1
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Ni• 203.
Nr 203.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ytterligare anslag
till nybyggnads- och ändringsarbeten vid folkskoleseminariet
i Luleå; given Stockholms slo''t den 22 mars
1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
_ att utöver det anslag å 248,460 kronor, som av 1916 års riksdag
beviljats. till utförande av nybyggnads- och ändringsarbeten för folkskoleseminariets
i Luleå utvidgning till dubbelseminarium, för samma
ändamål bevilja ett anslag av 373,540 kronor och därav på extra stat för
år 1919 såsom reservationsanslag anvisa ett belopp av 300,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnerst städse välbevågen.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 181 höft. (Nr 203.)
1
2
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
mars 1918.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén anförde:
Ytterligare Sedan Kungl. Maj:t i en den 31 mars 1916 till riksdagen avlåten
byggnads- och proposition, nr 199, framlagt förslag angående folkskoleseminariets i Luleå
ändringsar- utvidgning till dubbelseminarium samt inrättande av preparandkurs vid
foUskole- samma seminarium, anmälde riksdagen i skrivelse den 15 juni 1916 aneeminariet
gående regleringen av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel, att
’ L“lei riksdagen beslutat att dels antaga av stadsfullmäktige i Luleå gjort
erbjudande om upplåtelse av ett område av 16,090,14 kvadratmeter för
utvidgning av folkskoleseminariets i sagda stad tomtområde, dels till utförande
i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten G. Hermansson
upprättade ritningar av erforderliga nybyggnads- och omändringsarbeten
3
Kung!. Majd.s Nåd. Proposition Nr 203.
för ifrågavarande seminariums utvidgning till dubbelseminarium bevilja
ett anslag av 248,4G0 kronor och därav anvisa på extra stat för år 1917
ett belopp av 123,000 kronor, dels ock till uppehållande vid samma seminarium
under höstterminen 1916 och år 1917 av parallellavdelningar och
preparandkurs anvisa på extra stat för år 1917 ett anslag av 26,000 kronor,
ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att av de för år 1917 anvisade
anslagen låta under år 1916 förskottsvis av tillgängliga medel utanordna
för sistnämnda år erforderliga belopp.
Vid anmälan av sitt beslut i detta ärende uttalade riksdagen såsom
sin mening, att under viss förutsättning det borde tagas i övervägande,
huruvida åtgärder kunde och borde vidtagas för eu omorganisation av det
ifrågasatta dubbelseminariet till ett samseminarium med rätt till inträde
för såväl manliga som kvinnliga sökande, och framhöll riksdagen, att vid
uppgörande av den definitiva byggnadsplan^! hänsyn borde tagas till
möjligheten av en ändrad anordning av seminariets organisation i berörda
avseende.
Vid föredragning av detta ärende den 30 juni 1916 uppdrog Kungl.
Maj:t åt överintendentsämbetet att efter samråd med seminariets rektor gå
i författning därom, att så snart erforderlig markupplåtelse ägt rum,
ifrågavarande byggnads- och omändringsarbeten utfördes i huvudsaklig
överensstämmelse med förenämnda ritningar, dock med rätt för överintendentsämbetet
att vidtaga sådana smärre ändringar, som med hänsyn till
möjligheten av att seminariet framdeles kunde komma att ombildas till
samseminarium eller eljest kunde befinnas lämpliga och icke vållade
ökning av den beräknade kostnaden, varjämte ovanberörda anslag å
123,000 kronor ställdes till överintendentsämbetets förfogande att för därmed
avsett ändamål användas.
Tillika förordnade Kungl. Maj:t bland annat, dels att vid folkskoleseminariet
i Luleå skulle under läsåret 1916—1917 anordnas en parallellavdelning
till första klassen, under förutsättning att antalet godkända inträdessökande
till nämnda avdelning uppginge till åtminstone omkring 20,
dels att vid nämnda seminarium skulle under samma läsår och höstterminen
1917 anordnas en preparandkurs i huvudsaklig enlighet med de grunder,
som angivits i det vid ovanberörda proposition nr 199 fogade utdrag
a\'' statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 31 mars 1916 samt i
riksdagens förut omförmälda skrivelse den 15 juni 1916.
Sedermera anvisade 1917 års riksdag på därom av Kungl. Maj:t gjorda
framställningar på extra stat för år 1918 dels av förutberörda anslag å
248,460 kronor till nybyggnads- och omändringsarbeten vid ifrågavarande
seminarium på extra stat för år 1918 såsom reservationsanslag återstående
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.
beloppet, 125,460 kronor, dels ock anslag till anordnande under år 1918
av parallellavdelningar och preparandkurs vid, bland andra, seminariet i
Lulea, därvid togs i beräkning anordnande av parallellavdelningar under vårterminen
till första och andra samt under höstterminen till första, andra och
tredje klasserna ävensom av preparandkurs under hela året.
Genom beslut den 25 juni 1917 ställde Kungl. Maj:t nyssnämnda
belopp, 125,460 kronor, till överintendentsämbetets förfogande för därmed
avsett ändamål.
