Kung!. Ma jäs nåd. proposition Nr 280.

I

Nr 280.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tilläggsbidrag
till vissa innehavare av odling slag enheter och
skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen; given
Stockholms slott den 5 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels godkänna de av departementschefen i nämnda protokoll föreslagna
bestämmelser angående tilläggsbidrag till vissa innehavare av
odlingslägenheter och skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen;

dels ock medgiva, att kostnaderna för dylika bidrag må gäldas
under år 1918 av ordinarie förslagsanslaget till odlingshjälp åt innehavare
av skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de sex nordligaste
länen samt därefter av ordinarie förslagsanslaget till odlingshjälp
åt innehavare av odlingslägenheter m. fl.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 248 käft- (Nr 280—281.) 1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

Riksdagens
skrivelse 1917

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

I skrivelse den 25 april 1917, nr 95, anhöll riksdagen, att Kungl.
Maj:t måtte snarast möjligt utreda, i vad mån ökning av statsbidraget såväl
för nya upplåtelser av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker
i de sex nordligaste länen som ock för redan skedda upplåtelser
av dylika lägenheter och skogstorp kunde finnas erforderlig, samt för
riksdagen . framlägga förslag till de ändrade bestämmelser i detta avseende,
vartill utredningen kunde föranleda.

1 nämnda skrivelse, som tillkom i anledning av en inom riksdagen
väckt motion om förhöjning av statsbidraget till innehavare av
vissa odlingslägenheter och skogstorp, anfördes bland aDnat, att riksdagen
oaktat pågående utredning rörande ändrade villkor för upplåtelser
från kronomarkerna — vilken utredning icke borde föregripas — ansett

Kungl. \faj:ts nåd. proposition Nr 280. It

nig kunna taga ställning till frågan om ökat statsbidrag såsom ett i
viss mån fristående spörsmål. Riksdagen hade därvid funnit, att särskilt
under nu rådande kristid med abnormt ökade byggnadspriser stort fog
förefunnes för motionärens framställning, då ju de för närvarande utgående
statsbidragen beräknats för normala förhållanden. Det läge för
staten stor vikt uppå, att så mänga lägenheter som möjligt bebyggdes
och uppodlades, icke minst i syfte att avhjälpa den rådande bristen på
arbetare till statsskogarna. Emellertid syntes det riksdagen icke tillfyllest,
att de personer, till vilka lägenheter härefter upplätes, komme i
åtnjutande av förhöjt bidrag. Enligt riksdagens förmenande borde
undersökas, huruvida icke innehavare av odlingslägenhet, som redan
upplåtits, därest han ännu icke hunnit fullgöra vad honom ålåge för
utbekommande av odlingshjälpens hela belopp, jämväl borde komma i
åtnjutande av ökad hjälp. Det kunde även ifrågasättas, om icke innehavare
av skogstorp, som erhållit torpet på arrende under 50 år, borde
komma i åtnjutande av förhöjt statsbidrag. Slutligen uttalade sig riksdagen
för en undersökning i angivna riktning jämväl beträffande nybyggeslägenheter
å vissa delar av Alträsks och Svanå kronoparker samt
f. d. Selets stockfångstskog, för vilka upplåtelser särskilda villkor vore
gällande.

Denna riksdagens skrivelse remitterades till norrländska kolonisationskommittén
för verkställande av den av riksdagen begärda utredningen
och framläggande av därpå grundade förslag.

Jag torde först höra lämna en kortfattad översikt över de grunder,
som tillämpats för lägenhetsupplåtelser å kronoparker och kronoöverioppsmarker
i rikets norra län.

Efter framställning från 1888 års riksdag om åtgärder för åstadkommande
av bosättning på statens skogsdomäner i Norrland och, såsom ifrågasattes, även
mom andra landsdelar, särskilt Kopparbergs län, framlade Kungl. Maj:t efter föranstaltad
utredning vid riksdagen år 1891 förslag om medgivande att å kronoparker
i Norrbottens län befintliga, till skogstorp tjänliga lägenheter mätte, där
det för kronoparkens vård och bevakning funnes vara gagneligt, under vissa villkor
av domänstyrelsen på viss bestämd tid. ej överstigande tjugu år, upplåtas till odling
och bebyggande åt personer, som ägde god frejd och vore fullt arbetsföra samt i
övrigt funnes vara lämpliga.

Riksdagen biföll det framlagda förslaget. De för upplåtelserna fastställda
bestämmelserna meddelades i skrivelse till domänstyrelsen den 29 maj 1891 och
inneburo i huvudsak följande. Torparen skulle vare berättigad att utan avgift från
kronoparken erhålla efter utsyning byggnads- och hägnads- samt annat husbehovsvirke
ävensom efter anvisning skogsfång till vedbrand, dock endast av vindfälld
och torr skog. Under första upplåtelsetiden skulle torparen åtnjuta frihet från så -

Historik och
nu gällande
grunder för
lägenhetsuppldteher.

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

väl avgäld som utlagor och onera mot skyldighet dels att uppodla och bebygga
lägenheten, dels att inom anvisat område av kronoparken utöva tillsyn och bevakning,
dels ock att på tillsägelse av vederbörande skogstjäusteman och mot ersättning
utgöra å kronoparken erforderliga arbeten. Sedan föreskriven byggnadsskyldighet
fullgjorts, ägde torparen av statsmedel uppbära ett belopp av 500 kronor
mot skyldighet för honom att, i händelse han bleve skild från lägenheten, avstå
densamma utan anspråk pa ersättning. Efter frihetsårens slut skulle torpet i förhållande
till dess storlek och beskaffenhet åsättas viss årlig avgäld, att utgöras
medelst dagsverken å kronoparken. Torpare, som funnes hava väl odlat och bebyggt-
sitt torp, ägde att efter frihetsårens slut mot fastställd avgäld erhålla förnyad
upplåtelse. Därest torpare före första upplåtelsetidens utgång på grund avdödsfall
eller eljest frånträdde torpet, kunde detta under vissa villkor få övertagas
av barn eller arvingar eller annan lämplig och av domänstyrelsen godkänd person.
Därest torparen funnes hava gjort sig skyldig till skogsåverkan eller andra förseelser
eller brustit i fullgörande av åtagna skyldigheter, kunde han uppsägas till
avflyttning från torpet. I övrigt ägde domänstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter
med avseende å torpen och torparna.

Med föranledande av framställning från domänstyrelsen föreläde Kungl. Maj:t
1904 års riksdag proposition med förslag till nya villkor för upplåtelser av "odlingslägenheter
ä kronoparker, avsedda att gälla jämväl för upplåtelser från kronoparker
inom Västerbottens län. Sedan riksdagen bifallit förslaget, utfärdades den 27
maj 1904 kungörelse angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens
och Norrbottens län, varigenom tillämpningen av förenämnda skrivelse till
domänstyrelsen den 29 maj 1891 upphävdes. De huvudsakliga nyheterna voro, dels
att den avgäld, som efter frihetsårens slut .skulle utgå, skulle utgöras i penningar i
stället för dagsverken men med rätt för torparen att i avräkning på avgälden utgöra
dagsverken a kronoparken, dels att tidigare bestämmelse om skyldighet för
torparen att utöva tillsyn och bevakning å kronoparken samt där utföra erforderliga
arbeten icke upptagits, dels ock att för skogstorpens behov av vedbrand skulle
kunna anvisas utom vindfälld och torr skog även sådan skog, som eljest för eu
god skogsvård borde avverkas. De nya villkoren skulle under förutsättning av
lägenhetsinnehavarens samtycke äga tillämpning jämväl å lägenheter, som upplåtits,
enligt 1891 års bestämmelser.

Samma år, som den nu nämnda kungörelsen tillkom, framställde den s. k.
norrlandskommittén i avgivet betänkande förslag bland annat om en i vissa avseenden
ändrad ordning för upplåtande av odlingslägenheter å kronomark och om utsträckning
av sådant upplåtande till samtliga de sex nordligaste länen. Efter utredning
i frågan framlade Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag'' proposition angående
upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste
länen. Riksdagen antog Kungl. Maj:ts förslag med vissa ändringar och tillägg,
varefter kungörelse i ämnet utfärdades den 18 juni 1909. I denna-föreskrevs,
att upplåtelser av odlingslägenheter enligt 1904 års kungörelse icke vidare Ange
äga rum.

Den nya författningen skilde sig i åtskilliga avseenden från den föregående.
Tillämplighetsområdet utsträcktes att omfatta kronoparker och kronoöverloppsmarker
i de sex norra länen. Under det att förutsättningen för upplåtande av odlingslägenhet
tidigare varit den, att sådan upplåtelse funnes vara gagnelig för skogens

Kungl. Maj:t.i nåd. proposition Nr 280. 5

vård och bevakning, gjordes nu del alternativa tillägg, att upplåtelse lingo ske,
(lärest den jord, vars upplåtande begärdes, vore belägen i närheten av odlad bygd
eller kommunikationsled och hinder från skogsvårdens synpunkt ej mötte. Genom
vissa villkor beträffande sökandens person och odlingslägenheternas storlek in. m.
avsågs att sörja för, att lägenheterna skulle få karaktären av småbruk och bliva
förbehållna för de till drivande av mindre jordbruk särskilt lämpade, obesutna folkelementen.
Till förhindrande av upplåtelser ä olämpliga platser bestämdes att,
förrän upplåtelse skedde, genom undersökning av i lantbruk kunnig person skulle
inhämtas, att å området funnes tillräcklig för odling lämplig mark. Lägenheterna
skulle upplåtas på arrende under femtio år med innehavaren förbehållen optionsrätt
till förnyat arrende vid arrendetidens utgång. Efter femton frihetsår skulle lägenhetsinnehavaren
hava att erlägga eu redan vid upplåtelsen bestämd årlig avgift av
•‘1.6 procent å dels lägenhetens kapitalvärde ouppodlad och obebyggd men med hänsyn
tagen till den rätt till byggnadsvirke, som tillförsäkrats lägenhetsinnehavaren,
dels den honom tillkommande odlingshjälpen. Denna bestämdes till 750 kronor,
varav skulle utbetalas tredjedelen, då lägenhetens uthusbyggnad blivit färdig och
godkänd, tredjedelen då manbyggnaden blivit färdig och godkänd, och sista tredjedelen,
då minst en hektar åker uppodlats och satts i försvarlig hävd. Till de
förutvarande ordningsföreskrifterna lades en del nya bestämmelser, bland annat beträffande
lägenhetsinnehavarens rätt till nödigt bete för å lägenheten vinterfödda
häst- och nötkreatur. Slutligen stadgades, att innehavare av skogstorp skulle äga
att efter frihetsårens utgång, därest han vore berättigad till förnyad upplåtelse, erhålla
torpet på arrende under femtio år samt i övrigt i tillämpliga delar på de
villkor, som i kungörelsen föreskrivits rörande odlingslägenheter.

