Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 253.
1
Nr 253.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
anvisande av anslag å tilläggsstat för år 1918 under
fjärde huvudtiteln för täckande av under år 1917 uppkomna
brister å vissa ordinarie reservationsanslag; given
Stockholms slott den 5 april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen
att för täckande av de å vissa i statsrådsprotokollet omförmälda
ordinarie reservationsanslag för år 1917 uppkomna brister å tilläggsstat
för år 1918 anvisa ett förslagsanslag av högst 2,903,560 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 225 hlift. (Nr 253.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.
Utdrag av protokollet över l ant för svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 april 1.918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:
»Sedan arméförvaltningen uti åtskilliga till Kungl. Maj:t avgivna
yttranden anmält, att avsevärda brister å vissa av de uti 1917 års riksstat
under fjärde huvudtiteln uppförda reservationsanslagen kunde på
grund av rådande dyrtid förväntas uppkomma, anmodades arméförvaltningen
den 19 februari 1918 att inkomma med uppgift angående de å
1917 års reservationsanslag uppkomna bristernas storlek ävensom med
redogörelse för orsakerna till anslagens överskridande.
Sedan bokslutet för år 1917 numera avslutats, har arméförvaltningen
med skrivelse den 27 mars 1918 överlämnat den sålunda infordrade
utredningen. Av denna framgår, att brister uppstått å följande
ordinarie reservationsanslag för år 1917, nämligen:
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 253.
3
1. Arméns kasernutredning samt ved, ljus ock vatten;
2. Arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel samt
artilleriets övningar ock materiel;
3. Garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg och i Boden;
samt
4. Arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag m. m.
Jag anhåller nu att i korthet få redogöra för de å förenämnda
anslag uppkomna bristerna.
1. Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten.
Förevarande anslag upptogs i riksstaten för år 1917 med 2,158,547
kronor. Vid anslagets beräknande hade tillämpats samma grunder som
tidigare. Anslaget var således beräknat
dels för ved och lyse till underofficerare och vederlikar med 130 kronor
till fanjunkare och likställd samt 100 kronor till sergeant och
likställd,
dels med 12 öre om dagen för varje man,
dels ock med 3 öre om dagen för varje häst vid truppförbanden.
Arméförvaltningen har nu anmält, att 1917 års bokslut utvisade,
att å ifrågavarande anslag uppstått en brist av 1,415,359 kronor 50 öre.
Orsaken till anslagets överskridande vore framför allt att söka i
den betydliga prisstegring å alla eldnings- och belysningsämnen samt
materialier för anskaffning och underhåll av sängutredningspersedlar,
som inträffat sedan år 1915, då anslaget beräknats. Någon avsevärd
inskränkning av upphandlingen av eldnings- och belysningsämnen,
vilkas anskaffningskostnader anslagets medel till större delen vore avsedda
att bestrida, hade givetvis icke kunnat under året äga rum.
Uti sin underdåniga skrivelse den 30 september 1915 angående
lantförsvarets medelsbehov för år 1917 förklarade arméförvaltningen,
att någon anledning icke förefunnes att då ändra beräkningsgrunderna
för ifrågavarande anslags Detta blev därför, såsom förut nämnts, av
Kung]. Maj:t och riksdagen beräknat efter samma grunder, som tidigare
tillämpats. Emellertid visade det sig ganska snart, att anslaget komme
att bliva för sitt ändamål otillräckligt. Uti sin framställning den 30
september 1916 angående medelsbehovet för år 1918 anmälde sålunda
arméförvaltningen, att prisen å ved, kol och belysningsämnen under
-
1917 års
anslagsberäkning,
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
4
1917 års
anslagsberäkning.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 253.
gått en sådan stegring, att hela den å anslaget vid 1915 års utgångbefintliga
behållningen av 1,020,600 kronor 16 öre måst under år 1916-tagas i anspråk, samt att till förebyggande av anslagets överskridande
under år 1918 en förstärkning av detsamma vore oundgängligen
erforderlig. På grund härav äskades av Kung!. Maj:t för sistnämnda
år ett förstärkningsanslag av 725,000 kronor, vilket av riksdagen även
beviljades. Till anslagets förstärkande för år 1919 har innevarande års
riksdag, i enlighet med- Kungl. Maj:ts därom framställda förslag, beviljat
ett extra anslag av 1,700,000 kronor.
