Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285.

1

Nr 285.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående inrättande
av en andre-arkivar ^befattning vid landsarkivet
i Lund m. mgiven Stockholms slott den 22 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels å ordinarie stat för landsarkivet i Lund uppföra en andre arkivarie
samt i anledning härav godkänna det i statsrådsprotokollet intagna,
av chefen för ecklesiastikdepartementet framlagda förslaget till ny ordinarie
avlöningsstat för nämnda landsarkiv, att tillämpas från och med år
1919, ävensom i samband därmed besluta, att från och med samma år
den enligt kungl. kungörelsen den 11 juni 1909 angående ny stat för
landsarkiven m. in. fastställda staten för vartdera av landsarkiven i Vadstena,
Uppsala och Lund med däri sedermera vidtagna ändringar icke
vidare skall gälla beträffande landsarkivet i Lund;

dels förklara, att för åtnjutande av de i den nya staten för landsarkivet
i Lund upptagna avlöningsförmånerna skola gälla de i kungörelserna
den 11 juni 1909 och den 4 juli 1913 stadgade avlöningsvillkor för
befattningshavare vid landsarkiv, dock beträffande den nye andre arkivarien
vid landsarkivet med de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
tillägg och jämkningar;

dels, i händelse av godkännande av det framlagda statförslaget, öka
det ordinarie anslaget till riks- och landsarkiven med 3,900 kronor;

dels ock till ersättning åt extra biträden vid landsarkivet i Lund anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 1,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

-i ^.t.•> «

a? i neli(U*miorä

tamd ''tu

in nvjrfiMih åfäOTöi

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

noiimig .nfot»

1 sand. 252 höft.

liv afl eb nött

(Nr 285.)

mm il it

k to häri

1

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285.

Inrättande ar
en andre-arkirariebefattning
vid
landsarkivet i
Land m. m.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Rydén yttrade härefter:

Då jag den 14 januari 1918 för Kungl. Maj:t anmälde anslagsbehoven
under åttonde huvudtiteln för år 1919 omförmälde jag, att riksarkivarien
i skrivelse den 29 november 1917 hos Kungl. Maj:t gjort framställning
angående uppförande å ordinarie stat för landsarkivet i Lund av en andrearkivariebefattning
m. m. ävensom att detta ärende remitterats till löneregleringskommittén
för avgivande av utlåtande. Tillika anförde jag, att
om proposition i ämnet hunne föreläggas 1918 års riksdag, därvid borde
tagas under närmare omprövning jämväl frågan, huruvida anledning förelåge
att vidtaga någon jämkning med avseende å det anslag av högst 1,000
kronor, som av riksdagen under senare år regelbundet anvisats å extra
stat till ersättning åt extra biträden vid nämnda landsarkiv. Med bifall
till min hemställan i ämnet täcktes Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln, punkten 7, föreslå riksdagen att i avbidan på

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285.

proposition angående ny ordinarie tjänsteman vid landsarkivet i Lund
rn. in. beräkna för sådant ändamål dels eu höjning av det ordinarie anslaget
till riks- och landsarkiven med 3,900 kronor,

dels och till ersättning åt extra biträden vid nämnda landsarkiv på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 1,000 kronor.

Sedan löneregleringskommittén den 12 mars 191S avgivit det infordrade
yttrandet, anhåller jag att nu få ånyo anmäla ifrågavarande ärende.

Till en början torde jag få förutskicka följande erinringar rörande
den föregående behandlingen av frågan om ordinarie tjänster vid landsarkiven
m. m.

I underdånig skrivelse den 28 september 1899 avgav dåvarande riksarkivarien,
till åtlydnad av Kungl. Maj:ts befallning, förslag till stater för landsarkiven i Uppsala
och Lund, för vilka landsarkivs anordnande riksdagen anvisat medel.

Riksarkivarien erinrade därvid, hurusom han i underdånig skrivelse den 16 oktober
1897 vid avgivande av förslag till stat för landsarkivet i Vadstena uttalat sig
rörande detta landsarkivs ändamål och blivande verksamhet samt de anspråk med hänsyn
till erfarenhet och insikter, som till följd därav borde ställas pa dess föreståndare
eller arkivarien. I fråga om det biträde, som arkivarien oundgängligen behövde för
att kunna fullgöra sina åligganden och för att kunna uppehålla tjänsten även vid semester,
sjukdom eller annat förfall, både riksarkivarien uttalat den meningen, att
ändamålet kunde åtminstone till en början vinnas genom tillgång pa extra biträden.

