Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
reglemente för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente);
given Stockholms slott den 31 december
1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med de såsom bilagor A och B vid statsrådsprotokollet fogade förslag,
utfärda reglemente för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente)
samt kungörelse om ändrad lydelse av §§ 1, 3 och 4 i förordningen
angående arméns förplägnad vid mobilisering och i krig den
16 juli 1906.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 22 höft. (Nr 24.)

1

2

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 24.

Årendet inför
1914 och 1915
års riksdagar.

Utdrag av protokollet över lantförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
31 december 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Branting,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén.

Departementschefen, statsrådet Nilson, anhöll härefter att få underställa
Kungl. Maj:ts förnyade prövning ett av arméförvaltningens civila
departement med underdånig skrivelse den 16 december 1916 överlämnat
förslag till reglemente för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente)
samt anförde därvid följande:

»I anledning av en utav Kungl. Maj:t därom i proposition nr 265
gjord framställning beslöt 1914 års senare riksdag bemyndiga Kungl.
Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med vid riksdagens skrivelse
i ämnet den 19 augusti 1914 (nr 183) fogade förslag, utfärda reglemente
för arméns avlöning under krigstjänstgöringstid samt kungörelse
om ändrad lydelse av §§ 1, 4 och 6 i förordningen angående arméns
förplägnad vid mobilisering och i krig den 16 juli 1906. I nämnda
skrivelse anförde riksdagen bland annat, att riksdagen i anledning av
vissa i skrivelsen närmare omförmälda förhållanden ansett reglementet
böra erhålla en provisorisk karaktär och utfärdas att gälla endast till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

3

och med utgången av år 1915 och att tillfälle borde beredas 1915 års
riksdag att taga ärendet under förnyad och definitiv prövning.

Sedan Kungl. Maj:t i överensstämmelse med detta riksdagens beslut
för 1915 års riksdag framlagt förnyat förslag i frågan (proposition nr
172), anmälde riksdagen uti skrivelse den 27 maj 1915 (nr 170), att
på grund av den sena tidpunkt, vara förslaget blivit för riksdagen framlagt,
det ej varit riksdagen möjligt att ägna detsamma den ingående
prövning och detalj granskning, som annars bort komma förslaget till
del, och hade riksdagen i betraktande härav ej ansett sig kunna antaga
detsamma till definitiv fastställelse. Emellertid erbjöde det då föreliggande
förslaget enligt riksdagens förmenande i så många avseenden förbättringar
i jämförelse med det förslag, som förelagts 1914 års senare
riksdag, att riksdagen ansett sig böra antaga detsamma, under förutsättning
att det erhölle eu. provisorisk karaktär och utfärdades att gälla
till och med utgången av år 1916. Samtidigt ville riksdagen också uttala
den förväntan, att tillfälle måtte i god tid beredas 1916 års riksdag att
taga ärendet under förnyad och definitiv prövning. På grund härav
ävensom i anledning av vissa av riksdagen gjorda uttalanden rörande
övergången till de i reglementet intagna bestämmelserna hade riksdagen
dels bemyndigat Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vid skrivelsen fogade förslag, utfärda reglemente för avlöning vid
armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente) samt kungörelse om ändrad
lydelse av §§ 1, 3 och 4 i förordningen angående arméns förplägnad
vid mobilisering och i krig den 16 juli 1906, att gälla till och med utgången
av år 1916;

dels ock medgivit Kungl. Maj:t rätt att bestämma dagen för omförmälda
reglementes ikraftträdande; dock att beträffande övergången till
de i reglementet intagna bestämmelserna skulle gälla:

att krigslönen till konstituerad vice korpral eller menig värnpliktig,
vilken under återstoden av år 1915 tjänstgjorde vid mobiliserat truppförband,
skulle, oberoende av reglementets föreskrifter, under den tid
av år 1915, inkallelsen omfattade, utgå med 8 kronor 10 öre för termin;

att mobiliserat truppförband tillhörande menig volontär, som enligt
reglementet vore berättigad till krigslön, skulle intill 1915 års slut åtnjuta
sådan med nyss angivet belopp; men

att, därest allmän mobilisering bleve anbefalld, reglementet skulle i
dess helhet lända till efterrättelse.

Vid underdånig anmälan den 11 juni 1915 av riksdagens förenämnda
skrivelse beslöt Kungl. Maj:t att, i överensstämmelse med de
av riksdagen granskade förslagen, utfärda dels reglemente för avlöning

4

Kungl. Majrta
proposition''
till 1916 års
riksdag.

1916 års riksdags
beslut.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente), dels ock kungörelse
om ändrad lydelse av §§ 1, 3 och 4 i förordningen angående arméns
förplägnad vid mobilisering och i krig den 16 juli 1906, och skulle
nämnda reglemente och kungörelse träda i kraft den 1 augusti 1915
och gälla tillsvidare till och med utgången av år 1916. Beträffande
övergången till de i krigsavlöningsreglementet intagna bestämmelserna
skulle gälla vad riksdagen därom beslutat.

Då ärendet, jämlikt riksdagens därom gjorda uttalande, skulle för
förnyad och definitiv prövning framläggas för 1916 års riksdag, anmodade
dåvarande statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
den 7 september 1915 arméförvaltningens civila departement att före årets
utgång avgiva yttrande, huruvida enligt den erfarenhet, som vunnits
vid tillämpningen av det den 11 juni 1915 fastställda krigsavlöningsreglementet,
någon ändring i reglementets bestämmelser funnes vara av
behovet påkallad.

Med anledning härav avgav civila departementet den 20 december
1915 utlåtande i ämnet samt meddelade därvid, att departementet, efter
att hava inhämtat yttranden av militärbefälhavaren på Gottland och
cheferna för de honom underlydande krigskassaavdelningarna nr 17, 48,
76 och 116 ävensom av arméförvaltningens revision, kommit till den
uppfattningen, att vissa mindre ändringar i § 4 mom. 3, § 14 mom. 1
samt §§ 22, 23 och 24 i då gällande krigsavlöningsreglemente syntes
departementet vara av behovet påkallade.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 31 mars 1916 fann
departementschefen sig böra i huvudsak tillstyrka de av civila departementet
i nyssnämnda §§ föreslagna jämkningarna. I övrigt syntes några
ändringar i det för riksdagen förut framlagda förslaget icke erforderliga.

I enlighet härmed avläts till riksdagen proposition (nr 125) om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med
vid statsrådsprotokollet fogade förslag, utfärda reglemente för avlöning
vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente) samt kungörelse om
ändrad lydelse av §§ 1, 3 och 4 i förordningen angående arméns förplägnad
vid mobilisering och i krig den 16 juli 1906.

Uti skrivelse den 13 juni 1916 (nr 216) anmälde riksdagen, att
riksdagen, som i samband med den kungl. propositionen till behandling
förehaft dels två inom riksdagen i ärendet väckta motioner (nr 268 och
269) dels ock en till vederbörande utskott från riksdagens militieombudsman
inkommen framställning i ämnet, ansett, att det föreliggande förslaget
jämväl denna gång endast borde erhålla provisorisk karaktär samt utfärdas

Kun f/l. Maj: tu Nåd. Proposition Nr 24. 5

att gälla till och med utgången av år 1917. T detta sammanhang ville
riksdagen även uttala sin förväntan, att tillfälle måtte beredas 1917 års
riksdag att i god tid taga ärendet under förnyad och definitiv prövning.

De av Kungl. Magt vidtagna ändringarna i reglementets § 4 mom.
3, § 14 mom. 1 samt §§ 22, 23 och 24 hade icke givit riksdagen
anledning till erinran.

Med avseende å de i förenämnda motioner framhållna synpunkter
och önskemål hade det ej varit riksdagen möjligt att ägna samtliga där
berörda spörsmål den noggranna prövning, som erfordrades. Endast i
vissa delar hade riksdagen ansett sig böra göra vissa uttalanden och
vidtaga vissa ändringar, för vilka jag strax skall redogöra. Beträffande
de i motionerna i övrigt anförda synpunkter förutsatte riksdagen, att
dessa från Kungl. Maj:ts sida behörigen uppmärksammades vid framläggande
av nytt förslag till krigsavlöningsreglemente för armén.

Den av riksdagens militieombudsman avgivna skrivelsen hade riksdagen
funnit beaktansvärd, och förutsatte riksdagen, att Kungl. Magt
vid framläggande av nytt förslag i ämnet upptoge jämväl de av militieombudsmannen
anförda synpunkter till vederbörlig omprövning.

I anledning av Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och de i ämnet
väckta motionerna hade riksdagen emellertid ansett sig böra göra följande
uttalanden och vidtaga följande ändringar.

Vad först anginge det föreliggande förslaget till krigsavlöningsreglemente,
ägde enligt § 4 mom. 2 värnpliktig rätt åtnjuta kostnadsfri tjänstledighetsresa
enligt reglementet för militärtransporter på järnväg. Riksdagen
måste finna denna bestämmelse böra tolkas så, att den avsåge
icke endast en utan samtliga i vederbörlig ordning beviljade tjänstledighetsresor,
och hade riksdagen, som under sådant förhållande ansett sig
böra inskränka sig till detta uttalande, icke funnit anledning att i
överensstämmelse med den därom uti en av de avgivna motionerna gjorda
framställningen vidtaga någon ändring i reglementets avfattning.

Beträffande ett i samma motion framlagt förslag om intagande i
krigsavlöningsreglementet av sådana bestämmelser, att den värnpliktig
tillkommande krigslön skulle till honom oavkortad utbetalas, hade riksdagen
funnit billighetsskäl tala för en sådan anordning och förty i
det föreliggande reglementsförslaget mellan dess §§15 och 16 beslutat
införande av en ny paragraf, § 16, däri stadgades, att krigslön, som
jämlikt förevarande reglemente tillkomme värnpliktig, icke finge för gäld
tagas i mät.

Vid granskning av § 19 i det föreliggande förslaget hade riksdagen
funnit därvarande bestämmelse kunna tolkas så, att stabskvartersbidrag

6

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 24.

Infordrande
av yttrande
och förslag av
arméförvaltningens
civila
departement.
Utfärdande av
nytt krigsavlöningsreglemente.

åtnjötes av i sagda § närmare omförmälda personer, oberoende därav,
om de haft i paragrafen avsedda kostnader eller icke. Då detta icke
enligt riksdagens uppfattning syntes vara meningen, hade riksdagen
funnit lämpligt vidtaga viss ändring, avseende att förebygga en sådan
tolkning.

Beträffande slutligen förslaget till ändrad lydelse av vissa §§ i förordningen
angående arméns förplägnad vid mobilisering och i krig hade
i den andra förenämda motionen framhållits önskvärdheten av vissa förtydliganden
av bestämmelserna rörande portion och portionsersättning.
Riksdagen, som anslutit sig till motionärens uppfattning i frågan, hade
till § 3 i sagda förslag beslutat antaga ett tillägg av innehåll, att portion
skulle vara av likartad beskaffenhet för samtliga portionstagare.

1 anslutning till vad sålunda anförts, anmälde riksdagen, att riksdagen
bemyndigat Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vid skrivelsen fogade förslag, utfärda reglemente för avlöning vid
armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente) samt kungörelse om ändrad
lydelse av §§ 1, 3 och 4 i förordningen angående arméns förplägnad
vid mobilisering och i krig den 16 juli 1906, att gälla till och med utgången
av år 1917.

Vid underdånig anmälan den 28 juli 1916 av riksdagens skrivelse
anbefallde Kungl. Maj:t arméförvaltningens civila departement att, i
anledning av vad riksdagen anfört, till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande
och förslag, så att ny proposition i ämnet kunde i god tid föreläggas
1917 års riksdag. Samtidigt därmed överlämnades till departementet,
för att av departementet tagas i beaktande vid yttrandets avgivande,
riksdagens skrivelse den 7 maj 1915 angående rätt i vissa fall
till fria resor till och från hemorten för till tjänstgöring inkallade värnpliktiga,
jämte däröver avgivna yttranden, ävensom en från riksdagens
militieombudsman den 4 april 1916 till lantförsvarsdepartementet ingiven
skrivelse med en därvid fogad avskrift av en till sjöförsvarsdepartementet
sistnämnda dag avlåten framställning angående fria tjänstledighetsresor
för mobiliserade och till krigs tjänstgöring inkallade värnpliktiga.

Sedermera beslöt Kungl. Maj:t den 24 november 1916 att utfärda
dels reglemente för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente),
att gälla från och med den 1 januari 1917 tillsvidare till och med
utgången av samma år, dels ock kungörelse om ändrad lydelse av §§ 1,
3 och 4 i förordningen angående arméns förplägnad vid mobilisering
och i krig den 16 juli 1906, att gälla under år 1917 (Svensk författningssamling
nr 515 och 516).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24. 7

Till åtlydnad av don i nådiga brevet den 28 juli 11)16 givna anbefallningen
överlämnade arméförvaltningens civila departement med
underdånig skrivelse den 16 december 1916 förslag till förnyat reglemente
lör avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente).
Uti nämnda förslag hade departementet, med utgångspunkt från det av
Kungl. Maj:t den 24 november 1916 fastställda, för år 1917 gällande
reglementet, infört de ändringar och tillägg, vilka departementet funnit
erforderliga dels på grund av riksdagens uttalande och de till departementet
särskilt överlämnade handlingarna, dels ock i anledning av departementets
dittills vunna erfarenhet vid de nuvarande föreskrifternas tillämpning.