I en den 6 mars 1917 dagtecknad och till ecklesiastikdepartementet
den 24 samma månad inkommen skrivelse hemställde överintendentsämbetet
emellertid om uppskov med byggnadsarbetets igångsättande eller ock
om proposition till riksdagen om beviljande för ifrågavarande byggnader
av ett extra tilläggsanslag av 186,640 kronor. Härom anförde ämbetet
bland annat:
Overintendentsämbetet har genom Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens
län latit till viss dag infordra anbud å de egentliga byggnadsarbetena; och har
bemälde befallningshavande med skrivelse den 26 februari 1917 till ämbetet insänt det
enda anbud, som inom föreskriven tid inkommit, nämligen ett, som inkommit från byggmästaren
C. A. Flemström och slutar å 320,000 kronor för arbeten, som vid de för
anslagets bestämmande gjorda beräkningar upptagits till en kostnad av 181,315 kronor,
vartill kommer att anbudsgivaren sedermera telegramledes förklarat sig icke kunna
stå vid sitt anbud längre än till den 3 mars 1917. Flemströms anbud torde sålunda
icke vara något att vidare fästa avseende vid, och utlysande av ny entreprenad å ifrågavarande
arbeten lärer näppeligen komma att under nuvarande tidsomständigheter medföra
bättre resultat. Tager man vidare i betraktande, att enligt av ämbetet från sakkunnige
civilingenjören H. Theorell och aktiebolaget elektriska rådfrågningsbyrån i
Stockholm infordrade uppgifter värmeleduiugsarbetena, som ursprungligen beräknats
till 20,100 kronor, nu torde komma att betinga en kostnad av 47,000 kronor,
vatten- och avloppsledningsarbeten, som tidigare beräknats draga en kostnad av
11,300 kronor, numera skulle kosta 28.200 kronor samt de elektriska ledningarna,
vilka beräknats tarva en kostnad av 4,600 kronor, nu torde betinga eu sådan av 9,900
kronor, vill det synas ämbetet, som det vore ur ren byggnads-och ekonomisk synpunkt
synnerligen olämpligt att nu påbörja förevarande byggnadsföretag, och ämbetet anser
sig därför äga full anledning att ur nämnda synpunkter sett i underdånighet hemställa,
att ämbetet mätte befrias från att för närvarande igångsätta här omhandlade
hygge, med skyldighet för ämbetet att då mera stadga i byggnadsfacket inom vårt
land inträtt efter samråd med seminarierektor hos Kungl. Maj:t göra framställning om
byggets påbörjande.
Skulle Kungl. Magt emellertid av andra för Kungl. Maj:t mera vägande skäl
finna arbetena ofördröjligen böra bringas till verkställighet, får överintendentsämbetet,
under antagande att ett anbud å byggmästeriarbetena icke överstigande det
av Flemström avgivna kan uppbringas och att de gjorda beräkningarna rörande de
nuvarande kostnaderna för ledningsarbetena hålla streck samt att nuvarande posten
KungI. Maj-.ts Kild. Proposition Nr 203. i)
å 20.000 kronor för ritningar, tillsyn och oförutsedda utgifter behöver höjas med 10,000
till 30,000 kronor, hemställa att, då det beviljade anslaget uppgår till 248,460 kronor
men de nu framlagda beräkningarna under ovan angivna förutsättningar bestiga sig
till ett belopp av 435,100 kronor, till riksdagen avlåtes proposition om beviljande för
utvidgande till dubbelseminarium av folkskoleseminariet i Luleå av ett extra tilläggsanslag
å 186,640 kronor, varvid dock är att märka att under nu rådande konjunkturer
någon visshet icke finnes, att nyssnämnda summa visar sig vid tiden för arbetenas utförande
vara tillräcklig.
Vid förberörda skrivelse voro fogade dels en av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Norrbottens län den 26 februari 1917 dagtecknad skrivelse
till överintendentsämbetef, med vilken överlämnats förutnämnda av Flemström
angivna anbud att för ett belopp av 320,000 kronor utföra de beslutade
nybyggnads- och ändringsarbetena för seminariet i Luleå,
dels ett den 1 mars 1917 lämnat telegrafiskt meddelande till överintendentsämbetet,
att Flemström icke kunde stå vid sagda anbud längre än
till den 3 mars 1917, dels den i överintendentsämbetets skrivelse oinförmälda,
av Theorell den 24 mars 1917 uppgjorda beräkning av kostnaderna
för införande av värmeledning samt ledningar för vatten och
avlopp med tillhörande apparater i såväl den nya som den gamla seminariebyggnaden
samt i den gamla gymnastikbyggnaden, slutande å
75,200 kronor, dels ock det i samma skrivelse omnämnda, av aktiebolaget
elektriska rådfrågningsbyrån den 5 mars 1917 avgivna yttrande rörande
anläggningskostnaden för ledningsinstallationer för elektrisk belysning och
kraft inom nybyggnaden för seminariet, enligt vilket yttrande berörda
kostnad skulle belöpa sig till 9,900 kronor.
överintendentsämbetets ovannämnda skrivelse remitterades till folkskolöverstyrelsen
den 13 augusti 1917. Efter att hava inhämtat yttrande
i ämnet från domkapitlet i Luleå, som hört seminariets rektor, G. L:son
Högsby, har överstyrelsen den 15 december 1917 med överlämnande av
sagda yttranden för egen del avgivit utlåtande i detsamma.
Rektorn vid seminariet har såsom sin mening uttalat, att nybyggnads-
och ändringsarbetena för utvidgning av ifrågavarande seminarium
till dubbelseminarium borde snarast möjligt företagas och att
arbetets påbörjande på intet sätt borde göras beroende av ursprungligen
beräknade kostnader eller redan nu inlämnade anbud, och som skäl härför
anfört:
Givet är, att skulle Kungl. Maj:t bifalla överintendentsämbetets hemställan om
uppskov med byggnadsarbetet, blir bygguadsfrågan uppskjuten till eu oviss framtid.
Ej heller är det alldeles visst, att ytterligare uppskov skulle göra det möjligt att nedpressa
kostnaden. Prisstegringen fortgår alltjämt, ingen vet, när den når sin kulmen,
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.
ej heller om en prissänkning någonsin kommer att ske. Allting är på detta område
ovisst, men största sannolikheten talar för att de uppskruvade priserna komma att
hålla sig i höjden många år framåt. Den obestämda tanke, som ligger bakom hoppet
om minskad dyrtid, kan formuleras ungefär på följande sätt: det är kriget, som vållar
dyrtiden; när kriget i och med freden försvinner, kommer också dyrtideu att försvinna.