Vad åter auginge landsarkiven i Uppsala och Lund, vore det — pa sätt riksarkivarien
vidare anförde i förutberörda skrivelse den 28 september 1899 enligt riksarkivariens
mening angeläget, att vid dem redan från början anställdes ett ordinarie
biträde åt arkivarien eller en amanuens med fast lön*). Det vore nämligen otvivelaktigt,
att landsarkiven i universitetsstäderna komme att anlitas i betydligt högre
grad än det i Vadstena, dels därför att universitetsstäderna vore folkrikare och besöktes
av ett vida större antal resande, dels emedan de akademiska lärarna och de studerande
utan tvivel komme att flitigt anlita landsarkiven för rätts-, kyrko- och kulturhistoriska
samt biografiska forskningar, de studerande även för att vinna färdighet att
läsa och förstå gammal skrift.

Riksarkivarien —- som samtidigt för arkivarien vid vartdera av landsarkiven
i Uppsala och Lund föreslog en avlöning av 4,000 kronor, därav 2,500 kronor lön
och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, vartdera a 500
kronor — ansåg i fråga om avlöningen till den ordinarie amanuens, som enligt riksarkivariens
mening borde anställas vid ett vart av dessa landsarkiv, att denna aflöning,
om man iakttoge ungefär samma proportion mellan arkivarie- och amanuenslön, som

*) Enligt då gällande bestämmelser voro vid vissa institutioner anställda ordinarie
tjänstemän i första lönegraden med benämningen amanuens. Sålunda utgjordes vid riksarkivet
den ordinarie personalen av, utom riksarkivarien och erforderlig vaktbetjäning, 3 arkivarier
med avlöning i dåvarande andra lönegraden (d. v. s. 4,500 kronor, därav 3,000
kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunde komma två ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor) samt 3 amanuenser med avlöning i dåvarande första lönegraden (d.
v. s. 3,000 kronor, därav 1,800 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kunde komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor).

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285.

den för riksarkivet pallande, icke kunde sättas lägre än till 2,500 kronor, därav 1,500
kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två
ålderstillägg, vartdera å 500 kronor.

Med förmälan att de för laudsarkiven i Uppsala och Lund avsedda lokaler beräknades
bliva tillgängliga för begagnande, de i Lund den 1 januari 1903 ocli de i
Uppsala den 1 juli samma år, framlade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till
1902 års riksdag förslag till avlöningsstater för nämnda arkiv, i vilket förslag voro för
vartdera arkivet uppförda, bland annat, en arkivarie och en amanuens med avlöningsförmåner
i enlighet med vad riksarkivarien, på sätt nyss nämnts, ifrågasatt. I sammanhang
därmed framlades förslag till villkor och bestämmelser för åtnjutande av berörda
avlöningar.

Vid 1902 års riksdag förelåg jämväl fråga om ändring i staten för landsarkivet i
Vadstena. I anledning av en utav riksarkivarien gjord framställning hemställde nämligen
Kungl. Maj:t om uppförande å ordinarie stat av en amanuensbefattning även för sistnämnda
landsarkiv. Avlöningen vid denna befattning skulle utgöra 2,200 kronor,
därav 1,400 kronor lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna
komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. I den till grund för Kungl. Maj:ts
sistberörda förslag liggande framställningen både dåvarande riksarkivarien — med
hänvisning till vad i enahanda avseende av honom föreslagits för landsarkiven i Uppsala
och Lund — anfört, att erfarenheten dåmera givit vid handen, att en ordinarie
amanuens vid landsarkivet i Vadstena vore av behovet påkallad, varjämte åberopats, hurusom
eu sådan tjänsteman vore anställd vid vart och ett av de danska provinsialarkiven.

Beträffande Kung]. Maj:ts omförmälda förslag, såvitt angick anställande av ordinarie
amanuenser vid landsarkiven i Uppsala och Lund, anförde 1902 års riksdag, att,
innan erfarenhet vunnits angående omfattningen av arbetet vid dessa landsarkiv såväl
under organisationstiden som därefter, enligt riksdagens mening andra ordinarie tjänstemän
än, arkivarierna icke borde uppföras å staterna för de ifrågavarande landsarkiven.
Men då riksdagen vore övertygad, att arkivarierna under tiden närmast efter arkivens
upprättande vore i behov av tjänstemannabiträde för de inströmmande arkivaliernas
ordnande, ansåge riksdagen, att i stället för den av Kungl. Maj:t föreslagna
avlöningen för en ordinarie amanuens borde på extra stat för år 1903 anvisas 1,800
kronor till arvode åt en amanuens vid vartdera av dessa landsarkiv. För landsarkivet
i Vadstena ansågs ett belopp av 1,300 kronor böra beviljas till avlönande av extra
biträde åt arkivarie!!.

