Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

1

Nr 251.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
anvisande av medel för anordnande av övningar i
ställningskrig m. in.; given Stockholms slott den 5 april
1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen att

dels för anordnande av övningar i ställningskrig m. m. å tilläggsstat
för år 1918 anvisa ett reservationsanslag av 150,000 kronor,

dels ock för samma ändamål å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av 200,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 224 häft. (Nr 251—252.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 251.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 april 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

7 •

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:

»Under punkten 67 av fjärde huvudtiteln i innevarande års statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på den proposition, som kunde komma att avlåtas angående anordnande
av övningar i ställningskrig, tillsvidare under fjärde huvudtiteln å extra
stat för år 1919 beräkna ett belopp av 386,200 kronor.

Sedan den i ärendet erforderliga utredningen numera blivit slutförd,
anhåller jag att få underställa detsamma Kungl. Maj:ts prövning.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251. i5

Uti skrivelse den 22 september 1910 framhöll chefen för generalstaben,
att erfarenheterna från världskriget påtagligt ådagalagt vikten av att
trupperna vore förtrogna med anläggandet och utbyggandet av förstärkta
ställningar, att de vore övade i anfall mot och försvar av sådana
ställningar, samt att de förstode inrätta sitt liv såväl i som framför
ställningen på det mest praktiska och kraftbesparande sättet. Det vore
för den skull nödvändigt, att åtgärder vidtoges för att möjliggöra anordnandet
i första hand vid infanteriet av övningar i ställningskrig.

Vid dylika övningar erfordrades emellertid tillgång på särskild övningsterräng.
Truppförbandens ordinarie övningsplatser kunde icke tagas
i anspråk, enär de omfattande grävningsarbeten, som måste komma till
utförande, skulle försvåra deras användbarhet för övriga övningar. I
vissa fall torde erforderlig terräng stå att finna å åtskilliga av de gamla
övningsplatserna, artilleriets skjutfält och övningsfältet vid Järva. Tänkas
kunde, att övningsplats för ställningskrig gjordes gemensamt för två
eller flera truppförband, men därtill måste noga övervägas, att icke de
årligen återkommande transportkostnaderna i längden bleve för staten
mera betungande än anskaffandet i närheten av vederbörande truppförbands
förläggningsplats av erforderlig terräng. Denna frågas grundliga
utredande, som, bland annat, krävde terrängundersökning å de olika
platser, vilka kunde komma i fråga, syntes böra uppdragas åt särskilda
sakkunniga.

Det vore emellertid av största vikt, att övningar i ställningskrig
igångsattes redan under utbildningsåret 1916—1917, i synnerhet söm
det utan att föregripa en blivande utredning vore möjligt att detta år anordna
övningsplatser, där terräng redan stode till förfogande, i närheten
av vissa regementens förläggningsorter, exempelvis en övningsplats för
varje arméfördelning. Kostnaderna för dessa övningar kunde beräknas
till i runt tal 48,000- kronor.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde chefen för generalstaben,

dels att sakkunniga måtte tillkallas för att avgiva förslag till anordnande
årligen av övningar i ställningskrig samt anskaffande av terräng
för sådana övningar,

dels att inspektören för infanteriet måtte anbefallas att efter samråd
med generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen
för fortifikationen och vederbörande arméfördelningschefer inkomma med
förslag till plan för övningar i ställningskrig under utbildningsåret 1916
—1917 å vissa närmare angivna platser ävensom att härför erforderliga
medel måtte anvisas.

Chefens för
generalstaben
framställning
den 22 september
1916.

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 251.

Knngl Maj:ts
beslut den 4
maj 1917.

Utredning1
och förslag
av tillkallade

sakkunniga.

Infanteriet.

Efter det inspektören för infanteriet, generalfälttygmästaren och
inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen, vederbörande arméfördelningschefer
samt arméförvaltningens fortifikations-, intendents- och
civila departement avgivit infordrade yttranden i ärendet, beslöt Kungl.
Maj:t den 4 maj 1917

dels bemyndiga statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
att tillkalla högst fyra sakkunniga personer för att inom departementet
biträda med utredning och utarbetande av förslag rörande anordnande
av årliga övningar i ställningskrig samt anskaffande av terräng för
sådana övningar,

dels ock medgiva, att under år 1917 finge, på sätt i kommandoväg
närmare bestämdes, anordnas övningar i ställningskrig å följande övningsplatser,
nämligen Vännäs, Rommehed, .Järvafältet, Axvall, Skillingaryd
samt å Ljungby- och Bonarps hedar; och skulle kostnaderna för
övningarnas anordnande under år 1917 — däri inräknade jämväl kostnaderna
för tillfällig avlöning jämlikt §§ 35 och 36 i gällande reglemente
för arméns avlöning under fred till samtliga till övningarna
kommenderade officerare och underofficerare, transport av erforderliga
ingenjörtrupper samt eventuell ersättning till arrendatorer — högst
48,000 kronor gäldas av fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Sedan på grund av förenämnda bemyndigande såsom sakkunniga
tillkallats översten och chefen för Andra livgrenadjärregementet G.
Bouveng, majoren vid Smålands artilleriregemente A. Holmgren, majoren
vid Svea livgarde J. T. A. af Klercker och majoren vid fortifikationen
J. S. Ericsson, hava de sakkunniga med skrivelse den 14 februari
1918 överlämnat »Utredning och förslag rörande anordnande av årliga
övningar i ställningskrig samt anskaffande av terräng för sådana övningar».

De sakkunniga, vilka såsom sin huvudsakligaste uppgift ansett utredandet
av frågan om beredande av övningsmöjligheter för infanteriet
för övningar i ställningskrig och på grund härav uppgöra förslag samt
utföra kostnadsberäkningar, hava i enlighet härmed först till behandling
upptagit frågan om anskaffande av terräng och ställningar för infanteriets
utbildning i ställningskrig inom kompani samt därvid såsom sin
mening uttalat, att möjlighet till anordnande av övningar i ställningskrig
i första hand borde finnas i omedelbar närhet av regementenas
förläggningsplatser.

KungJ. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 251.