I anslutning till den utfärdade kungörelsen lämnade domänstyrelsen genom
en promemoria av den 21 september 1909 eu del tillämpningsföreskrifter, däribland
att vid områdestilldelning den till odling lämpliga jordens areal i regel ej borde
överstiga sex hektar, om så erfordrades förlagd i ett gårds- och etfr odlingsskifte,
att vid sidan av upplåtelsekontraktet odisponerade slåttermyrar eller röjningsmarker
för självväxande äng, där sådana funnes i lägenhetens närhet, kunde upplåtas att
av lägenhetsinnehavaren tillsvidare under frihetsåren nyttjas, i den män och så
länge de ej för annat ändamål erfordrades, ävensom att ståndskog inom upplåtelseområdet
i första hand borde utsynas för lägenhetens husbehov men eljest icke utan
särskilt medgivande avverkas eller tillgodogöras av lägenhetsinnehavaren. 1
samma promemoria ålades även skogstjänstemännen att vid utredningar för ifrågakommande
upplåtelser inkomma med förslag rörande den tid, inom vilken byggnadsoch
odlingsskyldigheten skulle vara fullgjord. I allmänhet lärer härför hava plägat
bestämmas en tidrymd av fem år från upplåtelsedagen.

I huvudsak äro bestämmelserna i 1909 års kungörelse fortfarande gällande.
Vissa förändringar av dessa bestämmelser hava emellertid senare vidtagits.

Vad angår förfaringssättet för upplåtande av odlingslägenheter lämnade
Kungl. Maj:t i anledning av framställning från 1912 års riksdag nya direktiv i
skrivelse till domänstyrelsen den 4 oktober 1912. Däri anbefalldes styrelsen att
vidtaga åtgärder i syfte att vederbörande skogstjänstemän skulle, i den mån deras
tid därtill lämnade tillfälle, undersöka och kartlägga samt genom utstakning provivisionellt
i odlingslägenheter fördela större sammanhängande odlingstrakter, som
vore belägna i närheten av odlad bygd eller kommunikationsled och för vilkas upp -

6

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

låtande hinder från skogsvårdssynpunkt ej förefunnes, ävensom att likaledes vidtaga
förberedande åtgärder beträffande andra odlingsområden, vilkas upplåtande kunde
anses vara gagneligt för skogens vård och bevakning. Vad sålunda föreskrivits
skulle dock ej utgöra hinder för användande även av förut brukliga förfaringssätt
vid upplåtande av odlingslägenheter. Föreskrifter av sålunda anbefalld innebörd
utfärdades av domänstyrelsen genom cirkulärskrivelse den 22 november 1912.

I huvudsaklig överensstämmelse med en framställning från de sakkunniga,
som av mig år 1911 tillkallats för utredning av egnahemsfrågan, avlät Kungl.
Maj:t till 1913 års riksdag proposition om vissa ändringar i 1909 års föreskrifter
om lägenhetsupplåtelser. Riksdagen biföll propositionen och uttalade sig dessutom
för sådan ändring i fråga om ordningen för utbetalande av statsbidrag till innehavare
av skogstorp och odlingslägenheter, att statsbidraget måtte åtminstone
till någon del kunna i mån av byggnads- och odlingsarbetets fortgång utbetalas
till vederbörande, oberoende av att föreskrivna arbeten icke hunnit fullbordas.

De antagna ändringarna föranledde utfärdande av två kungörelser, båda av
den 17 oktober 1913. I den ena av dem stadgades i fråga om odlingslägenheter,
att vid bestämmande av den årliga avgiften kapitalvärdet för ouppodlad och obebyggd
lägenhet ej finge sättas högre än till 20 kronor för hektar och att innehavare
av lägenhet, för vilken enligt tidigare bestämmelser den årliga avgiften beräknats
jämväl med hänsyn till rätten till byggnadsvirke, skulle för framtiden erhålla
den nedsättning i avgiftsbeloppet, som motsvarade 3.6 procent ränta ä
byggnadsvirkets värde, samt i avseende å skogstorp, att innehavare, som väl hävdat
sådant torp, skulle äga att vid utgången av löpande fardagsår erhålla torpet på
arrende under femtio år med rätt att tillgodonjuta enligt föregående upplåtelse
möjligen återstående frihetsår, ävensom att den innehavare av skogstorp, som jämlikt
1909 års kungörelse erhållit torpet på arrende under femtio år, skulle äga rätt
till förhöjning med 250 krono]'' i det honom förut medgivna statsbidraget av 500
kronor, och skulle det sammanlagda beloppet. 750 kronor, i den mån det oj redan
uppburits, utbetalas i samma terminer, som vore bestämda för utbetalning av den
til! innehavare av odlingslägenhet utgående odlingshjälpen. Den andra av förenämnda
kungörelser innefattade, att skogstorpsinnehavare, som ej erhållit torpet
på arrende, ägde att av honom tillkommande statsbidrag å 500 kronor uppbära
hälften, då torpets uthusbyggnad vore färdig och godkänd, samt återstoden, då
manbyggnaden vore färdig och godkänd.

Ytterligare ändringar i 1909 års bestämmelser beslötos efter proposition till
1914 års senare riksdag och innefattas i två den 9 oktober 1914 utfärdade kungörelser.
Beträffande odlingslägenheter är förordnat, att lägenhetsinnehavaren äger
att av odlingshjälpen under arbetets fortgång utbekomma intill två tredjedelar, i
den mån han vid av vederbörande jägmästare hållen besiktning befinnes hava å
lägenheten utfört föreskrivna byggnads- och odlingsarbeten, med iakttagande härvid,
att lägenhetsinnehavaren varje gång ej må uppbära större andel av hela odlingshjälpen,
än som med inberäknande av vad förut kan hava lyftats motsvarar deu
andel, de fullgjorda arbetenas värde utgör av beräknade värdet av samtliga föreskrivna
arbeten, att dylik besiktning ej må av lägenhetsinnehavaren påkallas oftare
än en gång varje år, att sådana utbetalningar ej må ske i mindre poster än 75
kronor varje gång, samt att återstående tredjedel av odlingshjälpen utbetalas, då
lägenhetens uthus- och manbyggnader äro färdiga och godkända samt minst en

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 280. 1

hektar jord, som vid tiden för lägenhetens upplåtande varit ouppodlad, är bruten
och försvarligt hävdad såsom åker. Odlingshjälpen må under vissa villkor nedsättas,
därest lägenheten är bebyggd med kronan tillhörigt hus. De nya föreskrifterna
om sätt och villkor för utbetalande av odlingshjälp skola tillämpas jämväl
beträffande tidigare upplåtna odlingslägonheter. Statsbidraget till skogstorpinnehavare,
som erhållit torpet på arrende under femtio år, skall även, i den män
det ej redan uppburits, utbetalas i samma ordning som den till odlingslägenhetsinnehavare
utgående odlingshjälpen. Skogstorpsinnehavare, som ej erhållit torpet
på arrende, skall äga att av honom tillkommande statsbidrag å 500 kronor i den
män det icke redan utbetalats uppbära intill två tredjedelar, allt efter som föreskrivet
arbete med torpets bebyggande fortskridit, och återstoden, då torpets åbyggnader
äro färdiga och godkända.

Enligt tillgängliga statistiska uppgifter, som avse årsskiftet 1916-—
1917, utgjorde antalet enligt ovan angivna bestämmelser upplåtna och
då bestående lägenheter tillhopa 1,515, på följande sätt fördelade:

Distrikt.

Skogstorp,
upplåtna
på 20-&riga
arrenden.

Odlings-lägenheter
och på 50-åriga arren-den upplåtna
skogstorp, j

Övre Norrbottens ..................

60

147

Nedre » ..................

295

79

Skellefteå ...........................

66

69

Umeå .................................

ISO

140

Härnösands ..........................

77

364

Mellersta Norrlands...............

—

13

Gävle Dala ..........................

-

25 j

Summa

678

837

I vad mån antalet ökats efter 1917 års ingång är ännu icke till
siffran känt. Emellertid lära under år 1017 upplåtelser hava ägt rum
i något ökad omfattning i förhållande till år 1916, under vilket senare
år antalet lägenheter ökades med tillhopa 92.

Förutom de lägenhetsupplåtelser, som enligt de ovan omnämnda
författningarna skett i de norra länen och där, med tillämpning av
1909 års kungörelse med däri skedda ändringar, fortfarande äga rum,
förekommer en särskild art av upplåtelser av lägenheter inom vissa
delar av Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog
i Norrbottens län.

Upprinnelsen till dessa lägenhetsupplåtelser är att söka i en riksdagsframställning
av år 1901, vari riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t måtte till befrämjande

Upplåtelser
vid Alträsk.

8

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 280.

av övre Norrlands kolonisation låta å kronans där belägna ej särskilt disponerade
mark verkställa undersökningar om och i vilken omfattning lämpliga områden i
närheten av viktiga kommunikationsleder, industricentra eller platser, där större
samhällen uppstått, måtte kunna upplåtas till enskilda för odling och bebyggande. Efter
föranstaltade undersökningar i nämnda riktning framställde Kungl. Maj:t vid 1909
års riksdag förslag, som av riksdagen godkändes, rörande anordnande av nybyggeslägenheter
å ett från angivna kronoparker och stockfångstskog avskilt område, beläget
invid Brännbergs järnvägsstation ej fullt tre mil från Boden. Enligt en förberedande
plan för områdets indelning skulle utläggas ett femtital lägenheter.
Planen blev fastställd i avseende å tjugu lägenheter. Därav äro dock hittills upplåtna
allenast nio, varjämte en lägenhet avsatts till försökskolonat. Företaget
skulle, såsom i propositionen framhölls, tillsvidare huvudsakligen uppfattas som ett
experiment, därvid det gällde att genom försök avgöra, huruvida lämpliga nybyggesområden
överhuvud kunde vinnas genom utdikning å de stora norrländska
mossarna. Nybyggesväsendet å Alträskområdet ställdes under närmaste tillsyn och
ledning av en särskild nämnd, som tillerkändes rätt att i vidsträckt omfattning
handla efter omständigheterna. De för lägenlietsindelningen och upplåtelserna bestämda
väsentligare villkoren inneburo, att i regel till varje lägenhet skulle läggas
minst tio hektar odlingsvärd jord och att hela arealen utom impediment icke borde
överstiga tjugu hektar, att den huvudsakligaste skogsmarken skulle avsättas för
gemensamt skogsfång och bete, varjämte i övrigt skulle avsättas vissa för samfällt
behov avsedda områden, att till nybyggare skulle antagas allenast mindre bemedlade
eller obemedlade med vissa personliga förutsättningar, att upplåtelserna skulle
ske med äganderätt, dock med en från alla utlagor fri försökstid av femton år,,
varunder upplåtelsen kunde av nämnden hävas, i händelse nybyggaren icke fullgjorde
av nämnden föreskrivna åligganden i fråga om lägenhetens uppodling, bebyggande
och hävdande eller vägrade utfärda köpeskillingsförbindelse, att nybyggaren
skulle äga att efter utsyning bekomma erforderligt byggnads- och hägnadsvirke
samt vidare av allmänna medel odlingshjälp till ett belopp av 750 kronor att
utbetalas i samma ordning, som år 1909 bestämdes för utbetalning av odlingshjälp
till innehavare av odlingslägenliet, att nybygget under försökstiden endast efter
prövning av nämnden finge överlåtas till annan, samt att köpeskillingen skulle bestämmas
så, att den motsvarade dels det kapitalvärde, vartill lägenheten vid upplåtelsen
av nämnden uppskattades; vilket värde ej Unge sättas högre än 50 kronor
för hektar av lägenhetens areal, impedimenter oberäknade, dels den odlingshjälp,
som komme att utgå.

