Kuugl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 231.

Nr 231.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag;
given Stockholms slott den 5 april 1918.

Under åberopande av'' bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna’ dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om förbud mot plockning av lingon
före viss dag.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 smil. 205 höft. (Nr 231.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

Förslag

till

Lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag.

1 §•

Därest förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant
påkalla till förhindrande av att lingon plockas, innan de uppnått lämplig
mognad, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande, på framställning av
hushållningssällskapet och vederbörande landsting, förordna, att plockning
av lingon inom hushållningssällskapets .område eller viss del därav
icke må äga rum före dag, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande
varder bestämd.

2 §•

Har förordnande, varom i 1 § sägs, meddelats, skall Kungl.
Maj:ts befallningshavande årligen, efter hörande av hushållningssällskapets
förvaltningsutskott, bestämma viss dag, intill vilken det i förordnandet
innefattade förbudet skall gälla.

Allteftersom omständigheterna därtill föranleda, bör dagen bestämmas
olika för olika delar av det område, som med förordnandet avses.

Bestämmelse, som i denna paragraf avses, skall träda i tillämpning
utan hinder av anförda besvär.

3 §■

Plockar någon lingon å förbjuden tid, straffes med böter från och
med fem till och med femhundra kronor och have tillika förbrutit de
plockade lingonen eller gälde, där de ej längre äro i hans besittning,
deras värde.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,
varom i denna paragraf sägs, fortsätter densamma, skall, när han varder
därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, fällas till särskilt ansvar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

4 §•

För förseelse, som begås av barn under femton år, svare fader,
målsman eller husbonde, därest förseelsen skett med hans vetskap och
ej visas kan, att han gjort vad på honom ankommit för att förekomma
densamma.

5 §•

Förseelse, varom i denna lag sägs, åtalas av allmän åklagare,
som jämväl har att verkställa beslag å vara, som anses jämlikt 3 §
förbruten.

6 §•

Beslagtagen vara må, utan avvaktan å domstols beslut i målet,
försäljas å offentligen tillkännagiven auktion; börande i sådant fall
köpeskillingen, intill dess laga kraft vunnet utslag meddelats, nedsättas
hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet.

7 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, så ock behållna försäljningssumman
för förbruten vara samt värdet av vara, som ej kunnat tillrättaskaffas,
tillfälle kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

8 §•

Bestämmelse, som meddelas jämlikt 2 §, skall, tillika med erinran
•om påföljden för förseelse däremot, genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes
försorg på statsverkets bekostnad införas i länskungörelserna
-och i tidning inom orten samt anslås på lämpliga ställen inom det
område, bestämmelsen avser.

Sådan bestämmelse skall jämväl meddelas Kungl. Maj:ts befallningshavande
i angränsande län för att, i den mån anledning därtill förekommer,
där offentliggöras på sätt nyss är sagt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 augusti 1918.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

Riksdagen.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Sans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petréx,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

Vid 1917 års riksdag väcktes inom andra kammaren två motioner
angående förbud mot plockning av lingon före viss dag. I den ena
motionen anfördes i huvudsak följande:

Under senare åren hade tillvaratagandet av vilda bär, i främsta rummet
lingon, blivit en för stora delar av vårt land mycket viktig näringsgren. Bland
våra nationella rikedomar intoge våra vidsträckta skogars och hagmarkers »röda
guld» sin väl berättigade plats. Efter att i förra tider dessa värden i stor utsträckning
fått ruttna bort, hade på senare tid en allmän och prisvärd iver mer
och mer uppstått att tillvarataga och nyttiggöra dessa naturens direkta gåvor. I
samma mån som dessa frukter blivit en för såväl konsumtionen inom landet som
för export efterfrågad handelsvara och dess handelspris i följd därav stegrats, hade
ivern hos den enskilde att hinna tillvarataga största möjliga mängd urartat till att

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 231. 5

eu stor del av bären plockades omogna. Under hetsjakten efter största möjliga
vinning både ingen eller ringa hänsyn tagits till frågan om varans kvalitet. Huvudsaken
hade varit att först komma i tillfälle att avplocka de mest givande bärtrakterna.
Att varan trots detta kunnat hålla sig i ungefär samma prisläge som
på de exceptionella förhållanden, som under nuvarande kristid
räddo på hvsmedelsmarknaden. Men helt säkert hade man att vänta, att, sedan normala
tider inträtt, de förut så eftersökta svenska lingonen ej längre komme att på världsmarknaden
betinga förstklassiga priser.

För att förebygga denna oriktiga skördemetod borde åtgärder från statsmakternas
sida skyndsamt vidtagas, innan den svenska marknaden på detta område
tagit obotlig skada.

^t bestämma någon generell tid. när dylik bärplockning skulle vara tillåten,
tillämplig för hela landet, kunde givetvis ej komma i fråga, då såväl lokala förhållanden
som även de olika mognadstiderna under olika år lade hinder i vägen
härför.

Lämpligast syntes vara, att vederbörande kommunalnämnder inom sina respekkommuner
ägde att årligen bestämma och kungöra den dag, när bärplockningens
påbörjande vore tillåten. Fastställelse å denna kommunalnämndernas åtgärd jämte
bestämmande av verkande viten för dess effektivitet skulle hos vederbörande länsstyrelse
sökas.

Skulle emellertid denna åtgärd med hänsyn till de allmänna bestämmelserna
rörande kommunalnämndernas befogenhet enligt förordningen angående kommunalstyrelse
på landet anses icke böra genomföras, torde det åsyftade målet kunna
ernås, om Konungens befallningshavande finge sig ålagt att, där kommunalnämnd
gjorde ansökan därom och efter det kommunalnämnden avgivit förslag därutinnan,
för kommun utsätta dag för lingonplockningens början under det år, som i ansökningen
avsåges.

Annan lämpligare väg vore kanske att finna efter den utredning, som ifrågasattes.

Under hänvisning till vad sålunda anförts föresloges, att riksdagen ville i
skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning, om
och i vad män bestämmelser kunde genomföras i syfte, att inom de särskilda landskommunerna
i riket lingonplockning före viss, för varje kommun årligen bestämd
dag måtte vara förbjuden.

I den andra motionen anfördes följande:

Lingon vore numera mycket eftersökta, vilket å orter med större befolkning
och begränsade skogar medförde en skarp konkurrens om bärmarkerna. Denna
konkurrens hade å vissa orter skärpts därhän, att bärplockningen påbörjades redan
i början av augusti månad, då bären ännu icke hunnit bliva halvmogna. Visserligen
kunde bären vid förvaring i solen bringas att i viss mån eftermogna, men en stor
del rensades bort som odugliga och bleve till ingen nytta. Denna tidiga bärplockning
vore till stor skada, som livligt beklagades överallt i bygderna och som
näppeligen kunde stävjas på annat sätt än genom statsmakternas ingripande.

