Kyrkofondskommittén har räknat med att ifrågavarande understödsåtgärder
borde omfatta jämväl övriga extra ordinarie präster, vilkas avlöning
utgår efter det nya avlöningssystemet. Någon anledning att från
krigstidstillägg och krigstidshjälp utesluta de extra ordinarie prästerna
synes mig så mycket mindre förefinnas, som dessa präster i avlöningshänseende
intaga en skäligen blygsam ställning och därför torde vara i hög
grad berörda av den rådande dyrtiden. I det föregående (sid. 8) omförmälda
tredje grupp av extra ordinarie präster (pastoratsadjunkter in. fl.) är däremot
självfallet utesluten från erhållandet av krigstidstillägg och krigstidshjälp,
då dessa prästers löner icke utgå efter de i 1910 års lagstiftning
bestämda grunder. Nu nämnda präster torde komma att — i likhet med
vissa ordinarie präster i oreglerade pastorat — beredas dyrtidshjälp genom
tilldelande av s. k. lönetillskott, på sätt som skett under år 1917.

De sakkunnigas påpekande, att de kontraktsadjunkter, som för år 1917
tilldelats dylika lönetillskott, icke böra erhålla krigstidstillägg och krigstidshjälp
för den del av sagda år, som faller inom ecklesiastikåret 1917
—1918, finner jag riktigt. Av vad min företrädare i ämbetet anförde till
statsrådsprotokollet vid beviljandet av sagda lönetillskott framgår nämligen
alldeles otvetydigt, att lönetillskotten hade karaktären av krigstidsunderstöd.

Frågan om krigstidstillägg åt de emeritiavlönade prästerna har, ehuru
egentligen ej hörande till detta ämne, här blivit föremål för behandling.
Emeritilönen har sin närmaste motsvarighet i den pension, som tillkommer
en statsanställd efter viss uppnådd levnads- och tjänstålder, och utgår
till hela sitt belopp i penningar. Kravet att de emeritiavlönade prästerna,
för närvarande endast tio till antalet, skola erhålla krigstidstillägg efter
samma grunder som f. d. statens befattningshavare synes mig därför
fullt berättigat, och anser jag det lämpligast, att denna fråga nu avgöres i
samband med frågan om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet
i de nyreglerade pastoraten. Såsom av de sakkunniga påpekats, torde ifrågavarande
präster, vilka från och med ecklesiastikåret 1915—1916 i emeritilön
uppburit envar 1,500 kronor, med hänsyn till de bestämmelser, som

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2H6.

31

gällde för krigstidshjälpen under år 1917 åt pensionerade statstjänstemän,
icke kunna påräkna någon krigstidshjälp för ecklesiastikåret 1917 —1918.
För tiden därefter böra de i förevarande avseende jämnställas med f. d.
befattningshavare i statstjänst.

Kyrkofondskommittén lärer hava utgått ifrån att varje präst, oavsett
om ordinarie eller extra, borde för tiden efter ecklesiastikåret 1917—1918
erhålla s. k. grundplåt. De sakkunniga hava bestämt uttalat sig för att
så borde bliva fallet. De skäl, de sakkunniga härför anfört, hava ock
övertygat mig om det berättigade i en dylik anordning. I själva verket
torde densamma icke innebära någon avvikelse från den princip, som
härutinnan kommit till uttryck i propositionen nr 10 till 1918 års
riksdag, utan fasthellre utgöra en konsekvens av regeln, att grundplåt skall
tillgodokomma befattningshavare som i en verksamhet är fullt sysselsatt.
Givetvis böra i följd härav varken ordinarie eller extra präster äga rätt
att uppbära krigstidstillägg från mera än en befattning. Självklart synes
vara, att grundplåt icke får uppbäras mera än en gång under ecklesiastikåret.
'' Mot att, såsom de sakkunniga föreslagit, extra ordinarie präst erhåller
grundplåten å den befattning, han först under ecklesiastikåret uppehåller,
har jag intet att erinra.

Vidkommande de slag av löneförmåner, därå "krigstidstillägget bör
utgå, torde de av kyrkofondskommittén föreslagna grunderna för beräknande
av krigstidstillägg kunna följas, dock med iakttagande av de anmärkningar,
de sakkunniga härutinnan framställt.

I likhet med kyrkofondskommittén finner jag krigstidstillägg icke
böra beräknas å den ersättning för bostad och vivre, som utgår till annan
extra ordinarie prästman än ständig adjunkt. Enligt 3 § adjunktsavlöningsförordningen
torde nämligen domkapitlet vara skyldigt att vid
bestämmandet av dylika ersättningsbelopp jämväl beakta rådande dyrtidsförhållanden.
Något undantag från nyssnämnda regel, såvitt angår de för
ecklesiastikåret 1917—1918 fastställda ersättningsbelopp, anser jag, liksom
de sakkunniga, av praktiska hänsyn icke böra förekomma.

Jag är ense med de sakkunniga därom, att jämväl vikariearvode bör
läggas till grund vid krigstidstilläggs beräknande. Det vore i mitt tycke
obilligt, om icke en extra ordinarie prästman likaväl som en extra befattningshavare
i statens tjänst skulle få åtnjuta krigstidstillägg å samtliga
de löneförmåner, han på grund av förordnandet uppbär, alltså ej endast
å adjunktsarvodet utan även på vikariearvodet. Aven om på grund av
vikariearvodets ringa belopp det därå utgående krigstidstillägget bliver av
mycket blygsamma dimensioner, torde det dock komma att utgöra en välbehövlig
tillökning i den extra prästens måttliga inkomster.

32

Sättet för
utgörande av
h-igstidelilllägg
och
krigstidshjälp
åt
prästerskapet
i de nyreglerade
pastoraten.

Undersökning
rörande
kyrkofondens
bärighet

Beräkning
av krigstidstilläggets
och
krigstidshjälpens
belopp,

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Likaledes — och det följer av vad jag förut sagt — delar jag de
sakkunnigas mening, att krigstidstillägg icke bör utgå på de lönetillskott,
som enligt beslut den 2 oktober 1917 tillerkänts kontraktsadjunkterna.

De sakkunniga hava gjort gällande, att tjänstledighet för svag hälsas
vårdande icke borde föranleda skyldighet för prästen att vidkännas avdrag
å krigstidstillägget. Med hänsyn till de vägande skäl, de sakkunniga till
stöd härför andragit, anser jag, ehuru med någon tvekan, mig böra understödja
detta deras förslag. Väl kan det icke förnekas, att härigenom
i enstaka fall ett obehörigt gynnande av den prästerliga befattningshavaren
kan tänkas förekomma, inen det vore enligt min uppfattning oriktigt,
att för dylika undantagsfalls skull alla de åldriga präster skulle bliva
lidande, som äro ur stånd att fullgöra sina tjänståligganden men på grund
av att de icke hava att motse pension vid avskedstagandet nödgas stanna
vid sina befattningar.

3. Sättet för utgörande av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet
i de nyreglerade pastoraten.

Med föranledande av den kyrkofondskommittén genom nådiga beslutet
den 28 september *1917 givna befallning har kommittén verkställt en undersökning
rörande kyrkofondens förmåga att bära de utgifter, ett tilldelande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet i de nyreglerade
pastoraten skulle medföra.

För detta ändamål har kommittén till en början gjort en beräkning
angående de belopp, som skulle vara erforderliga för beredande av krigstidstidstillägg
och krigstidshjälp åt ifrågavarande präster enligt de grunder,
som av kommittén föreslagits.

Den verkställda utredningeD har givit till resultat, att det belopp, som
för ecklesiastikåret 1917—1918 skulle behöva tagas i anspråk för krigstidstillägg
och krigstidshjälp till präster, för vilka lönereglering enligt
lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 trätt
i tillämpning, kan, med användande, på sätt förut närmare omförmälts,
av de grunder, som angivits i kungörelsen angående krigstidstillägg och
krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst, uppskattas
till ett belopp av 447,801 kronor, därav 435,261 kronor krigstidstillägg
och 12,600 kronor krigstidshjälp.

33

Kung/. Maj: t a Nåd. Proposition AV 286.

För ecklesiastikåren 1918—1919 samt 1919—1920 åter skulle, med
den förhöjning i krigstidsunderstödet kommittén i det föregående ansett
sig böra i första hand räkna med (200 kronor jämte 30 °j0 av lönen), sammanlagda
beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp kunna uppskattas,
för ecklesiastikåret 1918—101!) till respektive 1,548,581 kronor, därav
1,509,716 kronor krigstidstillägg och 38,865 kronor krigstidshjälp (alt. B 1)
samt 1,614,909 kronor, därav 1,576,044 kronor krigstidstillägg och 38,865
kronor krigstidshjälp (alt. B 2) och för ecklesiastikåret 1919—1920 till respektive
2,077,701 kronor, därav 2,029,716 kronor krigstidstillägg och
47,985 kronor krigstidshjälp (alt. B 1) samt 2,176,529 kronor, därav
2,128,544 kronor krigstidstillägg och 47,985 kronor krigstidshjälp (alt. B 2).

Skulle behovet av krigstidstillägg och krigstidshjälp fortfarande kvarstå
ecklesiastikåret 1925—1926, då löneregleringen för det territoriella
prästerskapet praktiskt taget blivit till fullo genomförd, skulle, om understödet
utdelades efter samma grunder, som tillämpats i avseende å uträkningen
beträffande ccklesiastikåret 1918 —1919, i krigstidstillägg och krigstidshjälp
beräknas respektive 3,982,755 kronor, därav 3,906,960 kronor
krigstidstillägg och 75,795 kronor krigstidshjälp (alt, B 1) samt 4,221,355
kronor, därav 4,145,560 kronor krigstidstillägg och 75,795 kronor krigstidshjälp
(alt, B 2). Därest åter krigstidstillägget funnes böra förhöjas
till 50 %'' av de löneförmåner, vara detsamma bör beräknas, har det
för krigstidstillägg och krigstidshjälp erforderliga beloppet uppskattats
för ecklesiastikåret 1918—1919 till 2,192,770 kronor, därav 2,153,905
kronor krigstidstillägg och 38,865 kronor krigstidshjälp, för ecklesiastikåret
1919—1920 till 2,957,515 kronor, därav 2,909,530 kronor krigstidstillägg
och. 47,985 kronor krigstidshjälp, samt för ecklesiastikåret 1925—

1926 till 5,722,845 kronor, därav 5,647,050 kronor krigstidstillägg och
75,795 kronor krigstidshjälp.

För tillvägagångssättet vid beräkningens utförande redogör kommittén
närmare sålunda:

Med iakttagande att beräkningarna angående det belopp, som skulle vara erfor- Tillvar»
derligt för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt präster, hänföra sig till gångesatwt
befattningshavare, som ovan sagts, samt till dessas löneinkomster av de slag, som i vid ber&knindet
föregående omförmälts, hava beräkningarna vidare utförts på det sätt, att för varje gena nt"

Eastorat, för vars prästerskap lönereglering, fastställd på grund av lagen den 9 decem- föran<i®''
er 1910, trätt i tillämpning den 1 maj något av åren 1914—1917 eller skall träda i
tillämpning den 1 maj 1918 — med undantag för två pastorat, beträffande vilka ny
lönereglering vid beräkningens verkställande icke förelåg — undersökts till vilket belopp
krigstidstillägget, beräknat efter de av Kungl. Maj:t fastställda nya lönerna,
skulle uppgå.. Beräkningen av krigstidstillätrget för de präster, för vilka ny lönereglering
träder i tillämpning den 1 maj 1919 eller senare, har däremot skett mera sumBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 253 Käft. (Nr 286.) 5

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

mariskt genom användande av det procenttal, som anger förhållandet mellan sammanlagda
lönebeloppen i de pastorat, som tillhöra serierna 1914—1918, och summan
av de krigstidstillägg, som beräknats utgå i samma pastorat. Vid denna beräknings
verkställande har, därest av Kung! Maj:t fastställd lönereglering ej förelegat, lönerna
antagits uppgå till de belopp, som läge till grund för 1910 års beräkningar, jämte
10 % förhöjning, enär de av Kungl. Maj:t fastställda lönerna, efter vad kommitténs
utredningar visat, överstiga sagda beräkningar med i genomsnitt nämnda procenttal.
I avseende å krigstidstillägget för de extra ordinarie prästerna (med undantag av de
ständiga adjunkterna) är beräkningen mera vansklig, då det ju ej kan förutses, huru
stort antal sådana präster kommer att under de ifrågavarande åren vara i tjänstgöring
och till vilket belopp avlöningen för dem kommer att uppgå. Då det emellertid torde
få antagas, att förhållandena under olika år i detta hänseende äro i huvudsak lika,
har kommittén för ändamålet begagnat sig av uppgifter, som kommittén i annat sammanhang
från domkapitlen införskaffat angående antalet den 1 maj 1916 inom vederbörande
stift tjänstgörande extra ordinarie präster ocli deras tjänstålder m. m.

Yad beträffar det erforderliga beloppet krigstidshjälp, skulle för en mera noggrann
beräkning vara behövligt att utreda dels vilka präster, som jämlikt den taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt, vilken under år 1917 ägt rum, hava att erlägga
dylik skatt för belopp av 3,000 kronor, respektive 4,000 kronor eller därunder, och dels
vilka bland dessa befattningshavare, som vid årets ingång voro gifta och vilka som
vid samma tidpunkt hade att underhålla barn under femton års ålder. Då en utredning
härom skulle bliva mycket tidsödande, helst, efter vad kommittén inhämtat, upplysningar
angående prästernas familjeförhållanden icke, såsom kommittén till en början
förmodat, kunna erhållas från prästerskapets änke- och pupillkassa, har kommittén
med hänsyn till den föreliggande remissens brådskande beskaffenhet trott sig, utan att
befara ett allt för osäkert resultat, kunna använda de uppgifter rörande prästernas
familjeförhållanden, som återfinnas i Håkan Ohlssons biografiska matrikel för år 1914
över svenska kyrkans prästerskap, sålunda att kommittén beträffande präster tillhörande
sådana grupper, för vilka krigstidshjälp kan beräknas ifrågakomma, gruppvis undersökt
dels huru många procent voro gifta och dels huru många barn av högst femton
års ålder i medeltal belöpte på en var till sagda grupper hörande präst. För att
undgå den synnerligen tidsödande undersökningen i taxeringslängderna har kommittén
vidare beräknat, att krigstidshjälp skulle ifrågakomma för var befattningshavare, vilkens
avlöning efter nyss angivna normer uppgår till eller beräknats komma att uppgå till
högst 3,000 kronor, så vitt angår krigstidshjälpen för år 1917—1918, och högst 4,000
kronor för tiden därefter. Då vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt å
ena sidan må ske avdrag för vissa skatter, skuldräntor m. m., men å den andra tillkommer
bostadens värde, torde nämnda beräkningssätt få anses för den nu föreliggande
utredningen fylla anspråken på erforderlig noggrannhet. För de befattningshavare,
som framgått ur den senare undersökningen, har giftermåls- och barnfrekvensen ansetts
vara den, som den förra undersökningen givit vid handen vara tillfinnandes inom de
olika grupperna.

I fortsättningen ingår kommittén i eu prövning av kyrkofondens förmåga
att bära kostnaden för utgörandet av krigstidstillägg och krigstidshjälp
enligt kommitténs sålunda verkställda beräkningar.

Resultatet av den verkställda utredningen — den av kommittén fram -

35

Kungl. M<ij:ta Kdd. Proposition AV 28(i.

lagda utförliga redogörelsen för de av kommittén härvid följda principer
återfinnes i det följande — torde kunna sammanfattas sålunda:

Kyrkofondens årsöverskott under verksamhetsåret IDIG kan under de
förutsättningar, varpå kommittén grundat sina beräkningar, angivas till
minst 1,500,000 kronor.

