Kungl. Majds nåd. proposition nr 213.

1

Nr 213.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen med förslag till lag
med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m.; given Stockholms slott den 2 april 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 189 käft. (Kr 213.)

1

2

Knngl. Maj:ta nåd. proposition nr 213.

Förslag

till

Lag

med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstcgring in. m.

Lagens tillämplighetsområde.

1 §•

1. Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa
bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 25 maj 1917 är
gällande vid denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån
kunna medgiva undantag, såframt den myndighet, som utövar kommunens,
köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, därom gör framställning,
för vilken avgivits minst två tredjedelar av de i beslutet deltagandes
röster.

2. Konungen äger ock förordna, att lagen skall tillämpas i annan
kommun eller köping eller annat municipalsamhälle, än som i 1 mom.
sägs, försåvitt där i större utsträckning förekommer uthyrning av omöblerade
lägenheter för bostads-, affärs- eller annat ändamål. Sådant
förordnande varder ej meddelat, innan den myndighet, som utövar kommunens,
köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, yttrat sig i
frågan.

Om hyresnämnd.

2 §.

1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en
hyresnämnd. Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

3

municipalsamhällets beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området
skola inrättas flera hyresnämnder, envar för viss del av området.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För
ordföranden såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst
till motsvarande antal.

3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd
i stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande
för viss tid, Konungens befallningshavande obetaget att när
som helst återkalla förordnandet. Samma person må förordnas till ordförande
eller suppleant för ordförande i flera hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt,
att tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter
och suppleanter skola två ledamöter och suppleanter för dem äga
eller förvalta till uthyrning avsedd fastighet. Övriga två ledamöter och
suppleanter för dem, vilka ej må äga eller förvalta fastighet, som nyss
sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad och åtminstone den
ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre bemedlades
bostadsförhållanden. T övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så
ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad
i enahanda avseenden är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att
närvara vid hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall
meddelas dem i god tid förut, samt att deltaga i överläggningarna men
ej i besluten. De hava att tillhandagå hyresnämnd med det tjänstebiträde,
som av nämnden påkallas.

3 §•

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7,
8 och 11 §§ sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och
ledamöter i tillämpliga delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd må ej fatta beslut med mindre den är fulltalig.
Som beslut gäller den mening, som efter jämkning, där sådan erfordras
och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av de röstande. Finnes
ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än någon annan,
eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad omröstning
mellan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,
gäller ordförandens.

4

Kung], Maj:ts nåd. proposition nr 213.

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre
parterna beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande
uppenbarligen är obehövligt.

4. Finner nämnden, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende
eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i
avsevärd mån felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt
ärendet i ett väsentligt ändrat läge, äge nämnden att förordna om den
rättelse, som därav må föranledas.

5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande
nämndens beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så
snart ske kan och senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning
skett, skall protokollet vara tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskningen
genast, skall besked om nämndens beslut omedelbart lämnas part,
som sådant begär.

4 §‘

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor,
om vilka i 6, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares
önskan upptagas i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare
mån, än som för avfattande av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt.
Ej heller må de i annan mån av nämndens ordförande, ledamöter
eller tjänstemän yppas.

5 §•

Frågor om tjänstebefattningar hos hyresnämnd, om gottgörelse till
nämnden och dess tjänstemän samt om anvisande av övriga för nämndens
verksamhet erforderliga medel avgöras av den myndighet, som utövar
kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt. I enahanda
ordning må instruktion för hyresnämnd antagas.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

6 §.

1. Fordras för omöblerad lägenhet, vartill i denna lag räknas
jämväl omöblerat rum, som är uthyrt eller avsett att uthyras av husägaren
eller annan, högre hyra, än den, som enligt senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan angivna
inskränkning på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd,

Kung!. Majds nåd. proposition nr 213. 5

hyresgäst eller hyressökande, eller där nämnden eljest finner anledning
därtill, pröva, huruvida det fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre
lägenhetens beskaffenhet än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandena
i övrigt är att anse såsom oskäligt samt att i sådant fall
fastställa den lägre hyra, varje gång för högst ett år, som nämnden
finner skälig. Lag samma vare, där hyresavtal träffas om omöblerad
lägenhet, innefattande höjning av hyran utöver senast gällande hyresbelopp,
så ock där sådant avtal träffats efter det lagen den 25 maj 1917
med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring in. m. blivit gällande
för det område, där fastigheten ligger. Skall hyresvärd enligt hyresavtalet
besörja lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten
till densamma, åligger det nämnden att särskilt bestämma ersättningen
för envar sådan förmån att utgå med visst belopp eller efter grund, som
nämnden finner skälig.

2. Överstiger hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den
1 oktober 1915, den före sagda dag senast gällande hyran med högst 15
procent, må sådan hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden,
med mindre nämnden med hänsyn till lägenhetens uppenbart
mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl tala därför. Finner
nämnden med hänsyn till särskilda förhållanden inom dess verksamhetsområde,
att angivna gräns bör fastställas till annan procentsats än 15
procent, äge nämnden därom förordna.

3. Hyresnämnds prövning må ej heller avse hyresbelopp, som till
betalning förfallit före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts
hos nämnden, eller, där nämnden eljest företager reglering, före den dag,
då hyresvärden erhållit meddelande, att fråga väckts om företagande av
reglering.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det
är, som av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, gälle
avtal, däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för
nämnda tid överenskommits för det fastställda beloppet.

7 §•

Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare
sig uppvärmning av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten,
träffats för längre tid än ett år, och har efter dess ingående sådan
stegring av bränslekostnaderna inträtt, att överenskommen hyra, till den
del denna får anses hava vid avtalets träffande avsett ersättning för an -

6

Kungl. May.ts nåd. j?ropositio>i nr 213.

givna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig gottgörelse därför, äger
hyresnämnden, varje gång för högst ett år av den återstående avtalstiden,
fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma hyresvärden, börande
därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt för beredning
av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom åtta
dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å
den fardag, som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För
hyresnämnds prövning enligt denna paragraf gälle i tillämpliga delar
bestämmelserna i 6 § 3 mom.

8 §•

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad
lägenhet vare utan verkan, med mindre hyresgästen avgivit skriftlig,
uttrycklig försäkran, att han är villig att låta avtalet upphöra, eller
hyresnämnden lämnat sitt samtycke till densamma eller fall föreligger,
som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning. Har
hyresnämnd för viss tid av högst ett år lämnat hyresgäst medgivande
att överlåta lägenheten till annan, skall detta medgivande äga samma
verkan, som om det lämnats av hyresvärden.

2. Har ifråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal,
avsett att utan uppsägning upphöra å viss dag, \«nre dock så ansett,
som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens
slut, så framt uppsägning icke skett, skall förlängas för ytterligare lika
lång tid, dock varje gång för högst ett år. För ty fall gälle i fråga om
uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall finnes stadgat i 3 kap.
4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast
egendom.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, om ej särskilda
skäl annat föranleda, av hyresnämnd lämnas, endast där hyresvärd ingivit
framställning därom minst 20 dagar före den dag, då uppsägning
sist kan ske. Har nämnden icke senast å nämnda dag fattat beslut i
ärendet, skall samtycke till uppsägningen anses förvägrat. Dock må
framställning om samtycke till sådan uppsägning, som avses i 133 § utsökningslagen,
kunna senast den dag, då uppsägning sist kan ske, ingivas
till hyresnämnden, vilken det åligger att snarast besluta i ärendet.

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal,
då fråga är om lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1
oktober 1915, där hyresvärden med uppsägningen allenast avsett att er -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

7

hålla eu hyresfolk öfning av högst 15 procent eller annan av nämnden
jämlikt 6 § andra momentet fastställd procentsats utöver den för tiden före
angivna dag senast betingade hyran, med mindre nämnden med hänsyn
till lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga
•skäl tala därför. Ej heller må samtycke vägras till sådan uppsägning
av hyresavtal, som avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet
betingade villkor finnas till skada för ny ägare i avsevärd mån avvika
från i hyreskontrakt inom orten gängse bestämmelser.

5. 1 varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen
grundas allenast därpå, att nämnden funnit hyresvärdens anspråk på
högre hyra eller eljest förbättrade hyresvillkor höra upptagas till prövning,
skall vid samtycket fästas det villkor, att innehavaren av lägenh.
eten beredes tillfälle att, inom viss, av hyresnämnden förelagd kortare
tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning med den ändring
av hyresvillkoren, som av nämnden fastställts eller må kunna komma
att fastställas.

6. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,
må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre
tid än varje gång högst ett år.

7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet
skall erläggas i förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet
härutinnan icke till uppsägning, så länge hyresgästen sist å
andra söckendagen av varje månad till fullo erlägger den på samma månad
belöpande hyran.

8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre
de av hyresvärden för uppsägningen anförda skäl än även, i vilken mån
uppsägningen medför svårighet för hyresgästen att erhålla lämplig lägenhet
å tid, därtill hyresavtalet uppsagts.

9 § "

1. Vad i 6 och 8 §§ stadgats skall ej gälla beträffande lägenhet,
som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk.

2. Ej heller skall vad i 6 och 8 §§ stadgats gälla sådan lägenhet,
som upplåtits till annat ändamål än bostad, och för vilken hyran
vid denna lags ikraftträdande utgår med minst 2,000 kronor för år.

8

Kiingl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.

10 §.

1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, likasom envar hyresgäst
eller hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig
att personligen eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna
ske, genom befullmäktigat, i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden.
Sådan kallelse, i vilken må utsättas vite för uteblivande från och
med två till och med etthundra kronor, skall delgivas i god tid förut
och senast dagen före den, då inställelse skall ske.

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda
eller avsedda att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden
eller hyresgästen hållas tillgängliga för nämnden.

3. Ägare och förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds
verksamhetsområde vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den ordning
nämnden angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter
för de inom fastigheten inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter
angående fastigheten eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden
må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

11 §•

1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete,
som påkallar lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till
avsevärd höjning av hyran eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter
eller att inreda bostadslägenhet eller del därav till annat ändamål, allt
såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet prövas vara med hänsyn
till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

2. Lägenhet, som, då denna lag vinner tillämpning inom området,
användes till bostad, må ej utan hyresnämnds medgivande tagas i bruk
för annat ändamål; ej heller må utan nämndens medgivande lägenhet
uthyras möblerad, vilken icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant skick.

3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av
hyresvärden för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inver -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

9

kan på hyresförhållandena i allmänhet i orten samt till svårigheterna för
vederbörande hyresgäster att erhålla andra lämpliga bostäder.

4. Den, som inom område, där denna lag är gällande, till bostad
förhyr omöblerad lägenhet, må icke inom området utan hyresnämndens
samtycke vare sig själv eller genom till hans hushåll hörande person för
samma tid förhyra annan omöblerad bostadslägenhet eller del därav.
Har sådan förhyrning utan nämndens samtycke skett, sedan denna lag
blivit gällande för det område, där lägenheten är belägen, äger nämnden
förklara sådant hyresavtal ogiltigt. Hyresgäst, vilkens hyresavtal sålunda
häves, vare skadeståndsskyldig gentemot hyresvärden, där denne ej ägt
eller bort äga kännedom om hyresgästens obehörighet enligt denna paragraf
att förhyra lägenheten.

5. Över hyresnämnds beslut i fråga, varom i denna paragraf, 1 och
2 mom. förmäles, må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom
trettio dagar efter erhållen del av beslutet. I Konungens befallningshavandes
beslut må ändring sökas hos Konungen genom besvär, vilka
skola vara inkomna till civildepartementat inom den tid, som för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.
•

6. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna
paragraf förmäles; och gälle därom enahanda bestämmelser, som för det
i 191 § utsökningslagen avsedda fall äro stadgade.

Om skyldighet att anmäla hyresledighet och hyresavtal.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden
anmäla ej mindre hyresledighets inträde och upphörande med angivande
av senast betingad hyra samt i förra fallet hyresanspråk för förnyad uthyrning
och i senare fallet den vid uthyrningen betingade hyran, än ock
varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om fortsatt hyresupplåtelse
mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande och den
höjda hyrans belopp. Om tiden och sättet för sådan anmälan förordnas
av nämnden.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 189 höft. {Nr 213.) 2

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Om bostadsförmedling.

13 §.

1. Inom stad, där denna lag äger tillämning, skall med ledning
av de i 12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan
kommunal myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade
.lägenheter, som omfatta högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt
eller delvis äro avsedda till bostad. Vid sådan kommunal bostadsförmedling
skall särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer lämpliga
bostäder.

2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.

^[Ansvarsbestämmelser.

14 §.

1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet
fastställt visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan
för uthyrning av lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar
eller vad det är, till högre värde, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor.

2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad
lägenhet såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst
eller hyressökande förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från
rätten att få hyresbeloppet prövat enligt denna lag eller ock vara villig
att utan hyresnämnds prövning av uppsägning låta avtalet upphöra.

3. Har Konungens befallningshavande för område, där denna lag
äger tillämpning, fastställt taxa för hyresförmedling, straffes den, som
erbjuder sig att mot vederlag till högre värde, än taxan föranleder, förmedla
uthyrning av eller överlåta hyresrätt till omöblerad lägenhet, eller
som för sådan förmedling eller överlåtelse fordrar eller mottager vederlag
till högre värde, likaledes med böter från och med femtio till och med
ettusen kronor.

15 §.

1. Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes
med böter från och med etthundra till och med tiotusen kronor.

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 213.

11

2. Bryter någon mot vad i 11 § 4 inom. är stadgat, straffes med
böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

16 §.

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter
från och med fem till och med femhundra kronor.

17 §.

1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd,
utan laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden
förelagt, eller till böter från och med fem till och med femhundra
kronor.

2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter
mot vad i 10 § 2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i
föreskriven tid och ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot
bättre vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med
femtio till och med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej
må tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med
strängare straff.

18 §.

Förseelser, som avses i 14—17 §§, skola åtalas av allmän åklagare,
de i 17 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke
finnes, vid allmän domstol och de övriga vid allmän domstol.

19 §.

1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunen,
köpingen eller municipalsamhället.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall
förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

20 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
lag, rörande hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

12

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 213.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och
upphör därmed lagen med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. den 25 maj 1917 att gälla. Dock skall beträffande förseelse, som
begåtts under tiden för sistnämnda lags giltighet och varå påföljd är i
densamma bestämd, vad därutinnan är i sagda lag stadgat fortfarande
gälla; och skola bestämmelserna i 7 § av nämnda lag fortfarande äga
giltighet, såvitt angår hyresbelopp, som icke prövats av nämnden och
som belöper på tid före den 1 oktober 1918. Därjämte skola av hyresnämnd
enligt lagen den 25 maj 1917 meddelade beslut fortfarande äga
giltighet; och skola ordförande och ledamöter i hyresnämnder jämte
suppleanter för dem, vilka utsetts på grund av samma lags bestämmelser,
anses såsom behörigen utsedda enligt denna lag.

Lagen gäller till och med den 31 december 1919, men skall vad
däri stadgas angående förseelse, som omförmäles i 14 § 1 mom., fortfarande
äga giltighet. Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt
6 eller 7 § fastställt hyra för viss tid eller enligt 8 § första momentet
sista punkten för viss tid lämnat hyresgäst medgivande att överlåta
lägenhet till annan, skall äga giltighet till utgången av sålunda bestämd
tid, dock högst till den 1 oktober 1920. Beträffande annan än i 14 §
1 mom. omförmäld, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
varå påföljd i lagen är bestämd, skall vad därutinnan i lagen är stadgat
fortfarande gälla.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

13

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Kungl. Maj:t i statsrådet å Stockholms slott tisdagen den
12 mars 1918.

Närvarande:

Hans Excellens herr statsministern Eden,

Hans Excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Eydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren en till honom
ställd, den 15 februari dagtecknad skrivelse från socialstyrelsen och de
sakkunniga, vilka, jämlikt nådigt bemyndigande den 19 januari 1912,
av chefen för civildepartementet tillkallats för att verkställa utredning
och avgiva förslag med avseende å de mindre bemedlades bostadsförhållanden
(bostadskommissionen), med vilken skrivelse överlämnats förslag
till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

Den anmälda skrivelsen jämte därtill fogade lagförslag skulle såsom
bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet.

Efter att hava redogjort för skrivelsens och lagförslagets innehåll
anförde föredragande departementschefen:

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

»Såsom av socialstyrelsens och bostadskommissionens skrivelse framgår,
har det till skrivelsen fogade lagförslaget kunnat grundas på ett
stort antal av mig infordrade yttranden från Kungl. Maj:ts befallningshavande
i samtliga län och från ett flertal magistrater, hyresnämnder,
byggnadsnämnder m. fl. samt från stadsfullmäktige i ett stort antal städer
ävensom på särskilda yttranden av ordförandena i flertalet av rikets
hyresnämnder. Därjämte har ett antal sammanslutningar av fastighetsägare
genom särskilda skrivelser givit uttryck åt sina önskemål i förevarande
lagstiftningsfråga. • Socialstyrelsen och bostadskommissionen ha
vid utarbetandet av sitt lagförslag, vilket tillkommit efter gemensam överläggning
inom justitiedepartementet, kunnat på grundval av dessa yttranden
tillgodogöra sig den inom skilda myndigheter, nämnder och korporationer
vunna erfarenheten angående tillämpningen av nu gällande
lag med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring.

Sist nämnda lag upphör att gälla den 1 oktober 1918. Med hänsyn
därtill, att de förhållanden, som givit anledning till denna lag, alltjämt
med oförminskad styrka göra sig gällande, torde något tvivel icke
kunna.råda, att de däri intagna reglerna i huvudsak böra förlänas fortsatt
giltighet. Å andra sidan är lagens karaktär av kristidslag så uppenbar,
att ett fastställande utan tidsbegränsning av dess bestämmelser icke
kan ifrågakomma. I likhet med socialstyrelsen och bostadskommissionen
och på av dem anförda grunder anser jag, att slutpunkten för här ifrågavarande
lags giltighet för närvarande bör sättas till den 31 december
1919.

Det lagförslag, som jag nu har för avsikt att för Eders Kungl.
Maj:t anmäla, utgör en inom justitiedepartementet verkställd omarbetning
av det av socialstyrelsen och bostadskommissionen upprättade lagförslaget
och företer vissa icke oväsentliga olikheter mot den nu gällande lagen.
Då de föreslagna ändringarna avse att på grundvalen av vunnen erfarenhet
bota brister i den gamla lagen, anser jag mig böra föreslå att,
med upphävande av den äldre lagen, den nya måtte förklaras träda i
kraft dagen efter den, då lagen från trycket utkommer i Svensk författningssamling.

Jag anhåller nu att till en början få i korthet redogöra för de
spörsmål av mera principiell natur, som anknyta sig till förevarande lagstiftningsfråga,
samt att därefter få övergå till en kortfattad redogörelse
för detalj bestämmelserna i den föreslagna lagen i de delar, de innefatta
ändringar av nu gällande lag. I båda dessa hänseenden torde jag kunna
uttala mig särskilt kortfattat beträffande de ändringsförslag, vilka motiverats
redan av socialstyrelsen och bostadskommissionen.

Kungl. Majita nåd. proposition nr 213. 15

Lagen kan icke avse att förhindra varje hyresstegring. Under eu Lagen avser
tid sådan som den närvarande, då prisnivån är utsatt för en allmän och
våldsam stegring, är det icke rimligt att med konstlade medel söka hålla
hyrorna nere i alldeles samma läge som före krisen. Även under normala
tider är hyresnivån underkastad en fortgående stegring. Ett försök
att nu alldeles förhindra varje stegring av hyrorna skulle utöva en farlig
inverkan på bostadsproduktionen och försvåra övergången till normala
förhållanden. Det enda i längden verkande medlet att åstadkomma eu
sund reglering av hyresmarknaden är att söka i eu planmässig och energiskt
genomförd organisation av bostadsproduktionen. Förevarande lagkan
endast åsyfta att förhindra oskälig hyresstegring. Detta angives
redan av den nu gällande lagens rubrik och har i det föreliggande
lagförslaget ytterligare understrukits genom eu enligt socialstyrelsens
och bostadskommissionens förslag verkställd omarbetning av 6 § första
momentet.

Lagens syfte är i första hand att utgöra ett skydd för mindre be-Lagens tillmedlade
hyresgäster. Det torde emellertid icke vara tillrådligt att in- lam0^l^9''
skränka lagens tillämplighetsområde till sådana lägenheter, som brukas
av mindre bemedlade. Man skulle nämligen därigenom riskera en minskning
i produktionen av smålägenheter till förmån för dyrbarare lägenheter
och sålunda direkt motverka lagens huvudsakliga syfte. Enligt min
mening bör därför även den nya lagen gälla oberoende av hyresgästens
ekonomiska ställning. Likaså synes det mig vara olämpligt att, såsom
möjligen kunde ifrågasättas, undantaga utländingar från behörigheten att
åberopa sig på lagens stadganden. Hyresnämnderna lära nämligen icke
underlåta att taga den hänsyn till hyresgästs nationalitet, som i det särskilda
fallet kan vara skälig. Däremot har jag, om än efter tvekan, ansett
mig höra föreslå att från lagens bestämmelser angående hyresreglering och
uppsägning undantaga sådana lägenheter, som upplåtits till annat ändamål
än bostad och för vilka hyran vid den föreslagna lagens ikraftträdande
utgår med minst 2,000 kronor för år, och att sålunda överlämna prisbestämningen
och tillgången till dylika lägenheter åt den fria konkurrensen.

Jag har härvid särskilt fäst avseende vid de av ett flertal hyresnämnder
med styrka framhållna praktiska svårigheterna att för lägenheter av
antydd art tvångsvis utföra en prisbestämning.

Det vore givetvis synnerligen tillfredsställande, om jämväl möblerade
lägenheter kunde läggas under lagens reglering. Emellertid torde,
såsom ett flertal hyresnämnder framhållit, en sådan lagändring föranleda
en alltför stark ökning av nämndernas arbetsbörda, varjämte stora prak -

16

Tvångsreglering

till hyresvärdens

förmån.

Exekutiv

auktion.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 213.

tiska svårigheter skulle uppkomma i alla de fall, där hyresavtalet vore
förenat med avtal om vissa naturaförmåner, såsom städning och kosthåll.
Svårigheterna att på detta område ernå en effektiv reglering torde i
själva verket vara nära nog oöverstigliga. Därtill kommer, att en reglering
av möblerade lägenheter givetvis icke är påkallad av lika starka
sociala skäl som regleringen av omöblerade lägenheter. Mot undandragande
av förut omöblerad lägenhet från lagens giltighet genom att uthyra lägenheten
såsom möblerad torde stadgandet i 11 § andra momentet utgöra så
Pass betryggande garanti, som med lagstiftningens hjälp kan åstadkommas.

Sådana hyreskontrakt, som före kristiden till då gällande hyra
slutits på längre tid, kunna givetvis innebära en stor fördel för hyresgästen.
Med avseende å sådana kontrakt har från representanter för
fastighetsägareintresset framhållits, att när lagen till hyresvärdens nackdel
medgiver nedsättning av allt för höga hyror, så borde den också till
hyresvärdens fördel tillåta höjning av alltför låga hyror. Emellertid
torde detta yrkande äga bärkraft endast med avseende å sådana fall, då
hyresavtalet jämväl omfattar lägenhetens uppvärmning eller tillhandahållande
av varmvatten. Jag har också endast beträffande den del av avtalad
hyra, som kan anses hava avsetts att utgöra ersättning för sådana förmåner,
ansett mig böra föreslå en tvångsreglering till hyresvärdens förmån.
Bestämmelserna härom återfinnas i förslagets 7 §.