Beträffande de skäl, som läge till grund för de särskilda ändringsförslagen
anförde departementet följande:

På sätt redan framginge av reglementets benämning, avsåges med
detsamma att lämna avlöningsbestämmelser för armén på krigsfot. I
denna § hade därför lämnats föreskrifter om reglementets tillämpande
allenast vid allmän och partiell mobilisering. Såsom fallet varit under
tiden för det pågående världskriget, kunde emellertid för skyddandet av
rikets neutralitet bliva erforderligt, att värnpliktiga och annan i aktiv
tjänst ej anställd personal, jämlikt värnpliktslagens § 28 eller särskilda
därpå grundade författningsbestämmelser, måste inkallas till tjänstgöring
för rikets försvar utan att därvid ingå i något mobiliserat truppförband.
Då, vad värnpliktiga anginge, värnpliktslagens och fredsavlöningsreglementets
bestämmelser om penningbidrag och penningtillskott icke syntes
vara omedelbart tillämpliga vid sådan tjänstgöring enligt nämnda §
i värnpliktslagen samt det beträffande personal över stat, på reservstat
och i reserv, som inkallades, då värnpliktiga tjänstgjorde för
rikets försvar, i särskilda fall kunde visa sig lämpligt, att avlöningen
icke utginge efter samma grunder, som enligt fredsavlöningsreglementet
respektive reservstats- eller reservbefälsförordningarna gällde för den
personalen i fred åliggande tjänstgöring, hade departementet ansett
sig böra till förevarande § föreslå ett tillägg av innehåll, att Kungl.
Maj:t vid inkallelser av angiven beskaffenhet ägde i samband med inkallelsebeslutet
föreskriva, huruvida och i vad mån stadgandena i krigsavlöningsreglementet
skulle tillämpas på den inkallade personalen. Därigenom
skulle i reglementet finnas en föreskrift, som framdeles kunde
grunda ett liknande förfaringssätt som det, vilket redan nu tillämpats,
eller att Kungl. Maj:t å ena sidan beträffande värnpliktiga stadgade, att
de skulle åtnjuta särskilda avlöningsförmåner enligt krigsavlöningsregle -

Armé förvaltningens
civila
departements
yttrande.

5 i.

8

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

mentet, eventuellt med vissa tillämpningsföreskrifter, innefattande t. ex.
inskränkningar i reglementets stadganden om krigslöns utbetalning under
tjänstledighet, men samtidigt förordnade, att för annan särskilt inkallad
personal skulle gälla på personalen -eljest tillämpliga bestämmelser.

1 anledning av nådig remiss på en av krigsmaterielkommissionen
gjord framställning hade departementet till Kungl. Maj:t överlämnat
förslag till förordning angående avlöning åt vissa värnpliktiga, vilka,
utan att tillhöra mobiliserat truppförband, stab, formation, styrelse, verk
eller inrättning vid armén, inkallades till tjänstgöring för rikets försvar
vid enskilda anläggningar, som vid mobilisering toges i anspråk för
arméns behov, eller å fartyg, vilket med besättningen förhyrdes för att
vid mobilisering användas för något arméns ändamål. Departementet
hade därvid anfört, att sedan genom nådig kungörelse den 21 januari
1916 förordnats, att värnpliktiga kunde inkallas till sådana kronan tillhöriga
eller enligt rekvisitionslagen för arméns behov helt i anspråk
tagna och såsom mobiliserade inrättningar anordnade enskilda anläggningar,
å vilka krigsavlöningsreglementet vore tillämpligt, erfordrades
föreskrifter därom, att avlöningen till de pa angivna sätt inkallade värnpliktiga
skulle utgå i likhet med avlöningen åt vid vederbörlig anläggning
anställda civila arbetare.

Härav hade betingats dels viss ändring i mom. 1 av förevarande
§ dels ock ett nytt mom. 3.

Ändringarna i mom. 2 vore huvudsakligen av formell art. Att
landstatspersonalen ansetts böra särskilt nämnas, grundade sig på föreskriften
i § 19 i nådiga kungörelsen den 30 oktober 1914 angående
Kungl. Majits befallningshavande vid krig och krigsfara tillkommande
åligganden.

Vid det nuvarande reglementets tillämpning hade det visat sig, att
i fall, då tjänstgöringen för värnpliktiga vid mobiliserade förband enligt
av Kungl. Maj:t i kommandoväg meddelade bestämmelser indelats i
tjänstgöringsomgångar eller avlösningar med särskilda tjänstgörings-och
hemförlovningsperioder, vissa kassamyndigheter hyst den uppfattning,
att hemförlovningsperiod vore att räkna såsom tjänstledighet. För
undanröjande av en sådan tolkning hade vissa ändringar i förevarande
§ ansetts böra vidtagas.

Såsom § 1 utvisade, avsåge reglementet att innehålla föreskrifter
allenast om avlöning till personalen vid mobiliserade förband. Vad som

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24. it

menades med avlöning, angåves i förevarande §:s mom. 1, vilket såsom
sådant endast upptoge de i reglementet upptagna kontanta ersättningarna.
Vid sådant förhållande kunde, såsom ock angivits i motiverna till det
av särskilda sakkunniga den 27 mars 1915 avgivna förslag, som legat
till grund för nuvarande reglementet, § 4 mom. 2 anses innefatta endast
en av lämplighetsskäl intagen erinran om naturaförmåner, som enligt
andra rörande krigsförvaltningen gällande författningar kunde för
personalen ifrågakomma. Då den nuvarande avfattningen av momentet
icke syntes kunna anses med tillräcklig tydlighet utmärka dess sålunda
angivna syfte, hade departementet i förslaget intagit vissa formella
ändringar i samma avfattning.

Dessa ändringar syntes departementet särskilt betingade därav, att
förslag framställts om införande i detta moment av bestämmelser om
vissa kontanta ersättningar för tjänstledighetsresor. Några sådana ersättningar
funnes nämligen nu ej medgivna.

Mom. 2 upptoge däremot såsom under krigstjänstgöringstid utgående
naturaförmån »kostnadsfri tjänstledighetsresa enligt reglementet
för militär transporter på järnväg».

Uti en vid 1916 års riksdag inom andra kammaren avgiven motion
nr 269 hade föreslagits, att, då reglementet syntes böra erhålla sådan
avfattning, att därav tydligt framginge, under vilka villkor och omständigheter
värnpliktig vore berättigad till erhållande av kostnadsfri
tjänstledighetsresa, momentet måtte erhålla sådan avfattning, att värnpliktig
tillkommande ersättning för tjänstledighetsresa uttryckligen angåves
i momentet.

Momentets hänvisning till reglementet för militär transporter på järnväg
avsåge bestämmelsen i detta reglementes § 56, att militärtransporter
å särskilt avdelade krigsjärnvägar utfördes utan betalning. Att tjänstledighetsresor
inginge bland dessa »militärtransporter», framginge av bestämmelsen
i samma §, att »enskilda personer tillhörande krigsmakten
skola för att få färdas på krigsjärnvägarna vara försedda med handling,
som styrker, att de äro i rätta ärenden stadda, såsom •— —- -— tjänstledighetsbevis
— — —».

Då någon annan bestämmelse, som skulle medgiva rätt till kostnadsfri
tjänstledighetsresa, ej funnes meddelad i reglementet för militärtransporter
å järnväg, avsåge sålunda krigsavlöningsreglementets omnämnande
i § 4 mom. 2 av kostnadsfri tjänstledighetsresa endast färd
d krigs järnväg, vilket jämväl framginge av innehållet i militieombudsmannens
underdåniga skrivelse den 4 april 1916, varav styrkt avskrift
till departementet överlämnats med nådiga brevet den 28 juli 1916.

Bihang till rilcsdagens protokoll 1918. 1 samt. 22 höft. (Nr 24.) 2

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Beträffande framställningen i motionen nr 269 hade emellertid riksdagen
i sin skrivelse den 13 juni 1916 allenast anfört, att riksdagen
måste finna bestämmelsen i § 4 mom. 2 böra tolkas så, att den avsåge
icke endast en utan samtliga i vederbörlig ordning beviljade tjänstledighetsresor,
samt att riksdagen, som under sådant förhållande ansåge sig
böra inskränka sig till detta uttalande, icke funnit anledning att i överensstämmelse
med den i motionen gjorda framställningen vidtaga någon
ändring i reglementets nuvarande avfattning.

Av detta uttalande framginge väl icke fullt tydligt, huruvida riksdagen
i likhet med motionären funnit skäligt, att kontant ersättning för
tjänstledighetsresor i allmänhet borde ifrågakomma, eller om allenast
förmånen av resa på järnväg utan kontant betalning i viss begränsad omfattning
borde bibehållas. Någon tvekan syntes dock icke få anses föreligga
därom, att uttalandet hade den innebörd, att riksdagen icke funnit
anledning till ändring beträffande den personalen redan tillkommande
naturaförmån av tjänstledighetsresor på krigsjärnväg utan kontant betalning.

Då merberörda reglemente för militärtransporter på järnväg icke
begränsade naturaförmånen av de kostnadsfria tjänstledighetsresorna på
krigsjärnväg för vare sig värnpliktiga eller annan personal till allenast
vissa resor, syntes också något behov icke kunna anses föreligga av
ändring i nu förevarande moment. Departementet hade därför i förslaget
upptagit detsamma oförändrat.

Med motionen nr 269 syntes emellertid, såsom nyss nämnts, hava
avsetts, att värnpliktiga borde beredas, utöver nu behandlade naturaförmån,
kontant ersättning för sådana tjänstledighetsresor, som företoges
dels på järnväg, antingen innan krigsjärnvägar avdelats eller därefter
å järnväg i hemorten, dels ock med anlitande av annat transportmedel
än järnväg. Åven riksdagens skrivelse den 7 maj 1915 hade ett liknande
syfte.

I den mån dessa framställningar av departementet funnits böra föranleda
bestämmelser i krigsavlöningsreglementet, ville departementet hänvisa
till vad departementet i det följande yttrade till motivering av den
av departementet föreslagna nya § 23.

Det uttalande beträffande den mobiliserade personalen tillkommande
naturaförmån av kvarterförläggning, som i § 4 mom. 2, sista stycket,
lämnades och som innehölle, att härutinnan skulle gälla de bestämmelser,
som meddelades med ledning av rekvisitionslagen och förordningarna
om inkvartering och truppers fortskaffande, hade i en vid 1916 åra

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 24. 11

riksdag inom andra kammaren avgiven motion nr 268 föranlett följande
yttrande:

»Beträffande denna förmån finnas dock icke utfärdade sådana bestämmelser,
att riksdagen kan nu överskåda de ekonomiska verkningarna
av vad härom föreslås. Att nu vinna full klarhet härom lärer
ej medhinnas. Det förhållandet utgör anledning att antaga reglementet
att gälla endast till och med utgången av år 1917.»

Såsom ovan nämnts, avsåge § 4 mom. 2 icke till någon del att
lämna några stadganden om personalens naturaförmåner utöver dem, som
vederbörliga författningar innehölle. Då de bestämmelser, som enligt
förevarande stycke förutsattes behöva meddelas av vederbörande krigsförvaltningsmyndigheter,
i varje fall måste äga stöd i vederbörliga författningar,
syntes lydelsen av förevarande punkt icke kunna, på sätt i
motionen ifrågasatts, medföra några andra ekonomiska konsekvenser, än
som omedelbart följde av omnämnda av riksdagen godkända författningar.
För undanröjande av varje tvekan i detta hänseende hade departementet
emellertid ansett sig böra föreslå viss formell ändring av
stycket.

Det av departementet i denna § föreslagna tillägget hade betingats
av samma anledning som det nya mom. 4 i § 3.

Ändringarna i mom. 1 hade föranletts därav, att de arvoden, som
tillkomme artilleristabs- och fortifikationsofficerarna, icke vore av samma
art som de arvoden, vilka betingat momentets tillkomst i det hela.
Anställning i någon av nämnda egenskaper skedde nämligen icke genom
utnämning eller förordnande i någon med särskild högre avlöning förenad
beställning utan blott genom kommendering för viss tid i vederbörlig
befattning. I vad män officer, som kommenderades till någon
av nämnda stabsbefattningar, borde, om han efter mobilisering kvarstode
i densamma, få bibehålla för befattningen i fred bestämt arvode,
syntes böra bestämmas med ledning av föreskriften i § 6 mom. 2.

Mom. 2 lydde: »Under all tjänstledighet, som på grund av i kommandoväg
meddelade föreskrifter beviljas personal, berättigad till krigslön,
bibehålies, därest icke Kungl. Maj:t beträffande viss tjänstledighet
annorlunda förordnar, den för personalen bestämda krigslön. Den tid,
då till landstormen hörande värnpliktig ingår i avlösning, som befriats
från tjänstgöring, räknas icke såsom tjänstledighet, utan anses personalen
under sådan tid såsom från krigstjänstgöringen hemförlo vad.»

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Med erinran, att tillämpningen av förut och nu gällande krigsavlöningsreglementens
bestämmelser rörande krigslöns åtnjutande vid
tjänstledighet, vad anginge värnpliktiga, genom nådiga brev den 28 augusti
1914 och den 16 oktober 1915 inskränkts därhän, att krigslön finge
bibehållas i högst tre dagar under den tjänstledighet, som på grund av
i kommandoväg utfärdade bestämmelser beviljades, hade militieombudsmannen
uti en i riksdagsskrivelsen den 13 juni 1916 intagen framställning
till riksdagens statsutskott anfört, att det måhända förtjänade tagas
under övervägande, om icke bestämmelsen angående värnpliktigas rätt
till krigsavlöning under tjänstledighet borde upptagas i själva krigsavlöningsreglementet.
Till motiverande av en sådan åtgärd hade militieombudsmannen
anfört, att till militieombudsmannen inkomna upprepade
klagomål visat, att värnpliktiga, åtminstone på flera ställen, väl kände
till vad krigsavlöningsreglementena innehölle om deras rättigheter. Innehållet
av sådana kungl. brev, som ändrade eller fullständigade reglementena,
kunde de värnpliktiga däremot rimligen ej känna. Att värnpliktiga
förmenade sig äga rätt till krigsavlöning även för den del av
beviljad tjänstledighet, som översköte tre dagar, syntes även föranleda
besvär för myndigheter, som hade att utbetala krigsavlöning till värnpliktiga.
Vidare hade militieombudsmannen i detta sammanhang ytterligare
anfört, att tvekan rått angående tolkningen av föreskriften i
kungl. brevet den 28 augusti 1914, att värnpliktig skulle få bibehålla
krigsavlöning under högst tre dagar vid tjänstledighet. Det hade nämligen
gjorts gällande, att bestämmelsen omfattade all tjänstledighet, som
för en värnpliktig kunde komma i fråga under pågående mobilisering, så
att en värnpliktig, som fått tjänstledighet upprepade gånger, icke skulle
vara berättigad att uppbära krigslön under mer än tre dagar av de
sammanlagda tjänstledigheterna. Efter vad militieombudsmannen hade
anledning antaga, vore dock denna uppfattning av föreskriften icke den
vanligen tillämpade.