Vidare har kommittén funnit att, om man tillika tager hänsyn till
den ekonomiska utveckling, som är att motse under tiden till år 1925,
då den prästerliga löneregleringen kan betraktas såsom fullständigt genomförd,
årsöverskottet sistnämnda år kan antagas till minst 3,000,000 kronor.
Detta belopp skulle då utgöra den gräns, intill vilken man kunde vid
sistnämnda tid pålägga kyrkofonden nya förpliktelser.

Vad de mellanliggande åren beträffar lärer med hänsyn till den under
tiden pågående utvecklingen fonden kunna betungas med nya förpliktelser
med belopp växande från nyssnämnda belopp, 1,500,000 kronor, upp
till sistberörda belopp, 3,000,000 kronor, och torde fondens bärighet, bortsett
från tillfälliga fluktuationer, kunna i avrundade tal beräknas sålunda:

år 1916 till minst 1,500,000

» 1917 »

> 1918 »

» 1919 »

» 1920 »

» 1925 »

* 1,667,000

» 1,833,000

» 2,000,000

» 2,167,000

» 3,000,000

kronor

»

»

»

I detta sammanhang framhåller emellertid kyrkofondsmmittéu, att det måste anses
såsom en gård av billighet och rättvisa, att, därest det nyreglerade prästerskapet undfår
dyrtidstillägg, även det oreglerade prästerskapet måtte komma i åtnjutande av
enahanda förmån i så pass stor utsträckning, att för ingen av dessa avlöningen stannar
under det belopp, som med hänsyn till dyrtiden må anses såsom ett skäligt minimum
för befattningshavare i prästens ställning.

Tidigare hava lönetillskott åt dylika präster av Kungl. Maj:t anvisats ur kyrkofonden
med stöd av 9 § kyrkofondslagen. Anvisande av uya lönetillskott skulle givetvis
förminska det överskott i kyrkofonden, som enligt vad förut sagts vore att påräkna,
och därigenom öva inverkan på fondens förmåga att tillgodose prästerskapets behov av
lönetillägg på grund av dyrtiden.

Med hänsyn härtill har kommittén funnit sig böra företaga en beräkning av
det belopp, som kunde anses erforderligt för bestridande av ytterligare lönetillskott
till det oreglerade prästerskapet. Enligt den verkställda beräkningen, vilken av kommittén
betecknas såsom summarisk och approximativ, skulle för ecklesiastikåret 1918—
1919 för ändamålet behöva tagas i anspråk omkring 390,000 kronor.

Då, såsom ovan nämnts, kyrfondens Överskott år 1918 beräknats icke
understiga 1,833,000 kronor, borde, under förutsättning att lönetillskott
utgår till det oreglerade prästerskapet samt att detta bestämmes i enlighet
med kommitténs här ovan gjorda antagande, det till bestridande av krigs -

Kesultatet ar
den verkställdn
undersökningen
rörande
kyrkofondens
bärighet.

Krigstidsnnderstöd
åt det
oreglerade
prästerskapet.

Kyrkofondens
för kriga
tidstilläggoch
kristidshjålp
disponibla
överskott.

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

tidstillägg och krigstidshjälp för det reglerade prästerskapet disponibla
överskottet för år 1918 upptagas till ett beräknat belopp av 1,443,000
kronor, vilket dock i betraktande därav, att det förhöjda beloppet emeritilöner
icke kunde tagas i anspråk förr än år 1919, borde ökas med 235,000
kronor till i runt tal 1,675,000 kronor*).

Vad angår det för ecklesiastikåret 1917—1918 erforderliga beloppet
för beredande av lönetillskott till det oreglerade prästerskapet, torde detta
kunna antagas till samma belopp, som beräknats för år 1918—1919. Antalet
oreglerade präster är väl år 1917 betydligt större ån år 1918, men
för varje särskild präst torde man, i likhet med vad som skett beträffande
det reglerade prästerskapet, böra beräkna ett lägre lönetillskott för det
förra än för det senare året. 1917 års överskott har även att bära de
extra lönetillskott, som beviljats bland annat genom omförmälda kungl.
brev och kungörelse" den 2 oktober 1917 och vilka kunna beräknas till
sammanlagt 160,000 kronor. Det för året beräkneliga överskottet, i det
föregående upptaget till 1,667,000 kronor, bör alltså minskas med dels
390,000 kronor**) och dels 160,000 kronor men å andra sidan ökas med
ovannämnda 235,000 kronor besparade emeritilöner och följaktligen sätta3
till i runt tal 1,350,000 kronor.

Då vid början av ecklesiastikåret 1919—1920 ungefär en fjärdedel av antalet
i oreglerade pastorat anställda präster, som under föregående året voro i
åtnjutande av lönetillskott, kunde beräknas bliva underkastade ny lönereglering,
skulle kunna antagas, att ungefär en fjärdedel av det för sistnämnda år
beräknade lönetillskottet för prästerskapet i de oreglerade pastoraten bortginge.
Återstående för detta ändamål erforderliga beloppet torde därför,och med hänsyn
jämväl tagen till att lönetillskottet för varje särskild präst kunde på grund
av de stigande medelmarkegångsprisen sättas lägre än föregående år, antagas till
omkring 275,000 kronor. Det ovan för året beräknade överskottet, 2,000,000
kronor, torde alltså för detta år böra nedsättas till i runt tal 1,725,000 kronor.

För år 1920 kunde på grund av liknande beräkningar disponibla
överskott antagas till i runt tal 2,000,000 kronor.

Således skulle, såvitt det varit möjligt för kyrkofondskommittén att
nu bedöma, kunna beräknas att, i avrundade tal angivna, följande belopp
åro för ändamålet tillgängliga, nämligen:

*) Kyrkofondskommittén har i yttrande den 28 juni 1917 tillstyrkt, att från och med
ecklesiastikåret 1919—1920 emeritilöner måtte få utgå till ordinarie och extra ordinarie
präster med sammanlagt högst 250,000 kronor. Jmfr sid. 49!

**) Detta belopp skulle komma att utbetalas under år 1918, som alltså skulle hava att
bära två serier krigstidsunderstöd. I beräkningarna bör beloppet givetvis hänföras till
1917 års förvaltningsresultat.

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 280.

37

år 1917 minst 1,350,000 kronor

» 1918 » 1,675,000

» 1919 » 1,725,000

» 1920 » 2,000,000

» 1925 » 3,000,000

Såsom förut nämnts skulle efter kommitténs beräkningar och med
tillämpning av de grunder, den förutsatt skola följas vid beviljande av
krigstidstillägg och krigstidshjälp, nedanstående belopp krävas för utgörande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerna i de nyreglerade
pastoraten:

Alt. I.

(För ecklesiastikåret 1917—1918: Krigstidstillägg 15 % av lönen,
maximum 800 kronor; krigstidshjälp enligt kungörelsen den 29 maj 1917.
För åren därefter: Krigstidstillägg 200 kronor jämte 30 % av lönen,
maximum 1,700 kronor; krigstidshjälp enligt kungörelsen den 29 maj
1917 med 50 % förhöjning samt med utsträckning till befattningshavare
med högst 4,000 kronors taxerad inkomst.)

För ecklesiastikåret 1917 —1918 omkring
» » 1918—1919

» » 1919—1920

» » 1925—1926

447,861 krono!*)
1,548,581
2,077,701
3,982,755

Alt. II.

(Lika med alternativ I, med den skillnad att i stället för maximibeloppet
1,700 kronor antagits 2,000 kronor.)

För ecklesiastikåret 1917—1918 omkring 447,861 kronor*)

» » 1918—1919 » 1,614,909

» » 1919—1920 » 2,176,529

»* » 1925—1926 » 4,221,355

Det för ecklesiastikåret 1917 — 1918 för ifrågavarande ändamål behövliga
beloppet skulle alltså enligt kommitténs beräkningar kunna gäldas
med anlitande av överskott, som med otvivelaktig säkerhet kan väntas
komma att under räkenskapsåret 1917 uppstå för fonden.

*) Detta belopp skulle komma att utbetalas under år 1918, som alltså skulle hava att bära
två serier krigstidsunderstöd. I beräkningarna bör beloppet givetvis hänföras till 1917 års
förvaltningsresultat.

38

Kyrkofondskommitténs

motivering
till beräkningarna

rörande fondens
bärighet.

Fondens tillväxt
under de
förflutna åren.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 286.

Om för de efterföljande åren krigstidstil]ägg och krigstidshjälp beviljas
att utgå efter de grunder, som kommittén vid sin utredning tilllämpat
och vilka finnas bär ovan under alternativen I och II angivna,
eller efter andra grunder, som giva i huvudsak samma resultat, synes antagligt,
att de för utgörande av krigstidstillägg och krigstidshjälp erforderliga
utgifterna kunna, så vitt angår ecklesiastikåret 1918—1919, bestridas
medelst fondens överskott för räkenskapsåret 1918. Däremot skulle
för tiden därefter krigstidstillägg och krigstidshjälp icke kunna utgöras
med anlitande av fondens årliga överskott, utan skulle — om beräkningarna
eljest visa sig tillförlitliga — för ecklesiastikåret 1919—1920 fordras ytterligare
omkring 350,000—450,000 kronor. Skulle fortfarande år 1925 föreligga
behov av krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt samma grunder,
som beräknats för år 1918, komme kyrkofondens beräkneliga överskott för
året att med bortåt 1—1 1/i million kronor understiga det därför erforderliga
beloppet. Under de mellanliggande åren torde sagda underskott
få antagas vara statt i stigande från ovannämnda 350,000 — 450,000 kronor
till sist omförmälda belopp 1—l1/i million kronor.

För bedömande av det resultat, till vilket kommittén sålunda kommit
i fråga om kyrkofondens förmåga att bära utgifterna för det ifrågasatta
krigstidstillägget och krigstidshjälpen till prästerskapet i de nyreglerade
pastoraten, torde det vara nödvändigt, att jag här redogör för den ingående
motivering, kommittén lämnat för de av densamma i berörda hänseende
verkställda beräkningarna.

Kommittén framhåller inledningsvis, hurusom det är förenat med
synnerligen stora vanskligheter att verkställa en något så når tillförlitlig
beräkning av kyrkofondens förmåga att icke blott fullgöra sina skyldigheter
enligt nu gällande bestämmelser utan även tillmötesgå nya anspråk,
som kunna ställas på densamma, i det att några av de belopp, som behöva
ingå i en sådan beräkning, väl med större eller mindre säkerhet
kunna bestämmas men andra däremot äro så mycket ovissare.

Fondens räkenskaper för de förflutna åren utvisa emellertid en betydande
kapitaltillväxt, och dess ställning vid tiden för den nya löneregleringens
fullständiga genomförande, år 1925, kan enligt kommitténs beräkningar
väntas bliva betydligt fördelaktigare än som framgick av de
beräkningar, vilka uppgjordes, då de nya löneregleringslagarna kommo till.
Härom yttrar kommittén:

Såväl prästlöneregleringskommittén som Kungl. Maj:t hava vid uppgörande av
sina tid efter annan framlagda förslag rörande de prästerliga avlöningslagarna därvid

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 286. 39

fogat upprättade finansplaner för kyrkofonden. Dessa finansplaner, vilka äro uppgjorda
efter en och samma grund, hade till syfte att söka uppvisa, huru kyrkofondens
inkomster och utgifter skulle balansera vid den tidpunkt, dä samtliga pastorat blivit
nyreglerade, och utgingo från den förutsättningen, att de ekonomiska förhållanden,
som bestämde fondens inkomster och utgifter vid nämnda tidpunkt, voro desamma
som vid den tid, då planen upprättades. Någon undersökning om huru nämnda ekonomiska
förutsättningar kunde komma att under mellantiden utveckla sig och om
kyrkofondens förmåga att under antagande av sådan utveckling tjäna sitt ändamål
företogs däremot icke.

Enligt den finansplan, som sålunda fanns bifogad propositionen nr 85 till 1910
års riksdag med förslag till lag om reglering av prästerskapets avlöning m. m., beräknades,
att för kyrkofonden skulle uppstå ett årligt överskott å 16,870 kronor.
Efter beräkning av det särskilda utskott, som hade till beredning denna proposition,
skulle, till följd av en av utskottet föreslagen, av riksdagen godkänd förändring i prästlöneregleringslagen,
i stället uppkomma en brist för kyrkofonden å 329,928 kronor.
Planen hade med iakttagande av berörda förändring följande utseende:

Finansplan (1910).

Inkomster.

Församlingarnas tillgångar och bidrag till prästerskapets avlöning:

Arrende av löneboställen .............................. kronor 2 076 368: —

Avgälder, räntor m. m................................ » 102.263:

Församlingsavgifter, som ej återgäldas ur
kyrkofonden............................................. > 3,754436: — kronor

5,933,067: —

Kyrkofondens inkomster:

Ersättning för prästerskapets tionde ............ kronor 3,897,954: —

Statsanslag............................... » 371,514: —

Boställsavkastning, ingående till kyrkofonden » 150,555: —

Skogsförsäljningsmedel, brutto...................... > 850.510: —

Överskott å församlingarnas avlöningstill gångar.

..............v„..................................... » 29,181: —

Ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar
....................................................... > 279 347: — ,

Brist i kyrkofonden......................................................... ... ,

5,579,091: —
329 92S: —

Summa kronor 11,842,086: —

Utgifter.

Löner för kyrkoherdar och komministrar....................................... kronor 10,060 603: —

Lönetillökning enligt 4 § löneregleringslagen .............................. > 100.000:_

Ålderstillägg för kyrkoherdar och komministrar.......................... , 325,448: —

Dr kyrkofonden utgående skjutsbidrag till kyrkoherdar och komministrar
..................................................................................... » 150.000: —

Transport kronor 10,636,051: —

1910 Ärs
finansplan.

40

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 286.

Transport

Arvoden åt kontraktsprostar............................................................

Arvoden och ålderstillägg åt adjunkter..........................................

Kostnadsersättning åt adjunkter för resa till tjänstgöringsorten...

Anslag till e. o. präster för särskild prästerlig tjänstgöring.........

Emeritilöner....................................................................................

Kostnad för skogsindelning .........................................................

Kostnad för skogsskötsel................................................................

Ersättning för vissa å ecklesiastika boställens skogsmark belöpande
utskylder och besvär.....................................................................

kronor 10,636,051: —

> 58,535: —

» 325.000: —

» 15 000: —

» *35,000: —

» 500,000: —

» 12 500: —

» 210,000: —

» 50,000: —

Summa kronor 11,842,086: —

Tillika hänvisades dock dels därpå, att förväntningarna om en framtida ökad
skattekraft hos församlingarna vunne stöd av statistikens silrör angående bevillningsbeloppens
hittills nästan oavbrutet fortgående stegring, och dels på möjligheten av
en ökning i kyrkofondens inkomster, särskilt genom förhöjd avkastning av de ecklesiastika
boställsskogarna, varför utskottet också uttalade den övertygelsen, att, då tiden
vore inne för den nya organisationens genomförande, det skulle visa sig, att såväl de
för församlingarna disponibla avlöningsmedlen som ock kyrkofondens inkomster vore
icke oväsentligt större än vad enligt finansplanen beräknats.