Av hänsyn till fastighetskrediten har nu gällande lag icke genomfört
någon ändring i den allmänna regel, enligt vilken den, som å exekutiv
auktion inropat fastighet utan förbehåll om hyresrätts bestånd, äger
en ovillkorlig befogenhet att uppsäga hyresgäst till avflyttning. Emellertid
har, enligt vad som upplysts, den härigenom öppnade möjligheten
att kringgå hyresstegringslagens bestämmelser icke blivit obegagnad, utan
synes det tvärtom finnas anledning att befara, att i framtiden exekutiva
auktioner skulle kunna komma att i större utsträckning anordnas uteslutande
i syfte att frigöra hus från däri upplåtna hyresrättigheter. Ej
minst kan denna möjlighet befaras komma till användning från vissa
bostadsföreningars sida, nämligen de som lära ha kommit till stånd
väsentligen i syfte att söka kringgå här ifrågavarande lag.

Det är uppenbart, att fastighetskreditens berättigade intressen icke
få åsidosättas. Men de tredje män, vilkas rätt det här gäller, äga icke
något berättigat anspråk på att det hus, vari de äga betalningsrätt, skall
intaga ett högre prisläge än likartade hus i allmänhet. De kunna rätteligen
blott påyrka, att husets värde icke skall genom ägarens åtgöranden på

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

17

ett för dem bindande sätt genom särskilt ofördelaktiga hyreskontrakt
sänkas under den allmänna prisnivån. Vill man med iakttagande av
fastighetskreditens intressen förhindra missbruk av vederbörande inropares
rätt att uppsäga hyresavtal, så synes man böra underkasta även uppsägning
från hans sida hyresnämnds prövning men samtidigt föreskriva, att
nämnden icke må vägra samtycke till uppsägningen, därest de i hyresavtalet
betingade villkor befinnas till nye ägarens skada i* avsevärd mån
avvika från i hyreskontrakt inom orten gängse bestämmelser vare sig i avseende
å den betingade hyrans belopp eller i avseende å andra hyresvillkor.
Ett stadgande av sistnämnda innebörd har intagits i 8 § fjärde
momentet sista punkten, varjämte i första och tredje momenten av samma
paragraf ändringar vidtagits med hänsyn till samma fråga.

Nyss antydda utväg att kringgå lagens föreskrifter är icke den
enda, som blivit försökt. I den följande detalj motiveringen får jag
tvärtom anledning att redogöra för åtskilliga stadganden i lagförslaget,
som avse att stävja förekomna missbruk. Redan i förevarande sammanhang
torde jag emellertid böra beröra en grupp av dylika bestämmelser,
vilka äga en särskilt stor betydelse, nämligen dem som avse att förhindra
jobberi med lägenheter. Enligt vad som upplysts har det inom
vissa orter i betydande utsträckning förekommit, att innehavare av lägenheter
för överlåtande av sin hyresrätt betinga sig avsevärd gottgörelse i
form av provisioner eller dylikt, varjämte även ett antal förmedlare av
hyresöverlåtelser uppträtt, vilka för sina tjänster betingat sig oskälig ersättning.
Det kunde visserligen förefalla, som om hyresvärdens befogenhet
enligt allmän lag att vägra sitt samtycke till överlåtelse av hyresrätt
borde kunna förhindra dylika affärer. Av allt att döma är emellertid
ett ingripande från lagstiftningens sida i hög grad av behovet påkallat,
därest icke de med hyresstegringslagen förenade fördelarna för de hyressökande
skola bliva ett sken. Dessutom lär det ingalunda vara så alldeles
sällsynt, att en hyresvärd själv i samförstånd med en mellanhand
tillförsäkrar sig en del av den ersättning, som av mellanhanden i en
eller annan form av provision betingas för överlåtelse eller förmedling
av hyresavtal.

För att förhindra de på dessa vägar förefintliga möjligheterna att
kringgå lagen har till en början en omarbetning skett av 14 § första momentet,
varigenom straff komme att åläggas hyresvärd, som med kännedom
därom, att hyresnämnd för lägenhet fastställt visst hyresbelopp, ändock,
vare sig av hyresgäst, hyressökande eller annan, fordrar eller mottager
vederlag av vad slag det vara må till högre värde än den fastställda

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 189 käft. (AV 213.) 3''

Jobberi i
lägenheter.

18

Knngl. Maj-.ts nåd. proposition nr 213.

hyran. Avvikelsen från nu gällande lag består däri, att med hyra jämställts
sådant vederlag, som hyresvärd mottager av annan än hyresgäst
eller hyressökande; härvid avses i första rummet mellanhand. Dessutom
upptager förslaget i 14 § tredje momentet en föreskrift, som, på samma
gång den lämnar den lojala förmedlingsverksamheten tillfälle till ett kraftigt
stöd, bereder möjlighet att inom orter, där förhållandena därtill föranleda,
stävja den illojala förmedlingsverksamheten. Förslaget möjliggör för hyresnämnderna
att, därest de inom sitt område iakttagit missförhållanden i
förevarande hänseende, hos Kungl. Maj:t hemställa om fastställande av taxa
för hyresförmedling inom orten. Sedan sådan taxa av Kungl. Maj:t fastställts,
skulle straff drabba den, som direkt eller i form av överlåtelse utövar
eller söker utöva förmedling mot högre ersättning, än taxan föranleder.

Även stadgandet i 11 § fjärde momentet hör till detta sammanhang.
Det avser nämligen bland annat att reglera sådana fall, då lägenheter
förhyras av personer, vilka icke själva ämna bruka dem utan helt eller
delvis överlåta dem på annan, och vilka därför i vissa fall icke rätteligen
böra få stå i vägen för dem, som själva behöva lägenheten.

rä t°tilll''lä Det är unc^er nuvarande kristid givetvis ett önskemål, att lägen genhetera

^er> som är0 nödvändiga för avhjälpande av rådande bostadsbrist, men
som ägaren eller innehavaren av eu eller annan anledning låter stå obegagnade
eller som eljest äro överflödiga för hans behov av utrymme,
även mot hans vilja skola kunna komma till nytta för dem, som verkligen
behöva dem. Om emellertid Kungl. Majtts proposition till innevarande
års riksdag angående antagande av lag om förfogande över viss
egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden vinner
riksdagens bifall, kommer det genom den ändrade lydelsen av den blivande
förfoganderättslagens 5 § att bliva otvetydigt, att lägenheter med
stöd av sagda lag kunna bliva föremål för förfogande i allmänt intresse.
Något särskilt stadgande i den nu ifrågavarande lagen synes därför icke
vara erforderligt. Det står givetvis hyresnämnderna fritt att till Kungl.
Maj:t ingiva förslag angående förfogande över vissa lägenheter. Särskilt
synes det ligga nära till hands, att sådana framställningar göras, när
hyresvärd eller hyresgäst utan anledning låter lägenhet stå oanvänd
under längre tid eller när lägenhet trots stark bostadsbrist användes i
uppenbart lyxsyfte.

^‘avfflrcs Dn a^var^& olägenhet med den nuvarande lagen är onekligen, att

näntncts^be- hyresnämnds beslut, ehuru av ingripande betydelse för den enskilde,
slut. bortsett från de i 11 § omförmälda icke kunna överklagas. Ur principiell

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 213.

19

.synpunkt kan visserligen anföras, att samma regel i viss mån gäller
beträffande skiljedomar. Men olikheterna äro dock betydande. Parterna
ha själva överenskommit att hänskjuta tvisten till skiljenämnds prövning;
de ha tillika själva valt skiljemännen och kunna dessutom vid
domstol få skiljedomen upphävd, om den lider av något formellt fel.

Vid övervägande av de praktiska möjligheterna att realisera kravet
på en överinstans för prövning av hyresnämndens beslut torde man böra
utgå från den omständigheten, att hyresnämnderna icke kunna medhinna
att upprätta så fullständiga protokoll, att prövningsmyndigheten skulle
kunna träffa sitt avgörande väsentligen på grundval av dessa. Det åligger
för närvarande hyresnämnderna endast att taga sina beslut till protokollet,
och det förefaller icke möjligt att ålägga dem en mera fullständig
protokollsföring. De skulle då av allt att döma inom vissa orter
tvingas att anställa en talrik och dyrbar kanslipersonal, oaktat alla skäl
tala för att bibehålla nämnderna vid så enkla former som möjligt.

Om sålunda hyresnämndens protokoll icke kunna lämna den ifrågasatta
prövningsmyndigheten nödigt material för ärendenas avgörande, så
följer därav, att varje ärende måste inför denna prövningsmyndighet till
nyes fullständigt genomgås. Då det torde vara lämpligast, att även inför
prövningsmyndigheten förfarandet är muntligt, och då nämnda myndighet
måste äga en god kännedom om rådande lokala förhållanden, synes
frågan icke kunna lösas genom anordnandet av en central hyresprövningsnämnd.
Att åter inom de särskilda orterna anordna lokala prövningsnämnder
skulle sannolikt på många håll endast medföra en sänkning
av de gamla hyresnämndernas kvalitet och av förtroendet till desamma.

Tilläggas må, att prövningen näppeligen lärer kunna uppdragas
åt någon myndighet. Det har ifrågasatts att beträffande alla hyresnämnds
beslut införa samma instansordning, som redan föreskrivits med avseende
ä beslut enligt den nu gällande lagens 11 § och att sålunda bereda tillfälle
till överklagande av varje hyresnämnds beslut hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande och därefter genom besvär hos Konungen. Genom
att från klagorätten undantaga beslut, varom enhällighet rått inom hyresnämnden,
skulle man måhända i någon mån kunna minska de betänkligheter,
som häfta vid ett så pass starkt utökande av Kungl. Maj:ts
befallningshavandes arbetsområde; dock skulle, vad Stockholms stad beträffar,
överståthållarämbetets arbetsbörda även med en sådan anordning
säkerligen bliva väsentligen ökad. Framför allt torde emellertid sakkunskapen
i avseende å hyresförhållandena inom orten icke alltid kunna beräknas
vara större hos någon myndighet än hos hyresnämnderna, vilkas
verksamhet helt och hållet är ägnad åt dessa förhållandens reglering.

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

På dessa och på de av socialstyrelsen och bostadskommissionen i
deras berörda skrivelse i övrigt anförda skäl finner jag så stora praktiska
svårigheter möta gentemot införandet av en allmän instansordning för
överklagande av hyresnämnds beslut, att jag icke anser mig kunna föreslå
någon ändring i detta hänseende utan nödgas inskränka mig till att
hänvisa därtill, att hyresnämnd, när dess beslut av en eller annan anledning
blivit i avsevärd mån felaktigt, jämlikt 3 § fjärde momentet
äger att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.

Jag torde nu få övergå till en kortfattad redogörelse för i lagförslaget
upptagna detaljändringar.

Såsom tillämplighetsområde för den föreslagna lagen synes i första
rummet böra ifrågakomma de orter, inom vilka den äldre lagen vid tiden
för den nya lagens ikraftträdande äger tillämpning. Detta fastställes också
i 1 § första momentet första punkten såsom huvudregel. Det har emellertid
å ena sidan visat sig, att inom vissa samhällen, där den nuvarande
lagen ägt giltighet, densamma icke haft något behov att fylla. Förslaget
bär därför i 1 § första momentet andra punkten upptagit en bestämmelse,
varigenom Konungen, på framställning av den myndighet, som
utövar kommuns, köpings eller municipalsamhälles beslutanderätt, skall
äga att förordna, att lagen icke vidare skall äga tillämpning inom vederbörande
samhälle. Å andra sidan är det givetvis icke uteslutet, att ett
behov av lagens tillämplighet kan komma att göra sig gällande inom område,
där den nuvarande lagen icke äger gällande kraft. Andra momentet
i förslagets 1 §, vilket ansluter sig till den nuvarande lagens 1 § andra
stycket, innehåller därför den bestämmelsen, att Konungen efter yttrande
av den myndighet, som utövar vederbörande kommuns, köpings eller municipalsamhälles
beslutanderätt, skall äga förordna, att lagen skall tillämpas
jämväl inom område, där den förut saknat giltighet.

2 § överensstämmer med motsvarande paragraf i den nu gällande
lagen, blott att möjlighet beretts att utse mera än en suppleant för hyresnämnds
ordförande och att för ledamöterna välja icke blott, såsom enligt
den nu gällande lagen, en suppleant för varje ledamot, utan minst 4
suppleanter för nämndens 4 ledamöter. Skiljaktigheten från den nuvarande
paragrafen består sålunda dels däri, att suppleanter skola kunna
utses till större antal än för närvarande är fallet, dels däri, att, vad suppleanterna
för ledamöterna beträffar, envar av dessa icke skall vara inskränkt
till att kunna fungera endast för viss ledamot utan skall kunna
ersätta var och en av de ledamöter, vilkas särskilda kvalifikationer

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 213.

21

såsom hyresvärds- eller hyresgästrepresentant han uppfyller. Genom
den sålunda föreslagna ändringen avses, att nämnden lättare skall kunna
bliva beslutför. En olägenhet vore det visserligen, om den föreslagna
ändringen skulle föranleda, att suppleanter utsåges i allt för stort antal.
Härigenom skulle nämndernas sakkunskap kunna minskas. Man torde
emellertid kunna utgå ifrån, att några missförhållanden härutinnan icke
kunna befaras.

Den sålunda föreslagna ändringen återfinnes i andra momentet av
förslagets 2 §, men har även föranlett några mindre jämkningar i tredje
och fjärde momentet av samma paragraf.

Första momentet av 3 § överensstämmer med första stycket av 2 §
i den nuvarande lagen med det undantag att allmän lags stadgande om
domarjäv ansetts böra gälla även vid handläggning av ärenden enligt
7 § i dess föreslagna, helt nya lydelse.

Andra momentet av 3 § överensstämmer helt och hållet med den
nuvarande lagens 3 § andra stycket.

Tredje momentet av 3 § är nytt och åsyftar att hos hyresnämnderna
inskärpa den grundläggande processuella regeln, att parterna å ömse
sidor böra höras. Förslaget avser dock icke att tvinga in samtliga intressenter
till hyresnämnden vid handläggningen av dem berörande
ärende; det är vederbörandes ensak, om han vill bevaka sina intressen
inför nämnden eller ej. Däremot är det av vikt, att nämnden berett varje
part tillfälle att yttra sig inför nämnden. Yad stadgandet ålägger nämnden,
är sålunda endast att underrätta varje intressent om tiden för det
sammanträde, då hans sak skall företagas. Denna regel torde väl även
utan uttrycklig bestämmelse ha av de allra flesta hyresnämnder iakttagits.
Men avvikelser lära icke helt ha saknats, vai’för en direkt bestämmelse
härom synes vara på sin plats. Å andra sidan äga vissa av de
ärenden, som äro föremål för hyresnämnds prövning, den karaktär, att
ett hörande av viss part vore uppenbarligen obehövligt. Det skulle i
sådana fall enbart leda till onödigt besvär både för hyresnämnden och
för den enskilde parten, om den sistnämnde erhölle meddelande om tiden
för nämndens sammanträde i sådan form, att han hade anledning att
inställa sig. Fn inskränkande bestämmelse för sådana fall har därför
upptagits i förslaget.

Däremot synes det icke vara nödvändigt att föreskriva någon särskild
form för underrättelsen till parterna. Nämndernas behov av enkla
och praktiska arbetsformer förbjuder detta. Underrättelse synes lämpligen
kunna sändas i vanligt, slutet brev. I vissa fall, såsom då hyres -

3 § 1 mom

3 § 2 mom
3 § 3 mom

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

3 § 4 mom.

reglering av ett helt hus skall företagas, kan det möjligen anses tillräckligt,
om inom huset i god tid anbringas i ögonen fallande anslag angående
tid och plats för hyresnämndens sammanträde ävensom angående
de ärenden, som därvid skola behandlas. Skulle det sedermera visa sig,
att någon part icke erhållit kännedom om sammanträdet, kan denna omständighet
jämlikt stadgandet i följande moment föranleda, att hyresnämnden
finner sig höra upptaga ärendet till förnyad prövning. Vid
sådana kallelser åter, som avses i 10 § och som skola hörsammas vid
vites- eller bötespåföljd, bör hyresnämnden givetvis begagna sig av stämningsmän
eller åtminstone av rekommenderade brev.

I fjärde momentet av 3 §, vilket motsvarar den nuvarande tredje
paragrafens tredje stycke, har den ändring vidtagits, att nämnden förklaras
skola äga att förordna om rättelse av ett sitt beslut icke blott,
såsom enligt nu gällande lag, när beslutet finnes vara i sig självt felaktigt,
utan även när omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i
väsentligt ändrat läge.

Beträffande förevarande moment ha tre av lagrådets ledamöter vid
granskningen av den av riksdagen jämlikt skrivelse till Kungl. Maj:t av
den 24 maj 1917 för dess del antagna lag med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring in. m. yttrat, att det av riksdagen till 3 § gjorda
tillägget, varigenom hyresnämnd berättigas att under vissa förutsättningar
förordna om rättelse uti beslut, som den meddelat, icke kunde undgå att
väcka vissa betänkligheter såtillvida, som detsamma icke förbundits med
någon bestämmelse, vilken verkan rättelsen skall få, därest, såsom lätt
kunde inträffa, det ursprungliga beslutet redan lagts till grund för avtal
eller annan rättshandling. Om t. ex. rättelsen skulle bestå däruti, att förut
bestämd hyra höjes, borde givetvis hyresgästen vara berättigad att frångå
avtalet. Han skulle nämligen eljest kunna bliva tvingad till hyresomkostnader,
som han aldrig frivilligt skulle iklätt sig av skäl, att desamma
icke stå i rimligt förhållande till hans ekonomiska ställning. Då det
emellertid vore att hoppas, att hyresnämnderna skulle komma att med
yttersta försiktighet begagna sig av den befogenhet, varom här är fråga,
funno lagrådets berörda ledamöter, med hänsyn jämväl till önskvärdheten
av att en lagstiftning i ämnet omedelbart kunde komma till stånd, angivna
brist hos förslaget icke böra utgöra hinder för dess upphöjande till lag.

Den numera vunna erfarenheten av lagens tillämpning torde icke
jäva den inom lagrådet sålunda uttalade förhoppningen, att hyresnämnderna
skulle komma att med yttersta försiktighet begagna sig av ifrågavarande
befogenhet. Något klagomål över olägenheter därav har nämligen,
såvitt de mig tillhandakomua yttrandena utvisa, icke förekommit.

Knngl. Maj:bi nåd. proposition nr 213.

23

Under sådana förhållanden synes det icke heller nu vara nödvändigt att
i lagen införa kompletterande bestämmelser i förevarande avseende.
Framhållas må emellertid, att nämnderna vid ett upptagande till ny
prövning av ett redan avgjort ärende höra med särskild noggrannhet
tillse, att parterna verkligen bliva underrättade om den nya handläggningen,
helst genom eu verklig kallelse, samt att nämnderna höra göra
sig noga underrättade om de rättshandlingar, som kunna ha grundats på
det föregående beslutet.

Med avseende å tiden för granskning av hyresnämnds protokoll har^ § 3 mom.
jag i förslagets 3§ femte moment, vilket i övrigt är likalydande med det
nuvarande fjärde stycket av 3 §, upptagit den av socialstyrelsen och
bostadskommissionen förordade bestämmelsen, att sådan granskning skall
äga rum så snart ske kan och sist inom tio dagar.

I 4 och 5 §§ föreslår jag icke någon annan ändring, än att i 4 § 4 och 5 §§.
hänvisas jämväl till 7 §.

I första momentet av 6 §, vilket har sin motsvarighet i den nu- 6 § i mom.
varande lagen 6 § första stycket, ha några formella ändringar vidtagits.

Dessutom har stadgandet omformulerats i syfte att, på grunder som jag
redan anfört, starkare framhäva lagens uppgift att ingripa reglerande
mot oskäliga hyresstegringar. I samband därmed har den uttryckliga
hänvisningen till »höjda räntor och ökade utgifter för fastighetens underhåll»
borttagits. Att hänsyn härtill fortfarande skall tagas framgår emellertid
av den kvarstående hänvisningen till »omkostnaderna för fastigheten».
Det synes i själva verket vara ett minimianspråk från hyresvärdens
sida, att han skall kunna höja hyrorna så mycket, som svarar mot
den på vederbörande lägenhet belöpande andelen av omkostnadsökningen
för fastigheten, förutsatt att icke ökningen måste tillskrivas en otillfredsställande
skötsel av fastigheten. För höjning utöver det mot kostnadsökningen
svarande beloppet åter bör lägenhetens beskaffenhet i främsta
rummet vara normerande. Slutligen har i sista punkten av ifrågavarande
moment ersättning för tillhandahållande av varmvatten förklarats skola
särskilt bestämmas, på samma sätt som redan i den nuvarande lagen
föreskrives angående ersättning för lägenheters uppvärmning.

Andra momentet av 6 § innehåller en ny föreskrift, nämligen den, 6 § 2 mom.
att sådan hyresförhöjning, som endast kunde medföra en höjning intill
högst 15 procent över den för tid före den 1 oktober 1915 sist gällande
hyran, icke skall kunna upptagas till prövning av hyresnämnden. För
min del finner jag betydelsen av detta av socialstyrelsen och bostads -

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

6 § 3 mom.

kommissionen föreslagna stadgande, liksom av den därtill svarande nya
bestämmelse, som föreslagits i 8 § fjärde momentet, väsentligen ligga
däri, att nämnderna befrias från att behandla sådana fall, där det
icke kan ifrågasättas, att oskälig hyresstegring skulle föreligga. Vid
bestämmandet av den procentsats, intill vilken hyresförhöj ningen skall
vara undandragen hyresnämnds prövning, har jag därför ansett mig
höra stanna vid en så låg procent, att en höjning av hyran intill
densamma icke annat än i undantagsfall skall kunna anses oskälig.
Däremot avser stadgandet icke att förhindra nämnderna att godkänna
hyresstegringar utöver 15 procent. Nämnderna ha fastmera härutinnan
fullt fria händer att avgöra, vad som med hänsyn till lägenhetens
beskaffenhet och omkostnaderna för fastigheten är att anse såsom skälig
hyra. För de undantagsfall, då en höjning med 15 procent med hänsyn
till lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet kan vara oskälig,
föreskrives såväl i här ifrågavarande moment som i 8 § fjärde momentet,
att hyresnämnden skall äga upptaga även en sådan mindre hyresförhöj
ning till prövning, när synnerliga skäl tala därför.

Det i 6 § tredje momentet föreslagna stadgandet är nytt och avser
att motsvara det från ett stort antal hyresnämnder och andra myndigheter
framförda önskemålet angående införande av en viss preklusionstid
för framställning angående hyresreglering. I avseende å anordnandet av
en dylik frist har bland annat föreslagits, att densamma skulle räknas
från dagen för hyresavtalets ingående. Häremot synes mig tala den
viktiga omständigheten, att hyresgästen icke förr än efter lägenhetens
tillträdande med säkerhet kan bedöma, huruvida den avtalade hyran är
skälig eller ej. Att, såsom jämväl föreslagits, räkna fristen från'' dagen
för tillträdet vore däremot ur den synpunkten fördelaktigt, att en definitiv
klarhet angående hyresavtalets bindande kraft snart nog skulle
åvägabringas. Emellertid synes det vara möjligt, att förhållandena även
efter tillträdet kunna undergå sådan ändring, att en hyresreglering, ehuru
vid tillträdet och ännu en längre tid därefter opåkallad, skäligen bör
kunna äga rum. Jag har därför i förslaget anslutit mig till ett från
skilda håll anvisat och av socialstyrelsen och bostadskommissionen gillat
uppslag, nämligen att hyresnämnds prövning icke skall kunna avse
hyresbelopp, som förfallit till betalning före den dag, då framställning
om hyresreglering gjorts hos nämnden. I överensstämmelse härmed
har jämväl den regeln intagits i förslaget, att, för de fall då
nämnden företager reglering utan att framställning därom gjorts, sådan
reglering icke skall kunna avse hyresbelopp, som förfallit till
betalning före den dag, då hyresvärden erhållit meddelande om re -

Kung]. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

25

gleringen. Däremot synes mig icke någon föreskrift här vara på sin
plats beträffande sådan hyra, som utan att vara till betalning förfallen
erlagts före framställningen om reglering respektive före meddelandet till
hyresvärden angående reglerings företagande. Frågan, huruvida en sålunda
erlagd betalning på grund av de omständigheter, under vilka den
erlagts, skall avskära hyresgästen från behörigheten att återkräva vad han
gnidit för mycket, torde nämligen vara av beskaffenhet att endast kunna
avgöras av domstol.