På många håll hade man hört uttalas som ett önskemål, att det skulle
stadgas förbud mot plockning av lingon före en viss tid. En sådan bestämmelse
syntes vara till alla bärplockares nytta och borde därför icke möta någon betänklighet,
Att den vore av behovet påkallad syntes vara utom all tvekan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

Då bären mognade tidigare i en del av landet än i en annan, syntes det vara
lämpligt, att tiden sattes olika i skilda landsdelar. Det ville därför synas vara
lämpligast, att förbud mot lingonplockning före viss dag utfärdades av Konungens
befallningsliavande efter landstingets hörande i de län, där sådant förbud ansåges
vara påkallat.

På grund av det anförda hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t ville anhålla om utfärdande av en förordning, vari stadgades, att Konungens
befallningsliavande efter landstingets hörande skulle äga att inom länet mot vite
förbjuda plockning av lingon före viss dag.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionerna
hänvisades, yttrade följande:

Det i förevarande motioner behandlade spörsmålet hade under de senaste
åren varit föremål för livlig uppmärksamhet bland befolkningen i landets alla delar.
Våra skogsbär och främst bland dem lingonen hade oberoende av kristiden erhållit
ett betydande marknadsvärde i följd särskilt av stark efterfrågan på, desamma från
utlandet. Därjämte hade insikten om nyttan av att tillgodogöra sig skogsbären i
de enskilda hushållen inom landet gjort glädjande framsteg under de senare tiderna.
I många trakter vore lingonplockningen också numera en rätt avsevärd inkomstkälla
för den fattigare befolkningen.

Lingonplockningen medförde emellertid, såsom den för närvarande försigginge,
även vissa olägenheter. Konkurrensen om bären antoge understundom former,
vilka icke kunde anses förenliga med god ordning och hushållning. I mera tätt
befolkade trakter med mindre omfattande skogsarealer uppstode årligen eu formlig
kappränning för att fortast möjligt tillägna sig »skogens röda guld». Det bleve
bokstavligen en rovplockning, som varken toge hänsyn till bärens tillbörliga mognad
och omtanke om återväxten eller till möjligen förefintlig företrädesrätt till de växande
skogsbären.

I syfte att ernå reglerande åtgärder, särskilt rörande hittills gällande princip,
att de växande skogsbären i allmänhet vore fri tillhörighet för vem som ville plocka
dem, hade också motioner framförts vid 1899, 1908 och 1913 års riksdagar. Den
sistnämnda år väckta motionen föranledde en riksdagsskrivelse med hemställan, att
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i vilken omfattning
ägare och innehavare av jord skulle kunna beredas skydd mot tillägnande av å
deras mark växande vilda bär. De i förevarande utlåtande omhandlade motionerna
berörde emellertid alls icke detta spörsmål, och utskottet ville betona, artt detsamma
icke i någon mån tagit ståndpunkt till ovannämnda fråga.

Vore nämligen åsikterna mycket delade rörande lämpligheten av lagstiftning
i nyss berörda hänseende och borde särskild varsamhet iakttagas vid införande av
nya bestämmelser på förevarande område, så borde enigheten beträffande i nu förevarande
motioner framförda förslag vara så mycket större.

Frågan om lingonens rätta tillgodogörande ägde nämligen nu icke blott en
vida större betydelse än förr ur den enskilda hushållningens synpunkt, utan den
hade därjämte erhållit och komme med all sannolikhet att ytterligare erhålla en
ganska vittgående nationalekonomisk innebörd. Redan av denna anledning syntes
de av motionärerna framburna förslagen vara förtjänta av statsmakternas allvarliga
och snara beaktande.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 231. 7

Under den nu rådande livliga konkurrensen för att först komma i tillfälle
att tillgodogöra sig skörden på de mest givande bärmarkerna plockades bären ofta
innan de ens vore halvmogna. Oaktat den eftermognad de plockade lingonen undervinge
måste i följd av för tidig plockning en stor del av dem bortrensas som odugliga.
Och vad värre vore: produkterna av i förtid plockade lingon bleve av
mycket undermålig beskaffenhet till stor skada för såväl den inhemska som den
utländska marknaden.

Otvivelaktigt skulle såväl de nationalekonomiska söm de enskilda intressena
hån olika parter avsevärt gagnas av ett statsingripande, som ginge ut på förbud
mot lingonplockning före viss dag. Detta förbud borde enligt utskottets mening
genomföras snarast möjligt.

Vid stadgande av sådant förbud, som här ifrågasattes och vilket borde åtföljas
av kraftigt verkande bötesbestämmelser för dess överträdande, kunde givetvis,
såsom också motionärerna påpekat, tiden icke bestämmas lika för alla landsdelar
och icke heller fastställas en gång för alla för de olika områdena. Bären mognade
tidigare i en landsdel än i en annan och mognadstiden infölle väsentligt olika i
samma trakt under olika år. Det måste därför läggas i lokala myndigheters hand
att år för år bestämma den dag, före vilken lingonplockning skulle vara förbjuden
inom angivet område.

Motionärerna syntes beträffande områdenas omfattning hava tänkt sig denna
antingen utgörande hela län eller med varje landskommun för sig. Med hänsyn
till de skiftande klimatiska förhållandena inom samma län, särskilt inom norrländska
lön med stor areal, som sträckte sig från kustland till fjälltrakt, och med
hänsyn till lokala och andra omständigheter, ej minst i gränstrakter mellan olika
län och socknar, ansåge utskottet, att ingendera av de i motionerna angivna områdesbestämningarna
borde i förevarande fall finna tillämpning. Vederbörande ortsmyndigheter
måste erhålla rätt att för varje län årligen bestämma de områden, för
vilka olika tider borde fastställas, vare sig områdena lämpligast bestämdes till hela
län, grupper av kommuner eller enskilda kommuner.