Beträffande sättet för utbetalning av odlingshjälpen begärde 1914
års senare riksdag, i sammanhang med sitt godkännande av ändrade
bestämmelser bland annat för utbetalande av statsbidrag till innehavare
av odlingslägenheter och skogstorp, utarbetande av motsvarande ändrade
bestämmelser i fråga om nybyggesliigenheterna inom Alträsks kolonisationsområde.
Sådana ändrade bestämmelser hava av Kungl. Maj:t
meddelats den 20 januari 1915.

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 280. 9

I skrivelse'' deri 19 februari 1918 bär norrländska kolonisationskommittbn
med anledning'' av remissen å förstnämnda riksdagsskrivelse
anfört följande:

»I sammanhang med de inom kommittén pågående utredningarna angående
åtgärder för främjande av kolonisationen å kronans marker i Norrland och Dalarna
har kommittén tagit under behandling jämväl de spörsmål, som sammanhänga med
hittills gällande system för upplåtelser av odlingslägenheter och skogstorp. Kommittén
har sålunda bland annat gått i författning om införskaffande av detaljerade
redogörelser för varje särskild lägenhet av ifrågavarande typer, men dessa uppgifter
äro ännu ej sä. fullständiga, att de kunnat bearbetas och sammanställas.
Kommittén är i anledning härav ännu icke i tillfälle att fatta slutlig ståndpunkt
till alla de frågor, som i detta sammanhang uppkomma. Emellertid torde man
med stöd av inkomna uppgifter och med den kännedom i övrigt om hithörande förhållanden,
som kommittén förskaffat sig, kunna antaga, att ett ej ringa antal av
ifrågavarande lägenheter befinner sig i ett allt annat än tillfredsställande skick.

Åtskilliga omständigheter torde hava samverkat till att de hittills använda
formerna för bosättningar å kronomarkerna icke visat sig lämna så goda resultat,
som åsyftats.

Sålunda kan redan den art av besittningsrätt, varmed lägenheterna upplåtits,
antagas hava i sin mån bidragit till att innehavaren icke låtit sig angeläget vara
att uppodla och bebygga lägenheten. Detta gäller särskilt de enligt 1891 och 1904
års författningar upplåtna skogstorpen, för vilka bestämdes en arrendetid av tjugu
år. Detsamma torde kunna sägas även om dem, som upplåtits på arrenden under
femtio år. Visserligen äro innehavarna av såväl skogstorp som odlingslägenheter
tillförsäkrade optionsrätt till lägenheten efter arrendetidens utgång, men i alla
händelser torde frånvaron av såväl en mera tryggad besittningsrätt som möjligheten
att kunna förvärva äganderätt till lägenheten ofta nog hava föranlett, att
innehavaren icke känt sig sporrad att nedlägga något mera intensivt arbete på
att hålla lägenheten i vederbörligt stånd, än mindre att därutöver upparbeta och
förkovra densamma.

Beträffande de olägenheter, som varit förbundna med nu ifrågavarande upplåtelser
å kronomarkerna, vill kommittén ytterligare framhålla, att sättet för lägenheternas
utläggning i många fall icke varit det lyckligaste. Under skogstorpens
första tid och även sedermera under en ganska lång följd av år utlades lägenheterna
ofta långt från varandra och från den odlade bygden, vilket ansågs stå i
överensstämmelse med det av riksdagen för upplåtelsen fastslagna villkor, nämligen
att densamma skulle vara gagnelig för kronoparkens vård och bevakning. En
framträdande olägenhet härav har blivit, att lägenheterna kommit att lida brist på
nödiga vägkommunikationer, varigenom innehavarens möjlighet att fullgöra sina
förbindelser i fråga om odling och åbyggnader likasom hans utsikter till bärgning
blivit icke obetydligt försvårade.

En annan omständighet, som torde kunna betecknas såsom ett missförhållande,
är att den jord, som anvisats lägenheterna, ofta varit mindre väl lämpad
för odling. Även detta gäller särskilt skogstorpen, vilka upplätos utan att någon
närmare undersökning förut ägt rum, huruvida området verkligen ägnade sig för
odling. I 1909 års kungörelse om odlingslägenheter stadgades däremot, att före
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 248 höft. (Nr 280—281.) 2

y nrrländska
kolonixalioHbkommittév.

10

Kun/jl. Maj:ts nåd. proposition Nr XbO.

upplåtelsen skulle genom undersökning av i lantbruk kunnig person visshet inhämtas,
att å området funnes tillräcklig för odling lämplig mark.

Emellertid har en stor del av lägenheterna, bland annat på grund av brist
på disponibel myrmark, anlagts uteslutande å fastmark. Då denna i skogsbygderna
merendels är av svårbruten beskaffenhet, har odlingsarbetet helt naturligt kommit
att skrida långsamt fram. Härtill har oek bidragit, att lägenhetsinnehavarna, där
tillfälle därtill funnits, genom särskilda upplåtelser tilldelats eller av enskilda jordägare
arrenderat slåtterlägenheter, varav följt, att hushållningen kommit att i väsentlig
mån inriktas på ängsbruket och att odlingarna blivit eftersatta.

Slutligen torde den odlingshjälp, som staten lämnar lägenhetsiimehavarna,
för närvarande uppgående till 750 kronor, vara otillräcklig för att förslå till det
understöd, som statsmakterna avsett med denna hjälp.

De svårigheter, som möta kolonisterna, äro alltså så stora, att det är ganska
förklarligt, att många ej mäkta inom därför stadgad tid fullgöra sina förpliktelser.
Särskilt har det visat sig, att skyldigheten att uppföra byggnaderna i många fall
varit betungande. Visserligen tillhandahåller kronan nödigt virke, men bristen på
egna kontanta medel och otillräckligheten av tillskottet från statens sida försvåra
i hög grad för lägenhetsinnehavarna att fullgöra de åtagna byggnadsskyldigheterna.
Ej sällan se de sig nödsakade att, sedan de provisoriskt uppfört nödiga uthus- och
manbyggnader, avbryta arbetet därmed för att genom arbetsförtjänster utom hemmet
skaffa den nödiga bärgningen åt sig och de sina.

Av vad sålunda i korthet antytts torde framgå, att det nuvarande systemet
för upplåtelse av odlingsmark å kronojord är behäftat med åtskilliga brister. I ett
den 15 december 1917 till Kungl. Maj:t avgivet betänkande med förslag till anordnande
av kolonisationsförsök å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens
län har kommittén föreslagit grunder för upplåtelser av odlingsmark, vilka
i väsentliga avseenden skilja sig från de nu gällande bestämmelserna för upplåtande
av odlingslägenheter. Därest kommitténs förslag skulle komma att vinna statsmakternas
godkännande, torde detta inverka på frågan, om upplåtelser av odlingslägenheter
enligt nuvarande stadganden skola för framtiden äga rum eller icke.
Detta spörsmål kommer givetvis att under kommitténs fortsatta arbeten bliva
föremål för övervägande. Oavsett vilken ställning kommittén kommer att intaga
härtill, lära emellertid många frågor, som beröra redan upplåtna lägenheter, kräva
en ingående och noggrann prövning. Dit höra bland annat frågorna om icke blott
ökad odlingshjälp utan även andra åtgärder för undanröjande av ovan berörda
olägenheter samt eventuellt lägenheternas omgestaltning, i den mån så ske kan, till
jordbruk, vilka åtminstone i vissa hänseenden närma sig sådana, som kommittén i
nyss åberopade betänkande föreslagit, ävensom vidtagande av torrläggningsåtgärder.
anordnande av erforderliga vägkommunikationer m. m. Jämväl torde det vara nödvändigt
att i detta sammanhang pröva, i vilken mån särskilt de tidigare upplåtelserna
av skogstorp kunna anses lämpliga att fortfarande bibehållas såsom jordbrukslägenheter
eller tilläventyrs med större fördel, icke minst för skogstorpen själva, höra
utbytas mot andra lämpligare och till jordbruk verkligt tjänliga lägenheter.

I riksdagens skrivelse betonas särskilt, att riksdagen med sin begäran om
utredning icke avsett att i någon mån föregripa kolonisationskommitténs arbete.
Enligt kommitténs uppfattning kan ett lösande av hela den föreliggande frågan
icke utan ett sådant föregripande ske, innan den förut berörda utredningen hunnit

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 2H0. I 1

slutföras ocli alla de med frågan sammanhängande spörsmål kunnat närmare övervägas.
Vad emellertid angår de redan upplåtna lägenheterna, hyser kommittén
den uppfattningen, att frågan om ökat statsbidrag till dessas innehavare är av så
fristående natur, att denna kan upptagas till prövning, utan att kommitténs arbete
i övrigt därigenom föregripes. Den nu rådande dyrtiden har naturligtvis gjort
även skogstorpamas och odlingslägenhetsinnehavarnas ställning bekymmersam
och ytterligare för dem försvårat möjligheterna att kunna fullborda de åbyggnader,
som icke blivit färdiga före kristidens inträdande. Av denna anledning har kommittén
trott sig böra nu omedelbart upptaga till övervägande spörsmålet om höjande
av statsbidraget till ifrågavarande torp och lägenheter.

I den motion, som ligger till grund för riksdagens förutnämnda skrivelse,
hemställer motionären »att riksdagen måtte besluta, att statsbidraget såväl för
innehavare av odlingslägenheter som av skogstorp skall utgå med 1,500 kronor
att, med iakttagande av beloppens fördubbling, utbetalas på sätt och under villkor
som nu äro gällande». Under det motionären sålunda avser uteslutande lägenheter,
som härefter komma att upplåtas, ifrågasätter riksdagen, huruvida ej därjämte
sådana innehavare av redan upplåtna odlingslägenheter, som ännu icke hunnit
fullgöra sina byggnadsskyldigheter, jämväl borde komma i åtnjutande av ökat
understöd.

