Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 273.

1

Nr 273.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående lån till
aktiebolaget svenska linberedningssällskapet; given Stockholms
slott den 12 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

för beredande åt aktiebolaget svenska linberedningssällskapet
av ett räntefritt lån att av bolaget återbetalas senast den 1 april 1919
samt i övrigt under i huvudsak de av departementschefen tillstyrkta
villkor anvisa, att utgå av tillfälliga lånemedel, såsom utgift för kapitalökning
under nionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst ............................................................................ kronor 225,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 243 höft. (Nr 273.)

1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 273.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
april 1918.

Närvarande:''

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Heller,
Statsråden: Petersson,

ScHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har aktiebolaget svenska linberedningssällskapet
hemställt, att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte
bevilja sällskapet ett räntefritt förlagslån å 225,000 kronor till likvidering
av utav sällskapet i samråd med folkhnshållningskommissionen inköpt
parti linfrö till säkerställande av årets linutsäde och uppmuntran av den
inhemska linodlingen. I samband därmed skulle staten förbinda sig att
till sällskapets självkostnadspris, dock icke överstigande 3 kronor per
kilogram prima frö, inlösa det parti linfrö, intill 30,000 kilogram, som
av sällskapet inköpts, men vilket den 1 juni 1918 icke försålts. Förlagslånet
skulle av sällskapet återbetalas senast den 1 april 1919, då
odlarna ansågos kunna hava hunnit få likvid för 1918 års linskörd
och därmed till sällskapet betala erhållet linfrö. Sällskapet har slutligen
förklarat sig villigt att, därest Kungl. Maj:t så påfordrade, ställa
nöjaktig säkerhet för lånet.

3

Kungl. Maj.ts nåd. proposition AV 273.

Sällskapet liar meddelat, att detsamma bildats den 29 december
191ti med ett inbetalt aktiekapital av 300,000 kronor i syfte att främja
linodlingen och utan avsikt att erhålla annan vinst än i lyckligaste
fall vanlig bankränta å nedlagt kapital. Sällskapet hade vid Almaån
intill Hässleholm låtit för en kostnad av omkring 425,000 kronor uppföra
eu modern linberedningsanstalt. Därjämte hade siillskapet bedrivit
en omfattande upplysningsverksamhet, särskilt bland södra Sveriges
lantmän.

för att 1917 års linodling skulle giva en i proportion till lantbrukets
stegrade omkostnader och vinsten å övriga odlingar ökad avkastning
hade sällskapet för samma år höjt priset å linhalm till det dubbla
mot det förut i utsikt ställda. Vidare både sällskapet trätt i förbindelse
med folkhushållningskommissionen för att 1917 års linfröskörd skulle
kunna tillgodogöras på för odlaren gynnsammaste sätt samt till förebyggan(le
av linfröskördens utfodring och överlämnande till uppköpare
i spekulationssyfte.

För sina åtgöranden i detta syfte har sällskapet lämnat följande
redogörelse:

Redan i juli 1917 hade sällskapet tillställt 765 linodlare en uppmaning att
tillvarataga linfröskörden på bästa sätt och meddela sällskapet, huruledes odlarna
önskade tillgodogöra sig linfröskörden. Av 442 inkomna sådana svarsskrivelser hade
framgått, att flertalet odlare vore villiga att låta sällskapet disponera över fröet
under förutsättning av antagbart pris; andra hade önskat använda fröet till utfodring
av ungkreatur dels i form av linfrökakor dels utan särskild beredning, och ett
mindre antal linodlare hade uppgivit sig redan hava träffat avtal med uppköpare
för försäljning av sin linfröskörd efter så höga priser som kronor 3.50 — 3.75 och
däröver per kilogram.