Men då det utan tvivel är så, att dyrtiden orsakas huvudsakligen av en tilltagande
knapphet på varor, men denna å sin sida endast småningom kan övervinnas, talar
alltså sannolikheten för att dyrtiden kommer att fortfara även en lång tid efter den
ovissa tidpunkt, då freden slutes. I enlighet med denna åsikt anser jag det synnerligen
osäkert, om något ur ekonomisk synpunkt är att vinna genom ett uppskov. Men
andra och starkare skäl tala för att byggnadsföretaget bör ofördröjligen påbörjas och
snarast möjligt avslutas. Som bekant råder en stor brist på folkskollärare. För att
om möjligt minska denna ha under de senaste åren några seminarier utvidgats till
dubbelseminarier, folkskoleseminariet i Luleå står under en sådan utvidgning, och nu
Senast ha förberedande åtgärder vidtagits för att utvidga även ett par andra. Det är
denna påbörjade utvidgning av seminariet i Luleå, som äventyras genom att byggnadsfrågan
uppskjutes. I själva verket skulle ett uppskov även för blott ett eller annat
år medföra så svåra olägenheter, att utvidgningen måste avbrytas. Visserligen ha åtgärder
vidtagits för att anskaffa provisoriska lokaler under övergångstiden, men dessa
äro sådana, att de kunna godtagas endast under den förutsättningen, att provisoriet ej
utsträckes över eu följd av år. Av hänsyn alltså till arbetet för avhjälpandet av den
särskilt i Norrland svåra lärarbristen bör byggnadsfrågan lösas snarast möjligt. Även
överiutendentsämbetet förutsätter, att andra mera vägande skäl Kunna finnas att ofördröjligen
bringa byggnadsarbetet i verkställighet, och hemställer i sådant fall, att till
riksdagen avlåtes proposition om beviljande av tilläggsanslag. Men överintendentsämbetet
gör denna hemställan »under antagande, att ett anbud å byggmästeri arbetena
icke överstigande det av Flemström avgivna kan uppbringas» etc. Skall byggnadsfrågau
göras beroende av detta antagande, kan man genast anse den ställd på framtiden,
då hittills erfarenheten visat, att ett uppskov alltid betyder höjda anbud.
Därjämte tiar rektor lämnat följande upplysningar om de provisoriska
lokaler, som tagits i bruk eller komma att tagas i bruk vid seminariets
utvidgning till dubbelseminarium samt om övriga för ändamålet vidtagna
anordningar:
Under läsåret 1916—1917 började biblioteket användas som lärosal för eu seminarieavdelning.
Vidare inreddes för preparandkursen ett ruin, beläget över salen för
träslöjd i gymnastikbyggnaden och ursprungligen avsett till virkesupplag.
Under läsåret 1917—1918 har såsom lärosal tagits i bruk ett materialrum, beläget
i fjärde våningen.
Under läsåret 1918—1919 anskaffas lokal för dels en seminarieavdelning och dels
en småskoleavdelning på så sätt, att väggen mellan två intill varandra liggande överspelningsrum
borttages, varigenom de fyra överspelningsrummen förvandlas till två
lärosalar.
Överspelningen förlägges till klassrummen.
Under läsåret 1919—1920 kommer det övre avklädningsrummet i gymnastikbyggnaden
att användas som lärosal för en avdelning av övningsskolan och nuvarande
7
Kumjl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 20 ii.
salen för träslöjd att användas som lärosal för eu seminarieavdelning. Som lokal för
träslöjden komma två källare under gymnastiksalen att användas.
Enligt planen för nybyggnaden skulle denna vara färdig att tagas i bruk vid
början av li.-t. 1919. Då emellertid arbetet ej ännu påbörjats, syntes det mig osäkert,
om det kunde hinna fullbordas inom beräknad tid, varför det gällde att antingen anordna
provisoriska lokaler för ännu ett läsår eller också att avbryta seminariets utvidgning
och således h.-t. 1919 ej mottaga mer än en avdelning i klass I. Men
det skulle i alla händelser bli nödvändigt att h.-t. 1919 inrätta en ny avdelning
i övningsskolan för att kunna på ett tillfredsställande sätt anordna undervisningsövningarna,
emedan seminariet, även om blott en avdelning av första klassen intages,
kommer att h.-t. 1919 ha parallellavdelningar till andra, tredje och fjärde klasserna.
Under sådana omständigheter har det sjmts mig bäst att taga emot parallellavdelning
även till första klassen och detta ehuru de föreslagna lokalerna bliva föga tillfredsställande.
Förutsättningen för att man skall kunna låta utvidgningen av seminariet
fortgå är, att nybyggnaden är färdig att tagas i bruk senast höstterminen 1920.
Domkapitlet, vars förutnämnda yttrande avgivits den 5 september
1917, har ansett sig böra med styrka biträda den av seminariets rektor
uttalade meningen, att byggnadsarbetet icke borde uppskjutas, samt hemställt
om avlåtande till riksdagen av proposition om beviljande av ett
tilläggsanslag för samma arbete till den storlek, som vid propositionens
avlämnande befunnes med hänsyn till de ekonomiska utsikterna för den
närmare framtiden erforderligt för uppförande av den utav statsmakterna
redan beslutade nybyggnaden vid seminariet i Luleå. Tillika har domkapitlet
ifrågasatt, huruvida icke i avbidan på en sådan proposition överintendentsämbetet
kunde bemyndigas att av nu tillgängliga medel för byggnadsarbetet
låta redan under år 1917 föranstalta om verkställande av för
byggnaden nödiga grundläggnings- och betongarbeten. Genom en sådan
åtgärd och, så framt tillika omförmälda proposition kunde redan under
riksdagens första tid komma under riksdagens omprövning och anslaget
beviljas, kunde möjligen byggnadsarbetet påskyndas ett helt år.
Till stöd för vad domkapitlet sålunda hemställt och ifrågasatt har
domkapitlet anfört:
I överintendentsämbetets skrivelse har för byggnadsföretaget ifråga merkostnaden
på grund av dyrtiden beräknats till 186,640 kronor. Med hänsyn till den alltjämt
fortgående prisförhöjningen på byggnadsmaterial och arbetskraft får det emellertid
antagas, att merkostnaden under de sju månader, som nu förflutit från avlåtandet av
överintendentsämbetets skrivelse, stigit än mera i höjden, vadan, och helst fördyringen
fortgår, äskandet hos riksdagen av tilläggsanslag till ändamålet icke lärer kunna
stanna vid det ovan angivna beloppet. Inför denna utsikt till en fördubbling av den
ursprungliga kostnadsberäkningen, 248,460 kronor, framstår överintendentsämbetets
framställning om uppskov med byggnadsarbetet såsom synnerligen förklarlig.