I enlighet med denna riksdagens uppfattning blev sålunda icke någon ordinarie
amanuensbefattning uppförd å staterna för omförmälda landsarkiv, utan anvisades på
extra stat för år 1903 dels 1,800 kronor till arvode åt en amanuens vid vartdera av
landsarkiven i Uppsala och Lund, dels ock 1,300 kronor för beredande av ökad tillgång
till arvoden åt extra biträden vid landsarkivet i Vadstena,

Medel till beredande av amanuensarvoden med nämnda belopp, 1,800 kronor,
hava sedan dess årligen av riksdagen beviljats för landsarkiven i Uppsala och Lund,
varjämte från och med år 1910 nyssberörda anslag å 1,300 kronor till landsarkivet i
Vadstena utbytts mot ett anslag å 1,800 kronor, d. v. s. enahanda belopp, som medgivits
beträffande de andra båda landsarkiven, till arvode åt en amanuens jämväl vid
landsarkivet i Vadstena. Riksdagen har vidare beträffande vart och ett av de sålunda
anslagna beloppen medgivit Kungl. Maj:t rätt att, om särskilda förhållanden skulle
därtill föranleda, bestämma om medlens användande till ersättning åt flera extra biträden
vid landsarkivet i fråga.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285.

Vid 1909 års riksdag förelåg, jämte fråga om lönereglering för riksarkivet, förslag
om nya stater för de tre dåvarande landsarkiven. Det förslag, som i sistnämnda
hänseende av Kungl. Maj:t förelädes riksdagen, var grundat på en av dåvarande riksarkivarien
gjord framställning, däri riksarkivarien erinrade om den föregående behandlingen
av frågan om ordinarie amanuensbefattningar vid landsarkiven och såsom sin
mening uttalade, att för det dåvarande tillräckliga skäl icke förelåge att föreslå anställande
av ytterligare en ordinarie tjänsteman vid de då befintliga landsarkiven,
vadan med omprövningen av detta behov syntes kunna anstå, till dess organisationen
hunnit att bliva fullständigt genomförd. På sätt framgår av det statsrådsprotokoll,
som i utdrag bifogades Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, förklarade föredragande
departementschefen sig icke hava något att invända mot att avlöning till amanuenser
ej° då upptoges å stat, utan ausåge departementschefen lämpligt, att dessförinnan ännu
någon tids erfarenhet avbidades.

Kungl. Maj:ts förslag till 1909 års riksdag kom följdaktligen ej att upptaga
några andra ordinarie befattningar vid landsarkiven än de redan förefintliga. För
dessa innebar förslaget eu lönereglering, varigenom landsarkivarierna skulle i avlöningshänseende
bliva — frånsett ortstillägg — likställda med förste arkivarierna i riksarkivet,
d. v. s. erhålla avlöning såsom tjänsteman i andra lönegraden. Framställningen
blev i detta avseende av riksdagen bifallen.

Då vid 1910 års riksdag fråga förelåg om inrättande av ett nytt landsarkiv i
Göteborg, syntes spörsmålet om uppförande å ordinarie stat av andra befattningshavare
än landsarkivarie och vaktmästare icke hava förevarit till behandling. Kungl. Maj:ts
förslag till stat för sistnämnda landsarkiv, vilket förslag överensstämde med gällande
stater för övriga landsarkiv, blev av riksdagen godkänt. Vidare har riksdagen, i likhet
med vad skett för de övriga landsarkiven, på extra stat anvisat medel till beredande
av arvode å 1,800 kronor åt eu amanuens vid landsarkivet i Göteborg, med rätt för
Kungl. Maj:t, att, om särskilda förhållanden skulle därtill föranleda, bestämma om
medlens användning till ersättning åt flera extra biträden. Sagda anslag har beviljats
för vart och ett av åren 1912—1918.

Här må slutligen nämnas, att riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning beviljat
dels till ersättning åt extra biträden vid landsarkivet i Lund för vart och ett av åren
1908—1918 1,000 kronor, dels ock till enahanda ändamål vid landsarkivet i Uppsala
för vart och ett av åren 1913 — 1916 800 kronor samt för vartdera av åren 1917 och
1918 1,000 kronor.

Jag övergår härefter till en redogörelse för det nu förliggande förslaget.

Riksarkivariens förutberörda framställning den 29 november 1917 bär
närmast föranletts av en utav landsarkivarien i Lund Lauritz Weibull till
riksarkivarien ingiven skrivelse, däri anförts huvudsakligen följande:

Landsarkivarien ansåge det icke behöva närmare påvisas, att den vid landsarkivet
i Lund för närvarande befintliga amanuensbefattningen vore för upprätthållandet av
arkivets verksamhet nödvändig; riksdagen hade genom att årligen bevilja det därtill
utgående arvodet erkänt och behjärtat detta förhållande. I stället ville landsarkivarien
hänleda uppmärksamheten å särskilda, under senare tid tillkomna omständigheter,
som vore av beskaffenhet att föranleda till återupptagandet av frågan om amanuensbefattningens
uppförande å ordinarie stat.

6

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 285.

Enligt det för nuvarande amanuensen utfärdade konstitutorialet hade denne att
vid behov åtaga sig förordnande såsom laudsarkivarie. Medan dessa förordnanden ännu
år 1909 inskränkt sig till i regel 1 månad årligen, under vilken tid landsarkivarien
åtnjöt semester, uppginge de numera till ordinärt 2 x/2 månad, därav 11/2 utgjorde
landsarkivariens semester och 4 veckor voro reserverade för av Kungl. Maj:t honom
uppdragna arkivinspektioner. Amanuensen upprätthölle sålunda numera under inemot
en fjärdedel av året regelbundet landsarkivariens tjänst.