Vid övervägande av det föreliggande spörsmålet har kommittén, som nämnts,
kommit till den uppfattningen, att man för närvarande måste begränsa sig till
frågan om ett kraftigare understöd åt dem, som redan fått lägenheter till sig upplåtna,
under det att frågan i vad den berör nya upplåtelser skulle göras beroende
av närmare utredning i ämnet. Det torde nämligen på goda grunder kunna ifrågasättas,
huruvida det kan anses lämpligt att under nuvarande förhållanden, då frågan
om nya förmer för upplåtelser är nära sin lösning, uppmuntra till anläggande av
lägenheter av en typ, som, enligt vad kommittén redan framhållit, torde i flera
avseenden få anses mindre lämplig. Utan tvivel kommer behovet av större eller
mindre förändringar i fråga om dessa upplåtelser att framträda, men inför den
ovisshet som härutinnan råder, innan ens kommittén äger de nödvändiga förutsättningarna
för att kunna intaga en definitiv ståndpunkt, synes det mindre lämpligt
att vidtaga partiella förändringar, vilkas inverkan på kommitténs fortsatta arbete
icke kan överblickas. Det är därjämte att antaga, att de nya kolonaten, som —
under förutsättning av bifall till kommitténs förslag om kolonisationsförsök, omfattande
något över 100 nybyggen — skulle upplåtas, böra visa sig mera lockande
än de nuvarande upplåtelserna av odlingslägenheter. Det torde ej heller dröja
alltför länge, innan kommittén är i tillfälle att framlägga förslag om ett slutligt
reglerande av bestämmelserna rörande upplåtelser av kolonat å kronomarkerna.

Yad däremot angår redan upplåtna lägenheter synes det kommittén icke behöva
finnas någon betänklighet mot att redan nu stadga ett ökat bidrag åt dessas
innehavare. Den ökade hjälp, som staten sålunda må lämna, synes kommittén
böra avse att sätta innehavaren i stånd att fullborda lägenhetens åbyggnader.
Kostnaderna för uppförande av åbyggnaderna på ifrågavarande lägenheter torde
med nu rådande arbets- och materialpris kunna skattas till de dubbla i jämförelse
med dem, som gällde före kristidens inträdande. Kommittén kan härutinnan hänvisa
till de omfattande utredningar, kommittén låtit verkställa, och som finnas åberopade
i det ovannämnda betänkandet rörande kolonisationsförsöken å vissa krono -

12

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 280.

parker. Även om man härvid icke far förbise, att någon prisstegring icke behöver
beräknas å det av kronan kostnadsfritt tillhandahållna byggnadsvirke!, ävensom att
de ökade arbetsinkomsterna i någon mån kunna anses uppväga prisstegringen, är
det icke desto mindre uppenbart, att lägenhetsinnehavarens ställning genom den
allmänna prisstegringen blivit betydligt försvårad.

För att utröna, i vilken omfattning byggnadsskyldigheten icke är fullgjord
å hittills upplåtna skogstorp och odlingslägenheter, har kommittén genom vederbörande
revirförvaltare inhämtat nedan sammanställda approximativa uppgifter.

Antal lägenheter

1) med fullgjord byggnadsskyldighet.............................. 573

2) med mer än halvfärdiga åbyggnader ........................ 261

3) med mindre än halvfärdiga åbyggnader .................... 327

4) med ej påbörjade åbyggnader .................................... 447

Tillsammans 1,608

Av tillgängliga uppgifter framgår, att antalet lägenheter under åren 1913 —
1916 ökats med 347, därav under år 1916 92. Enär, som i annat sammanhang
anförts, upplåtelser under år 1917 ägt rum i något större omfattning än år 1916,
skulle således under femårsperioden 1913—1917 antalet lägenheter hava ökats med
tillhopa omkring 439. Då såväl skogstorpare som odlingslägenhetsinnehavare tillförbundits
att fullborda åbyggnaderna inom fem år från upplätelsedagen. borde därför
antalet icke fullt bebyggda lägenheter stanna inom sistnämnda summa. Av
vederbörande revirförvaltares härovan sammanställda uppgifter framgår emellertid,
att intill den 15 innevarande februari omkring 1,035 innehavare av skogstorp och
odlingslägenheter ännu ej hunnit fullborda sina åbyggnader. I denna summa torde
icke ingå annat än ett mindre antal lägenheter, som kunna hava upplåtits under
innevarande år.

Av det anförda framgår, att antalet lägenheter, vilkas åbyggnader ej blivit
inom därför stadgad tid fullbordade, är påfallande stort. Endast för en relativt
ringa del av dessa lägenheter har byggnadsarbetet hunnit så långt, att byggnaderna
äro mer än halvfärdiga. Att under sådana förhållanden staten här träder emellan
något kraftigare och ger lägenhetsinnehavaren möjlighet att övervinna de svårigheter,
som i all synnerhet under nuvarande utomordentliga förhållanden göra sig
gällande, torde enligt kommitténs mening få anses av omständigheterna påkallat.

När det gäller att bestämma storleken av ett bidrag för de fall, där föreskrivna
byggnader icke fullbordats, är det till en början uppenbart, att ett till
silfran bestämt belopp, lika för alla, icke kan fastställas. Då bidraget är avsett
att sätta torp- och lägenhetsinnehavarna i tillfälle att avsluta byggnadsarbetena,
bör detsammas storlek göras beroende av den kostnad, som behöver av innehavaren
nedläggas för att få byggnaderna färdiga. Detta stämmer ock väl överens med
såväl nu gällande bestämmelser för odlingslijälpens utgående som motionärens och
riksdagens uttalanden. Här gäller ju företrädesvis att dels bereda hjälp för de
svårigheter kristiden medfört, dels ock stimulera till iordningsställande av bostäderna,
vilket enligt kommitténs mening framstår som ett synnerligen viktigt
önskemål. Kommittén vill ock framhålla att, enligt vad nedan föreslås, den, som
erhåller dylikt tilläggsbidrag, skall vara skyldig att därå erlägga ränta, i likhet

Kung!. Alajits nåd. proposition Nr 280. lo

med vad som gäller om odlingshjälpen, och att sålunda bidraget icke lår uteslutande
betraktas såsom eu gåva, utan på visst sätt liar karaktäroti av ett lån.

Såsom nyss nämnts har det synts kommittén viktigt att vid utmätande av
det ytterligare understöd, som bör tillerkännas odlingslägenhetsinnehavarua och
skogstorparna, utgå från de olika behov, som i det ena och andra fallet kunna förefinnas.
Det är emellertid tydligt, att detta understöd icke kan sättas högre än till
en del av hela behovet. Detta överensstämmer med hela den grundtanke, sura
ligger bakom nu gällande bestämmelser, och den mening, som uttalats av motionären
i ämnet såväl som av riksdagen. Härvid anser kommittén nödigt att sa
begränsa rätten att komma i åtnjutande av tilläggsbidraget, att detsamma i intet
fall må utgå med högre belopp än hälften av den beräknade kostnaden för byggnadernas
fullbordande i överensstämmelse med den plan, som blivit av vederbörande
myndighet vid upplåtelsen fastställd till efterrättelse. Att vid beräkning av kostnaderna
för vad som återstår av byggnadsarbetet endast bör tagas i betraktande
lägenhetsinnehavarens kostnader därför och således icke hänsyn tagas till värdet
av det byggnadsvirke, som kronan fritt tillhandahåller, torde ligga i öppen dag.
Aven ett maximibelopp för tilläggsbidragets storlek måste emellertid fastställas,
utöver vilket understödet icke får sträcka sig. Närmast till hands skulle måhända
ligga att härvidlag stanna vid motionärens förslag, varigenom odlingshjälpen skulle
fördubblas d. v. s. i stället för nuvarande 750 kronor sättas till 1,500 kronor. Delbar
emellertid synts kommittén som om, därest man verkligen vill vinna effekt
av nu ifrågasatta åtgärder, det bleve nödvändigt eller åtminstone önskvärt att gä
något längre. Kommittén bär alltså för sin del ansett tilläggsbidraget böra sättas
till högst 1,250 kronor, varigenom hela understödet skulle komma att uppgå till
högst 2,000 kronor.

Ifråga om sättet för tilläggsbidragets fastställande är det uppenbart önskvärt
att tillämpa ett så enkelt förfarande, som utan åsidosättande av tillbörlig kontroll
kan anses möjligt. Åt jägmästaren, som det tillkommer att hava den närmaste
tillsynen över lägenheterna, torde det kunna anförtros att i enlighet med de grunder,
som bliva fastslagna, träffa förberedelser rörande fastställande av det bidrag, som
till varje lägenhetsinnehavare bör utgå. Hos jägmästaren bör alltså till domänstyrelsen
ställd ansökning om bidrag göras. Det kan väl ifrågasättas, huruvida
icke jägmästaren i och för prövning av hos honom gjord ansökning om bidrag
borde å lägenheten hålla besiktning, därvid jämväl biträde av en byggnadssakkunnig
person kunde vara erforderligt. Emellertid synes ett dylikt förfarande bliva alltför
omständligt och särskilt komma att taga jägmästarens tid alltför mycket i anspråk.
I allmänhet torde man kunna antaga, att jägmästaren är så väl förtrogen med sitt
förvaltningsområde och där befintliga lägenheter, att han utan svårighet kan i
olika fall bedöma, huruvida en uppskattning rörande de återstående byggnadskostnadema
är oskälig. Kommittén har aliså ansett sig kunna antaga, att i de
flesta fall det skulle vara tillräckligt, att sökanden företer intyg av två kända och trovärdiga
män angående de beräknade kostnaderna för byggnadsarbetenas fullbordande.
Endast i de fäll, då särskild anledning förekommer, såsom på grund av nämnda
intygs ofullständighet eller uppenbara oriktighet, bör besiktning å lägenheten hållas.
Det slutliga fastställandet av tilläggsbidragets storlek torde böra överlämnas till
domänstyrelsen.

Vad nu sagts, har närmast avseende å de odlingslägenheter, som upplåtits

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

enligt 1909 års bestämmelser. I fråga om de skogstorp, som kunna komma i åtnjutande
av ifrågavarande tilläggsbidrag. torde emellertid ytterligare villkor för
bidragets utfående böra uppställas. Såsom förut framhållits, ''har vid upplåtelserna
av skogstorpen icke företagits någon sakkunnig undersökning, huruvida området
verkligen lämpat sig för odling, varav blivit en följd, att åtskilliga torp anlagts ä
sä otjänliga platser och med sådan brist på tjänlig odlingsmark, att det med skäl
kan ifrågasättas, huruvida desamma lämpa sig att fortfarande uppehållas såsom
lägenheter. Uppenbarligen kan det ej vara klokt att nedlägga ytterligare kostnad
för färdigställande av byggnaderna å dylika torp. Frågorna om sådant torps utbytande
mot annat för jordbruk mera lämpligt område eller om andra åtgärders
vidtagande från statens sida för en omreglering av förefintliga missförhållanden äro
spörsmål, vilka kommittén såsom förut antytts under sitt fortsatta arbete har att
taga under övervägande. Emellertid torde såsom villkor för åtnjutande av nu
föreslaget tilläggsbidrag åt innehavarna av sådana lägenheter, som upplåtits jämlikt
1891 och 1904 års bestämmelser, höra stadgas, att å torpet linnes eller genom utvidgning
kan erhållas tillräcklig för odling lämplig mark. Skulle så icke vara
fallet, bör torpinnehavaren icke äga rätt till något bidrag, såvida icke torpet med
hänsyn till sitt läge i en mera bebyggd trakt med tillfällen till arbetsförtjänst eller
eljest på grund av andra omständigheter kan anses tjänligt till jordbruks- eller
bostadslägenhet. Yppas tvivelsmål, huruvida i fråga om dylika torplägenheter nu
nämnda villkor för bidragets erhållande kan anses uppfyllt, bör jägmästaren företaga
besiktning a torpet, och har han att därvid anlita biträde av i jordbruk kunnig
person. På domänstyrelsen skall sedan ankomma att efter prövning av besiktningsinstrumentet
avgöra, huruvida tilläggsbidrag må utgå eller icke.