Vid frågans bedömande må emellertid skälig hänsyn tagas även till möjligheten
av att utan de nya lokalerna sörja för den utvidgade undervisning, seminariet har att
på grund av statsmakternas beslut meddela.
t
8
Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 203.
Seminariets utökning till dubbelseminarium tog sin början redan höstterminen
1916, då jämväl en föreskriven preparandkurs begynte anordnas vid seminariet. Såväl
första som andra seminarieklassen hava fördenskull redan nu sina parallellavdelningar.
Jämte preparandkursen kräva dessa klasser tre nya lärosalar. En utvidgning av övningsskolan
hade rätteligen bort vidtagas redan vid nu ingångna läsårs början, men
har ansetts kunna uppskjutas till höstterminen 1918. Men då inställer sig behovet av
eu lärosal för en småskolavdelning såsom oavvisligt; likaså behovet av ett läsrum för
en tredje parallellklass. Höstterminen 1919 åter krävas nya rum dels för en Ijärde
parallellklass och dels för ytterligare en avdelning av övningsskolan.
Av Högsby lämnade uppgifter visa, hurusom han tänkt sig det successivt uppstående
behovet av flera lärosalar kunna i avbidau på att lokalerna i det nya huset
bliva tillgängliga provisoriskt fyllas genom anlitande till det yttersta av utrymmet i
det nuvarande seminarieetablissementet, på sätt närmare framgår av följande tablå:
Läsår. 1 |
Behov av ytterligare lärosalar. |
Såsom lärosalar tagas i bruk. |
|
Ändamål. |
Antal. |
||
J1916—1917 |
för första parallellklassen |
1 |
biblioteket, |
i ; 1917-1918 |
för preparandkursen |
1 |
ett upplagsrum för slöjdvirke i |
för andra parallellklassen |
1 |
ett materialrum i seminariehusets |
|
1918-1919 |
för tredje parallell klassen |
1 |
två överspelniugsrum, vilkas mellan-vägg borttages, |
för en andra småskolavdel-ning i övningsskolan |
1 |
två överspelningsrum, vilkas mellan-vägg boittages, |
|
1919-1920 |
för fjärde parallellklassen |
1 |
salen för träslöjd, |
för en andra folkskolavdel-ning i övningsskolan |
1 |
Därest, såsom avsett varit, byggnadsarbetet fått begynna innevarande år, skulle
det nya huset hava stått färdigt att tagas i bruk vid inträdet av höstterminen 1919.
Inför utsikten av dröjsmål med arbetet ännu ett år har emellertid rektorn på domkapitlets
anmodan amisat, huru anordningen med provisoriska lokaler skulle i nödfall
kunna utsträckas ända till höstterminen 1920, då omorganisationen av det utvidgade
seminariet kommer att framstå såsom fullbordad.
Uppgifterna giva tydligt vid handen, att de anspråk på flera lokaler, som uppställas
av omorganisationen, nu inskränkts till ett minimum, enär allenast oundgängligen
erforderliga klassrum kunnat beredas. I övrigt fä de nytillkommande eleverna i
en preparandklass, fyra parallellklasser och en övningsskola i två avdeluiugar åtnöja
sig med att dela det utrymme, som på sin tid ansetts erforderligt för det förutvarande
elevantalet. I själva verket fördubblas ju antalet klasser, elever och lärare.
Biblioteket, de fyra överspelningsrummeu och två materialrummen, avklädningsrummet
och salen för träslöjd måste såsom avsedda för helt andra ändamål bliva mer
eller mindre olämpliga såsom klassrum. Även deras läge måste bliva otjänligt. All
9
Kung!. Muj:ls Sarf. Proposition Nr 203.
överspelning får förläggas till klassrummen, och såsom lokal för träslöjd anordnas två
källare under gymnastiksalen. För materialrummen kan man tydligen icke erhålla
någon ersättning. Utrymmet i laboratorier, rum för undervisning i biologi, slöjdrum,
tecknings- och musikrum samt korridorer med mera måste självfallet bliva otillräckligt.
Särskilt efter ingången av läsåret 1918—1919 komma olägenheterna för undervisningen
att bliva kännbara för att under det därpå följande nå en gräns, där arbetsmöjligheterna
och arbetstrevnaden inom läroanstalten utsättas för synnerlig påfrestning. Det
synes domkapitlet uppenbart, att de lokala förhållandena, såsom de under sistberörda
läsår komma att te sig, icke på några villkor böra tänkas fortvara ännu ett år.
Högsby förmäler sig även anse, att, om utvidgningen av seminariet skall ostört fortgå,
en nödvändig förutsättning härför är, att nybyggnaden blir färdig att tagas i bruk
höstterminen 1920.
För det allmänna torde alltså vara att välja på antingen att bereda seminariet
den på grund av dyrtiden erforderliga förhöjningen av byggnadsanslaget eller att låta
seminariets omorganisation till ett dubbelseminarium avbrytas för det oberäkneliga
antal år, som kan komma att förflyta, till dess byggnadskostnaderna åter sjunka till
sitt förutvarande läge.
Under förutsättning att vidare åtgärder för anställande av fasta lärarkrafter för
de nya parallellklasserna inställas, lärer ett avbrott i läroanstaltens omorganisation icke
i och för sig böra avvisas. Men i betraktande av det trängande behovet av ett ökat
och jämnt tillopp av lärarkrafter för folkskolan i det nordligare Sverige bör ett sådant
avbrott i seminariets utvidgning endast i yttersta nödfall tillgripas.