I fjärde momentet av 6 §, vilket motvarar 6 § tredje stycket av6'' §4 inom
nu gällande lag, har ändring vidtagits i syfte att under den hyra, som
av lagen regleras, jämväl inbegripa sådan gottgörelse, som värden kan
betinga sig i annan form än vanlig hyra såsom provision för upplåtelse
och dylikt.

Femte momentet av 6 § motsvarar utan saklig ändring första 6 § 5 mom
punkten av 7 § i den nu gällande lagen.

I stället för 7 § i nu gällande lag, vilken ansetts böra, med un- 7 §.
dantag för första punkten, utgå ur förslaget, har däri under § 7 införts
det av mig redan omnämnda stadgandet angående tvångsreglering till
hyresvärdens förmån av den del av avtalad hyresersättning, som avsetts
att motsvara ersättning för uppvärmning av lägenheten eller för tillhandahållande
av varmvatten. Förslaget har utan saklig ändring tillgodogjort
sig den av socialstyrelsen och bostadskommissionen föreslagna formuleringen.
Även för framställning angående dylik reglering har en frist
av samma art som beträffande hyresreglering i egentlig mening ansetts
erforderlig. Andra momentet av 7 § innehåller därför en hänvisning
till de i 6 § tredje momentet givna regler.

Första momentet första stycket av 8 § motsvarar den nu gällande 8 § l mom.
lagens 8 § första stycket med följande ändringar. För det första ha orden
»skriftligen förklarar sig villig» för undvikande av ett ofta uppkommet
missförstånd ersatts med orden »avgivit skriftlig, uttrycklig försäkran,
att han är villig». För det andra ha orden »på förhand» utgått ur
förslaget. Huruvida uppsägningen sker före eller efter hyresnämndens
godkännande synes nämligen vara likgiltigt. I de allmänna reglerna
angående tiden för den privata uppsägningen medför förslaget icke
någon ändring. De formella villkoren åter för att hyresnämnds godkännande
skall kunna erhållas före vederbörande uppsägningstermin
och en vederbörligen gjord uppsägning sålunda få avsedd verkan bestämmas
i 8 § tredje momentet. För det tredje har i förslaget uteslutits
hänvisningen till 1 kap. 3 § andra stycket av lagen den 14 juni

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 189 höft. (Nr 213.) 4

26

8 § 2 mom.

8 § 3 mom.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

1907 av nyttjanderätt till fast egendom, detta i det förut angivna syftet
att underlägga även uppsägning efter exekutiv auktion hyresnämnds
prövning.

Andra stycket av förevarande moment är nytt och åsyftar att i
någon, om än i och för sig ringa mån bidraga till att minska bostadsbristen.
En hyresgäst, som för någon tid vill överlåta sin lägenhet till
annan, är enligt den allmänna hyreslagen beroende av hyresvärdens
samtycke. Dylika överlåtelser, exempelvis för tid, då den ordinarie
hyresgästen är bortrest på ferier, äro, i likhet med uthyrning i andra
hand av delar av lägenhet, givetvis förmånliga för läget å bostadsmarknaden.
Även om hyresvärdarna i regel icke utan giltiga skäl lära vägra
sitt samtycke, synes det dock vara av vikt, att hyresgästen härutinnan
erhåller garanti för en objektiv och snabb prövning, liksom man givetvis
kan antaga, att hyresnämnderna, om en behörighet av antytt slag
tillerkännes dem, komma att i vederbörlig grad iakttaga även hyresvärdens
berättigade intressen.

Andra momentet av 8 § är likaledes nytt. Det föreslagna stadgandet,
som närmare motiverats av socialstyrelsen och bostadskommissionen,
avser att förhindra ett numera enligt säkra meddelanden från ett
flertal orter vanligt försök att kringgå lagens bestämmelser angående villkoren
för giltighet av uppsägning.

I tredje momentet av 8 § regleras, såsom redan antytts, de formella
förutsättningarna för att hyresvärd skall kunna till viss uppsägningstermin
erhålla hyresnämnds samtycke till uppsägning. Momentet
utgör en omarbetning av den nu gällande lagens 8 § fjärde stycket. Det
är av vikt, att hyresnämnderna, som särskilt vid de vanliga uppsägningsterminerna
äro överhopade av arbete, beredas nödig tid för behandlingav
varje ärende, men det synes mig också vara av vikt, att hyresgästen
å den dag, då uppsägning enligt allmänna regler sist kan ske, erhåller
klarhet i frågan, huruvida han får bo kvar eller ej. Den tid, som måste
reserveras för hyresnämnds prövning av ett ärende, kan icke undgå att
inkräkta antingen på den tid, inom vilken hyresvärden måste ingiva ansökan
om samtycke till uppsägning, eller också på den tid, som står
hyresgästen till buds att efter det uppsägningen blivit definitiv söka sig
en ny lägenhet. För hyresgästen synes det härvid vara av betydelse att vid
de allmänna kvartalsskiftena kunna konkurrera om de lägenheter, som
då i större utsträckning än eljest äro hyreslediga. Enligt förslaget skall
därför hyresnämndens prövning förläggas till tiden före den dag, då uppsägning
sist kan ske. För hyresvärden kan det näppeligen i allmänhet
vara förenat med någon allvarlig olägenhet att minst 20 dagar före

Katigt. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

27

sagda dag till nämnden ingiva framställning om samtycke till uppsägningen.
De likartade bestämmelserna i den nu gällande lagen ha visserligen
medfört olägenheter i form av periodisk, stark hopning av arbetet
inom hyresnämnderna, men dessa olägenheter synas dels ha berott därpå,
att lagen trädde i kraft på en olämplig tidpunkt, dels vara undanröjda
genom den föreslagna bestämmelsen, att uppsägning icke skall kunna
medgivas, med mindre framställning därom ingivits till nämnden minst
20 dagar före den dag, då uppsägning sist kan ske. Då emellertid sistnämnda
bestämmelse givits i hyresnämndens intresse, synes nämnden
böra äga möjlighet att, när särskilda skäl därtill föranleda, medgiva
undantag från densamma.

Beträffande verkan därav, att nämnden icke sist å tredje dagen
före nämnda dag fattat formellt beslut i ärendet, synes mig denna icke
böra bliva, att, såsom i nu gällande lag för motsvarande fall stadgas,
samtycke till uppsägningen ändock skulle anses lämnat. En sådan regel
torde icke stå i god överensstämmelse med förslagets 8 § femte momentet.

Däremot skall enligt förslaget berörda omständighet medföra, att tillstånd
till uppsägningen anses förvägrat, en regel, som icke torde vara ägnad
att ingiva betänkligheter.

En särskild föreskrift har införts beträffande framställning om
samtycke till sådan uppsägning, som avses i 133 § utsökningslagen. I
detta fall skulle det nämligen vara förenat med allvarlig olägenhet för
husägaren att behöva ingiva sådan framställning redan före den dag, då
han sist äger verkställa uppsägning, medan å andra sidan hyresgästen
skäligen kan vara tillfredsställd med att få frågan avgjord så snart
efter denna dag, som det är hyresnämnden möjligt att besluta i ärendet.

Fjärde momentet av 8 § utgör i första punkten en konsekvens av 8 § i mom.
det i 6 § andra momentet föreslagna stadgandet, medan åter andra
punkten, såsom redan i det föregående angivits, avser att försvaga de
anmärkningar, som ur fastighetskreditens synpunkt kunde framställas
gentemot den föreslagna regeln, att hyresnämnds samtycke skall erfordras
även till sådan uppsägning, som enligt 133 § utsökningslagen må verkställas
av köpare, som å exekutiv auktion inropat fastighet utan förbehåll
om hyresrätts bestånd.

För de fall, då hyresnämnd meddelat samtycke till uppsägning 8 § 5 mom.
uteslutande på den grund, att nämnden funnit hyresvärdens anspråk
på förbättrade hyresvillkor berättigat, synes det vara av vikt, att hyresgästen
beredes företrädesrätt att med den av hyresnämnden fastställda
ändringen i hyresvillkoren förnya hyresavtalet. Femte momentet av 8 §
avser att åvägabringa en sådan företrädesrätt.

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

8 § 6 mom. Den i första momentet av 8 § givna regeln, att uppsägning skall

vara utan verkan, med mindre hyresnämnden lämnat sitt samtycke till
densamma eller vissa andra förhållanden föreligga, vilka icke kunna av
hyresvärden framtvingas, synes erfordra den tilläggsbestämmelsen, att
hyresavtalet dock icke under några förhållanden skall genom hyresnämndens
underlåtenhet att lämna sådant samtycke anses förlängt för längre
tid än varje gång högst ett år. Bestämmelse härom har intagits i 8 §
sjätte momentet.

8 § 7 och 8 8 § sjunde och åttonde momenten överensstämma med den nu

m°m. gällande lagens 8 § andra och tredje styckena. I åttonde momentet har
ordet »bostad» utbytts mot ordet »lägenhet».

9 § i mom. 9 § första momentet motsvarar den nu gällande lagens 9 §. Hän visningen

till 7 § har dock borttagits, varjämte stadgandet omformulerats
så,, att även sådana lägenheter, som den 25 maj 1917 eller tidigare tagits
i bruk på annat sätt än genom uthyrning, skola underkastas lagens bestämmelser.

9 § s inom. Andra momentet av 9 § har jag redan i det föregående motiverat.

Framhållas må, att de i förevarande moment omförmälda lägenheter icke
äro undantagna från tillämpligheten av lagen, utan endast av dess f>
och 8 §§.

10 §. I 10 § har icke någon annan ändring skett än att i första och

tredje momenten även förutvarande ägare av fastighet ålagts att på hyresnämnds
begäran inställa sig inför nämnden och lämna av nämnden
önskade upplysningar, varjämte i tredje momentet eu mindre, förtydligande
ändring vidtagits.

li § 1—3 Första, andra och tredje momenten av 11 § äro ordagrant lika mom.

lydande med motsvarande stycken av den nu gällande lagens 11 §.

ll § 4 mom. Fjärde momentet av 11 § är däremot nytt. Det avser dels att kom plettera

de bestämmelser i den gällande lagens 11 §, vilka tillkommit för
att förhindra, att någon i dessa tider av bostadsknapphet utan skälig
anledning utvidgar sin bostadslägenhet, dels att bereda hyresnämnderna
möjlighet att reglera de icke'' sällsynta fall, då våningar förhyras i ändamål
att genom uthyrning i andra hand bereda vinst.

il § 3—6 Femte och sjette momenten av 11 § motsvara utan saklig ändring

mom. fjerde och femte styckena i 11 § av nu gällande lag.

12—13 §. Likaså äro 12 och 13 §§ i sak oförändrade.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

29

Första momentet av 14 § motsvarar 14 § av nu gällande lag. Det u § i mom.
däri stadgade straffansvaret har emellertid, såsom redan antytts, utsträckts
till det fall, att hyresvärden under den i momentet angivna förutsättning
av annan än hyresgäst eller hyressökande, såsom exempelvis av
eu mellanhand, fordrar eller mottager vederlag till belopp, som överstiger
den av hyresnämnd fastställda hyran. Det torde icke behöva uttryckligen
angivas, att det för straffansvar icke erfordras, att det av hyresgästen,
respektive hyressökanden, eller mellanhanden var för sig betingade eller
betalade vederlaget överstiger den fastställda hyran, utan att det är tillräckligt,
att den gottgörelse, som hyresvärden sammanlagt betingat sig
eller mottagit för upplåtelsen, överstiger den fastställda hyrans belopp.

Dessutom har i paragrafen såsom andra moment införts eu ny straff- u § 2 mom.
bestämmelse för att motverka sådana avtal, varigenom hyresgästs rätt att
påfordra hyresnämnds prövning av avtalat hyresbelopp ävensom av uppsägning
kunde om ej rättsligen, så dock faktiskt försvagas.

Slutligen har i tredje momentet införts straffansvar för ännu euu§3mom.
grupp i den nu gällande lagen icke straffbelagda handlingar, vilka synas
hava blivit synnerligen vanliga såsom försök att kringgå lagen och vilkas
stävjande, såsom redan framhållits, synes utgöra ett allvarligt önskemål.

Det är önskvärt, att vederbörande hyresnämnd, när behov av den förevarande
straffbestämmelsens tillämplighet inom området anses föreligga,
efter samråd med representanter för den lojala bostadsförmedlingen inom
orten till Kungl. Maj:t ingiver förslag till taxa för hyresförmedling inom
området. Vid upprättande av förslag till dylik taxa bör man givetvis
taga äll hänsyn till de i orten vid lojal hyresförmedling brukliga provisionsbeloppen.

15 § innehåller dels i sitt första moment eu skärpning av de i 15 §.
den nu gällande 15 § stadgade straffsatserna, dels i sitt andra moment
en ny straffbestämmelse, vilken ansetts erforderlig med hänsyn till det i
11 § fjärde momentet upptagna stadgandet.

I 16—20 §§ föreslås icke någon saklig ändring. 10—20 §§.

Yad slutligen beträffar övergångsbestämmelserna, ansluta sig dessa övergångstill
det av socialstyrelsen och bostadskommissionen härutinnan avgivna br8g™”iel''
förslaget. Någon särskild bestämmelse med anledning av förslagets 8 §
tredje momentet synes ej erfordras i betraktande av föreskriften, att en
ansökan om samtycke till uppsägning, ehuru för sent ingiven, skall upptagas,
när särskilda skäl därtill föranleda.»

30

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 213.

Föredragande departementschefen uppläste därefter det omarbetade
lagförslaget, av den lydelse bilagan B vid detta protokoll utvisar, samt
hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i 87 §
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 213.

31

Bilaga A.

Stockholm den 15 februari 1918.

Till

Herr Statsrådet och Chefen för

Kungl. Justitiedepartementet.

Enligt gällande bestämmelser skall lagen den 25 maj 1917 med
vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. med undantag av
vissa särskilda stadganden upphöra att gälla den 1 oktober innevarande
år. Om också lagens direkta verkningar komma att sträcka sig framåt
i tiden och att i regel omfatta jämväl hyresåret 1 oktober 1918—30
september 1919, lärer det vara av behovet påkallat att redan undey innevarande
år upptaga till omprövning frågan, huruvida icke lagen bör prolongeras
för ytterligare viss tid. Bostadskommissionen och socialstyrelsen,
vilka under fjolåret efter gemensamma överläggningar i sin den 4 april
dagtecknade skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet
ingåvo det förslag till en dylik lagstiftning, som av statsmakterna
sedermera i huvudsak godkändes och antogs, hava även under innevarande
år ansett sig böra gemensamt upptaga nämnda fråga till behandling.
I samband härmed har upptagits frågan om den revision av olika
bestämmelser, som under förutsättning av lagstiftningens förlängda giltighet
synts böra ifrågakomma.

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

I cirkulärskrivelse den 28 december 1917 anmodade herr statsrådet
Konungens befallningshavande i samtliga län att snarast möjligt från
vederbörande myndigheter och hyresnämnder inhämta yttranden angående
lämpligheten av liyresstegringslagens prolongation samt rörande de särskilda
önskemål, som gjort sig gällande med avseende på lagens innehåll.
Sedan dylika yttranden inkommit från såväl Konungens samtliga befallningshavande
som från ett flertal magistrater, hyresnämnder, byggnadsnämnder
m. fl. samt stadsfullmäktige i ett stort antal städer, hava dessa
yttranden under det förberedande arbetet ställts till kommissionens och
styrelsens förfogande. Vidare må framhållas, att svenska stadsförbundet
genom sin kommunala centralbyrå under hösten 1917 föranstaltat om en
enquéte bland ordförandena i rikets hyresnämnder, varvid dessa anmodats
att enligt ett särskilt upprättat formulär meddela sina erfarenheter om
lagens tillämpning och praktiska betydelse samt att uttala sin uppfattning
om behovet av lagens förlängda giltighet och en i samband därmed
stående revision av dess bestämmelser. Svar å denna enquéte hava inkommit
från ordförandena i flertalet av rikets hyresnämnder och sedermera
bearbetats inom byrån samt i januari 1918 av trycket utgivits under
titeln »Hyresstegringslagen och dess tillämpning». Jämväl har stadsförbundets
bostadsråd beretts tillfälle att yttra sig angående förevarande
spörsmål. Slutligen hava ordförandena i Stockholms stads hyresnämnder
den 29 november 1917 till Konungen ingivit en underdånig skrift i ämnet.
Kommissionen och styrelsen hava tagit del av samtliga här omförmälda
handlingar, vilka utgjort ett värdefullt underlag för bedömande av föreliggande
frågor.

I överensstämmelse med den av Konungens befallningskavandes och
övriga myndigheters liksom ock hyresnämndsordförandenas med stor enstämmighet
uttalade uppfattning, anse sig bostadskommissionen och socialstyrelsen
obetingat böra förorda, att giltighetstiden för ifrågavarande lagstiftning
utsträckes åtminstone över ytterligare ett hyresår. Skälen härtill
torde ligga i öppen dag. De utomordentliga förhållanden, som under år
1917 föranledde lagens tillkomst och för vilka kommissionen och styrelsen i
sitt då avgivna förslag lämnat en utförlig redogörelse, fortfara alltjämt.
Någon lindring i de svåra förhållandena på bostadsmarknaden har ingalunda
av andra orsaker kunnat ernås under den tid, som förflutit efter
lagens tillkomst, utan hava dessa förhållanden snarare än ytterligare förvärrats.
Visserligen har det lyckats att med tillhjälp av det vid 1917
års riksdag beviljade anslaget å fyra miljoner kronor samt kommuners
och enskildas uppoffringar hålla en allmännyttig byggnadsverksamhet
vid liv. Denna har emellertid varit inskränkt till att endast nödtorftigt

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

33

avvärja eu ren bostadsnöd och har i intet fall kunnat medföra eu verklig
förbättring av fjolårets bostadsförhållanden. Härtill kommer, att all
enskild byggnadsverksamhet numera starkt nedgått och nästan fullständigt
avstannat, för så vitt den rörer produktionen av smålägenheter. Även
om folkökningen i rikets städer under år 1917 enligt tillgängliga preliminära
uppgifter i allmänhet varit ringa och på sina håll så gott som
upphört, har denna omständighet i och för sig givetvis endast förhindrat
en än ytterligare ökning av men ingalunda förminskat den disproportion
mellan tillgång och efterfrågan på hyreslägenheter, som under fjolåret
framträdde på hyresmarknaden. Att krisen, såsom exempelvis fallet varit
i de norrländska gruvsamhällena, framkallat eu så stark utflyttning, att
en fullständig omkastning skett i hyresförhållandena, hör till de rena
undantagen. Marknadsläget är sålunda å flertalet större orter alltjämt
av den beskaffenhet, att farhågorna för dess utnyttjande i oskäligt vinstsyfte
måste anses välgrundade, så framt icke åtgärder från statens sida
vidtagas i syfte att även i fortsättningen reglerande ingripa.

Emellertid anse sig bostadsko mmissionen och socialstyrelsen icke
kunna underlåta att under innevarande år ännu starkare än under fjolåret
betona vissa betänkliga verkningar, som i längden måste bliva en
följd av ifrågavarande starka ingripande i enskildas förfoganderätt över
deras egendom. Härvid kommer, vad det aktuella läget beträffar, icke i
betraktande lagens inflytande på byggnadsverksamheten. Hela byggnadsindustrien
torde nämligen för närvarande vara begränsad av helt andra
faktorer, som ej äga samband med den statliga regleringen av fastigheternas
hyresavkastning. Men om också i åtskilliga fall de från fastighetsägarhåll
framförda klagomålen över lagens förmenta hårdhet mot en viss
samhällsklass måste anses obefogade, särskilt med hänsyn till de mot
vissa andra samhällsklasser vidtagna liknande prisregleringsåtgärderna,
kan det dock icke förnekas, att om giltighetstiden för ifrågavarande
lagstiftning utsträckes alltför länge, den måste framkalla en för bostadsfrågans
lösning ogynnsam depression å fastighetsmarknaden. Härigenom
minskas också utsikterna för att fastighetsmarknaden framdeles, när
byggnadsverksamheten åter kan påbörjas, skall äga förmåga att draga
till sig det värdefulla kapital, som söker en måttlig men jämn och säker
avkastning.

Det har därför synts nödvändigt, att redan under nu rådande förhållanden,
samtidigt med frågan om lagstiftningens förlängda giltighet,
jämväl taga hänsyn till frågan om dess framtida avveckling. Även om
det nuvarande läget otvetydigt är sådant, att det kräver en prolongation
av lagen, så kan dess avveckling, i motsats mot exempelvis upphävandet av
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 189 höft. (Nr 213.) 5

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

maximipris på olika nödvändiga förbrukningsartiklar, icke ske omedelbart.
I första rummet kan lagen ej såsom ett maximipris fastställas att gälla
tillsvidare utan måste gälla till en viss dag. Vidare fastställes hyra enligt
lagen likaledes för viss tid, vanligen ett helt år, och därtill enligt nu gällande
bestämmelser, för en tid, som omfattar ända till ett helt år efter det
lagen upphört att gälla. Lagens verkningar komma sålunda alltid att sträcka
sig långt framåt under tider, då förhållandena icke på förhand kunna
överblickas. Slutligen bör uppmärksammas, att i framtiden en viss växelverkan
kommer att äga rum mellan lagen och den faktor, som skall utjämna
disproportionen mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden
och så att säga ersätta lagens prisreglerande inflytande, nämligen byggnadsverksamheten.
Uppenbarligen är det sålunda av den största betydelse,
att lagen icke, uteslutande med hänsyn till det aktuella läget, erhåller
eu sådan form, att man för framtiden binder sig för dess prolongation
under längre tid, än vad dåvarande förhållanden eljest skulle
påkalla.

I stort sett synes lagen hava varit lyckligt avfattad och synnerligen
väl motsvarat sin uppgift. I allmänhet hava kommissionen och socialstyrelsen
funnit sig kunna förorda, att lagens bestämmelser, i huvudsak
oförändrade, givas förlängd giltighet. Det från olika håll framförda förslaget,
att lagens tillämplighet skulle principiellt utvidgas, nämligen till
att omfatta även hyresavtal om möblerade lägenheter, har ej synts kunna
förordas. I främsta rummet bör i sådant hänseende framhållas de svårigheter,
som härvid ofta skulle uppstå på grund av att dylika avtal
merendels innefatta även andra förmåner än själva lägenhetsupplåtelsen.
Vidare skulle en dylik utvidgning i väsentlig grad öka nämndernas flerstädes
redan förut stora arbetsbörda. Det torde därför hellre kunna
ifrågasättas, huruvida icke i dylika fall ett oskäligt utnyttjande av bostadsnöden
borde bedömas enligt den allmänna ockerlagstiftningen, som
för närvarande är underkastad revision. De förändringar av något mera
principiell innebörd, som här äro föreslagna, beröra huvudsakligen hyresprisbildningen,
för så vitt denna regleras genom hyresnämndsinstitutionen.