Vad då först beträffade frågan om storleken av de ställningsanläggningar,
som måste anses oundgängligen nödvändiga, hade de sakkunniga
kommit till den uppfattningen, att en fullt utbyggd ställning med tvenne
motliggande huvudeldlinjer och bakom dessa befintliga tvenne reservliujer
med erforderliga förbindelsevärn, skyddsrum och hinder, borde, för att
främja utbildningsändamålet, äga en front av omkring 150 m. och ett
djup av 500;—G00 m. Med denna utsträckning i bredd och djup kunde
övningar t. o. m. i kompaniförband äga rum och en riktig bild av det
taktiska förfaringssättet vid kompaniets strid framställas. I överensstämmelse
med denna uppfattning hade de sakkunniga utarbetat en normaltyp
för en övningsställning av ovannämnda omfattning. Kostnaderna
för densamma hade beräknats till 22,000 kronor.

Då det därefter gällt att finna terräng för denna normaltyp i omedelbar
närhet av infanteriregementenas förläggningsplatser, hade de sakkunniga
undersökt de möjligheter, som funnes härför inom regementenas
nuvarande övningsfält. Därvid hade de sakkunniga i främsta rummet
haft uppmärksamheten riktad på, att anläggandet av övningsställningarna
icke finge inkräkta på de befintliga övningsmöjligheterna för det
rörliga kriget. Såsom ett andra viktigt villkor hade de sakkunniga
vidare sökt tillse, att vattenavlopp skulle kunna beredas ur den anlagda
ställningen, och slutligen såsom ett tredje villkor, att skarpskjutning
skulle kunna utföras från en mindre del av den ena sidan mot motliggande
del av den andra.

Av de verkställda undersökningarna hade framgått, att vid 24 infanteriregementen
kunde plats för anläggningar av övningsställningar
erhållas inom lantförsvaret redan tillhörande terräng. Vid 12 av dessa
regementen, nämligen Livregementets grenadjärer, Skaraborgs, Kronobergs,
Jönköpings, Ålvsborgs, Hallands, Norrbottens, Västerbottens, Kalmar
och Värmlands regementen, Vaxholms grenadjärregemente och Västernorrlands
regemente, hade det visat sig möjligt att med fasthållandet av
samtliga ovannämnda fordringar, inom regementenas övningsområden anlägga
övningsställningar av normaltypen. Vid ytterligare 6 regementen,
nämligen Västgöta, Södermanlands, Hälsinge och Västmanlands regementen,
Södra skånska infanteriregementet och Gottlands infanteriregemente,
hade terräng för en normaltypsanläggning kunnat erhållas, dock
utan att villkoret om skarpskjutning från övningsställningens ena sida
mot motliggande del av den andra kunnat uppfyllas. Då de sakkunniga
emellertid hölle före, att möjligheten till skjututbildningens tillgodoseende
under ställningskrigets förhållanden icke kunde eftergivas, föresloge de,
förutom en övningsställning av normaltypen, anläggandet av en skarp -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

skjutningsställning vid vart och ett av dessa 6 regementen. Kostnaderna
för en sådan skarpskjutningsställning beräknades till 500 kronor.
Vid de återstående 6 regementena av ovannämnda 24, nämligen Svea
och Göta livgarden, Karlskrona grenadjärregemente, Dalregementet,
Bohusläns regemente och Norra skånska infanteriregementet, hade
det icke varit möjligt att utan att inkräkta på övningsmöjligheterna för
det rörliga kriget anlägga övningsställningar av normaltypens storlek å
de närmast intill regementenas förläggningsorter belägna övningsfälten.
Vad Svea och Göta livgarden samt Dalregementet anginge, ansåge de
sakkunniga,, att dessa regementens övningar i kompaniförband kunde
förläggas till de i regementenas närhet belägna, av de sakkunniga för
arméfördelningarna föreslagna större övningsställningarna, medan den
enskilda utbildningen samt halvtroppens t. o. m. plutonens utbildning
förlädes till en mindre övningsställning samt en skarpskjutningsställning
i kasernernas omedelbara närhet. Vid Dalregementet kunde dock den
mindre övnings- och skarpskjutningsställningen sammanfalla. Beträffande
åter Karlskrona grenadjärregemente, Bohusläns regemente och Norra
skånska infanteriregementet vore det nödvändigt att anlägga dels en
mindre övningsställning för den enskilda utbildningen och de smärre
förbandens övningar i resp. kaserners omedelbara närhet, vilken samtidigt
möjliggjorde skarpskjutning, dels i fråga om Karlskrona grenadjärregemente
och Bohusläns regemente en ställning av normaltypen
för övningar i kompaniförband å vederbörliga regementens gamla mötesplatser
Bredåkra och Backamo, dels i fråga om Norra skånska infanteriregementet
en liknande ställning å Rinkaby skjutfält. Kostnaderna för
en mindre övningsställning beräknades till 3,300 kronor.

Vid 4 infanteriregementen, nämligen Första och Andra livgrenadjärregementena,
Upplands infanteriregemente och Jämtlands fältjägarregemente,
hade det icke varit möjligt att inom de befintliga övningsområdena
erhålla lämpligt utrymme för övningsställningar av normaltypens storlek
utan att inkräkta på de nödvändiga betingelserna för utbildningen för
det rörliga kriget. Då någon annan staten tillhörig mark, som lämpligen
kunde föreslås till ständig upplåtelse för dylik anläggning, icke
funnes i närheten av dessa regementen, hade de sakkunniga kommit till
den uppfattningen, att dessa regementens övningar i ställningskrig icke
kunde vederbörligen bedrivas med mindre än att den terräng, som
erfordrades för anläggning av en ställning av normaltypen, d. v. s. för
vartdera regementet ett område av omkring 200 meters bredd och 600
meters längd, nyanskaffades.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

7

De sakkunniga hava härefter till behandling upptagit frågan om
anskaffande av terräng och ställningar för infanteriets utbildning i ställningskrig
i större förband än kompani samt därvid förklarat sig anse,
att för sådana större övningar i ställningskrig, vilka kunde vara att
hänföra till fälttjänstövningar, från fall till fall särskilda anordningar
i fråga .om anskaffande av terräng, anvisande av byggnadsmateriel

o. s. v. borde träffas. Permanenta övningsställningar för dylika övningar
skulle, förutom att övningarnas natur i viss mån komme att förryckas,
bliva förbundna med så stora anläggningskostnader samt kräva så betydande
medel och arbetskrafter för sitt underhåll, att tanken härpå från
början måste förkastas. Däremot borde för utbildningen av de större
infänteritruppförbanden såsom sådana särskilda övningsställningar anskaffas
och underhållas.