I enlighet med sin uppgift att bevaka den allmänna undervisniugens intresse kan
domkapitlet för sin del icke underlåta att finna den visserligen betydande nya engångsutgift,
som erfordras för byggnadsföretagets omedelbara påbörjande, icke kunna uppväga
de tvivelsutan ganska långvariga svårigheter för folkskoleväsendet i vidsträckta delar
av Norrland, som skulle bliva eu följd av att dubbelseminariet i Luleå för eu avsevärd
tidsperiod sättes till hälften ur funktion. Domkapitlet vill tillika erinra därom, att
behovet av ytterligare ett seminarium för rikets norra del erkänts ostridigt vara för
handen, även sedan Luleåseminariets utvidgning fullbordats. Frågan om tillgodoseende
av sagda behov torde likväl förklarligtvis komma att under kristiden få vila. Desto
mera angeläget måste det då vara, att åtminstone den redan begynta utvecklingen av
Luleåseminariet får ostört fortgå.
Folkskolöverstyrelsen har hemställt, det Kungl. Magt täcktes dels bemyndiga
överintendentsämbetet att vidtaga åtgärder för påbörjande av ifrågavarande
nybyggnads- och omändringsarbeten i enlighet med åt ämbetet
redan meddelat uppdrag, dels hos riksdagen äska det tilläggsanslag, som
kunde finnas nödvändigt för arbetets fullföljande.
Beträffande de olägenheter, som det redan inträffade uppskovet med
det beslutade byggnadsarbetets igångsättande medfört och ett fortsatt uppskjutande
med detsamma skulle komma att ytterligare medföra såväl för
undervisningens behöriga bedrivande vid seminariet som för skolväsendet
i rikets nordligare delar, yttrar överstyrelsen:
Det av överintendentsämbetet påyrkade uppskovet med ifrågavarande byggnadsarbetes
igångsättande har tydligen starka skäl för sig ur den av ämbetet åberopade
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 181 höft. (Nr 203.) 2
10
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.
byggnadssynpunkten, då ju stora svårigheter under krigstiden möta för anskaffande av
vissa materialier för arbetet, och ur ekonomisk synpunkt, därest man anser sig kunna
räkna med att efter krigstidens slut en avsevärd nedgång i nu rådande arbets- och
materialpris skall inträda. Betraktas åter frågan ur synpunkten av seminariets behov
och nödvändigheten av att snarast möjligt sörja för utbildningeu av ett ökat antal
lärare, synas de olägenheter, som åtfölja ett uppskov av byggnadsarbetet, vara av den
beskaffenhet, att deras beaktande måste uppväga även mycket stora betänkligbeter mot
ett omedelbart igångsättande av nämnda arbete.
Ifrågavarande olägenheter hava framhållits såväl av domkapitlet i Luleå som av
rektor vid folkskoleseminariet därstädes, och överstyrelsen vill med all kraft betona,
att de åtgärder för lindrande av lärarbristen i Norrland, som i följd av riksdagens
beslut år 1916 om utvidgning av seminariet i Luleå till dubbelseminarium vidtagits,
måste avbrytas, om byggnadsarbetet uppskjutes till den obestämda framtid, »då mera
stadga i byggnadsfacket inom vårt land inträtt». I enlighet med nådiga brevet den
30 juni 1916 har vid seminariet i Luleå från och med samma års hösttermin anordnats
dels preparandkurs, dels parallellavdelning till första klassen och, sedan första klassens
parallellavdelning blivit parallellavdelning till andra klassen, en ny parallellavdelning
till första klassen från och med höstterminen 1917 blivit inrättad. För dessa tre avdelningar
äro provisoriska lärorum anordnade i seminariets biblioteksrum, i ett upplagsrum^
för slöjdvirke i gymnastikhuset samt i ett materialrum i huvudbyggnadens
fjärde våning. Eu ny avdelning av övningsskolan hade egentligen behövts redan innevarande
läsår, då parallellavdelningen till andra klassen skall börja de praktiska undervisningsövningarna,
men dess inrättande har uppskjutits till höstterminen 1918, dåden
måste anordnas för beredande av tillfälle till undervisningsövningar för parallellavdelningarna
till tredje och andra klasserna. Då tillika en ny parallellavdelning till första
klassen då bör intagas, om planen för seminariets utvidgning skall fullföljas, måste
ytterligare två lärorum åvägabringas, vilket enligt rektors förslag skulle ske genom att
taga i anspråk de fyra jöverspelningsrummen i översta våningen, sedan mellanväggarna,
som åtskilja två och två av dem, blivit borttagna. Med höstterminen 1919, då dubbelseminariet
skulle vara fullständigt med fyra parallellavdelningar till seminarieklasserna
och en ny alldeles nödvändig avdelning i övningsskolan, erfordras ytterligare två klassrum,
vartill rektor föreslagit att använda salen för träslöjd och övre avklädningsrummet
i gymnastiksalen.
Dä man betänker, att dessa dels redan använda dels föreslagna sju klassrum
åvägabringas genom användning av med avseende på ljusförhållanden, utrymme och
rumshöjd till lärorum synnerligen olämpliga lokaler och att de behov, för vilka de
egentligen äro beräknade, icke under den provisoriska användningen kunna på tillfredsställande
sätt tillgodoses, måste man instämma med domkapitlet och rektor däri,
att provisoriet varken kan eller bör förlängas utöver år 1920.* För ett seminarium
med dubbla klasser och sex avdelningar i övningsskolan behövas, frånsett lärosalar,
mera materiell, större utrymme för slöjd och slöjdvirke, flera musikinstrument och flera
ram för dessa samt större utrymme för avklädning till gymnastik än för ett enkelseminarium
med därtill hörande fyra avdelningar i övningsskolan. Under provisoriet
maste nu elevernas enskilda arbete i läsesalen inskränkas, slöjden bedrivas i källarrum,
materiellen inrymmas i lärorum och korridorer, samt eleverna inhysas i olämpliga lokaler
och måhända nödgas bära gymnastikkläder fram och åter mellan hemmen och
seminariet, allt omständigheter, som minska trevnad och arbetslust för lärare och elever
och äro ägnade att giva de senare oriktiga föreställningar om huru en modern lära
-
11
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr SOU.
anstalt bör vara ordnad. Därtill kommer, att elevantalet i parallellavdelniugarna för
att kunna inrymmas i de tränga lärorummen måste hallas lågt, varigenom ändamålet
med seminariets utvidgning till eu god del förfelas. Om byggnadsarbetena icke kunna
påbörjas så tidigt, att de kunna fullbordas under år 1920, torde det, såsom redan antytts,
bliva nödvändigt att inställa den påbörjade utvidgningen av seminariet, för att
icke de provisoriska förhållandena, som äro beräknade för eu kortare övergångstid, må
genom eu längre tids fortvara bliva odrägliga.