Att anslaget för år 1917, för vilket år något särskilt förstärkningsanslag
icke blivit anvisat, komme att visa en avsevärd brist, har sålunda
länge varit förutsett och icke kunnat undvikas. Då det synes
mig av vikt, att den uppkomna bristen, 1,415,359 kronor 50 öre, snarast
möjligt varder täckt, torde härför erforderligt anslag böra äskas å tillläggsstat
för innevarande år.
2. Arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel samt artilleriets
övningar och materiel.
Förevarande anslag var i riksstaten för år 1916 upptaget med
2,708,850 kronor.
Uti sin underdåniga skrivelse den 30 september 1915 angående
lantförsvarets medelsbehov för år 1917 hemställde arméförvaltningen,
att anslaget måtte på grund av bland annat den efter världskrigets
utbrott inträffade prisstegringen för år 1917 höjas med tillhopa T, 118,000
kronor.
I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t 1916 års riksdag att höja
anslaget med det av armé förvaltningen äskade beloppet. Därav beräknades
400,000 kronor såsom en av de rådande abnorma prisförhållandena
föranledd tillfällig anslagsförhöjning.
Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit fann sig emellertid riksdagen
icke kunna oförändrat bifalla. Riksdagen fann det nämligen icke till
fullo ådagalagt, att anslaget krävde en ökning med hela det av Kungl.
Maj:t föreslagna beloppet. Det syntes nämligen icke uteslutet, att
sedan erfarenhet" rörande tillämpningen av de till försök utlämnade
nya skjutinstruktionerna ävensom de förändrade bestämmelserna angående
artilleriets skjutningar vunnits, jämkningar kunde ske för att
minska ammunitionsförbrukningem I fråga om materialprisernas stegring
hade armé förvaltningen angivit en förhöjning av de då gällande
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 2~>3.
5
med 10 procent. Riksdagen hade emellertid inhämtat, att den verkliga
kostnadsökningen icke stannade inom denna gräns, och hade riksdagen
intet att erinra mot en ökning av anslaget på grund av de rådande
extra ordinära förhållandena. På grund av vad sålunda anfört s,
funne riksdagen sig för det dåvarande böra begränsa anslagsökningen
till 600,000 kronor, vilket belopp i riksstaten borde uppföras såsom ett
extra anslag till förstärkning av det ordinarie.
I enlighet härmed uppförde riksdagen i 1917 års riksstat
ordinarie vapenanslaget................................................... kronor 2,708,850: —
förstärkning av samma anslag...................................... » 600,000: —
Summa kronor 3,308,850: —
Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 18 september och den 13 oktober
1916 fördelat såväl ordinarie vapenanslaget som dess förstärkningsanslag
på olika titlar, angav arméförvaltningens artilleridepartement hösten 1916
det antal skott, såväl infanteri- som artilleri-, som för tillgängliga medel
med dåvarande priser beräknades kunna anskaffas, varefter Kungl.
Maj:t fastställde de ammunitionsmängder, som under utbildningsåret
1917 finge förbrukas. Redan i slutet av år 1916 hade emellertid priserna
ytterligare stegrats, och visade det sig då, att brist skulle uppstå
å vapenanslaget 1917. I underdånig skrivelse den 13 december 1916,
däri artilleridepartementet anhöll om medels beviljande för att täcka
förutsedd brist i vapenanslaget för 1916, framhölls att brist å vapenanslaget
även för år 1917 med säkerhet vore att förutse, ehuru den ej
då kunde närmare angivas.
I underdånig skrivelse den 12 januari 1917 angående medelsbehov
för vapenanslaget för år 1918 anmälde arméförvaltningen likaledes, att
ett överskridande av vapenanslaget för år 1917 vore att förutse, men
att storleken av bristen icke heller då kunde angivas.
Med anledning av därom gjord anmodan meddelade artilleridepartementet
i skrivelse till chefen för lantförsvarsdepartementet, att bristen
i vapenanslaget för 1917 beräknades komma att uppgå till 1,608,700
kronor.
I underdånig skrivelse den 2 augusti 1917 anmälde armé förvaltningen,
att, därest övningarna under året och materialreparationerna på
grund av dessa övningar ej skulle helt och hållet eller delvis inställas
och om ej för reparationer uppköpta materialier skulle återför säl jas,
skulle ej annan inskränkning av den enligt ovan till 1,608,700 kronor
Meddelanden
till Kungl.
Maj:t om
brist &
anslaget.