Erfarenheten har bestyrkt riktigheten av den av utskottet uttalade uppfattningen.
De utredningar, som kyrkofondskommittén låtit verkställa och för vilka en närmare
redogörelse återfinnes här nedan, hava visat, att kyrkofondens ställning vid den tid,
då den nya löneregleringen praktiskt taget blivit till fullo genomförd, med all säkerhet
blir betydligt fördelaktigare än som framgick av de beräkningar, vilka uppgjordes
vid tiden för de nya lagarnas framläggande och antagande. Såsom närmare framgår
av det följande, är denna förbättring — trots vissa icke oväsentligt ökade utgifter —
beroende företrädesvis på dels att genom den fortgående stegringen av inkomstbeloppen
inom pastoraten pastoratens bidrag till prästerskapets avlöning äro stadda i
ökning och dels att skogsförsäljningsmedlen befinna sig i stark tillväxt.

Redovisningarna rörande kyrkofonden och, före dess tillkomst, prästerskapets
löneregleringsfond — vilken tillfört kyrkofonden det huvudsakliga av dennas ursprungliga
kapital — giva också bestämda antydningar härom. Enligt de uppgifter,
som lågo till grund för den till 1910 års riksdag framlagda finansplanen, och vilken
hänförde sig till 1907 års slut, uppgick sammanlagda beloppet av de medel, varav
kyrkofondens första kapital skulle bildas, till 6,536,090 kronor 98 öre. Statskontorets
fondräkenskaper åter upptaga kyrkofondens behållning den 1 januari 1914, då kyrkofonden
bildades, till 8,140,883 kronor 24 öre och vid 1916 års slut till 12,019,875
kronor 88 öre.

Fondens till- Vad särskilt beträffar tiden efter den 1 januari 1914 framgår fondens tillväxt
a*t-annarien av Oljande sammanställning, som hämtats dels ur de av statskontoret från trycket
1914?" utgivna utdrag ur under statskontorets förvaltning stående fonders och diverse medels
räkenskaper och dels från det hos statskontoret förda kassakontot över fonden:

kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 286. 41

l>ag.

Enligt kassakontot.

Enligt fondredogörelsen.

Behållning.

Ökning
under året.

Behållning,

Ökning
under uret.

1914 Vi

1914

1915 M/ia

1916 8Vi2
Summa ökning

Medeltal

7,451,153

7,731.565

8,932,845

10,112,111

280,413

1.201.279

1.179.266

2,660.958

886,986

8,140.883

8,698.739

9,583,814

12,019,875

557.856

885,075

2.436.061

3,878,992

1,292,997

Till dessa siffror torde få lämnas några upplysande anmärkningar.

Anledningen till olikheten mellan de i kassakontot och de i fond redogörelsen
förekommande siffrorna är huvudsakligen den, att fondredogörelsen, i motsats till
kassakontot, upptager även fondens fordringar hos domänstyrelsen och andra myndigheter.
J

Den stora skillnaden mellan beloppet av den enligt kassakontot under åren
1914 och 1915 uppkomna ökningen är delvis beroende därpå, att under det senare
året influtit den från statsverket utgående ersättningen för anslag i kronotionde m. m.
för såväl år 1914 som år 1915, utgörande ersättningsbeloppet 304.073 kronor 61 öre för
vartdera året.

I den betydliga ökning, som enligt fondredogörelsen uppkommit under år 1916,
ingår ett belopp av 690,789 kronor, som utgör en överförd och hos domänstyrelsen
ännu innestående kapitaltillgång, vilken emellertid delvis består av ecklesiastika boställshavare
tillkommande andelar av influtna skogsförsäljningsmedel — storleken av
dessa andelar° kan ej exakt uppgivas — och således i själva verket motsvaras av en
kyrkofonden åvilande skuld. Frånräknade man sagda belopp, 690,789 kronor, skulle
ökningen under år 1916 bliva 1,745,272 kronor, sammanlagda ökningen under treårsperioden
3,188,203 kronor samt medeltalet av den årliga ökningen 1,062,734 kronor.

För övrigt är den under år 1916 uppkomna ökningen till mycket stor del att
hänföra till den stegrade skogsavkastuingen.

För ett rätt bedömande av såväl omförmälda finansplaner som ovan intagna tablå
rörande kyrkofondens räkenskaper och anledningarna till fondens tillväxt är nödigt
uppmärksamma, dels att i finansplanerna upptagits bland fondens utgifter hela det
belopp, 500,000 kronor, som enligt lagen den 9 december 1910 om emeritilöner för
präster högst^ må användas för beredande av sådana löner, och dels att hittills för
sagda ändamål ^ anvisats allenast 15,000 kronor årligen räknat från den 1 maj 1915,
vadan det förmånliga resultatet för kyrkofonden till icke ringa del är att hänföra till
det förhållandet, att några sådana löner, med nämnda obetydliga undantag, icke utgått.
Hade emeritilöner utgått till fulla beloppet, skulle fondens tillväxt under år
1916 (enligt fondredogörelsen samt efter frånräknande av det överförda kapitalbeloppet)
rätteligen hava utgjort 1,263,272 samt medeltalet av årliga tillväxten 580.734
kronor. Skulle åter under året hava utgått emeritilöner till belopp av 250,000 kronor,
vilket belopp kommittén i underdånigt utlåtande den 28 juni 1917 föreslagit
skola för ändamålet anvisas, skulle överskottet år 1916 hava uppgått till 1,513,272
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 253 höft. (Nr 286.) 6

Kyrkofondens
ställning
vid tiden
för löneregleringens

fullständiga
genomförande.

42

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 2S6.

kronor eller i runt tal minst 1,500,000 kronor. Sistnämnda belopp, 1,500,000° kronor,
synes kunna i och för de beräkningar kommittén bär att verkställa tagas såsom uttryck
för kyrkofondens nuvarande faktiska tillväxt för ar 1916.

I och med det nya avlöningssystemets successiva genomförande komma
ökade krav att ställas på kyrkofonden. En undersökning rörande fondens
inkomster och utgifter under övergångstiden, intill dess löneregleringen
blivit slutförd, skulle visserligen vara önskvärd, men kommittén har funnit
sig med hänsyn till en sådan undersöknings vidlyftiga beskaffenhet och
resultatets osäkerhet böra avstå därifrån. Av kommittén verkställda övriga
utredningar angående de ecklesiastika avlöningstillgångarna samt kyrkofondens
inkomster och utgifter giva emellertid ett bestämt stöd för antagandet,
att övergångsförhållandena såsom sådana icke komma att verka
försvagande på kyrkofondens ställning.

Kommittén lämnar härefter en redogörelse för de utredningar, varpå
kommittén grundar detta omdöme.

För att kunna framlägga en uppgift angående kyrkofondens sannolika ställning
vid löneregleringens fullständiga genomförande — vilket såsom förut nämnts kan anses
hava inträffat år 1925 — har kommittén låtit utreda dels i vilken män kyrkofonden
vid nämnda tid må behöva anlitas för prästerskapets avlöning eller erhålla överskott
av de till pastoratens disposition för prästerskapets avlöning ställda medel, dels ock
vilka fondens inkomster och utgifter i övrigt då må vara. Härvid bär den kyrkliga
organisationen ävensom prästernas löneförmåner upptagits efter de löneregleringsresolutiouer,
vilka vid tiden för utredningens verkställande förelågo av Kungl. Maj:t fastställda,
men eljest huvudsakligen efter de beräkningar, som lågo till grund för 1910
års beslut. Vidare har beräknats att emeritilöner utginge till det belopp, som nyss
här ovan vid beräkningen av fondens faktiska tillväxt förutsatts, nämligen 250,000 kronor.
I övrigt har man, i överensstämmelse med förfaringssättet vid uppgörandet av
den vid 1910 års riksdag framlagda finansplanen, vid denna utredning utgått från antagandet,
att de vid tiden för utredningen (år 1916) rådande ekonomiska förhållanden,
som bestämma fondens inkomster och utgifter — eller, i den män dessa förhållanden
påverkats av kristiden, de förhållanden, som beräknats skola då hava förelegat, om tiderna
varit normala — fortfarande bestodo vid den tidpunkt, då samtliga pastorat blivit
nyreglerade.

Av den sålunda verkställda utredningen har framgått, att vid tiden för löneregleringens
fullständiga genomförande det arliga överskottet för kyrkofonden kan, under
angi°en förutsättning, beräknas komma att ungefärligen motsvara det belopp, 1,500.000
kronor, som, på sätt nyss nämnts, angivits såsom kyrkofondens nuvarande faktiska tillväxt.

Emellertid har kommittén ansett sig icke kunna stanna vid detta resultat
utan vid bedömande av frågan om fondens framtida bärighet jämväl
tagit hänsyn till den ekonomiska utveckling, som måste tänkas fortgå under
övergångstiden, och till de förändringar i övrigt, som kunna inverka
på fondens ekonomi, såvitt sådana förändringar nu äro möjliga att beräkna.
Härvid är det särskilt följande faktorer, som ansetts böra komma i be -

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

traktande, nämligen den ökning, som enligt hittills vunnen erfarenhet är
att förvänta i avseende å den taxerade inkomsten inom landets skilda delar
och den härav härflytande ökningen i pastoratens bidrag till prästerskapets
avlöning, i den mån dessa bidrag skola återgäldas ur kyrkofonden, samt
den med sannolikhet fortgående ökningen i behållna skogsförsäljningsbeloppen.

Då, såsom förut nämnts, den nya löneregleringen praktisk taget kan anses vara
genomförd år 1925, har kommittén låtit, för att söka utreda fondens ställning vi
nämnda tid med iakttagande av den utveckling av de ekonomiska förhållandena, som
till samma tid kan vara att motse, verkställa en särskild utredning. Prästerskapets
löner hava härvid upptagits efter de löneregleringsresolutioner, vilka vid tiden för beräkningarnas
uppgörande voro av Kungl. Maj:t meddelade, men i övrigt huvudsakligen
till de belopp, som lågo till grund för 1910 års beräkningar med tillägg av den förhöjning
av 10 %, varom i det följande talas.

I avseende å den kyrkliga organisationen har räknats efter som denna skulle gestalta
sig efter genomförandet av de förändringar därutinnan, som hittills beslutats
eller som framlagts i 1909 års sakkunnigas tabeller.

Till följd av det ganska invecklade prästerliga avlöningssystemet har det för utredningens
utförande visat sig nödvändigt att pastoratsvis företaga en undersökning
dels angående beloppet av de inom pastoratet tillgängliga prästerliga avlöningstillgångarna,
dels i vilken omfattning dessa tillgångar beräknas behöva tagas i anspråk
till gäldande .av prästerskapets inom pastoratet avlöning eller lämna överskott, som
bör tillgodokomma kyrkofonden, dels ock i vilken mån kyrkofonden kan beräknas
komma att enligt 21 § löneregleringslagen få tillskjuta medel för prästerskapets avlönande
ävensom utbetala ålderstillägg och skjutsersättning.

Utredningens resultat har sammanförts i en finansplan, uppställd efter samma
system som ovan omförmälda och av följande utseende:

Finansplan (1925).

Inkomster.

1925 åra
finansplan

Församlingarnas tillgångar och bidrag till prästerskapets avlöning:

.......................................kronor 2,069,000: —

ej återgäldas ur kyrko .

...................................... » 6,090.500: — kronor 8.159.500

Kyrkofondens inkomster:

Ersättning för prästerskapets tionde........................kronor 4,366.000: —

Statsanslag ............................................................... » 304.074: —

Boställsavkastning, ingående till kyrkofonden......... » 160,000: —

Skogsförsäljningsmedel, brutto................................. » 2,250.000: —

överskott å församlingarnas avlöningstillgångar ... » 196,000: —

Ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar... . » 540,000:— » 7,816,074

Summa kronor 15,975,574

Arrende av löneboställen I
Avgälder, räntor m. m. |
Församlingsavgifter, som
fonden......................

44

Kung1. Maj:ts Kdd. Proposition AV 286.

Utgifter.

Löner för kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter......kronor 10,865,000:

Alderstillägg för kyrkoherdar och komministrar........................... » 100,000:

Ur kyrkofonden utgående skjutsbidrag till kyrkoherdar och komministrar
................................................................................. » 460.000

Arvoden åt kontraktsprostar............................................................ » 60,000

Arvoden och ålderstillägg åt adjunkter.......................................... » 325.000

Kostnadsersättning åt adjunkter för resa till tjänstgöringsort...... » 15,000

Anslag till e. o. präster för särskild prästerlig tjänstgöring......... > 35,000

Emeritilöner....................................................................................... » 250.000

Kostnad för skogsindelning och skogsskötsel................................. » 700,000

Ersättning för vissa å ecklesiastika boställens skogsmark belöpande

utskylder och besvär............................................................... » 50,000

Oförutsedda utgifter ........................................................................ » 100,000

överskott i kyrkofonden.................................................................. » 3,015,574

Summa kronor 15,975,574

Inkomstpoeter.

Arrenden
m. m.

Till förestående finansplan, av kommittén benämnd 1925 års finansplan,
fogar kommittén några upplysande anmärkningar i de delar, den
i mera väsentliga avseenden skiljer sig från den för 1910 års riksdag framlagda
finansplanen — i det följande kallad 1910 års finansplan.

Beträffande de särskilda under rubriken »inkomster» upptagna posterna

yttrar kommittén:

•/

Arrende av sådana lönebostaden, som uppstått av förutvarande bostadsboställen, samt
avgälder och räntor in. in. hava i anslutning till den av prästlöneregleringskommittén
på sin tid verkställda utredningen i 1910 års plan upptagits till sammanlagt 2,178,631
kronor*). Kyrkofondskommittén, som hade sig bekant, att avgälders och räntors belopp
mycket ökats efter den tid, prästlöneregleringskommittén företog siu utredning,
har därför under år 1916 inhämtat nya upplysningar angående inkomster av dessa
slag. Med stöd av dessa upplysningar och med iakttagande, beträffande arrendeavgifterna,
att för de jämförelsevis få bostadsboställen a i pastorat, tillhörande 1914 och
1915 års serier, beräknats de i gällande arrendekontrakt avtalade beloppen men i fråga
om det stora flertalet bostadsboställen den avkomst, som upptagits såsom beräknad i
prästlöneregleringskommitténs tabeller ser. A. tabell 3 kol. 26, skulle summan arrende,
avgälder och räntor m. m. böra antagas till 2,515,000 kronor. Vid fortgången av sitt
arbete har kommittén emellertid vunnit vissa upplysningar, som medföra, att sistnämnda
belopp måste anses för högt. Det har nämligen visat sig dels att vid utarrenderingar
av förutvarande bostadsboställen, som under senare tider ägt rum med anledning av
inträdande ny lönereglering, de betingade arrendena i högre grad än förut varit fallet
understigit de av prästlöneregleringskommittén beräknade, vartill orsaken huvudsakligen
lärer vara att söka i den betungande nybyggnadsskyldighet, som är ålagd arren -

*) Tillika upptogs såsom överskott å församlingarnas avlöningstillgångar ett belopp av
29,181 kronor. Detta belopp, som rätteligen bort frånräknas ovanstående summa, 2,178,631
kronor, ingår emellertid i denna och är sålunda dubbelfört.