Ehuru det ur övningssynpunkt helt naturligt vore fördelaktigast,
om varje regemente i närheten av sina kaserner ägde tillgång till en så
stor övningsställning, som möjliggjorde övningar för bataljons- och regementsförbanden,
ansåge" de sakkunniga, att utförandet av dylika större
ställningar för varje regemente icke kunde ifrågasättas. De sakkunniga
funne sig i stället böra föreslå, att för övningar i ställningskrig i större
förband anordnandes övningsställningar arméfördelningsvis. För dy-lika
ställningar hade redan förberedande åtgärder blivit vidtagna. Uti chefens
för generalstaben skrivelse den 22 september 1916 hade angivits vissa
grunder för utförandet av »övningsplatser» för övningar i ställningskrig.
De enligt dessa grunder under sommaren 1917 påbörjade arbetena
å Ljungbyhed, Skillingaryd, Axvall, Järvafältet, Rommehed och Vännäs
syntes de sakkunniga lämpligen böra fortsättas och de påbörjade ställningarna
utbyggas till full utsträckning.

I fråga om omfattningen av de befästningsarbeten, som borde komma
till utförande i arméfördelningarnas övningsställningar, hade de sakkunniga
kommit till den uppfattningen, att eu fullt utbyggd ställning med
tvenne motliggande huvudeldlinjer och bakom dessa befintliga tvenne
reservlinjer med erforderliga förbindelsevärn, skyddsrum och hinder borde
äga en front av omkring 500 m. och ett djup av 500—600 m. I en
sådan ställning kunde övningar med fältstarka bataljoner mot varandra
komma till ett gynnsamt utförande. Likaledes kunde övningar även i *
regementsförband, enär kompaniernas styrka under repetitionsövningama
vore betydligt mindre än fältstyrka, äga rum i den föreslagna typen av
övningsställning, utan att stridsbilden på grund av något förkortad front
borde bliva onaturlig. I överensstämmelse härmed hade de sakkunniga

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition År 2öl.

Special trnppelagen.

utarbetat en normaltyp för en övningsställning av ovannämnda mått.
Kostnaden för densamma beräknades till 52,000 kronor.

Några bestämmelser för övningar i ställningskrig i större förband
av infanteriet än t. o. m. kompani hade ännu icke ufärdats. Då övningar
i större förband än kompaniet måste anses som ett oeftergivligt
led i utbildningen för ställningskrig, hade de sakkunniga emellertid
utgått från antagandet, att dylika övningar komme att anbefallas redan
under åren 1918—1920. Frågan, huruvida den övningstid, som vore
tillmätt utbildningen i större förband under soldatskolans fjärde period
för det rörliga kriget, kunde anses tillräcklig för att möjliggöra utbildning
även för ställningskriget i nöjaktig grad, eller om hänsyn till övningstidens
knapphet borde föranleda övningarnas i ställningskrig förläggande
till repetitionsövningarna, hade de sakkunniga icke ansett sig hava
skäl att upptaga till prövning. De hade inskränkt sig att i enlighet
med sitt uppdrag uppgöra beräkningar i fråga om kostnader för övningar
i den utsträckning, som de ansett nödvändig för att tillgodose utbildningen
för ställningskriget i och för sig. Beräkningar vore utförda för
såväl soldatskolan som repetitionsövningarna.

De sakkunniga hava härefter till behandling upptagit frågan, i vad
mån särskilda anordningar borde vidtagas för anordnande av övningar i
ställningskrig för specialtruppslagen. De sakkunniga hava därvid kommit
till den uppfattningen, att man för närvarande borde inskränka sig till
dylika övningars anordnade för kavalleriet.

- Utöver den utbildning i fältarbeten, som hittills ingått i kavalleriets,
övningar, borde endast så stor teknisk färdighet bibringas kavalleristen, som
kunde anses oundgängligen nödvändig, för att han tillfälligtvis vid behov
skulle kunna utföra erforderliga reparations- m. fl. arbeten i en ställning.
Den huvudsakliga utbildningen i ställningskrig för kavalleriet borde
därför vara truppförbandens taktiska användning i en redan färdig ställning.
För att sålunda bespara kavalleriet det tidsödande arbete, som
utan tvivel krävdes för att skapa och underhålla särskilda övningsställningar,
syntes därför önskvärt, att detsamma i så stor utsträckning
som möjligt bereddes tillfälle att bedriva sin utbildning — både den
tekniska och framför allt den taktiska — uti övnmgsställningar, som
vore utförda för infanteriets räkning.

Undersökte man, vilka möjligheter förefunnes för kavalleriregementena
att, under antagande att de förut föreslagna regemente- och arméfördelningsställningarna
komme till utförande, förlägga sin utbildning
till dessa, funne man,

9

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 25 /.

att Livgardet till häst och Livregementets dragoner kunde med fördel
använda fjärde arméfördelningens övningsställning å Järvafältet;

att Livregementets husarer kunde förlägga sin utbildning till den för
Skaraborgs regemente å det för båda regementena gemensamma övningsfältet
föreslagna övningsställningen;

att Smålands husarregemente kundo begagna Kalmar regementes i
omedelbar närhet belägna övningsställning;

att Skånska husarregementet, Skånska dragonregementet och Kronprinsens
husarregemente kunde samtliga hänvisas till första arméfördelningens
övningsställning å Ljungbyhed;

att Skånska husarregementets detachement i Uppsala kunde använda
Upplands infanteriregementes övningsställning;

att Norrlands dragonregemente kunde utbildas i den för Västerbottens
regemente föreslagna övningsställningen i Umeå; samt

att Norrbottens kavallerikår kunde hänvisas till Norrbottens regementes
övningsställning i Boden.

