Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 222.
I
Nr 222.
Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen angående
befrielse för kaptenen vid flottan Johan Sigurd Svinliufvud
att, gälda visst honom till utgivande ådömt ersättningsbelopp;
given Stockholms slott den 5 april
1918. ''
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen, ''t
att kaptenen vid flottan Johan Sigurd Svinhufvud må befrias från
den honom, jämlikt kammarrättens utslag den 9 augusti 191(5, åliggande
skyldighet att till statsverket utgiva 1,714 kronor 5 öre jämte
ränta; samt
att ifrågavarande belopp må ur räkenskaperna avföras.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Éihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 197 höft. (Nr 222.)
!
Talan mot
kaptenen
Svinhufvud.
Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.
Utdrag av protokollet över sjöförsvar sär end en, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HellneR,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll härefter
att få underställa Kungl. Maj:ts prövning en av kaptenen vid flottan
Johan Sigurd Svinhufvud gjord ansökning om befrielse från visst honom
till utgivande ådömt ersättningsbelopp.
Av handlingarna i detta ärende inhämtas huvudsakligen följande.
Vid inventering den 27 maj 1915 yppades brist till ett belopp av
1,687 kronor 70 öre i de medel, tillhopa 25,000 kronor, som kaptenen
Svinhufvud i egenskap av chef för l:a beväringskompaniet vid flottans
station i Karlskrona den 19 och den JO mars samt den 7, 10 och 28 april
1915 uppburit såsom förskott för utbetalande av avlöningsförmåner till
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 222. 3
värnpliktiga. Sedermera yppades en ytterligare brist å 26 kronor 35
öre, vilken uppkommit därigenom, att detta belopp, utgörande krigsavlöning
till en värnpliktig och avsänt till denne i postanvisning, av postverket
returnerats till kompaniet utan att hava redovisats. Bristen utgjorde
alltså i sin helhet 1,714 kronor 5 öre.
I avgiven förklaring anförde Svinhufvud bland annat att han, sedan
en avlöningsunderofficer blivit kommenderad hos honom, måst ägna
största delen av sin tid åt kompaniets övriga, under flottans mobilisering
synnerligen omfattande göromål, varför erforderlig kontroll icke
kunnat utövas över avlöningsunderofficeren. Till denne underofficer hade,
mot kvitto i kassaliggaren, under tiden den 22 mars—den 28 april 1915
av Svinhufvud i olika poster överlämnats förenämnda belopp, 25,000
kronor. Någon annan förklaringsgrund till den uppkomna bristen än att
denna förorsakats genom förskingring eller annat åtgörande av nämnde
underofficer förelåge icke. Visserligen förefunnes ej något direkt bevis
för avlöning sunderofficerens brottslighet, men hade han, av Svinhufvud
avfordrad redovisning, den 3 maj 1915 själv berövat sig livet.
I skrivelse till stationsbefälhavaren vid stationen meddelade änkan
efter bemälde avlöningsunderofficer, att hon icke hade något att invända
mot att det av hennes man »förskingrade)) beloppet uppginge till förutnämnda
belopp, 1,714 kronor 5 öre.
Sedan advokatfiskalen vid stationen i avgivet yttrande uttalat, att
av utredningen i ärendet syntes med till visshet gränsande sannolikhet
framgå, att bristen i fråga uppstått genom förskingring eller slarv av
bemälde avlöningsunderofficer, överlämnade stationsbefälhavaren med
skrivelse den 9 september 1915 de till målet hörande handlingarna till
kammarrätten för behörig åtgärd samt anförde därvid, att det syntes
honom till fullo utrett, att bristen uppstått på förenämnda sätt.
Härefter uttalade kammarrättens advokatfiskalsämbete i memorial
den 16 oktober 1915 i fråga om uppkomsten av förevarande balans
såsom sin uppfattning, att omständigheterna i målet syntes ådagalägga,
att bristen uppstått genom förskingring eller slarv av förutnämnde avlöningsunderofficer.
Beträffande frågan om det ansvar, som i anledning
av balansen kunde bliva en följd, anförde ämbetet, att av reglemente för
marinen, del I § 218 f)*) m. fl. stadganden syntes framgå, att chefen för
beväringskompaniet vore i forsta hand inför kronan ansvarig för ifrågavarande
medel samt att avlöningsunderofficeren borde betraktas såsom
*) Enligt reglemente för marinen, clel I § 218 f), 1907 års upplaga, åligger det kompanichef
att kvittera och till manskapet i föreskriven ordning utbetala de envar vid stationen tillkommande
avlöningsmedel, inkvarteringsbidrag och ersättning för innestående naturaportion.
4
Kammarrättens
utslag
den
9 augusti
1916.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.
ett åt kompanichefen anställt biträde, som för de av kompanichefen bekomna
avlöningsmedlen ansvarade inför honom och icke inför någon annan.