45

Kung/. Maj:ls Nåd. Proposition Nr i''8ti.

datorn, och företrädesvis gör sig kännbar vid den första utarrenderingen, och dels att
Kungl. Maj:ts befallningshavande i stor utsträckning till arrendatorerna upplåtit
rätt att uppbära lägenbetsavgälder, vilka kommittén med anledning av stadgandet i
19 § 3 mom. prästlöneregleringslagen väntat skola direkt tillgodokomma kyrkorådet
och förty beräknat skola inflyta utöver arrendena. Tiden har ej medgivit kommittén
att hittills företaga den ganska omfattande utredning, som skulle erfordras för att
kunna mera noggrant fastslå det belopp, varmed de i de verkställda beräkningarna
ingående beloppen arrenden ecb lägenbetsavgälder böra nedsättas — förberedande åtgärder
i sådant syfte hava dock vidtagits — utan har denna nedsättning måst ske
efter eu mera summarisk beräkning. Enligt denna beräkning skulle summan av de
av prästlöneregleriugskommittén uppskattade arrendena böra sänkas med omkring

250,000 kronor och summan arrende, avgälder och räntor m. in. följaktligen upptagas
till 2,265,000 kronor. Av detta belopp beräknas 2,069,000 kronor komma församlingarna
till godo för avlönande av deras prästerskap samt återstående 19(3,000 kronor såsom
överskott å församlingarnas avlöningstillgångar ingå till kyrkofonden.

Vad angår beloppet försatnlingsnvjifter, som ej återgäldas ur kyrkofonden, framgår av
vad tillförene här ovan sagts, att pastoratens bidrag till prästerskapets avlöning är beroende
dels av det taxerade inkomstbeloppet inom pastoratet, så beräknat som 19 § 1 mom. löneregleringslagen
stadgar, och dels av beloppet övriga avlöningstillgångar inom pastoratet, nämligen
arrenden, lägenbetsavgälder och räntor ni. m. samt skogsförsäljningsmedel.

Statistiken visar, att det taxerade inkomstbeloppet inom pastoraten i stort sett är
statt i oavbruten stegring. Det har nu gällt för kommittén att söka utröna den norm,
efter vilken denna ökning kan antagas komma att fortskrida, och därefter utreda ökningens
inflytande på kyrkofondens ställning. I förstnämnda hänseende har kommittén
begagnat sig av en expert på området. I enlighet med dennes utredning hava pastoraten
ansetts böra för ändamålet indelas i två särskilda grupper, den ena innefattande
städer, köpingar, muuicipalsamhällen samt vissa andra större landskommuner, och den
andra övriga pastorat. I den förra gruppen har tillväxten befunnits vara större, motsvarande
normalt minst 5 % årligen, i den senare gruppen något mindre, motsvarande
normalt minst 3 % årligen. En särställning har intagits av Gottlands län, där den
årliga tillväxten ej ansetts kunna sättas högre än till 2 %.

Sedan med tillämpning av sagda beräkningsgrund företagits en uträkuing av
sannolika inkomstbeloppet inom varje pastorat, har därefter pastoratsvi3 verkställts eu
uppskattning av beloppet församlingsavgifter, som ej behöva återgäldas ur kyrkofonden,
därvid arrenden samt avgälder och räntor beräknats såsom nyss sagts ävensom
skogsförsäljningsmedlen antagits kunna upptagas efter grunder, som i det följande
närmare angivas. Beräkningen i fråga har givit till resultat ett belopp av 6,090,500
kronor.

I avseende å den verkställda beräkningen av de taxerade inkomstbeloppen och
den därpå grundade beräkningen av församlingsavgifterna torde böra framhållas, att
penningvärdets sjunkande tvivelsutan lärer komma att åtminstone några år framåt
föranleda till höjda taxeringar utöver det mått, som av kommitténs sakkunniga biträde
ansetts vara det normala. Den allmänna fastighetstaxering, som äger rum år 1918,
lärer sålunda ej undgå att taga starkt intryck av berörda förhållande. Att 1917 års
inkomsttaxering visat stark stegring är en känd sak. Till följd härav kan vara att
åtminstone under de närmaste åren förvänta församlingsbidrag till högre belopp än
av kommittén beräknats, något som i sin mån skulle förorsaka minskat bidrag från

Församlings avgifter.

Tionde ersättning.

Statsanslag.

Skogsförsälj

ningsmedel.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

kyrkofonden ock därigenom ökat överskott för densamma*). Å andra sidan kan det
tänkas, att just till följd av det sjunkande penningvärdet sådana ändringar vidtagas i
avseende å beskattningen, exempelvis genom förhöjning av det bevillningsfria avdraget,
att den förmodade förhöjningen i taxeringen, i vad den överskrede det normala måttet,
komma att tillika med sina nyssnämnda följder helt eller delvis motverkas. Men den
möjligheten är icke heller utesluten, att den högkonjunktur, som nu är rådande såsom
en följd av kriget, förr eller senare förbytes till lågkonjunktur samt att till och med
den beräknade normala tillökningen i inkomstbeloppet och därav föranledd förhöjning
i församlingsavgifterna under någon tidsperiod kommer att utebliva eller efterträdas
av en tillbakagång. Det kunde därför möjligen med visst fog ifrågasättas, om ej för
vinnande av största möjliga säkerhet de till grund för 1925 års plan beräknade försatt!
lingsbidragen borde något nedsättas. Då emellertid beräkningarna, sådana de föreligga,
äro gjorda med försiktighet, synes någon nedsättning icke behöva ifrågakomma.

Ersättningen för prästerskåpets tionde upptogs i 1910 års plan, efter en av
prä9tlöneregleringskommittén gjord beräkning, till 3,897,954 kronor. Såsom framgår
av lagen den 9 december 1910 om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets
tionde samt om ersättning därför fastställes ersättningen i fråga efter viss
grund pastoratvis av kammarkollegium efter hand som äldre lönereglering upphör att
gälla. Det har visat sig, att de sålunda fastställda beloppen med omkring 12 % överstiga
de beräknade. Med anledning härav har i 1925 års plan förstnämnda summa
upptagits till ett med 12 % förhöjt belopp eller i runt tal 4,366,000 kronor.

Statsanslaget, i 1910 års plan beräknat till 371,514 kronor, har i 1925 års plan
upptagits med det belopp, 304,074 kronor, vartill det blivit av Kungl. Maj:t fastställt.

Skogsförsäljningsmedlen, brutto**), upptogos i 1910 års plan till 850,540 kronor.
Efter nämnda tid hava medlen i fråga avsevärt ökats, något som torde varit beroende
huvudsakligen på ökat virkesuttag, utom beträffande de senare åren, då även stegrade
virkespriser väsentligt bidragit. Särskilt hava försäljningsmedlen för det år 1916 försålda
virket nått en betydande ökning till följd av den våldsamma höjning, virkesprisen
då varit underkastade.

Att företaga en beräkning av skogsmedlens sannolika belopp år 1925 är givetvis
förenat med stora vauskligheter, särskilt med hänsyn till de undantagsförhållauden,
vartill krigsåren givit anledning. I allt fall måste man vid en sådan beräkning bortse
från de abnorma priser, som varit gällande under den hittills rådande högkonjunkturen
i avseende å trävarumarknaden.

*) Framhållas bör, alt det endast är i en del pastorat, som höjd taxering föranleder
ökat församlingsbidrag, företrädesvis i pastorat, där maximidebiteringen av 6 öre för varje
tiotal av pastoratets hela inkomstbelopp förekommer. Detta är, såsom av det följande framgår,
förhållandet i omkring 65—52 % av pastoraten. I övriga pastorat — och dessa äro
de bärkraftigaste och de, där den största inkomstökningen i regeln äger rum — förorsakar
den höjda taxeringen i regeln blott, att utdebiteringen per tiotal av varje inkomstbelopp blir
lägre.

**) Härmed avses försäljningsmedlen efter avdrag av försäljnings- och avverkningskostnader
men utan avdrag av skogsindelnings- och förvaltningskostnader samt kostnader för
skogsodlings- med flera arbeten för skogsskötsel^ främjande m. m.

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

I vilkeu mun denna högkonjunktur kan komma att äga bestånd eller efterföljas
av en starkare eller svagare depression, därom kunna vitt skilda meningar råda.

För annat ändamål har kommittén låtit verkställa en utredning i fråga om den
avkastning, som de ecklesiastika skogarna kunna antagas komma att giva i framtiden.
penna utredning grundades på förutsättningen, att skogarnas avkastningsförmåga skulle
ökas genom införande av en intensivare skötsel, något som åter vore beroende på
ökning av skogspersonalen och bättre tillgång på skogsarbetare. Förhoppningarna att
åtminstone under den närmaste framtiden kunna tillförsäkra de ecklesiastika skogarna
sådan förbättrad vård synas emellertid för närvarande mycket små. Efter vad domänstyrelsen
i särskilda till Kungl. Maj:t avgivna underdåniga yttranden framhållit, rådet''
nämligen inom skogsstaten eu personal brist, som först efter ett Hel tal år kan beräknas
vara avlägsnad. I sådant avseende torde allenast behöva hänvisas till styrelsens utlåtande
den 30 november 1916 i fråga om enhetliga grunder för beräkning av pastoraten
tillkommande avkastning från ecklesiastika bost Ilens skogar samt den 25 april
1917 angående delar av den norrländska skogsvårdskommitténs betänkande och i anledning
av de skogssakkuunigas för södra Sverige betänkande. Till följd härav synes det
vara oundvikligt att vid de beräkningar, som nu äro i fråga, i väsentlig mån bortse
från den ökade intensitet i skogsvården, som kommittén funnit önskvärd, och från den
ökning i avkastningen, som skulle följa av eu sådan förbättiing. Likaledes är tillgången
pa skogsarbetare för närvarande otilli äcklig. Däremot anser kommittén befogat
att förutsätta att, när en återgång äger rum från den nuvarande kristidens höga virkespriser,
priserna i allt fall skola kommaatt stanna ovanförde priser,som voro rådande vid kristidens
början. Till virkesprisens uppehållande vid större höjd än förut medverka åtskilliga
omständigheter, ej minst den att under krigsåren gjorts åtskilliga uppfinningar avseende
virkets tillgodogörande för ett flertal nya ändamål, såsom inom den kemiska industrien.

Vid övervägande av vilket belopp som, utan att beräkningens säkerhet äventyras,
ma kunna antagas, har kommittén stannat vid medeltalet emellan skogsförsäljningsbeloppen
för åren 1914 och 1915, sådana dessa belopp framgå ur domänstyrelsens
räkenskaper. Detta medeltal utgör 2,206,994 kronor, vilket må kunna avrundas till

2,250,000 kronor. I avseende a detta belopp skulle till äventyrs kunna förväntas invändningar
gående ut pa att det vore för högt beräknat. Sålunda kunde möjligen
framhallas, att de under saväl ar 1914 som år 1915 uttagna virkesmängderna i väsentlig
mån överstigit de enligt hushållningsplanerna beräknade samt att det med hänsyn till
den omordade personalbristen och otilli äckliga tillgången på skogsarbetare kunde vara
osäkert, om även för framtiden en dylik större virkesmängd skall kunna uppehållas.
Likaledes skulle kanske kunna erinras, att man ej utrett i vilken mån det ökade virkesuttaget,
vilket fortgått även under år 1916, skett på bekostnad av virkeskapitalet,
samt att det därför kunde visa sig nödigt att även av sådant skäl framdeles inskränka
virkesuttaguingen. Slutligen kau tänkas en hänvisning till det för tillfallet
brydsamma läget på trävarumarknaden, som åtminstone i övre Sverige synes kunna
giva anledning till väsentliga inskränkningar i timmeravverkningarna, något som
skulle medföra en oberäknelig nedgång i kyrkofondens inkomster, likasom till de ofantligt
uppdrivna arbetspriserna, vilka till stor del motväga de höga virkespriserna. Åven
om det finge anses sannolikt, att berörda omständigheter eller en eller flera av dem
skulle verka därhän, att skogsförsäljuingsmedlen för ett eller annat år koinme att nedgå
under ovannämnda belopp, kunna dock åberopas skäl, som tala för att samma belopp
likväl må godtagas såsom medeltal. Främst är därvid att framhålla, att till följd av
de abnormt höga virkespriser, som voro gällande år 1916, försäljningsbeloppet för detta

Överskott å
församlingarnas
avlöningstillgångar.

Känta och
arman vinst
å kyrkofondens
tillgångar.

Utgifts poster.

Löner för
kyrkoherdar
och komministrar.

48 Kung1. Majds Nåd. Proposition Nr 2S6.

år uppgick till nära det dubbla av sagda medeltal. Därtill kan läggas att, oberoende
av huruvida avverkningen under år 1917, såsom icke lärer vara osannolikt, kvantitativt
varit mindre än under de närmast föregående åren, virkesförsäljningarna även under
ar 1917 tvivelsutan betingat ett sammanlagt försälj ningsbelopp, överstigande ifrågavarande
medeltal. På grund härav och med hänsyn till vad kommittén, enligt vad
förut nämnts, antagit i fråga om de framdeles beräkneliga virkespriserna måste tagas
för visst att, även om försäljningssumman ett eller flera år i framtiden till äventyrs
skulle nedgå under det angivna beloppet, 2,250,000 kronor,_ likväl medeltalet av försäljningssummorna
för de kommande åren icke skall understiga samma belopp.

I detta sammanhang torde icke böra lämnas utan uppmärksamhet, att en ökning i
skogsavkastningen icke uteslutande gynnar kyrkofonden utan delvis kan lända vederbörande
pastorat till förmån genom att föranleda till minskade församlingsavgifter, varjämte under
övergångstiden ökningen kan i viss omfattning komma tjänstinnehavaren till godo.

I avseende å beräkneliga överskottet å församlingarnas avlöningstillgångar torde
få hänvisas till det föregående.

llänta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar upptagas i 1910 års plan till
279,347 kronor, beräknat efter dåvarande kapital och räntefot. Efter sagda tid bär
kyrkofondens kapitalbehållning icke obetydligt ökats och måste antagas komma att till
följd särskilt av de år 1916 betingade skogsförsäljuingssummorna, vilka torde till huvudsakligaste
delar inflyta först år 1917, under detta år i än större omfattning tillväxa.
På grund härav och med hänsyn till högre räntefot måste vara att förvänta ökad
ränta och annan vinst på kyrkofondens kapitaltillgångar. Kommittén har antagit beloppet
kunna — efter den i fondräkenskaperna vid 1916 års slut upptagna behållningen
samt eu räntefot av i medeltal 41/., % — beräknas till 540,000 kronor.

I fråga om utgiftsposterna i 1925 års finansplan anför kommittén:

Lönerna för kyrkoherdar och komministrar, inbegripet lönetillägg enligt 4 g
löueregleringslagen, hava i 1910 års plan upptagits till sammanlagt 10,160,603 kronor.
Detta belopp, som till följd av 1910 års riksdagsbeslut bör omfatta även avlöningen
för så kallade ständiga adjunkter, vilka avsetts skola träda i stället för vissa komministrar,
bör icke oväsentligt förhöjas utöver det beräknade. Det har nämligen visat
sig, att de löner, som av Kungl. Maj:t fastställas, med i medeltal omkring 10 % överstiga
dem, som lågo till grund för 1910 års beräkningar, något som huvudsakligen är
beroende därpå, att vid löneregleringarnas fastställande tillämpningen av 4 § 1 mom.
löneregleringslagen ansetts böra ifrågakomma i vidsträcktare omfattning än beräknat
varit. Om därför prästerskapets löner upptagas efter de löneregleringsresolutioner,
vilka vid tiden för beräkningen voro av Kungl. Maj:t meddelade, men i övrigt huvudsakligen
till de belopp, som lågo till grund för 1910 års beräkningar, med tillägg av
10 % förhöjning, utgöra lönerna ett belopp av 10,865,000 kronor*).