Under den tid, amanuensen innehade förordnande, liksom under den övriga delen
av året, då hans tjänstgöringstid jämlikt nyss oraförmälda konstitutorial vore inskränkt
till 4 timmar dagligen, toges hans tjänster i anspråk dels för den dagliga expeditionen,
särskilt i de delar, som anginge den forskande allmänheten, dels, i den mån detta
kunde medhinnas, för ordnings- och registreringsarbeten.

Vad expeditionen anginge, visade en skrivelsen bilagd tabellarisk översikt dess
utveckling sedan år 1903. Enligt denna utgjorde de ingående skrivelserna under femårsperioden
1903—1907 i medeltal per år 309, under femårsperioden 1913—oktober
1917 i medeltal 386; de utgående skrivelserna respektive 360 och 490; utfärdade avskrifter
och bevis respektive 54 och 292; forskningsbesöken respektive 932 och 1,402;
de på platsen framtagna volymerna respektive 2,892 och 8,167; de in- och utlånade
respektive 150 och 213.

Denna ständigt stigande expedition hade — även med beaktande av det förhållande,
att leveranserna sjunkit till en siffra, som dock för sista femårsperioden i medeltal
icke understigit 2,009 volymer pr år — helt naturligt medfört, att amanuensen
numera icke vore i tillfälle att ägna ett systematiskt genomfört arbete åt arkivets ordnande
och förtecknande. Men detta arbete, alltid oundgängligt, om ett arkiv skulle
kunna utnyttjas på tillfredsställande sätt, vore i det nybildade landsarkivet i Lund så
mycket mera trängande, som arkivalierna, vilka numera upptoge en sammanlagd hylllängd
av icke mindre än 5 kilometer, inkommit i sådant skick, att en nyordning och
nyregistrering genomgående varit och vore av nöden.

Det syntes landsarkivarien av det anförda framgå, dels att amanuensen under eu
avsevärd del av året numera toges i anspråk såsom t. f. chef för landsarkivet, dels att
han på grund av expeditionsgöromålens växande omfattning icke längre vore i stånd
att på sätt som vederborde ägna sig åt ordnings- och registreringsarbetena i arkivet.
Förstnämnda förhållande, amanuensens egenskap av t. f. chef, syntes landsarkivarien
vara av beskaffenhet att kraftigt motivera extraordinariesystemets avskrivande och
amanuensens överförande på ordinarie stat; sistnämnda förhållande, den rådande otillräckligheten
i arbetskraft för registrerings- och ordningsarbetena, skulle lättast kunna
avhjälpas, om med amanuensbefattningens förvandling till ordinarie ämbete amanuensens
dagliga arbetstid, i överensstämmelse med gällande praxis, utsträcktes från 4 till
6 timmar.

Eu förändring som den föreslagna skulle emellertid icke endast i framhållna avseenden
bliva landsarkivet till ovärderligt gagn. Med ett amanuensarvode som det nuvarande
om endast 1,800 kronor kunde det icke väntas, att amanuensen även med
erhållande i viss mån av dispens från de akademiska kvalifikationer, som krävdes för
befattningen, skulle kunna under längre tid kvarhållas på sin plats — det syntes i
detta sammanhang vara tillräckligt att erinra om de ringa befordriugsutsikter, vilka
funnes å arkivbanan, och den vida säkrare existens, som andra grenar av administrationen
ävensom de allmänna läroverken hade att erbjuda. Men för landsarkivet vore
det av högsta vikt, att amauuensen icke alltför ofta växlade. Det måste av honom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285. 7

krävas icke allenast eu ingående kännedom om de olika ämbetsverkens inom arkivdistriktet
organisation ocli funktioner i iildre och nyare tid, utan också eu snart sagt
in i enskildheterna gående kunskap i lokalhistoriens olika grenar. En dylik kunskap
vunnes först genom årslånga studier inom arkivet, och säkerhet för denna kunskaps
fortsatta utnyttjande i det allmännas tjänst endast genom beredande av en tryggad
ställning för amanuensen och eu rimlig lön för det arbete, han presterade.

Med anledning av vad sålunda anförts och i särskilt betraktande därav, att innehavaren
av amanuensbefattningen inemot en fjärdedel av året vore t. f. chef för landsarkivet
och med sitt nuvarande arvode icke kunde åt ordnings- och registreringsgöromålen
ägna tillräckligt arbete, ville landsarkivarien — helst det i hot; "råd lå"e i det
allmännas intresse att kunna i större utsträckning än hittills tillgodogöra sig amanuensens
arbete och knyta honom fastare vid arkivet — hemställa om utverkande av
proposition till 1918 års riksdag av innehåll, att amanuensen måtte bliva överförd på
iandsarkivets ordinarie stat och erhålla en avlöning, svarande mot andre arkivaries i
riksarkivet eller, frånräknat ortstillägget, utgörande per år 3,700 kronor, därav lön
2,200 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, jämte tre ålderstillägg, vart och
ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring, samt att i sammanhang
därmed det till landsarkivet utgående vikariatsanslaget måtte höjas med det belopp,
som erfordrades för avlöning av vikarie under den föreslagne andre arkivariens
semester, eller med 187 kronor 50 öre.