Sedan bestämmelser i nu avhandlade hänseende blivit utfärdade, syntes det
utskottet lämpligast, att deras tillämpning inom olika landstingsområden bleve beroende
på vederbörande landstings beslut, Det kunde nämligen tänkas, att för vissa
delar av landet dylika bestämmelser ansåges onödiga, och avgörandet härutinnan
borde därför överlämnas åt landstingen. För övrigt hade utskottet den uppfattningen,
att det vore mest ändamålsenligt, att Kungl. Maj:ts befallningshavande inom
de olika länen, efter det från respektive kommunalnämnder infordrade förslag inkommit,
för vissa angivna områden bestämde och kungjorde dag, före vilken lingonplockning
skulle, vara förbjuden. De närmare detaljerna rörande tiden för sådan
kungörelses publicering inom de olika länen samt bestämmelserna om länsstyrelsernas
i närgränsande län samarbete uti hithörande frågor borde lämpligast ordnas, sedan
utredningen i saken blivit verkställd.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet i anledning av motionerna,
att andra kammaren måtte för sin del besluta, det riksdagen skulle i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast låta verkställa
utredning, om och i vad mån bestämmelser kunde utfärdas, genom vilka lingonplockning
före viss, för lämpligt område årligen av Kungl. Maj:ts befallningshavande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

bestämd dag skulle vara vid ansvar förbjuden, samt för riksdagen framlägga de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med utskottets
hemställan, och beslutet delgavs första kammaren, som hänvisade ärendet
i ill sitt andra tillfälliga utskott. Detta utskott inhämtade yttrande från
lantbruksstyrelsen, som anförde följande:

Det syntes styrelsen, att ett ingripande från statens sida till förekommande
av de framhållna olägenheterna av den fria bärplockningen vore väl på sin plats.

Vad anginge sättet för stadgande av sådant förbud, som bär avsåges, vore
styrelsen fullt ense med motionärerna därutinnan, att de växlingar, som olika klimatiska
och lokala förhållanden inom vårt land framkallade i lingonens mogningstid
icke blott i skilda delar av landet utan jämväl inom eu och samma trakt från det
ena året till det andra, omöjliggjorde ett lagstadgande, som en gång för alla och
lika över hela landet fixerade tidpunkten för lingonplockningens frigivande. Fastställandet
av dagen, före vilken lingonplockning ej skulle få äga rum, måste uppenbarligen
ske årligen och för visst bestämt område efter de lokala myndigheternas
hörande.

Särskilt syntes förhållandena i Norrland tala för frågans lösning på av
utskottet anvisat sätt. De vidsträckta skogsområden, som där funnes, och den i
allmänhet mycket glesa befolkningen syntes för stora delar av Norrland göra en
lagstiftning i förevarande fråga alldeles överflödig, ja det kunde rent av tänkas, att
den kunde bliva till skada. Sen och ojämn mognad av bären jämte tidigt inträdande
nattfroster gjorde nämligen bärsäsongen i Norrland tämligen kort, och skulle den
så ytterligare inskränkas genom förbud mot plockning före viss dag, skulle detta
kunna hava till följd, att ännu större mängder lingon finge förfaras än vad nu
vore fallet. De vidsträckta arealerna fordrade lång skördetid för att bärplockningen
där skulle kunna medhinnas, och det vore för visso bättre, att i sådana trakter, där
tillgången vore särdeles riklig men mognadsperioden kort, även omogna lingon
finge plockas för att mogna efter, än att de ej finge plockas alls utan lämnades
att förstöras av frosten. Men även i andra delar av vårt land än Norrland syntes
förhållandena inom större eller mindre områden vara sådana, att en lagstadgad tidsbegränsning
av lingonplockningen på intet sätt vore påkallad, och styrelsen ville
därför framhålla vikten av att i ett kommande lagförslag i berörda fråga största
möjliga inflytande på frågans avgörande lämnades vederbörande kommunala myndigheter.

Under hänvisning till vad sålunda anförts ville styrelsen uttala, att styrelsen
för sin del icke hade något att erinra mot åvägabringandet av en lagstiftning sådan
som den föreslagna.

Med instämmande i den motivering, som andra kammarens utskott
förebragt, samt med hänvisning till vad lantbruksstyrelsen ytterligare
anfört hemställde första kammarens utskott, att första kammaren måtte
biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut. Denna hem -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

ställan bifölls. Riksdagens sålunda fattade beslut meddelades Kungl.
Maj:t i skrivelse den 4 maj 1917 (nr 117).

Riksdagens skrivelse remitterades till Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länen med anmodan att, efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, avgiva utlåtande i ärendet jämte förslag
till de åtgärder, som inom vederbörande län kunde anses erforderliga
för ernående av det i skrivelsen angivna ändamål.

I de inkomna utlåtandena*) tillstyrktes i de flesta fall åtgärders
vidtagande i det av riksdagen angivna syfte liksom ock av riksdagen
förordade grundlinjer för lagstiftning i ämnet i huvudsak gillades. I
några utlåtanden förklarades emellertid lagstiftningen icke vara lämplig
eller ens erforderlig, medan i åtskilliga andra framställdes ändrings- och
tilläggsförslag; och ber jag nu att få lämna en häröver gjord sammanställning.

a) Behovet av lagstiftning i förevarande hänseende har ifrågasatts.
Sålunda anse Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län ävensom
nämnda läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att något
särskilt behov för länets vidkommande icke gjort sig gällande i fråga
om dylik lagstiftning, och de avstyrka därför densamma, varvid Kungl.
Maj:ts befallningshavande säger sig förmena, att ändamålet med riksdagsskrivelsen
lika väl kunde vinnas på upplysningens väg, exempelvis
genom på lämpligt sätt spridda cirkulär med anvisningar av sakkunniga.
Liknande uttalande angående behovet av lagstiftningen göres från Malmöhus
län utom beträffande vissa av länets skogssocknar. Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Blekinge län upplyser, att någon nämnvärd konkurrens
om lingonen icke syntes äga rum inom länet och att tvärtom
klagomål ofta försports över att bären icke bleve på behörigt sätt tillvaratagna
utan finge förfaras, men framhåller samtidigt, att nu rådande
knappa tillgång på livsmedel måhända skulle medföra en förändring
härutinnan. Likaledes uppgiver Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, att förhållandena inom sällskapets område knappast
vore av beskaffenhet att påfordra en lagstiftning av ifrågavarande art,
och slutligen åberopar Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens
län följande uttalande av hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott:
Frågan om förbud mot plockning av lingon före viss bestämd

x) Vid utlåtandena från Värmlands lön funnos fogade yttranden i ärendet av ordförandena
i flertalet kommunalnämnder inom länet och av hushållningssällskapets samtliga hushållsgillen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 205 höft. (Nr 231.) 2

Kungl. Maj.ts
befallningshavande
och
hushållningssällskapens

förvaltningsutskott.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

tid liade föranletts av de uppenbara olägenheter, som förefunnes i mera
tätt befolkade trakter med mindre omfattande skogsarealer. I dessa trakter
förekomme en verklig rovplockning, vid vilken bären ofta plockades,
innan de ens vore kalvmogna. Däremot förelåge icke inom Norrbottens
glest befolkade, vidsträckta län med dess oerhörda skogsarealer sådana
förhållanden, som skildrats i riksdagens skrivelse och som åberopats
såsom skäl för den ifrågasatta lagstiftningen. Under sådana förhållanden
syntes det icke vara av behovet påkallat, att några närmare bestämmelser
på detta område utfärdades att gälla för Norrbottens län.