Beträffande sättet för tilläggsbidragets utbetalande föreslås, att lägenhetsinnehavaren
berättigas uppbära hela det honom tillkommande bidrag i män som
arbetet med fullbordandet av åbyggnaderna fortgår och att härvid må tillämpas
samma regler, som gälla för odlingshjälpens ^anordnande. Att föreskriva att en
viss del av bidraget skall, i likhet med vad som gäller om odlingshjälpen, innestå,
till dess arbetet är i sin helhet färdigt och godkänt, skulle i avsevärd mån för
lägenhetsinnehavaren förringa nyttan av bidraget och torde icke heller vara oundgängligen
nödigt, då kronan alltid har en viss säkerhet genom den tredjedel av
odlingshjälpen, som i varje fall innestår.

Enligt de bestämmelser, som gälla för odlingslägenheter och de på arrende
upplåtna skogstorpen, skall innehavaren, efter åtnjutande av vissa frihetsår, vara
skyldig erlägga en årlig arrendeavgift av 3.6 procent av dels lägenhetens kapi talvärde
vid tiden för upplåtelsen dels ock den odlingshjälp, som kommer att utgå.

I den mån innehavare av torp och odlingslägenheter tillägges ett förhöjt statsbidrag,
bör innehavaren uppenbarligen vara skyldig att vidkännas en efter samma
grund beräknad höjning i den årliga avgälden.

Under åberopande av vad kommittén sålunda anfört, vill kommittén alltså
förorda, att ett tilläggsbidrag måtte under vissa villkor av statsmedel utgå till
innehavare av redan upplåtna odlingslägenheter samt av skogstorp, som upplåtits
på arrende under 50 år, och får kommittén i anslutning till vad här ovan yttrats
föreslå, att i fråga om villkoren för dylikt bidrags erhållande måtte föreskriva*
följande bestämmelser:

hunijl. Maj .is nåd. proposition Nr 280. IT»

Mom. 1. Innehavare av odlingslägenhet, som, före det dessa bestämmelse!’
trätt i kraft, upplåtits jämlikt kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande
av odlingslägenheter ä kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen,
skall äga rätt att, där föreskrivna byggnadsarbeten icke blivit utförda — utöver
honom tillkommande odlingshjälp — såsom tilläggsbidrag erhålla ett belopp,
svarande mot hälften av innehavarens kostnad för fullbordande av föreskrivna
byggnadsarbeten, dock högst 1,250 kronor.

Lägenhetsinnehavare, som önskar komma i åtnjutande av dylikt tilläggsbidrag,
skall till vederbörande jägmästare ingiva till domänstyrelsen ställd ansökning, åtföljd
av intyg av två kända och trovärdiga män rörande innehavarens kostnad för
byggnadernas fullbordande enligt föreskriven plan. Jägmästaren, som där han så
linner erforderligt, har att företaga besiktning å lägenheten, åligger att insända
jämte eget utlåtande ansökningen till domänstyrelsen, vilken det tillkommer att
fastställa tilläggsbidragets storlek.

Lägenhetsinnehavaren vare berättigad att i enlighet med reglerna i 15 mom.
av ovannämnda kungörelse, sådant detta moment lyder enligt kungörelsen den 9
oktober 1914, uppbära hela det honom tillkommande tilläggsbidrag, i mån som
arbetet med fullbordandet av lägenhetens åbyggnader fortgår.

Lägenhetsinnehavare, som berättigats uppbära tilläggsbidrag, vare skyldig
att vidkännas den höjning i den årliga avgiften, som motsvarar ränta efter 3.6
för hundrade å sagda bidrag.

Mom. 2. Vad i mom. 1 stadgats galle i tillämpliga delar jämväl i fråga
om skogstorp, som upplåtits antingen jämlikt nådiga brevet till domänstyrelsen den
29 maj 1891 angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens
län eller jämlikt kungörelsen den 27 maj 1904 angående upplåtande av odlingslägenheter
ä kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län, där innehavaren erhållit
torpet på arrende under femtio år,, dock att tilläggsbidrag ej må utgå, med
mindre å torpet finnes eller genom utvidgning kan erhållas tillräcklig, för odling
lämplig mark eller torpet eljest på grund av särskilda omständigheter kan anses
tjänligt till jordbruks- eller bostadslägenhet, till utrönande varav jägmästaren har
att, där så finnes erforderligt, med sakkunnigt biträde företaga besiktning å torpet.

I den till kommittén remitterade skrivelsen framhåller riksdagen lämpligheten
av ändrade bestämmelser i fråga om statsbidraget jämväl beträffande de nybyggeslägenheter,
som upplåtas å vissa delar av Ålträsks och Svanå kronoparker samt
f. d. Selets stockfångstskog. Såsom nämnts äro för dessa upplåtelser särskilda
villkor gällande, vilka i väsentliga delar avvika från dem, som tillämpas å odlingslägenheter,
dock att statsbidraget uppgår till enahanda belopp, 750 kronor.

Enligt vad kommittén inhämtat har ännu icke beträffande något av de upplåtna
nio nybyggena byggnadsskyldigheten blivit fullgjord.

Vad kommittén ovan framhållit om otillräckligheten av det till odlingslägenhetsinnehavarna
lämnade statsbidraget har uppenbarligen sin fulla tillämplighet
i fråga om nybyggena å Alträsksområdet. Även här har det visat sig, att bristen
på kontanta medel och svårigheterna för nybyggaren att på annat håll upplåna det
särskilt för uppförande av åbyggnaderna erforderliga kapitalet i flera fall gjort nybyggarnas
ställning bekymmersam, ej minst under nuvarande dyrtid. Kommittén
kan således icke annat än förorda, att ifrågavarande nybyggare tillerkännes ett för -

Domän styrelsen -

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

höjt statsbidrag och torde i fråga om storleken av ett dylikt bidrag icke finnas
någon anledning att avvika från vad som föreslagits beträffande skogstorp och
odlingslägenheter. Rätten till sådant tilläggsbidrag synes böra begränsas att gälla
de redan skedda upplåtelserna, helst det väl låter tänka sig, att en fortsatt kolonisation
av Alträsksområdet kan komma att följa andra bestämmelser än de hittills
tillämpade.

I fråga om grunderna för tilläggsbidragets fastställande torde i huvudsak
böra gälla detsamma som beträffande odlingslägenheter och skogstorp. Bidraget
bör således beräknas till hälften av återstående kostnad för byggnadernas fullbordande,
dock högst 1,250 kronor. I berörda kostnad skall uppenbarligen icke
inräknas värdet av det virke, kronan tillhandahåller nybyggaren.

Nybyggesinnehavaren har att, där han vill komma i åtnjutande av tilläggsbidraget,
göra ansökan därom hos den nämnd, som utövar tillsynen över nybyggesväsendet
å området. A nämnden ankommer att efter erforderlig undersökning
fastställa storleken av det bidrag, nybyggaren äger uppbära.

I likhet med vad som föreslagits beträffande skogstorp och odlingslägenheter
torde nybyggaren böra äga rätt att uppbära hela det honom tillkommande tilläggsbidraget
i den mån han fullbordar byggnadsarbetet.

I de kontrakt, varigenom ifrågavarande nybyggen äro upplåtna, fastställes
den köpesumma, för vilken nybyggaren efter försökstidens utgång äger övertaga
lägenheten. Köpesumman beräknas till lägenhetens kapitalvärde vid upplåtelsen,
ökat med 750 kronor, som utgå till odlingshjälp. Det förhöjda belopp, varmed
statsbidraget nu må komma att utgå, bör naturligtvis inräknas i köpesumman.
Nybyggare, som kommer i åtnjutande av tilläggsbidrag, bör vara skyldig att finna
sig i en sådan ändring i det vid upplåtelsen upprättade kontraktet, att den däri
bestämda köpesumman höjes med det belopp, vartill beviljat tilläggsbidrag uppgår.

Kostnaderna för nu utgående odlingshjälp till innehavare av skogstorp och
odlingslägenheter hava från och med år 1915 bestritts av ett å nionde huvudtiteln
anvisat förslagsanslag å 20,000 kronor. I statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit, att detta anslag skall sammanslås med ett å riksstaten
uppfört ordinarie anslag å 4,500 kronor till odlingshjälp åt krononybyggare
och att därvid, med uteslutande av de nämnda båda anslagen och avjamning av
deras sammanlagda belopp, å riksstaten skall uppföras ett ordinarie förslagsanslag
ä 25,000 kronor till odlingshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl.

Det torde icke vara möjligt att för närvarande beräkna storleken av det
belopp, som kan komma att åtgå i anledning av den nu föreslagna ökningen av
ifrågavarande statsbidrag. Därest ej särskilt anslag nu anses böra äskas för
täckande av de ökade utgifter, tilläggsbidraget må komma att medföra, torde erforderliga
medel kunna erhållas ur förut nämnda anslag, som är av förslagsanslags
natur.»

I utlåtande häröver den 4 mars 1918 har domänstyrelsen anfört
följande:

»Då kommittén för det närvarande ansett sig icke böra fatta bestämd ståndpunkt
till det uppställda spörsmålet, huruvida upplåtelser av odlingslägenheter enligt

Kung!. Maj.is natt. proposition Nr 280. 17

nu gällande bestämmelser lämpligen böra för framtiden liga ruin (dier icke, eller i
fråga» rörande vilka åtgärder, som ma kunna anses erforderliga för undanröjande
av vissa av kommittén angivna olägenheter med nuvarande system för sädana lägenheters
upplåtande, torde ej heller tillkomma domänstyrelsen att i detta sammanhang
upptaga berörda frågor till besvarande. Styrelsen anser sig dock ej kunna underlåta
att mot de av kommittén gjorda allmänna uttalandena framställa vissa erinringar.

