Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 258.

1

Nr 25S.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag
å tilläggsstat för år 1918 under nionde huvudtiteln för
undersökning av vissa miner alfyndigheter; given Stockholms
slott den 9 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att,

under förutsättning av riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts
förslag till lag, innefattande särskilda bestämmelser angående rätten
till inmutning inom vissa län, under nionde huvudtiteln anvisa å tillläggsstat
för år 1918 ett förslagsanslag av 100,000 kronor att i de
fall, där undersökning finnes böra med begagnande av kronans jordägarandel
företagas av mineralfyndigheter, vilka enligt nämnda lag inmutats
av enskilda, enligt Kungl. Maj:ts föreskrifter användas till bestridande
av kostnader, som stå i samband med dylik undersökning.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 230 käft. (Nr 258.}

2

Kungl. Maj.ts nåd. proposition AV 258-

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern EdÉN,

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anförde chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Petersson:

Allt sedan år 1899 har riksdagen för varje år medgivit Kungl.
Maj:t att åt svenske män i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, mot
årlig avgift och under de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t fastställer, under
en tid för varje gång av högst tjugu år upplåta begagnandet av kronan
tillhörande jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som
erhållit upplåtelse, att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till
förnyad upplåtelse, därest sådan ifrågakommer. Kungl. Maj:t har i
proposition nr 8 till innevarande års riksdag begärt dylikt medgivande
för tiden intill den 1 juli 1919. Denna proposition har numera bifallits
av riksdagens bägge kammare.

3

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 258.

Emellertid har Kungl. Maj:t i proposition nr 183 för detta års
riksdag framlagt förslag till lag, innefattande särskilda bestämmelser
angående rätten till inmutning .inom vissa län. Sedan under en följd
av år förbud varit stadgat mot inmutning å sådan inom Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län belägen kronojord, som icke innehaves
under ständig besittningsrätt eller är anslagen till boställe, avses
att genom nämnda lagförslag för tiden från den 1 juni 1918 till den
1 oktober 1919 åter frigiva iumutningsrätten å dylik jord med avseende
å alla enligt gruvestadgan den 16 maj 1884 inmutningsbara mineral
med undantag av järnmalm. Förslaget bär tillkommit i syfte att under
nu rådande extra ordinära förhållanden söka framskaffa största möjliga
mängd av sådana mineral, på vilka landet lider brist. Då anledning finnes
till antagande, att under den tid, inmutningsförbudet varit rådande, åtskilliga
fyndigheter upptäckts men hemlighållits, har det ansetts nödvändigt
att frigiva iumutningsrätten för att åstadkomma brytning av
dessa fyndigheter.

På sätt chefen för justitiedepartementet påpekat i sitt yttrande till
statsrådsprotokollet den 5 mars 1918 vid remitterande till lagrådet av
ifrågavarande förslag till provisorisk lag, torde ändamålet med samma
lag eventuellt påkalla begagnande av kronans- jordägarandel på annat
sätt än som är förutsatt i riksdagens ovan omförmälda medgivande.

Inmutningsförbudet stadgades på sin tid för att icke effekten av
en väntad ny lagstiftning rörande gruvdrift på kronojord på förhand
skulle berövas densamma. Då det nuvarande nödläget synes tvinga till
«tt frigivande av inmutningsrätten i förut angivna omfattning, har det
framstått som önskemål, dels att gruvanläggningar, som uppkomma
genom inmutningar enligt den provisoriska lagstiftningen, skola framdeles
kunna inordnas i det nya system, som kan komma att skapas
genom den väntade definitiva lagstiftningen, och dels att dessa inmutningar
verka i enlighet med den provisoriska lagens syftemål eller att
skyndsamt frambringa största möjliga mängd mineral. I förstnämnda
avseende har i förslaget till den provisoriska lagen inryckts föreskrift
om att inmutare enligt samma lag skall vara skyldig att, sedan tjugu
år förflutit från mutsedelns utfärdande, underkasta sig bestämmelserna
i då gällande ny lagstiftning. I det senare avseendet åter hava i förslaget
upptagits åtskilliga bestämmelser, som åsyfta framtvingande av
en forcerad brytning i de gruvor, som upptagas på grund av den provisoriska
lagen. Sålunda har föreslagits, att inmutaren icke skall hava
rätt att fullgöra försvarsarbete genom erläggande av avgift i penningar
och att inmutaren skall vara skyldig att söka utmål redan inom ett år

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 258.

från mutsedelns utfärdande, med rätt dock för bergmästaren att i sär*
skilda fall medgiva anstånd härmed under ytterligare ett år.