(3
Arméför
▼altningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.
angivna förutsedda bristen för ar 1917 kunna ske än möjligen en
mindre besparing å skjutfält av omkring 10,000 kronor.
Arméförvaltningen har nu anfört, att sedan den genom det pågående
kriget förorsakade dyrtiden inträtt, artilleridepartementet vid
upprepade tillfällen, särskilt efter av generalfälttygmästaren vidtagna
inspektioner av underlydande fabriker och tyganstalter, framhållit
nödvändigheten att största möjliga sparsamhet vid verkstadsarbetet,
särdeles beträffande reparationsarbeten, iakttoges, och hade bland annat
fastställts en del s. k. krigsmodeller å vissa persedlar, varigenom åsyftats
att inbespara särskilt svåranskaffliga och dyrbara materialier.
Vidare hade artilleridepartementet genom cirkulär till samtliga arméfördelningschefer
och likställda, truppförbandschefer inom armén, chefer
för tyganstalter och fabriker utgivit bestämmelser med anledning av
rådande knapphet å vissa varor och materialier samt det abnormt stegrade
prisläget rörande utgifters bestridande från vapenanslaget, gående
ut på:
att nyanskaffning och rekvisition av materiel skulle inskränkas
till den vid truppförbanden under året oundgängligen erforderliga materielen;
att
reparations- och andra underhållsarbeten skulle inskränkas till
sådana, vilka vore oundgängligen nödvändiga för att icke äventj^ra
krigsberedskapen eller materielens framtida bestånd;
att vissa åtgärder skulle vidtagas för minskande av åtgången å
förbrukningsartiklar;
att användning av dyrbar och svåranskafflig materiel t. ex. kabel,
blanktråd m. m. skulle, så långt lämpligen kunde ske, inskränkas;
att övningarna skulle så planläggas, att minsta möjliga kostnad
åsamkades truppförbandens övningsanslag och att materiélen härunder
ej onödigt skadades eller sletes;
att skjutning med anslagen exercisammunition skulle så vitt möjligt
inskränskas; samt
att vid uppgörande av kostnadsförslag för underhåll av byggnader
endast upptoges sådana arbeten, vilka vore oundgängligen nödvändiga
för det med byggnaden avsedda ändamålet samt för byggnadernas
bestånd.
Genom brev den 7 september 1917 hade jämväl Kungl. Maj:t utfärdat
vissa föreskrifter angående åtgärder för begränsning av utgifterna
under fjärde huvudtiteln.
Kungl. May.ts. Nåd. Proposition Nr ''2~>H
Enär artilleridepartementet beträffande utgifter från vapenanslaget
sålunda redan vidtagit de åtgärder, vilka för ändamålet kunde tänkas
ifrågakomma, utom sådana åtgärder (övningars inställande, inställande
av reparationer å material), vilka endast genom Kungl. Maj:t kunde
anbefallas, hade för artilleridepartementets räkning intet vidare ansetts
kunna åtgöras.
Sedan bokslutet för år 1917 nu avslutats, framginge, att bristen å
vapenanslaget med dess förstärkningsanslag uppginge till 1,256,510
kronor 74 öre.
Orsaken till denna brist vore såväl vapenanslagets knapphet som
inträffad dyrtid. För år 1918 hade riksdagen höjt vapenanslaget, först
den ordinarie delen med 973,350 kronor från 2,708,850 kronor till
3,682,200 kronor samt vidare som extra anslag för 1918 anvisat eu
förstärkning om 2,000,000 kronor, således tillsammans för 1918 5,682,200
kronor, under det att vapenanslaget för 1917 utgjort endast (2,708,850 +
600,000 =) 3,308,850 kronor och således understege 1918 års anslag
med (5,682,200 — 3,308,850 =) 2,373,350 kronor. Härav framginge, att
vapenanslaget även under normala förhållanden icke kunnat vara för
sitt ändamål tillräckligt. Toges dessutom hänsyn till de prisförhöjningar,
som oavbrutet ägt rum och som beträffande vissa råmaterialier
— särskilt koppar och audra metaller, kol och oljor m. m. — stigit i
en abnorm grad, framginge även, att den brist, som uppstått, måste
anses relativt liten. Att den kunnat begränsas till förut angivna belopp,
berodde, förutom av de utav Kungl. Maj:t vidtagna inskränkningarna i
skjutningarna, såväl av de förutnämnda av artilleridepartementet utfärdade
sparsamhetsbestämmelserna som av att vissa anskaffningar och
arbeten icke utförts, oaktat de varit av behovet påkallade. Eu så långt
driven sparsamhet kunde ej utan skada vidare fortgå och bleve i längden
oekonomisk. Så hade övningarna otvivelaktigt lidit men av att
användningen av viss dyrbar och svåranskafflig materiel inskränkts
samt av övriga sparsamhetsbestämmelser. Kulspruteformationernas
materiel hade icke kunnat underhållas så, som önskvärt varit. Nya kulsprutepipor
hade ej utlämnats, då de gamla ur träffsäkerhetssynpunkt
bort kasseras, utan först då kulsprutan på grund av pipans förslitning
upphört att funktionera; hästutredningspersedlar hade ej kunnat anskaffas
i reserv, så'' att formationerna städse varit fullt mobiliseringsfärdiga
m. m. Byggnader under artilleridepartementets förvaltning hade
ej kunnat få det underhåll, som krävts, utan hade reparationer måst
uppskjutas.