De inkomna meddelandena hade föranlett sällskapet hänvända sig till folkhushållningskommissionen
och industrikommissionen med framställning om vissa åtgärders
vidtagande för tillvaratagande av sagda linfröskörd i såväl linodlingens som
det allmännas intresse. Med stöd av erhållna svar från kommissionerna hade
sällskapet därefter tillställt linodlarna en uppmaning att i det allmännas intresse
ej fodra upp sitt linfröförråd utan överlämna detsamma till sällskapet för att
kommissionsvis tillgodogöras, resp. beredas till linolja och linfrökakor för odlarnas
läkning efter ett värde av 3 kronor per kilogram för frö av fullgod beskaffenhet.
Mot förmodan hade endast ett fåtal odlare antagit detta erbjudande. Däremot hade
flertalet av de linodlare, vilka ej redan på annat sätt disponerat över sitt frö, förklarat,
att de vore villiga överlåta sitt kvarvarande frö till sällskapet i fast räkning.
Med anledning härav hade sällskapet erbjudit folkhushållningskommissionen att för
dess räkning inköpa intill 75 ton linutsäde från svenska odlare, uti vilket parti
även skulle ingå sådant frö av sagda beskaffenhet, varöver sällskapet under hand
förskaffat sig dispositionsrätt. Sedan folkhushållningskommissionens jordbruksavdelning
hemställt, att kommissionen måtte tillstyrka, att sällskapet av statsmedel beviljades
ett räntefritt förlagslån på 225,000 kronor för inköp av 75 ton linutsäde av svenskt

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 273.

ursprung till ett pris icke överstigande 3 kronor per kilogram för att framdeles
tillhandahållas linodlare inom landet, samt linfröpriset stigit avsevärt under tiden
och vissa utsädesfirmor köpt upp linfrö till priser till och med överstigande 4 kronor
per kilogram, hade sällskapet med stöd av de med folkhushållningskommissionen
förda förhandlingarna utsänt en cirkulärskrivelse med avtalsformulär för odlarna om
övertagande av deras kvarvarande linfröpartier i fast köp till ett pris av 3 kronor
per kilogram för linfrö av bästa beskaffenhet. Härigenom hade vidare spekulationer
med linfrö högst sannolikt stävjats, emedan spekulanterna antagit, att sällskapet
kunde komma i besittning av så pass stora kvantiteter linfrö, att linutsädet för
innevarande år därigenom kunde anses tryggat, utan att de i spekulationssyfte av
utomstående till högre pris uppsamlade linfröpartierna behövde avyttras till överpris.
Sällskapets styrelse hade därefter vid sammanträde den 17 december 1917 befullmäktiga!
sällskapets verkställande direktör att vidtaga åtgärder för erhållande av
räntefritt förlagslån av 225,000 kronor för sagda ändamål. Dock hade ansetts, att,
innan ansökan om dylikt räntefritt lån gjordes hos Kung!. Maj:t, närmare undersökning
borde ske, huruvida den ifrågasatta utsädeskvantiteten verkligen kunde anskaffas
hos odlarna och huru stor del härav kunde beräknas för ökad linodlingsareal
för sällskapets räkning samt huru stor del den särskilt för hemberedning avsedda
linodlingsarealen kunde komma att kräva. Vid verkställd undersökning hade
det visat sig, att hela linfröpartiet i fråga kunde anskaffas på önskat sätt, men att
huvudsakligaste delen av linutsädet sannolikt komme sådana odlare till godo, vilka
önskade fritt disponera över linet i en eller annan form. Detta förhållande hade
föranlett ett sammanträde av sällskapets styrelse den 24 sistlidna januari, varvid
beslutats att ånyo hänskjuta frågan till folkhushållningskommissionen med hemställan,
att kommissionen måtte av sällskapet övertaga det till tryggande av årets ökade
linodling erforderliga linfröutsädet, eller, om så ej kunde ske, till dess likvidering förorda
ett räntefritt statslån för sällskapet på sådana villkor, att sällskapet ej genom
bestående förbud mot fritt disponerande av eventuellt efter årets sådd överblivande
linfrökvantitet för beredning till linfrökakor åsamkades någon förlust. Genom beslut
den 2 februari 1918 hade folkhushållningskommissionen förklarat sig benägen tillstyrka
ett räntefritt statslån å 225,000 kronor samt att staten skulle förbinda sig att till
sällskapets självkostnadspris, dock icke överstigande 3 kronor per kilogram prima
linfrö, inlösa det parti linfrö, intill 30,000 kilogram, som av sällskapet inköpts, men
vilket den 1 instundande juni icke av sällskapet försålts.