Beträffande den av militieombudsmannen sålunda berörda fråga ville
departementet anföra följande:

Såsom redan under § 1 framhållits, avsåge reglementet att lämna
bestämmelser om avlöningen vid armén på krigsfot. Reglementet måste
sålunda taga sikte på de förhållanden, som inträdde, då vederbörliga
krigsförvaltningsreglementen i sin helhet trädde i tillämpning, och givas
en därefter lämpad avfattning. Till de önskemål, som därvid särskilt
framträdde, hörde företrädesvis, att avlönings- och redovisningsförhållandena
vid de mobiliserade förbanden måste erbjuda den största möjliga
reda och enkelhet. I enlighet därmed och då vid inträffad allmän mo -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

13

bilisering av armén beviljande av tjänstledighet endast i ringa omfattning
syntes komma i fråga, i det den personal, som icke hemförlovades,
torde till fullo tagas i anspråk, hade det nuvarande stadgandet tillkommit.

Givet vore, att under olika förhållanden särskilda tilläggsbestämmelser
beträffande krigslönens bibehållande kunde bliva av nöden. Sådant
förutsattes också genom föreskrifterna i reglementets § 1, att
Kungl. Maj:t kunde vid allmän mobilisering i fråga om visst stadgande
i detsamma annorlunda förordna ävensom vid partiell mobilisering
i varje fall bestämma, i vilken omfattning reglementet skulle äga
tillämpning.

Då det icke torde kunna förutses, i vad mån ett återupprepande
kunde ske av de förhållanden, vilka föranlett utfärdandet av de av militieombudsmannen
åberopade, för den nuvarande situationen avpassade
kungl. breven den 28 augusti 1914 och den 16 oktober 1915 angående
krigslöns innehållande för värnpliktig under viss tjänstledighet, kunde
departementet icke förorda förslaget, att innehållet av nämnda brev i en
eller annan form skulle intagas i själva reglementet. Genom en sådan
åtgärd skulle nämligen kunna inträffa, att reglementet komme att innefatta
hinder för meddelandet av andra för nya och oförutsedda förhållanden
lämpade bestämmelser.

I likhet med militieombudsmannen ansåge departementet emellertid
önskvärt, om sådana Kungl. Maj:ts beslut, som i ämnen av ifrågavarande
eller annan liknande beskaffenhet meddelades till inskränkande
eller ändring av reglementsbestämmelser rörande större personalkategoriers
avlöningsförhållanden, kunde bringas till allmännare kännedom, än
vad nu i allmänhet skedde vid nådiga brevs utfärdande. Så syntes
kunna ske antingen därigenom, att vederbörliga beslut intoges i Svensk
författningssamling eller särskilda cirkulär, som kunde anslås på lämpliga
platser eller utdelas till de mindre truppavdelningarna m. fl., eller
genom stadgande, att ett sådant besluts innehåll skulle, då så kunde
ske, genom rullföringsbefälets försorg intagas i kungörelserna om personalens
inkallande till krigstjänstgöring.

På grund av det sålunda anförda hade departementet i sitt förslag
icke vidtagit andra ändringar av § 14 mom. 2, än att, då innehållet av
punkt 2 komme att täckas genom departementets förslag om införandet
av nytt mom. 4 i § 3, nämnda punkt uteslutits, samt att, då ifrågavarande
moment icke tydligt angåve, av vilken myndighet däri nämnd
tjänstledighet meddelades, momentet sålunda förändrats, att detsamma
skulle avse allenast tjänstledighet, vilken finge av vederbörande chef

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

eller myndighet enligt i kommandoväg meddelade bestämmelser beviljas.
Samtidigt upptoge förslaget ett nytt moment, som avsåge att reglera
rätten till krigslöns bibehållande i sådana särskilda fall, då prövningen
av frågan om tjänstledigheten omedelbart ankomme på Kungl.
Maj: t.

§ 18. I förenämnda motion nr 268 hade erinrats, att fall funnes från

1914 års mobilisering, då krigsutrustningsbidrag utbetalats till person,
som varit i tjänstgöring allenast omkring fyra, fem dagar. I anledning
bärav borde enligt motionärens mening tagas under övervägande, att en
viss minimitjänstgöringstid, förslagsvis en månad, bestämdes för rätten
till åtnjutande av berörda bidrag.

Enligt § 18 mom. 1 avsåge krigsutrustningsbidrag att utgöra bidrag
till fullständigande vid mobilisering av egen personlig krigsutrustning
ävensom till krigsutrustningspersedlarnas underhåll och ersättande
i mån av förslitning.

Ett upptagande av den utav motionären framkastade tanken skulle,
då det vore omöjligt att på förhand få veta, huru långvarig krigstjänstgöringen
för en viss person komme att bliva, medföra, att bidrag för
det första av nämnda två ändamål, fullständigande vid mobilisering av
egen personlig krigsutrustning, ej skulle kunna utgå vid krigstjänstgöringstidens
början, såsom nu vore fallet enligt bestämmelse i mom. 2.
Det måste emellertid anses vara av största vikt såväl för den enskilde
som för kronan, att till vederbörandes disposition, på sätt nu vore fallet,
redan från krigstjänstgöringens början ställdes visst belopp, som kunde
användas för utrustningens fullständigande. Härigenom vunnes säkerhet
för, att personalen vid inryckning till krigstjänstgöring kunde skaffa
de persedlar, som under vistelsen i fält vore föreskrivna såsom nödvändiga.

För övrigt syntes det böra beaktas, att efter det 1915 års krigsavlöningsreglemente
trätt i tillämpning och den i 1914 års reglemente
medgivna rätten till krigsutrustningsersättning, vilken under av motionären
påpekade förhållanden skulle kunna medföra väsentliga kostnader,
ej vidare utginge, de vid 1914 års mobilisering framträdande olägenheterna,
i vad anginge utbetalning av det till beloppet tämligen obetydliga
krigsutrustningsbidraget, vid en förnyad mobilisering i varje fall
icke borde tillmätas någon vidare betydelse i jämförelse med den olägenhet,
som skulle uppstå, om brister i personalens utrustning komme att
förefinnas.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr V-f

15

I den män vid en framtida mobiliserings anbefallande liknande förhållanden
som under år 1914 skulle komma att föreligga, syntes för
övrigt bestämmelserna i § 1, vilka medgåve Kungl. Magt att stadga
inskränkningar i reglementets tillämpning, icke utgöra hinder för eu
bestämmelse, att krigsutrustningsbidrag icke skulle utgå till personal,
vars krigstjänstgöring förväntades komma att fortgå blott en särskilt
kort tid.

På grund härav ansåge departementet, att någon ändring i förevarande
§ icke borde ifrågasättas.

Ur mom. 2 hade uteslutits den inskränkande föreskriften, att gottgörelse
för järnvägsbiljett i visst fall icke utginge. Motsvarande stadgande
hade såsom hörande till § 22 där införts såsom ett nytt mom. 3.

På erfarenheten ådagalagt behovet av, att räkning å resekostnadsersättning,
särskilt vad anginge värnpliktigas resor vid inställelse till
och hemförlovning från tjänstgöring, attesterades av vederbörande chef,
vilken äg de närmaste kännedom om personalens hemvist, sättet för
resans företagande och dylikt, hade bestämmelsen om räknings godkännande,
som nu vore begränsad till att avse färd eller resa under krigstjänstgöringstid,
utsträckts att omfatta alla fall.

I mom. 1 hade departementet föreslagit ett förtydligande av den
inskränkande bestämmelsen, att ersättning icke utginge för färd med
annat fortskaffningsmedel än järnväg eller ångfartyg i de fall, »då våglängden
icke understiger 10 kilometer». Inskränkningen vore nämligen
icke avsedd att gälla allenast de fall, då sammanlagda färdsträckan vore
kortare, än nu nämnts, utan även vid kortare färd till och från järnvägs-
och ångbåtsstation.

Ett med nu omhandlade inskränkning överensstämmande stadgande
hade ansetts böra inflyta i mom. 2.

Såsom nytt mom. 3 hade i denna § intagits ett stadgande motsvarande
det, om vars uteslutande ur § 20 departementet förut yttrat
sig. Det nya stadgandet hade därvid redigerats till närmare överensstämmelse
med reglementet för militärtransporter på järnväg och § 20
i gällande militärtaxa enligt dess lydelse genom kungl. kungörelsen den
28 september 1914.

I förslaget vore under § 23 intagna helt nya bestämmelser, avseende
att av anledning, som under § 4 mom. 2 närmare framhållits,
tillmötesgå de inom riksdagen gjorda uttalandena att, utöver den na -

§ 20.

§ 22.

§ 23.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

turaförmån av resa på krigsjärnväg utan kontant betalning, som enligt
militära järn vägsreglementet tillkomme all tjänstledig militär personal,
möjliggöra utbetalning av kontant ersättning till värnpliktiga för vissa
tj änstledighetsresor.

I skrivelse den 7 maj 1915 hade riksdagen anhållit om förslag, i
syfte att de värnpliktiga, som enligt § 28 värnpliktslagen vore eller
bleve inkallade till tjänstgöring, måtte vid på grund av trängande skäl
beviljad permission erhålla bidrag till gäldande av de med en resa till
och från hemorten förenade kostnader. I anledning av denna riksdagens
skrivelse hade utredning verkställts dels av departementet i ett den 11
maj 1915 avgivet utlåtande, dels ock av vissa marinens myndigheter,
vilkas yttrande fogats vid nådiga brevet den 28 juli 1916.

Åven i förenämnda motion nr 268 hade frågan om kontant ersättning
för tj änstledighetsresor berörts, varvid motionären såsom sin mening
framhållit, att bestämmelser därom borde införas i krigsavlöningsreglementet.

Åven motionen nr 269 syntes, såsom redan under § 4 anförts, och
oberoende av riksdagens i anledning av densamma gjorda uttalande, få
anses hava avsett att åstadkomma bestämmelser om dylik ersättning.

Slutligen hade militieombudsmannen i sin underdåniga skrivelse den
4 april 1916 behandlat samma fråga. Därvid hade militieombudsmannen
uttalat, att riksdagens mening enligt skrivelsen den 7 maj 1915 syntes
hava varit, att även värnpliktiga, som vid tiden för beslutets fattande
varit inkallade till tjänstgöring enligt § 28 värnpliktslagen, skulle komma
i åtnjutande av resebidrag. För det fall sådant icke skulla kunna medgivas
alla till krigstjänstgöring efter en viss tidpunkt under 1915 inkallade,
hade militieombudsmannen emellertid särskilt understrukit billigheten
av, att flottans värnpliktiga av klass A komme i åtnjutande av
ifrågavarande förmån.

Efter övervägande av vad de remitterade handlingarna sålunda innehölle
i förevarande avlöningsfråga, hade departementet, såsom förut
nämnts, sammanfattat vissa bestämmelser i förevarande nya § 23.

I huvudsak överensstämde §:ns innehåll med det förslag till en
särskild utom krigsavlöningsreglementet stående föreskrift om resebidrags
utbetalande åt enligt § 28 värnpliktslagen inkallade värnpliktiga, vilken
departementet framlagt i sitt förenämnda underdåniga utlåtande den 11
maj 1915.

Då det nu gällt att inarbeta detta förslag i reglementet, hade emellertid
vissa skiljaktigheter visat sig nödvändiga. Så hade arméförvaltningens
civila departement — vid det förhållande att all i § 2 mom. 1

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ''dl.

17

upptagen personal enligt § 22 vore berättigad till, bland annat, resekostnadsersättning
för inställelse till och hemförlovning från krigstjänstgöring
— icke ansett rätten till resekostnadsersättning vid tjänstledighetsresa
böra, såsom riksdagens beslut den 7 maj 1915 innehölle, begränsas
till allenast värnpliktiga utan omfatta all i § 2 mom. 1 upptagen
personal av såväl manskap som befäl. Vidare hade departementet icke
ansett sig böra nu upptaga sitt tidigare förslag, att resekostnadsersättning
skulle utgå högst för en tjänstledighetsresa för varje inkallelseperiod
av 45 dagar eller lör den, vilkens krigstjänstgöring överskrede
nämnda dagantal, högst för en resa under varje tidsperiod av 45 dagar.
Såsom departementet förut (under § 14) framhållit, måste nämligen reglementet
givas en såvitt möjligt allmängiltig form, och kunde därför i
detsamma ej intagas några sådana inskränkande bestämmelser, som till
äventyrs icke kunde tillämpas under förhållanden, vilka bleve olika mot
dem, som under världskriget hittills varit rådande. Departementet ansåge
för övrigt, att, om för resekostnadens utgående under tjänstledighet
uppställdes kravet, att tjänstledigheten i varje fall beviljats av
sådana trängande skäl, som omförmäldes i det av departementet den 11
maj 1915 avgivna underdåniga utlåtande, det icke kunde anses obilligt,
att förmånen finge utgå oberoende av, att viss tidrymd förflutit, efter
det den senast åtnjutits eller icke.

Vad ersättningens belopp anginge, hade i riksdagens skrivelse den
7 maj 1915 icke ifrågasatts, att det skulle omfatta annat än gottgörelse
för själva färdmedlet. Departementet hade därför föreslagit, att resebidraget
finge utgå allenast såsom resekostnadsersättning enligt § 20. I
den mån resa ej skedde på krigsjärnväg, i vilket fall resan finge företagas
utan kontant betalning, komme ersättningen således att utgå för
de verkliga utgifterna, dock högst med tillämpning av resereglementets
bestämmelser.