I alla övriga utlåtanden har förordats, att åtgärder vidtoges till
förekommande av rovplockning av lingon.

b) Vidare har uttalats den åsikten, att det vore nära nog omöjligt
eller åtminstone mycket svårt att praktiskt och effektivt lagstifta om förevarande
ämne. Kungl. Maj:ts befallningshavande och hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Östergötlands och Västmanlands län ävensom
Älvskorgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott avstyrka
med åberopande härav lagstiftning i den riktning riksdagen angivit. I det
av Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott avgivna utlåtande,
som åberopas jämväl av Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet,
yttras, att stora svårigheter, för att icke säga oöverstigliga sådana, mötte att
någon längre tid i förväg bestämma den dag, då lingonen vore färdiga
att plockas, och liknande uttalande förekommer i utlåtandena från Göteborgs
och Bohus samt Norrbottens län ävensom i utlåtandena av Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Älvsborgs län och detta läns södra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. De skäl, som åberopas till stöd för ovannämnda
uttalanden, äro följande:

Ett förbud mot plockning av lingon före viss dag komme att
verka på samma sätt som vid jakt eller kräftfiske — det skulle på
allmänheten verka såsom en signal, varav skulle följa en rasning på en
gång till skogen och en tävlan att komma först, som just skulle främja
den skadegörelse och rovplockning, man genom den ifrågasatta lagstiftningen
ville förhindra, samt dessutom lätt orsaka kiv och osämja
mellan plockarna. Ahdare bleve lagens efterlevnad mycket svår att
kontrollera; helt omöjlig bleve kontrollen gentemot avsides eller ensligt
boende plockare, som hade bären alldeles inpå bostaden. 1 fråga om
de av riksdagen föreslagna riktlinjerna för den ifrågasatta lagstiftningen
kunde anmärkas, att kommunalnämndernas förslag icke kunde avgivas
många dagar före lingonens mognadstid. Denna infölle på olika tider
ej blott inom samma län utan t. o. m. inom samma trakt och samma

Kungl. Majds Såll. Proposition Nr 231.

egendom, beroende på klimatiska förhållanden, markens belägenhet m. in.
Sedan förslagen inkommit, åtginge ännu någon tid för deras granskning,
besluts lättande samt kungörelses utfärdande ocli publicering.
Aven med den allra snabbaste handläggning vore således alltid fara,
att kungörelsen ej bleve utfärdad i tillräckligt god tid för att bliva känd
av befolkningen, vadan lingonskörden rent av kunde äventyras. Härvid
vore även att märka, att de kommunala myndigheternas utlåtanden ofta
icke inkomme inom förelagd tid, vadan tidsödande tvångsåtgärder måste
vidtagas. Vad detta betydde i ett stort län med många, kanske ett
eller annat hundratal, landskommuner vore uppenbart. Själv kunde
naturligtvis Kungl. Maj:ts befallningshavande ej hava kännedom om de
olika mognadstiderna i olika delar av länet. Även borde ihågkommas,
att väderleken, sedan dagen för förbudets upphörande blivit bestämd,
kunde bliva ogynnsam eller gynnsam för plockningen och dagen sålunda
bliva för tidigt eller för sent utsatt; en längre nederbördsperiod försenade
nämligen mognaden, medan en varm, torr period påskjmdade densamma.
Vad särskilt Norrbottens län anginge ansåges det möta så gott som
oöverstigliga svårigheter att giva de föreslagna lagbestämmelserna eu
sådan avfattning, att de kunde tillämpas i praktiken. Norrbottens län
omfattade en areal, som vore ungefär en fjärdedel av hela landets areal,
och enstaka socknar hade större areal än hela län i de södra delarna
av landet. Såväl inom länets olika delar som inom olika delar av en
och samma socken rådde därför så ytterst olika naturförhållanden på
grund av olika jordmån och läge, olika höjd över havet o. s. v., att det
bleve praktiskt taget omöjligt att för de större administrativa områdena
fastställa några bestämda dagar, före vilka lingonplockning skulle vara
förbjuden, isynnerhet som en dylik tidsbestämning, för att inom detta
vidsträckta län hinna bliva känd bland befolkningen, måste utfärdas i
synnerligen god tid på sommaren. Att återigen utfärda särskilda bestämmelser
för vissa större byar eller grupper av byar torde ej kunna
sättas i fråga på grund av svårigheten att från dem erhålla tillräckligt
noggranna upplysningar om de under olika år föreliggande mognadsutsikterna
för lingonen. På grund härav uttalades den uppfattning,
att Norrbottens län borde helt och hållet undantagas från de bestämmelser,
som kunde komma att utfärdas mot plockning av lingon före
viss tid.

c) Motförslag hava framställts i sådana utlåtanden, där riktlinjerna i
riksdagens förslag icke biträtts. I utlåtanden från Jönköpings, Kronobergs,
Örebro och Västmanlands län framhålles såsom den enda rätta och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

samtidigt enklaste lösningen, att en lag utfärdades, som förbjöde bärplockning
å annans mark utan tillstånd av markens ägare. Härvid
uttalar emellertid Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
den åsikten, att dylik lagstiftning helst borde förenas med bestämmelser
rörande tiden, då lingonen skulle börja få plockas, men att
redan ett enbart förbud mot för tidig plockning av lingon ad interim
skulle verka välgörande samt hava stora sympatier hos allmänheten,
och i utlåtanden från de två förstnämnda länen medgives, att fridlysning*
av lingon intill viss dag vore lämplig eller rent av en nödvändighetsåtgärd
i avvaktan på tillkomsten av nämnda lagstiftning.

I utlåtandena från Göteborgs och Bohus län föreslås, att förbud
skulle utfärdas mot plockande och saluförande av ej fullt mogna lingon.
Liknande uttalande förekommer i det av Kung]. Maj:ts befallningshavande
i Västmanlands län avgivna utlåtandet, och Kungl. Maj:ts beta
llningshavande i Älvsborgs län yttrar följande: Bäst vore, att ett
allmänt förbud, förknippat med lämpligt ansvar för överträdelse, utfärdades
mot plockning av omogna lingon, därvid om möjligt borde
angivas något kännetecken på den åsyftade mogenhetsgraden, exempelvis
att bären antagit högröd färg eller dylikt. Ett sådant allmänt förbud
medförde visserligen liksom andra ingrepp i den fria förfoganderätten
över ekonomiska värden betydande olägenheter; bland annat skulle ej
ringa svårighet möta för bevisningen vid ansvarspåföljdens utkrävande.
Själva tillvaron av ett förbud borde dock medföra ej obetydlig effekt i
den tillämnade lagstiftningens syfte. Då det emellertid måhända kunde
inträffa, att dylik lagstiftning framdeles, när de ekonomiska förhållandena
i riket återgått till mera normalt skick eller när en lag om rätten till
bärplockning kommit till stånd, bleve obehövlig, syntes lämpligast vara,
att förbudet utfärdades endast för viss tid i likhet med de många förbud
av besläktad art, som föranletts av den rådande kristiden.