Med anledning av linberedningssällskapets förevarande framställning
liar Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i
ingiven skrift hemställt, att, om det begärda förlagslånet komme att
beviljas, därvid måtte fästas det villkoret, att det inköpta linfröet i mån
av tillgång skulle tillhandahållas landets samtliga linodlare till ett för
alla gällande lika pris, ävensom att vid försäljningen av linfröet icke
måtte knytas några bestämmelser, som kunde förhindra linodlarna att
fritt förfoga över det lin, som erhölles av det sålunda försålda utsädet.

Folkhushållningskommissionen har i infordrat utlåtande den 23
februari 1918 tillstyrkt linberedningssällskapets ifrågavarande framställning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 273. 5

Lantbruksstyrelsen, som även hörts, har i utlåtande den 9 mars
1918 yttrat:

»Med hänsyn till nu rådande förhållanden, varunder fara torde förefinnas, att
ännu befintliga förråd av till utsäde användbart linfrö i ganska stor utsträckning
skola finna användning för andra ändamål, samt då uppehållandet i åtminstone oförminskad
omfattning av den ännu bestående linodlingen inom landet synes vara i
hög grad önskligt samt förtjänt av vissa uppoffringar från det allmännas sida, anser
lantbruksstyrelsen, att aktiebolaget svenska linberedningssällskapets framställning
förtjänar beaktande. Visserligen skulle genom bifall till densamma staten ej endast
ikläda sig en viss risk utan även göra en uppoffring genom den för det ifrågasatta
förlagslånet föreslagna räntefriheten, men det synes knappast troligt, att det avsedda
ändamålet, som för att kunna ernås erfordrar ett raskt ingripande, kan på något
annat lika effektivt och mindre kostsamt sätt uppnås.

Då det emellertid synes angeläget, att ej endast de linodlare, som äro direkt
på ett eller annat sätt anslutna till sällskapet, beredes tillgång till behövligt utsäde
av det sålunda med tillhjälp av statsmedel anskaffade linfröet, torde vid lånets beviljande
böra föreskrivas, att erforderliga partier av fröet i största möjliga utsträckning
av bolaget på framställning av vederbörande hushållningssällskap ställas till
dessas förfogande att tillhandahållas odlare inom sällskapens område, varvid priset
å fröet ej må överstiga det pris, bolaget debiterar vid direkt försäljning till odlare.

Härjämte torde böra såsom villkor för lånet föreskrivas, att det skall åligga
bolaget dels att tillhandahålla fröet till självkostnadspris, dels att i fråga om anskaffande
och försäljning av det linfrö, som avses för innevarande års odling, vara
underkastad den kontroll, som må av lantbruksstyrelsen finnas erforderlig, dels ock att
före den 1 april 1919 till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse rörande bolagets
verksamhet för nu ifrågavarande ändamål samt redogörelse för medlens användande.»

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 25 mars 1918 anfört:

»Därest Kungl. Maj:t finner ett räntefritt lån av statsmedel för ifrågavarande
ändamål av omständigheterna påkallat, torde framställning i ämnet böra
göras hos riksdagen, på sätt ägde rum i fråga om de lån för anskaffande av utsädespotatis,
som utlämnats enligt kungörelsen den 30 mars 1917.

För att emellertid statsverkets kassaförlag ej må betungas med ifrågavarande
utgift, synes lånet böra anvisas till utbetalning från riksgäldskontoret, dit i
sådant fall även lånets återbetalning bör ske; vilket förfarande torde stå i överensstämmelse
med de av kassaförlagskommittén uppställda och av riksdagen i skrivelse
den 22 februari 1918 godkända principer.

Med avseende å önskvärdheten därav att ej endast de till linberedningssällskapet
anslutna linodlare erhålla tillgång till linfrö, vore det kanhända lämpligast
att, såsom ägde rum med ovanberörda utsädespotatis, det inköpta linfröet i sin helhet
distribueras genom vederbörande hushållningssällskap.