Vad anginge järnvägsresor, innan krigsjärnvägar avdelats, och på
järnvägar i hemorten, komme på grund av gällande militärtaxa kostnaden
att i vissa fall utgå efter vanligt biljettpris. S. k. truppbiljett
finge nämligen enligt militärtaxans lydelse genom kungl. kungörelsen
den 28 september 1914 vid tjänstledighetsresor ifrågakomma allenast på
statens järnvägar samt å dessa endast för underofficerare och vederlikar
samt manskap.

Såsom ovan anförts, hade militieombudsmannen i sin underdåniga
skrivelse den 4 april 1916 ifrågasatt, att, om i reglementet lämnades
bestämmelser om ersättning för tjänstledighetsresor, dessa bestämmelser
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 22 käft. (Nr 24.) 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

borde retroaktivt tillämpas för värnpliktiga, som inkallats till krigstjänstgöring
efter viss tidpunkt år 1915. Närmast avsåge detta yttrande
flottans s. k. A-klassare. Vad armén anginge, ansåge departementet
framställningen i denna del icke böra föranleda någon särskild åtgärd.
Uppenbart vore nämligen, att, då några bestämmelser hittills icke funnits
och ännu icke funnes, enligt vilka de tjänstledighetsresor, som företoges
av personal, inkallad till krigstjänstgöring, vare sig vid mobiliserade
truppförband eller enligt särskilda nådiga brev till för neutralitetsskyddet
organiserade avdelningar eller eljest för rikets försvar, kunde uppdelas
på olika grupper allt efter orsaken till tjänstledigheten, någon ledning
icke kunde längre eller kortare tid efter resans företagande vinnas för
bedömande, om ersättning borde utgå eller icke.

Genom att göra bestämmelserna retroaktiva skulle för övrigt orättvisor
kunna uppstå därigenom, att den nya förmånen ej skulle tillkomma
personal, som, på grund av att bestämmelserna ej tidigare varit gällande,
av kostnadsskäl dragit sig för att söka och begagna sig av tjänstledighet
för resas företagande, medan andra, som haft medel att själva bekosta
sig resa, skulle få sina utlägg ersatta.

§§ 24 och 25. Rörande stadgandena i §§ 24 och 25 hade i motionen nr 268 anförts
följande:

»Åven bestämmelserna rörande resekostnads- och traktamentsersättning
m. m. synas vara något oklara. Talrika exempel finnas på att
traktamentsersättning utbetalts till befäl för tid, som åtgått för inspektion
av respektive befäl underställt truppförband, formation eller anstalt,
eller till person, som verkställt utbetalning av avlöning till manskap vid
underställt truppförband. Vad innebär för övrigt ''tjänsteförrättning å
annan ort än den, där vederbörligt truppförband, stab, formation o. s. v.
befinner sig?’ Och vad förstås i fält med tjänstgöring å annan ort än
den, där personalen ’har sin vanliga tjänstgöring?’ Garanti mot en
oriktig tillämpning skall väl anses ligga i sista delen av mom. 1 av §
23, där det heter: ''Återvänder personalen inom 10 timmar till den ort,
varifrån tjänsteresan anträtts, utgår dock icke krigstraktamettte, eller
därmed jämnställd ersättning’, och i morn. 4 av § 24, där en liknande
bestämmelse finnes beträffande personal med lägre krigslön. De bestäm•
melserna kunna dock befaras komma att verka snarare som en premiering
av långsamhet och tröghet än som en garanti.»

I anledning av vad sålunda anförts, ville departementet meddela, att
enligt den erfarenhet, departementet kunnat förvärva under den tid,
ifrågavarande bestämmelser sedan den 1 augusti 1915 varit tillämpliga,

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 24.

19

föreskrifterna syntes väl avvägda. Då resereglementet i allmänhet vore
normgivande för den rätt till ersättning för förrättningar utom vanlig
tjänstgöringsort, som tillkomme statstjänarna, ansåge departementet inskränkningar
häri icke böra för den militära mobiliserade personalen göras
större, än som betingades av särskilda förhållanden, såsom ofta upprepade
inspektioner av på närbelägna platser förlagda, under vederbörandes
befäl ställda förband och dylikt. Härför hade också, i enlighet med
vissa bestämmelser, som, vad marinens personal anginge, redan gällde i
fred, stadgats, att krigstraktamente eller därmed jämnställd ersättning
icke utginge vid förrättningar, då personalen inom 10 timmar återvände
till den ort, varifrån tjänsteresa anträtts. Att denna bestämmelse skulle
hava den av motionären ifrågasatta verkan, syntes icke behöva befaras,
då det jämlikt § 20 vore föreskrivet, att vederbörande chef skulle godkänna
vederbörandes räkning. Den, som anbefallde en tjänsteresa, hade
således till åliggande att tillse, det vederbörande icke använde längre
tid för densamma, än som vore oundgängligen erforderligt.

Vid den av departementet verkställda revisionen av krigsavlönings- Reglementets
reglementet hade departementet även tagit i övervägande, huruvida några bllagor''
förändringar kunde anses erforderliga i de till reglementet hörande bilagorna.
Därvid hade departementet till en början icke ansett några
förändringar böra ske i beloppen av de förmåner, som upptoges i bilagorna
I, II, IV och V. Då polispersonalen i Boden och på Karlsborg
från och med år 1917 komme att vara uppförd på ordinarie stat med
fredsavlöning, som i viss mån avveke från den, som tillkomme militär
personal i den grad, som svarade mot förstnämnda personals civilmilitära
tjänsteklass, och departementet under hand i generalstaben erfarit,
att polispersonalen vid mobilisering vore avsedd att bilda särskilda mobiliserade
förband, både emellertid särskilda noter måst intagas i Bil. I
och II, i syfte att reglera krigslönen för poliskonstaplarna, så att den
komme att motsvara fredsavlöningen. Beträffande Bil. Ill hade tillkomsten
av nämnda polispersonal och beslut om ändring av extra bataljonsläkarnas
benämning föranlett vissa ändringar.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Magt den 4 april 1917 yttrade Kungl. Majrta
föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet följande: tiir^i^års

»Enligt riksdagens därom gjorda uttalande torde frågan om anta- riksdag,
gande av nytt krigsavlöningsreglemente nu böra föreläggas riksdagen
till förnyad och definitiv prövning.

20

1917 års
riksdags
beslut.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 24.

På grund av vad därom i riksdagens skrivelse den 13 juni 191G
anförts och med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits under den tid,
det av riksdagen provisoriskt antagna krigsavlöningsreglementet tillämpats,
har arméförvaltningens civila departement föreslagit vissa ändringar
i och tillägg till samma reglemente. Vid den granskning, jag underkastat
dessa ändringar och tillägg, har jag icke funnit anledning till någon
annan erinran än att vissa formella jämkningar i civila departementets
förslag synts mig lämpligen kunna vidtagas. Jag finner mig därför
böra tillstyrka, att proposition avlåtes till riksdagen om bemyndigande
för Kung]. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda förslag,
utfärda nytt krigsavlöningsreglemente.

Beträffande tidpunkten för det nya reglementets definitiva ikraftträdande
torde det lämpligen böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att därom
bestämma.

Såsom i det föregående omnämnts, har civila departementet avgivit
underdånigt förslag till förordning angående avlöning åt vissa värnpliktiga,
vilka, utan att tillhöra mobiliserat truppförband, stab, formation,
stjrrelse, verk eller inrättning vid armén, inkallas till tjänstgöring
för rikets försvar vid enskilda anläggningar, som vid mobilisering tagas
i anspråk för arméns behov, eller å fartyg, vilket med besättningen förhyres
lör att vid mobilisering användas för något arméns ändamål. Då
ifrågavarande förslag är av beskaffenhet att böra underställas riksdagens
prövning, kommer proposition i ämnet att till riksdagen avlåtas, så
snart ytterligare erforderlig utredning i ärendet föreligger.»

I överensstämmelse med vad sålunda anförts, föreslog Kungl. Magt
uti avlåten proposition (nr 191) riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t
att, i huvudsaklig överensstämmelse med de såsom bilagor A och B
vid statsrådsprotokollet fogade förslag, utfärda reglemente för avlöning
vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente) samt kungörelse om
ändrad lydelse av §§ 1, 3 och 4 i förordningen angående arméns förplägnad
vid mobilisering och i krig den 16 juli 1906.

Uti skrivelse den 31 maj 1917 (nr 210) anförde riksdagen, att det
framlagda förslaget till krigsavlöningsreglemente, vilket vore avsett att
vinna definitiv fastställelse, i åtskilliga avseenden skilde sig från det då
gällande. På grund av den sena tidpunkten för framläggandet av denna
proposition, vilken icke förrän den 17 april 1917 avlämnats i riksdagen,
både riksdagen emellertid icke kunnat ingå i den omfattande sakliga
prövning, som ärendet fordrade, om förslaget skulle definitivt kunna

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

fastställas. Riksdagen hade icke heller kunnat medhinna eu grundlig''
granskning av förslaget till reglemente i de avseenden det avveke från
det då gällande. Under sådana omständigheter hade riksdagen ansett
det lämpligast, att giltighetstiden för det då gällande reglementet ävensom
för ovanberörda kungörelse utsträcktes till den 1 juli 1918, och ville
riksdagen uttala den förväntan, att tillfälle måtte beredas 1918 års
riksdag att i god tid taga ärendet under förnyad prövning i och för
definitivt avgörande av denna fråga. Riksdagen hade således med avslag
å Kungl. Maj:ts förevarande proposition för sin del beslutat, att
det dåvarande, den 24 november 1916 utfärdade, intill utgången av år
1917 gällande reglementet för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglementet)
samt kungörelsen den 24 november 1916 om
ändrad lydelse av §§ 1, 3 och 4 i förordningen angående arméns förplägnad
vid mobilisering och i krig den 16 juli 1906 finge fortfarande
gälla intill den 1 juli 1918.

I anledning härav har Kungl. Maj:t den 16 november 1917 förordnat,
att nyssnämnda reglemente och kungörelse skola äga fortsatt giltighet
även efter utgången av innevarande år till och med den 30 juni 1918
(Svensk författningssamling nr 743 och 745).

Förevarande fråga torde nu för ernående av en definitiv lösning å
nyo böra underställas riksdagens prövning. Mot de ifrågavarande bägge
författningsförslagen, sådana de förelädes 1917 års riksdag, hava icke
några anmärkningar blivit framställda, och synas mig desamma vid
sådant förhållande böra i oförändrat skick nu föreläggas riksdagen.

Vad angår frågan om avlöning åt värnpliktiga, som fullgöra krigstjänstgöring
vid vissa industriella eller andra anläggningar eller å fartvg,
blev den till 1917 års riksdag i detta ärende avlåtna proposition (nr 235)
av riksdagen på anförda skäl avslagen. Jämväl denna fråga torde,
därest anbefalld ytterligare utredning i ämnet därtill giver anledning,
komma att ånyo underställas riksdagens prövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med de vid detta protokoll såsom bilagor A och B fogade förslag, utfärda
reglemente för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente)
samt kungörelse om ändrad lydelse av §§ 1, 3 och 4 i förordningen
angående arméns förplägnad. vid mobilisering och i krig den
16 juli 1906.»

Departe ments chefen.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
A. Lindman.

''Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 24.

23

Bilaga A.

Förslag

till

reglemente

för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente) ).

I. Allmänna bestämmelser.

§ I Reglementets

tillämpning:.

Detta reglemente innehåller föreskrifter rörande den avlöning, som,
vid tillämpning av de för förvaltningen vid lantförs varet på krigsfot
gällande reglementen och eljest i vederbörlig ordning meddelade bestämmelser,
skall utgå till personal vid mobiliserat truppförband, stab, formation,
anstalt, styrelse, verk eller inrättning.

I de fall, då allmän mobilisering varder anbefalld, gäller reglementet
utan inskränkning vid samtliga mobiliserade förband, så framt icke
Kungl. Maj:t för visst sådant eller i avseende å visst stadgande finner
skäl annorlunda förordna.

Vid partiell mobilisering lämnar Kungl. Maj:t i varje fall föreskrift,
beträffande vilka delar av lantförsvaret och i vilken omfattning reglementet
skall äga tillämpning.

Varder personal, som icke är anställd på aktiv stat, inkallad till
tjänstgöring för rikets försvar, utan att mobilisering av det truppförband,
stab, formation o. s. v.-, vartill inkallelsen sker, samtidigt anbejallés, meddelar
Kungl. Maj:t i varje fall föreskrift, huruvida och i vad mån beträffande
personalens avlöning stadgandena i detta reglemente skola träda i
tillämpning.

*) De föreslagna ändringarna i nu gällande reglemente äro utmärkta med kursiv
stil.

24

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Avlöning enligt detta reglemente träder i stället för i fred utgående
avlöning.

§ 2.

Under reglementet liänförlig personal.

1. Detta reglemente äger tillämpning å nedannämnda personal, då densamma
tillhör mobiliserat truppförband, stab, formation o. s. v. ävensom
då den företager färd för inställelse till eller hemförlovning från krigstjänstgöring,
nämligen:

a) militär och civilmilitär personal å aktiv stat,

b) d » å reservstat,

c) » » » )) över stat,

d) » » y> » i reserv,

e) i armén kvarstående officerare,

f) officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren, som icke på grund
av anställning i reserv äro hänförliga under d) härovan,

g) f. d. militär eller civilmilitär personal, som, utan att tillhöra arméns
reserver, enligt gällande grunder för pensionering av arméns befäl
är tjänstgöringsskyldig i krigstid,

h) värnpliktiga, dock med den i mom. 3 av denna paragraf stadgade
inskränkning, samt

i) personal, som, utan att på grund av värnpliktslagens föreskrifter
eller eljest vara krigstjänstskyldig, antagits såsom frivillig menig eller
anställts i särskild krigsbefattning.