Några särskilda övningsställningar för kavalleriet behövde alltså icke
anordnas. De kostnader, som bleve förbundna med kavalleriets övningar
i ställningskrig, hänförde sig därför uteslutande till dagtraktamenten för
officerare och underofficerare för ett visst antal dagar årligen.

Vad artilleriet anginge, borde, enligt de sakkunnigas uppfattning,
samövningar anordnas mellan detta och de övriga truppslagen. Då
emellertid hela frågan om övningar i ställningskrig ännu befunne sig i
sin begynnelse och under de närmaste åren, då de föreslagna övningsställningarna
för infanteriet skulle utbyggas, någon tid knappast kunde
beräknas för samövningar med artilleriet, hade de sakkunniga icke i detta
sammanhang ansett sig böra framlägga något förslag till sådana övningar.

I och för befälsutbildningens tillgodoseende måste, yttra de sakkunniga,
tillfälle till övningar i ställningskrig kunna beredas eleverna
vid vissa militära skolor, i främsta rummet sådana, som avsåge officersaspiranternas
utbildning, men även vissa andra skolor och utbildningskurser.

Vid officersaspiranternas av infanteriet skolor å Karlsborg och Karlberg
måste sålunda i törsta hand möjlighet till sådan utbildning beredas.
Särskilda övningsställningar för dessa skolor måste därför anordnas.
I fråga om officersaspiranterna vid de övriga truppslagen vore kavalleriets
aspiranter under sitt första utbildningsår förlagda till ett kavalleriregemente,
och borde tillfälle till erforderlig övning i ställningskrig kunna beredas
dem i det infanteriregementes eller den arméfördelnings övningsBihavg
tit! riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 224 haft. (Nr 251—252.) 2

Militära

skolor.

10

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

Kostnads beräkningar.

ställning, till vilken kavalleriregementet vore hänvisat. För artilleriets
officersaspiranter ansåge de sakkunniga den utbildning i ställningskrigs
som komme dem till del under deras krigsskoletid, vara tillfyllest,
vadan några särskilda anstalter utöver dem, som eventuellt vidtoges vid
det regemente, till vilket deras första utbildning vore förlagd, icke torde
behöva ifrågasättas. Beträffande ingenjörtruppernas officersaspiranter förbereddes
dessa under första utbildningsåret vid sina truppförband på
samma sätt, som förut framhållits rörande truppslaget självt, i tillräcklig
grad för ställningskrigets uppgifter, vartill sedermera komme den utbildning
i samma avseende, vilken de bibringades å krigsskolan.

Beträffande övningar i ställningsskrig vid skolor, som avsåge utbildning
till underofficerare, kunde sådana icke ifrågasättas för andra än
infanteriet tillhöriga elever vid underofficersskolan å Karlsborg. För
dessa övningar kunde den för officersaspiranterna föreslagna övningsställningen
å Karlsborg helt naturligt användas, vadan några särskilda
anordningar för underofficersskolan icke behövde ifrågasättas.

Förutom de övningsställningar, som erfordrades å Karlsborg och Karlberg
för officersaspiranterna, torde slutligen en övningsställning ävenledes
erfordras vid infanteriskjutskolan, vilken både till uppgift att befordra
skjututbildningen med eldbandvapen inom armén och följaktligen även
den del av denna utbildning, som berörde ställningskrigets förhållanden.

Enligt ovan anförda grunder både de sakkunniga ansett sig höra
föreslå anläggandet av övningsställningar för infanteriets skolor å Karlsborg,
krigsskolan å Karlberg samt infanteriskjutskolan å Rosersberg.

För anläggande av de övningsställningar, som vid dessa skolor erfordrades,
beräknade de sakkunniga för varje skola ett årligt anslag av

3,000 kronor under loppet av tre år.

De sakkunniga hava uppgjort detaljerade beräkningar angående kostnaderna
för genomförande av det av dem framställda förslaget. De
uppgjorda beräkningarna avse dels engångskostnader för anläggande av
övningsställningar och inköp av mark, dels årliga övningskostnader.

Engångskostnaderna hava beräknats sålunda

1. Infanteriregementenas övningsställningar ............... kronor 591,200: —

2. Arméfördelningarnas övningsställningar .................. » 294,000: —

3. övningsställningar för officersaspirantskolan å

Karlsborg, krigsskolan å Karlberg samt infanteriskjutskolan
å Rosersberg.......................................... » 27,000: —

4. Markinköp för vissa regementen................................. » 38,000:

Summa kronor 950,200: —

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251..

11

Detta belopp borde fördelas till utgående på vart och ett av åren
1918—1920 sålunda:

år

1918 ...............................

.................................................. kronor

312,200: —

»

1919 ................................

.................................................. »

309,500: —

1920 ...............................

............................................. »

328,500: —

Summa kronor

950,200: —

De årliga kostnaderna under åren 1918—1920 eller den treårsperiod,
varunder övningsställningarna skulle utföras, hava av de sakkunniga
beräknats under två olika förutsättningar, nämligen

l:o) under förutsättning att övningarna i större förband ägde rum
under soldatskolan, och

2:o) under förutsättning att samma övningar ägde rum under repetitionsövningarna.

Därest övningarna ägde rum under soldatskolan, skulle de årliga
kostnaderna uppgå till följande belopp, nämligen

för järnvägstransporter under soldatskolorna....................kronor 42,000: —

» dagtraktamenten vid infanteriet under soldatskolans

fjärde period................................................................. » 25,000: —

)) dagtraktamenten vid infanteriet under soldatskolans _

tredje period .......................................-................... » 3,300: —

)) dagtraktamenten vid kavalleriet................................... » 4,500: —

Summa kronor 74,800: —

Sammanlagda kostnaden för åren 1918—1920 utgjorde alltså
(3 x 74,800 =) 224,400 kronor.

Under förutsättning att övningarna i ställningskrig ägde rum under
repetitionsövningarna skulle enligt de sakkunnigas beräkningar sammanlagda
övningskostnaderna under en 3-årsperiod utgöra:

för transportkostnader jämte lejningskostnader............ kronor 153,000: —

» dagtraktamentskostnader ......................................... )) 54,000: —

eller tillhopa kronor 207,000

Fördelade på vart och ett av åren under en 3-årsperiod skulle alltså
årskostnaden för transporter och dagtraktamenten uppgå till 69,000
kronor.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

Myndig heternas yttranden''.