Den omständighet, som föranledde beslutet om utvidgning av seminariet i Luleå,
var behovet av ett större antal lärare för fyllande av den särskilt i de fyra nordligaste
länen synnerligen tryckande lärarbristen. Överstyrelsen tillåter sig att med avseende
härpå erinra om den utredning, som meddelades i det statsrådsprotokoll, som var
bifogat proposition nr 199 till 191G års riksdag. Denna utredning visade, att för
tiden 1916 —1920 i de fyra nämnda länen erfordrades 663 nya lärarkrafter för fyllande
av då befintliga luckor i uppsättningen av lärarpersonal vid folkskolorna, för
ersättning av den regelbundna avgången av lärare under tiden till och med år 1920
och för åstadkommande av den förbättring av skolväsendet, som enligt folkskolinspektörernas
mening skulle kunna och böra genomföras under samma tid. För anställning
inom området vore under tiden att påräkna endast 310 nya lärarkrafter, i följd varav
det ansågs, att särskilda åtgärder vore behövliga för åvägabringande av 353 nya
lärarkrafter. Därtill komme det antal, som enligt folkskolinspektörernas uttalade
åsikter skulle vara ytterligare erforderligt för åstadkommande av eu jämförelsevis tillfredsställande
anordning av skolväsendet och som uppginge till omkring 270 lärare.
Sammanlagt skulle alltså behövas omkring 620 lärare, av vilka omkring 350 borde
vara manliga och omkring 270 kvinnliga, tal, som visserligen vore approximativa men
som dock kunde anses för de tillförlitligaste uttryck för lärarbehovet, som under förhandenvarande
förhållanden kunnat erhållas.
Härtill vill överstyrelsen endast lägga, att, enligt vad överstyrelsen inhämtat av
folkskolinspektörernas berättelser om skolväsendet i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands
och Jämtlands län under år 1916, lärarbristen därstädes känts alltmer tryckande,
allteftersom ökningen av antalet folkskolor fortgått. Såsom eu folkskolinspektör
anför, hade de rådande förkållaudena åstadkommit, att en stor del av de förbättringar,
som skoldistrikten beslutat och som vore oundgängliga förutsättningar för den norrländska
landsbygdens kulturella utveckling, måste stanna på papperet, om ej kraftiga
åtgärder med det snaraste vidtoges för ökningen av antalet examinerade lärarkrafter
för folkskolorna. Enligt eu annan folkskolinspektörs erfarenhet hade lärarbristen
menligt inverkat på skoldistriktens intresse för skolväsendets förbättring, då man ansäge
det lönlöst att göra något, när lärare med vederbörlig examen ej kunde erhållas.
Från kyrkostämman i ett skoldistrikt i Ångermanland har överstyrelsen fått mottaga
ett protokollsutdrag innehållande eu allvarlig vädjan till de myndigheter, som hava
att vårda sig om folkundervisningen i riket, att de måtte behjärta det nödläge, vari
församlingarna befinna sig på grund av den rådande bristen på examinerade folkskollärare,
och fortast möjligt vidtaga kraftiga åtgärder för bristens avhjälpande.
De anförda omständigheterna, nämligen olägenheterna av en under obestämd tid
fortvarande provisorisk anordning av dubbelseminariet i Luleå och av eventuellt inställande
av redan påbegynta åtgärder för att i någon mån avhjälpa den isynnerhet i
norra delen av Norrland oerhört tryckande lärarbristen, synas vara fullgoda skäl för
det av överintendentsämbetet alternativt förutsatta igångsättandet av arbetet för seminariets
i Luleå utvidgning till dubbelseminarium. Om arbetet snarast möjligt full
-
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.
bordas efter den uppgjorda planen, torde elevantalet, i synnerhet om anslaget till elevstipendier
i överensstämmelse med folkskolöverstyrelsens därom avgivna förslag bliver
väsentligen förböjt, kunna uppbringas så, att omkring sextio elever årligen kunna
utexamineras, något, som skulle kunna avsevärt bidraga till fyllande av behovet av
folkskollärare i de nordligaste delarna av landet.
I fråga om framtidens byggnadsförhållanden anför överstyrelsen:
Vad beträffar utsikterna för framtiden i fråga om tillgång på byggnadsmaterialier
och kostnader för byggnadsarbeten, torde det under förhandenvarande omständigheter
vara omöjligt att med någon grad av sannolikhet förutsäga, när förbättring i nu rådande
förhållanden kan inträda. Vad erfarenheten från de gångna krigsåren givit vid
handen, är eu alltjämt minskad tillgång på materialier och ökad kostnad, som haft
till följd, att en mängd arbeten just på grund av uppskov med deras igångsättande i
hög grad fördyrats. Överstyrelsen kan i detta hänseende erinra om seminariebyggnaden
i Lund, som, om den, såsom ämnat var, fått påbörjas under år 1914, otvivelaktigt
.skulle blivit avsevärt billigare än nu blir fallet. Vid sådant förhållande och då en
verklig fara för »framtidslandet» Norrlands kulturutveckling ligger i fördröjande av
åtgärder för lärarbristens minskande, synes det högeligen önskvärt, att det ifrågavarande
arbetet snarast möjligt bringas till verkställighet.
I detta sammanhang berör överstyrelsen frågan om den ordning, i
vilken arbeten av ifrågavarande art igångsättas, och yttrar härom:
Under normala förhållanden synes det rimligt och naturligt, att man undviker
att börja ett byggnadsarbete, förrän alla kostnader för anläggningens fullbordande utrönts
genom infordrade och godkända anbud. Det torde emellertid kunna ifrågasättas,
om denna ordning lämpligen bör iakttagas under de abnorma förhållanden, som nu äro
rådande. Det dröjsmål, som blir oundgängligt, därest anbud för hela anläggningen
skola infordras och eventuellt erforderligt tilläggsanslag utverkas, innan arbetet påbörjas,
torde, såsom erfarenheten visat, ha till följd, att kostnaderna betydligt stegras. Det
synes därför böra övervägas, om icke under närvarande förhållanden det vore förmånligare
att omedelbart begynna byggmästeriarbetena och därefter införskaffa anbud å
övriga arbeten samt göra framställning om det ytterligare anslag, som kan bliva erforderligt.