Enligt förslaget skola sålunda beträffande särskilda, närmare angivna
hyresavtal hyresstegringar intill eu viss angiven procentsats undandragas
hyresnämndernas prövning, så att hyresprisbildningen intill denna
gräns kommer att försiggå fritt. Redan i sin till det tidigare lagförslaget
fogade skrivelse den 4 april 1917 framhöllo bostadskommissionen
och socialstyrelsen, att förslaget uppenbarligen ej avsåg att generellt förhindra
hyresstegringen. Givetvis borde sålunda en hyresstegring, som oberoende
av den pågående krisen kunde hava ansetts normal och nödvändig,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

35

<‘,j genom nämndernas åtgörande förhindras. Det ligger vidare i öppen dag,
att hyresprisbildningen ej kan förbliva oberörd av penningvärdets fall.
Dock lärer detta, sådant det kommer till uttryck i vissa, delvis av övergående
orsaker påverkade prisindices, ej få göras bestämmande för prövning
av skälig hyra. Å andra sidan synes det oberättigat, att ersättning
för hyresupplåtelse skall på fastighetsägarnas bekostnad hållas hvarvid
eu alltför starkt sjunkande kvot av hyresgästernas inkomster.

Om sålunda eu allmän hyresstegring redan ur dessa synpunkter
synes fullt befogad, lärer den därjämte med hänsyn till den framtida bostadsproduktionen
vara oavvisligt nödvändig. Visserligen är det ogörligt att
närmare förutsäga de byggnadskostnader, som komma att bliva rådande efter
krisen. Liksom man dock med största grad av sannolikhet tyckes kunna
förvänta, att dessa komma att sjunka ned under den nuvarande abnormt
höga nivån, lärer det å andra sidan ej kunna betvivlas, att de komma att
betydligt överstiga dem, som voro gällande före krisen. Såsom förhållandena
utvecklat sig, torde det emellertid ej för bedömande av den blivande
hyresnivån vara av behovet påkallat att söka tillnärmelsevis uppskatta
de blivande byggnadskostnaderna. Man torde nämligen med ganska
stor säkerhet kunna utgå ifrån, att dessas stegring, från krisens början
räknat, alltid kommer att bliva större än den motsvarande höjningen
av den allmänna hyresnivån. En fullständig anpassning av hyresnivån
efter byggnadskostnaderna vid krisens slut skulle sannolikt ej komma
att inträda, ens om någon statlig reglering av hyrorna aldrig genomförts.
Ej heller torde en sådan vara av behovet påkallad. Erfarenheterna från
normala tider utvisa nämligen, att hyrorna i nybyggda fastigheter på
grund av lägenheternas större begärlighet merendels kunna sättas ganska
avsevärt mycket högre än i äldre fastigheter. Denna så att säga elasticitet
i hyresnivån är emellertid begränsad till sin räckvidd och av övergående
natur. Man torde därför obetingat böra räkna med en hyresnivå,
vilken åtminstone i någon mån är anpassad efter byggnadskostnaderna,
såsom en ovillkorlig förutsättning för ett återupptagande av byggnadsverksamheten.

Det är givetvis knappast möjligt att fastställa en för hela riket avpassad,
generell procentsats för hyresförhöj ning, vilken å ena sidan tillgodoser
de berättigade fastighetsägarintressena liksom ock det allmännas intresse
av byggnadsverksamhetens återupptagande, men som å andra sidan icke
möjliggör eller rent av frammanar en ur sociala synpunkter vådlig stegring
av hyresnivån. Redan i 1917 års förslag ansågo sig bostadskommissionen
och socialstyrelsen böra tillstyrka, att en allmän höjning av hyresnivån
på 15 procent av hyrorna från tiden närmast före den 1 oktober

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

1915 i viss mån borde legaliseras. Genom utfärdande av bestämmelserna
i 7 § intog Kungl. Maj:t med riksdagens bifall samma ståndpunkt,
ehuru den föreslagna procentsatsen sänktes från 15 till 10. Kommissionen
och socialstyrelsen hava denna gång ej ansett sig böra frånträda
sin under fjolåret hävdade uppfattning om storleken av ifrågavarande
procentsats. I stället hava ytterligare omständigheter tillkommit, som
snarare äro ägnade att under nuvarande förhållanden ytterligare stärka
densamma. Närmast kommer härvid i betraktande, att av socialstyrelsen
verkställda undersökningar giva vid handen, att den genomsnittliga hyresökningen
från hyresåret 1914/15 till hyresåret 1917/18 i till och med
september månad 1917 hyresreglerade lägenheter om högst fem rum och
kök (utan centralvärme) utgjort 13 procent, varav 9 procent komma på
den tid, då prisbildningen varit underkastad hyresnämndernas kontroll.
Då en ytterligare ökning torde vara att förvänta under hyresåret 1918/19,
lärer en generellt medgiven hyresökning av 15 procent för samma hyresår
ingalunda kunna betraktas såsom oskälig.

Enligt förslaget skall den tillåtna hyresstegringen å 15 procent i
likhet med vad fallet var beträffande den av bostadskommissionen och
socialstyrelsen år 1917 förordade liknande gränsen för under vissa villkor
utsökbar hyra, endast avse lägenhet, som varit uthyrd för tid före den
1 oktober 1915, samt beräknas med utgångspunkt från därvid senast
gällande hyra. Utgångshyran blir sålunda i allmänhet den, som gällde l
oktober 1914—30 september 1915. Härtill kommer, att hyresökningen
under åren 1910—1914 varit jämförelsevis obetydlig. Den föreslagna
hyresökningen av 15 procent kommer sålunda i stort sett att avse hela
perioden från 1910 ända fram till 1920. Det torde kunna ifrågasättas,
om ej en genomsnittlig livresförhöjning av denna storlek, åtminstone i
större städer och industrisamhällen, skulle ägt rum och ansetts såsom
fullt normal, även om krisen ej inträffat. Den föreslagna gränsen kan
sålunda väl motiveras utan ett tillgripande av en så svårberäknad faktor
som penningvärdets fall. Att sistnämnda faktor icke varit vägledande
vid fastställande av ifrågavarande procentsats torde jämväl framgå därav,
att densamma endast utgör en ringa bråkdel av den, med vilken för
närvarande andra priser, exempelvis för livsmedel, hava stegrats under
krisen.

Det bör därför betonas, att den föreslagna procentsatsen ingalunda
är att anse såsom en maximigräns för skälig hyresstegring. Nämnderna
böra sålunda i den väsentligen av lämplighetshänsyn fixerade för hela
riket gällande procentuella gi’änsen ej tro sig finna ett stöd varken för
att undandraga sig den individuella prövningen av hyra eller för att vid

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 213. 37

sådan prövning anse hyresstegringar utöver denna gräns såsom obetingat
oskäliga.

Det skulle kunna ifrågasättas, om icke en dylik frihet från nämndernas
hyresreglerande inflytande inom den föreslagna ramen skulle locka
hyresvärdarna att till det yttersta utnyttja denna frihet. Ett dylikt utnyttjande
omöjliggöres givetvis på orter med tillräcklig bostadstillgång
genom själva marknadsläget. A andra orter däremot, där bostadsknapphet
råder, lärer det vara de i sina anspråk måttligaste hyresvärdarna,
vilka icke redan sökt och lyckats driva upp sina hyror till sagda gräns,
som skulle komma i åtnjutande av ifrågavarande frihet. Man torde följaktligen
kunna förmoda, att dessa även med den medgivna friheten skola
veta att iakttaga en viss måttfullhet i sina anspråk, liksom det även
synes riktigt, att just dessa så långt som möjligt frigöras från beroende
av lagstiftningsåtgärder, vilka i viss mån hava karaktären av en ockerlag.

Med den ifrågavarande bestämmelsen har man vidare sökt vinna
ett syfte, som delvis varit avsett med stadgandena i 7 § av den nu
gällande lagen, nämligen att få en del hyresförliöjningar att så att säga
löpa utan vidare utan att sålunda behöva dragas under prövning av
hyresnämnderna, vilkas arbetsbörda ändock, åtminstone i de större städerna,
är synnerligen betungande. Det synes ock vara anledning antaga, att
hyresvärdarna såvitt möjligt skola nöja sig med en hyresförhöjning inom
den föreslagna gränsen. Begäres emellertid förhöjning, överstigande denna
gräns, och fallet dragés under hyresnämndens prövning bör denna äga
fri prövningsrätt och sålunda vara berättigad att, därest omständigheterna
därtill föranleda, nedsätta hyran under 15 procentgränsen. Givetvis
kommer härigenom ett ganska starkt tryck att utövas på hyresvärdarna
att icke utan verkligt giltiga skäl gå utöver meranämnda gräns.

Den nu gällande lagen riktar sig, såsom framgår av motiven till
densamma, uteslutande mot oskäliga hyresstegringar. Detta syfte med
lagen torde emellertid hyresnämnderna i allmänhet icke tillräckligt beaktat.
I allt fall har nämndernas verksamhet så småningom utvecklat
sig till en mera allmän reglering av förekommande hyresförliöjningar,
varvid smärre hyresjusteringar verkställts även i fall, där den fordrade
hyresförhöjningen ingalunda kunnat betecknas såsom oskälig. Genom här
föreslagna, ändrade bestämmelser i fråga om hyresregleringen lära emellertid
dylika smärre justeringar i allmänhet komma att förebyggas och
lagens verkliga innebörd mera betonas.

De ord, som i lagen (6 §) angiva normerna för nämnderna vid
fastställande av skälig hyra, nämligen »hänsyn till höjda räntor för in -

38

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 213.

tecknad gäld, ökade utgifter för fastighetens underhåll, ökning av andra
omkostnader för fastigheten och förhållandena i övrigt», hava i förslaget
ersatts med orden »hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet än även
omkostnaderna för fastigheten och förhållandena i övrigt». Denna ändring
avser att i viss mån legalisera det av nämnderna redan i stor utsträckning
tillämpade förfaringssättet att basera prövningen av skälig hyra i
första hand på en efter verkställd besiktning gjord uppskattning av lägenhetens
verkliga hyresvärde. Ett allt för stort hänsyn tagande till själva
utgiftsökningen för fastigheten vid utmätande av hyresbeloppet lärer ej
i längden kunna utan skada upprätthållas. Följden härav måste nämligen
så småningom bliva, att lägenheter i fastigheter med en klokt och
i all synnerhet beträffande den intecknade gälden med förutseende ordnad
ekonomi komma att betinga en lägre hyra än lägenheter, vilkas ägare
icke förstått att eller velat vidtaga härtill erforderliga anstalter. Uppenbarligen
innebär ett sådant upprätthållande av olika hyresnivåer i längden
en premiering av de mindre önskvärda fastighetsägarelementen. Härtill
kommer, att fastighetsägare, vilkas ekonomisering av deras fastigheter
synbarligen kunnat betecknas såsom osund, exempelvis på grund av
placering av synnerligen högt belägna inteckningar i rena ockrarhänder,
ansett sig kunna ur de gällande bestämmelserna utläsa en obetingad rätt
att under alla förhållanden tillerkännas matematiskt full ersättning för de
utgifter, som föranletts härav.

Förslaget upptager vidare den bestämmelsen, att hyresnämnd skall
äga rätt att tillerkänna hyresvärd höjd ersättning för tillhandahållande
av värme och varmvatten, då fråga är om fleråriga hyresavtal. Genom
de på grund av krisen till det flerdubbla stegrade bränsleprisen hava
fastighetsägarna i dylika fall lidit betydande förluster. Då en sådan
ersättning enligt gällande lag, ehuru påtagligt befogad, icke kan tilldömas
hyresvärden, har det synts lämpligt, att i likhet med vad som gjorts
exempelvis i Danmark, inom den förevarande lagstiftningens ram, som
förnämligast går ut på att skapa ett skydd för hyresgästerna, öppna en
möjlighet att avlägsna en hyresvärdarna drabbande uppenbar obillighet.
De betänkligheter, som till äventyrs kunna hysas mot en sådan bestämmelse,
hävas till väsentlig del av tvenne omständigheter. Dels är nämligen
prövningen av skälig hyra i dylika fall ej överlämnad åt hyresvärdens
godtycke utan åt ett kvalificerat offentligt organ, dels torde det
huvudsakligen vara välsituerade hyresgäster, som ingått avtal av ifrågavarande
slag. Emellertid har det synts lämpligt, att hyresgäst, som på detta
sätt erhåller sin avtalade hyra förhöjd, medgives rätt att inom viss tid upp -

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 213. 39

säga hyresavtalet. Ur hyresvärdens synpunkt lärer denna rättighet icke
medföra någon nämnvärd risk, enär lägenheter av ifrågavarande beskaffenhet
med lätthet torde kunna utan förlust omedelbart uthyras till annan person.
Av den föreslagna formuleringen torde vidare framgå, att nämnden i dylika
fall skall fastställa ersättningen för värme, och eventuellt för varmvatten,
enbart för sig, och att det endast är denna, som kan bliva föremål
för nämndens prövning och förhöjning. Däremot kan hyran för
själva lägenheten icke av nämnden ökas, även om den i jämförelse med
den vid regleringen vanliga hyresnivån till äventyrs kan befinnas vara
relativt låg.

Såsom allmän regel stadgas i förslaget, att hyresnämnds prövning
ej må avse hyresbelopp, som erlagts eller till betalning förfallit före den
dag, då framställning om hyresreglering till nämnden gjorts, eller där
nämnden eljest företager reglering, före den dag, då ärendet slutligen
avgöres. Detta stadgande är avsett att utgöra en form av preklusionstid
för rätten att hos hyresnämnd göra framställning om hyresreglering, för
att icke frågan om hyresbeloppets storlek under längre tid skall hållas
svävande. Tydligen kommer ett sådant stadgande att medföra, att hyresgäst,
som önskar få sin hyra reglerad av hyresnämnd, låter sig angeläget
vara att redan före den första hyresbetalningen göra framställning därom.

Beträffande tidpunkten för de nu föreslagna ändringarnas ikraftträdande
hava bostadskommissionen och socialstyrelsen ansett det vara
av synnerlig vikt, att de nya grunderna för nämndernas hyresreglerande
verksamhet erhålla giltighet snarast möjligt, så att berörda grunder
i största utsträckning bliva normerande redan för hyresåret 1918/19.
I annat fall lära desamma förlora en stor del av sin betydelse. Den
nuvarande lagen av den 25 maj 1917 gäller till den 1 oktober 1918, och
det kan givetvis synas naturligt, att den nya lagen tager vid omedelbart
efter förstnämnda lags upphörande. Ett sådant förfaringssätt lärer emellertid
medföra betydande olägenheter ifråga om hyresregleringen för hyresåret
1918/19. Med avseende härå må sålunda erinras, att hyresnämnderna
i Stockholm och även på vissa andra håll, där hyresstegringar
förekommit i större omfattning, till följd av den stora anhopningen
av ärenden, icke medhunno att slutföra regleringsarbetet för innevarande
hyresår förrän mot slutet av år 1917. Då det ej är uteslutet,
att nämndernas arbete kommer att gestalta sig på i huvudsak samma
sätt även i år, skulle sålunda, därest den nya lagen trädde i kraft den
1 nästkommande oktober, på angivna orter sannolikt ungefär hälften av

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

samtliga hyror för hyresåret 1918/19 komma att utmätas enligt nu
gällande grunder och andra hälften efter de nya grunderna, en eventualitet,
som givetvis bör om möjligt förebyggas. Det torde likväl, även om
den nya lagen träder i kraft, exempelvis under april eller maj månad,
icke kunna helt undvikas, att i fall, då uppsägningstiden är bestämd till
sex månader, en del uppsägnings- och regleringsbeslut, avseende hyresåret
1918/19 hinna fattas, innan den nya lagen blir gällande. Emellertid
synas olägenheterna för sådant fall icke tillnärmelsevis bliva så stora,
som om lagen skulle träda i kraft först den 1 nästkommande oktober.

Slutligen må i förevarande avseende tilläggas, att det jämväl synes
vara av vikt, att såväl de nya uppsägningsbestämmelserna i 8 § som de
nya stadgandena i 11 § angående förbud att samtidigt förhyra flera bostadslägenheter
samt angående tvångsuthyrning av bostadslägenheter bliva
gällande så snart som möjligt.

I övrigt hänvisas beträffande de särskilda paragraferna till nedanstående
specialmotivering.

Special- 1 §• Vid avgivande av förslag till den nu gällande lagen hade bo motivermg.

stadskommissionen och socialstyrelsen förordat, att lagen skulle äga omedelbar
tillämpning i städer, vilkas mantalsskrivna folkmängd vid 1916
års ingång översteg 15,000. På förslag av lagutskottet beslöts däremot
av statsmakterna, att lagens omedelbara tillämplighet skulle utsträckas
till städer, köpingar och municipalsamhällen med en mantalsskriven folkmängd
vid nyssnämnda tidpunkt av endast 5,000. Kommissionen och
socialstyrelsen äro i enlighet med deras under föregående år hävdade
ståndpunkt tveksamma, huruvida ej bestämmelserna i paragrafens andra
stycke i och för sig skulle vara tillräckliga att tillförsäkra alla dessa
mindre städer och samhällen, där bostadsförhållandena det påkalla, lagens
tillämplighet. De erfarenheter, som hittills vunnits giva också vid
handen, att hyresnämndsinstitutionens införande på flera håll icke varit
av rådande förhållanden motiverad. Sålunda har t. o. m. förekommit,
att hyresnämnd hittills icke handlagt ett enda ärende. Emellertid har
det ej synts lämpligt att förorda, att vissa mindre orter, där lagen
för närvarande tillämpas, genom en allmän föreskrift nu skulle ställas
utanför dess tillämplighetsområde. För att lagen dock ej skall behöva
tillämpas inom områden, där sådana missförhållanden, som lagen
är avsedd att förebygga, icke äro förhanden, har i stället föreslagits, att
Konungen efter gjord framställning från de lokala myndigheterna må
kunna för viss ort medgiva undantag från bestämmelsen om lagens till -

Kung}. MajUk nåd. proposition nr 213.

41

lämplighet. Den kvalificerade majoritet, som enligt förslaget föreskrives
för beslut om sådan framställning, torde utgöra eu garanti för, att lagens
obehövlighet inom området blivit tillfyllest ådagalagd. Bestämmelsen
härom har givits sådan avfattning, att något tillägg till kommunallagarnas
stadganden om kvalificerad majoritet för vissa beslut ej är
nödvändig.

2 §. Det har i åtskilliga fall visat sig förenat med svårigheter att få
hyresnämnd fulltalig, vilket emellertid enligt 3 §, andra stycket, erfordras
för beslutförhet. För avhjälpande av denna olägenhet har från vissa
håll gjorts gällande det önskemålet, att nämnden skulle vara beslutför,
när ordföranden och minst tre ledamöter äro tillstädes och samtliga de
närvarande om beslutet ense. Emellertid skulle ett sådant medgivande
självfallet kunna i betänklig grad äventyra den allsidiga prövning,
som genom nämndernas sammansättning åsyftas, varförutom må framhållas,
att härigenom ett i allmän lag stadgat villkor för skiljenämnds
beslutförhet skulle komma att åsidosättas. Bostadskommissionen och
socialstyrelsen hava därför i stället föreslagit viss ändring av gällande
bestämmelser om suppleanter för ordförande och ledamöter, avseende att
övervinna de nuvarande svårigheterna att erhålla fulltalig nämnd. I andra
stycket hava sålunda orden »För envar av dem skall finnas suppleant» ersatts
med orden »För ordföranden såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter
till minst samma antal». Den föreslagna ändringen går närmast ut
på att ställa lagligheten av det på vissa håll redan tillämpade förfaringssättet
att utse suppleanter till större antal än ordförande och ledamöter
utom all tvekan. Vidare avser bestämmelsen att möjliggöra, att suppleanterna
icke nödvändigt behöva utses för viss ledamot i annan mån, än
att nämnden även vid suppleanters inkallande erhåller den sammansättning
i fråga om de närvarandes kvalifikationer, som i tredje stycket av
denna paragraf är föreskrivet. Sålunda kommer intet hinder att föreligga,
exempelvis för att båda suppleanterna för fastighetsägarrepresentanterna
inom nämnden skola kunna ersätta vilken som helst av dessa. Beträffande
de båda hyresgästsrepresentanterna kan emellertid icke obetingat
givas samma föreskrift på grund därav, att åtminstone den ena skall
äga särskild sakkunskap ifråga om de mindre bemedlade klassernas
bostadsförhållanden. Genom nämnda och vissa andra, i fjärde stycket
gjorda smärre ändringsförslag torde det emellertid vara öppnat en utväg
att undgå även de olägenheter, som på grund härav kunna
uppstå för ernående av fulltalig nämnd. Dessa olägenheter kunna nämligen
förebyggas på det sättet, antingen att till suppleanter för hyresgästsrepresentanterna
utses personer, som båda äga sådan kännedom, eller
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 189 Käft. (Nr 213). 6

42 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

ock att för ifrågavarande särskilt kvalificerade ledamot utses minst två
suppleanter.

Redan om suppleanterna för nämndens ledamöter på ovan angivet
sätt utses parvis, torde det i regel vara tillfyllest sörjt för att vid sammanträdena
ernå fulltalig nämnd. Tillsättande av ett större antal suppleanter
för ledamöterna än fyra eller högst fem lärer ej böra förordas
såsom regel. Det torde nämligen i annat fall kunna inträffa, att vissa
suppleanter inkallas högst sällan, och att sålunda nämnden understundom
kan komma att bestå av personer, vilka sakna den erfarenhet på
området, som oftare inkallade ledamöter och suppleanter förvärva.

3 §. På grund av den enligt förslaget helt och hållet ändrade innebörden
av bestämmelserna i 7 § har vad i 3 § stadgas om jäv mot
nämndens ordförande och ledamöter ansetts böra gälla jämväl sådant
ärende, som avses i förstnämnda paragraf.

Hyresnämnds beslut kunna ej överklagas med undantag för det fall,
som i 11 § omförmäles. Utan tvivel kunna starka principiella skäl anföras
för, att hyresnämnds beslut allmänt skulle kunna överklagas, och det
torde vara ägnat att ingiva viss betänklighet, att så icke är fallet. Jämväl
lärer detta bidraga till att göra lagen mindre populär bland fastighetsägarna,
där också röster höjts för en ändring av berörda förhållanden.
Bostadskommissionen och socialstyrelsen hava tagit denna fråga under
övervägande men hava av vägande praktiska skäl ej ansett sig böra i sitt
förslag förorda en ändring uti ifrågavarande hänseende. Det är nämligen
uppenbart, att beslut, som grunda sig på en med större konkret sakkunskap,
ofta efter besiktning på stället verkställd, allmän skälighetsprövning över
huvud taget icke synas ägnade att med ledning endast av fört protokoll
rättas av högre myndighet. Vidare skulle ett sådant förfaringssätt betinga
en högst vidlyftig protokollsföring, som utan tvivel komme att öka nämndens
arbetsbörda i sådan grad, att en fullständig omläggning av dess
organisation och arbetssätt bleve nödvändig. Slutligen må ock i förevarande
avseende framhållas, att exempelvis uppsägningsärendenas brådskande
natur lägga ett absolut hinder i vägen för ett vidlyftigare besvärsförfarande.
Då det emellertid ej är uteslutet, att beslut på grund av
förelupet förbiseende eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar
kan bliva i avsevärd mån felaktigt, finnes föreskrivet, att nämnden
för sådant fall kan förordna om den rättelse, som därav må föranledas.
Det lärer emellertid kunna förekomma fall, där hyresnämnden jämväl
på andra grunder än de sagda finner, att ändring av fattat beslut bör
ske. Närmast komma i betraktande sådana fall, där beslut fattats under
förutsättning av att vissa prestationer verkställas av endera parten, exem -

43

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 213.