Sistnämnda myndighet anför härjämte: Lämpligare än riksdagens
förslag skulle möjligen vara, att hushållningssällskapens förvaltningsutskott,
som ägde nödig sakkunskap och genom sina kretsombud hade
möjlighet att snabbt införskaffa erforderliga upplysningar från olika
trakter av länet, ålades att årligen bestämma tiderna för lingonplockningen
inom de olika, likaledes av förvaltningsutskotten bestämda områdena
av deras förvaltningsdistrikt och därom låta i länskungörelserna
införa tillkännagivande. Åven mot eu sådan anordning kunde emellertid
— om ock i mindre mån — resas betänkligheter av samma slag som
mot tanken att lägga ifrågavarande skyldighet på Kungl. Maj:ts be -

Kungl. Ma jäs Nåd. Proposition jYr 231. 13

1‘allningshavande. Därför vore det ovan förordade förbudet mot plockningav
omogna lingon den bästa utvägen.

Slutligen föreslår Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
att den kommunala myndigheten i varje kommun skulle
tillerkännas rätt att årligen för sitt område genom kommunalnämnden
bestämma dagen, då plockning av lingon skulle få börja, jämte straffpåföljd
för plockning av bären å förbjuden tid, varefter kommunalnämnderna
skulle årligen i god tid till Kungl. Maj:ts befallningshavande
inlämna förslag till bestämmelser i ämnet för deras intagande i länskungörelserna.

d) Ytterligare ändrings- och tilläggsförslag hava framställts.

Sålunda anför Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands län
följande: Stor villrådighet hade yppats om den dag, före vilken lingonplockning
lämpligen borde vara förbjuden. Vissa av de hörda kommunalnämndsordförandena
hade sålunda förklarat sig urståndsätta yttra sig
därom, under det att från de övriga framställts så skilda förslag, att
enligt dessa ifrågavarande dag förlagts till tid från den 10—15 augusti till
mitten av september. Med så skilda meningar inom ett enda län måste
uppfattningarna om förevarande spörsmål ställa sig än mera olikartade
beträffande landet i dess helhet. Härav framginge också den betydande
svårigheten att finna en väl avvägd tidpunkt, före vilken lingonplockning
icke borde få äga rum. En lösning syntes emellertid kunna givas därmed,
att det bestämdes en viss dag, åtminstone för varje län, före vilken
skulle gälla förbud för lingonplockning, därest Kungl. Maj:ts befallningshavande
ej meddelade annan föreskrift. Nämnda dag, som borde
bestämmas i likhet med vad som skett beträffande jakttider, syntes
vad Värmlands län anginge böra fastslås till den 16 september. Med utgående
därifrån, att sålunda bleve bestämd viss dag, varförinnan icke,
utan ändrad föreskrift av Kungl. Maj:ts befallningshavande, lingonplockning
finge företagas, föresloges, att för kommunalnämnderna stadgades
skyldighet att, var för sin kommun, till Kungl. Maj:ts befallningshavande
avlåta skrivelse med yttrande, huruvida dagen för lingonplockningens
påbörjande lämpligen kunde för året utsättas tidigare än eljest
bestämd tidpunkt, och i sådan händelse även avgiva förslag om sådan
tidigare dag, samt att det därefter skulle tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande
att besluta, om den eljest bestämda tidpunkten kunde
för länet i dess helhet eller delar därav utan olägenhet framflyttas, och
i sådant fall meddela föreskrifter därom.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

Kung!. Maj:ts befallningshavande i Örebro län har följande uppslag:
Ehuru de skilda årens väderlek och temperatur städse växlade
och således även den lämpliga tiden för lingonplockningens början, torde
det dock böra ifrågasättas, om det kunde vara av behovet påkallat, att
Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle årligen efter inhämtande av
förslag från vederbörande kommunala myndigheter utsätta särskild tid
för lingonplockningens början. Då den årliga utredningen av den lämpligaste
tiden för att påbörja lingonplockning krävde ett icke ringa arbete för
Kungl. Maj:ts befallningshavande, som år efter år finge svårare att kunna
medhinna sina göromål, och då kungörandet av Kungl. Maj:ts befäl 1-ningshavandes beslut genom annonsering i tidningarna skulle medföra
rätt avsevärda utgifter för statsverket, syntes det vara tillräckligt för
ett rätt tillgodogörande av iingonskörden, att en viss dag, olika för
olika trakter av länet, bleve för en gång bestämd, dock med rätt för
Kungl. Maj:ts befallningshavande att, där särskilda ovanliga förhållanden
inträffade, företaga ändring i tiden för ett visst år.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län föreslår, att
Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle årligen kungöra ett datum, efter
vilket kommunerna skulle avgiva förslag till dag för lingonplockningens
början; efter jämförelse av förslagen skulle med tämligen stor säkerhet
passande tid för plockningen kunna fastställas.

I fråga särskilt om landstingens ifrågasatta medverkan i saken
hemställa Malmöhus och Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
att då rovplockning förekomme i alla län, borde förbudslagstiftningen
ej göras beroende av landstingens beslut, utan ovillkorligen tilllämpas
i alla län. Någon olägenhet förmenades aldrig kunna följa av
ett förbud mot för tidig plockning, och motsatte sig ett landsting dylikt
förbud," komme det att verka ofördelaktigt för befolkningen i gränstrakter
till angränsande län, där förbud meddelats. Kungl. Maj:ts''befallningshavande
i Malmöhus län föreslår, att då ifrågavarande ämne
icke vore en kommunal angelägenhet, borde icke landsting eller kommunalnämnd
fatta det beslut, varpå Kungl. Maj:ts befallningshavandes
vidare åtgärd skulle grundas; i stället borde åt nämnda myndighet uppdragas
att, efter framställning av den, vars intresse det i första hand
gällde att tillgodose, eller innehavare utav lingonbärande mark, och
sedan övriga, vilka saken kunde anses röra, satts i tillfälle att yttra sig,
för ett år i sänder utfärda bestämmelser i ämnet, angivande tiden, då
bärplockningen tidigast finge börja, de områden, som tidsbestämningen
gällde, ansvarspåföljd m. m. Vidare säger sig Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Hallands län anse, att det av riksdagen föreslagna för -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

faringssättet utgjorde en avvikelse från vad i likartade fall hittills skolat
iakttagas och att någon anledning till dylik avvikelse i nu förevarande
fall icke vore av behovet påkallad. 1 stället syntes tillräckligt, att landstinget
i ärendet avgåve yttrande, vare sig infordrat eller på grund av
väckt motion, och att Kungl. Maj:ts befallningshavande därpå, efter att
hava hört vederbörande kommunala myndigheter, om sådant ansåges
erforderligt, fattade beslut i frågan. Likaså vill Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Blekinge län överlämna avgörandet åt befallningshavandena
i länen med skyldighet för dem att inhämta yttrande från hushållningssällskapens
förvaltningsutskott och eventuellt även från de kommunala
myndigheterna.