Bland de omständighet (>r, som enligt kommitténs förmenande synts hava samverkat
till att hittills använda former för upplåtande av odlingslägenheter och skogstorp
å kronomarkerna i de nordliga länen icke visat sig lämna åsyftat resultat, har
kommittén främst framhållit det förhållande, att upplåtelserna varken skett med
någon form av tryggad besittningsrätt eller med utsikt för innehavaren att inom
viss tid kunna erhålla lägenheten med äganderätt. Styrelsen anser för sin del, att
frånvaron av bestämmelser i dessa delar icke haft nämnvärt inflytande på vare sig
antalet upplåtelser eller upplåtna lägenheters bebyggande eller uppodlande inom
kortare eller längre tid, och är styrelsen övertvgad, att en undersökning i detta
hänseende skulle komma att ådagalägga, att orsaken till den mindre tillfredsställande
fortgången av byggnadsverksamheten nästan undantagslöst skall vara att söka i
innehavarens dels ekonomiska svårigheter dels bristande förmåga i allmänhet. Den
tidrymd av 50 år, pa vilka lägenheter numera upplåtas, samt den innehavaren därjämte
tillkommande optionsrätten till förnyad besittning av lägenheten under ytterligare
samma tid, torde hava verkat till att innehavaren i allmänhet uppfattat sig
såsom ägare till den upplåtna lägenheten, och en verklig äganderätt torde i de flesta
tall icke hava kunnat sporra innehavaren att påskynda lägenhetens bebyggande,
håsom visst stöd för denna uppfattning torde böra erinras om den å Alträsk och
Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog i närheten av Brännbergs
järnvägsstation påbörjade kolonisationen. Ehuru upplåtelser av nybyggeslägenheter
därå skett med rätt för innehavaren att efter viss tid bekomma upplåten lägenhet
med full äganderätt mot erläggande av en jämförelsevis ringa köpeskilling och ehuru
för sådan upplåtelse fastställts plan avseende 20 lägenheter, hava dock hittills upplåtits
allenast 9 lägenheter, och har icke å någon av dessa byggnadsskyldigheten
ännu blivit fullgjord.

Styrelsen anser förnämsta orsaken till att, såsom kommittén omnämnt; å ett
mycket stort antal upplåtna lägenheter föreskrivna byggnadsarbeten icke fullbordats,
vara att söka däri, att det innehavaren tillkommande statsbidraget är av så ringa
storlek i förhållande till kostnaderna för arbetets fullgörande, att det, synnerligast
i betraktande av de under senare åren rådande högt uppdrivna prisen å såväl byggnadsmateriel
som ock arbetskraft, icke kunnat vara till effektiv hjälp åt innehavaren.
De till skogsarbetare utgående höga avlöningarna tillika med de samtidigt mycket
höjda prisen å livsförnödenheter m. m. hava jämväl föranlett lägenhetsinnehavarna
att i största utsträckning ägna sig åt skogsarbete, varvid arbetena med nybyggnaders
m. m. fullbordande fått stå tillbaka. Synnerligast under senare åren har styrelsen
ock sett sig nödsakad att i stor utsträckning medgiva uppskov för färre eller flera
är med de föreskrivna arbetenas fullbordande.

Att, såsom komniittén anfört, den jord, som anvisats lägenheterna, ofta varit
mindre lämpad för odling, torde icke kunna bestridas; särskilt gäller detta i fråga
om de äldre skogstorpslägenheterna. Under 1890-talet och i början av detta århundrade
var emellertid frågan om de norrländska torvmarkernas odling ännu
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 248 käft. (Nr 280 -- 281.) 3

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

ganska outredd, i följd varav sökande till skogstorp ofta begärde upplåtelse av område,
som till stor del utgjordes av fastmark, dock i regel mera lättodlad sådan.
Styrelsen får ock erinra, att ett stort antal av de skogstorp, som upplåtits å kronomarkerna
inom Norrbottens och Västerbottens län, utgjorts av i större eller mindre
grad redan bebyggda och odlade områden, vilka under äldre tider utan laglig rätt
tagits i besittning av med i huvudsak skogsarbete sysselsatta personer, och hade
sådan bosättning ägt rum i regeln å torr fastmark och utan tanke på odling av
torvmark. Då mången gång rätt så beaktansvärt arbete redan utförts, ansågs i
allmänhet mindre lämpligt att lägga hinder i vägen för områdets upplåtande såsom
skogstorp. Genom nådigt brev den 10 februari 1893 medgav ock Kungl. Maj:t att,
där inom kronopark i Norrbottens län bosättning redan ägt rum å lägenhet, vilken
vore tjänlig för det ändamål, som i nådiga brevet den 29 maj 1891 omförmäldes,
sådan lägenhet finge, utan hinder av att bosättningen redan skett, upplåtas, under
viss förutsättning i avseende på frihetsår och innehavaren tillkommande penningunderstöd,
enligt de i samma brev föreskrivna villkor.

För avhjälpande av de olägenheter, som genom berörda förhållanden uppstått
med avseende på odlingsmöjligheten å ett flertal skogstorp, har styrelsen i ett flertal
fall medgivit innehavare av sådana lägenheter rätt att erhålla utökning av det
ursprungligen avsatta området genom tilläggande till detsamma av visst område
odlingsvärdig torvmark, antingen i omedelbar anslutning till torpet eller ock, där
sådan mark ej funnits därintill, i dess närhet genom utstakande av särskilt odlingsskifte,
innehållande dylik mark.

I utlåtande den 15 februari 1918 över kolonisationskommitténs förslag till
försökskolonisation ä vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län bär
styrelsen, bland annat, dels funnit sig böra uttala att — även om styrelsen intet
hade att erinra emot att en försökskolonisation efter i huvudsak de av kommittén
föreslagna grundlinjerna komme till stånd — ett fortsatt byggande på den väg, varå
hittills inslagits, jämväl borde ske, dels ock förmält sig vara av den uppfattningen
att, om åt innehavare av ifrågavarande odlingslägenheter ställdes i utsikt bekommande
av en byggnads- och odlingshjälp, som uppginge till exempelvis 2 å 3 gånger
så stort belopp, som för närvarande är för sådant ändamål bestämt, samt om staten
dessutom i större utsträckning vidtoge åtgärder dels för upptagande av de avloppsoch
avledningsdiken, som vore nödvändiga för lägenheterna anvisade torvmarkers
odling, dels för anordnande av nödiga utfartsvägar, dels ock för underlättande av
anskaffning av sågat virke för byggnadernas uppförande, skulle till sökande av odlingslägenheter
vara att påräkna såväl ett stort antal personer som ock sådana med
göda förutsättningar att kunna finna sin bärgning. Vad sålunda sagts gäller givetvis
i tillämpliga delar även i fråga om redan upplåtna lägenheter.

Under sådana förhållanden finner styrelsen visserligen det av kommittén nu
framlagda förslaget om ökat byggnadsbidrag till vissa innehavare av odlingslägenheter
och skogstorp värt allt beaktande, men det torde kunna ifrågasättas lämpligheten
av vad kommittén föreslagit därom, att allenast sådana innehavare, till vilka
lägenheter upplåtits, innan de ifrågasatta bestämmelserna trädde i kraft, skulle vara
berättigade erhålla tilläggsbidrag, och av dessa endast de, som icke fullbordat dem
åliggande byggnadsarbeten.

Skulle för erhållande av ytterligare bidrag utöver nu utgående odlingshjälp
stadgas förstnämnt villkor, komme sannolikt antalet sökande till nya odlingslägen -

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

heter att högst betydligt reduceras och måhända nya upplåtelser icke vidare komma
till stånd. Ehuru kommittén förmält sig icke vilja eller kunna fatta definitiv ståndpunkt
i frågan, huruvida odlingslägenhetor i huvudsaklig överensstämmelse med nu
gällande författningar fortfarande böra upplåtas eller icke, synes det nu föreliggande
förslaget dock innebära, att kommittén önskar motsätta sig upplåtande åtminstone
tillsvidare av flera dylika lägenheter. Såsom styrelsen framhållit i förenämnda
underdåniga utlåtande över kommitténs betänkande rörande viss försökskolonisation,
torde sådan lösning av frågan dock icke vara lycklig, i all synnerhet som härigenom
så gott som all kolonisation skulle avstanna, enär den /''örsö/cskolonisation å
vissa kronoparker, som av kommittén föreslagits, ju icke kan visa något resultat
ännu på några år och alltså ej torde kunna läggas till grund för ytterligare lagstiftning
i ämnet förrän en del år framåt i tiden. De högst betydande kostnader,
som vore förenade med en kolonisation i huvudsak efter de linjer, kommittén i betänkandet
angivit, syntes styrelsen mana till att även upplåtelser av annat slag eller
i närmare överensstämmelse med de grunder, som nu äro gällande för upplåtelse av
odlingslägenheter, befrämjades. Styrelsen finner intet skäl att frångå denna sin uppfattning
och får för sådant avseende hemställa, att det föreslagna ökade bidraget
må komma jämväl innehavare av sådana odlingslägenheter, som hädanefter upplåtas,
till del. Bidraget skulle därvid icke hava karaktären av tilläggsbidrag, utan synes
den i 15 mom. av kungörelsen den 18 juni 1909, sådant detta moment lyder jämlikt
kungörelsen den 9 november 1914, omnämnda odlingshjälpen böra höjas från
750 kronor till 2,000 kronor och utbetalas till lägenhetsinnehavaren enligt samma
grunder, som i fråga om det nuvarande odlingsbidraget äro bestämda. Den årliga
avgift, som åligger innehavaren utgiva från och med det 16:e besittningsåret, skulle
under sådana förhållanden komma att uppgå till omkring 75 kronor i stället för
omkring 30 kronor med nu utgående odlingshjälp.

Kommitténs förslag att endast den, som innehar lägenhet, där föreskrivna
byggnadsarbeten icke blivit utförda, skulle vara berättigad erhålla tilläggsbidrag
kan synas hava fog för sig i så avseende, att därmed vunnes vad kommittén främst
synes eftersträva, nämligen att så stort antal upplåtna lägenheter som möjligt
komme att inom jämförelsevis kort tid bliva fullständigt bebyggda. Förslaget synes
dock i annat avseende vara mindre tilltalande, i det att detsamma ganska förklarligt
komme att verka nedslående för och alstra bitterhet hos de lägenhetsinnehavare,
som med stora försakelser och måhända endast genom kännbar skuldsättning kunnat
fullgöra dem åliggande byggnadsskyldigheter. De, som icke haft tillräcklig energi
eller mången gång ens vilja att utföra föreskrivna arbeten, komme att erhålla statsmakternas
understöd och detta i högre grad, ju mindre de vinnlagt sig om fullgörandet
av vad dem ålegat, under det att de mer idoga, vilka torde anse sig förr
förtjänta av uppmuntran, lämnas utan sådant understöd. Styrelsen, som icke kan
finna dessa ifrågasatta bestämmelser rättvisa, anser, att ett visst tilläggsbidrag, utöver
redan bekommen odlingshjälp, bör tillerkännas även de lägenhetsinnehavare,
som fullgjort föreskrivet byggnadsarbete. Härvid synes emellertid böra beaktas, att
innehavare av sådana lägenheter, varå föreskrivna byggnadsarbeten fullgjorts för
längre tid tillbaka, mer än cirka 5 år, numera torde hava en jämförelsevis tämligen
tryggad ställning, i följd varav särskilt tilläggsbidrag till dessa icke synes vara
erforderligt. De av dem utförda arbetena verkställdes ock under tider, som i jämförelse
med de nuvarande voro ekonomiskt mindre tryckande.