På grund härav och av i övrigt anförda skäl yrkade advokatfiskalsämbetet
i berörda memorial, dels att kammarrätten måtte fastställa ifrågavarande
balans till 1,714 kronor 5 öre, dels ock att Svinhufvud måtte
dömas att till statsverket utgiva nämnda balansbelopp ävensom att gälda
ränta därå efter sex procent från dagen för inventeringens verkställande
eller, därest ränta icke ansåges böra utgå från nämnda dag, från den
dag, Svinhufvud erhållit del av advokatfiskalsämbetets påståenden, till
dess betalning skedde.
I häröver avgiven förklaring gjorde Svinhufvud gällande, att lian
i sitt förhållande till kronan icke vore ansvarig för medel, som han
överlämnat till den hos honom kommenderade avlöningsunderofficeren,
samt framhöll ytterligare den synnerligen stora arbetsbörda, vilken under
mobiliseringen påvilat honom såsom kompanichef och som förorsakat,
att erforderlig kontroll över avlöningsunderofficeren ej kunnat utövas.
Advokatfiskalsämbetet, som i anledning av Svinhufvuds förklaring
den 13 januari 1916 till kammarrätten avgivit påminnelser i målet, har
därvid, med vidhållande av sina i målet gjorda påståenden, bland annat
anfört, att billigheten syntes fordra att, därest Svinhufvud dömdes ersättningsskyldig,
statens fordran i vederbörlig ordning efterskänktes.
Kammarrätten meddelade den 9 augusti 1916 i målet följande utslag:
Som i målet vore ostridigt, att Svinhufvud i egenskap av chef för
l:a beväringskompaniet vid flottans station i Karlskrona uppburit förskott
å avlöningsmedel den 19 och den 30 mars samt den 7, 16 och
28 april 1915 med tillhopa 25,000 kronor, men att därav redovisats
allenast 23,285 kronor 95 öre, alltså och då följaktligen å den uppbörd,
Svinhufvud i sin egenskap av kompanichef omhänderhaft,
uppstått brist till belopp av 1,714 kronor 5 öre samt Svinhufvud,
jämlikt stadgandet i reglementet för marinen, del I § 218 f), måste
anses för dessa medel ansvarig, funne kammarrätten skäligt förplikta
Svinhufvud att till statsverket utgiva 1,714 kronor 5 öre.
Advokatfiskalsämbetets yrkande om åläggande för Svinhufvud att
gälda ränta å bristen motsvarande belopp funne kammarrätten icke
kunna i vidare mån bifallas, än att Svinhufvud förpliktades gälda ränta
å till betalning fastställda beloppet efter 5 % från den 4 december 1915,
då Svinhufvud erhållit del av advokatfiskalsämbetets talan i målet, tills
betalning skedde.
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222. 5
Häröver anförde Svinhufvud lins Kungl. Maj:t besvär samt anhöll
därjämte att, därest besvären ej vunne bifall, Kungl. Maj:t måtte av nåd
befria honom från den ersättningsskyldighet, som ålagts honom genom
kammarrättens utslag.
Vid sina berörda besvär fogade Svinhufvud ett den 7 oktober 191(1
dagtecknat uttalande av stationsbefälhavaren vid flottans station i Kaidskrona
av följande innehåll.
Vid den tid, då ifrågavarande kassabrist uppkom, tjänstgjorde
Svinhufvud ensam, på grund av personalbrist under mobiliseringen, såsom
chef för såväl l:a som det enligt generalorder den 22 januari 1915 tillkomna
3:e beväringskompaniet, vilka kompanier innehade en numerär
av tillsammans ej mindre än omkring 3,050 man. Den mängd göromål
av såväl militär som ekonomisk natur, bemälde kompanichef haft
att handlägga, framginge tydligt av denna manskapsnumerär och bestyrktes
ytterligare därav, att antalet i kompaniexpeditionen registrerade
handlingar för år 1915 uppgick till över 4,000. Under den tid, som här
avsåges, hade därjämte vid dessa kompanier förekommit tillfälliga in- och
utryckningar av manskap å omkring 200 man i månaden, oberäknat således
de ordinarie in- och utryckningarna. I betraktande av den i hög
grad ökade arbetsbörda, som mobiliseringen sålunda medfört för denne
kompanichef, hade det enligt stationsbefälhavarens åsikt icke legat inom
möjlighetens område för honom att kunna personligen handhava alla
utbetalningar av avlöningsmedel o. dyl., utan hade han varit nödsakad
att överlåta en del därav på den till biträde i expeditionen kommenderade
personalen. Att Svinhufvud under djdika av mobiliseringen
i hög grad försvårade förhållanden skulle slutligt få vidkännas den av
kammarrätten honom ådömda ersättningsskyldigheten, syntes stationsbefälhavaren
väl hårt.
Enligt utslag den 11 maj 1917 har Kungl. Maj:t på angivna skäl
funnit Svinhufvud hava förlorat talan mot kammarrättens utslag.
Över Svinhufvuds ansökning om befrielse från den honom ådömda
ersättningsskyldigheten har justitiekanslersämbetet, efter nådig remiss,
den 30 juni 1917 avgivit utlåtande samt därvid anfört följande.