Officers- och reservofficersaspiranter anses i detta reglemente likställda
med värnpliktiga.

2. Beträffande avlöning till den civila personal i statens tjänst,
som vid mobiliserat förband placeras i samma eller liknande befattning
som i fred (t. ex. personalen å generalstabens civilstat, medelst skriftligt
kontrakt eller genom annat avtal såsom maskinister, yrkesarbetare eller
dylikt vid armén anställda personer, auditörer, landstats-, post-, telegrafoch
järnvägspersonal m. fl.) skola tillämpas de för personalen i fred gällande
föreskrifter och de särskilda bestämmelser, som för mobilisering
äro eller varda meddelade.

3. Inkallas, enligt av Kungl. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser,
värnpliktig vid mobilisering att såsom arbetare, förman, verkmästare eller
dylikt fullgöra honom åliggande krig stjänstgöring vid något av arméns särskilt
mobiliserade verk eller inrättningar (t. ex. artillerifabrik, artillerifaktori,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2d.

25

central intendentur verkstad, centralt intendentur förr ad eller dylikt), skola av
detta ''reglementes bestämmelser å sådan värnpliktig tillämpas allenast de i
kap. IV meddelade stadganden rörande resekostnads- och traktamentsersättning
vid inställelse till och hemförlovning från krig stjänstgöring.
Beträffande sådan värnpliktig i övrigt tillkommande förmåner skall tillämpas
vad som gäller i fråga om avlöningen för den vid vederbörligt verk eller
inrättning såsom yrkesarbetare eller dylikt medelst skriftligt kontrakt eller
genom annat avtal anställda personalen.

§ 3.

Krigstjänstgöringstid.

1. Krigstjänstgöringstid enligt detta reglemente omfattar, i den
mån bestämmelserna i mom. 2, 3 och 4 bär nedan icke för viss personal
föranleda till annat beräkningssätt, tiden från och med första mobiliseringsdagen
för vederbörligt truppförband, stab, formation o. s. v. till
och med tionde dagen efter det demobilisering av detsamma tagit sin
börj an.

2. Där personal senare än första mobiliseringsdagen inträffar å
vederbörlig mobiliseringsort (utrustningsort), anses krigstjänstgöringstiden
för denna personal inträda först med dagen efter inställelsen å nämnda
ort. För personal, som beordras att utan föregående inställelse på mobiliseringsorten
(utrustningsorten) för särskilt tjänsteuppdrag omedelbart
infinna sig å annan ort, räknas krigstjänstgöringstiden från och med
dagen efter ankomsten till sistnämnda ort.

3. För personal, som hemförlovas från krigstjänstgöringen tidigare
än den i mom. 1 sist omförmälda dag, upphör krigstjänstgöringstiden
med den dag, då personalen hemförlovas.

4. Varder för personal vid mobiliserat truppförband, stab, formation

o. s. v. tjänstgöringen enligt av Kungl. Maj:t i kommandoväg meddelade
bestämmelser indelad i tjänstgöringsomgångar eller avlösningar med särskilda
tjänstgörings- och hemförlovningsperioder, anses sistnämnda perioder för
sådan personal ej utgöra krigstjänstgöringstid.

§ 4.

Avlönings- in. fl. förmåner.

1. De olika slag av avlöning och övriga kontanta ersättningar,
som utgå enligt detta reglemente, äro följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 22 käft. (Nr 24.)

4

26 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 24.

a) krigslön,

b) krigslönetillägg för egna tjänstehästar,

c) krigsremonteringsersättning,

d) krigsutrustningsbidrag,

e) stabskvartersbidrag, samt

f) resekostnads- och traktamentsersättning.

2. Angående de naturaförmåner, vilka under krigstjänstgöringstid
kunna tillkomma personal, som angives i § 2 mom. 1, meddelas föreskrifter
i följande författningar, nämligen:

om krigsportion och krigsration i förordningen angående arméns
förplägnad vid mobilisering och i krig,

om krigsutrustning m. m. i krigsmaterielreglementet,
om fri sjukvård i forordningen angående arméns sjukvård vid mobilisering
och i krig,

om fri veterinärvård m. m. för egna tjänstehästar i förordningen
angående arméns veterinärvård vid mobilisering och i krig,

om tjänstebrevsrätt för befordran av meddelande till hemmavarande
i förordningen rörande postbehandling vid krig samt

om kostnadsfri resa å järnväg för inställelse vid mobilisering och vid
hemförlovning samt om kostnadsfri tjänstledighetsresa ä krig sjärnväg
i reglementet för militärtransporter på järnväg.

Angående kvarterförläggning och därmed förenade förmåner under
krigstjänstgöringstid lända till efterrättelse bestämmelserna i gällande
rekvisitionslag samt i förordningarna rörande inkvartering och truppers
fortskaffande.

3. Den, som i fred innehar bostad in natura och därjämte, i förekommande
fall, åtnjuter bostadens uppvärmning medelst värmeledning
eller avgiftsfri belysning med gas eller elektrisk ström, bibehåller sådan
förmån jämväl under krigstjänstgöringstid; dock med skyldighet att,
därest omständigheterna efter vederbörandes prövning skulle därtill föranleda,
frånträda densamma.

§ 5.

Frånträdande av fredsavlöning'' och pension ni. m.

1. Till personal, som åtnjuter krigslön, utgå icke densamma å stat
eller eljest tillförsäkrade fredsavlöningsförmåner eller pension och fyllnadspension
från arméns pensionskassa.

Sådan personal tillkommande pension eller fyllnadspension från
arméns pensionskassa ävensom inkvarterings- och servisbidrag av stad
uppbäras för krigstjänstgöringstiden av kronan.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

27

2. För delägare i arméns pensionskassa eller arméns nya änkeoch
pupillkassa skall anstå med inbetalning av stadgade avgifter för den
tid, varunder delägare uppbär krigslön. Beträffande erläggande efter
krigstjänstgöringstidens slut av sådana avgifter, för vilka anstånd åtnjutits,
gäller vad därom särskilt stadgas.

§ 6.

Gottgörelse vid förlust av förmåner i fred.

1. Till personal, vilken i fredstid tilldelats bostadsförmån in natura,
men som under krigstjänstgöringstid, med stöd av vad som stadgas i
§ 4 mom. 3, förpliktas frånträda densamma, utgår gottgörelse för genom
frånträdandet förorsakad kostnad för avflyttning och dylikt enligt de
särskilda föreskrifter, som av Kungl. Maj:t efter framställning i varje
särskilt fall varda meddelade.

2. Skulle för personal, som enligt bestämmelserna i detta reglemente
från träder i fred utgående avlöning, dess under krigstjänstgöringstiden
utgående avlöningsförmåner understiga förstnämnda avlöning, förordnar
Kungl. Maj:t, därest omständigheterna därtill föranleda, på förslag
av vederbörande chef eller myndighet om särskild gottgörelse för
den uppkomna minskningen i avlöningen.

II. Krigslön.

§

Grunder för krigslöns utgående.

Krigslön tillkommer under den för en var enligt § 3 bestämda krigstjänstg
öring stiden all i § 2 mom. 1 omnämnd personal samt utgår efter
särskilda krigslönetariffer och däri upptagna krigslöneklasser.

§ 8.

Krigslön etari fler.

1. Krigslönens belopp är efter olika förutsättningar upptaget i bifogade
lägre krigslönetariff (Bil. I) och högre krigslönetariff (Bil. II).

2. Krigslön enligt den högre krigslönetariffen utgår till all personal,
redovisad vid mobiliserat truppförband, stab, formation o. s. v., i
följande fall, nämligen:

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

28

då truppförbandet tillhör fälthären,

då detsamma, utan att tillhöra fälthären, befinner sig inom avdelad
krigsskådeplats, eller

då truppförbandet befinner sig i fästning, vilken, även om den icke
ligger inom området för avdelad krigsskådeplats, förklarats i belägringstillstånd.

3. Krigslön enligt den lägre krigslönetariffen utgår till all vid
mobiliserat truppförband, stab, formation o. s. v. redovisad personal, då
de i mom. 2 angivna tjänstgörings- eller förläggningsförhållandena icke
äro tillämpliga i avseende å truppförbandet o. s. v.

4. Vid tillämpning av såväl den högre som den lägre krigslönetariffen
iakttages, att krigslönen till officer och underofficer eller likställd
på aktiv stad utgår med belopp enligt tariffernas Tab. A, då sådan
personal under krigstjänstgöringstiden behåller i fred tilldelad bostadsförmån
in natura, men eljest med belopp enligt tariffernas Tab. B.

§ 9.

Krigslöneklasser.

1. De i krigslönetarifferna upptagna krigslöneklasserna äro antingen
sådana, som avses för personal, vilken är krigstjänstskyldig oberoende
av vämpliktslagens bestämmelser (1— 20 krigslöneklasserna), eller sådana,
som avses för värnpliktig personal (21—29 krigslöneklasserna).

2. Till 1—20 krigslöneklasserna hänföres

dels den personal, som upptages i § 2 mom. 1 a)—g),

dels ock frivillig, under i) uti samma mom. omnämnd personal, då
densamma antingen överskridit värnpliktsåldern och genom konstituering
anställts i högre krigsbefattning än såsom menig, eller ock, där personalen
befinner sig i eller under värnpliktsåldern, med Kungl. Maj:ts
särskilda medgivande konstitueras till åtnjutande av krigslön i någon av
1—19 klasserna.

3. Till 21—29 krigslöneklasserna hänföres personal, som upptages
i § 2 mom. 1 h), och frivillig, under i) uti samma mom. omnämnd personal,
då densamma icke, enligt vad i mom. 2 här ovan sägs, skall åtnjuta
krigslön i annan klass.

4. Utöver vad i mom. 2 och 3 stadgas, skall beträffande personalens
fördelning å de olika krigslöneklasserna iakttagas:

att personal, som upptages under § 2 mom. 1 a)—d), skall, för såvitt
densamma icke genom befordran eller konstituering för krigstjänst -

Kungl. Maj.ts Nåd- Proposition Nr 24.

29

göringstiden uppflyttas till annan krigslöneklass, tillhöra den krigslöneklass,
som för envar av denna personal angives i bifogade förteckning
(Bil. III),

att den under § 2 mom. 1 e) upptagna personal skall, därest icke
genom konstituering annorlunda bestämmes, hänföras till den krigslöneklass,
som enligt förteckningen i Bil. III upptager den beställning,
personalen senast innehaft å aktiv stat, å reservstat eller i reserv,

att personal, som avses i § 2 mom. 1 f), skall hänföras till den
krigslöneklass, som enligt förteckningen i Bil. iII upptager beställning
på aktiv stat i tjänstegrad, motsvarande vederbörandes grad inom vägoch
vattenbyggnadskåren, med iakttagande att, om sådan beställning
hänföres till två krigslöneklasser, personalen tillliör den lägre avlönade
klassen,

att personal, som upptages under § 2 mom. 1 g), skall hänföras
till den krigslöneklass, som vid personalens återinträde i krigstjänst
genom konstituering bestämmes, samt

att krigslöneklassen för den under § 2 mom. 1 h)—i) upptagna
personal skall vara den för meniga värnpliktiga bestämda, utom i de
fall, då personalen genom konstituering tillagts annan krigslöneklass.

§ io.

Löneterminer.

1. Krigslön åtnjutes såsom intjänt i förskott för lönetermin. Varje
månad indelas i tre löneterminer, den första från och med den 1, den
andra från och med den 11 samt den tredje från och med den 21 dagen
i månaden.

2. Från och med första krigstjänstgöringsdagen till början av
första löneterminen närmast därefter åtnjutes krigslön med belopp, beräknat
för varje dag till Vio av krigslönen för termin, och utbetalas
detta belopp tillika med krigslönen för nämnda termin.

3. Har före ingången av viss lönetermin meddelats föreskrift, att
personal, som upptagits under § 2 mom. 1 b)—i), skall hemförlovas
under löneterminen, utbetalas till sådan personal krigslön allenast för
den del av löneterminen, som motsvarar tiden till och med heinförlovningsdagen,
och beräknas krigslönen därvid för varje dag till Vio av
krigslönen för en termin.

30

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 24.

§ 11-

Krigslöns insätta lille i bank.

För personal, som äger åtnjuta krigslön enligt högre krigslönetariffen
i någon av 1 — 28 krigslöneklasserna, uppdelas krigslönen i två
särskilda belopp, varav det ena skall tillhandahållas i krigstjänstgöringsorten
och det andra enligt föreskrifterna i krigskassareglementet avsättas
i bank för att för löntagaren besparas eller enligt av honom lämnat
uppdrag i hemorten tillhandahållas hans anhöriga eller annat ombud.

§ 12-

Krigslön vid förändrad krigslönetariff eller krigslöneklass.

1. Vid övergång från sådan krigstjänstgöring, för vilken åtnjutes
krigslön enligt lägre krigslönetariffen, till sådan, som berättigar till
krigslön enligt högre krigslönetariffen, eller tvärtom, tillträdes den högre
eller lägre krigslönen först från och med den efter övergången närmast
infallande löneterminen.

Vad sålunda stadgats länder jämväl till efterrättelse, då på grund
av förändrade inkvarteringsförhållanden övergång sker från krigslön
enligt Tab. A. till sådan enligt Tab. B eller tvärtom inom vederbörlig
krigslönetariff.

2. För personal, som genom beslut av vederbörande myndighet
efter krigstjäustgöringstidens början genom konstituering tillägges högre
krigslöneklass än den, efter vilken krigslön förut åtnjutits, inträder förändring
i lönebelopp först med nästföljande lönetermin.

§ 13-

Förhöjning: i krigslön för viss personal med årsarvoden och ålilerstillägg.

Ingår särskilt årsarvode i fredsavlöning eu för viss till 2 eller 3
krigslöneklassen icke hänförlig beställning — såsom beträffande trängkårchef,
fälttygmästare, styresman för artillerifabrik, läkare vid garnisonssjukhuset
i Stockholm m. fl. — åtnjuter beställningens innehavare
krigslön med ett belopp, som innefattar dels det enligt vederbörlig
krigslönetariff och krigslöneklass bestämda beloppet, dels ock en mot
arvodet svarande förhöjning.