20

L antbruksstyrelsen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

En lägenhets uppodling är emellertid av ej mindre vikt än dess förseende
med byggnader, och anser styrelsen, jämväl med hänsyn därtill, att innehavare avredan
upplåten odlingslägenhet, å vilken föreskrivna byggnadsarbeten fullgjorts, bör
berättigas komma i åtnjutande av ett tilläggsbidrag av dels 500 kronor för byggnadsarbetena,
dels ock, sedan minst två hektar jord uppodlats och hävdats såsom åker,
250 kronor för odlingsarbetet, allt under förbehåll att byggnadsarbetet slutförts
under tiden efter 1914 års ingång samt arbetet med såväl byggnadernas uppförande
som ock odlingen av en hektar jord verkställts efter innehavarens tillträde av
lägenheten.

Med hänsyn till vad styrelsen sålunda anfört, får styrelsen föreslå, att de av
kommittén föreslagna bestämmelserna i fråga om villkoren för ytterligare statsbidrags
utgivande till innehavare av redan upplåtna odlingslägenheter och skogstorp
måtte erhålla ungefär följande ändrade lydelse:

Mom. 1. Innehavare av odlingslägenhet, som, före det dessa bestämmelser
träff i kraft, upplåtits jämlikt kungl. kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande
av- odlingslägenheter å krönoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste
länen, skall äga rätt att — utöver honom tillkommande odlingshjälp — erhålla
visst tilläggsbidrag, utgående under skilda förutsättningar med belopp och på
sätt här nedan angivas.

Där föreskrivna byggnadsarbeten icke blivit utförda, må tilläggsbidraget uppgå
till ett belopp, svarande mot hälften av innehavarens kostnad för fullbordande av
samma byggnadsarbeten, dock högst 1,250 kronor.

Där innehavaren åliggande byggnadsskyldighet fullgjorts före här förut omförmäld
tid, äge han erhålla ett belopp dels omedelbart av 500 kronor för byggnaderna,
där dessa slutförts under tiden efter 1914 års ingång, dels ock 250 kronor,
sedan minst två hektar jord brutits och försvarligt hävdats såsom åker, allt under
förbehåll att arbetet med såväl byggnadernas uppförande som ock odling av en
hektar jord i huvudsak verkställts efter innehavarens tillträde av lägenheten.

Lägenhetsinnehavare, som önskar komma i åtnjutande av tilläggsbidrag för
fullbordande av lägenhetens byggnader, skall till vederbörande jägmästare ingiva
— — — — — —• — — — — — — tilläggsbidragets storlek.

Innehavare av lägenhet, varå byggnadsarbetena icke blivit fullgjorda, vare
berättigad att i enlighet med reglerna i 15 mom. av ovannämnda kungörelse, sådant
detta moment lyder enligt kungörelsen den 9 oktober 1914, uppbära hela det honom
tillkommande tilläggsbidrag för byggnader, i mån som arbetet med fullbordandet av
lägenhetens åbyggnader fortgår.

Lägenhetsinnehavare, som berättigats uppbära bidrag enligt förestående bestämmelser,
vare skyldig vidkännas den höjning i det årliga avgäldsbeloppet, som
motsvarar ränta efter 3.6 för hundrade, å sagda bidrag.

Mom 2. Vad i mom. 1 stadgats — — — — — — — — — _ — — _5 «

dock att tilläggsbidrag ej må utgå —--— —- — —---- torpet.

Emot vad kommittén föreslagit rörande ökat bidrag till innehavare av nyby§Seslägenheter
å Alträsk kronopark m. fl. skogar i närheten av Brännbergs järnvägsstation
har styrelsen intet att erinra.»

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 16 mars 1918 anfört, att
styrelsen, som haft tillfälle taga del av domänstyrelsens utlåtande i

21

Kungl. Maj:In nåd. proposition Nr 280.

ämnet, ansåge de skäl, sistnämnda styrelse anfört till stöd för den föreslagna
ändringen i kommitténs förslag till villkor för ytterligare statsbidrags
utgivande till innehavare av redan upplåtna odlingslägenheter
och skogstorp, vara så tungt vägande, att lantbruksstyrelsen ville förorda
samma ändring. Mot vad kommittén i övrigt föreslagit har lautbruksstyrelsen
icke funnit anledning till erinran.

Statskontoret har i utlåtande den 14 mars 1918 anfört:

»Mot de av kolonisationskommittén föreslagna tilläggsbidragen för utförande
av föreskrivna husbyggnader å odlingslägenheter och skogstorp ävensom å nybyggena
inom det s. k. Alträskområdet har statskontoret ej haft något att erinra. Vad
angår frågan, om särskilt anslag bör anvisas för täckande av ifrågavarande tilläggsbidrag,
torde det vara sannolikt, att dessa nya utgifter icke kunna rymmas inom
det anslagsbelopp, 20,000 kronor, som för år 1918 under nionde huvudtiteln anvisats
till odlingshjälp till innehavare av skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i
de sex nordligaste länen. Detta anslag har nämligen måst avsevärt överskridas
redan med de hittills utgående bidragen.

Utgifterna å anslaget hava under åren 1915 och 1916 uppgått till respektive
37,850 kronor och 25,999 kronor. På grund av att utgifterna under sagda år,
liksom före år 1915 innan anslag för ändamålet uppfördes i riksstaten, bestritts
förskottsvis, hava emellertid dessa belopp kunnat avföras först i 1916, respektive
1917 års räkenskaper. För sistnämnda år hava, enligt från domänstyrelsen inhämtade
uppgifter, utbetalats 41,437 kronor SO öre. Under sådana förhållanden vore
det givetvis riktigast att uppföra särskilt anslag å 1918 års riksstat för mötande
av de ökade utgifterna för tilläggsbidragen. Då kolonisationskommittens föreliggande
utlåtande icke giver någon ledning för bedömande, vilka kostnader ett bifall
till kommitténs förslag skulle medföra, och då det å 1918 års riksstat uppförda
anslaget äger förslagsanslags natur, torde utgifterna i fråga kunna avföras å det
redan beviljade anslaget. Yad nu sagts om år 1918 äger i huvudsak tillämpning
jämväl i fråga om anslaget för år 1919. I innevarande års statsverksproposition
har, såsom i kommitténs betänkande framhållits, uppförts ett förslagsanslag till
odlingshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. å 25,000 kronor. En förstärkning
av sistnämnda anslag torde väl även vara betingad av ett bifall till förevarande
förslag. Med hänsyn till ovan berörda svårighet att för närvarande närmelsevis
riktigt uppskatta anslagsbehovet, torde emellertid med äskande av ytterligare
anslag lämpligen anstå, tills erfarenhet vunnits om det anslagsbelopp, som
kan för ändamålet höra anvisas. För närvarande torde alltså endast böra begäras
medgivande av riksdagen, att omhandlade tilläggsbidrag må utgå från berörda å
riksstaten för år 1918 uppförda och i förslaget till riksstat för år 1919 upptagna
förslagsanslag.»

I riksdagens förut omförmälda skrivelse den 25 april 1917 begärdes
utredning angående förhöjt statsbidrag såväl vid nya upplåtelser av
odlingslägenheter som till sådana innehavare av dylika lägenheter, vilka
ännu ej hunnit fullgöra vad som ålåge dem för utbekommande av

Statskontoret.

Departements chefen.

22 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

odlingshjalpens hela belopp. Därjämte ifrågasattes förhöjt statsbidrag,
till skogstorpare, som erhållit torpet på arrende under 50 år. Slutligen
uttalades, att undersökning i den angivna riktningen borde ske jämväl
beträffande nybyggeslägenheterna vid Alträsk.

Frågan om sistnämnda lägenheter torde jag få särskilt underställa
Kungl. Maj:t, och lärer den därför nu böra ''lämnas å sido.

Kolonisationskommitténs nu ifrågavarande förslag avser endast
sådana vid tiden för de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande upplåtna
odlingslägenheter och på 50 år utarrenderade skogstorp, vid vilka
föreskrivna byggnadsarbeten icke blivit utförda. Förslaget avser således
varken dylika lägenheter och torp, där byggnadsarbetena vid nämnda
tid redan utförts, eller sådana odlingslägenheter, som därefter kunna
bliva upplåtna.

Vad beträffar förslaget i den omfattning det framlagts av kommittén,
anser jag detsamma välgrundat och förtjänt att bifallas. Det
är uppenbart, att för ifrågavarande lägenhetsinnehavare och skogstorpare,
vilka tillträtt sina lägenheter och torp med beräkning att kunna fullborda
byggnaderna enligt då gällande priser, de senaste årens starka
stegring i prisen å nästan alla materialier m. in. måste medföra stora
och icke förutsedda svårigheter, vilka de näppeligen kunna övervinna
utan ökat bistånd från statens sida. Då det ökade bidraget enligt förslaget
skall inom visst maximibelopp utgå i proportion till innehavarens
kostnader för fullbordandet av de föreskrivna byggnadsarbetena, synes
härigenom en rättvis grund skola erhållas för bidragets utgående. Det
föreslagna bidragsbeloppet — halva kostnaden intill en maximigräns av
1,250 kronor — synes också vara så tillmätt, att det bör utgöra en
kraftig sporre till byggnadernas snara färdigställande. Mot de särskilda
bestämmelser och villkor, kommittén föreslagit för åtnjutande av det föreslagna
tilläggsbidraget, har jag ej något att erinra. Jag biträder därför
i allo kommitténs förslag, dock med visst tillägg, vartill jag strax
skall återkomma.

I fråga om sådana redan upplåtna odlingslägenheter och på
50 år utarrenderade skogstorp, där byggnadsarbetena redan fullgjorts
vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande, har domän styrelsen i sitt
utlåtande * föreslagit, att innehavaren skulle erhålla dels omedelbart
ett belopp av 500 kronor för byggnaderna, där dessa slutförts under
tiden efter 1914 års ingång, dels ock 250 kronor, sedan minst två hektar
jord brutits och försvarligt hävdats såsom åker. Lantbruksstyrelsen har
understött detta förslag. Den till grund för detta förslag om byggnadsbidrag
liggande åskådningen, att de personer, som oaktat kostnads -

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

ökningarna och övriga svårigheter under den gångna delen av kristiden
lyckats med energi, omtanke och kanske stora försakelser utföra föreskrivet
byggnadsarbete, gjort sig förtjänta av understöd från staten,
och att det kunde förefalla orättvist, ifall blott de finge understöd, som
icke gjort sina byggnader färdiga, kan enligt min mening icke frånkännas
visst fog. Men om sålunda motivet till förslaget må vara välgrundat,
synes det av domänstyrelsen föreslagna sättet för bispringande
av dylika lägenhets- och torpinnehavare icke kunna utan vidare godkännas.
Att såsom styrelsen föreslagit, ett fixt belopp — av styrelsen
upptaget till 500 kronor — skall utgå oberoende av omfattningen av
de under den förflutna delen av kristiden verkställda byggnadarbetena
kan icke vara riktigt, utan bör bidragets storlek sättas i förhållande till
innehavarens kostnader för de under sagda tid utförda arbetena. Ej heller
synes det ur synpunkten att lindra de av kristiden orsakade kostnadsökningarna
behövligt att bestämma den yttersta tiden så långt tillbaka
som till 1914 års ingång, då kristiden ännu icke börjat. Vidare synas
ungefär enahanda skäl kunna anföras för att understöd må även till
dem, som icke lyckats få sina byggnader fullt färdiga, beviljas för det
arbete därå, de dock redan utfört under kristiden.