Av en arméförvaltningens skrivelse bifogad tabell framginge såväl
behållningarna som bristerna å de olika titlarna å vapenslaget. Vad
8
Departements
chefen.
Arméförvalt
ningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.
beträffade behållningarna, vilka utgjorde sammanlagt 96,472 kronor 13
öre, vore vissa av dem icke att betrakta som verkliga överskott utan
utgjorde samtliga truppförbands reservationer, av vilka delar kunde av
truppförbanden redan vara disponerade men ej utbetalade den 31 december
1917. Övriga upptagna behållningar vore av artilleridepartementet
disponerade för redan anbefallda reparationsarbeten, som ej
hunnit slutföras under 1917.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för täckande av
ovan avhandlade brist å ordinarie vapenanslaget för år 1917 å tillläggsstat
för år 1918 anvisa ett auslag av 1,256,516 kronor 74 öre.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit, finner jag mig
böra tillstyrka bifall till vad arméförvaltningen sålunda hemställt.
3. Garnisonssjukhusen i Stockholm, ä Karlsborg och i Boden.
Detta anslag var i riksstaten för år 1917 uppfört med 132,650
kronor.
Auslaget var enligt de av riksdagen godkända staterna fördelat
sålunda:
garnisonssjukhuset i Stockholm..................................... kronor 102,750: —
» å Karlsborg....................................... » 10,000: —
» i Boden ......................... » 19,900: -
Summa kronor 132,650: —
Arméförvaltningen har nu anmält, att å förevarande anslag under
år 1917 uppstått följande brister, nämligen:
å staten för garnisonssjukhuset i Stockholm ............ kronor 139,562: 28
» » » » . J> Boden .................... t, 10,126:09
eller tillhopa kronor 149,688: 37
Staten för garnison ssjukhuset å Karlsborg utvisade däremot en
behållning av 1,586 kronor 77 öre. Nettobristen på anslaget i dess
helhet utgjorde alltså (149,688: 37 — 1,586: 77 =) 148,101 kronor 60
öre. Då emellertid arméförvaltningen ansåge, att behållningen vid ett
av sjukhusen icke borde tagas i anspråk för täckande av brister vid
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.
9
de båda andra, borde vid en eventuell framställning till riksdagen om
anvisande av medel till täckande av ifrågavarande anslagsbrist upptagas
icke beloppet för förenämnda nettobrist utan det belopp, vartill sammanlagda
bristerna i anslagen till garnisonssjukhusen i Stockholm och
i Boden uppginge eller 149,688 kronor 37 öre.
Beträffande orsakerna till den å staten för garnisonssjukhuset i
Stockholm uppkomna bristen hade t. f. chefläkaren redan i skrivelse den
28 september 1917 anfört, att dessa vore att söka, dels däri att patientantalet
under de senaste åren ökats i en sådan grad, att alla tillgängliga
lokaler måst provisoriskt ordnas till sjuksalar, dels och framför
allt i den enorma prisförhöjningen å alla varor. Särskilt hade portionskostnaden
stigit över den beräknade. Apoteksvaror hade måst inköpas
till stora kvantiteter för säkerställande av apotekets behov, och priserna
hade även för dessa varor varit osedvanligt höga. På grund av
persedelförrådets knapphet och det dåliga skick, vari persedlarna befunnit
sig, hade ett större antal sådana måst inköpas. För dessas förvaring
och vård hade förrådsinredningar måst utföras uti till persedelförråd
apterade lokaler. Med stöd av § 29 uti det för sjukhuset gällande
reglemente hade för såväl sjukvården som sjukhusets förvaltning
särskild personal måst anställas utöver den i staten upptagna. Överhuvudtaget
hade alla omkostnader för sjukhusets drift betydligt ökats,
i många fall med över 100 procent. Icke blott persedlar utan all sjukvårdsmateriel
hade varit i behov av underhåll och nyanskaffning. Därtill
komme, att under år 1917 en stor del utgifter avseende föregående
år blivit likviderade med sjukhusets medel.