«•

pelvis att hyresvärd skall uppvärma lägenhet till viss temperatur eller
under viss del av hyresåret eller utföra närmare angivna reparationsarbeten,
vilka prestationer dock sedermera ej fullgöras. Det synes även
ligga i sakens natur, att hyresvärd, som efter nämndens beslut fått sina
omkostnader väsentligt ökade, exempelvis genom inteckningsräntornas
höjande eller stegrade bränslepriser, bör äga befogade anspråk på gottgörelse
härför. Om ock eu omprövning i dylika fall från hyresnämnds
sida icke kan med gällande bestämmelser anses utesluten, har dock ett
förtydligande härutinnan befunnits lämpligt. I förslaget har därför uttryckligen
tillagts, att hyresnämnd äger förordna om rättelse av fattat
beslut, jämväl då »omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i väsentligt
ändrat läge». Med ledning av denna bestämmelse kan nämnden sålunda
vidtaga ändring även i sådana beslut, vilka bort påverkas av omständigheter,
vilka vid deras fattande ej voro kända. Det har synts böra
särskilt föreskrivas, att ärendet skall vara bragt i ett väsentligt ändrat
läge, för att icke framställning om ändring skall göras på grunder av alltför
ringa betydelse.

Det är uppenbarligen av stor betydelse, att riktigheten av hyresnämnds
protokoll granskas under iakttagande av största möjliga skyndsamhet. I detta
syfte finnes i nu gällande lag stadgat, att sådan granskning skall ske
senast vid nästa sammanträde. Denna bestämmelse synes emellertid ej
hava fullt motsvarat sin uppgift. Det lärer nämligen förekomma, å ena
sidan att jämförelsevis lång tid hinner förflyta mellan sammanträdena,
och å andra sidan att dessa hållas så nära inpå varandra och med så
stort antal ärenden, att granskning inom föreskriven tid icke rimligen kan
äga rum. Med hänsyn härtill har ifrågavarande bestämmelse synts böra
ändras därhän, att riktigheten av protokoll skall granskas »så snart ske
kan och senast inom tio dagar». Då det enligt den sålunda föreslagna
bestämmelsen icke föreskrives, att granskningen obetingat skall äga rum
vid sammanträde, öppnas även möjlighet för nämnden att uppdraga verkställandet
av densamma åt ordföranden, antingen ensam eller i förening
med någon eller några av nämndens ledamöter.

6 §. Det i första stycket förekommande uttrycket »som är uthyrt
eller avsett att uthyras av husägaren eller eljest» avser, att ej blott uthyrning
genom hyresvärden direkt till hyresgästen utan även uthyrning
i andra hand skall träffas av lagens i det förevarande sammanhanget
givna bestämmelser. Då det emellertid visat sig, att innebörden av
orden »eller eljest» ej alltid blivit förstådd, hava de i förslaget utbytts
mot orden »eller annan», vilka synas otvetydigt giva vid handen den
mening, som är avsedd.

44

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Rörande den föreslagna ändringen av normerna för fastställande
av hyresbeloppet har en utförlig motivering redan förut lämnats, likaså
beträffande andra och tredje stycket i förslaget.

Därutöver må här till en början framhållas, att bostadskommissionen
och socialstyrelsen ansett sig böra föreslå en viss ändring av ordalydelsen i
första styckets första punkt. Denna ändring är visserligen närmast av rent
formell natur, men hava bostadskommissionen och socialstyrelsen icke
desto mindre ansett sig böra förorda densamma i syfte, att med själva
ordalydelsen av paragrafen tydligare än förut hos nämnderna inskärpa,
att deras hyresreglerande verksamhet har till ändamål att förebygga den
oskäliga hyresstegringen och sålunda icke bör inrikta sig på smärre justeringar
och nedprutningar i hyresbeloppen. Dylika justeringar kunna
nämligen icke anses stå i överensstämmelse med lagens karaktär av
ockerlag, varförutom det kan ifrågasättas, om det överhuvud taget är
möjligt för nämnderna att med noggrant iakttagande av full rättvisa
fastslå ett hyresbelopp som oskäligt men ett annat obetydligt, törhända
blott en bråkdel av en procent, lägre såsom skäligt.

Den gällande lagen äger bl. a. tillämpning på hyresavtal med höjd
hyra, som träffats under loppet av de sista etthundratjugo dagarna,
förrän lagen blivit gällande för det område, där fastigheten ligger. Denna
bestämmelse har emellertid synts kunna saklöst utgå ur förslaget. Berörda
från allmänna rättsregler i hög grad avvikande stadgande motiverades
nämligen helt och hållet av förhållandena vid hithörande lagstiftnings
första ikraftträdande, och synes det uppenbarligen ej vara lämpligt,
att det i fortsättningen bibehålies för de områden, där den nu gällande
lagen redan hunnit tillämpas under viss tid. Ej heller för sådana samhällen,
som ännu ej sett sig av rådande bostadsförhållanden nödsakade
att jämlikt 1 § andra stycket hos Kungl. Maj:t anhålla om lagens tilllämplighet
för ifrågavarande område, torde en dylik retroaktivt verkande
bestämmelse äga någon större betydelse.

Från den i andra stycket av förevarande paragraf föreslagna bestämmelsen,
att viss'' hyresstegring ej må av hyresnämnd upptagas till
prövning, äro undantagna sådana fall, där nämnden med hänsyn till
lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl
tala för en reglering av fordrad hyra. Härmed åsyftas främst sådana
lägenheter, som under mera normala förhållanden skulle blivit utdömda
såsom hälsovådliga, men som nu till följd av den rådande bostadsbristen
måste av vederbörande myndigheter tolereras. Uppenbarligen förekommer
emellertid jämväl i andra fall uthyrning av så dåliga lägenheter, att
även en ringa hyresökning måste betraktas såsom ocker. Vidare avser

Kunyl. May.ta nåd. proposition nr 213.

45

bestämmelsen att förebygga, att hyresvärdar på sina håll skulle låta sina
fastigheter fullständigt förfalla och icke desto mindre kunna göra anspråk
på avsevärd hyresökning. Den föreslagna ordalydelsen torde emellertid
tydligt utvisa, att sådana smärre brister, som merendels i någon form kunna
påvisas inom snart sagt varje lägenhet, ej kunna utgöra tillräcklig anledning
för nämnderna att med åberopande av denna bestämmelse verkställa
nedprutning av hyresstegring, som faller inom den här föreslagna
gränsen.

Enligt näst sista stycket av den föreslagna paragrafen skall under
hyra inbegripas varje vederlag, innebärande ekonomisk fördel, som av hyresvärden
eller till hans förmån för upplåtelsen betingas. Med denna formulering
torde det bliva möjligt att förebygga de försök, som på sina håll
lära hava gjorts, i uppenbart syfte att kringgå nu gällande bestämmelser.

Det sista stycket i förslaget har överförts från den nuvarande 7 §,
i vilken det med hänsyn till den föreslagna ändrade lydelsen av denna
paragraf ej vidare äger sin rätta plats.

? §• I den nu gällande lagen stadgas, att hyresökningar utöver
vissa procentsatser ej mot hyresgästens bestridande äro utsökbara. Dessa
bestämmelser avsågo i främsta rummet att förmå hyresvärdarna att
själva underställa mera betydande hyresstegringar hyresnämndens prövning.
Detta mål torde emellertid hava uppnåtts i endast ett ringa
antal fall, ingalunda tillräckligt stort för att i och för sig utgöra ett skäl
för bestämmelsernas bibehållande. Vidare ansågs det sannolikt, att hyresvärdarna
på grund av dessa bestämmelser självmant skulle moderera sina
anspråk på högre hyra, varigenom en minskning av nämndernas arbetsbörda
skulle kunna åstadkommas. Genom den här i 6 § föreslagna bestämmelsen,
att hyresökningar inom vissa gränser beträffande lägenheter,
som före den 1 oktober 1915 voro uthyrda, skola undandragas hyresnämnds
prövning, lärer sistnämnda syfte, i vad angår dessa lägenheter,
hava blivit tillfredsställande tillgodosett. Skulle en viss gräns för utsökbar
hyra därjämte stipuleras, borde densamma, om den skulle erhålla en reell
innebörd, sättas högre än den i 6 § föreslagna. Härvidlag torde emellertid
en viss osäkerhet beträffande storleken av en skälig hyresökning alltid
komma att göra sig gällande. Med stöd av den erfarenhet, som vunnits
rörande den nuvarande bestämmelsens tolkning, lärer man kunna befara,
att denna högre gräns av allmänheten skulle komma att betraktas som
norm för skälig hyresstegring, och att den sålunda till äventyrs komme
att locka till hyresförhöjningar i eljest icke planerad eller önskvärd omfattning.

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

En generell gräns för utsökbar hyra för lägenheter med centralvärme
lärer med hänsyn till de osäkra prisförhållandena på bränslemarknaden
ej komma att motsvara något praktiskt syfte.

Vad slutligen angår särskild bestämmelse i förevarande avseende
för det jämförelsevis ringa antalet lägenheter, som för första gången uthyrts
efter den 1 oktober 1915, synes eu sådan ej vara av behovet påkallad,
utan torde alla hithörande hyresökningar i mån av behov kunna
direkt prövas av hyresnämnd, så mycket hellre som de utgångshyror, som
här ifrågakomma, ingalunda kunna anses tillsammans bilda en enhetlig
normal hyresnivå och sålunda ej heller utgöra lämpligt underlag för
en likformig proportionell hyresökning.

På grund av vad sålunda anförts, synas nu gällande-bestämmelser,
som röra generella gränser för utsökbar hyra, kunna saklöst uteslutas.

För de helt och hållet nya bestämmelser, vilka enligt förslaget
böra inrymmas i förevarande paragraf, har motivering förut lämnats.
Innehållet av dessa nya bestämmelser torde otvetydigt framgå av den
föreslagna formuleringen. Dock bör måhända särskilt betonas, att nämnden
ej äger att höja den del av hyresbeloppet, som beräknas skola utgöra
ersättning för själva lägenheten, med bortseende från uppvärmningsoch
eventuella varmvattensförmåner. Vid handläggning av dylikt ärende
måste nämnden till en början söka bedöma, huru hyresbeloppet vid tiden
för avtalets ingående fördelade sig på de olika förmånerna, varefter
endast den del därav, som på grund av väsentligt stegrade bränslekostnader
förorsakar hyresvärden oskäligt ökade utgifter, efter nämndens
prövning kan gottgöras med förhöjt belopp.

8 §• De tvenne förutsättningar i den nu gällande paragrafen, under
vilka uppsägning av hyresavtal om omöblerad lägenhet från hyresvärds
sida skall anses giltig jämväl utan hyresnämnds samtycke, hava i förslaget
bibehållits i huvudsak oförändrade. I den gällande paragrafen
angives den första av dessa båda förutsättningar sålunda, att hyresgästen
skriftligen förklarar sig villig att låta avtalet upphöra. Tvekan lär hava
uppkommit, huruvida enbart ett undertecknande från hyresgästens sida
av gängse uppsägningsklausul skall anses innebära ett sådant godkännande
av uppsägningen, som här avses. Av den föreslagna omformuleringen
torde tydligt framgå, att ifrågavarande villkor för uppsägningens giltighet
är fyllt, först då hyresgästen, dels erkänt skedd uppsägning, exempelvis
genom undertecknande av sagda klausul, dels ock annorledes och
skriftligen ådagalagt sitt fria samtycke till, att avtalet skall upphöra
att gälla.

47

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Det liar förekommit fall, dä hyresvärden låtit hyresgästen träffa
avtal om förhyrning av omöblerad lägenhet, avsett att utan uppsägning
upphöra att giilla å viss dag, varvid avsikten i många fall synbarligen
varit, att avtalet ej skulle komma att träffas av bestämmelserna i 8 § i
den gällande lagen. Då ett av lagens viktigaste stadganden sålunda
kan förlora den betydelse, som därmed varit avsedd, hava de i andra
stycket gjorda tilläggen ansetts av behovet påkallade. Uppenbarligen
åligger det hyresnämnd att vid prövning av uppsägning av dylikt för viss
tid slutet avtal särskilt taga hänsyn till sådana omständigheter, varav
framgår, att hyresvärden vid avtalets ingående ägde giltiga skäl, som han
därvid delgivit hyresgästen, att vid den avtalade hyrestidens utgång
åter få förfoga över lägenheten.

I tidningspressen har omförmälts, att husägare på sina håll sökt
kringgå lagens bestämmelser genom att överlåta tidigare uthyrda eller begagnade
lägenheter på en för ändamålet bildad bostadsförening, som
sedan skulle försälja desamma till pris, fritt från varje reglering ur de i
här ifrågavarande lagstiftning hävdade synpunkter. Det lärer emellertid
vara klart, att samtycke till uppsägning av hyresavtal för genomförande
av sådan anordning kan av hyresnämnd förvägras, och att sådant bör
lämnas endast i den mån omständigheterna giva vid handen, att fråga
är om en lojal transaktion, icke enbart ett försök att kringgå lagens
bestämmelser.

I den gällande lagen föreskrives, att hyresnämnds samtycke till
uppsägning skall lämnas på förhand, d. v. s. före det uppsägningen blivit
gjord. Stadgandet är avsett att förhindra, att uppsägningsfrågan antingen
genom hyresvärdens dröjsmål att härom göra framställning till
nämnden eller genom nämndens eget förvållande skall kunna hållas svävande
så nära inpå fardagen, att varken hyresvärd eller hyresgäst beredes
nödigt rådrum att träffa de därav betingade nödiga anstalterna.

Lagens ikraftträdande år 1917 skedde omedelbart före utgången av
eu ofta tillämpad uppsägningstermin, varvid ifrågavarande bestämmelse
förorsakade åtskilliga förvecklingar och i flera fall på formella grunder
helt och hållet omöjliggjorde såväl uppsägningar av hyresavtal som fullt
befogade och skäliga hyresökningar. Ehuru liknande menliga följder ej
vore att befara, om stadgandet numera bibehölles, har det dock även ur
andra synpunkter synts mindre lämpligt. Sålunda hava hyresvärdar ofta
dröjt att göra framställning om nämndens samtycke ända till omedelbart
före uppsägningstidens utgång, vilket vid vissa tider förorsakat en så
stark anhopning av ärenden hos nämnden, att beslut icke kunnat fattas
i föreskriven tid. Genom den föreslagna bestämmelsen, att begäran om

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

hyresnämnds samtycke till uppsägning skall ingivas senast den dag, då
uppsägning sist kan ske, förhindras hyresvärden att försena frågans avgörande.
Hyresnämnden åter erhåller i och med det följande stadgandet
en bestämd tidsfrist på femton dagar att behandla inkomna ärenden av
hithörande slag men kan däremot icke fördröja ett ärendes avgörande
utöver denna tid. Visserligen inkräkta dessa femton dagar på själva
uppsägningstiden och förkortar sålunda för båda parterna den därmed
avsedda fristen. Då emellertid uppsägningstiden merendels ej sättes kortare
än tre månader, lärer detta icke behöva vålla nämnvärda olägenheter.
Är uppsägningstiden så kort, att dess ytterligare avknappning på angivet
sätt med femton dagar skulle medföra verkliga svårigheter för parterna,
åligger det givetvis nämnden att iakttaga särskild skyndsamhet vid ärendets
behandling.

De i fjärde stycket föreslagna bestämmelserna äro närmast att anse
såsom en följd av den i 6 § andra stycket förordade ändringen, enligt
vilken vissa hyresstegringar icke må av hyresnämnd upptagas till prövning.
Om nämligen hyresnämnd skulle äga befogenhet att vägra sitt
samtycke till uppsägningar, som i sak ej avsåge annat än en prolongation
av avtalet med ifrågavarande höjning av hyresbeloppet, skulle avtalet
genom nämndens åtgörande kunna förlängas mot oförändrad hyra. Nämnden
skulle följaktligen härigenom kunna förhindra sådana hyresstegringar,
som enligt det angivna stycket i 6 § ej må underställas dess prövning.

Stadgandet i det föreslagna femte stycket är avsett att bereda innehavare
av lägenhet företrädesrätt att träffa nytt avtal om lägenhetens
fortsatta förhyrning för det fall, att hyresvärden begärt samtycke till
uppsägning av gällande hyresavtal allenast för erhållande av högre hyra
och hyresnämnden funnit sådant samtycke böra lämnas. Det har ansetts
lämpligt, att nämnden tillerkänner hyresgästen en viss kortare betänketid
(exempelvis åtta dagar) för träffande av det nya avtalet. Betänketidens
längd bör givetvis fastställas med hänsyn tagen till föreliggande omständigheter.

Hyresgästens rätt enligt denna paragraf att vid förhyrning av bostadslägenhet
om högst fyra rum erlägga hyra månadsvis, även om
den enligt avtalet skall erläggas per kvartal, inskränker sig uteslutande
till ett skydd mot uppsägning. Däremot fritages hyresgästen icke från
andra civilrättsliga påföljder, som kunna härledas ur hans försummelse
att i avtalad tid fullgöra sin betalningsskyldighet.

I förslagets sista stycke har ordet »bostad», som givit anledning
till missuppfattning av stadgandets innebörd, ersatts med ordet
»lägenhet».

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 213.

49

1) §• Enligt 9 § i gällande lag äro lägenheter i efter lagens ikraftträdande
nyuppförda hus undantagna från bestämmelserna i G, 7 och 8 §§.
Ändamålet härmed har varit, att lagens restriktiva bestämmelser icke
skola utöva något hämmande inflytande på nybyggnadsverksamheten. 1
och med den föreslagna ändringen av 7 § bör densamma givetvis utgå ur
detta sammanhang. Det lärer vidare icke överensstämma med stadgandets
syfte, att sådana lägenheter i äldre byggnader, som visserligen ej varit
uthyrda men som den 25 maj 1917 eller tidigare exempelvis varit av
ägaren själv begagnade eller fritt upplåtna, skulle vara jämställda med
lägenheter i nybyggnader. Genom den gjorda ändringen komma paragrafens
undantagsbestämmelser icke att äga tillämpning på ifrågavarande
lägenheter.

Enligt förslaget skola vidare bestämmelserna i 6 och 8 §§ ej äga
tillämpning på lägenheter, som upplåtits för annat ändamål än till bostad,
sålunda till kontor, butiker och liknande ändamål, mot en hyra av
minst 2,000 kronor per år. Det har nämligen under nämndernas verksamhet
ofta visat sig vara förenat med synnerligt stora svårigheter att
handlägga frågor om sådana lägenheter, särskilt då det gällt att bedöma
hyresbeloppet med hänsyn till affärsläge och andra svåruppskattade faktorer.
Det har därför synts kunna tillrådas, att ifrågavarande del av
hyresmarknaden undandrages från lagens tillämpningsområde, så mycket
hellre som innehavare av dylika lägenheter i regel icke torde höra till
dem, som hårdast drabbats av dyrtiden, utan tvärtom ofta lära vara att
söka bland dem, som lättast kunnat anpassa sina inkomster efter den allmänt
höjda prisnivån. Ur sociala synpunkter lärer den föreslagna bestämmelsen
sålunda ej vara ägnad att ingiva betänkligheter.

It §. Enligt gällande bestämmelser må ej utan hyresnämnds
samtycke företagas sådant ändringsarbete å bostadslägenhet, som avser
att sammanslå densamma med annan lägenhet. Härmed åsyftades att
förhindra person att utan tvingande skäl utvidga sitt bostadsbehov på
bekostnad av den knappa bostadstillgången. Emellertid har det visat
sig, att lägenheter väl kunna sammanslås utan företagande av sådana
ändringsarbeten, och att personer även annorledes kunna taga i anspråk
flera bostadslägenheter, än som är oundgängligen nödvändigt och med
hänsyn till den rådande bostadsbristen kan anses önskvärt. I förslagets
fjärde stycke har därför lagts i nämndernas hand att kunna förhindra,
att ett och samma hushåll tager i anspråk mera än en bostadslägenhet.
Uppenbarligen bör hyresgäst, som i strid mot denna bestämmelse förhyr
bostadslägenhet, ersätta hyresvärden den skada, som denne kan lida av
att avtalet av hyresnämnden förklaras ogiltigt. Att hyresgästen enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 189 Käft. (Nr 213.)

7

50

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

förslaget därjämte förverkar rätten att återbekomma redan erlagd hyra,
torde jämväl i sin mån motverka överträdelser mot bestämmelsen
ifråga.

I paragrafens följande stycke föreslås rätt för nämnden att i
vissa fall tvångsuthyra lägenheter. Uppenbarligen bör denna bestämmelse
endast tillämpas på sådana fall, där vederbörande av tydlig tredska låter
bostadslägenhet stå oanvänd.

14 §. Det har kommit till nämndernas kännedom, att hyresvärdar
såsom villkor för hyresupplåtelse understundom avfordra hyresgästen förbindelse,
vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet
prövat enligt denna lag. Om också sådana förbindelser rättsligt sett
icke äga någon giltighet, lära de dock kunna utöva ett tryck på hyresgästen
att självmant avstå från hans lagliga rätt. Framställandet av
dylikt krav från hyresvärds sida har därför ansetts böra beläggas med
straffpåföljd. Då det lärer vara förenat med svårigheter att leda i bevis,
att hyresvärden framställt yrkande av omförmält slag, har i förslaget
stadgats enahanda påföljd för blotta mottagandet av dylik förbindelse.
Vidare stadgas liknande straffpåöljd för den, vilken såsom villkor för hyresupplåtelse
avfordrar eller mottager sådan skriftlig ''försäkran om godkännande
av skedd uppsägning, som i 8 § första stycket sägs. Det lärer
eljest till äventyrs kunna befaras, att sådant godkännande kunde av
hyresvärd avfordras endast i syfte att kringgå de i 8 § meddelade bestämmelserna.

15 §. Brott mot 11 § första och andra stycket har i förslaget ansetts
böra drabbas av hårdare straffpåföljd, än vad som i nu gällande
lag stadgas. Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att de nuvarande
straffbestämmelserna icke respekteras. De här föreslagna böterna
torde i allt fall bättre motsvara de ekonomiska fördelar, som kunna
vara förenade med överträdelser mot bestämmelserna i nämnda båda
stycken.

Den lagvidriga beskaffenheten av överträdelser mot bestämmelserna
i 11 § fjärde stycket har genom stadganden om straffpåföljd ansetts

böra särskilt betonas.

Utöver vad som redan tidigare anförts beträffande här föreslagna
övergångsbestämmelser, må endast framhållas, att det synts nödvändigt
att låta lagen gälla viss tid efter den 1 okt. 1919, som eljest bort vara

Kung/. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Öl

tidpunkten för lagens upphörande. Med den erfarenhet, som vunnits
ifråga om nämndernas arbete i storstäderna, synes det nämligen osannolikt
att nämnderna där skall kunna avsluta regleringsarbetet för hyresåret
1919—1920, över vilket lagen är avsedd att sträcka sina verkningar, till
den 1 okt. 1919. Först framåt årsskiftet 1919—1920 kan ifrågavarande
arbete förväntas vara avslutat.