För övningar i ställningskrig efter år 1920 hava de sakkunniga
beräknat de årliga kostnaderna sålunda

för järnvägstransporter under soldatskolorna............... kronor

» dagtraktamenten........................................................... »

» vissa militära skolor ............................................... »

)) underhåll av infanteriregementenas övningsställ ningar.

.................................................................. »

» underhåll av arméfördelningarnas övningsställ ningar

..................................................................... »

42,000: —
32,800: —
7,500: —

88,680: —

46,800: —

Summa kronor 217,780: —

vilket belopp borde avrundas till 218,000 kronor.

För närvarande borde medel äskas för bestridande av de på åren
1918—1920 belöpande kostnaderna. Dessa utgjorde

a) under förutsättning att de större övningarna ägde rum under
soldatskolan:

engångskostnader ........................................................... kronor 950,200: —

årliga kostnader .................................................................. » 224,400: —

Summa kronor 1,174,600: —

b) under förutsättning att nämnda övningar ägde rum under repetitionsövningarna: engångskostnader

............................................................... kronor 950,200: —

årliga kostnader ................................................... » 207,000: —

Summa kronor 1,157,200: —

Over de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av samtliga
arméfördelningschefer, kommendanten i Boden, militärbefälhavaren på
Gottland, chefen för generalstaben, inspektören för infanteriet, inspektören
för kavalleriet, genaralfälttvgmästaren och inspektören för artilleriet,
chefen för fortifikationen och inspektören för trängen ävensom av arméförvaltningen.

Av de sålunda hörda myndigheterna har flertalet förklarat sig icke
hava någon erinran av principiell innebörd att framställa mot de sakkunnigas
förslag samt inskränkt sig till att påyrka ändringar i ena eller
andra hänseendet av förslagets detaljer. Fn i vissa avseenden motsatt
ståndpunkt har däremot intagits av chefen för generalstaben ävensom
av inspektören för infanteriet.

Kungi. Maj:tu Nåd. Proposition Nr #öl. 13

Med hänsyn till möjligheten aV eu blivande framtida utveckling har
chefen för generalstaben sålunda ansett, att den bästa lösningen vore, om
varje regemente inom lämpligt räckhåll hade tillgång till en större övningsställning.
Det syntes därför riktigare, att, där man ej kunde erhålla eu
enda för all utbildning användbar övningsplats- omedelbart vid förläggningsorten,
gränsen droges mellan å ena sidan övningsplats för detaljutbildningen
i pluton och lägre avdelningar och å andra sidan övningsplats
för kompani eller högre förband, än som de sakkunniga gjort
mellan övningsplats för till och med kompani och övningsplats för högre
förband. Om också det angivna målet icke genast kunde uppnås, borde
dock, där så kunde ske utan avsevärd kostnad, hänsyn tagas till en
eventuell framtida utvidgning. I varje fall borde man ej så bestämt
precisera, att inom arméfördelningen skulle finnas en enda större övningsställning,
utan hellre från början räkna med ett blandat, mera smidigt
system.

Den principiella skillnaden mellan chefens för generalstaben ståndpunkt
och de sakkunnigas förslag bestode sålunda i stort sett däri, att
det senare toge sikte huvudsakligen på det närvarande läget utan att
säkerställa utvecklingsmöjligheterna för framtiden samt att detsamma
beträffande detalj anordningarna eftersträvade en enhetstyp inom hela
armén, utan större hänsyn till de lokala förhållandena. Det föreliggande
förslaget läte emellertid utan alltför genomgripande förändringar modifiera
sig i den av generalstabschefen angivna riktningen. Med hänsyn
härtill och då de av de sakkunniga gjorda beräkningarna angående engångskostnaderna
icke torde röna något större inflytande av ovan framhållna
principiella skiljaktigheter, ansåge generalstabschefen desamma i
stort sett vara så väl grundade, som för tillfället vore möjligt för bestämmande
av de anslag, som nu borde äskas. Inom anslagens ram
borde emellertid frihet lämnas att efter de lokala förhållandena och omständigheternas
krav på vissa ställen utvidga, på andra eventuellt inskränka
övningsplatsernas omfattning. Det senare kunde bliva nödvändigt
även med hänsyn till övningsutrymme för fältkriget.

Vad de sakkunniga anfört i fråga om större specialövningar i ställningskrig
kunde chefen för generalstaben i huvudsak biträda. De sakkunniga
hade emellertid icke beräknat någon övningsterräng, som bleve
nödvändig för att framställa anmarschen mot en redan utbyggd försvarsställning
på sätt tidigare ägt rum, utan endast för det skede av
ställningskriget, då båda motståndarna stode emot varandra i färdigbyggda
ställningar. Denna frågas lösning vore alltså av de sakkunniga
lämnad åt framtiden. Med de av generalstabschefen som önskvärda

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

framhållna talrikare större övningsplatserna underlättades emellertid
väsentligt denna frågas framtida lösning.

Att förlägga övningarna i ställningskrig i bataljon eller regemente
till repetitionsövningarna ansåge generalstabschefen icke vara möjligt,
utan att dessa både förlängdes och ägde rum tidigare. Nämnda övningar
borde därför förläggas till soldatskolan.''

Beträffande detaljerna i de sakkunnigas förslag framställde chefen
för generalstaben en del erinringar, för vilka icke här torde böra närmare
redogöras.

Inspektören för infanteriet har funnit det förenat med svårigheter
att på ett fullt ändamålsenligt sätt inpassa utbildningen för ställningskrig
i det allmänna, för det rörliga kriget ursprungligen avsedda utbildningsprogrammet.
Utbildningen för det rörliga kriget vore huvudsaken.
Övningar i strid om befästa ställningar, innan denna strid antagit
. ställningskrigets natur, vore ock betydelsefulla, och vid dem måste
fästas minst lika vikt som vid dylika övningar under det mera utpräglade
ställningskrigets förhållanden. Varje ställningskrig började nämligen
med strid om fältbefästningar, och det dröjde månader, innan de
ursprungliga fältbefästningarna hunne bliva så förstärkta och utbyggda,
att man kunde tala om ett ställningskrig i egentlig bemärkelse. Åt
striden om såväl lätta som starka fältbefästningar, före det denna strid
stelnat i ställningskrigets former, borde följaktligen vid utbildningen
behörig uppmärksamhet ägnas.