Uppflyttas beställningsinnehavaren genom konstituering till högre
krigslöneklass, varder på beslut i samband med konstitueringen beroende,
huruvida och i vad mån nyssnämnda förhöjning skall utgå.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24. Öl

2. Vad under mom. 1 är stadgat skall i tillämpliga delar lända
till efterrättelse i fråga om beloppet av den krigslön, som tillkommer
personal, vilken intjänat med innehavande beställning förenat ålderstillägg.

3. Den förhöjning i krigslönen, som på grund av bestämmelserna
i mom. 1—2 tillkommer däri avsedd personal, utgår för lönetermin med
belopp, uträknat enligt bifogade tabell (Bil. IV). För den, som ån tjuter
krigslön enligt högre krigslönetariffen, avsättes förhöjningen i bank
jämlikt § 11.

§ 14-

Krigslön för sjuka, tjänstlediga, tillfångatagna in. fl.

1. Krigslön bibehålies av sjuka och sårade, så länge krigstjänstgöringstiden
för dem fortfar. Beträffande personal med krigslön enligt
högre krigslönetariffen iakttages, att, därest densamma avpolleteras för
vård i hemorten, krigslönen därefter utgår allenast efter lägre krigslönetariffen,
skolande i avseende å övergången till sistnämnda tariff föreskriften
i § 12 mom. 1 lända till efterrättelse. I fråga om bibehållande
av krigslön för sjuka och sårade, som efter avslutad krigstjänstgöringstid
kvarligga å sjukvårdsanstalt, gäller vad därom av Kungl. Maj:t på
framställning av vederbörande chef eller myndighet kan varda föreskrivet.

2. Under all tjänstledighet, som på grund av i kommandoväg
meddelades föreskrifter får av vederbörande chef eller myndighet beviljas
personal, berättigad till krigslön, bibehålies, därest icke Kungl. Maj:t
beträffande viss tjänstledighet annorlunda förordnar, den för personalen
bestämda krigslön.

3.1 de fall, dä tjänstledighet omedelbart beviljas av Kungl. Maj:t,
prövar Kungl. Maj:t i samband därmed på förslag av vederbörande chef
eller myndighet, huruvida krigslön må under ledigheten bibehållas eller om
densamma skall i sin helhet eller till viss del avstås.

4. Varder till krigslön berättigad tagen i häkte eller arreststraff
honom ålagt, bibehålies krigslönen oavkortad under häktnings- eller strafftiden.
Den, som undergår fängelsestraff, åtnjuter av den under strafftiden
förfallande krigslön allenast ett belopp, motsvarande det, som enligt
den högre krigslönetariffen skall för personal i löntagarens krigslöneklass
avsättas i bank. Den, som undergår straffarbete, äger icke åtnjuta under
strafftiden till betalning förfallen krigslön.

5. Den, som tillfångatages, äger av sin under fångenskapen till
betalning förfallna krigslön åtnjuta allenast ett belopp, motsvarande det,

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

som enligt högre krigslönetariffen skall för personal i löntagarens krigslöneklass
avsättas i bank. Beloppet tillliandahålles löntagaren genom
vederbörlig insättning i bank.

6. Utan känd anledning frånvarande är icke berättigad till krigslön,
som länder frånvaron förfaller till betalning. \ id återinträde i
tjänstgöring återvinnes dock rätt till hel eller jämlikt bestämmelserna i
denna paragraf reducerad krigslöri för sådan termin eller del därav, för
vilken visas förfall, som vederbörande chef godkänner.

§ 15-

Avdrag & krigslön vid ersättningsskyldighet till kronan. Krigslöns undantagande

från utmätning.

Genom avdrag å krigslönen äger statsverket uttaga ersättning för
sådana förluster, för vilka personal på grund av felaktigt förhållande i
tjänsten eller av annan orsak i vederbörlig ordning förklarats ersättningsskyldig.

Krigslön, som enligt detta reglemente tillkommer värnpliktig, må
ej, så länge den innestår, för gäld tagas i mät.

III. Ersättning för tjänstehästar, lör krigsutrustning in. in.

§ 16-

Krigslönetillägg för egna tjänstehästar.

1. Officer eller likställd, som i fred innehar beställning, för vilken
lönetillägg för egen tjänstehäst finnes å stat uppfört, åtnjuter för varje
befintlig dylik tjänstehäst krigslönetillägg med 15 kronor för lönetermin.

2. Beträffande åtnjutande av krigslönetillägg skola de rörande krigslön
i sådant hänseende i § 10 meddelade föreskrifter äga motsvarande
tillämpning. Krigslönetillägg utgår vid det truppförband, där hästen
redovisas, och utbetalas i krigstjänstgöringsorten. Utgår krigslönen för
den till nyssnämnda ersättning berättigade vid annat truppförband, avsättes
dock ersättningen för vederbörandes räkning i bank.

3. Personal, som tagits till fånga, bibehåller under tiden för fångenskapen
krigslönetillägg, och avsättes detsamma i bank för vederbörandes
räkning.

4. Har till krigslönetillägg berättigad personal varit tillika med
tjänstehäst utan känd anledning frånvarande och återinträder personalen

1''tungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24. 33

med tjänstehästen i tjänstgöring, må för lönetermin, för vilken sådan
personal jämlikt § 14 mom. 5 återvinner rätt till krigslön, utgå jämväl
krigslönetillägg.

§ 17.

Krigsi-einoiiteriiitrsersaUiiing''.

1. Därest under krigstjäustgöring vid truppförband, stab, formation

o. s. v., vars förläggnings- eller tjänstgöringsförhållanden äro av den
beskaffenhet, som omförmäles i § 8 mom. 2, tjänstehäst utan ägarens
förvållande gått förlorad eller blivit otjänstbar, överlämnas till ägaren,
efter föregången av förbandets chef anordnad undersökning, med full
äganderätt en kronan tillhörig häst. Atager sig hästägaren att själv
omedelbart fylla den uppkomna hästvakansen med bäst, som av nämnda
chef godkännes, äger han för dess anskaffande uppbära kontant krigsremonteringsersättning
med belopp, som av Kungl. Maj:t fastställes med
hänsyn till gängse pris.

2. Hästägares rätt till förlorad eller otjänstbar häst, som blivit

ersatt, övergår till kronan; dock att förlorad häst, som tillrättakommit,
må av ägaren återtagas mot överlämnande till kronan av mottaget

vederlag.

§ 18-

Krigsutnistningslmlrng''.

1. Krigsutrustningsbidrag avser att utgöra bidrag till fullsfän digande

vid mobilisering av egen personlig krigsutrustning ävensom till
krigsutrustningspersedlarnas underhåll och ersättande i mån av förslitning.

2. Krigsutrustningsbidrag åtnjutes av sådan i § 2 mom. 1 a)—f)

upptagen personal av officers eller underofficers tjänsteställning, som

redan före mobiliseringen varit skyldig att hålla sig med uniform. Bidraget
utgår vid krigstjänstgöringstidens början med 200 kronor för
officer och likställd samt med 100 kronor för underofficer och likställd
samt utbetalas samtidigt med krigslönen för första löneterminen. Överflyttas
löntagare för krigstjänstgöring från ett truppband till ett annat
eller inträder tillfälligt avbrott i krigstjänstgöringen, medför överflyttningen
eller avbrottet icke rätt för löntagare att ånyo uppbära krigsutrustningsbidrag.

3. Därest krigstjänstgöringen för i mom. 2 nämnd personal utan
avbrott fortgår över 3 månader eller, då avbrott ägt rum, sammanlagt
får en motsvarande utsträckning, kan personalen, då förhållandena därtill

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 22 höft. (Nr 24.) 5

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

giva anledning, i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter,
komma i åtnjutande av förnyat krigsutrustningsbidrag med högst hälften
av det belopp, som vid krigstjänstgöringstidens början utbekommits.
Sådant förnyat bidrag kan sedermera tillerkännas berörda personal efter
varje ytterligare period av 3 månader.

4. Underofficer eller likställd, vilken, efter att såsom sådan hava
uppburit krigsutrustningsbidrag enligt mom. 2, under krigs tjänstgöringstid
uppflyttats till officers krigslöneklass, utbekommer skillnaden mellan
underofficers och officers enligt samma mom. utgående krigsutrustningsbidrag
vid den efter uppflyttningen närmast följande utbetalningen av
krigslön.

§ 19-

Stabskvartersbidrag.

Stabskvartersbidrag avser att vara en ersättning åt högre befälhavare
för bestridande av sådana till egentliga krigskostnader icke hänförliga
utgifter, som äro av beskaffenhet att icke kunna i vanlig ordning
redovisas, t. ex. kostnader för underhåll åt personal, som tillfälligtvis
måste tilldelas förplägnad i vederbörandes kvarter, representationskostnader
och dylikt.

Stabskvartersbidrag må tillkomma högste befälhavaren för fälthären,
arméchef, chef för självständig häravdelning, generalstabschef i högkvarteret,
arméfördelningschef, kavallerifördelningschef, chef för självständig
brigad, etappchef samt likställda chefer och utgå för tid samt
med belopp, som Kungl. Maj:t för varje särskild befattningsinnehavare
bestämmer.

IV. Resekostnads- ocli traktamentsersättning in. in.

§ 20.

Resekostnadsersättnings beräknande.

1. Resekostnadsersättning enligt detta reglemente omfattar gottgörelse
för nödigt transportmedel för egen person, för betjänt åt personal,
som enligt i fred gällande resereglemente äger medföra sådan,
för hästskötare samt för egna tjänstehästar och medförda utrustningseffekter.

2. Kommer vid färd eller resa något av de i resereglementet angivna
fortskaffningsmedel till användning, skola vid bedömande av vad
som är att anse såsom nödigt transportmedel resereglementets bestämmelser
tjäna till ledning.

Kurifil. Maj ds Nåd. Proposition Nr 24

35

3. Resekostnadsersättning utgår med de verkliga utgifternas belopp,
enligt såvitt möjligt verifierad och av vederbörande chef godkänd
räkning.

§ 21.

Traktiimentsergättiiiiigs belopp.

Traktamentsersättning beräknas, då sådan enligt detta reglemente
utgår, för varje från midnatt räknat kalenderdygn, som för förrättning
helt eller delvis användes.

För officer, underofficer och likställd utgår sådan ersättning såsom
lägre eller högre krigstraktamente med belopp, som för personal i de
olika krigslöneklasserna upptages i bifogade traktamentstariff (Bil. V).

För manskap och därmed likställda utgår ersättningen i varje fall
med belopp av 1 krona 50 öre för dygn; dock att till den, som icke
genom kronans försorg beredes inkvartering, dessutom utgår nattkvartersersättning
med 1 krona 50 öre för varje erforderligt nattkvarter.

§ 22.

Ersättningar för inställelse till och hemförlovning från krigstjänstgöring.

1. Vid armén tjänstgörande personal äger för inställelse till krigstjänstgöring
åtnjuta resekostnadsersättning enligt § 20 för färd från
fredstjänstgöringsorten till vederbörlig mobiliseringsort (utrustningsort)
eller, där inställelsen skall ske å annan ort, till den sålunda bestämda
orten.

Till krigstjänstgöring särskilt inkallad personal åtnjuter på angivna
sätt bestämd resekostnadsersättning för färd från hemvistet i kyrkobokföringsorten
till mobiliseringsorten (utrustningsorten); dock att, där annat
fortskaffningsmedel än järnväg eller ångfartyg använts för färden eller
någon del därav, resekostnadsersättning härför icke åtnjutes i annat fall än
då dm väglängd, för vilken sådant fortskaffningsmedel anlitas, uppgår till
minst 10 kilometer. Styrker inkallad, att han vid färdens anträdande
uppehållit sig å annan ort än kyrkobokföringsorten, äger han med nyss
angivna inskränkning, utbekomma ersättning för färd från dåvarande
vistelseorten inom riket eller, vid vistelse utom riket, från den plats
inom riket, å vilken han vid färden först inträffar.

2. Vid avslutande av eller hemförlovning från krigstjänstgöring
utgår resekostnadsersättning enligt § 20 till den personal, som skall
kvarstå i tjänstgöring vid armén, för färd från den ort, där krigstjänst -

36

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

göringen upphör, till fredstjänstgöringsorten, och till övrig personal för
färd från förstnämnda ort till hemvistet i kyrkobokföringsorten; skolande
i sistnämnda fall vid resekostnadser sättning ens bestämmande för färd eller
del av färd, för vilken anlitas annat fortskaffning smed el än järnväg eller
ångfartyg, tillämpas enahanda inskränkning, som i mom. 1 sägs.

3. Har någon vid inställelse till eller hemförlovning från krigstjänst■
g öring icke begagnat sig av sådan rätt till färd på järnväg utan kontant

betalning, som jämlikt reglementet för militärtransporter på järnväg stätt
honom till buds, utgår icke till honom gottgörelsc för järnvägsbiljett, som
han i stället löst.

4. För färd, som enligt mom. 1 eller 2 här ovan medför rätt till
resekostnadsersättning, utgår därjämte till officerare, underofficerare och
likställda bland den under § 2 mom. 1 a)—g) upptagna personal högre
krigstraktamente, då färden sker såsom enskild resa, men allenast lägre
krigstraktamente, då färden sker i trupp.

5. Företages färd, som enligt mom. 1 eller 2 här ovan medför
rätt till resekostnadsersättning, såsom enskild resa, åtnjuter manskap
bland den under § 2 mom. 1 a) och d) upptagna personal ävensom all
under h) och • i) i samma mom. hänförlig personal traktaments- och i
förekommande fall nattkvartersersättning enligt § 21. För dylik färd,
vare sig den företages såsom enskild resa eller i trupp, utgår dessutom
till den under § 2 mom. 1 h) och i) upptagna personal särskild färdavlöning
med 50 öre för dag, dock icke för dag, då krigslön utgår.