Riksarkivarien har i sin förut omförmälda skrivelse den 29 november
1917 förklarat sig på av landsarkivarien anförda grunder anse dennes
framställning behjärtansvärd. Vidare yttrar riksarkivarien:

De av landsarkivarien anförda siffrorna visade, att arbetet inom landsarkivet i
Lund tagit eu sådan omfattning, att en ordinarie tjänsteman vid sidan av landsarkivarien
måste äga full sysselsättning därmed. Att under sådana förhållanden bibehålla
amanuensbefattningen såsom extra ordinarie syntes icke vara en klok anordning av
arbetsförhållandena. Det vore nämligen klart, att om landsarkivet skulle kunna påräkna
att få för arbetet behålla en person, som utbildat sig för detsamma och genom
en längre tjänstgöring ytterligare utvecklat sin förmåga att väl fylla platsen, och om
det av eu sådan person skulle kunna krävas en full daglig tjänstgöring, platsen icke
kunde få förbliva extra ordinarie och avlönas blott med 1,800 kronor. Den lön, som
borde erbjudas, borde fastmera vara sådan, att den bleve jämförlig med vad som utginge
för motsvarande arbete inom andra grenar av arkivbanan eller därmed jämförliga
banor. Här erbjöde då andre-arkivariebefattniugar inom riksarkivet och andrebibliotekariebefattningar
inom biblioteksväsendet lämpliga jämförelsepunkter, och riksarkivarien
ville således även i avseende på platsens beskaffenhet och avlöning instämma
i landsarkivariens förslag, att begynnelseavlöningen måtte sättas till 3,700 kronor samt
tillika tre ålderstillägg utgå, vart och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15
års tjänstgöring. Då däremot nuvarande amanuensarvode, 1,800 kronor, skulle bortfalla,
skulle ökningen i 1919 års riksstat sålunda bliva 1,900 kronor, vartill komme
ett för ökuing av vikariatsanslaget erforderligt belopp av 187 kronor 50 öre, eller utjämnat
200 kronor.

Innehavaren av den nya befattningen syntes böra benämnas andre arkivarie.

På gmud härav och med hänvisning i övrigt till landsarkivariens åberopade skrivelse
hemställde riksarkivarien om förslag till riksdagen, att

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285.

1) i staten för landsarkivet i Lund måtte från och med år 1919 uppföras eu
audre-arkivariebefattning med en årlig avlöning av 3,700 kronor, därav lön 2,200
kronor och tjänstgöringspenuingar 1,500 kronor, jämte rätt till tre ålderstillägg, vart
och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring;

2) anslaget till vikariatsersättuing vid nämnda landsarkiv måtte höjas med 200
kronor per år; samt

3) vid bifall till ovanstående punkter 1) och 2) det å extra stat för amanuenser
vid landsarkiven anvisade beloppen måtte minskas med 1,800 kronor för indragning
från och med samma tid av anslaget till arvode åt amanuensen vid landsarkivet i Luna.

Löneregleringskommittén har i sitt förutnämnda utlåtande den 12
mars 1918 anfört, bland annat, följande:

Löneregleringskommittén auser för sin del arbetsförhållandena vid landsarkivet
i Lund vara sådana, att behovet kräver anställande därstädes av en biträdande ordinarie
tjänsteman. Särskilt vill kommittén framhålla vikten därav, att för den verksamhet,
varom här är fråga, må kunna icke blott förvärvas utan även under avsevärd
tid bibehållas väl kvalificerad person, och detta torde knappast med säkerhet påräknas,
därest ej ordinarie anställning beredes den, vars arbete tages i anspråk.

Om således kommittén icke funnit någon erinran att göra mot att å ordinarie
stat för landsarkivet i Lund uppföres en ny ordinarie tjänsteman, vilken lämpligen,
såsom föreslagits, torde böra benämnas andre arkivarie, har det emellertid synts kommittén
tveksamt, huruvida denna personalförstärkning vid landsarkivet i Lund borde
genomföras utan att samtidigt upptoges till prövning, huruvida en dylik förstärkning /
vore behövlig även vid något eller några av de övriga landsarkiven. I första hand
har kommittén därvid haft sm uppmärksamhet riktad på landsarkivet i Uppsala.