Starka skäl syntes finnas för att ställa sig tvekande inför förslaget
att såsom regel anordna övningar i ställningskrig under regementsövningarna.
Under vissa förhållanden läte det nog tänka sig, att dylika
övningar kunde undantagsvis anordnas och utföras under regementsovningstiden,
men utan att skada viktigare utbildningsintressen kunde desamma
svårligen bliva årligen återkommande.

Under nuvarande förhållanden syntes det vara ändamålsenligast att
ordna övningarna i ställningskrig huvudsakligen under tiden för soldatutbildningen.
I regel skulle således den enskilda utbildningen samt
plutonens och dess underavdelningars utbildning inpassas under tiden
för soldatutbildningens tre första perioder, medan utbildningen i kompani
och större förband skulle förläggas till den fjärde eller sista perioden.
Allt eftersom erfarenhet • rörande utbildningen vunnes, borde utbildningsplanen
utformas. Det vore nämligen icke möjligt att nu framlägga
ett fullfärdig^ för flera år bestående program, utan gällde det att
i mån av tillkomsten av erforderliga övningsställningar låta det definitiva
programmet växa ut txr de efter hand vunna erfarenheterna be -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

IT»

träffande tidsindelning, övningarnas lämpliga och erforderliga omfattning
in. in. Det torde för övrigt krävas en ganska avsevärd tid, för att anläggningen
av ifrågavarande ställningar skulle hinna bliva fullt färdiga.
Ställningarna borde ock utbyggas efter eu noga genomtänkt plan, enligt
vilken de efter hand komme att på lämpligt sätt fullbordas.

Då utbildningen för det rörliga kriget vore huvudsaken och då med
hänsyn härtill anläggandet av övningsställningar icke torde i nämnvärd
mån böra få inkräkta på infanteriregementenas nuvarande övningsområdens
användbarhet för nyssnämnda utbildning, kunde inspektören fruinfanteriet
icke för närvarande tillstyrka anläggandet av de föreslagna
övningsställningarna å de nuvarande övningsområdena för Livregementets
grenadjärer, Västgöta, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs,
Jönköpings, Hälsinge, Ålvsborgs, Västmanlands, Norrbottens,
Västerbottens, Kalmar och Värmlands regementen, Södra skånska infanteriregementet,
Vaxholms grenadjärregemente, Gottlands infanteriregemente
och Västernorrlands regemente. De möjligheter i fråga om utbildningen
för det rörliga kriget, som dessa områden för närvarande
erbjöde, borde icke kringskäras i någon mera avsevärd män. Faran
härav syntes genom det föreliggande förslaget icke vara utesluten. En
närmare undersökning av hithörande förhållanden vore av behovet påkallad.
I avvaktan på en dylik undersökning kunde inom ifrågavarande
regementens nuvarande övningsområden anläggas en mindre övningsställning
med omkring 50 meters front samt tillsvidare utan motliggande
verk (således s. k. enkelsidig ställning), i vilken enskild utbildning samt
övningar i halvtropp, tropp och pluton kunde äga rum. Förutsättning
härför vore dock, dels att ställningen icke i nämnvärd män inkräktade
på vederbörligt övningsområdes användbarhet för truppernas utbildningför
det rörliga kriget, dels att fullt tillfredsställande vattenavlopp kunde
anordnas.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till att övningsställningarna
endast efter hand kunde utbyggas, ansåge inspektören
för infanteriet, att åtgärderna för anskaffande av dylika ställningar
närmast borde inriktas på

fullbordandet av öningsställningarna å Ljungbyhed, Skillingaryd,
Axvall, Järvafältet, Rommehed och Vännäs till den omfattning, som i
varje särskilt fäll prövades lämplig;

utförande av övningsställningar (av de sakkunniga benämnda regementsställningar)
för Karlskrona grenadjärregemente å Bredåkra, för
Hallands regemente å Skedala hed, för Bohusläns regemente å Backamo
och för Norra skånska infanteriregementet å Rinkabyfältet samt för

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

Första och Andra livgrenadjärregementena, Upplands infanteriregemente
och Jämtlands fältjägarregemente å av de sakkunniga föreslagna platser,
allt under förutsättning att den för anläggningarna ifrågasatta terrängen
vore för ändamålet lämplig; samt

utförande av mindre, tillsvidare enkelsidiga övningsställningar för
övriga regementen under förut omförmälda förutsättningar.

Inspektören för trängen har framhållit, att enligt under kriget vunnen
erfarenhet sjukvårdstruppernas verksamhet under strid om befästa ställningar
måste delvis utövas på annat sätt än under det rörliga fältkriget.
Det syntes därför i hög grad önskligt, att även dessa trupper bereddes
tillfälle till övningar i ställningskrig. Detta syntes lämpligast böra ske
så, att en i förhållande till övriga i övningen deltagande truppers styrka
och ställningens storlek avpassad sjukvårdstrupp, lämpligen ett sjukvårdskompani
utom två troppar, bereddes tillfälle att årligen några
dagar, under samövning med andra trupper, deltaga i de i anslutning
till arméfördelnings8tällningarna anordnade övningarna.

Jämväl arméförvaltningen har funnit sig böra fästa uppmärksamheten
därå, att i förslaget icke ifrågasatts övningar i ställningskrig för
trängens sjukvårdstrupper. Av betänkandet framginge, att de sakkunniga
beaktat nödvändigheten av att truppförbaudens egen sjukvårdspersonal
erhölle utbildning i sjukvårdstjänsten under ställningskrig.
Det syntes emellertid arméförvaltningen lika nödvändigt, att övriga sjukvårdstrupper,
på vilka under ställningskriget ett fullt ut lika om ej ännu
mera ansvarsfullt arbete vilade, erhölle utbildning vid dessa övningar.
Arméförvaltningen hemställde därför, att jämväl denna fråga måtte av
Kungl. Maj:t tagas under övervägande i samband med de sakkunnigas
förslag.