Vid lagförslagets framläggande har det emellertid icke förbisetts,
att de föreslagna bestämmelserna för framtvingande av forcerad brytning
under vissa förutsättningar kunna bliva mera eller mindre ineffektiva,
Till en början är det naturligtvis önskvärt, att undersökningsarbete å
de fyndigheter, som bliva inmutade, sättes i gång så snart som möjligt,
helst redan under instundande sommar. Det torde likväl kunna inträffa
att vederbörande inmutare av ekonomiska skäl eller andra orsaker försummar
detta. Vidare kunna, enligt vad tidigare erfarenheter giva vid
handen, de föreslagna bestämmelserna om utmåls sökande på viss tidigare
tidpunkt kringgås därigenom, att inmutaren låter sin rätt enligt mutsedeln
förfalla för att därefter ånyo inmata samma fyndighet. Det synes
därför vara önskligt, att kronan redan från början har möjlighet att i
förekommande fall ingripa och med begagnande av sin jordägarandel
för egen räkning låta undersöka vederbörande fyndigheter. Ett sådant
direkt initiativtagande från kronans sida innebär i viss mån en nyhet,
men åtgärden torde under förhandenvarande svåra förhållanden eventuellt
bliva nödvändig för vinnande av det med lagstiftningen åsyftade
resultatet. Ett ingripande från kronans sida på angivet sätt lärer för
övrigt med nuvarande konjunkturer endast undantagsvis behöva komma
ifråga.

Om således enligt mitt förmenande i vissa fall kronan bör för egen
räkning låta för undersökning företaga arbete å inmutade fyndigheter,
återstår frågan, huru kronan bör förfara med sin jordägarandel, sedan
eu fyndighet genom verkställd undersökning befunnits brytvärd, vare
sig undersökningsarbetet fullgjorts av kronan eller enskild inmutare.
Att redan nu definitivt fastslå, huru denna fråga bör lösas, torde icke
vara lämpligt. Jag anser mig dock härvidlag böra framhålla det till
synes lönlösa uti att regelmässigt utbjuda jordägarandelen på arrende.
Oin det redan för vanliga fall är svårt att genom dylikt utbjudande
erhålla för kronan fördelaktiga anbud, lärer denna svårighet bliva än
större med avseende å de inmutningar, varom nu är fråga, då nämligen
utbjudande icke kan ske för längre tid än inmutaren enligt den föreslagna
lagen är obunden av ny lagstiftning och ett förnyat utbjudande
för tiden därefter torde vara uteslutet. Riksdagens förut omförmälda
medgivande har emellertid lämnats under förutsättning, att försök till
utarrendering alltid skall göras, innan inmutaren enligt 17 § gruvestadgan
tillätes att njuta jordägarandelen till godo. Ett frångående av
systemet med arrendeutbjudanden torde därför icke böra ske utan riks -

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 258. 5

dagens särskilda medgivande. Innan dylikt medgivande inhämtas, lärer
emellertid böra samlas någon erfarenhet om den föreslagna lagens
verkningar och under tiden få anstå med försök till utarrendering i de
tveksamma fallen. Då lagförslaget möjliggör för kronan att anmäla sig
till begagnande av jordägarandelen även efter utmälsläggningen, uppkommer
genom ett kortare dylikt anstånd ingen rättsförlust för kronan.
Någon mera betydande ekonomisk förlust kan icke heller uppstå genom
ett anstånd, då enligt ö § i förslaget avgäld jämlikt 17 § gruvestadgan
under tiden utgår. I de fall åter, där utarrendering finnes böra äga
rum, torde Kungl. Magt på grund av riksdagens merberörda medgivande
hava fria händer att härom besluta efter omständigheterna och således
även kunna utarrendera jordägarandelen under hand i stället för att
utbjuda densamma genom arrendeauktion. Slutligen synes det icke vara
uteslutet, att kronan efter undersökningsarbetenas avslutande finnes böra
för egen räkning bearbeta jordägarandelen i en eller annan gruva.
Frågor härom torde dock vara av den ekonomiska natur, att desamma
i varje särskilt fall böra underställas riksdagen.

På grund härav anser jag, att med avseende å begagnandet av
kronans jordägarandel i de gruvanläggningar, som uppkomma genom
inmutningar enligt den föreslagna provisoriska lagen, icke för närvarande
erfordras beslut av riksdagen i vidare mån än i fråga om de penningmedel,
som böra ställas till disposition för sådana undersökningsarbeten,
vilka, visa sig erforderliga under det närmaste året. Huru stort belopp,
som i detta hänseende behöves, kan naturligtvis icke exakt beräknas,
men torde detsamma enligt mitt förmenande icke böra sättas lägre än
till 100,000 kronor.

Chefen för finansdepartementet kommer, enligt vad han meddelat
mig, att framdeles under riksdagens lopp framlägga förslag angående
beredande av de för ifrågavarande anslagskravs tillgodoseende erforderliga
medel.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen, att, under förutsättning
av riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts förslag till lag, innefattande
särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom
vissa län, under nionde huvudtiteln anvisa å tilläggsstat för år 1918 ett
förslagsanslag av 100,000 kronor att i de fall, där undersökning finnes
böra med begagnande av kronans jnrdägarandel företagas av mineralfyndigheter,
vilka enligt nämnda lag inmutats av enskilda, enligt Kungl.
Maj ds föreskrifter användas till bestridande av kostnader, som stå i
samband med dylik undersökning.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 230 höft. (Nr 258.)

2

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 258.

Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter förenade
sig, behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall och
förordnade, att proposition i ämnet skulle med den
lydelse bil. . . . vid detta protokoll utvisar, avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Eric Paulsson.

STOCKHOLM. ISAAC MAECUS’ BOKTHYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1918.