Det må här slutligen framhållas, att de bostadskommissionens tre
ledamöter (Cederborg, Larsson och Meurling), vilka deltagit i ärendets
slutliga behandling, för sin del hållit före, att den i andra stycket av
6 § förekommande procentsatsen rätteligen bör sättas till 25 procent;
och hava de motiverat sin uppfattning sålunda:

»Ett väsentligt syfte med den föreslagna bestämmelsen angives här
ovan vara att lätta hyresnämndernas arbetsbörda genom att undandraga
deras prövning sådana hyresstegringar, som icke uppgå till det angivna
procenttalet. Med hänsyn till detta syfte, som givetvis är synnerligen
beaktansvärt, kan emellertid valet av den ifrågavarande procentsatsen
träffas med rätt stor godtycklighet, och det lär icke kunna förnekas, att
fara då även föreligger för att en dylik, med visst godtycke vald stegringsprocent
tillmätes en för densamma främmande betydelse av vad som
under lagens giltighetstid kan anses såsom skälig förhöjning av hyresnivån.
Ehuru den i nu gällande lag angivna förhöjningen av 10 procent
uttryckligen angivits såsom ej innefattande en dylik norm, så har dock
en missuppfattning i detta hänseende visat sig allmän. Man lär icke
kunna förmoda, att den nya lagen härutinnan kommer att medföra minskad
anledning till missuppfattningar och det kan befaras, såsom även
i det nu framlagda förslagets motivering antydes, att den angivna procentsatsen
kan komma att i stor utsträckning bliva normerande.

Under dessa förhållanden synes det oss emellertid synnerligen angeläget,
att procentsatsen underkastas en noggrann prövning ur skälighetssynpunkt
samt i lagen verkligen upptages till den storlek, som, med
iakttagande av nödig försiktighet, kan anses svara mot förhandenvarande
förhållanden. Det är uppenbart, att en dylik anpassning innebär en förhöjning
av den föreslagna procentsatsen, men det synes å andra sidan
omöjligt att bortse från de fördelar, som vinnas genom en rimlig förhöjning.

En dylik bliver nämligen i första hand, med avseende på det ovan
angivna syftet att lätta nämndernas arbetsbörda, ägnad att än fullständigare
undandraga deras prövning de hyresstegringar, som icke kunna
betecknas såsom oskäliga. Den återinför vidare inom en skälig och

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

rimlig gräns den avtalsfrihet på hyresmarknaden, till vilken man oundgängligen
åter måste söka nå fram, och den skapar härigenom även
möjlighet till en avveckling av den provisoriska hyresstegringslagstiftningen
utan de säkerligen högst allvarliga konsekvenser, som i längden
måste bliva följden av ett konstlat kvarhållande av hyresnivån. Den är
slutligen på grund av alla dessa omständigheter ägnad att förbereda
möjligheterna för ett återupptagande av bostadsproduktionen, i den mån
förhållandena det medgiva, och vi anse oss i detta sammanhang böra
understryka, att utan kraftiga åtgärder i denna riktning bostadsfrågan
oundgänligen kommer att utveckla sig i en för den hyrande allmänheten
ödesdiger riktning eller också kommer att kräva det allmännas allt fullständigare
övertagande av produktionen.

De olägenheter, som å andra sidan äro förbundna med den av oss
föreslagna högre procentsatsen, måste enligt vårt förmenande vika inför
dessa synpunkter. Inom de samhällen, där bostadsbrist ej nu är rådande
eller där t. o. m. en tillbakagång av bostadsbehovet är märkbar, kommer
givetvis hyresnivån allt fortfarande att regleras av förhållandet mellan
efterfrågan och tillgång, oberoende av den i lagen angivna procentsatsen.
Inom de samhällen åter, där på grund av normal utveckling bostadsbrist
nu föreligger och således en höjning av hyresnivån måste ske för att
åstadkomma nyproduktion, lärer den värdestegring, som inom den av oss
föreslagna gränsen måhända kan tillföras vissa äldre fastigheter, knappast
anses oskälig med hänsyn till den allmänna stegringen av omkostnader
samt till den nu allmänt rådande löne- och prisnivån.

Ur ovan angivna synpunkter kunna 15 procent icke anses skäligen
motsvara nu rådande förhållanden. I förslag till nu gällande lag föreslogo
socialstyrelsen och bostadskommissionen en utsökningsbar hyresstegring
av 15 procent att gälla för tiden intill den 1 oktober 1918. Denna siffra
nedsattes av riksdagen till 10 procent samtidigt som lagens verkningstid
utsträcktes till den 1 oktober 1919. Då det nu gäller att än ytterligare
utsträcka verkningstiden till den 1 oktober 1920, så synes det oss kunna
starkt ifrågasättas, huruvida ej med hänsyn till det allmänna prisläget eu
fördubbling av den av oss först föreslagna siffran borde ske, vilket synes
så mycket skäligare som, enligt vad ovan i lagförslagets motivering framhålles,
den normala stegringen av 1914 års jämförelsevis låga hyror sannolikt
ensamt skulle nu hava uppnått 15 procent. Vi tillåta oss även i
detta sammanhang att erinra om, att med nu gällande byggnadskostnader
t. o. m. de byggnadsföretag, som igångsättas med av riksdagen beviljade
understödsmedel, synas behöva beräkna en med 30—35 procent förhöjd
hyresnivå för att kunna skäligen förräntas.

53

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 213.

Yi hava med hänsyn till vad här ovan sagts ansett den i G § angivna
procentsatsen ej rimligen kunna sättas lägre än 25 procent. Emellertid
hava vi ansett tillfyllest att här angiva denna vår ståndpunkt utan att
framlägga ett i enlighet därmed avfattat särförslag till lydelse av stadgandet
i fråga.»

För bostadskommissionen: För socialstyrelsen:

Allan Cederborg.

Gunnar Huss.

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Lag

Förslag

den 25 maj 1917 med vissa bestäm,
melser mot oskälig hyresstegring
m. m.

till lag med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring
m. m.

Lagens tillämplighetsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning i stad,
köping och municipalsamhälle, vars
mantalsskrivna folkmängd vid 1916
års ingång översteg 5,000.

Konungen äger ock förordna, att
lagen skall tillämpas i annan stad
eller köping eller annat municipalsamhälle,
så ock eljest i kommun
eller del av kommun, varest uthyrning
av omöblerade lägenheter för
bostads-, affärs- eller annat ändamål
förekommer i större utsträckning.
Sådant förordnande varder
ej meddelat, innan den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens
eller municipalsamhällets beslutanderätt,
yttrat sig i frågan.

1 §•

Denna lag äger tillämpning inom
område, där lagen med vissa bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m.
den 25 maj 1917 är gällande vid
denna lags ikraftträdande. Dock må
Konungen härifrån kunna medgiva
undantag, såframt den myndighet, som
utövar kommunens, köpingens eller
municipalsamhällets beslutanderätt,
därom gör framställning, för vilken
avgivits minst två tredjedelar av de i
beslutet deltagandes röster.

Konungen äger ock förordna, att
lagen skall tillämpas i annan kommun
eller köping eller annat municipalsamhälle,
än som i första
stycket sägs, försåvitt där uthyrning
av omöblerade lägenheter för
bostads-, affärs- eller annat ändamål
förekommer i större utsträckning.
Sådant förordnande varder
ej meddelat, innan den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens
eller municipalsamhällets beslutanderätt,
yttrat sig i frågan.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Om hyresnämnd.

5f)

2 §•

För område, där denna lag äger
tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar
kommunens, köpingens eller
municipalsamhällets beslutanderätt,
äge dock bestämma, att inom området
skola inrättas flera hyresnämnder,
envar för viss del av området.

Hyresnämnd består av ordförande
och fyra ledamöter. För envar
av dem skall finnas suppleant.

Ordföranden och hans suppleant,
vilka vad angår hyresnämnd i stad
skola vara lagfarna, förordnas av
Konungens befallningshavande för
viss tid, Konungens befallningshavande
obetaget att när som helst
återkalla förordnandet. Samma per;
son må förordnas till ordförande
eller suppleant för ordförande i flera
hyresnämnder.

De fyra ledamöterna och deras
suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens
eller municipalsamhällets
beslutanderätt, att tjänstgöra tills
vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter
och suppleanter skola två
ledamöter och suppleanter för dem
äga eller förvalta till uthyrning avsedd
fastighet. Övriga två ledamöter
och suppleanter för dem, vilka
ej må äga eller förvalta fastighet,

2 §•

För område, där denna lag äger
tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar
kommunens, köpingens eller
municipalsamhällets beslutanderätt,
äge dock bestämma, att inom området
skola inrättas flera hyresnämnder,
envar för viss del av området.

Hyresnämnd består av ordförande
och fyra ledamöter. För ordföranden
såväl som för ledamöterna
skola finnas suppleanter till minst
samma antal.

Ordförande och suppleant för honom,
vilka vad angår hyresnämnd
i stad skola vara lagfarna, förordnas
av Konungens befallningshavande
för viss tid, Konungens befallningshavande
obetaget att när
som helst återkalla förordnandet.
Samma person må förordnas till
ordförande eller suppleant för ordförande
i flera hyresnämnder.

De fyra ledamöterna och deras
suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens
eller municipalsamhällets beslutanderätt,
att tjänstgöra tills vidare eller
viss tid. Av dessa ledamöter och suppleanter
skola två ledamöter och
suppleanter för dem äga eller förvalta
till uthyrning avsedd fastighet.
Övriga två ledamöter och
suppleanter för dem, vilka ej må
äga eller förvalta fastighet, som nyss

56

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 213.

Lagen.

som nyss sagts, skola äga kännedom
om ortens hyresmarknad och
åtminstone den ene ledamoten och
den ene suppleanten särskilt om de
mindre bemedlades bostadsförhållanden.
I övrigt skall om valbarhet
till hyresnämnd, så ock om rätt
för den, som blivit vald, att avsäga
sig uppdraget gälla vad i enahanda
avseenden är stadgat i fråga om
hälsovårdsnämnd.

Stadsläkare och bostadsinspektör,
där sådan finnnes, äga att närvara
vid hyresnämnds sammanträden, om
vilka underrättelse skall meddelas
dem i god tid förut, samt att deltaga
i överläggningarna men ej i
besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det tjänstebiträde,
som av nämnden påkallas.

3 §•

Vid handläggning hos hyresnämnd
av frågor, om vilka i 6, 8
och 11 §§ sägs, skall beträffande
jäv mot nämndens ordförande och
ledamöter i tillämpliga delar gälla
vad allmän lag stadgar om domarjäv.

Hyresnämnd må ej fatta beslut
med mindre den är fulltalig. Som
beslut gäller den mening, som efter
jämkning, där sådan erfordras och
kan ske, omfattas av mer än halva
antalet av de röstande. Finnes ingen
sådan mening, gäller den, som
erhållit flera röster än någon annan,

Förslaget.

sagts, skola äga kännedom om ortens
hyresmarknad och åtminstone
den ene ledamoten och minst en
suppleant särskilt om de mindre bemedlades
bostadsförhållanden. I övrigt
skall om valbarhet till hyresnämnd,
så ock om rätt för den, som
blivit vald, att avsäga sig uppdraget
gälla vad i enahanda avseenden
är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.

Stadsläkare och bostadsinspektör,
där sådan finnes, äga att närvara
vid hyresnämnds sammanträden, om
vilka underrättelse skall meddelas
dem i god tid förut, samt att deltaga
i överläggningarna men ej i
besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det tjänstebiträde,
som av nämnden påkallas.

3 §•

Vid handläggning hos hyresnämnd
av frågor, om vilka i 6, 7, 8
och 11 §§ sägs, skall beträffande
jäv mot nämndens ordförande och
ledamöter i tillämpliga delar gälla
vad allmän lag stadgar om domarjäv.

Hyresnämnd må ej fatta beslut
med mindre den är fulltalig. Som
beslut gäller den mening, som efter
jämkning, där sådan erfordras och
kan ske, omfattas av mer än halva
antalet av de röstande. Finnes ingen
sådan mening, gäller den, som
erhållit flera röster än någon annan,

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

57

Lagen.

eller, därest två sådana meningar
finnas, den som efter förnyad omröstning
mellan dem erhåller de
flesta rösterna. Har var röstande
sin mening, gäller ordförandens.

Finner nämnden, att dess beslut
på grund av förelupet förbiseende
eller meddelade oriktiga eller missvisande
upplysningar blivit i avsevärd
mån felaktigt, äge nämnden
att förordna om den rättelse, som
därav må föranledas. *

Vid hyresnämnds sammanträde
föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten
av detta protokoll granskas senast
vid nästa sammanträde. Så snart
dylik granskning skett, skall protokollet
vara tillgängligt för allmänheten.
Sker ej granskningen genast,
skall besked om nämndens
beslut omedelbart lämnas part, som
sådant begär.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd
vid handläggning av frågor,
om vilka i 6 och 8 §§ förmäles,
må ej mot vederbörande uppgiftslämnares
önskan upptagas i nämndens
protokoll eller skrivelser i vidare
mån, än som för avfattande av
nämndens beslut är oundgängligen
erforderligt. Ej heller må de i annan
mån av nämndens ordförande,
ledamöter eller tjänstemän yppas.

Förslaget.

eller, därest två sådana meningar
finnas, den som efter förnyad omröstning
mellan dem erhåller de
flesta rösterna. Har var röstande
sin mening, gäller ordförandens.

Finner nämnden, att dess beslut
på grund av förelupet förbiseende
eller meddelade oriktiga eller missvisande
upplysningar blivit i avsevärd
mån felaktigt, eller att omständigheter
tillkommit, som bragt ärendet
i väsentligt ändrat läge, äge
nämnden att förordna om den rättelse,
som därav må föranledas.

Vid hyresnämnds sammanträde
föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten
av detta protokoll granskas så snart
ske kan och senast inom tio dagar.
Så snart dylik granskning skett,
skall protokollet vara tillgängligt
för allmänheten. Sker ej granskningen
genast, skall besked om
nämndens beslut omedelbart lämnas
part, som sådant begär.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd
vid handläggning av frågor,
om vilka i 6, 7 och 8 §§ förmäles,
må ej mot vederbörande uppgiftslämnares
önskan upptagas i nämndens
protokoll eller skrivelser i vidare
mån, än som för avfattande av
nämndens beslut är oundgängligen
erforderligt. Ej heller må de i annan
mån av nämndens ordförande,
ledamöter eller tjänstemän yppas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 189 käft. (AV 213):

8

58

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Lagen.

Förslaget.

5 §•

Frågor om tjänstebefattningar hos hyresnämnd, om gottgörelse till
nämnden och dess tjänstemän samt om anvisande av övriga för nämndens
verksamhet erforderliga medel avgöras av den myndighet, som utövar
kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt.

I enahanda ordning må instruktion för hyresnämnd antagas.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

C §•

Fordras för omöblerad lägenhet,
vartill i denna lag räknas jämväl
omöblerat rum, som är uthyrt eller
avsett att uthyras av husägaren eller
eljest, högre hyra, än den, som
enligt senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad, ankommer
på hyresnämnden att, efter
framställning av hyresvärd, hyresgäst
eller hyressökande, eller där
nämnden eljest finner anledning
därtill, fastställa den hyra, varje
gång för högst ett år, som med hänsyn
till höjda räntor för intecknad
gäld, ökade utgifter för fastighetens
underhåll, ökning av andra omkostnader
för fastigheten och förhållandena*
i övrigt må anses skälig. Lag
samma vare, där hyresavtal träffas
om omöblerad lägenhet, innefattande
höjning av hyran utöver senast
gällande hyresbelopp, så ock där
sådant avtal träffats under loppet
av de sista etthundratjugu dagarna
förrän denna lag blivit gällande för
det område, där fastigheten ligger;,

6 §.

Fordras för omöblerad lägenhet,
vartill i denna lag räknas jämväl
omöblerat rum, som är uthyrt eller
avsett att uthyras av husägaren eller
annan, högre hyra än den, som
enligt senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad, ankommer
med nedan angivna inskränkning
på hyresnämnden att, efter
framställning av hyresvärd, hyresgäst
eller hyressökande, eller där
nämnden eljest finner anledning
därtill, pröva, huruvida det fordrade
beloppet med hänsyn till ej mindre
lägenhetens beskaffenhet än även omkostnaderna
för fastigheten och förhållandena
i övrigt är att anse såsom
oskäligt samt att i sådant fall fastställa
den lägre hyra, varje gång för
högst ett år, som nämnden finner
skälig. Lag samma vare, där hyresavtal
trätfas om omöblerad lägenhet,
innefattande höjning av hyran
utöver senast gällande hyresbelopp,
så ock där sådant avtal träffats
efter det lagen den 25 maj 1917 med

59

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 213.

Lagen.

dock att i sistnämnda fall nämndens
prövning ej må avse hyran för tid
före lagens trädande i tillämpning
inom området.

För lägenhet, vars uppvärmning
besörjes av hyresvärden, skall nämnden
särskilt fastställa hyresbeloppet
för lägenheten utan uppvärmning. I
fråga om ersättning för uppvärmningen
må bestämmas, att densamma skall
utgå antingen med visst belopp eller
efter grund, som nämnden finner
skälig.

Under hyra inbegripes varje ekonomisk
gottgörelse, som för upplåtelsen
tillkommer hyresvärden.

(Jfr 7 §.)

Förslaget.

visso bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. blivit gällande för
det område, där fastigheten ligger.
Skall hyresvärd enligt hyresavtalet
besörja lägenhetens uppvärmning eller
tillhandahålla varmvatten till densamma,
åligger nämnden att bestämma
ersättningen särskilt för envar
sådan förmån att utgå med visst belopp,
eller efter grund, som nämnden
finner skälig.

Överstiger hyra för lägenhet, som
varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, den före sagda dag senast
gällande hyran med högst 15 procent,
må sådan hyresförhöjning icke upptagas
till prövning av hyresnämnden,
med mindre nämnden med hänsyn till
lägenhetens uppenbart mindervärdiga
beskaffenhet finner synnerliga skäl
tala därför.

Hyresnämnds prövning må ej heller
avse hyresbelopp, som erlagts eller
till betalning förfallit före den dag,
då framställning om hyresreglering
gjorts hos nämnden, eller, där nämnden
eljest företager reglering, före den
dag, då ärendet slutligen avgöres.

Under hyra inbegripes varje vederlag,
innebärande ekonomisk fördel,
som av hyresvärden eller till hans
förmån för upplåtelsen betingas.

Har hyresnämnd för viss tid fastställt
hyra för lägenhet, gälle avtal,
däri högre hyra för lägenheten betingats,
såsom om hyran för nämnda
tid överenskommits till det fastställda
beloppet.

60

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Lagen. Förslaget.

7 §.

Har jämlikt 6 § hyresnämnd för
viss tid fastställt hyra för lägenhet,
gälle avtal, däri högre hyra för lägenheten
betingats, såsom om hyran
för nämnda tid överenskommits
till det fastställda beloppet. Är
hyresbeloppet icke av hyresnämnden
fastställt, må avtal som avses i 6 §
icke, såvitt angår hyra för tid efter
det denna lag vunnit tillämpning inom
området, mot hyresgästens bestridande
göras gällande i vad hyresbeloppet
bestämts högre än som motsvarar,

därest lägenheten varit uthyrd förtid
före den 1 oktober 1915, den därvid
senast betingade hyran, ökad med
10 procent, och

därest första uthyrningen av lägenheten
avsett senare tid, den därvid
för lägenheten betingade hyran, ökad
med 5 procent,

dock att i fråga om lägenhet, vars
uppvärmning bekostas av hyresvärden,
ökningen utöver förut betingad hyra
må utgöra i förra fallet 15 procent
och i det senare 10 procent.

Finner nämnden med hänsyn till
förhållandena inom dess verksamhetsområde,
att större förhöjning av förut
betingade hyresbelopp bär gälla
utan att särskilt underställas nämndens
prövning, äge nämnden att därom
förordna.

7 §•

(Jfr 6 § sista stycket.)

Har hyresavtal om omöblerad lågenhet,
vilket även omfattar vare sig
uppvärmning av lågenheten eller tillhandahållande
av varmvatten, träffats
för längre tid än ett år, och har efter
dess ingående sådan stegring av
bränslekostnaderna inträtt, att överenskommen
hyra till den del, denna
får anses hava vid avtalets träffande
avsett ersättning för angivna förmåner,
befinnes icke längre utgöra skälig gottgörelse
därför, äger hyresnämnden fastställa,
varje gång för högst ett år av
den återstående avtalstiden, vad som
därutöver skäligen må tillkomma hyresvärden,
börande därvid särskilt bestämmas
ersättning för uppvärmning
samt för beredning av varmvatten.
Hyresgästen vare dock obetaget att
inom åtta dagar efter delfåendet av
sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra
å den fardag, som inträffar närmast
efter en månad från delfåendet.

För hyresnämnds prövning enligt
denna paragraf gälle i tillämpliga
delar bestämmelserna i 6 § tredje
stycket.

(il

Kuntjl, Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Lagen. Förslaget.

8 §•

Uppsägning från hyresvärds sida
av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan med mindre hyresgästen
skriftligen förklarar sig villig
att låta avtalet upphöra eller hyresnämnden
på förhand lämnat sitt samtycke
till densamma, eller fall föreligger,
som enligt bestämmelserna i
1 kap. 3 § andra stycket eller i 3
kap. 21—24 §§ av lagen den 14
juni 1907 om nyttjanderätt till fast
egendom berättigar till uppsägning.

8 §•

Uppsägning från hyresvärds sida
av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan med mindre hyresgästen
jämte erkännande av uppsägningen,
avgivit skriftlig försäkran,
att han är villig att låta avtalet
upphöra eller hyresnämnden på
därom gjord framställning lämnat
sitt samtycke till densamma, eller
fall föreligger, som enligt bestämmelserna
i 1 kap. 3 § andra stycket
eller i 3 kap. 21—24 §§ av lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom berättigar till uppsägning.

jHar ifråga om omöblerad lägenhet
träffats skriftligt hyresavtal, avsett att
utan uppsägning upphöra å viss dag,
vare dock så ansett, som om avtalet
träffats under förbehåll, att detsamma
efter avtalstidens■ slut skall förlängas
för ytterligare lika lång tid, dock varje
gång för högst ett år, så framt icke
uppsägning skett. För ty fall gälle
i fråga om uppsägningstidens längd
vad därom är i 3 kap. 4 § sista stycket
av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom stadgat.

Samtycke till uppsägning av hyresavtal
kan av hyresnämnd lämnas, endast
där hyresvärd i ■laga tid verkställt
uppsägning samt ingivit framställning
om sådant samtycke senast
den dag, då uppsägning sist kan ske.
Har nämnden icke inom 15 dagar,
räknat från och med sagda dag,

62

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Lagen.

Där för lägenhet, som omfattar
högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd
till bostad, hyran enligt avtalet skall
erläggas i förskott för längre tid än
en månad, berättigar underlåtenhet
härutinnan icke till uppsägning, så
länge hyresgästen sist å andra
söckendagen av varje månad till
fullo erlägger den på samma månad
belöpande hyran.

Vid prövning av uppsägning skall

Förslaget.

fattat beslut i ärendet, skall samtycke
till uppsägningen ändock anses lämnat.

Ej må hyresnämnd vägra samtycke
till uppsägning av hyresavtal, då fråga
är om lägenhet, som varit uthyrd för
tid före den 1 oktober 1915, där hyresvärden
med uppsägningen allenast
avsett att erhålla en hyresförhöjning
av högst 15 procent utöver den för
tiden före angivna dag senast betingade
hyran.

I angivna fall, ävensom eljest, där
hyresvärd med uppsägning åsyftat
allenast att erhålla högre hyra, skall
vid samtycke till uppsägningen fästas
det villkor, att innehavaren av lägenheten
beredes tillfälle att inom viss,
av hyresnämnden förelagd kortare tid,
med berörda ändring i hyresvillkoren,
träffa avtal om lägenhetens fortsatta
förhyrning.

Finner sig nämnden icke böra lämna
begärt samtycke till uppsägning,
må i intet fall hyresavtal därigenom
anses förnyat för längre tid än varje
gång högst ett år.