I detta avseende torde böra erinras, hurusom i en den 28 september 1915 dagtecknad
skrivelse, omförmäld i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14
januari 1916 (åttonde huvudtiteln 1916, punkt 8) dåvarande riksarkivarien gav uttryck
åt den meningen, att den skillnad emellan de båda landsaikiven i Uppsala och Lund,
som onekligen förefunnits under de första åren av deras tillvaro och som varit anledningen
till att landsarkivet i Lund åtskilliga år i förväg erhållit anslag till ersättning
åt extra biträden, därefter börjat utjämnas och att under de senaste åren landsarkivet
i Uppsala i flera hänseenden utvecklats starkare än landsarkivet i Lund.

Enligt vad kommittén inhämtat, torde emellertid arbetet vid landsarkivetiLundi vissa
hänseenden, särskilt vad angår sådana göromål, som sammanhänga med landsarkivets
anlitande från allmänhetens sida, fortfarande i omfattning ej oväsentligt överstiga
motsvarande arbetsmängd vid landsarkivet i Uppsala.

Med avseende härå och då för närvarande fråga icke föreligger om anställande
av biträdande ordinarie tjänsteman vid annat landsarkiv än det i Lund, har kommittén
trott hinder icke böra möta att, oberoende av förhållandena vid övriga landsarkiv,
nu bereda landsarkivet i Lund den ifrågasatta personalförstärkningen.

Å andra sidan är det kommittén angeläget framhålla, att eu åtgärd i denna
riktning givetvis icke bör få anses i och för sig innebära ett medgivande, att biträdande
ordinarie tjänsteman bör anställas även vid övriga landsarkiv eller något av
dem, utan bör frågan därom i förekommande fall bliva föremål för noggrann prövning.

Beträffande avlöningen till den föreslagne andre arkivarien har kommittén icke
funnit något att erinra .mot vad riksarkivarien därom hemställt, liksom kommittén ej
heller har något att erinra nipt rjksarkivarifens förslag, om höjning av det ordinarie

9

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285.

anslaget till vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden in. in. vid landsarkivet i
Lund med 200 kronor, för den händelse, såsom laudsarkivarien och riksarkivarien synas
hava avsett, den föreslagne tjänstemannen — i likhet med motsvarande tjänstemän i riksarkivet
men i motsats mot vad dels i regel gäller för tjänstemän i lägsta lönegraden
vid centrala ämbetsverk, dels ock stadgats för länsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare
— beredes förmånen av semester under en och en halv månad årligen (i
stället för allenast en månad). De skäl, på grund av vilka vid 1909 års riksdag, i
sammanhang med då skedd lönereglering, semester å en och en halv månad ansågs
böra medgivas även andre arkivarierna i riksarkivet, finnas angivna i vederbörande
departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1909 (statsverkspropositionen,
bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 10 och 11, 20 och 21). Därest emellertid
— vad kommittén för sin del anser riktigast — semesterförmånen för den föreslague
tjänstemannen vid landsarkivet i Lund begränsades till eu månad, skulle det
belopp, varmed anslaget till vikariatsersättning in. m. borde höjas, kunna inskränkas
till 125 kronor. Att under alla förhållanden semestern får åtnjutas allenast »när sådant
kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång», är självfallet.

På sätt riksarkivarien föreslagit torde, om den ifrågasatta andre-arkivariebefattningen
kommer att inrättas, det nuvarande anslaget å 1,800 kronor till en amanuens
vid landsarkivet i Lund kunna samtidigt indragas. Däremot torde även i dylikt fall
det belopp av 1,000 kronor, som för närvarande är anvisat till ersättning åt extra
biträden vid berörda landsarkiv, fortfarande vara erforderligt för det avsedda ändamålet.

Beträffande de avlöningsvillkor, som böra gälla för den ifrågasatta
andre arkivarien, föreslår löneregleringskommittén, att vid godkännande av
kommitténs uppfattning i semesterfrågan för den nye befattningshavaren
skola gälla enahanda avlöningsvillkor, som enligt kungl. kungörelsen den
11 juni 1909 stadgats för befattningshavare vid landsarkiv med undantag
för vaktmästaren vid arkivdepån i Visby (bihang till svensk författningssamling
år 1909 nr 41), med följande tillägg och jämkningar:

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras till följd av tjänsteresor
eller för beredande av semester andre arkivarien skall vara skyldig att,
om han förordnas till landsarkivariebefattningen, bestrida densamma, dock
ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår;
ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta
vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
men eljest däremot svarande belopp;

att, för åtnjutande av löneförhöjning efter viss tids tjänstgöring, andre
arkivarien icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för
fullgörande av värnplikt;

att andre arkivarie, som då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
år skyldig att avgå från tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 252 höft. (Nr 285.) 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285.

att andre arkivarien årligen må, när sådant kan ske utan hinder för
göroinålens behöriga gång, åtnjuta semester under en månad.