Det torde huvudsakligen vara två av Svinhufvuds uppgifter, -som
skulle tala för bifall till ansökningen, nämligen
dels att det varit omöjligt för Svinhufvud att, utan åsidosättande av
andra ämbetsgöromål, kunna under de synnerligen svåra arbetsförhållanden,
som mobiliseringen vid flottan medfört, utöva effektiv kontroll
Besvär och
ansökning av
kaptenen
Svinhufvud.
Kungl. Maj:ts
utslag den
11 maj 1917.
Justitiekanslersämbeteta
utlåtande den
30 juni 1917.
6
Kung!, Majrts Nåd. Proposition Nr 222.
Departements
chefens
yttrande.
över den ekonomiska förvaltningen vid det honom underställda l:a beväringskompaniet,
dels ock att ifrågavarande uppbördsbrist uppkommit genom förskingring
eller slarv av en till kompaniet kommenderad avlöningsunderofficer,
vilken, av Svinhufvud avfordrad redovisning, själv berövat
sig livet.
Den förstnämnda uppgiften hade i mer eller mindre uttryckliga
ordalag vitsordats av nästan samtliga de myndigheter, som yttrat sig i
ärendet.
Beträffande åter underofficerens brottslighet hade, såsom Svinhufvud
själv anfört, icke förekommit något direkt bevis. Handlingarna i målet
utvisade blott, att underofficeren den 3 maj 1915 begått självmord samt
att hans änka, sedan ifrågavarande uppbördsbrist först yppats den 27
maj 1915, i skrivelse till stationsbefälhavaren förklarat sig icke hava
något att erinra mot att det av mannen »förskingrade» beloppet uppginge
till 1,714 kronor 5 öre. Emellertid hade advokatfiskal vid flottans
station i Karlskrona ansett underofficerens brottslighet vara konstaterad
med till visshet gränsande sannolikhet och stationsbefälhavaren
hade ansett samma brottslighet vara till fullo utredd. Jämväl advokatfiskalsämbetet
hos kammarrätten hade förklarat, att omständigheterna i
målet syntes ådagalägga, att uppbördsbristen uppstått genom förskingring
eller slarv av nämnda underofficer.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit ansåge sig justitiekanslersämbetet
icke böra avstyrka, att Kungl. Maj:t vidtoge åtgärder för att
statens ifrågavarande fordran hos Svinhufvud efterskänktes. För dylikt
efterskänkande syntes erfordras riksdagens bifall.
Den fordran till belopp av 1,714 kronor 5 öre jämte ränta, som
staten enligt kammarrättens utslag den 9 augusti 1916 äger av kaptenen
Svinhufvud, synes mig hava tillkommit under sådana omständigheter,
att goda skäl föreligga att icke utkräva densamma. Enligt vad
det av stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona gjorda, den
7 oktober 1916 dagtecknade uttalandet giver vid handen, har vid den tid,
då ifrågavarande brist uppstått, särskilt på grund av flottans mobilisering
eu så stor arbetsbörda påvilat Svinhufvud i hans egenskap av chef för
l:a beväringskompaniet vid nämnda station, att det icke varit honom
möjligt att, utan åsidosättande av andra göromål, själv ombesörja den
ekonomiska förvaltningen vid kompaniet. Med hänsyn till i målet förekomna
omständigheter lärer det ock få anses otvivelaktigt — om
ock juridiskt bindande bevis därför på grund av föreliggande förhållan
-
Kinu/1. Maj: t# Xiid. Proposition AV V//y. 7
den ej kunnat åvägabringas — att bristen förorsakats genom åtgörande
av den hos kaptenen Svinhufvud kommenderade avlöningsunderofliceren,
till vilken de medel, i vilka blåst uppkommit, av Svinhufvud överlämnats,
och som-, ställd inför nödvändigheten att avgiva redovisning, själv berövat
sig livet, .lag anser därför riksdagens medgivande böra inhämtas
för efterskänkande av ifrågavarande belopp jämte ränta.
I detta sammanhang vill jag nämna, att av stationsbefälhavaren
vid flottans station i Karlskrona i skrivelse den 14 september 191G gjorts
framställning därom, att till reglementet för marinen, del I, § 218 f)
skulle fogas ett tillägg av innehåll, att å kompani tjänstgörande underbefäl,
som fått av kompanichefen utkvittera penningmedel för avlönande
av manskapet, skulle vara ensam ansvarig för dessa medel. Denna framställning,
vilken äger samband med frågan om inrättande råd vardera av
flottans stationer av ett ekonomikontor för handläggning av kompaniernas
ekonomiska angelägenheter, har ännu icke varit föremål för Kungl.
Maj:ts prövning.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att kaptenen Svinhufvud må befrias från den honom, jämlikt kammarrättens
förenämnda utslag den 9 augusti 1916, åliggande skyldighet
att till statsverket utgiva 1,714 kronor 5 öre jämte ränta; samt
att ifrågavarande belopp må ur räkenskaperna avföras.
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid detta
protokoll fogad bilaga utvisar.
Ur protokollet:
Eric Enad-Helmer.