§ 23.

Resekostnadsersättning under tjänst ledig It etsresa.

1. Hav någon av den under § 2 mom. 1 upptagna personal vare sig
omedelbart av Kungl. Majit eller jämlikt i kommandoväg meddelade bestämmelser
av vederbörande chef eller myndighet erhållit tjänstledighet av orsak,
varom i mom. 2 här nedan sägs, äger den tjänstledige att för resa, som
han under ledigheten i anledning av något av de i mom. 2 angivna förhållanden
företager från tjänstgöringsort till ort inom riket och åter, åtnjuta
resekostnadsersättning enligt § 20, med iakttagande dels att där annat
fortskaffning smedel än järnväg eller ångfartyg använts för färden eller
någon del därav, resekostnadsersättning härför icke ätnjutes i annat fall
än då den väglängd, för vilken sådant fortskaffning smedel anlitas, uppgår
till minst 10 kilometer, dels ock att, i den mån resa sker å krig sjärnväg,
någon resekostnadsersättning för sådan del av resan icke må uppbäras.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

37

2. Ersättning enligt inom. I utgår, då tjänstledigheten beviljats

a) i anledning därav att den tjänstlediges hustru, barn, fader eller
moder eller annan av hans närmaste svårt insjuknat eller avlidit;

b) för den tjänstlediges personliga närvaro vid synnerligen viktigt
ajfärssammanträde, rättegång, syn eller dylikt;

c) för nödig tillsyn över den tjäntledige tillhörig fast egnndom, handels-,
fabriks- eller annan industriell rörelse; samt

d) för avläggande av examen eller av annat prov för fortskriden
lärokurs.

§ 24.

Under tjänsteresor och tjänsteförrättningar utgående resekostnads- och traktamentsersättning’
till personal med högre krigslön.

1. Personal, vilken uppbär krigslön enligt högre krigslönetariffen,
äger att för tjänsteresa, som icke är hänförlig till färd i trupp, åtnjuta
resekostnadsersättning enligt § 20 ävensom, vad beträffar officer, underofficer
och likställd, lägre krigstraktemente eller, vad beträffar manskap
och därmed likställda, traktaments- och i förekommande fall nattkvartersersättning
enligt § 21. Återvänder personalen inom 10 timmar till
den ort, varifrån tjänsteresan anträtts, utgår dock icke krigstraktamente
eller därmed jämnställd ersättning.

2. Har någon av den i mom. 1 nämnda personal att verkställa
till tjänstgöring i trupp ej hänförlig tj än ste förrättning å annan ort än
den, där vederbörligt truppförband, stab, formation o. s. v. befinner sig,
eller där han har sin vanliga krigstjänstgöring, åtnjuter han för sådan
tjänstgöring icke krigstraktamente eller därmed jämnställd ersättning i
annan mån än som jämlikt mom. 1 tillkommer honom för resa till eller
från tjänstgöringsorten.

3. Vid färd i och tjänstgöring med trupp utgår för i mom. 1
nämnd personal i intet fäll särskild ersättning.

§ 25.

Under tjänsteresor och t j ä nsfe/örrättn i flf} a t • utgående resekostnads- ocli traktamentsersättning''
till personal med lägre krigslön.

1. Personal, vilken uppbär krigslön enligt lägre krigslönetariffen,
äger att för tjänsteresa, som icke är hänförlig till färd i trupp, åtnjuta
resekostnadsersättning enligt § 20 ävensom med det undantag, varom i
mom. 4 sägs, vad beträffar officer, underofficer och likställd, högre krigs -

38

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 24.

traktamente eller, vad beträffar manskap och därmed likställda, traktaments-
och i förekommande fall nattkvartersersättning enligt § 21.

2. Har officer, underofficer eller likställd på aktiv stat, vilken uppbär
krigslön enligt lägre krigslönetariffen, sin tjänstgöring förlagd till
annan ort än den, där han bär sin förläggningsort i fredstid, åtnjuter
lian för sådan tjänstgöring lägre krigstraktamente; dock att dylik ersättning
icke utgår, då nämnda personal för tjänstgöring med eller färd i
trupp har att avlägsna sig från sin fredsförläggningsort allenast för
kortare tid än två dygn.

3. Har löntagare, vilken uppbär krigslön enligt lägre krigslönetariffen
och icke redan på grund av mom. 2 äger åtnjuta krigstraktamente, att
verkställa till tjänstgöring i trupp icke hänförlig tjänsteförrättning å
annan ort än den, där vederbörligt truppförband, stab, formation o. s. v.
befinner sig, eller där löntagaren har sin vanliga krigstjänstgöring, utgår,
med det undantag, varom i mom. 4 sägs, för sådan förrättning till
officer, underofficer och likställd lägre krigstraktamente samt till manskap
oeh därmed likställda traktan! entsersättning och i förekommande fall
nattkvartersersättning enligt § 21.

4. Krigstraktamente eller därmed jämnställd ersättning enligt mom.
1 eller mom. 3 utgår icke i de fall, då personal efter verkställd tjänsteresa
och tjänsteförrättning inom 10 timmar återvänder till den ort, varifrån
tjänsteresan anträtts. -

5. Vid färd i och tjänstgöring med trupp utgår för personal, som
uppbär krigslön enligt lägre krigslönetariffen och icke på grund av mom.
2'' äger åtnjuta krigstraktamente, i intet fall särskild ersättning.

T. Åtgärder vid övergång till krigsfot cell återgång till fredsfot.

§ 26.

Avräkning mellan freds- och krigsavlöning.

1. I fred intjänta avlöningsförmåner från fjärde huvudtiteln förfalla
till betalning dagen före krigstjänstenringstidens inträde.

2. Har personal-, å vilken detm reglemente äger tillämpning, vid
krigstjänstgöringstidens början redan för löpande månad uppburit lön
på aktiv stat eller reservstat jämte andra i förskott utgående kontanta
förmåner eller ock pension och fyllnadspension från arméns pensionskassa,
ifrågakommer under krigstjänstgöringstiden icke någon återbetalning
av nämnda fredsavlönings- eller pensionsförmåner, i den mån de -

Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24. 39

samma belöpa sig på den del av sagda månad, för vilken åtnjutits krigslön
eller annan efter samma grunder som krigslön utgående ersättning
enligt detta reglemente.

Återinträder personalen efter krigstjänstgöringstidens slut i beställning
på aktiv stat eller reservstat eller tillträder densamma ånyo pension,
skall emellertid sådan återbetalning ske genom avdrag från fredsavlöniugs-
eller pensionsförmånerna vid lönn- och pensionsutbetalniugarna
under närmaste kvartal.

Omförmälda avdrag beräknas efter det antal dagar av första krigstjänstgöringsmånaden,
som återstod, då krigslön och annan ersättning
enligt detta reglemente tillträddes, och utgår med ett belopp för dag,
som motsvarar f ao av summan av de i förskott uppburna fredsavlöningseller
pensionsförmånerna för månaden.

Har löntagare avlidit, skall återbetalning, varom i detta mom. sägs,
icke ifrågakomma.

3. Efter krigstjänstgöringstidens utgång äger personal, som frånträder
avlöningsförmåner enligt detta reglemente och tillträder lön på
aktiv stat eller reservstat under fjärde huvudtiteln, att från och med
dagen efter det nämnda frånträdande skett uppbära sina i förskott utgående
kontanta fredsavlöningsförmåner efter i mom. 2 angiven beräkning
för återstående del av löpande månad.

VI. Avlöning åt krigsfångar från fientlig armé.

§ 27.

Förskjutande av avlöning.

Fientlig armé tillhörande officer eller likställd från land, med vilket
överenskommelse träffats om ersättning för förskjuten avlöning åt krigsfångar,
åtnjuter under fångenskapen avlöning för lönetermin med belopp,
som motsvarar den del avr krigslönen enligt högre krigslönetariffen, vilken
enligt § 11 personal i jämförlig krigslöneklass äger uppbära i krigstjänstgöriugsorten.
.

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ‘M.

Bil. I.

Lägre krigslönetariff.

I. Personal, krigstjäustskyldig oberoende
Ydrnpliktslagens bestttmmelser.

Officerare.

Generalsperson.............................................

|

överste ......................................................

! Överstelöjtnant.............................................

I Major.........................................................

j Kapten 1. klass ..........................................

| Kapten 2. klass ......................................<....

I Löjtnant 1. klass..........................................

Löjtnant 2. klass ..........................................

J Underlöjtnant (fänrik)....................................

Underofficerare.

I Fanjunkare .................................................

| Sergeant 1. klass........................................

Sergeant 2. klass..........................................

Manskap.

j Furir 1. klass .............................................

j Furir 2. klass .............................................

I Korpral ......................................................

•

Krigslöneklasser.

i

Tak. A.

Krigslön för j
termin till j
sådan officers-1 * 3
och under-officersper-soual, som
bibehåller i
fred tilldelad j
bostadsförmån
in natura.

Kronor.

Talj. B.
Krigslön för
termin till
övrig (i Tab. A
icke upptagen)
personal.

Kronor.

| 1. krigslöneklassen

_L

O

O

ro

335

_

fl 2.

260 —

1 290

—

1 3. »

245 —

275

—

| 4.

230 |-

2 265

—

5. »

3 180 j—

205

—

6. »

165 -

190

-

7.

140 —

150

—

8.

4 no -

125

—

9.

75 |-

6 85

—

10.

65 -

75

—

11.

65 —

75

—

! 12. krigslöneklassen

65 ''

75

_

13.

55 1—

60

-

! 14.

6 50 -

7 55

—

.1 15. krigslöneklassen

_ . _

s 22

—

IG.

— i —

15

50

17.

12

50

1 För generalfältläkare

s För överfältläkare

3 För cliefen för krigsskolan

* F''ör tyg- eller fabriksingenjör

6 För fältläkarstipendiat på aktiv stat

ti För konstapel och extra konstapel vid fästningspolis

J* )) )) )) » » » »

skall krigslönen utgöra 310 kronor.

» » » 230 »

» » » 195 »

» » » 130 »

» » » 105 »

» » » 45 *>

» » » 50 »

» » » 02 »

8 För förrådsvaktmästare

50 öre.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 24.

41

Tub. A.

Krigslön för
termin till
sådan officers-

Tab. B

och under

Krigslön för

Krigslöneklas8er.

officersper-sonal. som

termin till
övrig (i Tab. A

bibehåller

i

icke upptagen)

fred tilldelad
bostadsförmån

personal.

in natura

Kronor.

Kronor.

Vice korpral......................................................

18. krigslöneklassen

_

10

_

Menig beställningsman........................................

19.

—

—

8

10

Mening volontär ................................................

20.

—

—

7

10

II. Värnpliktig personal.

Officerare.

Konstituerad kapten ...........................................

21. krigslöneklassen

—

—

40

—

Konstituerad löjtnant..........................................

22.

—

—

30

—

Konstituerad underlöjtnant (fänrik)........................

23.

—

—

25

—

Underofficerare.

Konstituerad fanjunkare.......................................

24. krigslöneklassen

—

—

20

—

Konstituerad sergeant.........................................

25.

—

—

15

—

Manskap.

Konstituerad furir ...........................................

26. krigslöneklassen

—

—

12

50

Konstituerad korpral.................................".........

27.

—

—

10

—

Konstituerad vice korpral....................................

28.

—

—

7

50

Menig värnpliktig .............................................1

29.

—

—

5

—

Anm. Angående förhöjning i krigslönen för innehavare av beställning, med vilken är förenat
särskilt årsarvode, ävensom för personal, berättigad till ålderstillägg, är stadgat i krigsavlöningsreglementet
§ 13.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 22 käft. (Nr 24.)

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Bil. 11.

Högre krigslönetariff. 7 8

Tab. A.

Krigslön för termin till sådan
officers- och underofficerspersonal,
som bibehåller i fred tilldelad

Tab. B.

Krigslön för termin till övrig
(i Tab. A icke upptagen)

bostadsförmån

in

natura

Krigslöneklasser.

att uppbä-

att uppbä-

att av

I. Personal, krigstjänst-skyldig oberoende av
värnpliktslagens

ras i krigs-tjänstgö-ringsorten.

sättas

bank

i

Summa.

ras i krigs-tjänstgö-ringsorten.

sättas

bank.

i

Summa.

bestämmelser.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Officerare.

[ 1. krigslöneklassen

150

235

385

150

270

420

Generalsperson ...............

140

205

345

140

‘235

1 375

1 2. »

—

—

—

—

f 3.

120

_

190

_

310

___

120

_

220

—

340

-.

Överste .........................

\ 4.

120

—

175

—

295

—

120

—

2 210

—

2 330

—

Överstelöjtnant ...............

5.

100

—

9 135

—

9 235

—

100

—

160

—

260

—

Major ...........................

6. »

90

—

120

—

210

—

90

—

145

—

235

—

Kapten 1. klass..............

7.

60

—

115

—

175

—

60

—

125

—

185

—

Kapten 2. klass...............

8. »

60

—

1 85

-

*145

—

60

—

100

—

160

—

Löjtnant 1. klass ............

9.

40

—

60

-

100

—

40

—

6 70

—

9 no

—

Löjtnant 2. klass ............

10.

40

—

50

-

90

—

40

—

60

—

100

—

Underlöjtnant (fänrik) ......

11.

40

—

45

—

85

—

40

—

55

—

95

—

Underofficerare.

Fanjunkare...................

12. krigslöneklassen

30

—

55

—

85

—

30

—

65

—

95

—

Sergeant 1. klass ............

13. »

20

—

50

—

70

—

20

—

55

—

75

—

Sergeant 2. klass ............

14.

20

—

6 45

—

8 (15

—

20

—

7 50

—

7 70

—

Manskap.

Furir 1. klass..................

15. krigslöneklassen

—

—

—

—

—

—

10

—

8 12

—

s 22

—

Furir 2. klass..................

16.