Uti skrivelse den 26 februari 1918 hade t. f. chefläkaren beträffande
den uppkomna bristen anfört följande:
Till löner, arvoden och dylikt vore enligt stat anslagna 45,585 kronor.
Denna post hade emellertid belöpt sig till 50,706 kronor 52 öre.
På grund av det stora antalet patienter och för införande av reda och
ordning i förvaltningen hade det nämligen varit nödvändigt att med
anlitande av § 29 i det för sjukhuset gällande reglementet i stor utsträckning
anställa extra personal.
Kosthåll och proviantering hade sammanlagt dragit en kostnad av
126,070 kronor 25 öre, ett belopp, som egentligen i sin helhet hade
bort belasta förslagsanslagen till arméns och marinens mathållning.
Samtidigt hade inkomsterna å dessa poster belöpt sig till endast 59,104
kronor 35 öre. Skillnaden förklarades till största delen bero av de
föråldrade bestämmelser, enligt vilka ersättning bereddes sjukhuset för
mathållningen, dock icke full sådan. Ersättning för mathållning under
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 125 höft. (Nr 253.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.
Departements
chefen.
de tre sista månderna av 1917 hade först under februari 1918 kunnat
beredas sjukhuset. Ersättningsbeloppet i fråga belöpte sig till 11,541
kronor 36 öre. Såsom tidigare för arméförvaltningen anmälts, hade
utgifterna för kosthåll åt sjukhusets kvinnliga personal icke kunnat
begränsas till i stat anslaget belopp.
Apotekskostnaderna hade belöpt sig till 23,892 kronor 33 öre med
motsvarande inkomster 16,322 kronor 78 öre. Därvid vore dock att
märka, att en stor del av till truppförbanden utlämnad medicin betalades
först under år 1918. Förbands- och förbrukningsartiklar hade
dragit en kostnad av 13,519 kronor 31 öre, under det att inkomster
härför belöpt sig till 5,466 kronor 40 öre. Såväl apoteksvaror som
förbands- och dylika artiklar hade inköpts i stor utsträckning för att
säkerställa sjukhusets förråd av dessa varor. Samtidigt hade emellertid
även å dessa artiklar en enorm prisstegring ägt rum, på de vanligaste
apoteksvarorna med icke mindre än omkring 220 procent.
För epidemisjukvård hade av sjukhusets anslag utgivits 3,230 kronor
47 öre, en kostnad, som dock rätteligen syntes hava bort bestridas
av det till truppförbandens förfogande ställda anslaget för sjukvårdskostnader.
Utgifterna å anslaget till bränsle och lyse hade stigit till 56,290
kronor 52 öre, beroende på den stora prisökningen å hithörande artiklar.
Inventarierna hade dragit en kostnad av 13,912 kronor 45 öre.
På grund av förrådets knapphet och persedlarnas dåliga beskaffenhet
hade reparationer och nyanskaffningar i stor utsträckning måst företagas.
Under år 1917 hade antalet underhållsdagar för patienter uppgått
till sammanlagt 67,752, varav komrne på flottan 28,395 och på kustartilleriet
1,915, alltså för femte huvudtiteln i allt 30,310 underhållsdagar.
Härav framginge, att sistnämnda huvudtitel rätteligen bort bestrida
nära hälften av sjukhusets omkostnader.
Beträffande den å anslaget till garnisonssjukhuset i Boden uppkomna
bristen hade kommendanten meddelat, att denna till övervägande del
uppkommit genom de avsevärt ökade kol- och vedpriserna. Visserligen
hade jämväl andra titlar avsevärt överskridits, men de uppkomna
bristerna hade täckts genom årets uppbörd och besparingar för år 1918.