Mot de av de sakkunniga beräknade kostnaderna för anläggande av
de olika slagen av övningsställningar hade arméförvaltningen icke något
att erinra. Den för markinköp upptagna kostnaden vore däremot allt
för lågt beräknad.

För möjliggörande av samövningar mellan de övriga truppslagen
och artilleriet, vilket av de sakkunniga förordats, erfordrades ökning av
artilleriets övningsammunition. Härför hade några kostnader emellertid
icke beräknats. Dessutom skulle för sådant fall komma att erfordras
medel till bestridande av vissa engångskostnader, såsom anskaffning av
granatkastare, lyspistoler, gravspeglar och riktspeglar in. in. Beträffande
dessa engångskostnader, vilka av de sakkunniga ej upptagits i förslaget,
hade artilleridepartementet i särskild underdånig skrivelse den 22 december
1917 gjort framställning om anvisande av medel för bland annat

17

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 251.

detta ändamål. Enligt nämnda skrivelse bifogad kostnadstablå skulle
kostnaderna för erforderlig materiel för övningar i ställningskrig uppgå
till ett belopp av 406,500 kronor.

Vad de årliga kostnaderna anginge, hade arméförvaltningen icke
något att erinra mot beräkningen av de kostnader, som skulle uppkomma
för transport av respektive trnppkontingenter från vederbörliga förläggningsorter
till de platser, där övningarna skulle komma att äga rum.

Däremot ansåge sig arméförvaltningen böra framställa vissa erinringar,
för vilka dock icke här torde behöva redogöras, rörande beräkningen
av dagtraktamenten under övningarna.

Under förutsättning av anordnandet av samövningar mellan de övriga
truppslagen och artilleriet, erfordrades en ökning av artilleriets övningsammunition.
Några kostnadsberäkningar härför hade emellertid icke av
de sakkunniga meddelats. Varken den för artilleriets övningar för
år 1918 anslagna eller den för år 1919 äskade ammunitionsmängden
vore tillräcklig för utförandet av dylika samövningar. Då frågan om
den av dylika övningar betingade ökningen av artilleriets övningsammunition
vore beroende av den blivande omfattningen av dessa övningar,
torde en beräkning av de härför erforderliga kostnaderna kunna
verkställas allenast på grundvalen av särskild utredning i ärendet. Förutom
ökade, kostnader för övningsammunition uppkomme även vissa
andra årliga övningskostnader för artillerimateriel. Sålunda komme
medel att erfordras för bestridande av kostnaderna för skott med granatkastare
och lyspistoler, för handgranater, som under övningarna förbrukades,
samt för underhåll av den ställningskrigsmateriel, om vars
anskaffande, enligt vad förut nämnts, framställning blivit gjord.

Som bekant har det pågående kriget i en utsträckning, varom man Departementstidigare
icke haft erfarenhet, kommit att röra sig i ställningskrigets chetenformer.
Striderna om befästa ställningar hava sålunda pågått månader
och år igenom, och på vissa fronter hava dylika strider varit regel.

De erfarenheter härutinnan, som kriget lämnat, äro givetvis av stor betydelse
för frågan om truppförbandens utbildning. Den utbildning, som hittills
kommit våra truppförband till del, har, om man bortser från nu pågående
utbildningsår, i det stora hela varit inriktad på det rörliga kriget
och dess krav. Åven om utbildningen för denna form av kriget jämväl för
framtiden måste bliva huvudsaken, är det dock tydligt, att man hädanefter
måste sörja för att trupperna erhålla erforderlig utbildning även i ställningskrig.
Såsom chefen för generalstaben i sin förutnämnda skrivelse den
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 224 käft. (Nr 251—252.) 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

22 september 1916 framhållit, måste trupperna vara förtrogna med anläggandet
och utbyggandet- av förstärkta ställningar, övade i anfall och
försvar av sådana ställningar, samt förstå inrätta sitt liv såväl i som
framför ställningen på det mest praktiska och kraftbesparande sätt.

Vad nu sagts gäller givetvis i främsta rummet beträffande arméns
huvudtruppslag, infanteriet. Uti sitt förslag till anordnande av årliga
övningar i ställningskrig hava de sakkunniga jämväl lagt huvudvikten
på detta vapenslag och de av dem föreslagna anordningarna avse i stort
sett endast att bereda infanteriet möjlighet till dylika övningars bedrivande.
I sådant syfte föreslå de sakkunniga, dels att vid varje infanteriregementes
förläggningsplats anordnas en övningsställning i och för utbildning
inom kompani, dels att inom varje arméfördelningsområde anlägges
en större övningsställning i och för utbildning i större förband
än kompani. Därjämte skulle övuingsställningar anläggas för officersaspirantskolan
å Karlsborg, krigsskolan å Karlberg samt infanteriskjutskolan
å Rosersberg. Kostnaderna för ifrågavarande ställningar,
viika vore avsedda att utbyggas under loppet av tre år, hava av de
sakkunniga beräknats till sammanlagt 950,200 kronor. De årliga övningskostnaderna
under den tid, utbyggandet av ställningarna påginge,
hava beräknats till 74,800 kronor, under förutsättning att övningarna
i större förband ägde rum under soldatskolan, och till 69,000 kronor,
därest samma övningar ägde rum under repetitionsövningarna. För tiden
efter övningsställningarnas färdigbyggande hava de årliga kostnaderna
av de sakkunniga beräknats till 218,000 kronor.