Där för lägenhet, som omfattar
högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till
bostad, hyran enligt avtalet skall
erläggas i förskott för längre tid än
en månad, berättigar underlåtenhet
härutinnan icke till uppsägning, så
länge hyresgästen sist å andra
söckendagen av varje månad till
fullo erlägger den på samma månad
belöpande hyran.

Vid prövning av uppsägning skall

(>3

Kungl. Mai Aa nåd. proposition nr 213.

Lagen. Förslaget.

hyresnämnd beakta ej mindre de
av hyresvärden för uppsägningen
anförda skäl än även, i vilken mån
uppsägningen medför svårighet för
hyresgästen att erhålla lämplig bostad
å tid, därtill hyresavtalet uppsagts.

Hav framställning om samtycke till
uppsägning, varom ovan förmäles, inkommit
till hyresnämnden minst tjugu
dagar före den dag, då uppsägning
sist kan ske, men har icke hyresnämndens
beslut i ämnet meddelats
senast å tredje dagen före nämnda
dag, skall samtycke till uppsägningen
anses lämnat.

9 §.

Vad i 6—8 §§ stadgats skall ej
gälla beträffande lägenhet, som icke
vid denna lags ikraftträdande är för
då löpande hyrestid uthyrd och ej
heller tidigare varit uthyrd.

hyresnämnd beakta ej mindre de
av hyresvärden för uppsägningen
anförda skäl, än även, i vilken mån
uppsägningen medför svårighet för
hyresgästen att erhålla lämplig lägenhet
å tid, därtill hyresavtalet
uppsagts.

9 §•

Vad i 6 och 8 §§ stadgats, skall
ej gälla beträffande lägenhet, som
icke den 25 maj 1917 eller tidigare
varit tagen i bruk.

Ej heller skall vad i 6 och 8 §§
stadgats gälla sådan lägenhet, som
upplåtits till annat ändamål än bostad,
och för vilken hyran vid denna
lags ikraftträdande utgår med minst
2,000 kronor för år.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.

10 §.

Envar, som inom hyresnämnds
verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet,
likasom envar hyresgäst eller

10 §.

Envar, som inom hyresnämnds
verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet,
likasom envar hyresgäst eller

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Lagen.

hyressökande inom området vare, på
hyresnämnds kallelse, skyldig att
personligen eller, där nämnden finner
sådant utan olägenhet kunna ske,
genom befullmäktigat, i saker) kunnigt
ombud inställa sig inför nämnden.
Sådan kallelse, i vilken må
utsättas vite för uteblivande från
och med två till och med etthundra
kronor, skall delgivas i god tid förut
och senast dagen före den, då inställelse
skall ske.

Lägenheter inom hyresnämnds
verksamhetsområde, uthyrda eller
avsedda att uthyras, skola på nämndens
anfordran, av hyresvärden eller
hyresgästen hållas tillgängliga för
nämnden.

Ägare av fastighet inom hyresnämnds
verksamhetsområde vare
pliktig att, då hyresnämnd det begär,
i den ordning nämnden angiver
lämna uppgift angående hyran vid
olika tidpunkter för de inom fastigheten-
inrymda lägenheterna ävensom
de andra uppgifter angående
fastigheten, som nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader m. m.

11 §•

Utan samtycke av hyresnämnd
må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan
lägenhet företagas ändringsarbete,

Förslaget.

hyressökande inom området vare, på
hyresnämnds kallelse, skyldig att
personligen eller, där nämnden finner
sådant utan olägenhet kunna ske,
genom befullmäktigat, i saken kunnigt
ombud inställa sig inför nämnden.
Sådan kallelse, i vilken må
utsättas vite för uteblivande från
och med två till och med etthundra
kronor, skall delgivas i god tid förut
och senast dagen före den, då inställelse
skall ske.

Lägenheter inom hyresnämnds
verksamhetsområde, uthyrda eller
avsedda att uthyras, skola på nämndens
anfordran, av hyresvärden eller
hyresgästen hållas tillgängliga''för
nämnden.

Ägare av fastighet inom hyresnämnds
verksamhetsområde vare
pliktig att, då hyresnämnd det begär,
i den ordning nämnden angiver
lämna uppgift angående hyran vid
olika tidpunkter för de inom fastigheten
inrymda lägenheterna ävensom
de andra uppgifter angående
fastigheten eller hyresförhållandena
i övrigt, som nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning
av lägenheter m. m.

11 §•

Utan samtycke av hyresnämnd
må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan
lägenhet företagas ändringsarbete,

(!5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Lagen.

som påkallar lägenhetens utrymmande
eller är ägnat att leda till
avsevärd höjning av hyran eller åsyftar
att sammanslå flera lägenheter
eller att inreda bostadslägenhet eller
del därav till annat ändamål, allt
såvida icke åtgärden av vederbörande
myndighet prövas vara med
hänsyn till allmän säkerhet eller
hälsovård erforderlig.

Lägenhet, som, då denna lag vinner
tillämpning inom området, användes
till bostad, må ej utan hyresnämnds
medgivande tagas i bruk
för annat ändamål; ej heller må utan
nämndens medgivande lägenhet uthyras
möblerad, vilken icke vid
nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant
skick.

Vid prövning av nu angivna frågor
skall hänsyn tagas till de av
hyresvärden för åtgärdens företagande
anförda skäl, till åtgärdens
inverkan på hyresförhållandena i
allmänhet i orten samt till svårigheterna
för vederbörande hyresgäster
att erhålla andra lämpliga bostäder.

Förslaget.

som påkallar lägenhetens utrymmande
eller är ägnat att leda till
avsevärd höjning av hyran eller åsyftar
att sammanslå flera lägenheter
eller att inreda bostadslägenhet eller
de! därav till annat ändamål, allt
såvida icke åtgärden av vederbörande
myndighet prövas vara med
hänsyn till allmän säkerhet eller
hälsovård erforderlig.

Lägenhet, som, då denna lag vinner
tillämpning inom området, användes
till bostad, må ej utan hyresnämnds
medgivande tagas i bruk
för annat ändamål; ej heller må utan
nämndens medgivande lägenhet uthyras
möblerad, vilken icke vid
nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant
skick.

Vid prövning av nu angivna frågor
skall hänsyn tagas till de av
hyresvärden för åtgärdens företagande
anförda skäl, till åtgärdens
inverkan på hyresförhållandena i
allmänhet i orten samt till svårigheterna
för vederbörande hyresgäster
att erhålla andra lämpliga bostäder.

Den, som inom område, där denna
lag är gällande, till bostad förhyr
omöblerad lägenhet, må icke inom området
utan hyresnämndens samtycke,
vare sig själv eller genom till hans
hushåll hörande person förhyra för
samma tid annan omöblerad bostadslägenhet
eller del därav. Har
sådan förhyrning utan nämndens samtycke
skett, sedan denna lag blivit
gällande för det område, där lägen -

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 189 käft. (Nr 213.)

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Lagen.

Över hyresnämnds beslut i fråga,
varom i denna § förmäles, må klagan
föras hos Konungens befallningshavande
inom trettio dagar efter
erhållen del av beslutet. I Konungens
befallningshavandes beslut må ändring
sökas hos Konungen genom
besvär, vilka skola vara inkomna
till civildepartementet inom den tid,
som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut
är bestämd.

På ansökan av hyresnämnd äge
överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen
rubbat förhållande, varom i denna §
förmäles; och gälle därom enahanda

Förslaget.

heten är belägen, äger nämnden förklara
sådant hyresavtal ogiltigt.
Hyresgäst, vilkens hyresavtal sålunda
häves, äger ej återfordra redan erlagd
hyra och vare dessutom skadeståndsskyldig
gent emot hyresvärden,
allt under förutsättning, att denne ej
ägt eller bort äga kännedom om hyresgästens
obehörighet enligt denna
paragraf att förhyra lägenheten.

Finner hyresnämnd, att inom dess
verksamhetsområde föreligger avsevärd
brist på bostadslägenheter, äger nämnden,
där hyresvärd eller hyresgäst utan
anledning, som av nämnden kan godkännas,
låter till bostadsändamål inredd
lägenhet stå oanvänd under längre
tid, att för vederbörandens räkning
föranstalta om lägenhetens uthyrning
till den hyra, nämnden fastställer.

Över hyresnämnds beslut i fråga,
varom i denna § första och andra
stycket förmäles, må klagan föras
hos Konungens befallningshavande
inom trettio dagar efter erhållen del
av beslutet. I Konungens befallningshavandes
beslut må ändring
sökas hos Konungen genom besvär,
vilka skola vara inkomna till civildepartementet
inom den tid, som
för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är
bestämd.

På ansökan av hyresnämnd äge
överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen
rubbat förhållande, varom i denna §
förmäles; och gälle därom enahanda

K un (fl. Mcij:t» nåd. proportion nr 213.

67

Lagen.

Förslaget.

bestämmelser, som för det i 191 §
utsökningslagen avsedda fall äro
stadgade.

bestämmelser, som för det i 191 §
utsökningslagen avsedda fall äro
stadgade.

Om skyldighet att anmäla hyresledighet och hyresavtal.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden
anmäla ej mindre hyresledighets inträde och upphörande med angivande
av senast betingad hyra samt i förra fallet hyresanspråk för förnyad uthyrning
och i senare fallet den vid uthyrningen betingade hyran, än ock
varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om fortsatt hyresupplåtelse
mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande och den
höjda hyrans belopp.

Om tiden och sättet för sådan anmälan förordnas av nämnden.

Om bostadsförmedling.

13 §.

Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av
de i 12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan
kommunal myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade
lägenheter, som omfatta högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt
eller delvis äro avsedda till bostad.

Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas att
bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.

Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.

Ansvarsbestämmelser.

14 §• 14 §.

Hyresvärd, som med vetskap där- Hyresvärd, som med vetskap därom,
att hyresnämnd för lägenhet om, att hyresnämnd för lägenhet

68

Kuugl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Lagen. Förslaget.

fastställt visst hyresbelopp, ändock
fordrar eller mottager högre belopp
i hyra, straffes med böter från och
med femtio till och med ettusen
kronor.

15 §.

Bryter någon mot vad i 11 §
första eller andra stycket är stadgat,
straffes med böter från och med
fem till och med femhundra kronor.

fastställt visst hyresbelopp, ändock
fordrar eller mottager högre belopp
i hyra, straffes med böter från och
med femtio till och med ettusen
kronor.

Lag, samma vare, där hyresvärd
vid uthyrning av omöblerad lägenhet
såsom villkor för upplåtelsen avfordrar
eller mottager av hyresgäst eller
hyressökande förbindelse, vari denne
förklarar sig avstå från rätten att få
hyresbeloppet prövat enligt denna lag
eller ock vara villig att låta avtalet
upphöra.

15 §.

Bryter någon mot vad i 11 §
första eller andra stycket är stadgat,
straffes med böter från och med
hundra till och med tiotusen kronor.

Bryter någon mot vad i 11 § fjärde
stycket är stadgat, straffes med böter
från och med femtio till och med etttusen
kronor.

16 §-

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter
från och med fem till och med femhundra kronor.

17 §.

Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan
laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden
förelagt, eller till böter från och med fem till och med femhundra kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

69

Lagen. Förslaget.

Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot
vad i 10 § andra eller tredje stycket är stadgat, eller som försummar
att i föreskriven tid och ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot
bättre vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med
femtio till och med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej
må tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas
med strängare straff.

18 §.

Förseelser, som avses i 14—17 §§, skola åtalas av allmän åklagare,
de i 17 § första och andra styckena angivna vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan
icke finnes, vid allmän domstol och de övriga vid allmän domstol.

19 §■

Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunen,
köpingen eller municipalsamhället.

Saknas tillgång till fulla gäldandet *av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.

20 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
lag, rörande hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit
i Svensk författningssamling, och
gäller till den 1 oktober 1918. Vad
i lagen är stadgat angående förseelse,
som omförmäles i 14 §, skall
fortfarande äga giltighet, så ock bestämmelserna
i 7 §, såvitt angår
hyresbelopp, som blivit fastställt av
hyresnämnd eller, där hyran icke
prövats av nämnden, belöper på tid

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit
i Svensk författningssamling och
upphör därmed lagen med vissa bestämmelser
mot oskälig hyresstegring
m. m. den 25 maj 1917 att gälla.
Dock skola av hyresnämnd enligt sistnämnda
lag meddelade beslut fortfarande
äga giltighet; och skola ordförande
och ledamöter i hyresnämnder
jämte suppleanter för dem, vilka ut -

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Lagen.

före nyssnämnda dag. Beträffande
annan än i 14 § omförmäld, under
tiden för lagens giltighet begången
förseelse, varå straff- eller vitespåföljd
i lagen är bestämd, skall vad
därutinnan i lagen är stadgat fortfarande
gälla.

Förslaget.

setts på grund av samma lags bestämmelser,
anses såsom behörigen utsedda
enligt denna lag.

Lagen gäller till och med den 31
december 1919, men skall vad däri
stadgas angående förseelse, som omförmäles
i 14 §, första stycket,
fortfarande äga giltighet. Hyresnämnds
beslut, varigenom nämnden
enligt 6 eller 7 § fastställt hyra
för viss tid, skall äga giltighet till
utgången av samma tid, dock högst
till den 1 oktober 1920. Beträffande
annan än i 14 §, första stycket, omförmäld,
under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, varå straffeller
vitespåföljd i lagen är bestämd,
skall vad därutinnan i lagen är
stadgat fortfarande gälla.

Kungl. Maja» nåd. proposition nr 213.

71

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegrlng m. in

Lagens tillämplighetsområde.

1 §•

1. Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa
bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 25 maj 1917 är
gällande vid denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån
kunna medgiva undantag, safrand den myndighet, som utövar kommunens,
köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, därom gör framställning,
för vilken avgivits minst två tredjedelar av de i beslutet deltagandes
röster.

2. Konungen äger ock förordna, att lagen skall tillämpas i annan
kommun eller köping eller annat municipalsamhälle, än som i första
stycket sägs, försåvitt där i större utsträckning förekommer uthyrning av
omöblerade lägenheter för bostads-, affärs- eller annat ändamål. Sådant
förordnande varder ej meddelat, innan den myndighet, som utövar kommunens,
köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, yttrat sig i
frågan.

Om hyresnämnd.

2 §.

1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas eu
hyresnämnd. Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

municipalsamhällets beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området
skola inrättas flera hyresnämnder, envar för viss del av området.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För
ordföranden såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst
till motsvarande antal.

3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd
i stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande
för viss tid, Konungens befallningshavande obetaget att när
som helst återkalla förordnandet. Samma person må förordnas till ordförande
eller suppleant för ordförande i flera hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt,
att tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter
och suppleanter skola två ledamöter och suppleanter för dem äga
eller förvalta till uthyrning avsedd fastighet. Övriga två ledamöter och
suppleanter för dem, vilka ej må äga eller förvalta fastighet, som nyss
sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad och åtminstone den
ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre bemedlades
bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så
ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla
vad i enahanda avseenden är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att
närvara vid hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall
meddelas dem i god tid förut, samt att deltaga i överläggningarna men
ej i besluten. De hava att tillhandagå hyresnämnd med det tjänstebiträde,
som av nämnden påkallas.

3 §.

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7,
8 och 11 §§ sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och
ledamöter i tillämpliga delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd må ej fatta beslut med mindre den är fulltalig.
Som beslut gäller den mening, som efter jämkning, där sådan erfordras
och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av de röstande. Finnes
ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än någon annan,
eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad omröstning
mellan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin
mening, gäller ordförandens.

Kungl. Maj:t$ nåd. proposition nr 213.

73

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre
parterna beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande
uppenbarligen är obehövligt.

4. Finner nämnden, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende
eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i
avsevärd män felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt
ärendet i väsentligt ändrat läge, äge nämnden att förordna om den
rättelse, som därav må föranledas.

5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande
nämndens beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så
snart ske kan och senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning
skett, skall protokollet vara tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskningen
genast, skall besked om nämndens beslut omedelbart lämnas part,
som sådant begär.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor,
om vilka i 6, 7 och 8 §§ förmärs, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares
önskan upptagas i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare
mån, än som för avfattande av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt.
Ej heller må de i annan mån av nämndens ordförande, ledamöter
eller tjänstemän yppas.

5 §.

1. Frågor om tjänstebefattningar hos hyresnämnd, om gottgörelse
till nämnden och dess tjänstemän samt om anvisande av övriga för nämndens
verksamhet erforderliga medel avgöras av den myndighet, som utövar
kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt.

2. I enahanda ordning må instruktion för hyresnämnd antagas.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

b §•

1. Fordras för omöblerad lägenhet, vartill i denna lag räknas
jämväl omöblerat rum, som är uthyrt eller avsett att uthyras av husägaren
eller annan, högre hyra, än den, som enligt senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan angivna
inskränkning på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 189 höft. (Nr 213.) 10

71

Kungl. Maj: t a nåd. proposition nr 213

hyresgäst eller hyressökande, eller där nämnden eljest finner anledning
därtill, pröva, huruvida det fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre
lägenhetens beskaffenhet än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandena
i övrigt är att anse såsom oskäligt samt att i sådant fall
fastställa den lägre hyra, varje gång för högst ett år, som nämnden
finner skälig. Lag samma vare, där hyresavtal träffas om omöblerad
lägenhet, innefattande höjning av hyran utöver senast gällande hyresbelopp,
så ock där sådant avtal träffats efter det lagen den 25 maj 1917
med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring in. in. blivit gällande
för det område, där fastigheten ligger. Skall hyresvärd enligt hyresavtalet
besörja lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten
till densamma, åligger det nämnden att särskilt bestämma ersättningen
för envar sådan förmån att utgå med visst belopp, eller efter grund, som
nämnden finner skälig.

2. Överstiger hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den
1 oktober 1915, den före sagda dag senast gällande hyran med högst 15
procent, må sådan hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden,
med mindre nämnden med hänsyn till lägenhetens uppenbart
mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl tala därför.

3. Hyx-esnämnds prövning må ej heller avse hyresbelopp, som
till betalning förfallit före den dag, då framställning om hyresreglering
gjorts hos nämnden, eller, där nämnden eljest företager reglering, före
den dag, då hyresvärden erhållit meddelande om regleringen.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, innebärande ekonomisk
fördel, som av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, gälle
avtal, däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för
nämnda tid överenskommits till det fastställda beloppet.

7 §•

1. Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar
vare sig uppvärmning av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten,
träffats för längre tid än ett år, och har efter dess ingående sådan
stegring av bränslekostnaderna inträtt, att överenskommen hyra, till den
del denna får anses hava vid avtalets träffande avsett ersättning för angivna
förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig gottgörelse därför, äger
hyresnämnden, varje gång för högst ett år av den återstående avtalstiden,
fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma hyresvärden, böran -

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 213.

75

de därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt för beredning
av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom åtta
dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å
den fardag, som''inträffar närmast efter en månad från delfåendet.

2. För hyresnämnds prövning enligt denna paragraf galle i tilllämpliga
delar bestämmelserna i (5 § 3 mom.

* §•

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad
lägenhet vare utan verkan, med mindre hyresgästen avgivit skriftlig,
uttrycklig försäkran, att han är villig att låta avtalet upphöra,
eller hyresnämnden lämnat sitt samtycke till densamma eller fall föreligger,
som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av lagen den 14
juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.

Har hyresnämnd lämnat hyresgäst medgivande att överlåta lägenheten
till annan, skall detta medgivande äga samma verkan, som om
det lämnats av hyresvärden.

2. Har ifråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal,
avsett att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare dock så ansett,
som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens
slut, så framt uppsägning icke skett, skall förlängas för ytterligare lika läng
tid, dock varje gång för högst ett år. För tv fall galle i fråga om uppsägningstidens
längd vad för motsvarande fall linnes stadgat i 3 kap. 4 § sista
stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, om ej särskilda
skäl annat föranleda, av hyresnämnd lämnas, endast där hyresvärd ingivit
framställning därom minst 20 dagar före den dag, då uppsägning sist kan
ske. Har nämnden icke senast ä tredje dagen före nämnda dag fattat beslut
i ärendet, skall samtycke till uppsägningen anses förvägrat. Dock må
framställning om samtycke till sådan uppsägning, som avses i 133 § utsökningslagen,
kunna senast den dag, då uppsägning sist kan ske, ingivas
till hyresnämnden, vilken det åligger att snarast besluta i ärendet..

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal,
då fråga är om lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1
oktober 1915, där hyresvärden med uppsägningen allenast avsett att erhålla
en hyresförhöjning av högst 15 procent utöver den för tiden före
angivna dag senast betingade hyran, med mindre nämnden med hänsyn
till lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

skal tala därför. Ej keller må samtycke vägras till sådan uppsägning av
hyresavtal, som avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet betingade
villkor finnas till skada för ny ägare i avsevärd mån avvika
från i hyreskontrakt inom orten gängse bestämmelser. -

5. I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen
grundats allenast därpå, att nämnden godkänt hyresvärdens anspråk på
högre hyra eller eljest förbättrade hyresvillkor, skall vid samtycket fästas
det villkor, att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss, av
hyresnämnden förelagd kortare tid, med berörda ändring i hyresvillkoren
träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning.

6. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,
må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre
tid än varje gång högst ett år.

7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet
skall erläggas i förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet
härutinnan icke till uppsägning, så länge hyresgästen sist å
andra söckendagen av varje månad till fullo erlägger den på samma månad
belöpande hyran.

8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre
de av hyresvärden för uppsägningen anförda skäl än även, i vilken mån
uppsägningen medför svårighet för hyresgästen att erhålla lämplig lägenhet
å tid. därtill hyresavtalet uppsagts.

9 §.

1. Vad i 6 och 8 §§ stadgats skall ej gälla beträffande lägenhet,
som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk.

2. Ej heller skall vad i 6 och 8 §§ stadgats gälla sådan lägenhet,
som upplåtits till annat ändamål än bostad, och för vilken hyran
vid denna lags ikraftträdande utgår med minst 2,000 kronor för år.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.

10 §.

1. En vai-, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, likasom envar hyresgäst
eller hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 213.

77

att personligen eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna
ske, genom befullmäktigat, i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden.
Sådan kallelse, i vilken må utsättas vite för uteblivande från och
med två till och med etthundra kronor, skall delgivas i god tid förut
och senast dagen före den, då inställelse skall ske.

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda
eller avsedda att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden
eller hyresgästen hållas tillgängliga för nämnden.

3. Ägare och förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds
verksamhetsområde vare pliktig att, då hyresnämnd det begär, i den ordning
nämnden angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter
för de inom fastigheten inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter
angående fastigheten eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden
må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

11 §•

1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete,
som påkallar lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till
avsevärd höjning av hyran eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter
eller att inreda bostadslägenhet eller del därav till annat ändamål, allt
såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet prövas vara med hänsyn
till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

2. Lägenhet, som, då denna lag vinner tillämpning inom området,
användes till bostad, må ej utan hyresnämnds medgivande tagas i bruk
för annat ändamål; ej heller må utan nämndens medgivande lägenhet
uthyras möblerad, vilken icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant skick.

3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av
hyresvärden för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inverkan
på hyresförhållandena i allmänhet i orten samt till svårigheterna för
vederbörande hyresgäster att erhålla andra lämpliga bostäder.

. 4. Den, som inom område, där denna lag är gällande, till bostad
förhyr omöblerad lägenhet, må icke inom området utan hyresnämndens
samtycke vare sig själv eller genom till hans hushåll hörande person för
samma tid förhyra annan omöblerad bostadslägenhet eller del därav.
Har sådan förhyrning utan nämndens samtycke skett, sedan denna lag

78

Kunal. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

blivit gällande för det område, där lägenheten är belägen, äger nämnden
förklara sådant hyresavtal ogiltigt. Hyresgäst, vilkens hyresavtal sålunda
häves, vare skadeståndsskvldig gentemot hyresvärden, där denne ej ägt
eller bort äga kännedom om hyresgästens obehörighet enligt denna paragraf
att förhyra lägenheten.