Med anledning av vad seminariets rektor, domkapitlet och folkskolöverstyrelsen
sålunda anfört, har byggnadsstyrelsen (= överintendentsämbetet),
på grund av remiss, den 7 februari 1918 ånyo avgivit utlåtande
i ärendet och därvid yttrat bland annat:
I anledning av vad domkapitlet i Luleå och folkskolöverstyrelsen nu hemställt,
har byggnadsstyrelsen låtit ånyo kostnadsberäkna de ifrågasatta arbetena enligt för
dagen gällande enhetspriser ä materialier och arbete, i den mån sådant varit görligt,
och därvid kommit till en kostnadssumma av 622,000 kronor. Härigenom betingas
alltså ett tilläggsanslag å 373,540 kronor utöver det av 1916 års riksdag beviljade beloppet.
I den sålunda beräknade byggnadskostnaden ingå kostnaderna för grundläggningsarbeten
med omkring 40,000 kronor och för steuarbeten till socklar och fasader
med omkring 20,000 kronor, vilket styrelsen velat här omnämna, för såvitt
Kungl. Maj:t funne för gott låta denna detalj av företaget omedelbart påbörjas.
18
Kunyl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 203.
För den händelse Kungl. Maj:t emellertid, oavsett den avsevärda höjningen av
totalkostnaden för ifrågavarande byggnadsföretag, likväl skulle finna skäl föreligga
till detsamma? igångsättande i dess helhet, får byggnadsstyrelsen i underdånighet hemställa,
att Kungl. Maj:t täcktes hos innevarande års riksdag äska utöver redan beviljat
belopp ett tilläggsanslag å 378,540 kronor, beträffande vilken summa styrelsen dock
anser sig böra förutskicka, att densamma vid tiden för arbetenas utförande utan tvivel
torde komma att visa sig otillräcklig.
Vid byggnadsstyrelsens skrivelse var fogat ett av arkitekten John
Telander den 2 februari 1918 upprättat kostnadsförslag för ifrågavarande
byggnadsarbeten, slutande å den i skrivelsen angivna summan. 622,000
kronor.
Då Kungl. Maj:t år 1916 föreslog riksdagen att bevilja medel till
nybyggnads- och omändringsarbeten vid folkskoleseminariet i Luleå för
seminariets utvidgning till dubbelseminarium, var anledningen härtill folkskoleväsendets
märkbara efterblivenhet i rikets nordligare delar samt det
stora behovet av kompetenta lärare för folkskolorna därstädes. I det utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 31 mars 1916,
som bifogades Kungl. Maj:ts proposition i ämnet, anförde dåvarande departementschefen
härom: »Den av folkskolöverstyrelsen verkställda utredningen
i ämnet synes mig hava otvetydigt ådagalagt, dels att bristen på lärarkrafter
för folkskolorna i Norrland för närvarande är jämförelsevis stor,
dels att folkskoleväsendet i Norrland betinner sig på eu beklagligt efterbliven
ståndpunkt i jämförelse med folkskoleväsendet inom landets övriga
delar. För avhjälpande av denna brist och för genomförande av de förbättringar
i skolväsendet inom Norrland, som måste anses omedelbart eller
inom de närmaste åren påkallade, liksom ock för möjliggörande av de
ytterligare förbättringar, som därefter kunna vara av nöden, samt för det
framtida uppehållandet av det sålunda förbättrade skolväsendet kräves
påtagligen ett betydligt antal nya lärarkrafter. För erhållande av sådana
erfordras givetvis nya lärarutbildningsanstalter.»
Då vidare riksdagen biföll Kungl. Maj:ts ovanberörda framställning
och sålunda beviljade medel icke blott till förberörda nybyggnads- och
omändringsarbeten utan ock till provisoriska anordningar för omedelbart
påbörjande av seminariets utvidgning till dubbelseminarium, var det otvivelaktigt
för att så fort som möjligt i någon mån råda bot på de starkt
framträdande missförhållandena inom folkskoleväsendet i Norrland. Givetvis
var det då också riksdagens avsikt, att omförmälda byggnadsarbeten
skulle utföras med all den skyndsamhet, som omständigheterna medgåve.
Av det föregående framgår emellertid, att dessa byggnadsarbeten ännu
icke blivit igångsatta. De hinder, som ställt sig i vägen för påbörjan
-
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.
det av desamma, hava varit de stegrade byggnadsprisen, vilka haft till
följd, att det av riksdagen för ändamålet beviljade beloppet, 248,460 kronor,
befunnits otillräckligt. Då överintendentsämbetet avlät sin förut omförmälda
skrivelse den 6 mars 1917, skulle enligt ämbetets beräkning för
arbetenas verkställande erfordrats ytterligare 186,640 kronor. Sedandess
hava byggnadsprisen ytterligare stegrats, så att även sistnämnda belopp
nu är allt lör litet. Enligt vad byggnadsstyrelsen beräknat på grund av gällande
enhetspriser å materialier och arbete i början av februari 1918 skulle ett
tilläggsanslag å 373,540 kronor då varit erforderligt, och styrelsen anmärker,
att även denna summa torde vid tiden för arbetets utförande komma
att visa sig otillräcklig.