*) De löner, som ingå i beloppet 10,160,603 kronor, äro ej fullt jämförliga med de
löner, vilka kommittén lagt till grund för sina beräkningar. Enligt Kungl. Maj:ts förslag till
1910 års riksdag voro beräkningsgrunderna delvis olika, bland annat i avseende å lönernas
maximibelopp, vilka där satts högre. Vidare hava en del komministrar ersatts med adjunkter
med lägre avlöning. Detta tillika med den omständigheten, att någon procentuell förhöjning
givetvis ej kunnat ske för de präster, för vilka maximilön beräknats, är huvudsakliga förklaringen
till att beloppet, 10,865,000 kronor, med avsevärt lägre procenttal än 10 överstiger
förstnämnda belopp, 10,160,603 kronor.

Kung!. Majäs Nåd. Proposition Nr 280.

49

För ålJeyrstillägg för kyrkoherdar och komministrar kommer,
de ökade lönerna, ett lägre belopp att utgå, varför en sänkning
från 325,448 kronor till i runt tal 100,000 kronor.

såsom eu följd av
här kali företagas

Ur kyrkofonden utgående skjut sbidrag till kyrkoherdar och komministrar hava i
1910 ars plan upptagits till 150,000 kronor. På grundvalen av hittills meddelade
löneregleringar bör beloppet beräknas till omkring 460,000 kronor.

Emeritilöner upptogos i 1910 års plan till det belopp, 500,000 kronor, vartill de
enligt lagen den 9 december 1910 om emeritilöner för präster högst må kunna uppgå
Genom kungörelsen den 26 november 1914 förordnades att från och med ecklesiastikaret
1915 1916 finge till extra ordinarie präster från kyrkofonden utgå tillsvidare

högst tio emeritilöner, vardera till belopp av 1,500 kronor. Sedermera har fråga uppstått
om tilldelande av emeritilöner åt ordinarie präster. På grund av ”remiss
yttrade sig kommittén häröver den 28 juni 1917 och tillstyrkte därvid, att sådana
loner finge utgå från och med ecklesiastikåret 1919—1920 samt att det årliga belopp,
vartill emeritilöner för ordinarie och extra ordinarie präster högst finge uppgå, måtte
bestämmas till sammanlagt 250,000 kronor.

AMerstiiligg.

Skj utsbiilrAg.

K in eri ti löner.

Detta ärende är ännu beroende på Kung], Maj:ts prövning. Som synes
hav kommittén emellertid ansett sig böra räkna med ett belopp emeritilöner
av den storlek, kommittén sålunda föreslagit.

~ fö* skog sindelning och skogsskötsel har i 1910 års plan beräknats till

222,oOO kronor. Denna kostnad — som enligt domänstyrelsens räkenskaper belöpte sig
till omkring 350,000 kronor för år 1915 — måste antagas komma att framdeles hö^st
väsentligt ökas utöver vsui som för närvarande utgår. Den motsedda ökningen torde göra
S1g gällande särskilt i fråga om dels den ersättning, som utgår för skogsstatens bestyr
med de ecklesiastika skogarna, och dels kostnaden för skogsodlings- och andra arbeten
för skogsskötselns främjande. I förra avseendet är att erinra att, sedan domänstyrelsen
i fråga om ersättningen för skogsstatens bestyr med de ecklesiastika skogarna vilken
ersättning för närvarande uppgår till allenast mellan 10,000 och 20,000 kronor, i underdånig
skrivelse den 27 september 1911 föreslagit förändrade grunder för ersättningens
beräknande, varigenom beloppet komme att utgöra omkring 142,000 kronor, styrelsen
i ett utlåtande den 30 november 1916 på förekommen anledning anmält, att styrelsen
damera funnit, att det i skrivelsen den 27 september 1911 beräknade beloppet måste på
grund av senare inträffande förhållanden avsevärt höjas. Frågan är nu åter beroende på
domänstyrelsens handläggning, och kommittén saknar således för närvarande möjlighet
att ens till närmelsevis bedöma, huru stark ökningen i avseende å denna utgiftspost kan
förväntas bliva, eller från vilken tid densamma må vara att beräkna. Höjningen av
kostnaden för arbeten för skogsskötselns främjande torde vara oundviklig till följd av
saväl stigande arbetspris som behovet av en mera intensiv skogsskötsel. Även omfattningen
av denna förhöjning, vilken är beroende jämväl av tillgången på arbetskraft,
ar ytterst svar att nu uppskatta. Det torde emellertid vara försiktigt att i avseende å
de nu förevarande beräkningarna förutsätta, att kostnaderna i fråga komma att uppgå
till sammanlagt minst dubbla nuvarande beloppet eller alltså 700,000 kronor.

Slutligen torde för mötande av oförutsedda utgifter böra beräknas visst belopp
förslagsvis 100,000 kronor.

Kostnad for
skogsindslning
och
skogsskötsel.

Oförutsedda

utgifter.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 253 höft. (Nr 286.J

7

50

KyrkofomUkommitténs

förslag till
sättet för
utgörande av
krigstidstillägg
och
krigstidshjälp.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Xr 286.

I enlighet med nu omförmälda 1925 års finansplan skulle — under förutsättning
att de år 1910 fastställda grunderna för prästerskapets avlöning bibehållas oförändrade
och att det ej heller inträffar mera avsevärda, nu ej beräkneliga förändringar i avseende
å de bestämmelser, som reglera de inkomster, varmed prästerskapets avlöning bestrides,
samt att de fondens utgifter, vilka icke utgöra bidrag till sagda avlöning, utgå efter
samma normer som hittills — överskottet för kyrkofonden under verksamhetsåret 1925
kunna beräknas till minst 3,000,000 kronor.

Kommittén anser sig emellertid böra betona, hurusom de av kommittén verkställda
beräkningarna delvis äro byggda på antaganden, vilkas riktighet det är omöjligt
att, framför allt inför ovissheten om huru nuvarande krigstidsförhållanden komma att
utveckla sig, med någon större grad av sannolikhet bedöma, men att det dock synes
kommittén befogat att påstå, att det föreligger ringa sannolikhet för att de beräknade
minimibeloppen icke skola uppnås.

Då det härefter för kyrkofondskommittén gällt att taga ståndpunkt
till frågan om sättet för utgörande av krigstidstillägg och krigstidshjälp åt
prästerna i de nyreglerade pastoraten, har kommittén ifrågasatt, huruvida
hela bördan av krigstidsunderstödet borde läggas på kyrkofonden. Såväl av
hänsyn till vikten av att fondens förmåga att tjäna de ändamål, för vilkas tillgodoseende
den ursprungligen tillkommit, icke äventyras som ock av rent
principiella skäl har kommittén funnit sig böra föreslå, att även pastoratens
avlöning stilig ångar inom ramen för den i löneregleringslagen stadgade
maximiutdeb itering en tagas i anspråk för krigstidstilläggets och krigstidshjälpens
utgörande, ifråga om ett vart pastorat dock endast såvitt angår .dess
prästerskap. Kommittén undantager emellertid härvid lönetilläggen åt det
tjänstgörande extra ordinarie prästerskapet (utom så kallade ständiga adjunkter)
samt för ecklesiastikåret 1917 — 1918 beräknat krigstidstillägg och krigstidshjälp,
vilka utgifter kommittén anser böra helt och hållet gäldas ur
kyrkofonden.

Med avseende på den fara för kyrkofondens bestånd, det skulle kunna
medföra, om fonden ensam anlitades för ifrågavarande ändamål, anför kommittén: Det

måste för kommittén framstå såsom ett synnerligen viktigt statsintresse, att
kyrkofonden bibehålies vid sådan ställning, att den även för framtiden kan fylla sitt
ändamål att icke blott ytterst ansvara för prästerskapets avlöning och betrygga möjligheten
för den kyrkliga organisationens utveckling utan även bereda trygghet för att
även de mindre bärkraftiga pastoraten icke behöva betungas med utgifter för ifrågavarande
ändamål utöver den gräns riksdagen vid regleringen år 1910 förutsatte. Härvid
måste hänsyn jämväl tagas till penningvärdets fall, som nödvändiggör, att den kapitaltillväxt,
som under de senare åren uppstått för fonden och vilken till stor del kompenserar
denna förändring i penningvärdet, icke för framtiden äventyras. Att betunga
fonden med förbindelser av sådan omfattning, att deras fullgörande skulle med sannolikhet
medföra en fortgående förminskning av fondens kapital, bör därför enligt kommitténs
mening icke ifrågakomma.

51

KungI. Maj;tit AVJrf. Proposition AV 286''.

Måhända skulle man vara benägen att göra gällande, att det icke vore förenat
med något allvarligare äventyr, om man nu i det ifrågavarande hänseendet pålade
kyrkofonden utgifter, som toge i anspråk mer än fondens efter ovan angivna grunder
beräknade årliga överskott medgåve. Stöd för eu sådan mening skulle man möjligen
vilja finna däri, att man, såsom förut berörts, till följd av nuvarande höga virkespriser
k ande med ganska stor visshet påräkna, att fondens överskott för år 1917 bleve större
än som beräknats, och kanske hade anledning hoppas på ett liknande förhållande för
år 1918, varjämte kunde åberopas, att här endast är fråga om ett provisorium.

Häremot vill kommittén genmäla, att det synes kommittén vara allt för oförsiktigt,
att på antagandet om oberäknat rika skogsförsäljningsmedel (eller andra nu ej beräkneliga
inkomster) grunda ett förfogande över kyrkofondens tillgångar, allra helst man
icke lärer kunna undgå att räkna med ett ekonomiskt bakslag men saknar möjlighet
att bedöma när och med vilken kraft det kan komma att drabba. Må vara att frågan
för närvarande närmast rör sig om ett fåtal års lönetillskott och att det därför kunde
anses vara av mindre betydelse, om en kapitalförlust härunder vore att motse för kyrkofonden
; men det får ej förbises, att det för närvarande är omöjligt att fälla något omdöme
om dyrtidens varaktighet. Så vitt nu kan bedömas synes vara anledning att antaga,
att den rådande krisen kommer att sträcka sina verkningar långt framåt i tiden
och att dessa ännu ej nått sin höjdpunkt. Det synes därför ofrånkomligt att, då de
gäller beräkningar av den betydelse för kyrkofondens bestånd som den nu föreliggande,
räkna, som om behovet av löneförbättring för prästerskapet skulle vara av jämförelsevis
mera varaktig beskaffenhet. Till det anförda kommer ytterligare en omständighet, som bör
föranleda till att icke nu överskrida fondens betalningsförmåga, nämligen att man icke
för närvarande kan bedöma, om icke förhållandena utveckla sig därhän, att krigstidsuuderstödet
åtminstone något eller några följande år anses böra gå utöver det mått,
som kommittén vid beräkningarnas uppgörande förutsatt, samt att det följaktligen måste
tillses, att fonden icke betages förmågan att vidkännas ytterligare utgifter, om starkare
påfrestningar skulle ifrågakomma.

I allt fall torde man ej böra bedöma den föreliggande frågan om krigstidsunderstöd
isolerat, det vill säga rätta beslutet efter huruvida fonden under året och eventuellt
nästföljande år förmår bära den behövliga utgiften, utan det lärer vara oundgängligt att
tillse, om fonden även i framtiden, om sådant visar sig nödigt, kan draga en motsvarande
börda.

Beträffande de principiella skäl, som enligt kommitténs åsikt tala för
den av kommittén föreslagna anordningen att fördela utgifterna för krigstidstillägget
och krigstidshjälpen mellan kyrkofonden och pastoraten, yttrar
kommittén:

Kyrkofonden har endast subsidiär skyldighet att bidraga till prästerskapets avlöning.
Den primära skyldigheten är ålagd vederbörande pastorat inom de gränser,
vilka finnas angivna i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.

Sagda lag uttalar dessutom i 1 § såsom regel, att varje tjänstgörande kyrkoherde
och komminister skall erhålla — jämte fri bostad och viss ersättning för skjuts i tjänstärenden
— lön i penningar så beräknad, att honom därigenom beredes en efter tjänstegrad
och ämbetsåligganden ävensom levnadskostnaderna i orten eller andra särskilda förhållanden
lämpad anständig bärgning.

Då nu krigstidstillägget och krigstidshjälpen äro behövliga just för att tillgodose

52

Kungl. Maj:ts 1Säd. Proposition Nr 286.

befattningshavarens befogade kraf på den anständiga bärgning, varom i ovanberörda
1 § förmäles, skulle det blott innebära en fullföljd av de grunder, som i lagen tilllämpas,
om man i skälig omfattning för krigstidstilläggets och krigstidshjälpens utgörande
anlitade pastoratens bidragsskyldighet.

Någon principiell betänklighet mot att låta pastoraten inom den stadgade maximigränsen,
således intill ett belopp, motsvarande 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal
kronor av pastoratens hela inkomstbelopp, deltaga i anskaffandet av de för krigstidsunderstödets
utgörande erforderliga medlen kan efter kommitténs uppfattning så mycket
mindre framställas, som den tvärtom överensstämmer med de i lagen antagna grundsatserna.
Anordningen innebär blott att man för det avsedda ändamålet använder de
skattemedel, som redan i princip ställts till förfogande i avlösning för den forna tiondeskyldigheten,
och den innefattar tillika ett fortskridande på utjämningens väg. Enviss
orättvisa skulle för övrigt ligga däri, att kyrkofondens tillgångar, vilka visserligen äro
avsedda för tillgodoseende av kyrkans gemensamma behov men närmast hava till
ändamål att komma till användning till förmån för de svagare pastoraten, nu toges i
anspråk jämväl för de bärkraftigaste, vilkas bidragsskyldighet ej behövt anlitas i samma
utsträckning som de svagares. Och i avseende å kyrkofonden medför anordningen i
fråga att även kyrkofonden fullgör den insats, som är fonden genom lagen anvisad,
nämligen att bispringa pastoraten, så snart dessa nått gränsen för sina förpliktelser.

Kommittén har låtit undersöka, huru det ställer sig inom de olika
pastoraten med avseende å utdebiteringen av de till prästerskapets avlöning
avsedda församlingsavgifterna.

Enligt beräkningar, grundade på den nuvarande ekonomiska ställningen, skulle
efter löneregleringens genomförande 65,43 % av pastoraten få vidkännas utdebitering
till maximibeloppet; om i betraktande tages den utveckling, som förväntas äga rum
under tiden till år 1925, komme antalet sådana pastorat efter beräkningarna att utgöra
allenast 52,7 9 %. För de återstående pastoraten vore utdebiteringen lägre; den skulle
för 19,13 (29,71) % av pastoraten stanna vid 3 öre eller därunder, för 7,06 (6,70) %
vid 3—4 öre, för 4,37 (5,53) % vid 4—5 öre och för 4,01 (5,24) % vid ett belopp, som
överstiger 5 men understiger 6 öre, allt för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av
pastoratets hela inkomstbelopp. Ehuru 1910 års lagstiftning åsyftat och även genomfört
en ganska långt gående utjämning av skattskyldigheten till prästerskapet, kvarstår
således ännu härutinnan en icke obetydlig olikhet. Det är av naturliga skäl företrädesvis
i de bärkraftigare pastoraten, som utdebiteringen stannar vid de lägre beloppen.

Vid övervägande av frågan om den grund, efter vilken fördelningen
av krig stid stillägg et och krigstidshjälpen mellan kyrkofonden och pastoraten,
bör äga rum, har kommittén ansett riktigast och lämpligast att härutinnan
måtte följas de bestämmelser, som äro givna i 19 och 21 §§ löneregleringslagen.

För innehållet i dessa lagrum har jag i det föregående (sid. 9) redogjort.

Med utgångspunkt från de undersökningar, varpå 1925 års finansplan
vilar, har kommittén låtit verkställa en utredning, huru stor del av de för
detta år beräknade krigstidstilläggen för ordinarie befattningshavare och

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 286.