Vad vidare angår den omfattning, som borde givas åt ett förbud mot
plockning före viss dag, föreslås av Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Uppsala län, att förbudet skulle avse allenast plockning för annat ändamål
än egen förbrukning. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands
län anser, att det borde tagas i övervägande, huruvida det icke
borde medgivas ägare eller brukare av mark att åtminstone ett par dagar
före den eljest lovliga plockningstiden själva eller för sina underhavande
tillgodogöra sig lingon å egna eller innehavda marker för att därigenom
erhålla ett visst skydd mot utomståendes mången gång hänsynslösa tillägnande
av skogsbär å annans mark, och Kronobergs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott vill såsom sin mening bestämt framhålla,
att, för den händelse ett förbud utfärdades, detta icke borde gälla ägare
eller innehavare av lingonbärande mark, enär det borde vara utom allt
tvivel, att det läge i deras intresse att på bästa sätt tillgodogöra sig
lingonskörden och att således lagstiftning för deras vidkommande icke
erfordrades. Liknande uttalande beträffande ägare av lingonbärande
mark göres i utlåtandena från Kristianstads län. En dylik modifikation
anser sig emellertid Kungl. Maj:ts befalluingshavande i Kronobergs län
icke kunna biträda, enär den skulle kunna, praktiskt sett, medföra, att
ägare eller innehavare av jord uppmuntrades till att börja skörden i
förväg och sålunda innan bären vore mogna för skörd.

I utlåtanden från Småland och Gottland föreslås, att kommunernas
förslag skulle inlämnas till Kung]. Maj:ts befallningshavande tre eller
fyra veckor före inträffande mognadstid samt att nämnda myndighets
kungörelse i ärendet skulle minst fjorton dagar före den dag, då
förbudet skulle upphöra att gälla, dels uppläsas i kyrkorna och dels
anslås i kommunerna. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands
län föreslår, att kommunalnämndernas förslag skulle inlämnas före viss
angiven dag — exempelvis den 1 augusti — och att Kungl. Maj:ts

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 231.

befallningshavandes beslut borde fattas före den 10 augusti och därefter
skyndsammast tillkännagivas genom allmän kungörelse, intagen såväl i
länskungörelserna som i en eller flera tidningar inom länet, varförutom
kännedom om beslutet borde spridas genom anslag, tryckta genom
Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg, och med allmänna posten
översändas till kommunalnämnderna för uppsättande å lämpliga platser inom
resp. kommuner. Emellertid framhåller Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Västernorrlands län det vanskliga att en gång för alla bestämma tiden
för kungörelsens publicerande, då det vore förenat med svårigheter att
under olika år bestämma, vid vilken tidpunkt lingonens mognadstid infölle;
Kungl. Maj:ts befallningshavande borde bestämma även härvidlag.

I fråga slutligen om straffbestämmelserna för plockning av lingon
å förbjuden tid framhåller Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands
län, att då ett förbud av så genomgripande betydelse som det nu ifrågasatta
säkerligen komme att, åtminstone i början av dess tillämpning
och innan det trängt in i fulla medvetandet hos alla dem, som därav
berördes, bliva synnerligen svårt att upprätthålla, krävde förbudet —
såsom ock av riksdagen antytts — mycket kraftigt verkande straffbestämmelser
för dess överträdande. I utlåtande från Örebro län uttalas
den åsikten, att plockning av enstaka bär eller mindre kvantiteter därav
borde vara straffri.

Lantbruks -styrelsen.

Handlingarna i ärendet remitterades vidare till lantbruksstvrelsen,
som i utlåtande den 24 juli 1917 anförde följande:

Av vad i vissa av de avgivna utlåtandena anförts hade styrelsen
icke föranletts frångå sin i sitt föregående utlåtande uttalade mening i
ämnet. För närmare utveckling av sin uppfattning rörande innebörden
av för den ifrågasatta statsåtgärdens genomförande nödiga stadganden
ville styrelsen uttala, att sådana bestämmelser syntes böra åvägabringas,
att därest förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant
påkallade, Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle äga att på framställning
av vederbörande landsting eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott
förordna, att plockning av lingon inom hushållningssällskapets
område eller viss del därav icke finge äga rum före dag, som av Kungl.
Maj:ts befallningshavande efter vederbörande kommunalnämnders hörande
för varje år bleve bestämd. Vidare hölle styrelsen före. att om särskilda
omständigheter därtill föranledde, dagen finge bestämmas olika
för olika delar av det område, som förordnandet avsåge.

Kung i. Maj ds Nåd. Proposition Nr 231.

En fråga, som med nu förevarande spörsmål liar vissa anknytningspunkter,
ber jag att i detta sammanhang få med några ord beröra.
Jag syftar på frågan om rätt till bärplockning å annans mark.

Nämnda fråga har motionsvis vant uppe vid 1899, 1908 och 1913
års riksdagar. Motionerna gingo ut på förbud mot eller inskränkning
i rätten att plocka vilda bär å annans mark. Vad särskilt angår en
vid 1908 års riksdag väckt motion i ämnet, framhölls däri den stora
betydelse lingonplockningen hade och att det för småbrukaren, som ville
tillgodogöra sig. de å lägenhetens skog växande bären men häri ofta
hindrades av främmande personer, vilka toge bären redan innan de
mognat, framstode som en oegentlighet, att han ej ägde skydd för
lingonskörden. Motionerna vid de båda förstnämnda riksdagarna blevo
efter avstyrkande utlåtanden av lagutskottet avslagna av riksdagen.
Däremot blevo de vid sistnämnda riksdag väckta motionerna — på hemställan
av lagutskottet, som fann det ådagalagt, att frågans ordnande
på lagstiftningens väg vore en angelägenhet av obestridlig vikt, för
vilken riksdagen ej borde underlåta att påkalla Kungl. Maj ds uppmärk•
samhet — såtillvida bifallna av riksdagen, att riksdagen i skrivelse den
26 april 1913 anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
huruvida och i vilken omfattning ägare och innehavare av jord måtte
kunna beredas skydd mot tillägnande av å deras mark växande vilda
bär, samt därefter för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i
ämnet. Över riksdagens skrivelse hava utlåtanden inkommit från Kungl.
Majds befallningshavande i länen ävensom hushållningssällskapens förvaltningsutskott,
och frågan, vilken tillhör justitiedepartementets föredragning,
är beroende på Kungl. Majds prövning.