Ehuru jag, såsom förut nämnts, hyser den uppfattningen, att truppförbanden
och framför allt infanteriet hädanefter måste bibringas erforderlig
utbildning, icke blott för det rörliga kriget utan jämväl för ställningskriget,
anser jag mig dock icke för närvarande kunna tillstyrka
bifall till det av de sakkunniga framlagda förslaget. Innan definitivt
beslut fattas om anordnande av årliga övningar i ställningskrig, synas
mig nämligen vissa frågor, vilka i det föreliggande betänkandet icke
tillräckligt beaktats, böra till fullo utredas. Sålunda bör i första hand
undersökas, huruvida dylika övningar kunna utan förfång för andra viktiga
utbildningsgrenar anordnas inom ramen för den nuvarande övningstiden,
och, för den händelse så skulle vara fallet, huru övningarna böra inpassas
i de nuvarande utbildningsprogrammen för att lämna bästa möjliga
resultat. De sakkunniga hava visserligen utgått från, att några
större svårigheter i berörda hänseende icke skulle föreligga, men av
vissa uttalanden av de i ärendet hörda myndigheterna att döma torde

19

Kungl. Maj As Nåd. Proposition Nr 251.

meningarna härutinnan vara delade. En annan fråga, som på det närmaste
sammanhänger med den nu föreliggande, är frågan om anskaffande
av den för övningar i ställningskrig erforderliga tekniska utrustningen.
Visserligen har, med anlitande av de för neutralitetens skyddande
anslagna medel, dylik utrustning blivit i viss utsträckning under
de senaste åren anskaffad, men den materiel, som sålunda står till buds,
är icke på långt när tillräcklig för övningarnas bedrivande i den av de
sakkunniga föreslagna omfattningen. Inom lantförsvarsdepartementet
pågår för närvarande genom särskilt tillkallade sakkunniga utredning
angående anskaffande av för armén erforderlig teknisk utrustning, men
är denna utredning ännu icke slutförd. Först när resultatet därav föreligger,
torde det bliva möjligt att helt överblicka de ekonomiska
konsekvenserna av det nu föreliggande förslaget.

Ett ytterligare skäl att icke nu definitivt binda sig vid det av de
sakkunniga framställda förslaget synes mig ligga uti vad chefen för
generalstaben och inspektören för infanteriet i ämnet anfört. Chefen
för generalstaben har sålunda ansett den bästa lösningen av den föreliggande
frågan vara, om varje regemente inom lämpligt räckhåll hade
tillgång till en större övningsställning, och att det därför syntes riktigare,
att, där man ej kunde erhålla en enda för all utbildning användbar
övningsplats omedelbart vid förläggningsorten, gränsen droges mellan
å ena sidan övningsplats för detaljutbildningen i pluton och lägre avdelningar
och å andra sidan övningsplats för kompani eller högre
förband, än som de sakkunniga gjort mellan övningsplats för till och
med kompani och övningsplats för högre förband. 1 varje fall borde
man ej så bestämt som de sakkunniga precisera, att inom arméfördelningen
skulle finnas en enda större övningsställning, utan hellre från
början räkna med ett blandat, mera smidigt system. Inspektören för
infanteriet åter har, särskilt med hänsyn till angelägenheten av att icke
inkräkta på infanteriregementenas nuvarande övningsområdens användbarhet
för utbildningen för det rörliga kriget, för närvarande ansett sig
kunna endast i vissa delar tillstyrka de sakkunnigas förslag. Med hänsyn
till den ståndpunkt chefen för generalstaben och inspektören för infanteriet
sålunda intagit, och då dessutom åtskilliga svårigheter torde möta att
under nuvarande förhållanden samtidigt igångsätta utbyggandet av alla
de utav de sakkunniga föreslagna övningsställningarna, synes mig ett
ytterligare övervägande böra äga rum, innan man skrider till frågans
definitiva lösning.

Om jag alltså icke anser mig för närvarande kunna biträda det av
de sakkunniga framlagda förslaget, håller jag dock före, att utbildningen

20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 251.

för ställningskriget är av den vikt, att övningar i ställningskrig, huvudsakligen
för infanteriet, böra från och med innevarande år tillsvidare
anordnas. Några medel för ändamålet stå emellertid icke till'' Kungl.
Maj:ts förfogande. Anslaget till extra utgifter, från vilket de under år
1917 anordnade övningarna bekostades, lämnar nämligen icke vidare
tillgång till kostnadernas bestridande. Erforderligt anslag torde därför
böra av riksdagen äskas.

I samband med de övningar i ställningskrig, som nästlidet år anordnades,
påbörjades å Ljungbyhed, Skillingaryd, Axvall, Järvafältet,
Rommehed och Vännäs utbyggande av särskilda övningsställningar.
Med hänsyn till de å dessa platser sålunda redan nedlagda kostnaderna,
synes det lämpligt, att de där påbörjade arbetena fortsättas och övningsställningarna
utbyggas i den omfattning, som kan finnas vara av förhållandena
påkallad. Detta torde så mycket hellre böra ske, som någon
meningsskiljaktighet icke råder angående lämpligheten av ifrågavarande
övningsställningars anordnande. I den mån till förfogande ställda medel
därtill lämna tillgång, torde erforderliga övningsställningar jämväl böra
anläggas på sådana platser, rörande vilkas lämplighet för ändamålet
någon tvekan icke råder.

För övningarnas bedrivande erfordras, såsom förut nämnts, tillgång
å viss teknisk utrustningsmateriel. Då dylik materiel endast finnes i
mycket begränsad omfattning, torde det bliva nödvändigt att anskaffa
sådan i den utsträckning, att de planerade övningarna kunna äga rum,
utan att deras ändamål förfelas.

Av riksdagen torde alltså nu böra äskas medel för anordnande av
övningar i ställningskrig under innevarande och nästkommande år ävensom
i första hand för fortsättande av de påbörjade arbetena å övningsställningarna
å förutnämnda sex övningsplatser samt för anskaffande
av för övningarna oundgängligen erforderlig teknisk utrustning. Kostnaderna
härför torde kunna beräknas till i runt tal 350,000 kronor.
Därav torde 150,000 kronor böra avses för innevarande år och 200,000
kronor för år 1919. Det förra beloppet torde böra äskas å tilläggsstat
för år 1918 och det senare å extra stat för år 1919.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen att

dels för anordnande av övningar i ställningskrig m. m. å tilläggsstat
för år 1918 anvisa ett reservationsanslag av 150,000 kronor,

dels ock för samma ändamål å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av 200,000 kronor.»

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avfåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Thomas Adlercreutz.