Bland villkoren för lånets utbekommande torde böra föreskrivas, att sällskapet
skall för lånets återbetalande ställa nöjaktig säkerhet.»

De bemödanden, aktiebolaget svenska linberedniugssällskapet gjort vepartementsför
att betrygga tillgången på linfröutsäde till innevarande års vårsådd chefen.

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 273.

och därmed möjliggöra ökad linodling, äro värda allt erkännande. Både
för linberedning och erhållande av linfrö till foderändamål m. m. är
dylik odling av stor betydelse.

Då bolaget, som nedlagt stora kostnader på anordnandet av en
modern, större linberedningsanstalt, icke ser sig i stånd att ensam bära
den ekonomiska risken av de sålunda vidtagna åtgärderna, vilka igångsatts
efter förhandlingar med folkhushållningskommissionen och speciellt
dess jordbruksavdelning, synes mig fog finnas för att staten understödjer
bolaget medelst ett tillfälligt lån såsom bolaget begärt och myndigheterna
tillstyrkt. Mot beloppet, 225,000 kronor, har jag ej annat att
erinra, än att som villkor för lyftande av medel av lånet bör föreskrivas,
att bolaget visar sig hava använt motsvarande belopp till inköp av
linfröutsäde för år 1918. Icke heller finner jag anledning till invändning
mot att lånet lämnas räntefritt med skyldighet för bolaget att
återbetala det senast den 1 april 1919. Nöjaktig säkerhet bör naturligtvis
ställas för lånets återbetalande.

Vad beträffar de från skilda håll föreslagna villkoren synes det
mig visserligen skola medföra vissa fördelar samt möjligen underlätta
fröets distribution, om hushållningssällskapen förmedlade denna. I betraktande
av den långt framskridna tiden och då jag inhämtat, att bolaget
redan ingått avtal om linodling å ganska betydande arealer, torde
dock sagda förfaringssätt icke böra föreskrivas som uttryckligt villkor.
I män av tillgång bör däremot såsom lantbruksstyrelsen föreslagit linfröpartier
mot bolagets självkostnadspris ställas till de hushållningssällskaps
förfogande, som göra framställning därom för att i sin ordning
tillhandahålla utsädesfröet åt odlare till högst samma pris, som
linberedningssällskapet betingar sig vid direkt försäljning till odlare.
Härigenom vinnes, att även andra linodlare än de, som äro direkt anslutna
till linberedningssällskapet, kunna erhålla linfrö. För dessa böra
inga inskränkande bestämmelser beträffande användningen av den blivande
skörden uppställas. Att förbjuda bolaget att uppställa villkor i
dylikt hänseende beträffande det linfrö, bolaget säljer direkt till odlare,
synes mig vara att gå för långt, helst som bolaget anlagt och bekostat
förberörda linberedningsanstalt. Vad priset å utsädesfröet angår synes
förenämnda villkor beträffande det genom hushållningssällskapen tillhandahållna
fröet böra i tillräcklig mån verka reglerande därå.

Beträffande skyldighet för linberedningssällskapet att underkasta
sig kontroll genom lantbruksstyrelsen och att avge berättelse instämmer''jag
med nämnda styrelse.

Beloppet torde böra utgå av tillfälliga lånemedel samt liksom det

7

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 273.

av Kung]. Maj:t förut i år hos riksdagen föreslagna lånet till anskaffande
av förädlade utsäden av vete, råg, korn och havre samt utsädospotatis
uppföras såsom utgift för kapitalökning å tilläggsstat för innevarande
år.

Vad slutligen angår det föreslagna åtagandet för staten att till
visst högsta pris från bolaget inköpa den 1 juni 1918 överblivet linfrö
intill en mängd av 30,000 kilogram, torde denna fråga kunna ordnas
utan riksdagens medverkan.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för beredande åt aktiebolaget svenska linberedningssällskapet
av ett räntefritt lån att av bolaget återbetalas senast den 1 april 1919
samt i övrigt under i huvudsak de av mig nu tillstyrkta villkor anvisa,
att utgå av tillfälliga lånemedel, såsom utgift för kapitalökning under
nionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst ................................................................... kronor 225,000.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Eric Paulsson.