I detta sammanhang må ock anmärkas, att i lagberedningens år
1909 avlämnade förslag till ny jordabalk (tredje och sista delen) jämväl
ägnats uppmärksamhet åt frågan om jordägarens rätt till vilda bär och
framställts förslag i ämnet.

Utredningen i nu förevarande ärende synes mig giva vid handen,
att åtgärder från det allmännas sida böra vidtagas i syfte att förhindra
den allmänt överklagade rovplockning av omogna lingon, som äger rum
inom olika landsändar. Såsom riksdagen i sin skrivelse framhållit, är
lingonplockningen i många trakter av landet en avsevärd inkomstkälla
för den fattigare befolkningen, och frågan om lingonens rätta tillgodogörande
har en ej ringa nationalekonomisk betydelse. Det må ock erinras
om, att den årliga exporten av lingon före kriget inbragte omkring
1 miljon kronor. Uppenbarligen ligger det såväl i det allmännas
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 205 haft. (Nr 231.) 3

Förslug i
lynga om tät
ten till bärplockning
ä
annans mark

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.

som även i de enskildas intresse, att icke lingon av undermålig beskaffenhet
tillföras vare sig den inhemska eller den utländska marknaden.
Jag delar ock den uppfattning, åt vilken riksdagen givit uttryck, att
ett ingripande från lagstiftningens sida i syfte att förekomma lingonens
förtidiga skördaude skulle vara till gagn. Jag har fördenskull i
enlighet med riksdagens hemställan låtit inom jordbruksdepartementet
utarbeta ett förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före
viss dag, och ber jag nu att få redogöra för de synpunkter, som i huvudsak
varit bestämmande vid förslagets upprättande.

Till en början må nämnas, att jag ej kunnat ansluta mig till det
från några län framställda förslaget om generellt förbud mot plockningav
omogna lingon. Den lämpliga mognadsgraden lärer nämligen ställa
sig ganska olika i de olika fallen. Sålunda torde lingon, avsedda att
exporteras, helst böra plockas något innan de uppnått full mognad,
medan lingon för inhemsk förbrukning anses kunna lämnas att kvarsitta
något längre. Härjämte komme stora vanskligheter att yppa sig i fråga
om kontrollen å efterlevnaden av ett sådant förbud, särskilt om lingonen
plockades för försändning till annan ort, i vilket fäll de bruka förpackas, *
så fort de plockats. Den enda utvägen torde därför vara att följa den av
riksdagen angivna metoden eller att, såsom lagförslagets titel angiver,
stadga förbud mot plockning av lingon före viss dag.

Syftet med dylikt förbud är, att lingonen skola vara fridlysta ända
tills de uppnått en för plockning lämplig mognad. Vad angår möjligheten
att utöva kontroll å efterlevnaden av ett förbud i antydd riktning,
så torde fall förvisso icke komma att saknas, då det blir''förenat med
störa svårigheter att bevisa överträdelse av ett meddelat förbud. Men
i stort sett synas de uttalade farhågorna beträffande förbudets ineffektivitet
icke behöva tillmätas någon större betydelse. Det bör nämligen
ihågkommas, att det främst är de, som plocka lingon i stor skala
för export, vilka bedriva den rovplockning, som man genom den föreslagna
förbudslagstiftningen vill förhindra, och gentemot dem torde det
säkerligen icke komma att ställa sig särdeles svårt att anskaffa bevisning
i fråga om överträdelse av meddelat förbud. Härjämte torde i
många fall kunna förväntas, att markägaren, som har intresse av att
å sin mark kunna för egen förbrukning plocka mogna lingon, kommer
att hava sin uppmärksamhet fästad på att bären ej plockas å förbjuden
tid, och att han anmäler skeende överträdelse. För övrigt torde det icke
vara alltför djärvt att uttala den förvissningen, att allteftersom den nu
avsedda förbudslagstiftningen tränger djupare in i allmänhetens medvetande,
den ock kommer att lojalt respekteras.

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 231. 1!)

Vad härefter angår förbudets sfi att säga tekniska anordnande må ''
först erinras, hurusom i utlåtanden från några län framhållits, att behov
av den ifrågasatta lagstiftningen där icke föreligger. Detta förhållande
bestyrker lämpligheten av riksdagens mening, att lagstiftningen bör
anpassas efter olika lokala förhållanden. Då rätten till bärplockning
icke uteslutande tillkommer markägaren, lärer dylik anpassning icke
kunna åvägabringas på så sätt, att förbudets tillkomst göres beroende
av framställning utav vederbörande markägare. Ej heller kan jag tillstyrka
förslaget, att beslutanderätten i frågan skulle överlämnas åt kommunalnämnderna.
Jag är nämligen ganska förvissad om, att ett stort
antab av dem icke komme att taga erforderligt initiativ, och den oreda
och de olägenheter i övrigt,, som bleve följden, om förbud funnes i vissa
men saknades i andra närbelägna kommuner, torde vara alltför uppenbara
för att jag skall behöva närmare ingå på dem. I stället synes riktigast att,
såsom i flertalet av utlåtandena föreslagits, överlämna åt för större områden
representativa korporationer att pröva, huruvida förbud erfordras
eller icke. Riksdagen synes hava ansett, att själva avgörandet härom
borde uppdragas åt landstingen. Jag vill emellertid häremot framhålla,
att, då landsting och hushållningssällskap torde få anses företräda
olika skiftningar i ortens samhällsliv, samt nu förevarande ämne synes
nära beröra hushållningssällskapens verksamhetsområde, eu samverkan
mellan dessa korporationer är önskvärd. En sådan samverkan förutsättes
exempelvis i lagen om hingstbesiktningstvång den 23 december
1914. Vidare är att märka, att såväl i sistnämnda lag som i lagen
den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet,
vilken likaledes för sin tillämpning förutsätter medverkan av ortskorporationer,
själva avgöranderätten icke tillerkänts dessa korporationer utan i
den förra lagen Kungl. Maj:t och i den senare Kungl. Maj:ts befallningshavande.
En dylik anordning synes mig böra vinna efterföljd även i detta
fall. Att läsrga avgörandet direkt i Kungl. Maj:ts hand synes dock icke
här nödvändigt, utan torde det böra uppdragas åt Kungl. Maj:ts befallningshavande,
över vars beslut naturligtvis besvär må kunna anföras.