På grund av vad i detta ärende förekommit finner jag mig böra tillstyrka,
att till riksdagen avlåtes proposition om uppförande å ordinarie
stat för landsarkivet i Lund av den föreslagna nya tjänsten med avlöning
i första normalgraden. 1 likhet med löneregleringskommittén anser jag
hinder icke möta, att en dylik åtgärd vidtages oberoende av förhållandena
vid andra landsarkiv, allra helst någon framställning rörande dessa senare
icke nu föreligger. Vad angår den ifrågasatta nya tjänstemannens benämning,
synas mig alla skäl tala för den föreslagna titeln »andre arkivarie».

T "avseende å frågan om den tilltänkta befattningshavarens rätt till
semester hava olika meningar yppat sig. Landsarkivarien i Lund och
riksarkivarien synas hava utgått från att han skulle berättigas åtnjuta
semester under en och en halv månad årligen, under det löneregleringskommittén
förklarat sig anse riktigast, att semesterförmånen inskränkes
till en månad om året. Såsom kommittén erinrat, äga andre arkivarierna
vid riksarkivet årligen, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under en och en halv månad, vilket innebär
en undantagsställning för dem i förhållande till vad eljest gäller beträffande
tjänstemän av motsvarande grad vid centrala ämbetsverk. Denna
undantagsställning medgavs av 1909 års riksdag och är, enligt vad bilagan
åttonde huvudtiteln till sagda års statsverksproposition giver vid handen,
grundad därpå, att det icke ansetts lämpligt att genom fastställandet
av en kortare semestertid i alltför hög grad inskränka möjligheten för
ifrågavarande arkivtjänstemän att idka vetenskaplig verksamhet eller företaga
studie- och forskningsresor. Förslag om beredande för dem av en
längre semester än den eljest normala hade för Kungl. Maj:t framlagts
av riksarkivarien. Vid ärendets föredragning den 12 januari 1909 yttrade
dåvarande departementschefen om detta förslag följande:

Riksarkivariens förslag, att även första gradens tjänstemän i riksarkivet skulle
komma i åtnjutande av en och en halv månads semester, överensstämmer icke med
vad beträffande sådana tjänstemän stadgats i de nu lönereglerande verken. Då jag det
oaktat anser mig böra understödja detta förslag, gör jag det därför, att dessa riksarkivets
tjänstemän icke synas mig uti ifrågavarande avseende kunna helt och hållet
likställas med sina jämnordnade i exempelvis statskontoret. Jag tillåter mig vidare
erinra om den långa årliga ledighet, som universitetslärarna åtnjuta icke minst med
hänsyn till angelägenheten av att dem beredes tillfälle att utveckla sig i vetenskapligt
hänseende. Även arkivmannen måste i sin mån vara vetenskapsman, om han
skall kunna göra de rika kunskapskällor, som våra arkiv gömma, givande för forskningen.
Han måste på samma gång besitta gedigna humanistiska kunskaper och in -

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285.

sikt i moderua arkivaliska forskningsmetoder. Enligt vad jag inhämtat, lära riksarkivets
tjänstemän ofta nog använda sin semester till studier i utländska arkiv. Då
nyttan för vårt arkivväsende av dylika studier liksom av fördjupade historiska och
humanistiska insikter i allmänhet ju är obestridlig, synes det mig mindre välbetänkt,
att genom en förkortning av den semester, ifrågavarande tjänstemän sedan länge åtnjutit,
förminska möjligheten för den intresserade unge arkivmannen att fortbilda sig
i sin vetenskap. Jag anser mig därför, som sagt, böra biträda vad riksarkivarien i
denna del föreslagit.

Ehuruväl de synpunkter, som sålunda legat till grund för bestämmande
av semesterledighetens längd för andre arkivarierna vid riksarkivet,
kunna anses tillämpliga även i fråga om den föreslagne andre arkivarien
i Lund, har jag kant mig tveksam, huruvida denne borde tillerkännas
längre semester än en månad. Då emellertid jämväl andre bibliotekarierna
såväl vid riksbiblioteket som även vid universitetsbiblioteken enligt gällande
bestämmelser äro berättigade till semester under en och en halv månad
och det torde få anses olämpligt, att den nye andre arkivarien i Lund
erhåller kortare semesterledighet än motsvarande tjänstemän vid därvarande
universitetsbibliotek, har jag låtit mina betänkligheter fara. Jag tillstyrker
därför, att den nye befattningshavaren vid landsarkivet må komma i åtnjutande
av en och en halv månads semester. För ändamålet bör, såsom
i det föregående angivits, det ordinarie anslaget till vikariatsersättning,
arvoden åt extra biträden m. m. vid landsarkivet i Lund höjas med ett till
200 kronor avrundat belopp.

För närvarande gäller för landsarkivet i Lund en genom omförmälda
kungl. kungörelse den 11 juni 1909 för sagda landsarkiv samt landsarkiven
i Vadstena och Uppsala fastställd stat med däri sedermera vidtagna ändringar.
Därest nu föreliggande förslag vinner bifall, torde lämpligen en särskild
ordinarie avlöningsstat fastställas för landsarkivet i Lund, vilken stat bör
erhålla följande utseende:

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285.