Jämväl för täckande av den å förevarande anslag uppkomna bristen
torde erforderligt anslag böra äskas å tilläggsstat för år 1918. Med
hänsyn till den vid arméns truppförband och formationer tillämpade
självhushållningsprincipen, håller jag, i likhet med arméförvaltuingen,
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Säd.
före, att den å anslaget till garnisonssjukhuset å Karsborg uppkomna
behållningen icke bör tagas i anspråk för täckande av de brister, som
uppstått i anslagen för de båda andra sjukhusen. Det belopp, som nu bör
av riksdagen äskas, torde alltså böra upptagas till 149,688 kronor 37 öre.
4. Arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag m. m.
Förevarande anslag upptogs i riksstaten för år 1917 med 473,042
kronor.
Anslaget var beräknat elter dittills följda grunder eller 2 öre om 191 ja^8re
dagen för varje man och 3,3 öre om dagen för såväl varje bäst vid beräkning,
truppförbanden som varje remont vid remontdepåerna. Därjämte upptogs
under anslaget ett belopp av 37,000 kronor för arméns sjuksköterskekår.
Arméförvaltningen har nu anmält, att av från de olika truppför- Arméförvaitbanden
infordrade uppgifter rörande truppsjukvårds- och truppveterinär- mngenvårdsanslagens
ställning för år 1917 inhämtats, att å dessa anslag under
nämnda år vid de flesta truppförband uppstått en brist, vilken sammanlagt
uppginge till 81,994 kronor 58 öre. Visserligen funnes vid
övriga truppförband reservationer å dessa anslag, men då arméförvaltningen
emellertid ansåge, att reservation vid ett truppförband ej kunde
tagas i anspråk för täckande av brist vid ett annat truppförband, enär
därigenom icke blott hushållsplanen skulle rubbas vid det truppförband,
som finge sin reservation minskad, utan även intresset för iakttagande
av nödig och möjlig sparsamhet genom ett dylikt förfaringssätt kunde
tänkas skola bortfalla, borde vid eventuell framställning till riksdagen
om anvisande av medel till täckande av ifrågavarande anslagsbrist för
ändamålet upptagas, icke beloppet för ovannämnda nettobrist utan det
belopp, vartill sammanlagda bristerna å truppsjukvårds- och truppveterinärvårdsanslagen
vid förut berörda truppförband uppginge, eller 81,994
kronor 58 öre.
Beträffande orsakerna till den uppkomna bristen hänvisade arméförvaltningen
till vad sjukvårdsstyrelsen i detta ämne anfört uti sin
underdåniga skrivelse den 7 december 1917 angående förstärkning
av ordinarie sjukvårdsanslaget samt vad därom av Kungl. Maj:t anförts
under punkt 70 av fjärde huvudtiteln av den till innevarande års riksdag
avlåtna statsverkspropositionen.
I likhet med arméförvaltningen håller även jag före, att de vid vissa Departementstruppförband
förefintliga reservationerna icke böra tagas i anspråk för 0 e en''
12
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 253.
täckande av den för övriga truppförband å anslaget uppkomna bristen.
Härför erforderligt belopp, eller 81,994 kronor 58 öre, torde böra äskas
å tilläggsstat för år 1918.
Sammanfattning.
De brister, för vilkas täckande anslag nu skulle av riksdagen äskas,
utgöra således:
å kasernutredningsanslaget............................................. kronor 1,415,359: 50
» vapenanslaget.................................................................. » 1,256,516: 74
)) anslaget till garnisonssjukhusen .............................. » 149,688: 37
» sjukvårdsanslaget............................................................ » 81,994:58
eller tillhopa kronor 2,903,559: 19
För täckande av ifrågavarande belopp, vilket torde böra avjämnas
till 2,903,560 kronor, hava visserligen icke några medel beräknats uti
det av Kungl. Magt för riksdagen framlagda förslag till tilläggsstat till
riksstaten för år 1918. Chefen för finansdepartementet kommer emellertid
att framdeles under riksdagens lopp framställa förslag angående
beredande av de för ifrågavarande anslagskrav erforderliga medel.
Enligt vad jag erfarit, komma, på grund av förhållanden som ej
på förhand kunnat förutses eller av vederbörande förebyggas, brister att
uppstå jämväl å vissa reservationsanslag för innevarande år. Då emellertid
dessa brister icke kunna närmare bestämmas, förr än bokslutet
för året föreligger, torde anslag för deras täckande böra äskas först av
nästkommande års riksdag.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för täckande av de å förenämnda ordinarie reservationsanslag
för år 1917 uppkomna brister å tilläggsstat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag
av högst 2,903,560 kronor.»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Thomas Ådlercreutz,
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1918.