53

så kallade ständiga adjunkter skulle, under antagande att de koimne att
utgå med 200 kronor jämte 30 % av löneförmånerna samt med ett maximum
av respektive 1,700 och 2,000 kronor, kunna utgöras genom församlingsavgifter
och huru mycket komme att betunga kyrkofonden. Utredningen,
som företagits pastoratsvis, har givit vid handen, att för krigstidstillägget
skulle medelst församlingsavgifter, fallande inom stadgad
maximidebitering av 6 öre, gäldas ett belopp motsvarande respektive 28,7 %
och 28,G % av det hela, vadan kyrkofonden hade att svara för 71,3%, respektive
71,4%. Vidare har befunnits, att av rikets pastorat, vilka beräknats
komma att efter löneregleringens genomförande utgöra 1,373, 725
pastorat icke skulle behöva vidkännas någon utgift för krigstidstilläggets
utgörande, därför att de redan uppnått maximidebiteringen, samt ytterligare
omkring 120 på den grund att tillägget helt bestredes av arrendeoch
skogsmedel, som eljest skolat tillfalla kyrkofonden.

I sagda utredning har ej kunnat inbegripas krigstidshjälpen, alldenstund
denna ej är beroende av lönens storlek utan av den beskattade inkomstens
belopp i förening med vissa personliga förhållanden (giftermål,
barnantal). Med tillämpning av nyssnämnda procentuella fördelning torde
emellertid med så stor noggrannhet, som må vara erforderlig för den
föreliggande undersökningen, kunna beräknas, huru mycket av krigstidshjälpen
skulle behöva gäldas av kyrkofondens medel.

Samma procenttal, som avvunnits den verkställda utredningen, hava
ansetts kunna läggas till grund för en mera summarisk beräkning beträffande
de för åren 1918—1919 samt 1919 —1920 erforderliga beloppen.

Vad åter angår för ecklesiastikåret 1917—1918 beräknat krigstidstillägg
och krigstidshjälp har, såsom förut nämnts, kommittén tänkt
sig, att detsamma borde helt och hållet gäldas ur kyrkofonden. Om sådant
anslag beviljas, kommer det nämligen att utgå först efter ecklesiastikårets
slut och så gott som samtidigt med motsvarande understöd för nästföljande
år. Det har därför och av skattetekniska skäl synts kommittén, att någon
del därav ej borde läggas på pastoraten.

De siffror, som på ovannämnda sätt erhållits, hava sammanförts i
nedanstående tablå, däri jämväl upptagits dels det för år 1917—1918
erforderliga beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp, dels ock de disponibla
årliga överskotten i kyrkofonden, sådana dessa antagits efter förut
omförmälda beräkningar. Därjämte har upptagits en beräkning av det
för år 1925—1926 behövliga beloppet, under förutsättning att tillskottet
skulle utgå efter den för år 1917—1918 antagna grunden, ävensom införts
siffror från utredningen om tillskottets storlek under förutsättning
av 50 % förhöjning och 2,500 kronors maximum.

54

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Tablån ter sig på följande sätt:

Tablå

utvisande dels beräknade beloppet krigstidstillägg och krigstidshjatp åt präster i
nyreglerade pastorat, dels kyrkofondens beräknade överskott och dels sagda krigstidsunderstöds
fördelande till utgörande av pastoraten och kyrkofonden.

A. Krigstidstillägg 15 % av lönen, maximum 800 kronor; krigstidshjälp enligt kungörelsen den 29 maj 1917. — B. 1
Krigstidstillägg 200 kronor jämte 30% av lönen, maximum 1,700 kronor; krigstidshjälp enligt kungörelsen den 29 maj
1917 med 50 % förhöjning jämte utsträckning till löntagare med högst 4,000 kronors taxerad inkomst. — B. 2. Krigstidstillägg
= B. 1, dock maximum 2,000 kronor; krigstidshjälp = B. 1. — C. Krigstidstillägg 50% av lönen, maximum
2,500 kronor; krigstidshjälp = B. 1.

■

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

Ordinarie präster och stäudiga adjunkter.

E. o. präster (utom
ständiga adjunkter).

Samt!.

präster.

Summa
{belopp att
gäldas av
kyrkofon-den (kol.
6 och 9).

Kr.

Kyrkofon-dens be-räknade

| Ecklesia-stikår.

Krigs-1 tidstill-Wgg

Kr-

Krigs

tids-

hjälp.

Kr.

Av summan i kol.
4 gäldas

Krigs-| tids-

Krigs-

tids-

Summa
(gäldas
av kyr-kofon-den).

Kr.

Summa
krigstids-tillägg och
krigstids-hjälp (kol.
4 och 9).

Kr.

Kr.

av pasto-raten.

Kr.

av kyrko-fonden.
Kr.

{tillagg.

Kr.

hjälp.

Kr.

Kr.

A.

1917-1918

382,851

8,040

390,891

%

390,891

52,410

4,560

56,970

447,861

447,861

1,350,000

1925-1926

1,789,500

23,070

1,812,570

520,208

1,292,362

52,410

4,560

56,970

1,869,540

1,349,332

3,000,000

B. 1.

1918-1919

1,420,356

32,025

1,452,331

416,833

1,035,548

89,360

6,840

96,200

1,548,581

1,131,748

1,675,000

1919-1920

1,940,356

41,145

1,981,501

568,691

1,412,810

89,360

6,840

96,200

2,077,701

1,509,010

1,725,000

1925-1926

3,817,600

68,955

3,886,555

1,115,441

;2,771,114

89,360

6,840

96,200

3,982,755

2,867,314

3,000,000

B. 2.

1918-1919;

1,486,6S4

32,025

1,518,709

434,351

1,084,358

89,360

6,840

96,200

1,614,90^

1,180,558

1,675,000

!l919—192d

2,039,184

41,145

2,080,329

594,974

1,485,355

89,360

6,840

96,200

2,176,529

1,581,555

1,725,000

11925-1926

4,056,200

68,955

4,125,155

1,179,794

2,945,361

89,360

6,840

96,200

4,221,355

2,192,770

3,041,561

3,000,000

C. j

1918-1919;

i

2,054,305

32,025

2,086,330

596,690

1,489,640

99,600

6,840

106,440

1,596,080

1,675,000

1919—1920

2,809,930

41,145

2,851,075

815,407

2,035,668

99,600

6,840

106,440

2,957,515,

2,142,10S

1,725,000

1925-1926

5,547,450

63,955

5,616,405

1,606,292

4,010,113

99,600

6,840

106,440

5,722,845

4,116,553

3,000,000

55

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 280.

Av berörda tablå framgår bland annat, att kyrkofonden, under förutsättning
att för gäldandet av krigstidstillägg och krigstidshjålp få anlitas
de inom pastoraten tillgängliga prästlönemedlen, i den mån dessa ej tagits
i anspråk för prästlönernas gäldande, skulle under de närmaste åren äga
tillräcklig bärkraft för bestridande av krigstidstillägget och krigstidshjälpen,
beräknade så som vid alternativen B. 1 och B. 2 angivits. Med
tillämpning av alternativ B. 1 skulle kyrkofonden även vid tiden för löneregleringens
fullständiga genomförande förmå utgiva krigstidstillägget och
krigstidshjälpcn till den del de ej gäldades av pastoraten. Däremot komme
vid sistnämnda tid med tillämpning av alternativ B. 2 ett underskott på
omkring 40,000 kronor att uppstå. Kommitténs beräkningar äro emellertid,
framhåller kommittén, gjorda med den försiktighet, att ett jämförelsevis
så ringa belopp ej kan förrycka fondens ställning.

Mot de av kyrkofondskommittén föreslagna principerna för det ifrågavarande
understödssystemets finansiering hava kammarkollegium och statskontoret
icke haft något att erinra. Beräkningarna av kyrkofondskommitténs
bärighet synas — yttra nämnda myndigheter — såvitt ämbetsverken
vid en mera summarisk granskning kunnat finna, uppgjorda med
all möjlig noggrannhet och tillbörlig försiktighet. Ämbetsverken kunna
.emellertid ej underlåta att betona den stora vanskligheten av dylika beräkningar
för en så långt framskjuten tid som år 1925.

De inom ecklesiastikdepartementet tillkallade särskilda sakkunniga anföra
i denna fråga'':

Genom nådiga beslutet den 28 september 1917, varigenom kyrkofondskommittén
anbefalldes att till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande, huruvida och i vad mån
genom anvisande av medel ur kyrkofonden tillgång kunde beredas att tilldela krigstidsunderstöd
åt prästerna i de nyreglerade pastoraten, lämnades från Kungl. Maj:ts sida
eu bestämd anvisning på en utväg till anskaffande av för ändamålet erforderliga medel.
Det synes ock de sakkunniga ligga närmast till hands att tänka sig, att kyrkofonden,
ur vilken Kungl. Maj:t förut anvisat bidrag till upphjälpande av det oreglerade
prästerskapets av dyrtiden försvårade ekonomiska ställning, s. k. lönetillskott, jämväl
skall tagas i anspråk, då det gäller att bereda prästerskapet i de enligt 1910 års
lönelagar reglerade pastoraten hjälp i dess av dyrtiden orsakade brydsamma läge.

Frågan är då, om kyrkofonden är i stånd att möta de anspråk, som skulle komma
att ställas på densamma, därest krigstidsunderstöd enligt de föreslagna grunderna
bleve prästerskapet beviljat att odelat utgå ur kyrkofonden. Det kan härvid enligt de
sakkunnigas mening icke nog starkt betonas, av vilken betydelse det är, att fonden
icke anlitas över förmågan utan bibehålies i eu sådan ställning, att den framför allt
kan tillgodose de intressen, som torde utgöra dess huvuduppgifter, nämligen att ytterst
ansvara för prästerskapets avlöning och betrygga möjligheten för den kyrkliga
organisationens utveckling samt att verka till utjämning och begränsning av församlingarnas
bidragsskyldighet till prästerskapets avlöning.

Kammarkollegium

och statskontoret.

Departe mentssak ktmniga.

56

Departe mentschefen.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286

Nu synas de av kyrkofondskommittén företagna undersökningar och beräkningar
rörande kyrkofondens bärighet — vilka beräkningar de sakkunniga av naturliga skäl
icke kunnat i någon mån närmare kontrollera men som de i likhet med kammarkollegium
och statskontoret vid den granskning, det varit de sakkunniga möjligt att ägna
desamma, trott sig finna omsorgsfullt gjorda — giva vid handen att, därest krigstidsunderstödets
ntgöraude konime att odelat påvila kyrkofonden och denna därutöver
framgent, såsom hittills, anlitas för att, vilket de sakkunniga finna högst behjärtansvärt,
genom lönetillskott åvägabringa en nödvändig förbättring av vissa av de oreglerade
prästernas löneinkomster, ej blott fondens beräkneliga årliga överskott utan
jämväl en del av dess kapitaltillgångar måste tagas i anspråk.''* Som det efter de sakkunnigas
förmenande icke kan komma ifråga att för det avsedda ändamålet tillåta en
förminskning av fondens kapital, torde det vara oundgängligt att söka finna någon utväg,
varigenom eu del av bördan lyftes från kyrkofonden.

Kyrkofondskommittén har givit en lösning, som synes de sakkunniga lycklig,
nämligen den att för varje pastorat i första hand låta det för krigstidsunderstöd åt dess
präster erforderliga beloppet utgå av de medel, som enligt 19 § löneregleringslagen
äro anslagna till prästerskapets avlöning, och i den ordning, som i samma § angives,
samt subsidiärt, i enlighet med i 21 § nämnda lag föreskrivna grunder, ålägga kyrkofonden
bidragsskyldighet. Härigenom skulle den föreliggande frågan lösas °på ett för
kyrkofondens bestånd betryggande sätt samtidigt med att man, såsom kommittén framhåller,
komme att bygga på en i löneregleringslagen redan fastslagen princip.

Då det icke lärer kunna påräknas, att av statsmedel tillgång skulle beredas till
utfyllande av det medelsbehov för ändamålet, som kyrkofondskommittén icke utan ingrepp
i sitt kapital kan täcka, synes den av kyrkofondskommittén föreslagna anordningen
vara den enda tänkbara, därest överhuvud rättvisa skall kunna vederfaras
ifrågavarande präster i deras krav på hjälp under kristiden. På sätt framgår av den
av kommittén upprättade tablå över, bland annat, krigstidsunderstödets fördelande till utgörande
av pastoraten och kyrkofonden kommer dock kyrkofonden att bära huvudparten
av kostnaderna; krigstidsunderstödet för ecklesiastikåret 1917—1918 och lönetilläggen
till det extra ordinarie prästerskapet skulle den ju komma att bära i sin helhet.

Såsom de sakkunniga påpekat, torde det från början hava varit
Kungl. Maj:ts avsikt att, för den händelse det visade sig, att prästerskapet
i de nyreglerade pastoraten vore i behov av krigstidstillägg och krigstidshjälp,
söka utverka, att kyrkofondens medel enbart finge för ändamålet
tagas i anspråk. Då nu behovet för bemälda präster av dylikt understöd
är klarlagt men det, enligt de av kyrkofondskommittén verkställda, till
synes med noggrannhet och förtänksamhet utförda beräkningarna, befunnits,
att om kyrkofonden ensam finge vidkännas kostnaden för utgörande
av krigstidstillägget och krigstidshjälpen, dess bestånd skulle kunna sättas
i fara, kan jag icke annat än i likhet med de sakkunniga finna, att den
utväg, som av kyrkofondskommittén föreslagits, nämligen ett fördelande
av utgifterna för understödet mellan pastoraten och kyrkofonden enligt
de i 19 och 21 §§ löneregleringslagen angivna grunder, måste tillgripas.

Betydelsen av att kyrkofondens kapital bibehålies oförminskat, sär -

57

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 286.

skilt under nu rådande osäkra förhållanden på det ekonomiska området,
torde man icke från något i förhållandena insatt hål] vilja bestrida. likaledes.
synes enighet kunna råda därom, att, då enligt den i 1910 års lagstiftning
fastslagna principen varje pastorat har att i främsta rummet
själv svara för avlönandet av sitt prästerskap, det är en konsekvent utveckling
av denna princip, att pastoraten i första hand även ikläda sig
kostnaden för det krigstidstillägg och den krigstidshjälp, som med nödvändighet
erfordras för att prästerna må finna flen »anständiga bärgning»,
varom 1 § i löneregleringslagen talar, detta dock naturligtvis under den
förutsättningen, att pastoratens bidragsskyldighet hålles inom de gränser,
som i löneregleringslagen angivits, d. v. s. ej utsträckes utöver de stadgade
6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela
inkomstbelopp.

Inom de bärkraftigaste kommunerna — särskilt städerna — lärer
hittills utdebiteringen till prästerskapets avlöning i regel icke ens hava
nått upp till de 3 öre, som församlingarna i första hand skola tillskjuta
för ändamålet. Dessa kommuner skulle då själva vidkännas hela utgiften
för krigstidstillägget och krigstidshjälpen. För de svagare kommunernas
del åter korame kostnaden att till större delen eller helt och hållet falla
på kyrkofonden. Denna skulle, enligt vad kommittén beräknat med utgångspunkt
från förhållandena vid tiden för den nya löneregleringens fullständiga
genomförande, komma att bära mera än två tredjedelar av krigstidstillägget
och krigstidshjälpen, under det att mindre än en tredjedel
därav skulle utgöras av pastoraten.

Jag finner mig alltså böra biträda vad kyrkofondskommittén härutinnan
föreslagit.