Vid övervägande av dessa förhållanden finner jag det riktigast,
att till äggsbidrag utgår för allt av nuvarande innehavaren under kristiden
utfört byggnadsarbete med belopp, som med hänsyn till prisförhållatidena
vid tiden för arbetets utförande kan anses skäligt. För att
icke bestämmelserna härom skola bliva alltför svåra att efterleva samt
vålla osäkerhet och kanske tvister, synes mig emellertid nödvändigt,
att en viss skala fastslås. Om man utgår från att, enligt det här först
av mig tillstyrkta förslaget, framdeles utförda arbeten skola kunna medföra
tilläggsbidrag, motsvarande hälften av innehavarens kostnader, synes
för arbeten, som utförts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande men
efter ingången av år 1915, lämpligen kunna utgå tredjedelen av innehavarens
kostnader därför. Att gå längre tillbaka i tiden kan jag icke
tillstyrka. Vidare bör stadgas, att tilläggsbidraget för dylika redan
utförda arbeten icke må överstiga 500 kronor och att det ej heller må
sammanlagt med bidrag, som enligt kommitténs av mig tillstyrkta förslag
må utgå för ännu ej utförda arbeten, överstiga 1,250 kronor.
Det var detta tillägg till kommitténs förslag, jag nyss åsyftade.

Domänstyrelsen har beträffande lägen hetsinnehavare, som fullgjort
sin byggnadsskyldighet, föreslagit, att han även skulle erhålla 250 kronor
för odlingsarbetet, sedan minst två hektar jord brutits och försvarligt
hävdats såsom åker, under förutsättning att odling av en hektar i huvud -

24 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

sak verkställts efter innehavarens tillträde av lägenheten. Detta förslag-,
sådant det formulerats, synes giva anledning till vägande erinringar
bland annat därutinnan, att enligt detsamma odlingsbidraget skulle kunna
utgå till alla, som byggt färdigt, även om odlingen skett, för kanske
mycket länge sedan, samt att anledning väl icke funnes att inskränka
detta odlingsbidrag blott till dem, som byggt färdigt. Jag kan emellertid,
även frånsett dessa erinringar, icke biträda förslaget om särskilt odlingsbidrag
till dessa lägenhetsinnehavare. Grunden till de ökade bidrag, jag
nu funnit mig böra tillstyrka, är prisstegringen under kristiden, vilken
försvårat för lägenhetsinnehavaren fullgörandet av de förpliktelser, han
åtagit sig gent emot staten vid lägenhetens övertagande, och detta
skål torde icke med samma styrka kunna åberopas beträffande odlingsarbete
som vid byggnaders uppförande.

Mot kommitténs begränsning av sitt förslag till att endast gälla
redan upplåtna lägenheter har domänstyrelsen riktat den erinran, att därigenom
sannolikt antalet sökande till nya odlingslägenheter komme att
högst betydligt reduceras och att måhända nya upplåtelser icke vidare
skulle komma till stånd, och har styrelsen för sin del hemställt, att det
föreslagna ökade bidraget måtte tillgodokomma även innehavare av sådana
odlingslägenheter, som hädanefter upplåtas. Denna domänstyrelsens
hemställan står visserligen i överensstämmelse med riksdagens uttalanden
i förenämnda skrivelse den 25 april 1917, där på grund av
motionen frågan om förhöjt bidrag vid nya lägenhetsupplåtelser ställdes
i främsta rummet. De skäl kommittén nu anfört emot en dylik förhöjning
vid nya lägenhetsupplåtelser, och vilka skäl väsentliyen grunda
sig på de olägenheter, som visat sig vara förbundna med ifrågavarande
upplåtelser, synas mig emellertid så vägande, att jag finner mig i denna
fråga böra ansluta mig till kommitténs mening. Det bör ock märkas,
att enligt kommitténs egen uppfattning ett motsatt förfarande skulle
innebära ett föregripande av den pågående utredningen. Riksdagens
nyss anförda uttalande torde i viss män hava utgått från det antagandet,
att ändrade principer för upplåtelserna icke skulle kunna framläggas på
ännu någon tid. Jag vill emellertid erinra, att Kungl. Maj:t i år redan
föreslagit riksdagen (propositionen nr 198) att medgiva upplåtelser av
omkring ett hundratal kolonat å fyra kronopark^’ i Västerbottens och
Norrbottens län enligt nya, av kolonisationskommittén föreslagna grunder.
Om detta förslag bifalles av riksdagen, är det avsikten att — under
hänsynstagande till de nya förslag rörande den rättsliga formen för vissa
upplåtelser, som kunna vara att förvänta — ytterligare fortgå på den
sålunda inslagna vägen och att så snart som möjligt igångsätta en

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

kolonisation i större skala. Det är dock icke min mening, att upplåtandet
av odlingslägenheter skall inställas, men för närvarande synes
frågan böra begränsas till att bereda ytterligare hjälp åt dem, som
redan övertagit dylika lägenheter.

Då såväl det å 1918 års riksstat uppförda ordinarie anslaget till
odlingshjälp till innehavare av skogstorp och odlingslägenheter å kronomark
i de sex nordligaste länen som det anslag till odlingshjälp åt
innehavare av odlingslägenheter m. £., vilket enligt Kungl. Maj:ts av
riksdagens bägge kamrar numera bifallna förslag skulle med uteslutande
av förstnämnda anslag uppföras i riksstaten från och med år 1919,
är av förslagsanslags natur, synes det tillräckligt, att nu riksdagens
medgivande begäres, att de ifrågasatta höjda bidragen må få utgå från
dessa anslag. Det bör emellertid framdeles tagas under övervägande,
huruvida sistnämnda anslag bör höjas.

Jag tillåter mig nu framlägga följande förslag till bestämmelser
angående de av mig förordade tilläggsbidragen:

Mom. 1. Innehavare av odlingslägenhet, som, före det dessa bestämmelser
trätt i kraft, upplåtits jämlikt kungörelsen den 18 juni 1909
angående upplåtande av odlingslägenheter å lcronoparker och överloppsmarker
i de sex nordligaste länen, skall äga rätt att, där föreskrivna byggnadsarbeten
icke blivit utförda före den f januari 1915, — utöver honom
tillkommande odlingshjälp — såsom tilläggsbidrag erhålla ett belopp,
svarande mot tredjedelen av innehavarens kostnad för föreskrivna byggnadsarbeten,
vilka utförts under tiden från och med ingången av år
1915 intill den dag dessa bestämmelser trätt i kraft, och mot hälften av
sådan kostnad för fullbordande efter dessa bestämmelsers ikraftträdande
av dylika byggnadsarbeten, med iakttagande att tilläggsbidrag för byggnadsarbeten,
som utförts innan dessa bestämmelser trätt i kraft, icke
må överstiga 500 kronor och att tilläggsbidraget icke må sammanlagt
uppgå till högre belopp än 1,250 kronor.

Lägenhetsiunehavare, som önskar komma i åtnjutande av dylikt
tilläggsbidrag, skall till vederbörande jägmästare ingiva till domänstyrelsen
ställd ansökning därom, åtföljd av intyg av två kända och trovärdiga
män rörande innehavarens kostnad för efter den 1 januari 1915
utförda byggnadsarbeten, eller, där ansökningen avser bidrag för ännu
icke verkställt arbete, rörande kostnaden för byggnadernas fullbordande
enligt föreskriven plan. Jägmästaren, som, där han så finner erforderligt,
har att företaga besiktning å lägenheten, åligger att insända jämte
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 248 höft. (Nr 280—281.) 4

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

eget utlåtande ansökningen till domänstyrelsen, vilken det tillkommer
att fastställa tilläggsbidragets storlek.

Lägenlietsinnehavare, som tillerkänts tilläggsbidrag för redan utfört
arbete, äger omedelbart utbekomma detsamma.

Lägenhetsinnehavare, som tillerkänts tilläggsbidrag för fullbordande
av föreskrivet byggnadsarbete, vare berättigad att i enlighet med
reglerna i 15 mom. av ovannämnda kungörelse, sådant detta moment
lyder enligt kungörelsen den 9 oktober 1914, uppbära hela det honom
tillkommande tilläggsbidrag, i mån som arbetet med fullbordandet av
lägenhetens åbyggnader fortgår.

Lägenhetsinnehavare, som uppbär tilläggsbidrag, vare skyldig att
vidkännas den höjning i den årliga avgiften, som motsvarar ränta efter
3.6 för hundrade å sagda bidrag.

Mom. 2. Vad i mom. 1 stadgats gälle i tillämpliga delar jämväl
i fråga om skogstorp, som upplåtits antingen jämlikt nådiga brevet till
domänstyrelsen den 29 maj 1891 angående upplåtande av odlingslägenheter
å kronoparker i Norrbottens län eller jämlikt kungörelsen den 27
maj 1904 angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker i
Västerbottens och Norrbottens län, där innehavaren erhållit torpet på
arrende under femtio år, dock att tilläggsbidrag ej må utgå, med mindre
å torpet finnes eller genom utvidgning kan erhållas tillräcklig, för odling
lämplig mark eller torpet eljest på grund av särskilda omständigheter
kan anses tjänligt till jordbruks- eller bostadslägenhet, till utrönande
varav jägmästaren har att, där så finnes erforderligt, med sakkunnigt
biträde företaga besiktning å torpet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig nu föreslagna bestämmelser angående
tillläggsbidrag till vissa innehavare av,odlingslägenheter och skogstorp
å kronomark i de sex nordligaste länen;

dels ock medgiva, att kostnaderna för dylika bidrag må gäldas
under år 1918 av ordinarie förslagsanslaget till odlingshjälp åt innehavare
av skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de sex nordligaste
länen samt därefter av ordinarie förslagsanslaget till odlingshjälp
åt innehavai’e av odlingslägenheter m. fl.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,
däruti statsrådets övriga ledamöter förenade sig, be -

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280.

hagade Hans Magt Konungen lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet skulle avlåtas till
riksdagen av den lydelse, bil. ... vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.