—

—

—

—

—

—

10

—

5

50

15

50

Korpral .........................

17.

—

—

—

—

—

—

8

—

4

60

12

50

1 För generalfältläkaren

2 För överfältläkare

8 För chefen för krigsskolan

4 För tyg- och fabrikatgenjör

5 För fältläkarstipendiat på aktiv stat

6 För l''constapel och extra konstapel vid

fästning spolis

7 För d:o d:o

8 För förrådsvaktmästare

skall krigslönen utgöra 395 kronor,

varav

avsättas

i

bank

255

kronor.

» »

.» 295 »

»

»

)>

>»

175

»

» »

» 250 »

»

»

»

»

150

w

» »

» 160 »

»

»

»

»

100

»

» »

» 130 »

»

»

»

»

90

»

» »

» 60 »

»

»

„

»

40

»

» »

» 65 »

»

»

»

»

45

m

» »

» 32 kr. 50 öre

»

»

»

»

22

» 50 öre.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

48

Krigslöneklasser.

Tab. A.

Krigslön för termin till sådan
officers- och underofficerspersonal,
som bibehåller i fred tilldelad
bostadsförmån in natura

Tab. B.

Krigslön för termin till övrig
(i Tab. A icke upptagen)
personal

att uppbä-ras i krigs-män stgö-ringsorton.

att av-sättas
bank.

Summa.

att uppbä-ras i krigs-män stgö-ringsorten,

att av-sättas
bank.

i

Summa.

Kronor

Kronor

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Vice korpral ..................

18.

krigslöneklassen

_

_

_

_

_

6

_

4

—

10

—

Menig beställningsman......

19.

»

—

—

—

—

—

—

5

—

3

10

8

10

Menig volontär ...............

20.

»

—

—

—

—

—

5

—

2

10

7

10

II. Värnpliktig
personal.

Officerare.

Konstituerad kapten.........

21.

krigslöneklassen

—

—

—

—

—

—

60

—

20

—

80

—

Konstituerad löjtnant.......

22.

»

—

—

—

—

—

—

40

—

20

-

60

—

Konstituerad underlöjtnant
(fänrik)........................

23.

»

—

—

—

—

—

—

40

—

15

—

55

—

Underofficerare.

•

Konstituerad fanjunkare ...

24.

krigslöneklassen

—

-

—

—

—

—

30

—

15

—

45

—

Konstituerad sergeant ......

25.

»

—

—

—

—

—

—

20

—

15

—

35

—

Manskap.

Konstituerad furir............

26.

krigslöneklassen

—

—

■ -

-

—

—

10

—

2

50

12

50

Konstituerad korpral........

27.

»

—

—

—

—

—

—

8

—

2

—

10

—

Konstituerad vice korpral..

28.

»

—

—

—

—

—

-

6

—

1

50

7

50

Menig värnpliktig............

29.

»

—

—

—

—

—

—

5

—

—

—

5

—

Anm. Angående förhöjning i krigslönen för innehavare av beställning, med vilken är förenat särskilt årsarvode
ävensom för personal, berättigad till ålderstillägg, är stadgat i krigsavlöningsreglementet § 13.

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Bil. III.

Förteckning,

utvisande till vilka krigslöneklasser den vid armén i fred anställda personalen
å aktiv stat, å reservstat, över stat eller i reserv är att hänföra (i de fall, då
samma personal icke genom konstituering uppflyttas till annan krigslöneklass).

1 krigslöneklassen.

Arméfördelningschef; chefen för generalstaben; generalfälttygmästaren;
chefen för fortifikationen; generalintendenten; inspektören för infanteriet;
inspektören för militärläroverken; generalsperson å reservstat,
över stat eller i reserv, som förut å aktiv stat varit i åtnjutande av den
lön, som medföljer förenämnda beställningar.

2 krigslöneklassen.

Kommendanten i Boden; militärbefälhavaren å Glottland; inspektören
för kavalleriet; annan generalsperson, som icke innehar eller innehaft
den lön, som medföljer arméfördelningschefs eller likställd beställning;
generalfältläkare.

8 krigslöueklassen.

Överste, förordnad såsom brigadchef.1)

4 krigslöueklassen.

Överste och regementschef, icke förordnad såsom brigadchef;1)
annan överste, som icke erhållit denna grad endast »i armén»;1) överfältläkare.

5 krigslöneklassen.

Chefen för krigshögskolan; chefen för krigsskolan; fälttygmästaren;
överstelöjtnant och trängkårchef; annan överstelöjtnant, som icke erhållit
denna grad endast »i armén»; fältläkare.

6 krigslöneklassen.

Chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan; chefen för ridskolan;
chefen för infanteriskjutskolan; chefen för artilleristaben; major och

b Den, som innehar överstebeställning å aktiv stat eller reservstat och tilldelats
generalmajors grad, hänföres till 2 krigslöneklassen,

45

Kung!. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

trängkårchef; annan major, som icke erhållit denna grad endast »i
armén»; tygmästare av 1. klassen; regementsläkare; fältveterinär.

7 krigslöneklassen.

Kapten (ryttmästare) av 1. klassen; kapten (ryttmästare) å reservstat,
över stat eller i reserv, som förut å aktiv stat varit i åtnjutande av
kaptens av 1. klassen lön; styresman vid artilleriets fabriker och tygstater;
tygmästare av 2. klassen; bataljonsläkare med kaptens av 1.
klassen lön; bataljonsläkare å reservstat eller i reserv, som förut å aktiv
stat varit i åtnjutande av kaptens av 1. klassen lön.

8 krigslöneklassen.

Kapten (ryttmästare) av 2. klassen; annan kapten (ryttmästare), som
icke innehar eller innehaft kaptens av 1. klassen lön och icke erhållit
sin grad endast »i armén»; garnisonspastor; regementspastor; bataljonsläkare
med kaptens tjänsteställning, vilken icke innehar eller innehaft
kaptens av 1. klassen lön; bataljonsläkare vid fältläkarkåren; regementsveterinär;
tyg- eller fabriksingenjör.

9 krigslöneklassen.

Löjtnant av 1. klassen; löjtnant å reservstat, över stat eller i reserv,
som förut å aktiv stat varit i åtnjutande av löjtnants av 1. klassen lön;
bataljonsläkare i reserv med löjtnants tjänsteställning; fältläkarstipendiat;
bataljonsveterinär med löjtnants av 1. klassen lön; bataljonsveterinär i
reserv, som förut å aktiv stat varit i åtnjutande av löjtnants av 1.
klassen lön; tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen; öververkmästare;
fortifikationskassör; departementsskrivare; ''poliskommissarie vid fästningspolis.

10 krigslöneklassen.

Löjtnant av 2. klassen; annan löjtnant, som icke innehar eller innehaft
löjtnants av 1. klassen lön och icke erhållit sin grad endast »i
armén»; batalj onsveterinär, som icke innehar eller innehaft löjtnants av

1. klassen lön; fältveterinärstipendiat med löjtnants tjänsteställning.

11 krigslöneklassen.

Underlöjtnant (fänrik), som icke erhållit denna grad endast »i armén»;
fältveterinärstipendiat med underlöjtnants tjänsteställning.

12 krigslöneklassen.

Fanjunkare (styckjunkare, förvaltare vid intendenturkåren); tygförvaltare
av 2. klassen; tygunderofficer; besiktningsrustmästare; tygverkmästare;
verkmästare av 1. klassen vid artilleriets fabriker och tygstater.

46

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

13 krigslöneklassen.

Sergeant av 1. klassen; sergeant å reservstat, över stat eller i
reserv, som förut å aktiv stat varit i åtnjutande av sergeants av 1.
klassen lön; gevärshantverkar©; tyghantverkare; hantverkare vid trängen;
verkmästare av 2. klassen vid artilleriets fabriker och tygstater; tygeller
fabriksskrivare; fortmaskinist; överkonstapel vid fästning spolis.

14 krigslöneklassen.

Sergeant av 2. klassen; annan sergeant, som icke innehar eller
innehaft sergeants av 1. klassen lön; radiotelegrafist; konstapel och extra
konstapel vid fästningspolis.

15 krigslöneklassen.

Furir av 1. klassen; furir i reserv, som förut å aktiv stat varit i
åtnjutande av furirs av 1. klassen lön; förrådsvaktmästare.

16 krigslöneklassen.

Furir av 2. klassen; furir i reserv, som icke förut å aktiv stat varit
i åtnjutande av furirs av 1. klassen lön.

17 krigslöneklassen.

Korpral (konstapel); korpral (konstapel) i reserv.

18 krigslöneklassen.

Vice korpral; vice korpral i reserv.

19 krigslöneklassen.

Menig beställningsman.

20 krigslöneklassen.

Menig volontär.

Anm. Den, som innehar beställning över stat i regemente eller kår av högre
tjänstegrad (tjänsteklass) än den, för vilken lön på stat uppbäres, hänföres till den
mot den högre beställningen svarande krigslöneklassen. Därest den högre tjänstegraden
(tjänsteklassen) motsvaras av två krigslöneklasser, hänföres han till den lägre
avlönade av dessa klasser.

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

47

Bil. IV.

Tabell

till ledning för uträkningen av de belopp, med vilka förhöjning i krigslöu
till vissa innehavare av årsarvoden och ålderstillägg utgår enligt
bestämmelserna i krigsavlöningsreglementet § 13.

Förhöjning i krigslön utgår för lönetermin med Vas av arvodets eller ålderstilläggets årsbelopp,
avrundat uppåt till närmaste hela tiotal ören, och utgör alltså förhöjningen exempelvis för:

årshelopp av 2,400 kronor.

» » 2,000 »

» » 1,500 »

» » 1,200 »

» » 1,000 >»

»> » 900 »

» » 800 »

» » 700 »

» » 600 »

» » 500 »

» >» 400 »>

» » 300 »

» » 200 »

» » 150 »

.... 66:

70

kronor

... 55:

60

»

.... 41:

70

»

.... 33:

40

»

.... 27:

80

»

.... 25:

—

»

.... 22:

30

»

.... 19:

CO

»

.... 16:

70

»

.... 13:

90

»

.... 11:

20

» ,

.... 8:

40

»

.... 5:

60

»

.... 4:

20

»

48

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 24.

Bil. V.

Traktamenstariff,

utvisande med vilka belopp lägre och högre krig straktamente skall utgå
till personal i olika krigslöneklasser.

Lägre

Högre

!

krigs trakta-

krigstrakta-

mente.

mente.

Kronor.

Kronor.

Personal:

tillhörande 1. och 2. krigslöneklassema.........................................

8

—

15

—

» 3. » 4. »

7

—

13

—

» 5. krigslöneklassen....................................................

6

—

11

—

» 6. »

5

—

10

—

» 7., 8. och 21. krigslöneklassema....................................

4

—

8

—

» 9., 10., 11., 22. och 23. krigslöneklasserna.....................

3

—

7

—

» 12. och 24. krigslöneklassema.......................................

2

50

6

—

» 13., 14. och 25. » ................

2

—

5

—

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

49

Bilaga B.

Förslag

V, ■ till

ändrad lydelse av §§ 1, 3 och 4 i förordningen angående arméns förplägnad
vid mobilisering och i krig den 16 juli IDOG.

§ I 1.

Envar, som, efter det order om allmän mobilisering utfärdats,
åtnjuter krigslön, ägor rätt att från och med den dag, då tjänstgöringen
tager sin början, för varje dag bekomma eu tillagad portion.

Skulle endast en del av krigsmakten ställas på krigsfot, tillkommer
portion enligt denna förordning allenast dem, vilka under tjänstgöring
vid denna del åtnjuta krigslön.

2. Under tjänstledighet och permission upphör all rätt till förplägnad.

3. Krigsfångar åtnjuta portion i enlighet med bestämmelserna för
arméns manskap.

4. Civil personal vid mobiliserat truppförband, stab, formation

o. s. v., som icke åtnjuter krigslön (t. ex. auditörer, post-, telegraf- och
järuvägspersonal in. fl.), äger att mot ersättning utfå portion. Ersättningens
belopp bestämmes av vederbörlig central krigs förvaltningsmyndighet.

§ 3.

1. Portion utbekommes vid det truppförband, stab, formation o. s. v.,
där den till portion berättigade är ständigt, eller tillfälligt tjänstgörande,
och skall vara av likartad beskaffenhet för samtliga portionstagare. Kan
vid stab, formation o. s. v. portion icke lämpligen tillhandahållas på sätt
i § 2 förutsättes, hänvisas personalen vid densamma för erhållande härav
till annat förband eller anordnas eljest förplägnaden genom vederbörlig
krigs förvaltningsmyndighet på för kronan billigaste sätt. Vad sålunda
stadgats gäller jämväl beträffande personal, som av tjänsteförrättning
förhindras att vid eget truppförband utbekomma sin förplägnad.

2. Avdelning eller enskild person, som blivit skild från sitt förband
och icke inom närmaste tiden kan återvända till detsamma, må,
där så kan ske, erhålla förplägnad från annat förband.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 22 höft. (Nr 24.)

7

50

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 2i.

3. Sjuk; eller sårad, som avpolletterats till eller eljest upptagits av
sjukvårdsformation eller intagits å sjukvårdsanstalt, förplägas vid densamma.

§ 4-

1. För den, vilken icke begagnar sig av förplägnad, som enligt
bestämmelserna i § 3 blivit för honom anordnad, utgår icke någon ersättning
för portion.

2. Den, som råkat i krigsfångenskap eller avvikit från sitt truppförband,
äger icke heller rätt till ersättning för portion under tiden för
uteblivandet.

3. _ Har personal, som avses i § 3 mom. 2, nödgats på egen bekostnad
förskaffa sig förplägnad, kan dock enligt vederbörlig krigsförvaltningsmyndighets
bestämmande ersättning utbetalas för vad perso,
nalen sålunda oundgängligen utgivit.

4. Angående rätt för landstormsman att utfå ersättning för föda,
varmed han måst förse sig vid inkallandet, är stadgat i värnpliktslagen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.