4. Erforderliga lag- och författningsbestämmelser.

Enligt kyrkofondskommitténs mening skulle för anordnande av krigstidstillägg
och krigstidshjälp åt prästerna i de nyreglerade pastoraten i enlighet
med av kommittén föreslagna grunder erfordras ändringar i eller tillägg
till dels lagen om kyrkofond den 9 december 1910 och dels lagen om reglering
av prästerskapets avlöning av samma dag; dock att för tillgodoseende
av det extra ordinarie prästerskapets (med undantag av de ständiga adjunkternas)
behov av krigstidstillägg någon särskild ny lagbestämmelse icke
skulle erfordras.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 satnl. 253 höft. (Nr 286.)

Erforderliga
lag- och
författningsbestämmelser.

Kyrkofonds kommittén.

Lagbestäm melser.

8

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Kommittén yttrar i berörda avseende närmare följande:

Med stöd av 6 § 7 mom. kyrkofondslagen, jämfört med 12 § löneregleringslagen,
möter intet hinder för Kungl. Maj:t att tillgodose det extra ordinarie prästerskapets
behov av krigstidstillägg (de så kallade ständiga adjunkterna i nyreglerade
pastorat härvid dock undantagna), på det sätt att — såsom för år 1916—1917 skett
genom ovanberörda kungörelse den 2 oktober 1917 — förordnande meddelas om en
förhöjning i det arvode, som skall utgå till varje tjänstgörande adjunkt, eller i det
anslag, som enligt 6 § 8 mom. kyrkofondslagen beviljas extra ordinarie präst för
särskild prästerlig tjänstgöring. .

Däremot innefattar kyrkofondslagen hinder för beviljande såväl av krigstids hjälp
åt extra ordinarie präster i den form, som angives i kungörelsen den 29 maj 1917,
som ock av vare sig krigstidstillägg eller krigstidshjälp till ordinarie präster, för vilka
lönereglering enligt nya lagen trätt i tillämpning, och till dem, som under sa kallad
långvakans uppehålla befattning i sådant pastorat, samt till så kallade ständiga adjunkter
i pastorat av samma beskaffenhet.

För att kunna ur kyrkofonden bereda samtliga de präster, varom nu är fråga,
krigstidstillägg och krigstidshjälp varder sålunda nödigt att i samma ordning, vari
kyrkofondslagen tillkommit, vidtaga ändring i eller tillägg till kyrkofondslagen, åsyftande
ett stadgande av innebörd att av kyrkofonden må utgöras krigstidstillägg och
krigstidshjälp eller annat därmed jämförligt lönetillägg till sådana präster, varom här
är fråga.

Därest understödet åt innehavare av prästerliga emeritilöner anses böra ur kyrkofonden
gäldas, kräves likaledes ändring i eller tillägg till kyrkofondslagen. _

För att tillförbinda pastoraten skyldighet att, såsom av kommittén ifrågasatts,
bidraga till krigstidsunderstödets utgörande bliver vidare nödigt att vidtaga ändring i
eller göra tillägg till löneregleringslagen.

För de ifrågasatta ändringarna eller tilläggen till kyrkofonds- och
löneregleringslagarna fordras, påpekar kommittén, hänvändelse till såväl
riksdag som kyrkomöte, vilka båda representationer deltaga i stiftandet av
de lagar, som gälla på området. Fn årlig dylik hänvändelse, som borde
bliva en följd av nödvändigheten att för varje år pröva behovet av ifrågavarande
krigstidsunderstöd och graden därav, finner kommittén böra undvikas.
Den yttrar i berörda avseende:

Då behovet av krigstidstillägg och krigstidshjälp och i än vidsträcktare mån graden
av detta behov givetvis måste prövas för varje år, skulle, om riksdag och kyrkomöte
skulle även härutinnan höras, erfordras en årlig hänvändelse till båda representationerna,
något som skulle medföra behovet av årliga kyrkomöten så länge behovet i fråga
gör sig gällande. — Att kyrkomötet skulle lämna ett generellt medgivande men riksdagens
årliga medgivande inhämtas lärer ej kunna tänkas, eftersom medgivandet, såsom
av det sagda framgår, måste lämnas i lagform, för vilken fordras lika lydande
beslut av båda representationerna. _

Fn årlig hänvändelse synes emellertid ej behövlig, om den erforderliga^ lagstiftningen
erhåller det innehåll, kommittén i det följande föreslår. Detta är så mycket

50

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 286.

mera påkallat, som årliga kyrkomöten allenast för nu ifrågavarande ändamål givetvis
böra, om möjligt, undvikas.

Beträffande den avfattning, lagbestämmelsen borde erhålla till undvikande
av en dylik årlig hänvändelse till riksdag och kyrkomöte, yttrar
kommittén:

I avseende å lagbestämmelsens innehåll synes för ändamålet fullt tillräckligt att
begränsa detta till en föreskrift, huvudsakligen, att så länge krigstidtillägg och krigstidsbjälp
eller annat dylikt lönetillskott efter grunder, som av riksdagen godkännas, utgår
till befattningshavare i statens tjänst, lönetillägg efter enahanda grunder och för motsvarande
tid, efter ecklesiastikår räknat, må efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande
utgå till ifrågavarande präster.

Då verkningarna av denna lagbestämmelse göras beroende av att lönetillägg av
nu ifrågasatt slag utgår till befattningshavare i statens tjänst, vilket åter förutsätter
att riksdagen för dessa senare befattningshavares vidkommande prövar behov av sådant
lönetillägg föreligga, synes det kommittén, som om en sådan avfattning av lagen, som
nyss angivits, skulle motsvara sitt ändamål.

Kommittén förbiser ej, att förhållandena kunna utveckla sig därhän, att det
reglerade prästerskapets behov av lönetillskott ej skulle kunna tillgodoses med stöd av
en lag av föreslaget innehåll. Det kan exempelvis inträffa, att krigstidens verkningar
befinnas bestående och därför föranleda till omreglering av lönerna för befattningshavarna
i statens tjänst, varigenom krigstidstillägg och krigstidshjälp eller annan motsvarande
löneförbättring för dem ej vidare behöves. Om då ej tillika sker omreglering av
prästerskapets löner, utan prästernas behov av lönetillägg kvarstår, kan med åberopande
av den ifrågasatta lagen lönetillägg ej beviljas dem. Kommittén anser emellertid,
att om av denna eller annan anledning lagen skulle bliva satt ur tillämplighet,
prästerskapets befogade anspråk bör på annat, efter de förändrade förhållandena lämpat
sätt tillgodoses.

De nya lagbestämmelserna anser kommittén böra erhålla formen avtilläggslag
till löneregleringslagen och kyrkofondslagen. Till stöd härför
anföres:

Då de ifrågasatta nya bestämmelserna äro av allenast provisorisk karaktär, i
det att deras giltighet torde böra göras beroende dels av den förhöjning i levnadskostnaderna,
som uppstått eller kan komma att uppstå till följd av det nu pågående
kriget, dels av att lönetillskott av liknande anledning tillerkännes befattningshavare
i statens tjänst, synes mindre lämpligt att vidtaga ändring i de gällande lagarna
utan låta de nya bestämmelserna få formen av tilläggslag.

Det lagförslag, som sålunda enligt kommitténs mening bör framläggas
till antagande av riksdag och kyrkomöte, föreslår kommittén skola erhålla
följande lydelse:

i

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Författnings bestämmelser.

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

samt lagen om kyrkofond samma dag.

Där med anledning av den förhöjning i levnadskostnaderna, som uppstått eller kan
komma att ytterligare uppstå till följd av det nu pågående kriget eller som efter krigets slut
kan komma att fortbestå såsom följd av de av kriget föranledda förhållanden, Konungen
i enlighet med grunder, som av riksdagen godkännas, beviljar krigstidstillägg och
krigstidshjälp eller annat därmed jämförligt lönetillskott åt befattningshavare i statens
tjänst, må efter Konungens närmare bestämmande lönetillägg efter enahanda grunder
och för motsvarande tid, efter ecklesiastikår räknat, utgå till präster, för vilka lönereglering
enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910
trätt i tillämpning, samt till extra ordinarie präster, för vilka föreskrifterna i 12, 13

och 14 §§ samt 25 § första stycket samma lag skola lända till efterrättelse.

Lönetillägg för kyrkoherde och komminister samt sådan adjunkt, varom i 14 §
3 mom. lagen om reglering av prästerskapets avlöning förmäles, gäldas såsom i 19, 20,

21 och 22 §§ samma lag stadgas; dock att hela det belopp, som anvisas att utgå i

lönetillägg för ecklesiastikåret 1917—1918, betalas ur kyrkofonden.

Lönetillägg till annan extra ordinarie präst än ovan sagts utgår ur kyrkofonden.

De föreskrifter, som för tillämpning av bestämmelserna i denna lag finnas erforderliga,
meddelas av Konungen.

Rörande de författningsbestämmelser, som för tillämpningen av den
föreslagna lagen skulle bliva erforderliga och vilka bestämmelser enligt
kommitténs mening böra meddelas av Kungl. Maj:t, yttrar kommittén:

Sålunda lärer behövas särskild kungörelse, motsvarande ovanberörda kungörelse
den 29 maj 1917 angående krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare i
statens tjänst och innefattande dels de allmänna grunderna för lönetilläggens utgående
och dels föreskrifter beträffande sättet för tilläggens utbetalning. Yad dessa senare
beträffar torde de böra innehålla bland annat kompletterande bestämmelser till nådiga
kungörelsen den 24 juli 1914 angående utbetalning från kyrkofonden av vissa anslag
till prästerskapets avlöning och redovisning av vissa för prästerskapets avlöning avsedda
medel, som uppbäras av vederbörande kyrkoråd.

Åtskilligt av vad som bör upptagas i omförmälda kungörelse angående tillämpningen
av den ifrågasatta lagen torde framgå av vad kommittén i det föregående anfört.
Det torde emellertid ej tillhöra kommittén att i nu förevarande sammanhang vidare
yttra sig angående kungörelsens innehåll, än mindre framlägga förslag till dess lydelse.
Dock anser kommittén sig böra meddela, att kommittén tänkt sig nödvändigheten av
att domkapitlet för varje befattningshavare fastställer beloppet av såväl krigstidstillägg
som krigstidshjälp; och torde blanketter till ansökningar om krigstidshjälp böra tillhandahållas
de sökande på kyrkofondens bekostnad.

61

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 280.

1 detta sammanhang framhåller kommittén, hurusom det torde böra tagas
under övervägande om ej, så länge lönetillägg av ifrågavarande slag varda
erforderliga, det må vara nödigt att varje ecklesiastikår före lönetilläggets
beviljande företaga en undersökning om kyrkofondens förmåga att bära den
lör ändamålet behövliga utgiften. Särskilt bleve en sådan undersökning
oundgänglig, om en förhöjning av lönetilläggen vidtoges.

Kammarkollegium och statskontoret tillstyrka bifall till det av kommittén
framlagda lagförslaget, dock med följande erinran:

Beträffande kommitténs lagförslag skulle möjligen kunna framhållas en viss betänklighet
mot formuleringen, i vad den innebär bundenhet för Kungl. Maj:t att vid
beviljande av krigstidstillägg och krigstidslijälp åt vederbörande prästerskap ovillkorligen
tillämpa enahanda grunder» i avseende å understödets mått, som gälla i fråga
om befattningshavare i statens tjänst. Därav skulle nämligen strängt taget, för
dst fall att procentsatsen av krigstidstillägg i dess förhållande till avlöningen bleve
sa betydligt förhöjd, att fonden icke kunde tåla motsvarande merbelastning, följa, antmgen
att. fonden äventyrades eller ock att, med hänsyn härtill, ifrågavarande dyrtidshjälp
icke ens till någon del kunde anvisas att utgå. Betänkligheten är dock
egentligen endast av teoretisk art. Det lärer väl nämligen utan vidare få antagas,
att under den nyss nämnda förutsättningen frågans ordnande skulle bliva föremål för
ny utredning och prövning med särskild hänvändelse till riksdag och kyrkomöte.

De sakkunniga anföra rörande den lagtekniska frågan följande:

Lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 och lagen
om kyrkofond av samma dag äro stiftade under samverkan med riksdag och kyrkomöte.
Ett genomförande av det tilltänkta understödssystemet kräver, såsom kyrkofondskommittén
påpekat, såvitt angår krigstidstillägg och krigstidshjälp åt ordinarie
präster, så kallade långvakansvikarier och ständiga adjunkter ävensom emeritiavlönade
präster nya lagbestämmelser, åsyftande dels att bereda möjlighet att för ändamålet
använda kyrkofondens medel, dels ock att ålägga pastoraten bidragsskyldighet till krigstidsunderstödet
åt de ordinarie prästerna, långvakansvikarierna och ständiga adjunkterna.
Den nya lagstiftningen fördrar hänvändelse till riksdag och kyrkomöte, en
hänvändelse som ju rätteligen borde ske årligen, då behovet av krigstidsunderstöd åt
prästerna i likhet med statstjänstemannens behov av dylikt understöd — bör varje
år komma under omprövning.

8akkuiiniga anse önskligt, att årligen återkommande kyrkomöten för
ifrågavarande ändamål, med hänsyn till de besvärliga och även kostsamma anstalter,
som äro förbundna med dylika möten, undvikas. Genom en lag av det innehåll, kyrkobön
dskommittén föreslagit, synes nämnda olägenhet vara undanröjd. Som allmänna
kyrkomöten skola hallas vart femte ar, förefaller det dock de sakkunniga, som om
skäl förefunnes att, da sadant kyrkomöte är samlat, dess mening rörande frågan om
lagens fortsatta ^giltighet inhämtades, förutsatt att överhuvud bestämmelser av ifrågavarande
slag da äro erforderliga. I enlighet härmed hava de sakkunniga ansett sig

Kammarkollegium
och
statskontoret.

Departem
en tesakkunniga.

62 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

böra föreslå intagandet i lagen av en bestämmelse, avseende att pa antytt sått begränsa

lagens giltighet. ... . . . . ,

De sakkunniga kunna i övrigt icke obetingat ansluta sig till det iramlagda lag*

förslaget. ...

Med den avfattning, kyrkofondskommittén givit lagen, synes densamma lämna
rum för tvivel, huruvida den avser att tillerkänna prästerskapet krigstidsunderstöd
jämväl för ecklesiastikåret 1917—1918. Rätten härtill torde böra genom en uttrycklig
lagbestämmelse tillförsäkras prästerskapet.

De sakkunniga hava — såsom av det föregående inhämtas — ansett, att idraga om
prästerskapet andra grunder borde i vissa avseenden tillämpas för krigstidstilläggets
utgående än ifråga om statens befattningshavare, nämligen, förutom i de fall, där avvikelser
betingas av de särskilda förhållanden, som råda ifraga om det prästerliga
avlöningssystemet, beträffande rätten till grundplåt och till krigstidstillägg från mera
än en befattning samt ifråga om skyldigheten att vidkännas avdrag a krigstidstillägget
vid åtnjuten tjänstledighet för svag hälsas vårdande. Vidare torde man hava att räkna
med att det krigstidsunderstöd, som finnes böra tillerkännas statens befattningshavare,
kan erhålla sådant matt, att ett understöd av motsvarande storlek icke kan i den
ordning, som här föreslagits, tillgodokomma prästerskapet, enär kyrkofondens bärighet
härigenom kunde äventyras. Med hänsyn till nu angivna förhallanden torde åt lagen
böra°givas en avfattning, som bättre än uttrycket »enahanda grunder» inrymmer be rörda

avvikelser. .