I anslutning till dessa grundsatser har 1 § i lagförslaget formulerats.
Det bör framhållas, att sådan framställning, som där avses, givetvis kan
vara föranledd av ett från Kungl. Maj:ts befallningshavande framlagt
förslag. Men eu begäran om förbud har synts mig böra föreligga från såväl
landsting som hushållningssällskap, för att Kungl. Maj :ts befallningshavande
skall kunna utfärda förordnande därom. Vidare må anmärkas, att med
dylikt stadgande kommer det att bero på ortskorporationerna själva att
genom påkallande av stadgandets tillämpning inom länet avvända den

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 231.-

. ofördelaktiga inverkan, som ett i angränsande län meddelat förbud eljest
skulle kunna hava för befolkningen i förstberörda län därigenom att
lingonplockarna droges dit.

1 riksdagsskrivelsen och så gott som enhälligt i utlåtandena anses
bestämmandet av den dag, då rätten till plockning skall begynna, böra
ankomma på Kungl. Maj:ts befallningshavande, och jag biträder detta
förslag. Då emellertid nämnda myndighet tydligen icke själv kan besitta
nödig kännedom om de olika mognadstiderna i skilda delar av
länet, måste upplysningar därom införskaffas. Eftersom lingonens skördetid
växlar år från år och fastställandet av dag för förbudets upphörande
alltså lärer behöva årligen upprepas samt ärendet måste avgöras skyndsamt,
synes den möjligast enkla procedur för upplysningarnas erhållande böra
föreskrivas. Ur sådan synpunkt torde förslaget att därför anlita kommunalnämnderna
icke vara lyckligt; och ber jag härutinnan få åberopa vad i
åtskilliga av de avgivna utlåtandena anförts mot dessa nämnders lämplighet
uti förevarande avseende och som finnes sammanfört å sid. 10—11 här
ovan. Bättre synes då vara att inhämta upplysningar från hushållningssällskapens
förvaltningsutskott, vilka genom sina kretsombud torde hava
möjlighet att från olika trakter av respektive län snabbt erhålla erforderliga
underrättelser, med stöd av vilka förslag i frågan kan inlämnas. I överensstämmelse
härmed har i 2 § intagits ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj ds
befallningshavande skall årligen, efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, bestämma den dag, intill vilken förbudet skall
gälla. Vid bestämmandet av dagen bör givetvistillses, att lingonplockningen
icke så länge undanskjutes, att övermognad med åtföljande försämring av
bärens kvalitet inträder, liksom ock tillbörlig hänsyn bör tagas till att
den för export lämpliga mognadsgraden icke försittes. Då lingonens
mognad ofta infaller på olika tider inom länet, beroende på klimatiska
förhållanden, markens belägenhet in. in., lärer också erfordras, att dagen
må kunna bestämmas olika för olika delar av länet, allteftersom omständigheterna
därtill föranleda (se andra stycket i 2 §), och förvaltningsutskottets
yttrande bör naturligtvis jämväl innefatta förslag härutinnan.
Av lätt insedda skäl torde emellertid en så enhetlig dag som möjligt
böra eftersträvas, och för detta ändamål kan samarbete med Kungl.
Maj:ts befallningshavande i angränsande län vara erforderligt, såvitt
angår länens gränsområden.

Åven med det tillvägagångssätt, som jag här ovan förordat, torde
det emellertid, efter min mening, understundom komma att visa sig förenat
med vissa svårigheter att få en fullt lämplig dag bestämd. Sålunda
kan ju — för att bara nämna ett exempel — väderleken, sedan dagen

Kanyl. Aluj:ta Nåd. Proposition Nr 231. 21

löi plockningslättens inträdande bestämts, bliva oväntat ogynnsam eller
gynnsam för lingonens mognad och dagen sålunda bliva för tidigt eller
för sent utsatt; en längre nederbördsperiod försenar mognaden, medan
åter en varm, torr period påskyndar densamma. Jag håller dock före, att
man i regel torde några veckor i förväg kunna något så när bedöma,
när lingonen bliva färdiga att plockas.

I detta sammanhang må påpekas, att jag icke ansett skäl förohg-ga
att tillstyrka de av Kung], Maj:ts befallningshavande i Värmlands
och Orebio län framställda förslag i fråga om fridlysuingstidens bestämmande
(se sid. 13—14 här ovan). Då, såsom förut framhållits,
s ordetiaen för lingon i allmänhet växlar avsevärt år från år, torde
någon förenkling i förfarandet icke vara att påräkna med sagda förslag.

ojälvfallet är, att bestämmelse, som meddelats rörande dag för
plockningsrättens inträdande, bör tråda i tillämpning omedelbart och
utan hinder av eventuellt anförda besvär.

Föislaget att fridlysning icke skulle innefatta förbud mot plockning
av lingon för egen förbrukning, kan jag icke biträda, enär kontrollen
därigenom skulle i hög grad försvåras. Ej heller synes, såsom
y^n yissa håll föreslagits, markägaren eller hans rättsinnehavare böra
tillerkännas någon undantagsställning gentemot ett meddelat plockningsförbud.
ö

Då det är av vikt, att ett meddelat plockningsförbud varder i största
möjliga utsträckning bekant för ortsbefolkningen, hava i förslaget intagits
föreskrifter angående det sätt, varpå bekantgörandet skall verkställas
(8 §). Härvid bär det icke ansetts lämpligt att en gång för alla
bestämma viss tid, inom vilken det årliga kungörandet av dag för förbudets
upphörande skall ske; de förhållanden, som härutinnan äro av
betydelse, kunna ju avsevärt växla från ett år till ett annat, och för
övrigt lärer i värjo fall Kungl. Maj:ts befallningshavande icke underlåta
att såvitt möjligt tillse, att kungörandet sker i god tid.

l^e 1 förslaget stadgade påföljderna för överträdelse av plockningsförbud
lära icke behöva motiveras. Endast det må framhållas, att förslaget
om straffrihet för plockning av enstaka bär eller mindre kvantiteter
därav ansetts av praktiska skäl icke kunna tillmötesgås ävensom
att de uttalade önskemålen om kraftigt verkande straffbestämmelser torde
få anses vederbörligen tillgodosedda i lagförslaget.

Slutligen bör erinras, att, därest behov av lingonens fridlysning icke
ängre skulle anses föreligga, Kungl. Maj:ts befallningshavande bör äga att
pa framställning av hushållningssällskapet och landstinget upphäva meddelat
förordnande om plockningsförbud. Då en dylik rätt lärer ligga
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 205 käft. (Nr 231.) 4

22 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 231.

i sakens natur, har det ansetts överflödigt att intaga något direkt
stadgande härom i förslaget.

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande lagförslag samt
hemställde, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att
antaga detsamma.

Häruti instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda
hemställt; och skulle proposition till riksdagen avlåtas
av den lydelse, bilaga — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.