5. Över hyresnämnds beslut i fråga, varom i denna paragraf, 1 och
2 inom. förmärs, må klagan förvis hos Konungens befallningshavande inom
trettio dagar efter erhållen del av beslutet. T Konungens befallningshavandes
beslut må ändring sökas hos Konungen genom besvär, vilka
skola vara inkomna till civildepartementet inom den tid, som för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

6. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna
paragraf förmäles; och gälle därom enahanda bestämmelser, som för det
i 191 § utsökningslagen avsedda fall äro stadgade.

Om skyldighet att anmäla hyresledighet och hyresavtal.

12 §.

1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden
anmäla ej mindre hyresledighets inträde och upphörande med angivande
av senast betingad hyra samt i förra fallet hyresanspråk för förnyad uthyrning
och i senare fallet den vid uthyrningen betingade hyran, än ock
varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om fortsatt hyresupplåtelse
mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande och den
höjda hyrans belopp.

2. Om tiden och sättet för sådan anmälan förordnas av nämnden.

Om bostadsförmedling.

§ 13.

1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning
av de i 12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan

Kungl. M.aj:ts nåd. proposition nr 213.

7!)

kommunal myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade
lägenheter, som omfatta högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt
eller delvis äro avsedda till bostad.

2. Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas
att bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.

3. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.

Ansvarsbestämmelser.

14 §.

1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet
fastställt visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan
för uthyrning av lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar
eller vad det är, till högre värde, straffes med böter från och med femtio
till och ettusen kronor.

2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad
lägenhet såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst
eller hyressökande förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från
rätten att få hyresbeloppet prövat enligt denna lag eller ock vara vi Ilig
att utan hyresnämnds prövning av uppsägning låta avtalet upphöra.

3. Har Konungen för område, där denna lag äger tillämpning,
fastställt taxa för hyresförmedling, straffes den, som erbjuder sig att mot
vederlag till högre värde, än taxan föranleder, förmedla uthyrning av
eller överlåta hyresrätt till omöblerad lägenhet, eller som för sådan förmedling
eller överlåtelse fordrar eller mottager vederlag till högre värde,
likaledes med böter från femtio till och med ettusen kronor.

15 §.

1. Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes
med böter från och med hundra till och med tiotusen kronor.

2. Bryter någon mot vad i 11 § 4 mom. är stadgat, straffes med
böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

16 §.

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter
från och med fem till och med femhundra kronor.

80

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 213.

17 §.

1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd,
utan laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden
förelagt, eller till böter från och med fem till och med femhundra
kronor.

2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter
mot vad 10 § 2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i föreskriven
tid och ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot
bättre vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med
femtio till och med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej
må tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas
med strängare straff.

18 §.

Förseelser, som avses i 14—17 §§, skola åtalas av allmän åklagare,
de i 17 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid
allmän domstol och de övriga vid allmän domstol.

19 §.

1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunen,
köpingen eller municipalsamhället.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall
förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

20 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
lag, rörande hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och
upphör därmed lagen med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring

KuikjI. Maj:ts nåd. proposition nr 211).

Kl

in. in. den 25 maj 1917 att gälla. Dock skola av hyresnämnd enligt
sistnämnda lag meddelade beslut fortfarande äga giltighet; och skola ordförande
och ledamöter i hyresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka
utsetts på grund av samma lags bestämmelser, anses såsom behörigen
utsedda enligt denna lag.

Lagen gäller till och med den 31 december 1919, men skall vad
däri stadgas angående förseelse, som omförmäles i 14 § 1 inom., fortfarande
äga giltighet. Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt
6 eller 7 § fastställt hyra för viss tid, skall äga giltighet till utgången
av samma tid, dock högst till den 1 oktober 1920. Beträffande annan
än i 14 § 1 mom. omförmäld, under tiden för lagens giltighet begången
förseelse, varå påföljd i lagen är bestämd, skall vad därutinnan i lagen
är stadgat fortfarande gälla.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 189 käft. (Nr 213.) 11

82

Kungl. Muj:ts nåd. proposition nr 213.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd torsdagen den
.21 mars 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,
von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepai''tementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
12 mars 1918, hade Kungl Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, docenten
Martin Fehr.

Förslaget föranledde följande yttranden av lagrådet och dess särskilda
ledamöter:

6 §.

Justitierådet von Seth och regeringsrådet Planting-Gyllenbåga:

De skäl, som anförts av tre av bostadskommissionens ledamöter för
eu höjning av den i 2 mom. angivna procentsatsen, synas, åtminstone
vad angår eu del orter, äga sin fulla giltighet. Kan icke uti ifrågavarande
hänseende en gruppindelning ske av de av lagen berörda samhällena,
något som otvivelaktigt från åtskilliga synpunkter skulle vara mest
tilltalande, och kan det ej överlämnas åt hyresnämnderna att var på sin

Knnffl. Maj:tn nåd. ''proposition nr 213.

83

ort inom någon viss marginal bestämma gränsen, synes eu generell höjning
av nämnda procentsats åtminstone i någon mån böra vidtagas.

Lagrådet:

Om nämnden företager hyresreglering, oaktat framställning därom
ej gjorts, må jämlikt 3 mom. i denna paragraf nämndens prövning ej
avse hyresbelopp, som förfallit till betalning före den dag, då hyresvärden
erhållit meddelande om regleringen. Det synes tvivelaktigt, huruvida
här åsyftas meddelande jämlikt 3 § 3 mom., att nämnden ämnar
upptaga ärendet till avgörande, eller ett meddelande om innehållet i
nämndens redan fattade beslut. Ett otvetydigt stadgande är av nöden.
För valet av den tidigare dagen talar, att härigenom vunnes så vitt möjligt
överensstämmelse med de fall, då hyresregleringen sker på särskild
framställning. Måhända kan dock styrkandet av den tidpunkt, då hyresvärden
erhöll kallelse till nämndens sammanträde, vara förenat med sådan
omgång att, såsom bostadskommissionen och socialstyrelsen föreslagit,
ifrågavarande stadgande bör hänföras till den dag, då ärendet avgöres.

8 §•

Lagrådet:

Medgivande varom talas i andra stycket av 1 inom., torde, i överenstämmelse
med vad eljest flerstädes iakttagits i förslaget, icke böra få
avse längre tid än varje gång högst ett år.

I de fall, då uppsägnings laga verkan beror av nämndens samtycke,
skall det enligt förslaget icke såsom efter nu gällande lag vara
av nöden, att samtycke lämnas före uppsägningen. Förslaget innebär
även den ayvikelse från gällande lag, att nämndens underlåtenhet att
före viss dag fatta beslut angående uppsägning anses innebära icke att
samtycke till uppsägning lämnats utan att sådant förvägrats. Med den
sålunda föreslagna omläggningen av reglerna rörande uppsägning torde
anledning saknas att i likhet med gällande lag upptaga tredje dagen
före den, då uppsägning sist kan ske, såsom den, varå nämndens beslut
bör vid nyss angivna påföljd senast vara fattat. För nämnden är det
tydligen av stor vikt, att den tid, som för uppsägningsfrågornas prövning
står densamma till buds, icke utan tvingande skäl inskränkes. Det
hemställes förty, att ur 3 mom. orden »å tredje dagen före» måtte
uteslutas.

Inom hyresnämnderna lärer vid bedömandet av uppsägningar, med
vilka allenast åsyftas att erhålla högre hyra, i allmänhet hava förfarits

84

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 213.

så, att uppsägningen godkänts under villkor, att lägenhetens innehavare
äger bibehålla lägenheten mot den högre hyra, som av nämnden kan
komma att bestämmas. Den tidsödande prövningen av frågan, med vilket
belopp hyran må ökas, skjutes sålunda tillsvidare undan. Detta arbetssätt,
som ju avsevärt bidrager att möjliggöra ett snabbt avgörande av
de oftast brådskande uppsägningsfrågorna, torde knappast kunna förlikas
med förslaget, som enligt ordalagen i 5 mom. av denna paragraf synes
förutsätta, att nämnden redan i samband med godkännandet prövar den
blivande hyrans belopp. Någon jämkning i paragrafens avfattning, så
att hittills följd praxis kan fortgå, lärer vara önsklig. Huruvida omständigheterna
påkalla, att denna praxis får tillämpas även där fråga är
om förbättrade hyresvillkor vid sidan av själva hyran, kan vara tvivelaktigt.
Måhända låta dylika ärenden sig lättare bedöma, kanske är deras
antal ej heller synnerligen stort. Då dylika hyresvillkor ej enligt nu
gällande lag kunna utan samband med frågan om uppsägning bliva föremål
för nämndens prövning, lära nämnderna hittills icke ansett sig befogade
att med avseende å dem förfara på samma sätt, som då uppsägning
ej haft annat syfte än höjning av själva hyran.

Justitierådet von Seth och regeringsrådet Planting-Gyllenbåga:

Vidtages, på sätt av oss ifrågasatts, ändring i 6 § 2 mom., bör
en motsvarande jämkning äga rum i 4 mom. av förevarande paragraf.

14 §.

Justitierådet von Setli:

Fastställandet av taxa för hyresförmedling lärer icke innebära någon
mera grannlaga prövning, än att densamma bör kunna utan olägenhet
överlämnas åt ortsmyndigheterna. Det synes vid sådant förhållande föga
överensstämmande med pågående strävanden att befria statsdepartementen
från befattningen med en del mindre viktiga ärenden, att förbehålla
nämnda prövning åt Konungen.

Slutstadgandet.

Lagrådet:

Vid upphävande av lagen den 25 maj 1917 lärer det icke vara
tillfyllest att, såsom här skett, tillförsäkra fortfarande giltighet allenast
åt beslut, som av hyresnämnd meddelats-enligt samma lag. Det torde
vara av nöden att, i överensstämmelse med vad slutstadgandet i berörda
lag innehåller, föreskriva, dels att bestämmelserna i 7 § rörande hyra,

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 2/3.

85

som icke prövats av nämnden, skola fortfarande äga giltighet i fråga
om hyresbelopp, avseende tid före den 1 oktober 1918, och dels att,
beträffande förseelse, som begåtts under tiden för lagens giltighet och
varå påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan är i lagen stadgat
skall fortfarande gälla.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Ktingl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

8«

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hell ner,
Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren lagrådets den
21 mars 1918 avgivna utlåtande över det den 12 i samma månad till
lagrådet remitterade förslaget till lag med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde statsrådet
Löfgren:

6 § 2 mom. »Av de frågor, som berörts av lagrådet och dess särskilda leda °Cmom

4 m^er> är det väsentligen en, som äger mera principiell innebörd, nämligen
det av tvänne av lagrådets ledamöter behandlade spörsmålet an -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213. 87

gående fastställande, jämlikt förslagets 6 § andra momentet och 8 §
fjärde momentet, av en viss procentsats, inom vars ram hyresförhöjning
icke skulle få upptagas till prövning av hyresnämnd. Denna fråga har
synts mig vara av den betydelse, att den efter lagrådets utlåtande upptagits
till förnyad prövning, så mycket hellre som den efter förslagets
avgivande blivit föremål för offentlig diskussion och för ett särskilt av
en hyresnämndsordförande mig skriftligen tillställt yttrande.

De båda åsyftade ledamöterna av lagrådet ha såsom sin uppfattning
uttalat, att det mest tilltalande vore att i ifrågavarande hänseende
verkställa eu gruppindelning av de av lagen berörda områdena, men att,
därest så icke kunde ske, det vore tänkbart att överlämna åt hyresnämnderna
att var på sin ort inom någon viss marginal bestämma gränsen,
samt att i annat fall en generell höjning av nämnda procentsats syntes
böra åtminstone i någon mån företagas. De skäl, som av tre av bostadskommissionens
ledamöter anförts för eu höjning av ifrågavarande procentsats,
syntes nämligen, åtminstone vad anginge en del orter, äga sin
fulla giltighet.

Å andra sidan har i den offentliga diskussionen framhållits, att
ifrågavarande procentsats borde sänkas. Dessutom har ordföranden i
Örebro stads hyresnämnd i ett till mig avgivet yttrande meddelat, att
enligt hans förmenande de i förslaget i förevarande hänseende intagna
bestämmelserna vore ägnade att väcka stora betänkligheter i vad anginge
förhållandena såväl i Örebro som i ett flertal andra landsortsstäder.
Bestämmelserna körnare att medföra, att hyran för alla lägenheter skulle
så att säga automatiskt höjas med femton procent. Då emellertid, åtminstone
i Örebro, många lägenheter förefunnes, med avseende å vilka
ingen nämnvärd hyresförhöjning skett sedan 1914—1915, skulle de nya
bestämmelserna för dessas del medföra en knappast önskvärd hyresförhöjning,
som eljest säkerligen icke kommit i fråga. Förklaringen till att,
fastän hyrorna i många fall stegrats, dock flera lägenheter förblivit oberörda,
vore sannolikt att söka däri, att fastigheterna redan före kristiden
lämnat sina ägare en inkomst, varigenom i desamma insatt kapital väl
förräntats, och att några reparationer av mera avsevärd beskaffenhet icke
under kristiden blivit verkställda. Både hyresvärd och hyresgäst vore i
själva verket nöjda med nu rådande förhållanden. Sedan emellertid lagen
ändrats i omnämnd riktning skulle hyresvärdarna knappast kunna
underlåta att höja hyrorna med 15 procent, men man kunde dock vara
tämligen övertygad om, att de i allt fall icke komme att med nu rådande
höga pris vidtaga annat- än de allra nödvändigaste reparationerna.

88 K untjl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

Särskilt med avseende å de i Örebro i avsevärt antal förekommande fastigheter,
vilka varit föremål för spekulation och ofta flera gånger bytt
ägare, och i fråga om vilka fastighetsägarna, trots redan under åren
1914—1915 rådande höga hyror, gjort allt vad de kunnat för att få hyrorna
ytterligare höjda, skulle eu höjning av 15 procent ofta med hänsyn
till lägenheternas beskaffenhet bliva oskälig. För övrigt skulle sedermera,
då man därefter icke rimligen kunde vägra tillstånd att låta
andra liknande lägenheter komma upp uti ungefär samma prisnivå, bestämmelserna
medföra, att den allmänna hyresnivån komme att höjas
väsentligt mera än 15 procent. 1 samband därmed borde framhållas, att
hyresstegringslagen hittills medfört en möjlighet att verka till att hyrorna
inom en nämnds område regleras så, att för lägenheter av lika värde
något så när lika stora hyror komme att utgå; genom de föreslagna bestämmelserna
skulle detta arbete i hög grad förryckas, enär man för
lägenheter, som redan förut befunnit sig i toppläge, vore nödsakad medgiva
en ytterligare förhöjning av 15 procent. Gentemot det till stöd för
de föreslagna bestämmelserna anförda önskemålet att minska hyresnämndernas
arbetsbörda framhålles i här ifrågavarande yttrande dels att hyresnämnderna
sannolikt hellre skulle se, att de lämnades full frihet att
reglera hyrorna till de belopp, som de ansåge rättvisa, dels att lindringen
i arbetsbördan troligen bleve mindre än man förväntat, detta beroende
på det gjorda undantaget beträffande mindervärdiga lägenheter.
Påstående om mindervärdighet komme nämligen säkerligen att synnerligen
ofta anföras, och det bleve då i allt fall nödvändigt för hyresnämnden
att närmare undersöka förhållandet. Gränsen mellan mindervärdiga
och icke mindervärdiga lägenheter bleve säkerligen också ofta svår att
uppdraga. Enligt ordförandens i Örebro stads hyresnämnd uppfattning
vore det därför lyckligast, om ifrågavarande bestämmelser finge i sin helhet
utgå; därest något stadgande av dylik art likväl skulle ingå i lagen,
vore den föreslagna procentsatsen alltför hög och detta särskilt beträffande
smålägenheter om intill två rum och kök, I synnerhet med avseende å
enkelrum skulle de föreslagna bestämmelserna i många fall komma att
verka nästan upprörande. Enligt en av socialstyrelsen upprättad statistik
hade nämligen i Örebro för enkelrum i medeltal medgivits eu förhöjning
av 5,3 procent och för ett rum och kök 11,4 procent. Oaktat
sålunda för ett rum och kök icke medgivits så stor ökning som 15 procent,
vore jämlikt samma statistik medelhyrorna i Örebro för ett rum
och kök bland de högsta i riket vad våra större landsortsstäder anginge.

Från olika håll ha sålunda givits uttryck åt önskemålet å ena sidan
om förhöjning, å andra sidan om sänkning av ifrågavarande procentsats.

Kung!. Majds nåd. proposition nr 213.

89

Hot torde i själva verket ligga i sakens natur, ''att radande hyresförhållanden
påkalla fastställandet av en olika procentsats inom olika orter.
Enligt min uppfattning bör därför lagförslaget i här ifrågavarande avseende
byggas på den tankegång, åt vilken tvenne av lagrådets ledamöter
givit uttryck. Detta synes mig bäst kunna ske genom en kombination
av de båda härutinnan inom lagrådet alternativt anvisade ulvägarna,
nämligen genom att bereda frihet åt hyresnämnderna att själva
företaga en gruppindelning. Jag har därför låtit verkställa eu sådan
omarbetning av de bada här ifrågavarande stadgandena, att hyresnämnderna
skola äga att förordna om viss annan procentsats än 15 procent,
när de finna särskilda förhållanden inom sina verksamhetsområden så
påkalla, men att, om sådant förordnande icke meddelats av viss hyresnämnd,
den i förslaget upptagna gränsen av 15 procent skall vara
gällande för hyresnämndens verksamhet. Denna regel bär sin förebild i
det i den nu gällande lagens 7 § sista stycket för motsvarande fall givna
stadgandet, och bereder önskvärt utrymme åt alla de inom olika orter
rådande särskilda förhållanden. Tillika inriktas stadgandet genom eu
sådan omformulering just på det praktiska syftemål, som det enligt min
mening ensamt avser att fylla, nämligen att befria nämnderna från att
behandla sådana fall, där det icke kan ifrågasättas, att oskälig hyresförhöjning
skulle föreligga.

Även de inom lagrådet i övrigt framställda erinringarna synas mig g
böra föranleda ändringar eller jämkningar i förslaget i den riktning, som
inom lagrådet anvisats. Vad särskilt beträffar förslagets 6 § tredje momentet
torde för det fall, att hyresnämnd på eget initiativ företager reglering,
från nämndens prövning böra undantagas hyresbelopp, som förfallit
till betalning före den dag, då hyresvärden erhållit meddelande, att
fiåga väckts om företagande av reglering. En sådan föreskrift synes, såsom
lagrådet framhållit, stå bäst i överensstämmelse med det föreslagna momentets
stadgande för det fall, att hyresreglering företagits på framställning
av part. Svårigheten att styrka den tidpunkt, då hyresvärden
erhållit meddelande om den tilltänkta regleringen, synes kunna undanröjas
genom att nämnden för sadana fall, då frågan på grund av förestående
hyresbetalningstermin äger betydelse, låter sig angeläget vara att
på ett bevisligt sätt, såsom genom rekommenderat brev med mottagningsbevis,
genom stämningsmän eller i samband med anteckning, då så ske
kan, i nämndens protokoll om hyresvärdens närvaro, lämna hyresvärden
meddelande om pågående reglering.

3 mom.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 189 käft. (Nr 213.)

12

90

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 213.

a s Den på lagrådets hemställan i förslagets 8 § första momentet sista

punkten införda bestämmelsen om tiden för giltigheten av hyresnämnds
samtycke till överlåtelse av lägenhet, torde böra kompletteras med en
förtydligande, om än ej i sak nödvändig övergångsbestämmelse, enligt
vilken dylikt samtycke skall kunna behålla sin giltighet även efter det
lagen upphört att vara gällande.

Straff för T detta sammanhang anser jag mig böra beröra en fråga, som

prisocker tidigare icke blivit föremål för behandling, nämligen spörsmålet om infömehelfri
rande av straffbestämmelser för uppenbart oskäliga hyresanspråk. Da
jag på sin tid hemställde, att lagrådets utlåtande över förevarande lagförslag
måtte inhämtas, var det min förhoppning att kunna genom den
inom departementet pågående omarbetningen av lagen den 19 juni 1917
med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden (prisockerlagen) bereda plats inom lagstiftningen
för en straffbestämmelse gentemot tagande av uppenbart oskälig hyra.
Jag hyste nämligen den förhoppningen, att genom ett utvidgande av
den grupp av förnödenheter, som enligt sagda lag kan utgöra föremål
för prisocker till att omfatta jämväl lägenheter, möjlighet skulle beredas
att medelst straffhot stävja uppenbart oskäliga hyresanspråk jämväl för
trenne grupper av lägenheter, som icke beröras av förslaget till hyiesstegringslag,
nämligen möblerade lägenheter, lägenhetei som icke den 25
maj 1917 eller tidigare varit tagna i bruk, samt sådana lägenheter, som
upplåtits till annat ändamål än bostad och för vilka hyran utgår med minst
2,000 kronor för år. Två olika utvägar syntes härvid kunna ifrågasättas,
nämligen dels att genom straffbestämmelser reglera oskäliga hyresanspråk
beträffande alla slag av lägenheter, dels att införa straffbestämmelser
allenast i vad anginge hyresanspråk beträffande sådana lägenheter, som
äro undantagna från hyresstegringslagens tillämplighet. Intetdera alternativet
torde emellertid låta förena sig med det i hyresstegringslagen
genomförda regleringssystemet. Ville man följa den första av de båda
angiva vägarna och sålunda straffbelägga uppenbart oskäliga hyresanspråk
även beträffande sådana lägenheter, å vilka hyrestegringslagen äger tilllämpning,
svnes man icke kunna undgå att förminska sistnämnda lags
effektivitet. Då det icke torde vara möjligt att finna en fast åtskillnad
mellan sådana oskäliga hyresanspråk, som enligt hyresstegringslagen skola
regleras, och sådana uppenbart oskäliga anspråk, vilkas framställande
skulle bestraffas enligt prisockerlagen, är det att befara, att hyresnämnderna
vid bestämmande av frågan, huruvida ett visst hyresanspråk vore
att betrakta såsom oskäligt, icke skulle kunna undgå att jämväl taga i

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ‘213.

91

betraktande frågan, huruvida anspråket är så oskäligt, att dess framställande
borde bestraffas. I varje fall, då hyresreglering företagits, skulle
nämligen hyresvärden riskera ett åtal för prisocker, och nämderna skulle
därigenom efter all sannolikhet icke våga företaga eu så fri prövning av
■ regleringsfrågan, som önskvärt är. Ville man åter inskränka straffbestämmelserna
till sådana lägenheter, som icke kunna göras till föremål för
hyresreglering, skulle det stötande missförhållande inträda, att oskälig hyresförhöjning
beträffande vissa lägenheter skulle bestraffas men icke regleras,
beträffande andra däremot regleras men icke bestraffas. Jag har
därför nödgats stanna vid den uppfattningen, att ett utvidgande i antydd
riktning av föremålet för prisocker icke nu lämpligen kan äga rum.

Slutligen får jag anmärka, att vid den omarbetning av förslaget,
som i anledning av lagrådets yttrande företagits inom justitiedepartementet,
utöver de av berörda yttrande föranledda ändringarna vissa jämkningar
av formell natur företagits.»

Statsrådet Löfgren uppläste det sålunda omarbetade lagförslaget
samt hemställde, att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
C. G. Bruno.