De sakkunniga hava förut betonat vikten av att kyrkofonden icke genom det
ifrågasatta krigstidsunderstödets beviljande tages i anspråk i vidare, man än att den
utan minskning av sitt kapital fortfarande och i främsta rummet förmår bestrida de
utgifter, som eljest enligt lag och författning skola av fonden utgöras. Också har
kyrkofondskommittén, enligt vad dess utlåtande giver vid handen, avsett, att för ändamålet
endast dess beräkneliga årliga överskott skulle tagas i anspråk, men kommittén
har tydligtvis ej ansett nödigt att häråt giva uttryck i de nya lagbestämmelserna. De
sakkunniga finna det dock försiktigast, att i lagen inryckes en bestämmelse av den
innebörd, att för utgörandet av krigstidsunderstödet åt prästerskapet icke ma för
något år av kyrkofondens medel tagas i anspråk mera än fondens återstående
överskott för nästföregående år, sedan samtliga fonden eljest åvilande utgifter blivit

bestridda. „

Beträffande sättet för utgörandet av krigstidsunderstödet åt det ordinarie prästerskapet
och de ständiga adjunkterna skulle enligt kommitténs förslag lagen endast
innehålla en hänvisning till vissa lagrum i 1910 års löneregleringslag, vilka angiva
sättet för anskaffandet av det ordinarie prästerskapets och de ständiga adjunkternas
löner. För den, som är fullt insatt i de regler, som i detta hänseende gälla, lämnar
nog ej heller en dylik hänvisning rum för något tvivel om vad densamma innebär.
Eu sådan kunskap kan dock icke hos menige man förutsättas, hör en lekman, som
utan att förut hava tagit del av kommitténs utlåtande, läser lagförslaget, torde det
efter läsningen icke stå klart, huru vid gäldandet av det ifrågakomma krigstidsunderstödet
skall förfaras. Ett förtydligande av lagen i denna del har därför synts de sakkunniga
önskligt, och hava de i sådant syfte verkställt en omredigering av densamma.

Av kyrkofondskommittén har framhållits det berättigade i att innehavare av
prästerliga emeritilöner tillerkännes krigstidsunderstöd enligt samma grunder, som äro
eller bliva bestämda för dylikt understöd åt f. d. befattningshavare i statens tjänst,
men kommittén har icke låtit någon föreskrift i sådant syfte inflyta i den föreslagna
lagen. Kommittén synes alltså hava ansett frågan härom böra lösas särskilt för sig.

63

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 28(>.

De sakkunniga, som förut uttalat sig för att jämväl de emeritiavlönade prästerna
borde beredas dylikt understöd från kyrkofonden, finna det emellertid lämpligt, att
denna fråga kommer till avgörande i ett sammanhang med frågan om krigstidsunderstöd
åt prästerskapet i de nyreglerade pastoraten, varför bestämmelse härom torde böra
intagas i den nya lagen.

Beträffande till sist den nya lagens rubricering synes med hänsyn såväl till lagens
provisoriska karaktär som därtill, att en lags rubrik lämpligen bör angiva det ämne,
lagen behandlar, det vara att föredraga, att den ifrågasatta lagen, i stället för att
såsom kyrkofondskommittén föreslagit angivas blott och bart såsom en tilläggslag till
lönereglerings- och kyrkofondslagarna, betecknas såsom »lag angående lirigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa e. o. präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner».

Under åberopande av vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, som
jämväl funnit lämpligt att i övrigt företaga vissa omredigeringar av kyrkofondskommitténs
förslag i ämnet, att den nya lagen måtte erhålla följande
lydelse:

Lag

angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa e. o. präster
och innehavare av prästerliga emeritilöner.

1 §•

Till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering enligt lagen om reglering
av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 trätt i tillämpning, samt till
extra ordinarie präster, med avseende å vilkas löneförmåner föreskrifterna i 12, 13 och 14 §§
samt 25 § första stycket samma lag skola lända till efterrättelse, må efter Konungens
närmare bestämmande för ecklesiastikåret 1917—1918 utgå krigstidstillägg och krigstidshjälp,
därvid de grunder, som angivas i nådiga kungörelsen den 29 maj 1917 angående
krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens
tjänst, i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse.

2 §•

För tiden efter ecklesiastikåret 1917—1918 må, där Konungen i enlighet med
grunder, som av riksdagen beslutas, förordnar om tilldelande av krigstidstillägg och
krigstidshjälp eller annat därmed jämförligt understöd åt befattningshavare i statens
tjänst, i den mån hinder ej möter av vad i 4 § sägs, efter Konungens närmare bestämmande
krigstidsunderstöd, som nu nämnts, efter liknande grunder och för motsvarande
tid, efter ecklesiastikår räknat, utgå till de i 1 § omförmälda präster.

Innehavare av prästerlig eineritilön äger i enlighet med de närmare bestämmelser,
Konungen meddelar, för samma tid uppbära krigstidstillägg; skolande i fråga omsådan
förmån de grunder, som äro eller varda fastställda för krigstidstillägg eller annat dylikt
understöd åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, äga motsvarande'' tillämpning.

3 §■

Krigstidsunderstöd åt kyrkoherde och komminister samt sådan adjunkt,
varom i 14 § 3 mom. lagen om reglering av prästerskapets avlöning förmå -

Departe mentschefen.

64 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 286.

les, skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den män sådant
erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar,
på sätt och i den ordning 11 § första stycket samt 19 och 20 §§ samma
lag stadga.

Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd åt de i första stycket
avsedda präster såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt större belopp än
som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal av pastoratets hela inkomstbelopp,
skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande
beloppet.

Krigstidstillägg och krigstidshjälp för ecklesiastikåret 1917—1918 ävensom sådant
krigstidstillägg och krigstidshjälp till annan extra ordinarie präst än ovan sagts samt
krigstidstillägg till innehavare av prästerlig emeritilön gäldas ur kyrkofonden.

4 §•

Kyrkofonden må ej för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande
av krigstidsunderstöd, varom här är fråga, än som motsvarar fondens återstående överskott
för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter
blivit bestridda.

5 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, meddelas
av Konungen.

Denna lag gäller till dess nästa allmänna kyrkomöte sammanträder.

Det extra ordinarie prästerskapets behov av krigstidstillägg (dock med
undantag för de ständiga adjunkterna) torde Kungl. Maj:t vara oförhindrad
att, på sätt kyrkofondskommittén framhållit, tillgodose med stöd
av 6 § 7 mom. i lagen om kyrkofond den 9 december 1910, jämförd med
12 § löneregleringslagen.

Vad åter angår krigstidshjälp åt nyssberörda extra ordinarie präster
samt krigstidstillägg och krigstidshjälp åt ordinarie präster och ständiga
adjunkter ävensom krigstidsunderstöd åt präster med emeritilöner erfordras
för att, i enlighet med vad förut sagts, tillförbinda pastoraten att deltaga
i bestridandet av ifrågavarande lönetillägg och för att kyrkofondens medel
må kunna, på sätt föreslagits, för ändamålet tagas i anspråk, stiftandet av
nya lagbestämmelser, innebärande ändringar i lagen om reglering av
prästerskapets avlöning och lagen om kyrkofond, båda av den 9 december
1910, och skola härvid medverka såväl riksdag som kyrkomöte.

Jag har förut varit i tillfälle att framhålla, hurusom för varje år en
prövning a^ prästernas behov av krigstidstillägg och krigstidshjälp och av
styrkan av detta behov måste äga rum. För undvikande av årliga kyrkomöten,
som skulle bliva en följd av nödvändigheten att varje år företaga
en dylik prövning, hava kyrkofondskommittén och de sakkunniga föreslagit,
att riksdag och kyrkomöte skulle lämna ett generellt bemyndigande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

G5

åt Kungl. Maj:t att efter enahanda eller liknande grunder, som av riksdagen
godkännas med avseende på krigstidsunderstöd åt statstjänarna, tilldela
dylikt understöd åt prästerna. Därmed skulle således den egentliga prövningen
av behovet läggas i Kungl. Maj:ts händer och Kungl. Maj:t äga
att i överensstämmelse eller huvudsaklig överensstämmelse med av riksdagen
för krigstidsunderstöd åt statstjänare beslutade grunder meddela de
närmare bestämmelser, enligt vilka krigstidstillägget och krigstidshjälpen åt
prästerna skulle utgå.

I likhet med kommittén och de sakkunniga finner jag det önskligt,
att årliga kyrkomöten icke för ändamålet behöva hållas. Detta önskemål
synes ju ock vunnet genom lagbestämmelser av det föreslagna innehållet.
Däremot kan jag icke biträda förslaget att åt Kungl. Maj:t ensam överlåta
omförmälda prövningsrätt med avseende å behovet för prästerna av
krigstidstillägg och krigstidshjälp eller, i enlighet med innebörden i de
sakkunnigas förslag, fastställandet inom vissa gränser av de grunder, efter
vilka krigstidstillägget och krigstidshjälpen till prästerna skola utgå. Då
jämlikt av Kungl. Maj:t den 15 mars 1918 meddelat beslut allmänt kyrkomöte
skall under år 1918 sammanträda å dag, som Kungl. Maj:t framdeles
bestämmer, böra de allmänna grunderna för det krigstidsunderstöd,
som må komma att utgå för ecklesiastikåren 1917—1918 och 1918 —1919
föreläggas såväl riksdagen som kyrkomötet till granskning och godkännande.
För tiden efter ecklesiastikåret 1918—1919 anser jag det ur alla synpunkter
lämpligast att ett enhetligt förfarande iakttages med avseende å samtliga
krigstidsunderstöd, så att, jämväl när det gäller krigstidstillägg och
krigstidshjälp åt prästerna, åt riksdagen förbehålles att efter prövning av
behovet av dylikt understöd bestämma grunderna för understödets utgående.
Kungl. Maj:t bör det i varje fall tillkomma att utfärda de närmare
föreskrifter, som må tarvas för tillämpning av beslut om dylikt
understöd.

Därest den ifrågasatta lagen och de av mig i det föregående förordade
principer för krigstidsunderstödets utgående vinna Kungl. Maj:ts samt riksdagens
och kyrkomötets godkännande, torde sedermera böra av Kungl. Maj:t
utfärdas dels en särskild kungörelse om krigstidstillägg och krigstidshjälp för
ecklesiastikåren 1917- 1918 och 1918—1919 åt de präster, varom här är
fråga, innefattande närmare föreskrifter i enlighet med nämnda principer
rörande sådant krigstidsunderstöds utgående, dels ock de övriga författningar,
som i ämnet kunna finnas erforderliga.

Beträffande den nya lagens innehåll och form i övrigt ansluter jag
mig i huvudsak till det förslag, som av de sakkunniga framlagts, såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 253 käft. (Nr 286.) 9

66 Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 286.

ägande större förtjänster än kyrkofondskommitténs i fråga om klarhet
och reda.

Den av de sakkunniga föreslagna beteckningen på lagen synes uttömmande
och giver bättre än den av kyrkofondskommittén ifrågasatta rubriken
en föreställning om lagens innehåll. Benämningen »tilläggslag» synes
mig böra undvikas, då — såsom här är fallet — fråga endast är om ett
provisorium.

Genom att, såsom de sakkunniga förordat, uppdela lagen i olika paragrafer,
vinnes åt förslaget ökad överskådlighet.

Vad angår förslagets 1 § synes det mig välbetänkt att i lagen införa
en uttrycklig bestämmelse, varigenom prästerskapet tillförsäkras rätt till
krigstidstillägg och krigstidshjälp även för ecklesiastikåret 1917—1918.
Kyrkofondskommitténs förslag synes härutinnan icke tydligt.

Som jag emellertid i det föregående i detalj redogjort för de allmänna
grunder, vilka jag anser böra följas vid tilldelandet av krigstidsunderstöd
åt ifrågavarande präster för ej mindre ecklesiastikåret 1917 —1918 än även
ecklesiastikåret 1918—1919, och jag har för avsikt, såsom jag redan antytt,
att hos Kungl. Maj:t hemställa, det riksdagens och kyrkomötets godkännande
av berörda allmänna grunder måtte inhämtas, synes 1 § böra
ändras därhän, att den kommer att avse jämväl ecklesiastikåret 1918—
1919, varjämte hänvisningen till kungl. kungörelsen den 29 maj 1917
torde böra bortfalla.

Lagens 2 § torde i följd härav böra innehålla bestämmelser rörande
krigstidsunderstöd åt ordinarie och extra ordinarie präster i nyreglerade
pastorat för tiden efter ecklesiastikåret 1918—1919.

Genom upptagande i lagen av en bestämmelse, motsvarande den i
sakkunnigförslagets 2 §: »i den mån hinder ej möter av vad i 4 § sägs»
torde åt Kungl. Maj:t möjlighet vara beredd att, där krigstidstillägg och
krigstidshjälp åt statens befattningshavare bestämmes till sådant mått,
att för ett motsvarande understöd åt ifrågavarande präster kyrkofondens
överskottsmedel icke skulle vara tillräckliga, vidtaga en med hänsyn härtill
nödvändig reglering nedåt av enahanda förmåner för prästerskapet.

De s. k. långvakansvikarierna i nyreglerade pastorat äro helt naturligt
inbegripna i stadgandena i 1 och 2 §§. Uttrycklig föreskrift härom torde
icke vara erforderlig.

Det förefaller även mig lämpligt att låta den ifrågasatta lagen omfatta
jämväl innehavare av prästerliga emeritilöner. Någon anledning att särskilt
för sig lagstifta rörande krigstidsunderstöd till dessa präster synes ej föreligga.
Bestämmelserna rörande krigstidsunderstöd åt präster med emeritilöner
torde lämpligen böra upptagas i en särskild paragraf.

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.

Under 3 § (4 § i mitt förslag) hava de sakkunniga upptagit bestämmelser
rörande sättet för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgörande.
Den av de sakkunniga härvid företagna omredigering av kyrkofondskommitténs
förslag är i mitt tycke tilltalande, emedan härigenom utan omsvep
utsäges, vilka de äro, som skola vidkännas kostnaden för krigstidstillägget
och krigstidshjälpen — pastoraten och kyrkofonden — samt huruledes vid
understödets gäldande skall tillgå.

Att jag i likhet med de sakkunniga finner en föreskrift av det under
4 § (5 § i mitt förslag) föreslagna innehåll nödvändig torde framgå av
vad iag förut sagt.

Vad angår den av de sakkunniga föreslagna begränsningen av lagens
giltighetstid kan jag för min del icke finna en dylik begränsning erforderlig.
Därigenom att behovet av krigstidsunderstöd åt prästerna varje år skulle
komma att bliva föremål för riksdagens prövning samt genom intagandet
i lagen av den föreslagna 5 § synes sådan garanti vara vunnen med avseende
på understödssystemets behöriga anordnande, att någon särskild
kontroll från kyrkomötets sida icke gärna kan vara av nöden. Ifrågakomna
bestämmelse torde därför böra utgå.

De jämkningar i övrigt, jag vidtagit i lagförslaget, torde ej tarva
något särskilt uttalande från min sida.

Härefter uppläste departementschefen ett i enlighet med hans nu avgivna
yttrande avfattat förslag till lag angående krigstidsunderstöd åt
präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster
och innehavare av prästerliga emeritilöner samt hemställde, det Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels antaga berörda av departementschefen nu upplästa
lagförslag;

dels ock för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående
till ifrågavarande präster för ecklesiastikåren
1917—1918 och 1918—1919 godkänna de allmänna
grunder, som för sådant understöd av departementschefen
förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Florin.