Vad byggnadsstyrelsen sålunda anmärkt om omöjligheten att med säkerhet
beräkna de slutliga kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten må
vara riktigt. Detta oaktat anser jag, att sagda byggnadsarbeten med det
allra snaraste böra påbörjas. Med hänsyn till det trängande behovet av
kompetenta lärare för folkskolorna i de norrländska församlingarna, särskilt
i de nordligaste länen, finner jag det nämligen oundgängligt, att den
påbörjade utvidgningen av seminariet i Luleå till dubbelseminarium får
ostört fortgå. Två parallellavdelningar finnas redan vid nämnda seminarium,
eu ny parallellavdelning är avsedd att intagas höstterminen 1918
och ytterligare en ny sådan höstterminen 1919. Vid sistnämnda tid skulle
dubbelseminariet således vara fullständigt, och från och med år 1920
skulle årligen ^examinering äga rum från två avdelningar. Av vad såväl
seminariets rektor som domkapitlet och folkskolöverstyrelsen anfört framgår
emellertid oförtydbart, att de lokalanordningar in. in., som stått
till buds för parallellavdelningarna, äro i högsta grad otillfredsställande.
Dessa anordningar kunna försvaras, för så vitt de utgöra endast ett snart
övergående provisorium, men uppenbart är, att de icke för någon längre
tid kunna godtagas. Jag är därför fullt ense med folkskolöverstyrelsen,
att, därest icke byggnadsarbetena kunna vara fullbordade under år 1920,
seminariets påbörjade utveckling till dubbelseminarium måste avbrytas.
Men följden härav blir den, att det redan förut jämförelsevis lågt stående
skolväsendet i rikets nordligare delar på grund av den tilltagande lärarbristen
icke blott icke kan hållas uppe på sin nuvarande ståndpunkt utan
kommer att ytterligare försämras. Detta sistnämnda vill jag hava starkt
betonat, emedan det enligt min mening bör vara huvudsynpunkten vid bedömandet
av den föreliggande frågan. Jag hänvisar härvid till vad folkskolöverstyrelsen
yttrat i fråga om den befintliga lärarbristen i Norrland
och de allt större svårigheterna för församlingarna att erhålla examinerade
lärare för folkskolorna. Dessa svårigheter komma otvivelaktigt att ökas
15
Kung!. MojUs Xad. Proposition Nr 20.1.
under den närmaste tiden, även av den anledningen, att ett flertal äldre
lärare, som stått kvar i tjänst i avvaktan på ny löne- och pensionsrcglering
för folkskolekåren, inom kort kominer att avgå.
Måste man sålunda erkänna nödvändigheten av att den påbörjade
utvidgningen av seminariet i Luleå får fortgå utan avbrott och olämpligheten
av att för någon längre tid stanna vid förberörda provisoriska anordningar
för parallellavdelningarna, bliva de ifrågavarande byggnadsarbenas
upptagande och slutförande en angelägenhet, vilken, såsom jag förut
antytt, icke längre får undanskjutas. I likhet med folkskolöverstyrelsen
håller jag före, att man icke bör tveka att igångsätta för det allmänna
nödvändiga byggnadsarbeten, även om de, såsom i nu förevarande fall,
beräknas komma att draga kostnader, vilka högst väsentligt överstiga dem
man förut kunnat räkna med såsom normala. Under nu rådande abnorma
förhållanden inom byggnadsfacket torde ett fördröjande av sådana
arbeten, som icke för någon längre tid kunna uppskjutas, även ur ekonomisk
synpunkt innebära en förlust för staten. Erfarenheten har åtminstone
hittills ådagalagt, att ett sådant fördröjande endast medfört större svårigheter
och höjda kostnader. Jag anser därför, att framställning nu bör göras till
riksdagen om beviljande av ett tilläggsanslag utöver det anslag å 248,460
kronor, som 1916 års riksdag.beviljat för nybyggnads- och omändringsarbeten
för folkskoleseminariet i Luleå. Byggnadsstyrelsen har beräknat, att
detta tilläggsanslag bör bestämmas till 373,540 kronor, och mot denna
beräkning bär jag intet att invända.
Under förutsättning av riksdagens bifall till nyssnämnda framställning
har jag för avsikt att hos Kungl. Maj:t hemställa om åtgärder för arbetenas
igångsättande omedelbart efter det riksdagen fattat beslut i ärendet.
Största delen av merberörda arbeten skulle då säkerligen kunna utföras
under åren 1918 och 1919 och det återstående i så god tid under år
1920, att de nya utrymmena kunde tagas i bruk höstterminen 1920. Härav
följer emellertid, att tillräckliga medel för ändamålet böra vara tillgängliga
redan under år 1919. Såsom jag i det föregående erinrat, har
riksdagen åren 1916 och 1917 anvisat tillsammans hela det redan beviljade
beloppet å 248,460 kronor. Med ledning av den kostnadsberäkning, som byggnadsstyrelsen
nu låtit utföra, har jag kommit till den uppfattningen, att
utöver nyssnämnda summa ett belopp av 300,000 kronor skulle för år
1919 vara tillräckligt. Detta belopp borde således anvisas på extra stat
för år 1919.
Såsom synes av det föregående, har ärendet vid statsverkspropositionens
avlåtande till 1918 års riksdag icke befunnit sig i det skick, att sistnämnda
belopp då kunnat tagas i beräkning. Men efter vad jag inhämtat,
16
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 203.
kommer chefen för finansdepartementet under riksdagens fortgång att
hemställa om avlåtande av framställning till riksdagen angående beredande
av medel för täckande av ytterligare utgifter för 1919 års statsreglering.
Under förutsättning av bifall till denna framställning skulle
kostnaderna jämväl för nu ifrågavarande ändamål kunna bestridas av inkomsterna
på 1919 års riksstat.
Skulle det slutligen visa sig, att förutnämnda tilläggsanslag icke befinnes
tillräckligt för byggnadsarbetenas slutförande, bör tydligen framställning
göras hos en kommande riksdag om erforderligt fyllnadsbelopp.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att utöver det anslag å 248,460 kronor, som av 1916
års riksdag beviljats till utförande av nybyggnads- och
ändringsarbeten för folkskoleseminariets i Luleå utvidgning
till dubbelseminarium, för samma ändamål bevilja
ett anslag av 373,540 kronor och därav på extra stat
för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa ett belopp
av 300,000 kronor.
Denna av statsrådet övriga medlemmar biträdda
hemställan biföll Hans Maj:t Konungen; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Floren.
Stockholm 1918, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
183046