Tjänst-

Lön.

görings-

pennin-

Summa.

Anmärkningar.

gar.

1 landsarkivarie .................

3,600

1,800

5,400

1 Efter 6 år kan lönen höjas

1 med 500 kronor och efter 10

1 år med ytterligare 600 kronor,
i Efter 5 år kan lönen höjas
med 600 kronor, efter 10 år
■j med ytterligare 600 kronor

1 andre arkivarie ...............

2,200

1,500

3,700

och efter 16 år med ytterligare

Till vikariatsersättning, ar-

l 600 kronor.

voden åt extra biträden

in. m.................................

—

—

1,345

I Efter 6 år kan lönen höjas

1 vaktmästare.......................

700

350

1,050

< med 100 kronor och efter 10

1 år med ytterligare 100 kronor

För skötsel av värmeledning
Till inköp av arkivalier och

—

—

300

tryckta arbeten .............

—

—

250

Summa kronor

—

—

12,045

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, bränsle och lyse, skall, så länge
denna förmån kvarstår, å lönen avdragas 100 kronor årligen, varande vaktmästaren likväl skyldig att
själv bekosta elektrisk armatur och lampor.

I sammanhang med godkännandet av en dylik stat, att tillämpas från
och med år 1919, torde beslut böra fattas, att från och med sistnämnda
år den enligt kungl. kungörelsen'' den 11 juni 1909 gällande staten för
vartdera av landsarkiven i Vadstena, Uppsala och Lund med däri sedermera
vidtagna ändringar icke längre skall gälla i fråga om landsarkivet i
Lund.

Då genom inrättandet av den ifrågasatta befattningen det för närvarande
till arvode åt en amanuens vid sistnämnda landsarkiv utgående
extra anslaget å högst 1,800 kronor skulle bliva obehövligt, komme godkännande
av den nya staten att medföra en merkostnad för statsverket
av allenast 2,100 kronor.

Mot vad löneregleringskommittén föreslagit beträffande avlöningsvillkoren
för den nye andre arkivarien har jag,. frånsett bestämmelsen om
semestertidens längd, intet att erinra.

Såsom jag tidigare yttrat, borde i sammanhang med den föreliggande
frågan om uppförande å staten för landsarkivet i Lund av en ny ordinarie
tjänsteman tagas under omprövning, huruvida anledning förefunnes att
vidtaga någon jämkning beträffande det belopp av högst 1,000 kronor,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 285.

13

som av riksdagen under senare år regelbundet anvisats å extra stat till
ersättning åt extra biträden vid nämnda landsarkiv. Då av utredningen i
ärendet framgår, att ifrågavarande anslag alltjämt är behövligt, torde detsamma
böra hos riksdagen äskas på extra stat jämväl för år 1919.

Skulle, såsom avsett är, frågan om reglering av avlöningsförhållandena
för vid statens verk och inrättningar anställda vaktmästare komma att
hänskjutas till prövning av 1918 års riksdag samt dylik lönereglering bliva
av riksdagen beslutad, böra givetvis avlöningsförmånerna för vaktmästaren
vid landsarkivet i Lund så jämkas, att de bliva lika med de avlöningsförmåner,
som tillerkännas andra likställda vaktmästare vid statsinstitutioner.

Jag hemställer på grund av vad jag sålunda anfört, att Eders Kungl.
Maj: t täcktes föreslå riksdagen att

dels å ordinarie stat för landsarkivet i Lund uppföra
en andre arkivarie samt i anledning härav godkänna
det av mig framlagda förslaget till ny ordinarie
avlöningsstat för nämnda landsarkiv, att tillämpas från
och med år 1919, ävensom i samband därmed besluta,
att från och med samma år den enligt kungl.
kungörelsen den 11 juni 1909 angående ny stat för
landsarkiven m. m. fastställda staten för vartdera av landsarkiven
i Vadstena, Uppsala och Lund med däri sedermera
vidtagna ändringar icke vidare skall gälla beträffande
landsarkivet i Lund;

dels förklara, att för åtnjutande av de i den nya
staten för landsarkivet i Lund upptagna avlöningsförmånerna
skola gälla de i kungörelserna den 11 juni 1909
och den 4 juli 1913 stadgade avlönings villkor för befattningshavare
vid landsarkiv, dock beträffande den
nye andre arkivarien vid landsarkivet med de i det föregående
av mig förordade tillägg och jämkningar;

dels, i händelse av godkännande av det framlagda
statförslaget, öka det ordinarie anslaget till riks- och
landsarkiven med 3,900 kronor;

dels ock till ersättning åt extra biträden vid landsarkivet
i Lund anvisa på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst 1,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 252 käft. (Nr 285.)

3

14

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 285.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Floren.

Stockholm 1918, Ivar HaeggstrÖms Boktryckeri A. B.
18345g